U 64/2016 rd. Helsingfors den 8 december Finansminister Petteri Orpo. Regeringsrådet Antero Toivainen

Transkript

1 Statsrådets skrivelse till riksdagen om ett förslag till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommissionens förslag av den 25 oktober 2016 till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen, COM(2016) 686 final, samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 8 december 2016 Finansminister Petteri Orpo Regeringsrådet Antero Toivainen

2 FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2016/ FÖRSLAG TILL DIREKTIV OM TVISTLÖSNINGSMEKANISMER VID DUBBELBE- SKATTNING I EUROPEISKA UNIONEN 1 Allmänt Europeiska kommissionen lade den 25 oktober 2016 fram ett förslag till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen (COM(2016) 686 final). Direktivförslaget är ett av de lagstiftningsförslag som ingår i det företagsbeskattningspaket som kommissionen lade fram den 25 oktober och med hjälp av vilket man strävar efter att skapa ett rättvist, konkurrenskraftigt och stabilt system för företagsbeskattning i EU. Andra förslag som ingick i företagsbeskattningspaketet var ett direktivförslag om en gemensam bolagsskattebas, CCTB, (COM(2016) 685) och om en konsoliderad skattebas, CCCTB, (COM(2016) 683). I företagsbeskattningspaketet lade kommissionen även fram ett direktivförslag om hybrida missmatchningar genom vilket man ändrar direktiv (EU) 2016/1164 (COM(2016) 687 final). 2 Motivering till förslaget och det huvudsakliga innehållet 2.1 Motivering till förslaget Direktivförslaget ingår i kommissionens handlingsplan för ett rättvist och effektivt system för bolagsbeskattning. Genom ett rättvist skattesystem säkerställer man enligt kommissionen bland annat att vinster inte dubbelbeskattas. Kommissionen anser att de befintliga mekanismerna för att undanröja dubbelbeskattning inte är tillräckliga. Förslaget kompletterar enligt kommissionen förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Kommissionen anser emellertid att det förutom en konsoliderad skattebas även behövs mekanismer för att undanröja dubbelbeskattning. 2.2 Förslagets huvudsakliga innehåll Tillämpningsområde Direktivförslaget skulle gälla sådana aktörer som bedriver näringsverksamhet i medlemsstaterna och som betalar någon av de skatter som förtecknas i bilagan till förslaget. När det gäller fasta driftställen kunde deras huvudkontor vara belägna i en annan medlemsstat eller i en jurisdiktion utanför unionen. Enligt direktivförslaget skulle direktivet inte gälla inkomster eller kapital som omfattas av en skattebefrielse eller på vilka en nollskattesats är tillämplig enligt nationella regler. I direktivförslaget konstateras det vidare att direktivet inte skulle utgöra hinder för att tillämpa nationell lagstiftning eller bestämmelser i internationella avtal när det är nödvändigt för att förebygga skatteundandragande, skattebedrägeri eller missbruk. Det förfarande som föreslås Enligt direktivförslaget borde undanröjandet av dubbelbeskattning som ett första steg uppnås via ett förfarande för ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Enligt direktivförslaget skulle ett fall där en skattskyldig är föremål 2

3 för dubbelbeskattning kunna tas upp i ett förfarande för ömsesidig överenskommelse om den skattskyldige har handlat inom utsatt tid, lämnat en förklaring om dubbelbeskattningssituationen och lämnat den information som behövs i ärendet. Om fallet inte tas upp till behandling i ett förfarande för ömsesidig överenskommelse, kunde den skattskyldige söka ändring i enlighet med de nationella bestämmelserna. Om fallet togs upp endast i den ena staten, skulle en rådgivande kommitté inrättas för att avgöra om talan kan bifallas. Om de behöriga myndigheterna inte nådde ett avgörande i fallet inom en tidsfrist på två år, skulle ärendet överlämnas till en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning. Den rådgivande kommittén skulle bestå av både företrädare för de berörda behöriga myndigheterna och oberoende personer i erkänd ställning. Om de behöriga myndigheterna inte utsedde ovannämnda oberoende personer, kunde den skattskyldige be en behörig nationell domstol utse dem. De behöriga myndigheterna skulle fatta ett slutligt beslut inom en viss tid efter det att den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning