Sammanställning av dina svar

Sammanställning av dina svar 1. Detta frågeformulär gäller Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Svaret är avgivet av EFS styrelse som utsåg en arbetsgrupp bestående av Mattias Sundqvist, Erik Johansson, Margareta Westin Olsson samt Stefan Holmström. Arbetsgruppen har arbetat i dialog med styrelsens referensgrupp på tre personer ur styrelsen. 2. Hur har barns och ungas perspektiv tagits tillvara i remissvaret? 1. Synpunkter från EFS barn- och ungdomsorganisation Salt. 2. En grupp musiker har bidragit till barns och ungas perspektiv avseende handboksförslagets musikserier. 3. Frågan om barns och ungas perspektiv har genomgående funnits med i remissgruppens granskning av handboksförslaget. 3. Vad anser ni om att Den allmänna gudstjänsten utgår från en gemensam struktur? Mycket bra Mycket i ordningen för Högmässa är bra. Under denna punkt har vi lyft fram saker som vi identifierar som förbättringar jämfört med tidigare HB. 1. Större flexibilitet med möjlighet att forma gudstjänsten med hänsyn till lokala förhållanden. Detta utgår på ett positivt sätt ifrån en i gudstjänstarbetet aktiv gudstjänstfirande församling. 2. Att bön om förlåtelse är ett fast moment. 3. Bra att skillnaden mellan syndabekännelse och överlåtelsebön betonas mer än i HB86. Överlåtelsebönen fungerar inte som bekännelse, varken teologiskt eller själavårdsmässigt. 4. Bra att nattvardsbönen kan inrymma förbönen. 5. Öppna era hjärtan för Gud är ett bra tillskott, såväl i måltidens inledning som vid evangelieläsningen. 6. Bra att psaltarpsalmen lyfts fram som ett tydligt alternativ till den gammaltestamentliga läsningen. 7. Löftesord, alt 3, är bra för det pekar tydligt på Guds ords löfte. 8. GT-läsning, "Gör ditt ord levande bland oss" är ett gott tillskott. 1. Den bibliska förankringen är märkbart mycket svagare i handboksförslaget än i HB86. 2. Vi menar att gudstjänster i Svenska kyrkan inte skall inledas på annat sätt än i "Faderns, Sonens och den heliga andens namn". I ett alltmer sekulariserat och mångreligiöst samhälle är det nödvändigt att vara tydlig med den kristna förståelsen av Guds treenighet. Den kortare varianten, I Guds, den treenighes namn, saknar stöd i Bibeln och hjälper inte människor att förstå Gud som Fader, Son och Ande. 3. Av tio nya inledningsord saknar samtliga biblisk referens. Många av de möjliga inledningsorden från HB86 som valts bort hade en tydlig biblisk förankring; Tveksamt med så många alternativ till inledningsord. Vad tillförs t.ex. genom de orden i alt 7, att de motiverar ett särskilt alternativ?; Vi noterar att samtliga nyskrivna inledningsord har en svag kristologi. 4. I bön om förlåtelse, alt 4, ber vi om förlåtelse för det vi brustit mot skapelsen. I en syndabekännelse bör ordet brustit bytas ut mot brutit. I avsaknad av den syndatematik som formuleringarna undviker fungerar inte detta alternativ som en bekännelse; Alt 2 väcker flera frågor: Är det en verklig bekännelse? För vag och öppen för tolkning på olika sätt. Ingen hänvisning till Guds ords löfte eller till försoningen och förlåtelsen i Kristus; Alt 5 följer inte Bibel 2000, vilket är en avvikelse från direktiven. 5. Förlåtelseord, alt 2, är otillräckligt, eftersom ingen hänvisning ges till Guds ords löfte eller till försoningen i Kristus; Alt 4, behöver kompletteras med stöd av löftesord alt hänvisning till Kristi försoningsverk. 6. Löftesorden, alt 1 och 2 är otillräckliga eftersom ett "löftesord" rimligen bygger på ett löfte. Vilka löften hänvisas till i dessa löftesord? Det finns många tänkbara alternativ som hade kunnat användas: Joh 3:16, 5:24, Jes 1:18. 