EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 26.9.2006 KOM(2006) 552 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det internationella hälsoreglementet SV SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det internationella hälsoreglementet 1. Inledning... 3 2. Bakgrund till det internationella hälsoreglementet... 4 2.1. Kort beskrivning...4 2.2. Juridisk behörighet... 4 3. Förbehåll... 5 3.1. Förbehåll från gemenskapen och medlemsstaterna... 5 3.2. EU:s reaktioner på förbehåll från tredjeland... 5 4. Frivillig tidig tillämpning av bestämmelser om influensa... 6 4.1. Särskilda aspekter för tidig tillämpning ett EU-sammanhang... 6 4.2. Behov av en gemensam EU-strategi för frivillig tidig tillämpning... 7 5. EU:s roll i genomförandet... 7 5.1. Samförståndsavtal mellan gemenskapen och WHO... 7 5.2. Insatser från de befintliga EU-nätverken, EU:s system för tidig varning och reaktion och hälsoskyddskommittén... 8 5.3. Arbetsuppgifter för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar... 9 5.4. Förteckning över experter, kriskommittén och granskningskommittén... 11 6. Restriktioner genom politiska åtgärder som påverkar internationell trafik... 11 6.1. Gränsskyddsåtgärder... 12 6.2. Kontaktspårning... 12 6.3. Särskilda frågor beträffande pandemisk influensa... 13 7. Slutsatser om verksamheten... 13 BILAGA sammanfattning och förkortningar... 15 Blank Line. SV 2 SV
1. INLEDNING I detta meddelande redogör kommissionen för sin syn på genomförandet av det ändrade internationella hälsoreglementet (2005), IHR 1. Syftet är att främja en strukturerad diskussion med rådet och Europaparlamentet. Det internationella hälsoreglementet är ett internationellt rättsligt instrument som syftar till att förhindra, ge skydd mot och bekämpa sjukdomsspridning, och att vidta folkhälsoåtgärder som står i proportion till riskerna, men samtidigt i mesta möjliga mån undvika påverkan på trafik och handel. IHR träder i kraft den 15 juni 2007 och skall genomföras gradvis fram till och med 2016. Världshälsoorganisationens generalförsamling, Världshälsoförsamlingen, antog i maj 2006 en resolution 2 om frivillig tillämpning av de delar av det internationella hälsoreglementet som gäller pandemisk influensa. För att IHR skall kunna fungera i praktiken krävs ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Genom samarbete kan Europeiska unionen och medlemsstaterna optimera genomförandet och ge EU:s medborgare ett bättre skydd mot internationella folkhälsohot. Framförallt kan Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar 3, och EU:s system för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar 4, bidra till att IHR genomförs på ett effektivt och samordnat sätt. Detta meddelande behandlar i korthet följande frågor: Kommissionens tolkning av EU:s juridiska ståndpunkt avseende IHR-förbehåll och tidig tillämpning av bestämmelser om influensa. En utredning av EU:s roll i genomförandet av IHR, särskilt genom Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och systemet för tidig varning. Medlemsstaterna påminns om begränsningar genom IHR av nationella åtgärder som kan vidtas av folkhälsoskäl, särskilt internationella gränsåtgärder som kan vidtas vid pandemisk influensa. Medlemsstaterna bör utveckla och presentera sin egna planer för genomförande av IHR. I slutet av meddelandet finns en sammanfattning och en lista över förkortningar. 1 2 3 4 Rapport från Världshälsoförsamlingen 58, med IHR-text. Världshälsoförsamlingens resolution WHA59.2. Upprättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004. Upprättat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98 och kommissionens beslut 2000/57/EG. SV 3 SV
2. BAKGRUND TILL DET INTERNATIONELLA HÄLSOREGLEMENTET 2.1. Kort beskrivning 5 Världshälsoorganisationens (WHO) medlemsländer antog 1951 de första internationella hälsobestämmelserna. 