har utfärdat sitt yttrande. Beslutet skulle vara bindande under förutsättning att den skattskyldige skulle ha avstått från rätten till inhemska rättsmedel. Offentliggörandet av beslut Enligt direktivförslaget skulle de behöriga myndigheterna offentliggöra ett beslut om undanröjande av dubbelbeskattning efter den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning har utfärdat sitt yttrande, om den skattskyldige samtycker till det. Om den skattskyldige inte ger sitt samtycke, skulle de behöriga myndigheterna offentliggöra en sammanfattning med ett visst innehåll. Delegering Enligt direktivförslaget skulle kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på uppdatering av förteckningen över skatter och arbetsordningen av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning för att ändra dem för att ta hänsyn till nya omständigheter. Bestämmelsernas ikraftträdande Enligt direktivförslaget skulle medlemsstaterna senast den 31 december 2017 sätta i kraft de lagar och andra författningar som direktivet förutsätter. 2.3 De befintliga förfarandena för undanröjande av dubbelbeskattning Den nationella processen för överklagande En skattskyldig som är föremål för dubbelbeskattning kan, om han eller hon så önskar, överlåta sitt ärende till den nationella processen för överklagande (en domstol) i Finland eller i en annan stat som berörs av ärendet i enlighet med den nationella lagstiftningen. I Finland innebär den nationella processen för överklagande att den skattskyldige kan få sitt ärende prövat enligt lagen om beskattningsförfarande. Som resultat av det beslut som fattas av den instans som prövar överklagandet kan dubbelbeskattningen undanröjas. Den nationella domstolen avgör ärendet med tillämpning av bestämmelserna i den nationella lagstiftningen. Förfarandet för ömsesidig överenskommelse enligt skatteavtal I syfte att undvika dubbelbeskattning har Finland ingått ett stort antal skatteavtal, som i regel grundar sig på Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD:s modell för 3

4 skatteavtal. Skatteavtalen innehåller överenskommelser mellan olika stater om vilken stat som har beskattningsrätt i fråga om olika inkomstskatteposter. Om någon stat ändå tolkar skatteavtalet så att den har beskattningsrätt och beskattar en inkomstpost, kan det uppstå en situation med dubbelbeskattning. I skatteavtalen ingår ett så kallat förfarande för ömsesidig överenskommelse (mutual agreement procedure, MAP-förfarande) som tillämpas i situationer av oenighet i fråga om tolkningen av ett avtal. Inom ramen för detta förfarande kan staterna på yrkande av den skattskyldige förhandla sinsemellan om tolkningstvisten och om undanröjandet av dubbelbeskattningen. När ett fall behandlas i ett förfarande för ömsesidig överenskommelse används bland annat kommentarerna till OECD:s modell för skatteavtal och OECD:s riktlinjer för internprissättning som tolkningskällor. Förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom ramen för ett skatteavtal är en separat process jämfört med den nationella processen för överklagande (domstolsprocessen). Inom OECD pågår just nu utvecklingsarbete som syftar till att förbättra förfarandena för undanröjande av dubbelbeskattning. Detta utvecklingsarbete ansluter sig bland annat det potentiella skiljedomsförfarandet inom ramen för skatteavtal. EU:s skiljemannakonvention Finland har liksom de övriga EU-medlemsstaterna anslutit sig till en konvention som syftar till att undanröja dubbelbeskattning (konvention 90/436/EEG om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap). Konventionen gäller ett begränsat antal skatteärenden, det vill säga situationer som gäller koncernbolags internprissättning. Vid koncernbolagens internprissättning tillämpas den så kallade principen om marknadsmässiga villkor. EU:s skiljemannakonvention gäller företag i EU-staterna, som kan be avtalsstaterna förhandla sinsemellan om undanröjande av dubbelbeskattning i fall som gäller internprissättning. Om förhandlingarna inte når ett resultat inom två år, ska staterna upprätta en rådgivande kommitté, till vilken medlemmarna utses bland de personer som finns på den lista som staterna har och som staterna har utsett till potentiella skiljemän. Kommittén ska bestå av tre skiljemän och av varje stats så