7. Tackbön, alt 2, kan kompletteras med det kristologiska perspektivet, men alt 3 behöver i grunden omformuleras. Vi noterar detta som exempel på en genomgående tendens att nyskrivna texter i handboksförslaget saknar en kristologisk förankring. 8. Överlåtelsebönerna har en svag kristologi. På rätt plats i rätt sammanhang fyller överlåtelsebönen en viktig funktion. Däremot menar vi att den inte skall ersätta syndabekännelse/bön om förlåtelse. Är det själavårdande att som i överlåtelsebön, alt 2, överlämna sig "utan fruktan och förbehåll"? Vore det inte bättre utifrån ett själavårdande perspektiv att få överlämna sig "med" sin fruktan och sina förbehåll? Alt 3, talar om den heliga andens kraft - säg då det! "Fyll mig varje dag med din heliga andes förnyande kraft". 9. Kristusropet i Kyrkan i alla tider har varit Bartimaios ord från Mark 10:4. Alt 6 är en omtyckt sång men är inte kristusrop och hör därför inte hemma här. Den har dessutom inte den liturgiska slitstyrka som vi bedömer behöver finnas i en handbok. Kristusrop, alt 4, bör vara ett skrivfel, eftersom den enbart benämner Kyrie - Herre. "Kristus, förbarma dig" saknas. 10. Lovsången, alt 8, har ambitionen att göra en familjevänlig lovsång och det är lovvärt, men talspråket förmedlar här en uttunnad teologi. Alt 9 har vi frågetecken kring språket och innehållet. Kristen tro tenderar att framställas som en krycka till den svage och otrygga. Gloriamomentet har i alla tider utgjorts av änglarnas sång i Luk 2, en koppling som saknas i alt 8. Lovsång, alt 1 och 2, följer den allmänkyrkliga Laudamus. Andra lovsånger är givetvis bra men valet att inte använda Laudamus innebär också ett val med ekumeniska konsekvenser. 11. GT-läsning, "Så lyder Bibelns ord" är svårt att motivera. Det blir en plattityd eftersom det är ur Bibeln vi läser. "Guds ord" och "Herrens ord" är båda bättre alternativ eftersom det bekänner vad Kyrkan menar att Bibeln är. Ett alternativt svar skulle behövas för de apokryfa läsningarna, eftersom dessa enligt luthersk tro inte är att betrakta vare sig som Bibelns eller Guds ord. 1

Kommentarer överensstämmer med svaren under fråga 4 Kommentarer överensstämmer med svaren under fråga 4 6. Hur ryms barns och ungas perspektiv i Högmässa, Mässa/Gudstjänst? Ganska bra 1. Vi utgår från att en liturgi måste kunna inkludera såväl barn och unga som medelålders och äldre. 2. Psalm- och sångval har större relevans för barn och ungas perspektiv än ord och formuleringar i liturgin. 3. Insocialisering i Guds ord är en viktig process där liturgin fyller en betydande funktion. Möjligheten till inskolning i bibelordet har blivit lidande med den svagare bibelförankringen i handboken. 7. Vad anser ni om avvägningen mellan fasta och fakultativa moment i Högmässa? Samling Ordet Måltiden Sändning 1. En synpunkt är att fasta moment i handboken nu är fler men att de valbara alternativen är fler. Det man vinner i igenkännande genom att ha fler fasta moment riskerar att förloras genom den stora mängden av valbara alternativ. 8. Vad anser ni om avvägningen mellan fasta och fakultativa moment i Mässa/Gudstjänst? Samling Ordet (Måltiden) Sändning Det bör vara fler fasta moment Det bör vara fler fasta moment 1. Vi anser att en gudstjänst som firas en söndag förmiddag i Svenska kyrkans sammanhang skall ha med Trosbekännelse, Bön om förlåtelse och Kyrkans förbön oavsett om den firas som församlingens huvudgudstjänst eller ej. 2. Vi ser det som positivt att evangelium och predikan är fasta moment i mässan som ju är tänkt att ersätta veckomässa i HB 86 9. Kyrkohandboken ska uttrycka teologisk mångfald. Hur bedömer ni gudstjänstordningarnas teologi i Den allmänna gudstjänsten (till exempel i böner)? 