Statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens förslag till rådets direktiv om skatt på vissa digitala tjänster och om meddelandet från kommissionen om ett skattesystem för den digitala ekonomin I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommissionens förslag av den 21 mars 2018 till rådets direktiv om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster, COM(2018) 148 final, och meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin, COM(2018) 146 final, samt en promemoria om ärendet. Helsingfors den 3 maj 2018 Finansminister Petteri Orpo Regeringsråd Antero Toivainen
FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2018/0830, EU/2018/0832 3.5.2018 FÖRSLAG TILL RÅDETS DIREKTIV OM SKATT PÅ VISSA DIGITALA TJÄNSTER OCH MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ETT SKATTESYSTEM FÖR DEN DIGITALA EKONOMIN 1 Allmänt Europeiska kommissionen lämnade den 21 mars 2018 ett förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster, nedan förslag till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster. Förslaget lämnades i dokument COM(2018) 148 final och det grundar sig på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Samtidigt med förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster lämnade kommissionen även förslag till rådets direktiv om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattningen av en betydande digital närvaro, nedan förslag till direktiv om digitala fasta driftställen, i dokument COM(2018) 147 final, om vilket det lämnas en separat U-skrivelse. Följedokument till förslaget är kommissionens rekommendation med avseende på bolagsbeskattning vid en betydande digital närvaro, C(2018) 1650 final. Följedokument till bägge förslagen till direktiv är konsekvensbedömning SWD(2018) 81 final samt sammanfattning av konsekvensbedömningen SWD(2018) 82 final. Till förslagen anknyter även meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Dags för ett moderat, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin i dokumentet COM(2018) 146 final, som behandlas i denna U-skrivelse. Frågor som gäller skattesystem för den digitala ekonomin har behandlats både globalt inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och inom Europeiska unionen (EU). Enligt kommissionen vore det bästa att finna en global lösning, men det är svårt att uppnå och därför har EU tagit initiativ i ärendet. Kommissionen vill genom sina åtgärder påverka den globala diskussionen om frågan. Enligt kommissionens meddelande är beskattningen av aktörer inom den digitala ekonomin inte effektiv och rättvis för närvarande. Det beror bland annat på att det internationella skattesystemet är föråldrat och att aktörer inom den digitala ekonomin har haft möjlighet att utnyttja aggressiv skatteplanering. Syftet med kommissionens förslag till direktiv om digitala fasta driftställen är att svara på utmaningarna gällande beskattningssystemet för den digitala ekonomin på medellång och lång sikt, medan förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster är avsett som en tillfällig åtgärd. Enligt kommissionen skapar den information som användarna överlåter eller det innehåll som de alstrar mervärde för företagens digitala verksamhet, och därför bör den medlemsstat där användarna befinner sig ha beskattningsrätt. Kommissionen föreslår i förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster att EU ska införa en skatt på vissa digitala tjänster som ska uppbäras av större företag. Beskattningsrätten skulle tillfalla den medlemsstat där användarna befinner sig. Syftet med det föreslagna direktivet är att förhindra en situation där medlemsstater anser det nödvändigt att införa ensidiga åtgärder för skatt på digital verksamhet. Tio stater har redan inför sådana åtgärder eller har planer på att göra detta. 2
