Översyn av naturgaslagen Med en marknadsbeskrivning ER 3:2003
Böcker och rapporter utgivna av Statens energimyndighet kan beställas från Energimyndighetens förlag. Orderfax: 016-544 22 59 e-post: forlaget@stem.se Statens energimyndighet Upplaga: 150 ex ER 3:2003 ISSN 1403-1892
Förord Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2002 Regeringsbeslut I 21, skall Energimyndigheten följa och analysera utvecklingen på naturgasmarknaden, särskilt vad gäller strukturförändringar inom gasanvändning, gashandel och transportverksamhet samt prisutveckling på gas och transporttjänster. Myndigheten skall vid redovisningen av dessa analyser föreslå de ändringar i regelverket och andra åtgärder som kan behövas för att främja en vidareutveckling av gasmarknadsreformen så att en effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan utvecklas. Denna rapport utgör fullföljandet av detta uppdrag. I den redovisas dels en analys av fyra områden där ändringar i regelverket enligt Energimyndighetens uppfattning behövs för att främja en utveckling av naturgasmarknaden i riktning mot en väl fungerande konkurrens, dels en beskrivning av utvecklingen på den svenska naturgasmarknaden. Översynen av naturgaslagen, som återfinns i Del 1, har sin utgångspunkt i erfarenheten som tillsynsmyndighet. Det finns bestämmelser i lagen som är mindre ändamålsenliga i förhållande till målet att uppnå en väl fungerande naturgasmarknad i Sverige. Därför föreslår myndigheten vissa ändringar i regelverket. Det är fråga om koncession för distributionsledningar, systemansvar, juridisk och funktionell åtskillnad av olika verksamhetsgrenar inom ett naturgasföretag samt transportskyldighet. Vissa bestämmelser i lagen kommer också att behöva ändras till följd av införlivandet av Europaparlamentet och rådets direktiv om ändring av direktiven 96/92/EG och 98/30/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och gas, som förväntas bli beslutat nästa år, med ikraftträdande den 1 juli 2004. I rapportens Del 2 beskrivs och analyseras utvecklingen på den svenska naturgasmarknaden med särskilt fokus på prisutvecklingen för olika kundgrupper. Rapporten redovisar prisutvecklingen för svenska kundgrupper men också utvecklingen av de svenska naturgaspriserna i jämförelse med priserna i några valda europeiska länder, Belgien, Finland, Storbritannien och Tyskland. I rapporten används en terminologi som är mer ändamålsenlig än naturgaslagens nuvarande. Begreppet överföring används här i den generella betydelse som överensstämmer med allmänt språkbruk. Med transport avses alla transporttjänster för överföring av naturgas, oavsett vem som transporterar eller för vems räkning det sker. För transport av naturgas över längre sträckor under högt tryck används transmission och för överföring i ett lokalt nät eller över kortare sträckor under lågt tryck, används distribution. Denna terminologi
överensstämmer med gängse språkbruk i branschen. I det författningsförslag Energimyndigheten lämnar ingår definitioner av begreppen i enlighet med den i rapporten använda terminologin. Håkan Heden Överdirektör Margareta Petrén Axner Handläggare
Innehåll Del 1 Översyn av naturgaslagen... 7 Sammanfattning...7 1 Koncessionsfrågor... 9 1.1 Inledning...9 1.1.1 Inledande kommentar...9 1.1.2 Bakgrund...9 1.2 Behovet av en koncession för distribution...10 1.2.1 Historik...10 1.2.2 Nu gällande regler i naturgaslagen...10 1.2.3 Konsekvenser av nuvarande regler...11 1.2.4 Koncession för distributionsnätet för naturgas...11 1.2.5 Avgränsning av det koncessionspliktiga området...13 1.3 Energimyndighetens bedömning...14 1.3.1 Koncession för distributionsledning...14 1.3.2 Avgränsningen av det koncessionspliktiga området...16 1.3.3 Koncession för LNG-anläggning...17 1.3.4 Frivillig koncession...17 1.3.5 Handläggningen...17 1.4 Energimyndighetens förslag...17 1.4.1 Koncession för distributionsledning...17 2 Systemansvar... 19 2.1 Inledning...19 2.2 Nuvarande ordning...20 2.2.1 Bakgrund...20 2.2.2 Systemansvaret i naturgaslagens förarbeten...20 2.2.3 Initiativ inom naturgasbranschen...21 2.3 Ändrade förutsättningar...21 2.3.1 Gemenskapsrättsliga krav...21 2.3.2 Förändringar på den svenska marknaden...22 2.4 Möjliga lösningar...23 2.4.1 Utblick...23 2.4.2 Jämförelse med elsystemet...24 2.4.3 Tänkbara alternativ...24 2.5 Energimyndighetens överväganden och förslag...24 3 Juridisk och funktionell åtskillnad mellan verksamhetsgrenar i naturgasföretag... 26 3.1 Inledning och bakgrund...26 3.2 Föreslagna ändringar i gasmarknadsdirektivet...27 3.2.1 Krav på unbundling...27
3.2.2 Konsekvenser på den svenska naturgasmarknaden...27 3.3 Energimyndighetens bedömning...28 3.3.1 Behovet av en lagändring...28 3.4 Energimyndighetens förslag...29 4 Transport och transportskyldighet... 30 4.1 Inledning...30 4.2 Överföring för egen och annans räkning...30 4.2.1 Skillnad mellan transport och överföring för egen räkning...30 4.2.2 Problem till följd av definitionen av transport...31 4.3 Transportavtalet...31 4.3.1 Problemet...31 4.3.2 Branschgruppens förslag...32 4.3.3 Novas förslag...32 4.4 Energimyndighetens bedömning...32 4.4.1 Överföring för egen räkning...32 4.4.2 Transportavtalets parter...33 4.4.3 Ytterligare om bestämmelser rörande transport...34 4.5 Energimyndighetens förslag...34 5 Författningsförslag... 35 6 Författningskommentar... 39 Del 2 Naturgasmarknaden... 45 Sammanfattning...45 7 Beskrivning av naturgasmarknaden... 46 7.1 Naturgasanvändningen...46 7.2 Marknadsbeskrivning...47 7.3 Pågående och planerade utbyggnader av naturgasnätet...47 8 Prisutveckling på naturgas i Europa och i Sverige... 49 8.1 Prisutveckling på naturgas i Europa...49 8.2 Prisutveckling för olika kundtyper i Sverige...50 9 Prisjämförelse för naturgas... 53 9.1 Struktur och spelregler...53 9.2 Prisjämförelse mellan Sverige och några utvalda europeiska länder...55 10 Slutsatser om prisutvecklingen på naturgas... 62 Prisutvecklingen i Sverige...62 Den relativa prisutvecklingen...62 11 Prisutveckling på transporttjänster... 64