1. Vi finner ingenstans i handboksförslaget eller i förklaringarna till handboksförslaget uttryckt ett direktiv om teologisk mångfald. I vilket fall är det problematiskt att ha teologisk mångfald som målsättning utan att tydligt definiera den ram inom vilken mångfalden skall rymmas. 2. Vi välkomnar en bredd vad gäller spiritualitet respektive språkliga och musikaliska uttryck. En teologisk bredd måste begränsas av den ram som Svenska kyrkans bekännelse och lära utgör. 3. Vi ser det som positivt med influenser från andra kyrkotraditioner som Taizé, Iona, anglikanska kyrkan etc. 4. Vi skulle önska att mer inspiration hämtades från de spiritualitetstraditioner som sedan länge är etablerade delar av Svenska kyrkan gammalkyrkligheten, högkyrkligheten, den karismatiska rörelsen och de lågkyrkliga väckelsetraditionerna. 5. De uttryck för mångfald som kommer till uttryck rör sig i många fall i en riktning bort från huvudfåran inom allmänkyrklig tradition. Utifrån en mångfald i det som skulle kunna kallas en allmänkyrklig huvudfåra skulle också flera av handboksförslagets texter kunna finnas med, men genom sin ensidiga riktning tunnar förslaget ut det vi uppfattar som en allmänkyrklig tradition. 6. Vi menar att risken är stor att handboksförslaget alienerar gudstjänsten för många av dem som älskar och firar den mest. 10. Hur bedömer ni gudstjänstordningarnas språk i Den allmänna gudstjänsten (till exempel i böner)? 1. Vi menar att handboksförslaget uppvisar en överanvändning av känsloord. Ordet kärlek är påtagligt frekvent. Upprepandet av positivt laddade känsloord frammanar inte de känslor som benämns. Kristi försoning och seger som uttryck för Guds kärlek är det som väcker kärlek i människor hjärtan inte upprepandet av ordet kärlek. 2. Som gudstjänstfirare tillskrivs man känslor som man inte självklart har kärlek, värme, glädje etc. Detta tillskrivande av känslor riskerar att skapa svårighet att identifiera sig och i värsta fall leder det till hyckleri. Bra i musikserie A är 1. Hållbara, välkända och väl fungerande 2. Bra med ackordsanalys till några av melodierna. 2

Mindre bra i musikserie A är 1. Förvirrat med sidnumreringen 2. Genomgående står ett av följande alternativ när det för tydlighetens skull kunde stå, ett av följande textalternativ. 3. Saknar ackordsanalys till fler av melodierna Bra i musikserie B är 1. Genomarbetad och välkomponerad serie 2. Bra komplement till den gamla kyrkomusiken och de mer lättsamma senare serierna. Mindre bra i musikserie B är 1. Svårsjunget för församlingen 2. Krånglig och svårtillgänglig 3. Passar varken kör/solist eller församling/präst Bra i musikserie C är 1. Bra serie håller ihop. 2. Lättsjungen för församlingen Mindre bra i musikserie C är 1. Inledningen och flera prefationer väldigt lika. Saknar variation i melodier. 2. Flera delar går i 6/8 och riskerar att bli stressiga varför tempoangivelser är viktiga. Bra i musikserie D är 1. Bra serie känns fräsch och ungdomlig 2. Lättillgängliga prefationer. 3. Kristusrop 5 fungerar bra musikaliskt Mindre bra i musikserie D är 1. Lovsången 8 riskerar att bli stressig. Svårsjungen i mindre församlingar. Kräver piano och försångare för att göra den rättvisa. 2. Prefationen allmän 1 Bra i musikserie E är 1. Lovsång 9 2. Prefation 4 Mindre bra i musikserie E är 1. Helig känns inte vilsam och naturlig som församlingssång. Passar bättre för kör. Behöver duktig pianist. Det heliga störs inte av sången i sig men av att behöva koncentrera sig på orden och rytmen istället för på den Helige. 2. Kristusrop 6 är omtyckt men är inget kristusrop. 