kallade behöriga myndigheter. Kommittén avger ett yttrande för att avgöra fallet. Staternas behöriga myndigheter ska undanröja dubbelbeskattningen på ett sätt som kan överensstämma med kommitténs yttrande eller som kan avvika från yttrandet. Förfarandet enligt EU:s skiljemannakonvention är en separat process jämfört med den nationella processen för överklagande (domstolsprocessen). I EU:s skiljemannakonvention hänvisas det till skatteavtal mellan stater. Begrepp som inte har definierats i EU:s skiljemannakonvention har samma innehåll som i ett skatteavtal mellan stater. Vid tolkningen av EU:s skiljemannakonvention ska OECD:s princip om marknadsmässiga villkor tillämpas. 3 Förslagets rättsliga grund och förhållande till subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen Artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör den rättsliga grunden för förslaget, vilket innebär att det krävs att alla medlemsstater är eniga för att förslaget ska antas. I förslaget ingår med stöd av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt befogenhet för kommissionen att anta vissa delegerade akter. Enligt den artikeln kan det till kommissionen genom en lagstiftningsakt delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga 4

5 delar av lagstiftningsakten. Mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet ska uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. De väsentliga delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna och får därför inte bli föremål för delegering av befogenhet. Ett beslut av rådet om att återkalla en delegering av befogenhet eller ett beslut om att inte invända mot en delgerad akt fattas med kvalificerad majoritet. Enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen ska principerna om subsidiaritet och proportionalitet styra utövandet av unionens befogenheter. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på andra områden än de där den har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på unionsnivå än på nationell, regional eller lokal nivå. Åtgärderna får till innehåll och form emellertid inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i EU-fördragen (proportionalitetsprincipen). Enligt kommissionens motivering kräver problemets karaktär ett gemensamt initiativ på hela den inre marknaden. Tvistlösningsmekanismerna för dubbelbeskattning kräver enligt direktivförslaget samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna, eftersom de till sin natur är bi- eller multilaterala förfaranden. Genom direktivförslaget strävar man efter att råda bot på problemen rörande rättssäkerhet och förutsebarhet för de skattskyldiga genom att upprätta gemensamma regler om undanröjandet av dubbelbeskattning. Kommissionens motivering kan anses välgrundad med tanke på det gemensamma målet. Genom gemensamma åtgärder kan man på bästa sätt säkerställa att alla medlemsstater är med i det gemensamma systemet. Kommissionen anser att den planerade åtgärden inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål. Kommissionen anser därför att förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Syftet med direktivförslaget är att ingripa i problemet med dubbelbeskattning i Europeiska unionen. Ett genomförande av förslaget på det sätt som kommissionen föreslår kan vara problematiskt med tanke på proportionalitetsprincipen. Den praktiska tillämpningen av det föreslagna direktivet kan leda till att dubbelbeskattningen försvinner i enskilda fall. Slutresultatet kan trots detta ändå vara problematiskt med avseende på en mera rättvis beskattningsmiljö, rättssäkerheten och förutsebarheten. Detta beror bland annat på att när den skattskyldige och skattetagaren iakttar den nationella lagstiftningen kan de inte vara säkra på hur de ska agera rätt och undvika meningsskiljaktigheter som gäller dubbelbeskattning och i vilket land skatten ska betalas. I direktivförslaget anges inte någon sådan tolkningskälla för de behöriga myndigheternas förfarande för ömsesidig överenskommelse inom vars ram man ska nå ett avtal. Beträffande den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning konstateras dessutom endast att när den utarbetar sitt yttrande ska den beakta tillämplig nationell lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal och i avsaknad av sådana får kommittén