Del 1 Översyn av naturgaslagen Sammanfattning Denna översyn har sin utgångspunkt i en erfarenhet som tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen. Det finns bestämmelser i lagen som är mindre ändamålsenliga i förhållande till målet att uppnå en väl fungerande naturgasmarknad i Sverige. Därför föreslår myndigheten vissa ändringar i regelverket. Vissa bestämmelser i lagen kommer också att behöva ändras till följd av införlivandet av Europaparlamentet och rådets direktiv om ändring av direktiven 96/92/EG och 98/30/EG och om gemensamma regler för den inre marknaden för el och gas, som förväntas bli beslutat nästa år, med ikraftträdande den 1 juli 2004. Det är fyra områden i lagen som Energimyndigheten uppmärksammat. Det är frågan om koncession för det ledningsnät som är beläget nedströms från transmissionsnätet, frågan om systemansvar, frågan om juridisk och funktionell åtskillnad av olika verksamhetsgrenar inom ett naturgasföretag samt bestämmelserna om transport och transportskyldighet. Energimyndigheten föreslår att en ny koncession för distribution av naturgas införs. Koncessionen skall avse ledningar och ledningsnät som ligger efter mätoch reglerstation, dvs. för sådana ledningar som till ett lägre tryck än på transmissionsledningarna transporterar naturgas till slutförbrukare, och ha en geografisk avgränsning bestämd i förhållande till en viss mät- och reglerstation. Nya ledningar som byggs ut från distributionsnätet behöver inte koncession. Energimyndigheten bör ges delegation att besluta om koncession för distribution av naturgas. Energimyndigheten bör även ges möjlighet att lämna bindande förhandsbesked om koncessionsplikt. Regeringen föreslås utse den juridiska person som skall utöva systemansvaret. I fråga om juridisk, organisatorisk och beslutsfattande åtskillnad mellan verksamheten som systemansvarig och andra verksamhetsgrenar i ett naturgasföretag gäller för systemansvarig de regler som framgår av kapitlet om juridisk och funktionell åtskillnad. Lagen bör innehålla endast generella bestämmelser om systemansvaret. En särskild utredare bör tillkallas för att föreslå närmare föreskrifter om systemansvaret och efter överläggningar med branschen föreslå regeringen vem som skall ha systemansvaret. Energimyndigheten föreslår att den juridiska person som transporterar naturgas i transmissions- eller distributionsledning inte får bedriva handel med naturgas. Regeringen skall kunna medge undantag från lagens bestämmelser om funktionell åtskillnad enligt de möjligheter som ges i det nya el- och gasmarknadsdirektivet. 7
Myndigheten föreslår att undantag skall kunna beviljas för lokala distributionsföretag från kraven på åtskillnad i fråga om organisation och beslutsfattande. Den som bedriver transmissionsverksamhet får i samma juridiska person bedriva distributionsverksamhet, men för en sådan juridisk person finns särskilda regler i direktivet om åtskillnad i fråga om organisation och beslutsfattande. Bestämmelser som införlivar dessa tämligen detaljerade regler bör förläggas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Slutligen föreslår Energimyndigheten en ny innebörd i begreppet transport, så att det omfattar alla transporttjänster. Därav följer att lagens bestämmelser om transporter, transporttariffer, etc. gäller samtliga transporttjänster. Ledningsinnehavarens skyldighet att transportera naturgas föreslås gälla till en ansluten kund. Bestämmelsen om transporttariffernas utformning föreslås avse även inmatning till det svenska naturgassystemet. I rapporten används en terminologi som är mer ändamålsenlig än naturgaslagens nuvarande. Begreppet överföring används här i den generella betydelse som överensstämmer med allmänt språkbruk och med transport avses alla transporttjänster för överföring av naturgas, oavsett vem som transporterar eller för vems räkning det sker. För att skilja mellan de olika typerna av transporttjänster på naturgasmarknaden används den i branschen gängse terminologin, transmission respektive distribution. I enlighet med det ändrade språkbruket föreslår Energimyndigheten vissa ändring i lagens definitioner. Begreppet transmission introduceras och definieras därför, liksom begreppet distribution. Ändringarna i terminologin föreslås därför att naturgaslagens nuvarande terminologi inte stämmer överens med vare sig språkbruket i branschen eller med gasmarknadsdirektivets svenska text. Även den här föreslagna terminologin avviker i viss mån från den senare, men stämmer med den engelska texten och språkbruket i naturgasbranschen. 8
1 Koncessionsfrågor 1.1 Inledning Energimyndighetens förslag: En ny koncession för naturgasområde bör införas. Koncessionen skall avse ledningar och ledningsnät som ligger efter mät- och reglerstation, dvs. för sådana ledningar som till ett lägre tryck än på transmissionsledningarna transporterar naturgas regionalt och lokalt, och vara avgränsad i förhållande till en viss mät- och reglerstation. Nya ledningar som byggs inom distributionsnätet behöver inte koncession. Energimyndigheten bör ges delegation att besluta om koncession för distributionsledning. Energimyndigheten föreslår vidare att behovet av föreskrifter om undantag från kravet på koncession skall utredas. Myndigheten bör ges möjlighet att lämna bindande förhandsbesked om koncessionsplikt. 1.1.1 Inledande kommentar Detta kapitel ägnas koncessionsfrågor, som av olika skäl aktualiserats sedan koncessionsbestämmelserna lades in i naturgaslagen, när denna infördes. Det är först och främst frågan om det för naturgas finns behov av att införa en typ av koncession motsvarande nätkoncession för område i ellagen. Därpå följer en diskussion om formuleringen av gränsen för det koncessionspliktiga området. I övrigt berörs några andra koncessionsfrågor, såsom frivillig koncession och koncession för LNG-anläggningar. I detta kapitel används en terminologi, som Energimyndigheten introducerar i denna rapport, som inte överensstämmer med den som används i nuvarande naturgaslag. Den överensstämmer inte heller med direktivets svenskspråkiga version. Men dessa två stämmer inte överens inbördes, och ingen av dem med det allmänna språkbruket i branschen. Detta är präglat av naturgasmarknadens internationella karaktär och överensstämmer med terminologin i gasmarknadsdirektivets engelskspråkiga version. Energimyndigheten har funnit det mest ändamålsenligt att ansluta sig till den faktiskt använda terminologin bland de närmast berörda. De olika delarna av naturgassystemet betecknas därför med orden transmission respektive distribution. 1.1.2 Bakgrund När naturgaslagen infördes för att införliva naturgasmarknadsdirektivet i svensk rätt, fördes bestämmelserna om koncession för naturgasledningar, som tidigare funnits i rörledningslagen, dit. I samband med lagstiftningsarbetet diskuterades även innehållet i koncessionsbestämmelserna. Det gällde såväl frågan om gränsen för den koncessionspliktiga delen av naturgassystemet som frågan om behovet av en typ av koncession som motsvarar nätkoncession för område enligt ellagen. 9