12a. Kan musikserierna accepteras i sin helhet? Musikserie A Musikserie B Musikserie C Musikserie D Musikserie E, med justeringar, med justeringar 12b. Rangordna i punktform de viktigaste föreslagna justeringarna/invändningarna. Vi har i våra svar på frågorna 11 och 12 om musikserierna främst fokuserat på sångbarhet och användarvänlighet. 1. Angående serie B ser vi att den skulle kunna fungera med rätt förutsättningar vad gäller musiker och körer. 2. Generellt önskas ackordsanalys på alla melodier där det över huvud taget är möjligt. 3. Generellt saknas legatobågar som följer texten och gör det mer lättsjunget. 14. Vad är bra och mindre bra i strukturen för lekmannaledd gudstjänst? (sid. 19 i kyrkohandboksförslaget) 1. Bra att handboken tydliggör att lekmän kan/skall leda gudstjänster och predika. 2. Bra att evangelieläsning och predikan/betraktelse är fasta moment. 3. Skulle det behövas anvisningar i handboken om vem som är lämplig att leda gudstjänst/predika? Ex döpt, konfirmerad och aktiv gudstjänstfirare. Ansvaret för detta ligger givetvis på kyrkoherde men vägledande anvisningar skulle kunna vara ett gott komplement. 15. Vad är er generella åsikt om ordningarna för Den allmänna gudstjänsten? Negativ, men förslaget har vissa förtjänster 3

1. Innehållsligt hänvisar vi till våra synpunkter under fråga 4. 2. Vi är tveksamma till valet att enbart arbeta med i grunden två gudstjänstordningar. Antalet fakultativa moment och alternativ blir så stort att handboken riskerar förlora sin funktion som användbar handbok. Istället är risken uppenbar att man klipper och klistrar. 3. Antalet alternativ är så många och så pass olika att de gudstjänster som blir möjliga att fira enligt Svenska kyrkans ordning kommer att uppvisa en sådan spretighet att det blir svårt att hänvisa till kyrkohandboken som ett sammanhållet bekännelsedokument. 4. Genom sin frekventa användning är kyrkohandboken ett viktigt bekännelsedokument. Därför är det ett olyckligt val handbokskommittén gör när de föreslår 5 musikserier eftersom det upphöjer musiken till samma bekännelsenivå som de texter melodierna ackompanjerar. Vi skulle hellre se att handbokens stadfästande begränsades till de texter som skall uttryck kyrkans tro, bekännelse och lära. 5. Vi menar att handboken kan innehålla några musikserier men att den samtidigt skall kommunicera en tydlig uppmaning om att skapa ny musik för varje tid utifrån de fastställda texterna. 16. Vad anser ni om förslaget att endast ha en gudstjänstordning för respektive kyrklig handling? (inte olika till exempel för dop av barn eller dop av unga och vuxna) Positivt, men förslaget har vissa brister Vi anser att förslaget med en gudstjänstordning för respektive handling i grundet är något positivt, men att följande punkter ändock pekar på behovet av två olika dopordningar: 1. Situationen skiljer sig så pass mycket åt mellan dop av barn och dop av vuxna att det hade varit bättre med två skilda ordningar. 2. Betoningen av skapelseperspektivet har en mer självklar funktion vid dop av barn än vid dop av vuxna, vilket motiverar två skilda ordningar. Se vidare fråga 17, mindre bra, punkt 1. 3. Avsaknaden av tydningsord fungerar bra vid dop av barn men saknas vid dop av unga och vuxna. 1. Det är pastoralt riktigt att dopgudstjänstens första del uttrycker glädjen över barnen och att Jesus tar emot dem. 2. Texten om hur Jesus presenterar sig i Nasarets synagoga passar utmärkt vid dop av unga och vuxna. 3. Att doptalet är ett fast moment. 1. Betoningen av skapelseperspektivet, särskilt vid dop av barn, är riktig. Skapelseperspektivet får dock inte överbetonas på bekostnad av frälsningsperspektivet, vilket vi menar är fallet. 