1969 bytte man beteckning till det internationella hälsoreglementet och de har sedan dess ändrats vid fyra tillfällen. De mest omfattande ändringarna gjordes 2005. IHR är bindande för alla WHO:s medlemsstater. Enskilda stater behöver inte ratificera det, men alla stater har rätt att stå utanför reglementet eller göra reservationer på vissa punkter. WHO har 192 stater som medlemmar, inklusive EU:s samtliga medlemsstater, Bulgarien och Rumänien. EU är inte part i IHR, men den roll som regionala ekonomiska integrationsorganisationer som EU spelar erkänns i IHR. I artikel 57.3 i IHR föreskrivs att medlemsstater som är medlemmar i en regional ekonomisk integrationsorganisation skall, utan att det påverkar deras skyldigheter enligt IHR, i ömsesidiga relationer tillämpa de gemensamma regler som gäller för den regionala ekonomiska integrationsorganisationen. Detta innebär att om WHO med stöd av IHR skulle utfärda en rekommendation till staterna att förbjuda införsel eller utförsel av vissa varor (artikel 18.2) skulle EU behöva agera kollektivt, på kommissionens initiativ, eftersom EU:s bestämmelser om den inre marknaden förbjuder medlemsstaterna att vidta unilaterala åtgärder. 2.2. Juridisk behörighet Det internationella hälsoreglementet berör både frågor där de nationella regeringarna har beslutsbehörighet och frågor där Europeiska gemenskapen har det 6. Många artiklar i IHR behandlar frågor som omfattas av EG-lagstiftningen. Beroende på vilken lag det är frågan om gäller antingen att gemenskapen har ensam behörighet eller att behörigheten delas mellan medlemsstaternas regeringar och gemenskapen. Exempelvis avser artikel 45 i IHR behandlingen av personuppgifter, som i EU regleras genom lagstiftningen om den inre marknaden 7, och på detta område har gemenskapen ensam behörighet. När det gäller andra artiklar i IHR får medlemsstaternas regeringar besluta själva, eftersom det inte finns EG-lagstiftning på området. Artikel 41 i IHR behandlar avgifter vid tillämpning av hälsoåtgärder för fortskaffningsmedel (fartyg och luftfartyg), och eftersom det inte finns några EG-bestämmelser beträffande detta har gemenskapen inte behörighet i frågan. 5 6 7 För ytterligare uppgifter se FAQ. EG är EU:s första pelare och är ett rättssubjekt. De andra två pelarna avser utrikespolitiskt och rättsligt samarbete. Europaparlamentet och rådets direktiv 95/46/EG om behandling av personuppgifter. SV 4 SV
Syftet med detta meddelande är inte att förteckna vilka artiklar i IHR som omfattas av medlemsstaternas eller gemenskapens behörighet, eller båda, utan att diskutera hur IHR kan genomföras på ett samordnat sätt i hela gemenskapen. 3. FÖRBEHÅLL Enligt artikel 62 i IHR skall parterna på vissa villkor, senast den 15 december 2006, meddela eventuella förbehåll till WHO:s generaldirektör. Förbehållen anger i allmänhet att staten i fråga inte kan eller vill genomföra vissa delar av IHR. Medlemsstaterna och kommissionen har samarbetat nära och intensivt under förhandlingarna om IHR för att se till att slutresultatet blir förenligt med både EG:s och medlemsstaternas lagstiftning, så att det inte skall behövas några förbehåll. 3.1. Förbehåll från gemenskapen och medlemsstaterna En sista jämförelse mellan EG-lagstiftningen och IHR visade att några förbehåll inte är nödvändiga när det gäller gemenskapens exklusiva behörighet. Hittills har ingen medlemsstat signalerat något behov av förbehåll i fråga om de delar av IHR som omfattas av de enskilda medlemsstaternas behörighet. Det skulle kunna uppstå problem med vissa bestämmelser under förberedelserna för genomförandet. Om så sker behövs ett gemensamt EU-förfarande för ett formellt inlämnande av förbehållen till WHO, för att följa principen om enighet i samband med internationell representation, som erkänns i EG:s rättspraxis och har sin grund i artikel 10 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Kommissionen ser med tillfredsställelse på det faktum att det inte behövs några förbehåll i frågor i vilka gemenskapen ensam har behörighet. Om någon medlemsstat vill komma med förbehåll i en fråga där medlemsstaterna har exklusiv behörighet kommer det att krävas samordning på EU-nivå. För att detta skall kunna vara möjligt före december 2006 bör de medlemsstater som vill komma med förbehåll meddela kommissionen och de övriga medlemsstaterna snarast möjligt. 3.2. EU:s reaktioner på förbehåll från tredjeland Inget tredjeland har hittills anmält något förbehåll, men det kan fortfarande ske. Om WHO får in en anmälan om förbehåll skall WHO:s generaldirektör, i enlighet med artikel 62 i IHR, meddela samtliga övriga parter som inte har avvisat IHR, och ge dem en tidsfrist på sex månader att framföra synpunkter. Om minst en tredjedel av dessa stater kommer med invändningar mot förbehållet skall WTO uppmana den stat som anmält förbehållet att överväga att dra tillbaka anmälan inom tre månader. Om staten inte går med på detta skall WHO överlämna frågan till granskningskommittén för IHR. Det kommer också att behövas EU-samordning för att utarbeta en gemensam ståndpunkt för eventuella förbehåll för tredjeland. SV 5 SV