Frågan om något slag av områdeskoncession för naturgasverksamhet diskuterades i förarbetena till lagen. I propositionen avslutas den med att något förslag till ändring inte framfördes eftersom den dåvarande ordningen ansågs fungera bra. Samtidigt sades att om utvecklingen skulle komma att visa att det finns behov av reglering, skulle frågan kunna behandlas på nytt. Det är Energimyndighetens uppfattning att det nu, mot bakgrund av både utvecklingen på naturgasmarknaden och de ändringar i gasmarknadsdirektivet, som ska införlivas i svensk rätt, är påkallat att ta upp frågan till ny diskussion. 1.2 Behovet av en koncession för distribution 1.2.1 Historik I det lokala nätet, som hittills inte ansetts behöva koncession, ingår kraftvärmeverk, företag som är för små för att vara berättigade kunder, fordonsbränslestationer och enskilda hushåll. Naturgasledningar som inte omfattas av kravet på koncession därför att de uteslutande används inom hamn- eller industriområde kommer inte att diskuteras här. Enligt rörledningslagen (1978:160), som reglerade koncessionsgivandet till naturgasledningar före naturgaslagens tillkomst 2000, var naturgasledningar som huvudsakligen tillgodosåg enskilda hushålls behov inte koncessionspliktiga. Av förarbetena (prop. 1977/78:86, s. 86) framgick att undantaget kunde gälla även för ledningar som försåg t.ex. företag med naturgas. Det fanns i rörledningslagen också ett undantag från koncessionsplikt för ledningar kortare än 20 kilometer. Frågan om ett behov av koncession för ledningar inom ett visst område, motsvarande nätkoncession för område i ellagstiftningen, togs upp i propositionen (prop. 1999/2000:72, s. 31). Ett skäl för att inte kräva koncession för ledningar som används till distribution av naturgas var att dessa dras fram och används efterhand som distributionsbolag träffar överenskommelse med enskilda fastighetsägare om att leverera naturgas till dessa. Den omständighet att koncession inte krävs för vissa naturgasledningar innebär samtidigt att samhället inte kan vidta de sanktioner som gäller för koncessionspliktiga naturgasledningar. 1.2.2 Nu gällande regler i naturgaslagen När naturgaslagen infördes ändrades formuleringen av avgränsningen av vilka ledningar som skall vara koncessionspliktiga. Det framgår av specialmotiveringen till 2 kap. 1 (prop.1999/2000:72, sid.86) att någon ändring i sak inte avsågs, men att den valda formuleringen bättre ansågs beskriva den avsedda avgränsningen, nämligen distributionsledningar med i allmänhet upp till 4 bars tryck. Inte heller med borttagandet av undantaget från koncessionsplikt för ledningar upp till 20 kilometers längd, avsågs någon ändring i sak, eftersom det motiverades med att undantaget var onödigt, därför att så korta ledningar inte existerar i det svenska naturgassystemet. 10
Det kan efter mät- och reglerstation bli fråga om ganska långa ledningar, med relativt hög kapacitet, som troligen inte avsetts bli koncessionsfria. Ett exempel är den pågående projekteringen för en 16 bars naturgasledning från Göteborg till Stenungsund, en sträcka på över 6 mil, med 250 olika fastighetsägare. Rent teoretiskt kan ledningar med ännu större kapacitet byggas efter en mät- och reglerstation, även om överföring av gas över riktigt långa distanser måste ske under det höga tryck som finns i transmissionsledningarna före mät- och reglerstation. 1.2.3 Konsekvenser av nuvarande regler Material har kommit in till Energimyndigheten med anledning av pågående planering av ovannämnda naturgasledning från länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten, LRF och ledningsägarens juridiska konsult för markintrångsfrågorna, som visar att svårigheter kan uppstå då den centrala handläggningen saknas. Den främsta svårigheten är själva frånvaron av ett helhetsgrepp, då erforderliga beslut fattas i enlighet med olika regelverk och av skilda rättsliga instanser. Länsstyrelsen fattar beslut enligt miljöbalken, som kan överklagas till miljödomstol och lantmäterimyndigheten fattar beslut om ledningsrätt, som sedan kan överklagas till fastighetsdomstol. Sökanden hade i detta fall ambitionen att ingå avtal med samtliga fastighetsägare. Olika fastighetsägares ekonomiska intressen och möjligheter att förhandla sig till ersättning kan i ett projekt som det nu planerade få större inflytande över den slutliga sträckningen än de skulle få om avgörandet skett vid en koncessionsprövning, med dess övergripande perspektiv som även ser till samhällsintresset. Det finns således ett intresse hos både inblandade företag och myndigheter att hanteringen samlas på ett ställe och att bedömningar grundas på ett regelverk. 1.2.4 Koncession för distributionsnätet för naturgas Skälen för att över huvud taget kräva koncession för vissa typer av anläggningar är flera; behovet att balansera samhällsintresset av energiförsörjning mot samhällsintresset av natur- och miljövård eller mot enskildas rätt, behovet att uppnå en från samhällssynpunkt ändamålsenlig infrastruktur och kontroll över vem som är ansvarig för verksamheten. Koncessionen innebär också ett skydd för den som driver verksamheten, bland annat genom att koncessionen ger monopol på överföring på den sträckningen eller i det området. Ett koncessionsbeslut är också prejudicerande för beslut om ledningsrätt. (Jfr 11 ledningsrättslagen (173:114).) Detta har i praktiken lett till att Lantmäterimyndigheten ansett sig kunna bevilja förtida tillträde, dvs. tillstånd till igångsättande innan frågan har avgjorts i högre instans, då utgången har kunnat betraktas som ganska säker. Det är inte fallet vid ledningsrättsprövning i frånvaro av koncession. Parallelledningar Med nuvarande regler finns heller inget som hindrar parallelletablering inom det koncessionsfria området, vilket innebär risk för en mindre ändamålsenlig infra- 11