2. Dopteologin och förståelsen av dopet hämtas inte längre från de paulinska och petrinska texternas tolkning och förkunnelse av påskhändelserna Kristi död och uppståndelse. 3. Försvagning av kristologin och teologin om synden (hamartiologin) 4. Försoning och förlåtelse nedtonas, vilket även anges i förklaringarna till dopordningen. 5. Vart tog det onda vägen? Vi menar att sekvensen skapelse fall frälsning inte kan beskrivas utan att det onda och den Ondes roll i dramat på något sätt benämns. Människor behöver hjälp att förstå den Ondes makt, att se sin del i det onda och att få höra evangeliet om att Kristus har dött och uppstått och att han har besegrat den Onde och allt ont 6. Vad gäller befrielsebönerna är den första bra. Däremot är den andra, enligt vår mening, ohållbar eftersom den är otydlig vad gäller det ondas verklighet, osann eftersom vi inte befrias från brustenheten, och oluthersk eftersom den inte hjälper människor att leva i dubbelheten av samtidigt rättfärdig och syndare. 7. Vi ser en mycket allvarlig teologisk perspektivförskjutning vad gäller synen på den kristna trons betydelse bort från livsavgörande till livsbefruktande. 8. Såväl evighetsglädjen och evighetsallvaret är nedtonade. Dopets frälsande innebörd blir oklar. 9. Vad gäller överanvändning av känsloladdat språk, se vidare under fråga 10 1. Ordningen för bikt är en ordning i handboksförslaget som vi utan tvekan bejakar. Här uttrycks bekännelse av synd och tillsägande av förlåtelse utifrån försoningens verklighet, något vi skulle önska präglade handboksförslaget som helhet. 1. I en ordning som används så sparsamt som bikten, behövs inte alternativa texter. De undergräver möjligheten till trygghet hos den enskilde prästen och konfidenten. 2. De olika förlåtelseorden är snarlika och jämbördiga. Detsamma gäller introduktionen till bekännelsen samt syndabekännelserna. Det styrker uppfattningen om att valbara alternativ i bikten är överflödiga. 1. Tändandet av dopljuset är en handling som på ett konkret sätt pekar tillbaka på dopgudstjänsten. 1. Att en tydlig koppling tillbaka till dopet saknas. Kopplingen är snarare till dophandlingen än till dopets innebörd. 2. Det talas om "Guds löfte i dopet"/"guds löfte i Jesus Kristus", men ingenting sägs om vad det innebär. 3. En överbetoning på utsändandet och efterföljelsen. I avsaknad av en bekräftelse av försoningen som den döpte 4

lemmas in i finns en uppenbar risk att grundtonen blir lagisk. 4. Ett märkligt bruk av emmaustexten där parafras blandas med citat. Textavsnittet är dessutom för långt för att vara liturgiskt användbart. 5. Allt fler konfirmander kommer i framtiden att vara vuxna/pensionärer. Ordningen är för ensidigt inriktad på tonårskonfirmander. 6. Genom handbokförslagets ordning för konfirmationsgudstjänst rättas inte till de brister som fanns i HB 86, vilket vi menar hade varit en rimlig målbild för en ny handbok. 1. Vigseltalet är ett fast moment. 2. Vigselgudstjänsten har glädje som tydligt förtecken. 3. Äktenskapet hålls fram som ett bidrag till ett gott samhälle. Frånvaron av en rad grundläggande äktenskapsteologiska motiv: 1. Äktenskapet som instiftat/förordnat av Gud. 2. Äktenskapet som delaktighet i Guds fortsatta skapelseverk finns antydd. Den sexuella föreningen/barnalstringen som grundläggande aspekt av äktenskapets innebörd och uppdrag förtigs. 3.Äktenskapet som heligt förbund i anknytning till den bibliska förbundstanken. 4. Det sakramentala perspektivet - den kristologiska och ecklesiologiska anknytningen i Kristi brud-motivet. 5. Eftersom ovanstående perspektiv inte finns som valbara alternativ menar vi att handbokskommittén i praktiken inte följer direktivet om teologisk mångfald. 