Frågor som gäller beskattning av den digitala ekonomin har redan i flera år diskuterats inom OECD. En preliminär rapport lämnades till G20-ländernas finansministrar i mars 2018 och OECD:s slutrapport ska vara färdig under 2019. En granskning på internationell nivå visar att det har vidtagits åtgärder för att förhindra erosion av skattebasen i bland annat OECD:s projekt Base Erosion and Profit Shifting och att nationella skatteregler redan har justerats. Dessa åtgärder kan förväntas ha en effekt på aktörerna inom den digitala ekonomin och därmed också på det genomsnittliga skattebeloppet. 2 Förslagets huvudsakliga innehåll 2.1 Kommissionens meddelande En av kommissionens huvudprioriteringar är en digital inre marknad där europeiska företag kan växa globalt och förbättra den europeiska ekonomin. Enligt meddelandet är det möjligt att år 2020 den datadrivna ekonomins värde i EU kommer motsvara fyra procent av EU:s sammanlagda BNP, jämfört med 1,94 procent 2015. Enligt kommissionen växer aktörer inom den digitala ekonomin betydligt snabbare än ekonomin i allmänhet. Under de senaste sju åren har den genomsnittliga omsättningsökningen för dem varit fjorton procent medan denna siffra har varit tre procent för it- och telekomföretag och 0,2 procent för andra multinationella företag. Enligt meddelandet har aktörer inom den digitala ekonomin en genomsnittlig effektiv skattesats på 9,5 procent jämfört med 23,2 procent för företag med traditionella affärsmodeller. Kommissionen anser att detta sker på grund av att skattesystemet är föråldrat och att staterna stödjer aktörer inom den digitala ekonomin. Enligt kommissionen kan skattebelastningen av aktörer inom den digitala ekonomin med hjälp av aggressiv skatteplanering dessutom göras ännu mindre vad som är inte rättvist gentemot traditionella och rent inhemska företag. Enligt kommissionen motsvarar de nuvarande bolagsskattereglerna inte längre den internationellt erkända principen att vinst ska beskattas där mervärdet skapas. Även om ett företag med digital närvaro i en medlemsstat drar nytta av de offentliga tjänsterna och marknadsinfrastrukturen, betalar det i enlighet med de nuvarande reglerna ingen skatt till ifrågavarande stat, då företaget inte har fysisk närvaro. Enligt meddelandet kan man på grund av de nuvarande reglerna inte med framgång beskatta mervärde som skapas med hjälp av immateriella tillgångar, såsom patent och algoritmer. Dessutom erkänner de inte vikten av den information som användarna överlämnar och det innehåll som de alstrar för att skapa mervärde för företagen. I syfte att säkerställa rättvis och effektiv beskattning av den digitala ekonomin har kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster och ett förslag till direktiv om digitala fasta driftställen samt en rekommendation som anknyter till direktivet. 2.2 Förslag till direktiv 2.2.1 Direktivförslagets syfte och tillämpningsområde Förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster ska tillämpas på entiteter vars totala globala intäkter under räkenskapsåret överskrider 750 miljoner euro och vars totala beskattningsbara intäkter inom unionen enligt förslaget överskrider 50 miljoner euro. Om entiteten tillhör en konsoliderad grupp ska ovan nämnda tröskelvärden fastställas utifrån den konsoliderade redovisningen. 3
Med entitet avses varje juridisk person eller juridisk konstruktion som bedriver verksamhet genom ett företag eller en skattetransparent struktur. En entitet kan vara en aktör som verkar såväl inom Europa som utanför EU. Enligt direktivförslaget ska bruttointäkter från tillhandahållande av följande tjänster beskattas enligt skattesatsen på tre procent: a) Placering av reklam på ett digitalt gränssnitt. b) Tillgängliggörande av flersidiga digitala gränssnitt för användare som gör det möjligt för användare att hitta andra användare och samverka med dem som även kan underlätta tillhandahållandet av varor och tjänster mellan användarna. c) Överföring av uppgifter som samlats in om användare och uppgifter som genererats från användarnas aktiviteter på digitala gränssnitt. Enligt förslaget till direktiv omfattar det inte till exempel tillgängliggörande av ett digitalt gränssnitt, då det enda eller huvudsakliga syftet med att tillgängliggöra gränssnittet är att tillhandahålla digitalt innehåll, kommunikationstjänster och betaltjänster. Finansiella tjänster och gräsrotsfinansieringstjänster samt överföring av uppgifter i anslutning till dessa omfattas inte heller av direktivet. Tjänster mellan entiteter inom en konsoliderad grupp ska inte anses utgöra beskattningsbara intäkter enligt direktivet. Enligt förslaget till direktiv är det med tanke på beskattningsrätten viktigt att fastställa i vilket medlemsland de som använder tjänsterna finns. Det väsentliga vad gäller reklamtjänster som avses i direktivförslaget är var de som tittar på reklamen befinner sig samt vad gäller plattformar var de som använder plattformen finns. Intäkterna ska beskattas i förhållande till antalet användare i den medlemsstat eller de medlemsstater i vilka användare finns. I vilken medlemsstat användaren finns ska bestämmas med hjälp av ip-adress eller motsvarande. 