struktur. En parallell ledningen kan byggas, precis intill en befintlig ledning av samma kapacitet om så skulle önskas, och anslutas till en mät- och reglerstation. Ökad marknadsöppning Med en helt öppen marknad inom några år måste det också övervägas om det inte är ett samhällsintresse att skydda de lokala distributionsföretagen genom monopol på nätverksamheten. Dessa företag har bekostat infrastrukturen och fortsatt underhåll och utbyggnad av den. Vid full marknadsöppning utan något legalt monopol för den lokala nätverksamheten, finns en risk att större naturgasföretag, med bättre finansiella resurser än de lokala energibolagen, bygger egna ledningar till de företag som idag inte är berättigade kunder, men som kan ge betydligt större intäkter än hushållskunderna. En koncession med monopol på transportverksamhet inom ett visst område skulle ge det skydd för investeringarna, som idag fås genom att kunderna inte är tillgängliga för konkurrens i försäljningsledet. I dag är endast företag med en naturgasförbrukning (enligt avtal) överstigande 25 miljoner kubikmeter per förbrukningsställe berättigade kunder. Dessa kan köpa gasen från vilken leverantör som helst på marknaden och få den transporterad som en separat tjänst. Andra är hänvisade till att köpa gasen från den leverantör som äger den ledning till vilken anläggningen är ansluten. Från den 1 augusti 2003 kommer kunder med en förbrukning över 15 miljoner kubikmeter att bli berättigade kunder. Senast 2007 kommer alla kunder i Sverige, liksom i övriga EU, att ha möjlighet att välja sin leverantör och därmed vara tillgängliga för konkurrens. Med dagens regelverk, finns då ingen spärr mot en situation där ett flertal naturgasleverantörer bygger sina egna ledningar för att försörja sina kunder med gas. Det skulle innebära risk för en överetablering av ledningar, som skulle belasta hela kundkollektivet och möjligen, i slutändan, leda till att naturgas utgör ett alltför dyrt alternativ. Med en koncession för den lokala distributionen, skulle en sådan risk inte föreligga. Å andra sidan skulle koncessionären vara ålagd att bygga de ledningar som behövs för alla transporter, inte bara det egna företagets (eller koncernsyskonets) leveranser. Distribution System Operator nya krav i direktivet I Europaparlamentet och rådets direktiv om ändring av direktiven 96/92/EG och 98/30/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och gas finns bestämmelser om Distribution System Operator. Denne skall utses av statsmakterna (eller av ägarna till distributionsnäten för naturgas) för en bestämd tid och skall på ekonomiska villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och utveckla ett säkert, tillförlitlig och effektivt system, och får inte diskriminera systemanvändare eller grupper av systemanvändare, särskilt inte till förmån för ett koncernsyskon. Vidare är den distributionssystemansvarige skyldig att till andra aktörer inom transportverksamhet rapportera de uppgifter som krävs för att säkerställa att transport och lagring sker på ett säkert och effektivt sätt och till övriga systemanvändare de upplysningar de behöver för ett effektivt tillträde till systemet. Det är enligt direktivet även möjligt att förse DSO med balansansvar för naturgassystemet, för vilket i så fall tillkommer ytterligare 12
regler. En koncession för distributionsnätet för naturgas skulle fullgöra denna funktion i det svenska naturgassystemet. Vad gäller direktivets bestämmelser om Transmission System Operator, behandlas de i följande kapitel, om Systemansvar. Avgränsningen mellan koncession för transmissionsledning och koncession för distributionsledning I det nuvarande regelverket finns endast koncession för naturgasledning, som avser rörledningar och andra anläggningar för transmission av naturgas. När nu behovet av koncession även för distributionsnätet diskuteras, måste en gräns dras mellan de två typerna av koncession, för transmissionsledning respektive distributionsledning. Gränsen för koncessionsplikt, efter mät- och reglerstation, i den nuvarande naturgaslagen utgör en naturlig avgränsning, eftersom en sådan station normalt utgör gränspunkt mellan transmissionsledningen och distributionsnätet. Distributionskoncessionens geografiska utsträckning Efter mät- och reglerstationer förekommer såväl sammanhängande distributionsnät för huvudsakligen hushåll som enstaka distributionsledningar, som försörjer ett företag, som kan vara en tämligen stor förbrukare. En distributionsledning kan sträcka sig några mil, till stor del kanske utan någon närhet till andra ledningar. Vad som avgör att det ändå är fråga om en distributionsledning är trycknivån, som regel 4 bar, och funktionen att förse slutförbrukare med gas. En grundtanke med en koncession för distributionsledningar är att den ska ha en geografisk bestämning. En sådan kan tänkas på två principiellt olika sätt. Antingen ser man det som ett rent geografiskt område, på samma sätt som områdeskoncession enligt ellagen. Det kan bestämmas exempelvis av en kartbild, av koordinater på en karta eller som ett visst avstånd från mät- och reglerstationen. Det andra sättet tar fasta på att det är just distributionsnätet som koncessioneras och bestäms av nätets faktiska och planerade utbredning. I båda fallen är koncessionsområdet relaterat till en viss mät- och reglerstation. 1.2.5 Avgränsning av det koncessionspliktiga området Behovet av gräns för koncessionsplikten i fortsättningen Med införandet av koncession för distributionsledning för ledningar efter en mätoch reglerstation, aktualiseras frågan om någon annan gräns för koncessionsplikten behöver införas. Det är orealistiskt ett tänka sig att hela Sverige, eller ens stora sammanhängande landsändar, där naturgasledningar finns, skulle vara täckt av koncessionsområden som gränsar till varandra. Det finns alltså en möjlighet att någon vill bygga en ny naturgasledning på ett ställe där det inte finns något distributionsnät att ansluta den till. Frågan är om det skall vara möjligt för denne att göra det utan att ta på sig ansvaret att bygga ut ett distributionsnät. Det kan också vara svårt att för en sådan ensam ledning bedöma hur ett lämpligt område skall se ut. 13