hänvisa till internationell praxis på skatteområdet. Med beaktande av å ena sidan direktivets vaga anvisningar om beslutsgrunderna och å andra sidan direktivets vidsträckta tillämpningsområde är förutsebarheten, konsekvensen och rättvisan när det gäller beslutsgrunderna problematiska ur såväl de skattskyldigas som skattetagarens synvinkel. Förfarandet enligt direktivförslaget innebär att en internationell kommitté ges mycket omfattande befogenheter att behandla ärenden som hör till den nationella lagstiftningsbehörigheten. Direktivförslagets verkningar skulle sträcka sig mycket längre än vad effektiviseringen av processen för undanröjande av dubbelbeskattning förutsätter och vad som är ändamålsenligt genom EU-staternas gemensamma åtgärder. Genom EU-staternas gemensamma åtgärder 5

6 borde man endast pröva de förfaranden för effektiviseringsåtgärder genom vilka dubbelbeskattning undanröjs. Kommissionen har offentliggjort andra förslag som gäller fördelningen av skatteinkomster mellan EU-staterna (det så kallade CCCTB-förslaget om en konsoliderad skattebas). Behandlingen av det direktivförslag som gäller undanröjande av dubbelbeskattning är inte heller kopplad till behandlingen av de andra förslagen. Sålunda borde utvecklingen av tvistlösningsmekanismer som gäller dubbelbeskattning i EU vara begränsad till att gälla enbart processernas effektivitet. De borde inte utsträckas till att i stället för detta omfatta frågor som gäller de gällande bestämmelser, principer och praktiska lösningar utifrån vilka staterna i själva verket delar på skatteinkomsterna. 4 Förslagets konsekvenser 4.1 Förslagets konsekvenser för lagstiftningen i Finland Dubbelbeskattning undanröjs i Finland inom ramen för Finlands interna lagstiftning, de gällande skatteavtalen och EU:s skiljemannakonvention. Vid tolkningen av skatteavtalen och EU:s skiljemannakonvention används kommentaren till OECD:s modell för skatteavtal och OECD:s riktlinjer för internprissättning som etablerad hjälp. Finlands interna lagstiftning, skatteavtalen och EU:s skiljemannakonvention är godkända av Finlands riksdag och har satts i kraft genom lag. De gällande förfarandena för att undanröja dubbelbeskattning i skatteavtal gäller i princip dubbelbeskattning som drabbar en skattskyldig i olika stater, och analysen görs inom ramen för skatteavtalen och med hjälp av de tolkningskällor som berör dem. Kommentaren till OECD:s modell för skatteavtal är en etablerad tolkningskälla till exempel vid MAPförfaranden mellan stater. Till den del som en situation med dubbelbeskattning uppstår för två olika skattskyldigas del är det vanligtvis fråga om bedömning av om transaktioner mellan två skattskyldiga i intressegemenskap (gemenskap grundad på bestämmande inflytande) skett på marknadsmässiga villkor, alltså så kallad internprissättning. Bedömningen av fall av internprissättning inom ramen för såväl skatteavtal som EU:s skiljemannakonvention grundar sig på OECD:s riktlinjer för internprissättning. Dubbelbeskattningssituationer som hänför sig till utdelningsflöden har redan undanröjts i EU med EU:s skatterättsliga instrument i direktinvesteringssituationer. Likaså har man med stöd av ränte-/royaltydirektivet redan ingripit i dubbelbeskattningssituationer med anknytning till räntor och royaltyer. Direktivförslaget utvidgar mekanismerna för att undanröja dubbelbeskattning avsevärt. För det första är tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet vidare än för närvarande. Det berör en mycket stor grupp skattskyldiga, eftersom det inte på samma sätt som de nuvarande mekanismerna är begränsat till att gälla enbart dubbelbeskattning som drabbar enskilda skattskyldiga eller dubbelbeskattning som drabbar två som står i intressegemenskap med varandra. Direktivförslaget omfattar också situationer där huvudkontoret för ett fast driftställe är beläget utanför EU. EU:s skiljemannakonvention gäller däremot endast situationer där huvudkontoret för ett fast driftställe är beläget i EU. Tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet är mycket omfattande även i det avseendet att i praktiken skulle vilken nationell lagbestämmelse som helst som leder till dubbelbeskattning kunna bli föremål för mellanstatliga förhandlingar och en rådgivande kommittés bedömning. Enligt dagens uppfattning kunde till exempel en situation som berör Finlands interna räntebegränsningslagstiftning bli föremål för förhandlingar. Till skillnad från de gällande mekanismerna är det mellanstatliga förhandlingsförfarandet eller ramarna för den rådgivande kommitténs tolkning inte lika exakt bundna på förhand till en viss 6