6. Formuleringarna från HB86 (inledningsord och böner etc), bör få finnas kvar som valbara alternativ. Detta skulle vara konsekvent med tanke på att alla andra ordningar har den typen av valbara alternativ. Mot bakgrund av att så många bärande sidor av en bibliskt grundad vigselordning saknas ställer vi oss frågan om handboksförslaget innehållsligt lever upp till det som en vigselordning i en luthersk kyrka, som betonar Guds ord som sin främsta lärogrund, rimligen borde innehålla. 1. Uppståndelsen finns med i samtliga alternativ för överlåtelseord. 2. Överlåtelsens avslutning har kvar de tydliga och bärande formuleringarna. 3. Mer naturlig inledning där gudstjänsten inleds i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. 1. Ordningen för begravningsgudstjänst ger uttryck för ett ensidigt inomvärldsligt perspektiv: att möta döden, att göra något av livet som är kvar och att få en dödsstund i frid. 2. Nedtoning av det eviga livet och hoppet om evigt liv. a. Ex 1. Stoftet är borta. Om vi överlämnar NN och inte enbart stoftet till gravens vila så överlämnar vi hela personen. Betonar ett ensidigt inomvärldsligt perspektiv. Evighetshoppet nedtonas. b. Ex 2. Förbönen. Det liv som aldrig dör, är en enda, men svag, referens till det eviga livet. Nedtoningen förstärks av bönens avslutning dö i frid. Annars handlar det om tröst i sorg, skärpa sig i livet som är kvar och dö i frid. c. Ex 3. Den andra förbönen är i detta perspektiv särskilt problematisk. 3. Nedtoning av Jesus som frälsare från synd och till evigt liv, vilket exemplifieras av mullpåkastningen som utelämnar frälsare i överlåtelseorden: Jesus Kristus (vår frälsare) ska uppväcka dig på den yttersta dagen. 4. Utifrån redovisade iakttagelser ser vi en risk att begravningsgudstjänstens liturgi förkunnar universalism istället för att tydligt erbjuda det kristna hoppet om evigt liv genom Kristi försoningsverk på korset och uppståndelsen från de döda. 22. Vad anser ni om avvägningen mellan fasta och fakultativa moment i... Dopgudstjänsten Ordning för bikt Konfirmationsmässa-/gudstjänsten Vigselgudstjänsten Begravningsgudstjänsten 1., men vi ser en fara att det i de fasta momenten finns för många valbara alternativ som ger för stor spretighet i momentens innehåll. 23. Kyrkohandboken ska uttrycka teologisk mångfald. Hur bedömer ni gudstjänstordningarnas teologi i De kyrkliga handlingarna (till exempel i böner)? 1. Om man menar allvar med en teologisk mångfald (där vi hellre skulle vilja tala om bredd) är det anmärkningsvärt att en klassisk luthersk försoningsteologi enbart kommer till uttryck i ordningen för bikt och, som vi ser det, inte i de övriga ordningarna. 24. Hur bedömer ni gudstjänstordningarnas språk i De kyrkliga handlingarna (till exempel i böner)? 1. Vi menar att handboksförslaget uppvisar en överanvändning av känsloord. Ordet kärlek är påtagligt frekvent. 5

Upprepandet av positivt laddade känsloord frammanar inte de känslor som benämns. Kristi försoning och seger som uttryck för Guds kärlek är det som väcker kärlek i människor hjärtan inte upprepandet av ordet kärlek. 2. Som gudstjänstfirare tillskrivs man känslor som man inte självklart har kärlek, värme, glädje etc. Detta tillskrivande av känslor riskerar att skapa svårighet att identifiera sig och i värsta fall leder det till hyckleri. 25. Hur ryms barns och ungas perspektiv i gudstjänst vid dop, konfirmation, vigsel och begravning? 1. Om man inte diskuterar vad det innebär att ta hänsyn till barns och ungas perspektiv riskerar den lovvärda intentionen med barns och ungas perspektiv att förloras. Handlar det enbart om språklig anpassning? Handlar det också om att t.ex. tona ned ondskans realitet? Utan ett resonemang om vad det innebär är det svårt att ta ställning till om perspektivet är tillvarataget. 