2.2.2 Andra frågor samt slutbestämmelser Enligt kommissionen förväntas medlemsstaterna tillåta entiteterna att dra av betalad skatt på vissa digitala tjänster som en kostnad i beskattningen, oavsett i vilken medlemsstat skatten betalas. Enligt direktivförslaget är det tillräckligt att en enda entitet betalar skatten och fullgör de därtill hörande skyldigheterna för hela koncernen. Om en entitet ska betala skatt till flera medlemsstater kan det således fullgöra sina förpliktelser med avseende på skattskyldigheten i endast en medlemsstat. Förslaget innehåller flera administrativa bestämmelser för företag och medlemsstater. Enligt förslaget ska kommissionen biträdas av en kommitté. Enligt förslaget ska medlemsstaterna senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. De ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 januari 2020. 3 Förslagets rättsliga grund och subsidiaritetsprincipen 4
Förslaget till direktiv grundar sig på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, varför förslaget måste godkännas av alla medlemsstater enhälligt. Enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen styr subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna utövandet av EU:s befogenheter. I enlighet med subsidiaritetsprincipen ska EU vidta en åtgärd utanför de områden där unionen har exklusiv behörighet endast om målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på unionsnivå i stället för på nationell, regional eller lokal nivå. Innehållet i och omfattningen av åtgärderna får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen (proportionalitetsprincipen). Enligt kommissionen är förslaget förenligt med subsidiaritetsprincipen genom att medlemsstaterna, då det kan ta tid att finna en gemensam och samordnad åtgärd för att hantera utmaningarna av den digitala ekonomin, kan införa ensidiga tillfälliga åtgärder. En gemensam åtgärd på EU-nivå ska enligt kommissionen förhindra fragmentering av den inre marknaden och snedvridning av konkurrensen och minska den administrativa bördan för företagen. Dessutom förmedlar det även ett starkt budskap till det internationella samfundet om EU:s åtagande att agera för att säkerställa rättvis beskattning av den digitala ekonomin. Förenligheten med proportionalitetsprincipen motiveras genom att det inte är möjligt för medlemsstaterna att hantera utmaningarna med beskattningen av den digitala ekonomin med ensidiga åtgärder utan att hindra den inre marknaden. Enligt kommissionen ges medlemsstaterna genom förslaget tillräckligt med handlingsutrymme för att besluta om administrativa åtgärder i samband med skatten och de kan införa åtgärder för att förhindra skatteflykt och skatteundandragande. I enlighet med kommissionens framställan är det med tanke på en effektiv inre marknad motiverat att medlemsstater inte har sinsemellan avvikande lösningar i beskattningen i fråga om vissa digitala tjänster, utan att bestämmelserna är enhetliga på EU-nivå. Det bör ändå beaktas att en stor del av medlemsstaterna de facto inte har infört eller har planer på att införa en dylik skatt. Den föreslagna skatten skulle öka den administrativa och ekonomiska bördan för dessa medlemsstater och de företag som är verksamma i dem. Förslaget kan anses vara förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. 4 Förslagets konsekvenser för Finland 4.1 Konsekvenser för lagstiftningen i Finland Genomförande av direktivet enligt förslaget kräver ändringar i den nationella lagstiftningen. I lagstiftningen ska införlivas bestämmelser om skatt på vissa digitala tjänster och därtill anknytande administrativa förfaranden. Förslaget bör bedömas mot grundlagens princip om lika behandling. 4.2 Administrativa konsekvenser Den skatt som föreslås i förslaget till direktiv är en ny skatt för Finland, vilket innebär betydande administrativa kostnader för Skatteförvaltningen. Dessa konsekvenser uppkommer trots att direktivet enligt uppskattningarna omfattar endast ett fåtal finländska företag och trots att skatten ska vara endast en tillfällig åtgärd. Utöver lagändringar, utbildning och styrning kräver genomförandet även bland annat ändringar i Skatteförvaltningens system, skapande av kon- 5