Ledningar till helt nya anläggningar Det kan tänkas att någon kund, som inte har något befintligt distributionsnät i närheten är intresserad av att ansluta till t.ex. en transmissionsledning. Det finns inte samma anledning att göra en bedömning av vad som är ett lämpligt område om det bara är fråga om en enstaka ledning. Om det senare skulle uppstå behov av en längre ledning eller ett större nät, kan samma princip tillämpas som i fråga om fjärrvärmenät, att hela ledningen eller nätet fram till mät- och reglerstationen blir koncessionspliktigt. Olika gräns för koncessionsplikten i skilda regelverk Det förekommer i det svenska naturgassystemet ledningar, som tidigare koncessionerats i enlighet med rörledningslagens bestämmelser, då de är längre än tjugo kilometer. När koncessionen för en sådan ledning, som är belägen efter en mätoch reglerstation, går ut, är ledningen inte längre koncessionspliktig. Koncessionen för en sådan ledning, vars giltighetstid i ett fall går ut den 31 december 2002, blir därefter koncessionsfri. Det finns ytterligare ett antal sådana ledningar, vars koncessioner går ut inom de närmaste åren. Koncession för LNG-anläggning Det har under senare års diskussioner om naturgasmarknadens möjliga utveckling i framtiden även diskuterats möjligheten att bygga anläggningar för flytande naturgas (liquid natural gas, LNG) i Sverige. Frågan har fått viss aktualitet genom planerna för Snöhvit-fältet utanför Nordnorges kust. Det är inte omöjligt att det inom överskådlig tid blir tekniskt och ekonomiskt intressant att uppföra sådana anläggningar även i Sverige. Skulle en sådan anläggning påbörjas idag, skulle den inte behöva koncession. Handläggningen Det har till Energimyndigheten framförts från olika aktörer att de långa handläggningstiderna för koncessionsansökningar försvårar företagens planering. Konkreta förslag har även framförts att Energimyndigheten skulle kunna vara koncessionsgivande myndighet för vissa typer av koncessioner. 1.3 Energimyndighetens bedömning 1.3.1 Koncession för distributionsledning Det är enligt Energimyndighetens bedömning lämpligt att införa en koncession för distributionsledningar för naturgas. Den nuvarande koncession för naturgasledning kommer att finnas kvar med samma funktion som hittills, förutom de nya regler som kan krävas för att införliva det nya direktivet, men föreslås fortsättningsvis benämnas koncession för transmissionsledning. En koncession för distributionsledning får en delvis annan funktion. Den skall avse ett bestämt område, där alla ledningar i distributionsnätet ingår. I en sådan koncession bör också nya ledningar som anläggs inom området ingå. 14
Nedan följer myndighetens bedömningar av de olika frågeställningar som tidigare presenterats i detta kapitel. Myndigheten vill dock understryka, att frågan om koncession för distributionsledning, och framför allt hur den bör utformas och vilka konsekvenser de valda alternativen till regelverk får för olika aktörer, behöver utredas ytterligare. Ökad marknadsöppning Med de möjligheter för en reell konkurrens att utvecklas som en ökad marknadsöppning ger, är det enligt Energimyndighetens uppfattning en naturlig följd att också införa koncession för den del av naturgasnätet som används för distribution. Det finns även anledning att pröva ett distributionsföretags lämplighet, om det t.ex. har tillräckliga resurser för att ta på sig ansvaret för de förpliktelser som bör följa med transportverksamheten om en fri konkurrens i handeln skall uppnås. Koncessionshavarens skyldigheter De bestämmelser som idag finns för förpliktelser respektive rättigheter för innehavare av koncession för naturgasledning är utformade för större transmissionsledningar som överför gasen över längre sträckor och till större kunders anläggningar. För att närmare analysera vilka motsvarande bestämmelser som behövs för en ny koncession för distributionsledning bör ellagens bestämmelser om nätkoncession för område kunna tas till utgångspunkt, samtidig som naturgasmarknaden och naturgassystemets olikheter i förhållande till elmarknaden och elsystemet beaktas. En förutsättning för att ett gashandelsföretag skall kunna sälja gas till alla kunder som vill köpa är att ledningsinnehavaren har en förpliktelse att ansluta den köpare som överenskommit med en leverantör om köp av gas. För att kunna leva upp till denna skyldighet krävs av koncessionshavaren, som har monopol på nätverksamhet inom sitt område, att denne vid behov bygger erforderligt ledningsnät. Liksom i ellagen bör en vägran att ansluta endast godtas om det finns särskilda skäl. Ett sådant kan vara att det inte finns rimlig ekonomisk bärkraft i utbyggnaden. Distribution System Operator Ytterligare ett skäl att införa en koncession för distributionsledning är att bestämmelser i naturgaslagen om en sådan koncession skulle utgöra införlivandet av det nya el- och gasmarknadsdirektivets bestämmelser om Distribution System Operator. Det är Energimyndighetens bedömning att dennes förpliktelser enligt direktivet i det svenska rättssystemet kan läggas på en innehavare av koncession för distributionsledning. Direktivets bestämmelser är relativt detaljerade, och bör därför inte i sin helhet införlivas i naturgaslagen, utan till dels i förordning eller myndighetsföreskrifter. För det behövs ett bemyndigande i lagen. Gränsen mellan koncession för transmission och för distribution En utgångspunkt för avgränsningen av koncessionen för distributionsledning bör vara relationen till en bestämd mät- och reglerstation, eftersom alla distributionsnät har sin anslutning till det övriga naturgasnätet i en sådan. Mät- och reglerstationen är en del av överliggande nät, medan de ledningar som är anslutna till 15
den nedströms utgör underliggande nät. En distributionskoncessions omfattning bör därför bestämmas som ett distributionsnät anslutet till en viss mät- och reglerstation. I nuvarande naturgaslag krävs koncession för lager, i den mån den ledning lagret är ansluten till är koncessionspliktig. Med införandet av koncession för distributionsledning för de ledningar och de ledningsnät som tidigare varit koncessionsfria, skulle den logiska utformningen bli att naturgaslager skulle kräva samma typ av koncession som ledningen den är ansluten till. Huruvida detta vore ändamålsenligt för naturgassystemet som helhet och förenligt med direktivet behöver emellertid utredas ytterligare. Områdeskoncessionens geografiska utsträckning En koncession för distributionsledning bör gälla ett geografiskt område, som i det enskilda koncessionsbeslutet bestäms som ett distributionsnät eller en distributionsledning ansluten till en viss mät- och reglerstation. En yttre gräns för området bestäms, relaterad till en överblickbar utbyggnadsmöjlighet, i koncessionsbeslutet. Sökanden bör därför i ansökan ange en plan för framtida utbyggnad, som då också ingår i det koncessionerade området. I planen bör ingå ett underlag för en bedömning av den framtida utvecklingen av markanden för naturgas i det aktuella området. Nya naturgasledningar som anläggs inom detta område ingår i koncessionsområdet. 