7 tolkningskälla som i dag. Brokigheten av fall som kunde bli föremål för tolkning är samtidigt mycket större. Att tillsätta en internationell rådgivande kommitté för att bedöma nationella lagbestämmelser skulle innebära en betydande förändring jämfört med nuläget där nationella lagar och skatteavtal har satts i kraft genom lagar godkända av riksdagen och det i princip är en nationell domstol som tolkar lagen. De skattskyldiga och skattetagarna har kunnat förutse skattelagstiftningens inverkan på sina åtgärder samt kunnat lita på de etablerade tolkningskällorna. Direktivförslaget innehåller också betydande ändringar i fråga om de uppgifter som ska offentliggöras. Förslaget innehåller också betydande avvikelser i de internationella tvistlösningsprocesserna bland annat så att en nationell domstol ska kunna utse medlemmar i en rådgivande kommitté. Direktivförslaget avviker från den gällande lagstiftningen eftersom ett beslut om undanröjande av dubbelbeskattning som fattats utifrån den rådgivande kommitténs yttrande ska vara bindande för myndigheten och den skattskyldige ska kunna göra sin rätt gällande med stöd av det, förutsatt att den skattskyldige avstår från rätten till alla nationella rättsmedel. Direktivförslaget innehåller mycket som lämnar rum för tolkning. Detta kunde eventuellt leda till en situation där en stat blir tvungen att undanröja dubbelbeskattning så att det skattebelopp som ska återbetalas är större än den skatt som betalats i staten i fråga. Fall av skattekringgående ska inte heller i fortsättningen omfattas av förfarandet för undanröjande av dubbelbeskattning. Direktivförslaget är oklart bland annat i fråga om huruvida undanröjande av dubbelbeskattning som gäller förmögenhet omfattas av tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet. När direktivet träder i kraft ska bestämmelserna i det införlivas i den nationella lagstiftningen. Införlivandet av direktivet i den nationella lagstiftningen kräver ändringar i flera författningar, såsom exempelvis lagen om beskattningsförfarande. En närmare bedömning av hur stort behovet av ändringar i den nationella lagstiftningen är kan göras i det skede då innehållet i förslaget klarnar. 4.2 Administrativa konsekvenser Direktivförslaget åtföljs av en konsekvensbedömning av kommissionen, som granskades av EU:s nämnden för lagstiftningskontroll den 7 september Nämnden avgav ett positivt yttrande. Enligt direktivförslaget ökar det som föreslås effektiviteten i såväl företagens som de skatteförvaltningarnas verksamhet. Enligt förslaget bör det även leda till att förseningar och förfarandekostnader minskar för skatteförvaltningarna. Enligt Finlands bedömning är det emellertid möjligt att det som föreslås kan öka kostnaderna för staterna, i och med att flera fall än tidigare kan tas upp i ett förhandlingsförfarande mellan stater eller ett eventuellt skiljedomsförfarande. 4.3 Ekonomiska konsekvenser Om det föreslagna direktivet genomförs innebär det att dubbelbeskattning undanröjs inom direktivets tillämpningsområde. För aktörer som bedriver företagsverksamhet innebär detta att dubbelbeskattningen försvinner. Det föreslagna direktivets vida tillämpningsområde kan leda till att i vissa situationer finns det inte förhandsinformation om för vilken skattskyldigs del beskattningen i själva verket kommer att undanröjas. Detta kan till exempel innebära att skatte- 7