trollsystem samt informationsutbyte och överföring av skatter mellan medlemsstaterna. Ändringarna tar tid och med tanke på deras omfattning är det ambitiöst att tänka sig att bestämmelserna kan tillämpas från och med den 1 januari 2020. En skatt på vissa digitala tjänster enligt direktivförslaget medför mer administrativt arbete för de aktörer som omfattas av skatten. Eftersom skatten enligt förslaget ska tillämpas endast på vissa tjänster kräver detta att aktörerna ska identifiera vilka tjänster som omfattas av skatten och avskilja dem från den övriga verksamheten. Aktörerna ska för skatteändamål samla in uppgifter om användarna och följa upp när tröskelvärdena överskrids. De ska också fastställa skattebeloppen som ska betalas till de enskilda medlemsstaterna. Detta innebär således ökade administrativa kostnader för de aktörer som omfattas av det föreslagna direktivet. 4.3 Ekonomiska konsekvenser Ekonomiska konsekvenser inom EU Kommissionen har låtit göra en konsekvensbedömning (impact assessment) av direktivförslagets ekonomiska konsekvenser. Enligt kommissionens uppskattning kan förslaget inbringa unionen skatteintäkter på 4,8 miljarder euro per år med den föreslagna skattesatsen på tre procent (0,9 miljarder euro från reklamtjänster och 3,9 miljarder euro från marknadsplatser och förmedlingstjänster). Om man räknar med att avdrag får göras från den beskattningsbara inkomsten, uppgår de uppskattade intäkterna till 3,6 miljarder euro. Skatteintäkterna minskar med 30 procent om Storbritannien inte tas med i beräkningarna. Kommissionen har i sina beräkningar av skatteintäkterna inte beaktat sannolikheten för övervältring av skatten och konsekvenserna för detta, det vill säga hur mycket skatten minskar vinstmarginalen för en tjänsteleverantör eller en aktör på följande nivå, alternativt hur mycket priserna för slutkunderna kommer att höjas. Kommissionen bedömer att det totala skatteutfallet kommer att öka i framtiden genom att aktörerna inom den digitala ekonomin växer. Konsekvenser av införande av skatt på vissa digitala tjänster i Finland Skatten på vissa digitala tjänster ska tillämpas på sådana entiteter etablerade inom eller utanför EU vars omsättning överskrider 750 miljoner euro eller som ingår i en koncern vars omsättning överskrider 750 miljoner euro. I Finland verkar uppskattningsvis 700 sådana koncernbolag vars moderbolag är etablerade i Finland eller utomlands. I Finland finns uppskattningsvis 50 60 sådana moderbolag. Direktivets omfattning begränsas också genom kravet på att entitetens eller koncernens, om entiteten tillhör en konsoliderad grupp, beskattningsbara intäkter inom unionen enligt direktivet ska överskrida 50 miljoner euro. Enligt preliminär bedömning har några koncerner med moderbolag i Finland i nuläget intäkter som ska beskattas enligt direktivförslaget. Det är möjligt att skatten omfattar också flera sådana entiteter i Finland som ingår i en utländsk koncern. Utifrån direktivförslaget är det inte klart till vilket bolag i den konsoliderade gruppen ska skatten de facto allokeras. Enligt en preliminär bedömning ger en skattesats på tre procent 20 30 miljoner euro per år i skatteintäkter i Finland. I detta belopp har man inte beaktat eventuella sekundärkonsekvenser, det vill säga att skatten övervältras på andra företag och konsumenterna. De stora aktörerna inom den digitala ekonomin har en stark marknadsställning vilket kan öka sannolikheten för övervältring av skatten. I det uppskattade beskattningsutfallet enligt ovan har inte heller beaktats att Finland eventuellt måste acceptera att en entitet som är skattskyldig i Finland betalar skatt på vissa digitala tjänster till en annan stat och drar av skatten som kostnad i beskattningen i Finland. Dessutom ger införandet av den nya skatten upphov till kostnader. Den totala ökningen av beskattningsutfallet antas vara liten. 6