1.3.2 Avgränsningen av det koncessionspliktiga området Energimyndigheten anser att alla naturgasledningar i princip skall omfattas av en koncession. Det kan emellertid inte uteslutas att det kan finnas skäl att undanta vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag av åtgärder med naturgasledningar från kravet på koncession. Till följd av Energimyndighetens förslag att införa koncession för naturgasledningar efter en mät- och reglerstation, är det påkallat att utreda behovet av sådana undantag som regeringen får föreskriva om enligt 2 kap. 1 tredje stycket naturgaslagen. Den mer omfattande koncessionsplikt som blir resultatet av Energimyndighetens förslag om koncession för distributionsledning aktualiserar behovet av att tillsynsmyndigheten får befogenhet att lämna bindande förhandsbesked i frågan om koncessionsplikt. Olika gräns för koncessionsplikten i skilda regelverk Det finns, som framgått, såväl naturgasledningar, som tidigare koncessionerats i enlighet med rörledningslagens bestämmelser, och för vilka koncessionens giltighetstid löpt ut som naturgasledningar som saknar koncession därför att de har påbörjats efter ikraftträdandet av naturgaslagen. Ägarna till sådana ledningar bör enligt Energimyndighetens uppfattning vara skyldiga att söka koncession för dem. Detta bör regleras genom övergångsbestämmelser i naturgaslagen. 16
1.3.3 Koncession för LNG-anläggning Energimyndigheten anser att det finns skäl att utreda frågan om det kan komma att behövas en beredskap i regelverket för en utveckling där LNG-anläggningar uppförs i Sverige. 1.3.4 Frivillig koncession I samband med framtagandet av denna rapport, har till Energimyndigheten framförts förslag om införande av en möjlighet att frivilligt söka koncession i naturgaslagen. Med myndighetens förslag om koncession för distributionsledning saknas anledning att utreda frågan om frivillig koncession. 1.3.5 Handläggningen Enligt Energimyndighetens uppfattning är följderna av det relativt begränsade intrång och åtagande en koncession för distributionsledning skulle medföra, kan bedömas och avgöras av en central statlig myndighet och att regeringen endast bör belastas med handläggningen av beslut rörande de större ledningar som kräver energipolitiska bedömningar. Mot bakgrund av att naturgasmarknaden i Sverige är relativt ny och outvecklad, bör giltighetstiden för en koncession för distributionsledning begränsas till tjugo år. En ledning, för vilken ägaren skall söka koncession enligt övergångsbestämmelserna, pga. att ledningen tidigare inte varit koncessionspliktig enligt naturgaslagen, kan relativt nyss ha gått igenom tillståndsgivning från andra myndigheter. Vid ett sådant koncessionsförfarande bör undantag därför kunna beviljas i fråga om vad som skall ingå i ansökan. 1.4 Energimyndighetens förslag 1.4.1 Koncession för distributionsledning Energimyndigheten föreslår att en koncession för distributionsledning införs. Med koncessionen följer samma förpliktelser som för den som har koncession för naturgasledning. En ledningsinnehavare med monopol på transporter inom ett område skall ha en skyldighet att transportera gas inom området. Distributionsföretags lämplighet skall prövas i samband med koncessionsprövningen, om det t.ex. har tillräckliga resurser för att ta på sig ansvaret för de förpliktelser som följer med transportverksamheten. En skyldighet att bygga ut nätet vid behov skall följa av koncession för distribution. Särskilda skäl skall finnas för att skyldigheten att öka nätets kapacitet inte skall föreligga. Frågan ligger inom ramen för tillsynsmyndighetens tillsyn. 17
Energimyndigheten föreslår att giltighetstiden för en koncession för distributionsledning begränsas till tjugo år. Gränsen mellan koncession för transmissionsledning och för distributionsledning En utgångspunkt för avgränsningen av koncessionen för distribution skall vara relationen till en bestämd mät- och reglerstation. Mät- och reglerstationen är en del av överliggande nät, medan de ledningar som är anslutna till den nedströms utgör underliggande nät. Det bör framgå av regelverket eller dess förarbeten att en transmissionsledning kan vara belägen efter en mät- och reglerstation utan att bli en distributionsledning i lagens mening. Områdeskoncessionens geografiska utsträckning Områdeskoncessionens omfattning skall bestämmas av det ingående distributionsnätets eller den ingående distributionsledningens utsträckning. En plan för framtida utbyggnad skall ingå i ansökan. Gräns för koncessionsplikten Energimyndigheten föreslår att i övergångsbestämmelser i lagen införs en bestämmelse att för naturgasledningar, som tidigare koncessionerats i enlighet med rörledningslagens bestämmelser och för vilka koncessionens giltighetstid löpt ut eller som saknar koncession därför att de börjat byggas efter ikraftträdandet av naturgaslagen, skall koncession sökas inom sex månader. Det bör ges möjlighet till ett mindre grundligt förfarande för en ledning som inom en relativt kort tidrymd före lagens ikraftträdande blivit prövad av andra myndigheter efter sådana regelverk vars beaktande ingår i koncessionsprövningen. Handläggningen Energimyndigheten föreslår att myndigheten i egenskap av tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen ges delegation att besluta i ärenden om koncession för distributionsledning och om undantag enligt övergångsbestämmelserna. Närmare föreskrifter om de förpliktelser som följer med koncession för distributionsledning kan meddelas av regeringen i förordning. 18