8 bördan för ett företag förblir oförändrad och lättas upp för ett utländskt företag som bedriver företagsverksamhet och inte hör till koncernen. Direktivförslaget innehåller ingen uppskattning av inverkan på beskattningsutfallet i medlemsstaterna, då staterna undanröjer dubbelbeskattning. I direktivförslagets konsekvensbedömning hänvisas endast allmänt till en undersökning som gäller skatteavtal och enligt vilken tvistlösningsmekanismerna ökar den ekonomiska aktiviteten och skatteuppbörden på medellång och lång sikt. Det föreslagna direktivets tillämpningsområde är mera omfattande än det nuvarande och täcker på ett mycket betydande sätt den skattelagstiftning som hänför sig till företagsverksamhet i Finland och baserar sig på bedömning från fall till fall. Man kan således anta att ett genomförande av det föreslagna direktivet också skulle leda till enskilda situationer där Finland blir tvunget att avstå från skatteinkomster som tillkommer landet på grund av den egna lagstiftningen. 5 Ålands ställning Enligt 18 5 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om skatter som tillkommer kommunerna. Samfund som är registrerade på Åland betalar statens andel av samfundsskatten till riket, men beloppet av den skatt som ska betalas till landskapet bestäms av landstinget. Direktivförslaget innehåller inga bestämmelser om skattesatser, vilket betyder att det inte har några direkta konsekvenser för Ålands ställning. Om dubbelbeskattning undanröjs i Finland, kunde det emellertid ha konsekvenser för Ålands skatteintäkter. 6 Den nationella behandlingen av förslaget och behandlingen i Europeiska unionen 6.1 Den nationella behandlingen Finansministeriet har begärt utlåtande om förslaget till direktiv. Utlåtande har getts av Skatteförvaltningen, Finlands näringsliv rf, Centralhandelskammaren, Finlands Advokatförbund rf, Suomen Veroasiantuntijat ry, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Akava ry, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finanssialan keskusliitto - Finansbranschens Centralförbund ry, Finlands kommunförbund, professor Marjaana Helminen och biträdande professor Tomi Viitala. Remissinstanserna stödde i stort sett direktivförslaget. Ett effektivt tvistlösningsförfarande ansågs vara viktigt med tanke på såväl de skattskyldigas rättssäkerhet som skattetagaren. I sina yttranden fäste remissinstanserna emellertid uppmärksamhet vid detaljer i direktivförslaget som lämnar rum för tolkning. Bland annat de begrepp som ingår i direktivförslaget och förslagets tillämpningsområde bör enligt remissinstanserna preciseras. I en del av yttrandena lyftes det å ena sidan fram åsikter om att tillämpningsområdet tydligare bör utvidgas så att det även gäller bland annat andra inkomster än sådana som hör till näringsförvärvskällan. Å andra sidan ansågs det i vissa yttranden att direktivförslagets tillämpningsområde var för brett. I yttrandena lyftes det fram att direktivet inte innehåller någon särskild bestämmelse om ett tak för gottgörelse. Detta kan leda till en situation där det kan antas att en viss stat gottgör en annan medlemsstats skatter vid behov till ett belopp som är större än beloppet av den egna statens skatt. 8

9 I yttrandena påpekades också att direktivförslaget inte innehåller någon exakt hänvisning till något juridiskt instrument med stöd av vilket dubbelbeskattning ska undanröjas när det gäller förfarandet för ömsesidig överenskommelse. Utan särskild reglering kan det uppstå en situation där ett förfarande för ömsesidig överenskommelse kan inledas med stöd av ett direktiv, ett skatteavtal och EU:s skiljemannakonvention. Dessutom påpekades att direktivförslaget inte innehåller några hänvisningar till inom ramen för vilken tolkningskälla, till exempel ett skatteavtal, staterna borde sköta förhandlingsförfarandet för ömsesidig överenskommelse. I yttrandena betonades att skatteavtalen och EU:s skiljemannakonvention innehåller ett förfarande i två steg, där den myndighet som mottagit en ansökan som gäller dubbelbeskattning först prövar om den kan undanröja dubbelbeskattningen genom sina egna åtgärder. Om det inte är möjligt överförs ärendet först därefter till ett mellanstatligt förfarande. Direktivförslaget innehåller inte någon liknande fas som skulle hänföra sig till processernas effektivitet. Remissinstanserna lyfte också fram att mekanismen kräver relativt mycket resurser för att fungera och att svaret på hur mekanismen lämpar sig för olika praktiska situationer fås först efter en längre granskningstid. Direktivförslaget ansågs också vara starkt kopplat till kommissionens direktivförslag om en gemensam skattebas och en konsoliderad skattebas: om de inte förverkligas i den form som föreslås, är inte heller förslaget om en tvistlösningsmekanism meningsfullt i den form som föreslås. Utkastet till promemoria om direktivförslaget har den behandlats i ett skriftligt förfarande i sektion EU9 (skatter) under kommittén för EU-ärenden. Ålands landskapsregering gav ett utlåtande. Det betonas i yttrandet att Åland påverkas av tvistelösningsmekanismerna vid dubbelsbeskattningen. Enligt yttrandet påverkar förslaget den nuvarande och mögligen framtida lagstiftningsbehörigheten inom företagesbeskattningen. Ålands landskap förhåller sig positiv till målen att minska dubbelbeskattningen av företag samt att processerna staterna emellan ska vara så klara och välfungerande som möjligt. Det betonades ändå i yttrande att utöver undanröjandet av dubbelbeskattning bör även förutsebarheten och rättssäkerheten vid tillämpningen av den nationella lagstiftningen säkerställas inte bara för den skattskyldige utan även för skattetagaren. I yttrande påpekades direktivförslagets omfattande tilllämpningsområde och behovet att precisera begrepp. Dessutom inverkan på skatteintäkterna ska beaktas under behandlingen av direktivförslaget. Ålands landskap anser också att medlemsstaterna ska ha möjlighet att påverka uppdatering av förteckningen och ändringar av arbetsordningen. 6.2 Behandlingen i Europeiska unionen Förslaget lades fram den 3 november 2016 i rådets arbetsgrupp för direkta skatter. Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har ännu inte yttrat sig i ärendet. 7 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet anser att förslagets mål att minska dubbelbeskattningen av företag kan stödjas. Även målet att processerna staterna emellan i anslutning till sådana här situationer ska vara så klara och välfungerande som möjligt kan stödjas. Statsrådet anser emellertid att utöver undanröjandet av dubbelbeskattning bör även förutsebarheten och rättssäkerheten vid tillämpningen av den nationella lagstiftningen säkerställas inte bara för den skattskyldige utan även för skattetagaren. I den fortsatta beredningen av direktivförslaget ska särskild uppmärksamhet fästas vid direktivförslagets omfattande tillämpnings- 9

10 område, förfarandeprocessen och förfarandets konsekvenser för såväl de skattskyldiga som skattetagaren. Dessutom inverkan på skatteintäkterna ska beaktas under behandlingen av direktivförslaget. Utgångspunkten borde vara att rättigheten att stifta och tolka den nationella lagstiftningen bevaras inom nationella och på förhand bestämda ramar. När behandlingen av direktivförslaget fortsätter ska man också beakta att förslaget inte ska begränsa de åtgärder som har vidtagits för att förhindra aggressiv skatteplanering. I den fortsatta behandlingen ska man dessutom utreda genom vilka andra åtgärder målet att minska dubbelbeskattningen för företag kunde uppnås i stället för genom ett direktiv. Även innehållet i det stora antalet begrepp som ingår i direktivförslaget ska preciseras. I en situation där en bestämmelse om skattekringgående tillämpas skulle det inte finnas något tillträde till förfarandet. Direktivförslagets förhållande till skatteavtal och den gällande konventionen mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap) ska klarläggas för att överlappningar i processerna kan förebyggas och att processerna kan organiseras ändamålsenligt. Det skulle inte vara ändamålsenligt att det förfarande som ingår i direktivförslaget och dess tillämpningsområde är mera omfattande än skatteavtal, när man samtidig beaktarockså EU:s skatterättsliga instrument genom vilka dubbelbeskattning redan har undanröjts på ett effektivt sätt. Förfarandena ska begränsas endast till de åtgärder som är nödvändiga och ändamålsenligt för att effektivisera förfarandena för undanröjande av dubbelbeskattning. Enligt artikel 19 i direktivförslaget ges kommissionen befogenheten att anta delegerade akter med avseende på uppdatering av den förteckning över skatter och den arbetsordning för den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning som fogats till förslaget för att ändra dem med hänsyn till nya omständigheter. Statsrådet anser att medlemsstaterna ska ha möjlighet att påverka uppdatering av förteckningen och ändringar av arbetsordningen. I den fortsatta beredningen ska även kvaliteten och omfattningen av de uppgifter som ska lämnas till kommissionen och som ska offentliggöras utredas och bedömas med avseende på de uppnåbara fördelarna och intressena. Finlands ståndpunkt justeras vid behov i samband med den fortsatta beredningen. 10