Den föreslagna skatten kan ge upphov till en betydande ekonomisk belastning för de entiteter som omfattas av den. Det beror på att skatten ska tas ut på bruttoinkomsterna, som definieras i förslaget till direktiv, och inte på vinsten. Därmed är det möjligt att entiteter som går på förlust eller gör endast en liten vinst också omfattas av skatten. Dessutom bör man observera att en skattesats på tre procent av bruttoinkomsten enligt direktivet är väldigt hög med beaktande av bland annat att det är fråga om 30 procent av en rörelsevinst på 10 procent. Även administrationen för betalning av skatten ökar den ekonomiska belastningen. På grund av möjlig övervältring kan skatten medföra ekonomisk belastning för fler företag än de som direkt omfattas av den. Det är också möjligt att skatten övervältras på konsumenterna. Förslaget är en principiell ändring av bestämmelserna för internationell företagsbeskattning genom att det vid fördelning av beskattningsrätten mellan stater utgår från var den som använder tjänsten finns. Den föreslagna ändringen utgår från antagandet att den information som användarna överlåter eller det innehåll som de alstrar är typiskt för digitala tjänster och att denna information skapar mervärde för företaget. Antagandet kan visa sig vara problematiskt på flera olika sätt. Exempelvis är gränsen mellan digitala tjänster och övriga tjänster mycket otydlig. Dessutom är det inte klart vilken inverkan den information som användarna överlåter eller det innehåll som de alstrar har på det mervärde som uppkommer i det värdeskapande spektrumet, då man bland annat beaktar att den mottagna informationen typiskt ska först bearbetas för att den ska kunna utnyttjas i affärsverksamheten. Utifrån det ovan nämnda verkar det inte vara helt motiverat med avvikande beskattning av den digitala ekonomin jämfört med andra affärsrörelser. Dessa frågor bör utredas ytterligare. Förslaget om att skattesystemet ska tillämpas endast på entiteter i konsoliderade grupper av en viss storlek, verksamhet med en viss omfattning, vissa tjänster och tjänster som levereras i en viss form (dvs. digitalt) bör också bedömas mot principen om lika behandling. Dessutom är det möjligt att förslaget leder till snedvridning av ekonomin och ökad skatteplanering. Skatten ska endast tillämpas på entiteter vars användare finns inom EU och detta kan orsaka problem för konkurrenskraften. 5 Ålands ställning Frågan faller inte inom landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. 6 Nationell behandling av förslaget och behandling inom Europeiska unionen Förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster sändes på remiss. Remissyttranden lämnades av kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet, Statens ekonomiska forskningscentral, Skatteförvaltningen, Akava ry, Finlands näringsliv EK ry, Finans Finland rf, Finnwatch ry, Finsk Handel, Centralhandelskammaren, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands Kommunförbund, Företagarna i Finland rf, Teknologiateollisuus Teknologiindustrin ry och Toimihenkilökeskusjärjestö STTK ry. Synpunkterna på förslaget till direktiv om skatt på vissa digitala tjänster varierade beroende på remissinstans. Många remissinstanser ansåg att frågan om beskattning av den digitala ekonomin bör lösas globalt inom OECD. Enligt flera remissyttranden är det problematiskt att avskilja den digitala ekonomin från den övriga ekonomin, eftersom det digitala är och kommer att vara en viktig del av praktiskt taget all företagsverksamhet. En skatt på vissa digitala tjänster leder till ojämlikhet mellan olika affärsmodeller. Det föreslagna direktivets tillämpningsområde, bland annat gällande definitionerna av vilka tjänster som ska beskattas, ansågs inte vara helt klart. 7