2. Samtliga ordningar har tagit in barns och ungas perspektiv avseende ett lättillgängligt språk. Risken finns att hänsynstagandet till barns och ungas perspektiv leder till att man förklarar mer än vad som är nödvändigt. Även barn och unga förmår ta till sig det outsägliga och svårförklarliga. 3. Vi noterar att ungas perspektiv inte efterfrågas i ordningen för Bikt, den enda ordning där den klassiska försoningsläran tydliggörs. På sätt och vis är det mer relevant att fundera över barns och ungas perspektiv i ordningen för bikt än i ordningen för vigsel. 4. Vi ser inte att det finns någon musikserie för ungdomar. Med tanke på hur viktigt det musikaliska uttrycket är för ungdomar borde hänsynstagandet till de ungas perspektiv rimligtvis resultera i musikserier anpassade och riktade också till unga. 27. Vad är er generella bedömning av de föreslagna ordningarna för De kyrkliga handlingarna? Negativ, men förslaget har vissa förtjänster 28. Uttrycker kyrkohandboksförslaget Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära? I ganska låg grad 1. Vi finner ingenstans direktiv om att handboksförslaget skall uttrycka en teologisk mångfald, som frågorna 9 och 23 i enkäten anger. 2. Brist på definition av begreppet teologisk mångfald skapar en osäkerhet kring vilka förutsättningar handbokskommittén arbetat efter. 3. Vi välkomnar en mångfald vad gäller spiritualitet respektive språk och musik. En teologisk mångfald måste begränsas av den ram som Svenska kyrkans bekännelse och lära utgör. 4. Det är positivt med influenser från andra kyrkotraditioner som Taizé, Iona, anglikanska kyrkan etc. 5. Vi skulle önska att mer inspiration hämtades från de spiritualitetstraditioner som sedan länge är etablerade delar av Svenska kyrkan gammalkyrkligheten, högkyrkligheten, den karismatiska rörelsen och de lågkyrkliga väckelsetraditionerna. 6. De uttryck för mångfald som kommer till uttryck rör sig i många fall i en riktning bort från huvudfåran inom allmänkyrklig tradition. Utifrån en mångfald i det som skulle kunna kallas en allmänkyrklig huvudfåra skulle också flera av handboksförslagets texter kunna finnas med, men genom sin ensidiga riktning tunnar förslaget ut det vi uppfattar som en allmänkyrklig tradition. 7. Generellt ser vi att nyskrivna textbidrag snarare försvagar än förstärker uttrycken av Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. 8. Vår slutsats blir att vi anser att förslaget till kyrkohandbok bristfälligt uttrycker Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. 29. Uttrycker kyrkohandboksförslaget ett inkluderande gudstjänstspråk? I ganska låg grad 1. Vi ifrågasätter tolkningen av innebörden av inklusivt språk som ligger till grund för handboksförslaget. Vi menar att innebörden av ett inklusivt språk är mycket bredare än vad som kommer till uttryck i handboksförslaget. 2. Genom att genomgående koppla det inklusiva språket till gendertematiken blir risken uppenbar att vi missar de helande perspektiv som finns i den kristna trons bibliskt förankrade framställning av Gud som fullkomlig himmelsk fader och att vi av nåd får leva i en upprättad barnaskapsrelation till honom. 3. Den hierarkiska relationen Gud-människa tolkas i kommentarerna till handboken som förtryckande. Mellanmänskligt kan det vara en god ambition att problematisera hierarkiska nivåer. I ett teologiskt språk blir det problematiskt och raserar bärande element i den kristna tron Guds helighet, inkarnationen etc. 4. I Förklaringar till förslag till kyrkohandbok, s 25, anges som första punkt i förhållningssättet med ett inkluderande språk att språket skall stå i kontinuitet med bibel och tradition etc. Frågan är då om inte handboksförslaget, som vi uppfattar det, genom sin tydliga ambition att så långt som möjligt frångå de bibliska benämningarna på Gud som fader och Herre, också avviker från direktiven? 