2 Systemansvar 2.1 Inledning Energimyndighetens förslag: I naturgaslagen bör föreskrivas att regeringen skall för en bestämd tid utse den juridiska person som skall uppbära systemansvaret. Den juridiska person som har systemansvaret skall inte få bedriva handel med naturgas. Den systemansvarige skall på vissa villkor, som regeringen föreslås ange i förordning, få ha koncession för distributionsledning i den juridiska personen. En särskild utredare bör tillkallas för att föreslå närmare föreskrifter om systemansvaret och efter överläggningar med branschen föreslå regeringen vem som skall ha systemansvaret. I lagen bör införas bestämmelser om att den systemansvarige har rätt till ersättning för sina kostnader från den som orsakat obalans. Lagen bör i övrigt innehålla endast generella bestämmelser om systemansvaret. I detta kapitel diskuteras frågan om systemansvar. Först ges en kort beskrivning av systemansvarets funktion, som följs av en redogörelse för de resonemang som låg bakom att någon reglering inte införts samt hur man ser frågan från olika håll inom branschen. Därefter berörs de ändrade förutsättningar som inom överskådlig tid kommer att råda på den svenska naturgasmarknaden. I det avslutande avsnittet diskuterar Energimyndigheten olika synpunkter på systemansvaret, men framför i denna del inget förslag. Systemansvaret innebär ett övergripande ansvar för att tillförsel och uttag av naturgas är i balans i hela naturgassystemet. Naturgassystemet är, jämfört med elsystemet, trögt och systemets s.k. line-pack, gas som med hjälp av kompression lagras i systemet, bidrar till balansen mellan inmatning och uttag. Det svenska naturgassystemet har därigenom en lagerkapacitet på ett par dagar. För närvarande är också det första lagret för naturgas i Sverige under försöksdrift och beräknas tas i ordinarie bruk under nästa år. Därutöver kan energiinnehållet hos en viss volym naturgas variera. Det erfordras således inte samma slag av system- och balansansvar i naturgassystemet som i elsystemet. Balansen i det svenska naturgassystemet upprätthålls på dygnsbasis, och den slutliga rapporteringen av mätresultat uttrycks i normalkubikmeter och kilowattimmar. Balansen i ett naturgassystem upprätthålls på i huvudsak följande sätt: genom att utnyttja line-pack, genom uttag från och inmatning till lager, genom att leveransen från producent till leverantör anpassas, samt genom avtal om avbrytbara leveranser för kunder som enkelt kan byta till annat bränsle eller tillfälligt avstå från leverans. 19
2.2 Nuvarande ordning 2.2.1 Bakgrund Det finns i det svenska naturgassystemet, till skillnad från i elsystemet, inte någon systemansvarig utnämnd av statsmakterna. Hur systemansvaret skall utövas är inte heller reglerat i författning. I praktiken ingår det i stamledningsdriften, och regleras för närvarande endast i stamledningsinnehavarens transportavtal med sin transportkund 1. Eftersom det bara finns en stamledning och en inmatningspunkt, omfattas samtliga aktörer nedströms. Bestämmelser om mätning och rapportering av mätvärden finns i Energimyndighetens föreskrifter NUTFS 2000:3 om mätning och rapportering av överförd naturgas. Naturgasmarknadsdirektivet i sin nuvarande lydelse innehåller inga bestämmelser om systemansvar, utöver informationsplikten företagen emellan vad gäller erforderliga uppgifter för att systemet skall fungera. Varje naturgasföretag skall i den nationella lagstiftningen åläggas att förse andra naturgasföretag med behövlig information för att säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett sätt som är förenligt med en säker och effektiv drift av det sammankopplade systemet samt utföra verksamheten efter bl.a. icke-diskriminerande principer. 2.2.2 Systemansvaret i naturgaslagens förarbeten Inför direktivets införlivande i svensk rätt, framförde Värme- och gasmarknadsutredningen att naturgassystemet till skillnad från elsystemet inte kräver momentan balans mellan tillförsel och användning och att balansansvar därför inte erfordras på samma sätt för naturgas. De svenska företagen svarade själva för att försörja sina kunder och för att tillräcklig transportkapacitet finns. Det fanns ett väl utbyggt och fungerande system för mätning av naturgasvolymer. Det var därför utredningens bedömning att det inte behövdes någon överordnad myndighetsfunktion, utan ansvaret för att tillse att naturgasföretagen fullgör sina skyldigheter i stället skulle ligga på de företag som bedriver handel med naturgas, och regleras i avtal. (SOU 1999:115 Handel med gas i konkurrens) I naturgaslagen infördes inte heller någon regel om systemansvar eller balansansvar, utöver anslutningsskyldigheten, transportskyldigheten och skyldigheten att mäta och rapportera överförd gas. I propositionen förutsattes att marknaden på avtalsmässiga grunder kan upprätthålla systemansvaret och att en särskild, oberoende, systemansvarig därför inte behövs. 1 På grund av definitionen av transport och transportskyldighetens konstruktion i nu gällande naturgaslag se nästa kapitel är endast Sydkraft Gas transportkund hos Nova. Berättigade kunder som köper gas av Nova är inte transportkunder i lagens mening på stamledningen. 20
2.2.3 Initiativ inom naturgasbranschen I Svenska Gasföreningens regi bildades mot denna bakgrund i februari 2000 en arbetsgrupp för tariffer och balansansvar, bestående av företrädare för samtliga större aktörer på den svenska naturgasmarknaden. Syftet var att fastslå principer och att utarbeta en avtalsreglering för balans- och systemansvaret. I april 2002 presenterades en slutrapport, där gruppen konstaterade att det i väsentliga avseenden rådde olika uppfattningar i synen på hur balans- och systemansvar skulle utformas. Till följd av denna oenighet i branschen har arbetet i stället fortsatt inom ramen för en grupp inom branschen, bestående av företrädare för sex naturgasföretag, som ansluter och levererar naturgas till en stor del av slutförbrukarna i Sverige. Den s.k. branschgruppen har hemställt att Energimyndigheten i egenskap av tillsynsmyndighet agerar för att systemansvarsfrågan skall få en lösning. Till hemställan har fogats en promemoria innehållande förslag till organisation av systemansvar för naturgasmarknaden. Detta skulle enligt förslaget åvila en självständig juridisk person ägd av ledningsägarna. En styrgrupp bestående av representanter för ledningsägarna och de balansansvariga föreslås övervaka systemansvarig och ansvara för regelverket som styr denne. I promemorian lämnas förslag till ett branschavtal för transport av naturgas, som bygger på principen att slutförbrukare skall boka transportkapacitet och teckna anslutningsoch transportavtal med den ledningsinnehavare till vilken slutförbrukaren är fysiskt ansluten, varvid ledningsägaren i sin tur förutsätts boka transport och teckna avtal med innehavaren av överliggande nät. Förslag lämnas även för regler om tillgängliggörande av systemets s.k. line-pack samt rörande mätnings- och rapporteringsförfarandet. Det naturgasföretag som inte ingått i gruppen, stamledningsinnehavaren Nova Naturgas AB, anser att det är naturligt att företaget, som tagit sitt systemansvar som ledningsägare, fortsätter att vara systemansvarig i egenskap av ägare och operatör av den största delen av det svenska högtryckssystemet. Företaget står för närvarande i begrepp att genomföra en uppdelning av verksamhetsgrenarna i skilda juridiska personer. 2.3 Ändrade förutsättningar 2.3.1 Gemenskapsrättsliga krav Efter de planerade ändringarna i naturgasmarknadsdirektivet skall en Transmission System Operator eller systemansvarig utses för transmissionssystemen i medlemsstaterna. Denne kan utses för en bestämd tid av statsmakterna eller av de naturgasföretag som äger överförings- lagrings- eller LNG-anläggningar. En systemansvarigs skyldigheter skall vara att på ekonomiska villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön, driva, underhålla och utveckla ett säkert, tillförlitlig och effektivt transmissions-, lager- eller LNG-system, och får inte diskriminera systemanvändare eller grupper av systemanvändare, särskilt inte till 21