Flera remissinstanser ansåg att den föreslagna skatten riktas framför allt på företag i USA, vilket gör den problematisk speciellt med tanke på det gällande handelspolitiska läget. Många ansåg också att skatten kommer att riktas på finländska aktörer genom övervältring av kostnader. Ett problem ansågs vara att den föreslagna skatten också ska uppbäras av företag som går på förlust och att den därmed inte främjar investeringar eller risktagning. En tillfällig lösning sågs överlag inte som ett bra alternativ med tanke på förutsägbarheten och rättssäkerheten, samt eftersom tillfälliga lösningar tenderar att bli bestående. Behandlingen av förslaget inleddes i rådets arbetsgrupp den 11 april 2018. Sektion EU9 (Skatter) under kommittén för EU-ärenden behandlade ett utkast till promemoria om direktivförslaget genom skriftligt förfarande den 16 17 april 2018 och EUministerutskottet behandlade utkastet den 20 april 2018. 7 Statsrådets ståndpunkt Finland anser att frågan är viktig och angelägen. Det är viktigt att säkerställa att det också inom den digitala ekonomin betalas skatt på företagsverksamhet på den plats där mervärdet uppkommer. Likaså är det viktigt att förhindra aggressiv skatteplanering. Arbetet bör fortsättas på global nivå för att hitta en gemensam lösning på frågorna om beskattning av den digitala ekonomin. Att nå en global lösning är viktigt, eftersom det minimerar de negativa följderna för Finlands och unionens konkurrenskraft. Med tanke på att förhindra dubbelbeskattning och aggressiv skatteplanering, främja förutsättningarna för affärsverksamhet och hålla de administrativa kostnaderna under kontroll är det inte ändamålsenligt att omständigheter inom EU ska regleras genom bestämmelser som avviker från de globala regelverken. En granskning av internationella åtgärder visar att det har vidtagits åtgärder för att förhindra erosion av skattebasen, och att staternas skatteregler redan har justerats. Det vore viktigt att utvärdera hur de redan vidtagna åtgärderna inverkar på beloppet av de skatter som de digitala aktörerna betalar. Vid granskning av förslagen bör man beakta att det kan vara svårt att skilja mellan digitala aktörer och aktörer som bedriver mer traditionell verksamhet. Gränsdragningen mellan digitala tjänster och andra tjänster är förknippad med utmaningar som kommer att öka i takt med att digitaliseringen framskrider. Enligt den princip som gäller internationell företagsbeskattning ska vinst beskattas där mervärdet skapas. I kommissionens förslag till direktiv överförs en del av beskattningsrätten till den medlemsstat där de som konsumerar en digital tjänst finns, eftersom den information som konsumenterna överlåter eller det innehåll som de alstrar enligt kommissionen hör till de viktigaste element som skapar mervärde för företaget. Det är oklart vilken beskattningsmässiga betydelse den information som konsumenterna överlåter eller det innehåll som de alstrar har för skapandet av mervärde för företaget och hur stor denna betydelse är. Speciellt dessa aspekter av förslaget och dess konsekvenser kräver noggrann bedömning. Med tanke på den inre marknaden är det inte önskvärt att medlemsstaterna har infört flera sinsemellan olika system för beskattning av digitala tjänster. EU bör ändå säkerställa en fungerande marknad för digitala aktörer vars andel i ekonomin blir ännu större. Tillfälliga skatter kan i princip vara förknippade med frågeställningar gällande förutsägbarhet och rättssäkerhet i beskattningen. De ökar ofta den administrativa bördan, eftersom bland an- 8
nat ändringar i it-system måste genomföras oavsett hur länge skatten tillämpas. Man bör eftersträva lösningar som inte medför dubbelbeskattning, tar hänsyn till entitetens förmåga att betala skatt och är förenliga med principen om lika behandling. Enligt preliminära bedömningar är den totala ökningen av skatteutfallet i EU och i Finland till följd av förslaget relativt liten. Beloppet minskar ytterligare om man i bedömningarna beaktar möjligheten att företagen kan dra av skatten som kostnad i beskattningen och att de kan övervältra kostnaderna för skatten vidare. Enligt uppskattningarna medför skatten dessutom en betydande administrativ belastning för medlemsstaterna och entiteterna. Förslaget ska bedömas med beaktande av dess konsekvenser för Finlands skatteintäkter och konkurrensförmåga på den internationella marknaden. 9