30. Hur bedömer ni de språkliga förändringar som gjorts i kyrkohandboksförslaget i relation till bibelöversättningen från år 2000. Mycket dåligt Handboksförslaget har inte anpassats till Bibel 2000. Flera exempel finns på texter som går tillbaka på 1917 och på varianter från HB 86 som anpassats utifrån 1917, t.ex: 6

1. Bön om förlåtelse 5 (Psalm 51). 2. Kristusrop 6 har ingen koppling till Mark 10:47 3. Salutationen före Dagens bön, med referens till 1 Krön 22 hade gott kunna revideras till Må Herren vara med er / Må Herren vara också med dig. 4. Evangelieläsningens Upplyft era finns i 1917 men ingenstans i Bibel 2000. Öppna hjärtan har dock flera referenser i Bibel 2000 och hade kunnat användas här. 5. Helig, alt 3-4 är nya och har ingen tydlig referens till Jes 6. Hör de hemma här? 6. Brödsbrytelsen finns kvar med samma formulering som HB 86 där referenserna till 1 Kor 10 ligger nära 1917 istället för att harmoniera med Bibel 2000, vilket hade varit ett utmärkt val. 7. Fridshälsningens Frid vare med är vanlig i 1917 men förekommer inte i Bibel 2000. 8. Guds frid (Fil 4:7) hade gärna kunnat användas istället för Herrens frid som inte används som hälsning i 1917/Bibel 2000. Även ängelns hälsning till Maria: Herren är med dig! hade varit ett bra alternativ. 9. O Guds lamm (Agnus Dei), alt 4-6 saknar den vedertagna och självklara kopplingen till Joh 1:29, där det framhålls att Jesus, som Guds lamm, är den som tar bort världens synd. 10. Distributionsorden är kvar från HB 86 och hämtade från 1917 (Luk 22). Varför reviderar man inte utifrån Bibel 2000? Kristi kropp, offrad för dig / Kristi blod, utgjutet för dig. 11. Sändningsord i vår Herres Jesu Kristi namn är hämtat från 1917 (1 Kor 1:10) och hade kunnat revideras utifrån Bibel 2000, I vår herre Jesu / I herren Jesu Kristi namn. 31. Ger kyrkohandboksförslaget utrymme för den gudstjänstfirande församlingens delaktighet? I ganska hög grad 1. Handboksförslaget ger ungefär samma utrymme för delaktighet som i HB 86. 2. En klar förbättring i handboksförslaget är att lekmannaledda gudstjänster förutsätts finnas utan att omskrivas som söndagsbön. 3. Vi önskar moment som delande/vittnesbörd, samt anvisningar om möjlighet till personlig förbön. 4. Musikserierna ger begränsat utrymme för variationsmöjligheter, särskilt om man tänker att de skall fungera också i ungdomars kontext. 32. Fungerar huvudgudstjänstbegreppet i förslaget för både lokal flexibilitet och domkapitlets tillsyn? I ganska hög utsträckning, såvitt vi kan bedöma 33. Är Kyrkohandbok för Svenska kyrkan en bra benämning för en ny kyrkohandbok? 34a. Kan kyrkohandboksförslaget som helhet antas av kyrkomötet som ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan? Nej 34c. Rangordna i punktform de viktigaste invändningarna. 1 En grundlig teologisk bearbetning: 1. En mer enhetligt sammanhållen teologi som möjliggör att handboken också i fortsättningen kan fungera som sammanhållet bekännelsedokument. 2. En tydligare bibelförankring, där även nyskrivna textbidrag, i högre grad citerar eller refererar till bibelordet. 3. En tydligare Kristuscentrering 4. Ett förstärkt försonings- och frälsningsperspektiv. 2 1. Ett mindre känsloladdat och känslotillskrivande språk. 3 1. Musikserier där musiken är förslag och där texterna är stadfästa texter som musiker uppmanas tonsätta. 4 1. Att vigselordningens formuleringar från HB 86 finns med som valbara alternativ. 5 7