förmån för ett koncernsyskon. Vidare är den systemansvarige skyldig att till andra aktörer inom transportverksamhet rapportera de uppgifter som krävs för att säkerställa att transport och lagring sker på ett säkert och effektivt sätt och till övriga systemanvändare de upplysningar de behöver för ett effektivt tillträde till systemet. Detta är samma skyldigheter som en Distribution System Operator skall ha enligt direktivet, och som enligt Energimyndighetens förslag skall genomföras i svensk rätt genom att det blir de skyldigheter en koncessionshavare i ett distributionsnät skall uppfylla. Även de krav direktivet ställer på en TSO hör i det svenska systemet delvis hemma bland koncessionsreglerna. Dit hör de krav direktivet anger att en medlemsstat kan ställa på en TSO att följa minimikrav i fråga om underhåll och utveckling av nätet. Mer specifika för systemansvaret är kravet på att anta regler för balanseringen av gassystemet, som skall vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Detta innefattar regler för ersättning från systemanvändare som förorsakar obalans i systemet. Villkoren för balanstjänsten, inbegripet regler och tariffer för den, skall införas i enlighet med det förfarandet som gäller för transporttarifferna. Vidare skall den energi TSO behöver för att kunna utföra sina uppgifter, upphandlas i ett transparent, icke-diskriminerande och marknadsbaserat förfarande. En bestämmelse i direktivet kräver att naturgasföretag inte får ägna sig åt verksamhet i mer än en av formerna produktion, transmission, distribution eller försäljning. Enligt direktivet får undantag göras för företag med färre än etthundratusen kunder, men det ges ingen möjlighet att undanta systemansvarig. En särskild möjlighet ges dock att kombinera systemansvaret på transmissionsoch distributionsnivå. Ett naturgasföretag kan i samma juridiska person ha två eller flera av verksamhetsgrenarna transmission, lager, LNG och distribution, under förutsättning att den inte bedriver någon verksamhet inom produktion eller handel med gas samt uppfyller vissa specificerade villkor i fråga om ledande personers oberoende och självständighet. Vissa av direktivets bestämmelser som skall säkerställa systemansvarigs oberoende och självständighet återfinns i Energimyndighetens författningsförslag rörande juridisk åtskillnad och behandlas därför i nästa kapitel. 2.3.2 Förändringar på den svenska marknaden Det finns anledning att överväga införandet av en reglering av systemansvaret för det svenska naturgassystemet oberoende av väntade direktivändringar. I de överväganden som låg till grund för den gällande naturgaslagen förutsattes som nämnts att markandsaktörerna på avtalsmässiga grunder skulle kunna upprätthålla systemansvaret och att en särskild oberoende systemansvarig inte skulle behövas. Det faktum några sådana avtal inte upprättats och att det får bedömas som ytterst osäkert om intern branschöverenskommelse skulle kunna uppnås talar för en lösning om lagreglering av systemansvaret. 22
Inom några år kan det finnas flera möjligheter till inmatning av naturgas till det svenska systemet. Med Baltic Gas Interconnector (BGI), den ledning ett konsortium där Sydkraft Gas AB ingår planerar att bygga mellan Tyskland och den svenska sydkusten, tillkommer en ny inmatningspunkt och ett nytt avsnitt i stamledningsnätet som måste ingå i systemansvarigs kontroll. (Koncessionsansökan är för närvarande under handläggning hos Energimyndigheten.) Lämpligheten i att det skulle finnas två systemsansvariga i det sammankopplade naturgasnätet kan ifrågasättas även om det vore tekniskt möjligt. Huruvida det skulle vara tekniskt effektivt och säkerhetsmässigt tillfredsställande behöver utredas; bl.a. har det ifrågasatts av nuvarande stamledningsägaren i remissvar över koncessionsansökan för BGI. Svensk Naturgas AB, dotterbolag till Fortum, arbetar för att introducera naturgas i Mellansverige genom import från Ryssland. Målet är att ha ett ledningsnät på plats och börja leverera naturgas till kunderna år 2008. Det skulle i så fall innebära ytterligare inmatningspunkt/er och ett nytt stamnät, åtminstone inledningsvis åtskilt från nätet i Sydvästsverige. Ett system som det nuvarande skulle då innebära två och så småningom kanske flera systemansvariga i Sverige. Det är så det i allmänhet är organiserat i de länder som har flera system. Att det inte är helt oproblematiskt, inte minst i fråga om tarifferingen för överföring av gas mellan olika system, är välkänt. 2.4 Möjliga lösningar 2.4.1 Utblick I alla EU:s medlemsstater (här bortses från Grekland och Portugal, som är framväxande marknader enligt direktivet) utövas systemansvaret av det eller de företag som äger och står för driften av stamnätet. I de flesta länderna, med Tyskland som det tydligaste men inte enda undantaget, domineras transmissionsverksamheten av ett stort företag, som staten i många fall har ett visst ägarintresse i. Helt statligt ägda är transmissionsföretagen i Danmark, Irland, Spanien, Frankrike (GdF) medan Storbritanniens, Italiens, Sveriges, Österrikes och Tysklands transmissionsföretag är helt utan statligt ägarinflytande i alla fall från den egna staten. Ett särfall är Nederländerna, där Gasunie har delats upp så att två företag för handel med gas ägs av tidigare ägarna Shell respektive ExxonMobil, och transmissionen tas över av ett nybildat statligt bolag. Juridisk separation gäller nu, förutom i Nederländerna, i Storbritannien, Irland, Italien, Spanien, Belgien och Danmark. Författningsreglerat systemansvar finns i Irland, Spanien och Italien samt i Storbritannien i så måtto att avtalet och ändringar i det skall godkännas av reglermyndigheten. 23