4. FRIVILLIG TIDIG TILLÄMPNING AV BESTÄMMELSER OM INFLUENSA Enligt Världshälsoförsamlingens resolution 59.2 som antogs den 26 maj 2006 skall parterna omedelbart och på frivillig grund följa de bestämmelser i IHR som berör riskerna med aviär influensa och ett möjligt utbrott av en pandemi av aviär influensa bland människor. Det är viktigt att påpeka att IHR träder i kraft den 15 juni 2007 och är bindande för alla parter. Efter den dagen gäller olika tidsplaner för olika bestämmelser, men efterlevnaden av reglementet som helhet kommer att vara obligatoriskt. 4.1. Särskilda aspekter för tidig tillämpning ett EU-sammanhang Enligt Världshälsoförsamlingens resolution skall staterna (1) utse kontaktorganisationer (national focal point) för IHR inom 90 dagar efter det att Världshälsoförsamlingens resolution har antagits (dvs. före utgången av augusti 2006). På detta sätt finns det ett kontaktnät i god tid före nästa influensasäsong i EU. Det europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör samarbeta med kontaktorganisationerna i medlemsstaterna, särskilt i samband med sjukdomsutbrott i mer än en EUmedlemsstat. Se avsnitt 5 för en närmare beskrivning av centrumets roll. (2) följa det internationella hälsoreglementets rutiner och förfaranden för sjukdomar som skulle kunna utgöra internationella folkhälsohot. Detta sker redan i EU. Som ett exempel kan nämnas att i råden till medlemsstaterna om hur de skall genomföra direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för EUmedborgare definieras begreppet sjukdom med epidemisk potential i enlighet med bilaga 2 i internationella hälsoreglementet. (3) meddela WHO och därefter upprätthålla kontakten om de finner ett eventuellt eller bekräftat fall där en människa har smittats av aviär influensa. Inga misstänkta fall har hittills hittats i EU. (4) till WHO:s samarbetscentrer översända information och biologiskt material som avser högpatogen aviär influensa och andra nya influensastammar. Prover från de misstänkta fallen hos människor i Turkiet skickades till WHO:s laboratorier i Storbritannien för tester tidigare i år. På vissa flyglinjer i EU har provsändningarna försenats. Problemet håller på att undersökas av EU:s generaldirektörer för civil luftfart. (5) utveckla inhemsk produktionkapacitet för influensavaccin eller samarbeta med grannländer för regional kapacitet. Detta är ett högprioriterat område för EU:s medlemsstater. Vaccinkapaciteten har diskuterats i rådet tillsammans med en utredning från kommissionen om olika möjligheter att upprätta ett lager av antivirus i EU. (6) förbättra samarbetet mellan de nationella organisationerna när det gäller human och zoonotisk influensa. Både vid Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och inom kommissionens sjätte SV 6 SV
ramprogram för forskning arbetar man för att underlätta det vetenskapliga samarbetet i EU på detta område. (7) följa den deadline som anges i IHR för verksamhet och meddelanden, särskilt när det gäller rapporter om fall av aviär influensa hos människor. Hitintills har tidsfristerna enligt IHR inte varit något problem för EU:s medlemsstater, men det kan behövas ytterligare utredning av medlemsstaternas kapacitet i detta avseende. (8) samarbeta, genom att uppamma ekonomiska resurser, för att förbättra övervakning och åtgärder avseende influensa i länder som drabbats av aviär och pandemisk influensa. EU har bidragit finansiellt till att förbättra övervakning och åtgärder avseende influensa i EU genom Europeiska centrumen för förebyggande och kontroll av sjukdomar och genom folkhälsoprogrammet (beslut 1786/2002/EG), och även i utvecklingsländer, genom den givarkonferens i Beijing i januari 2006 som kommissionen var med och anordnade. 4.2. Behov av en gemensam EU-strategi för frivillig tidig tillämpning För att EG-fördragets princip om enighet i samband med internationell representation skall kunna iakttas behövs en gemensam strategi. De olika delarna av IHR bör genomföras samtidigt i samtliga medlemsstater. För detta behövs samordning på EU-nivå. Kommissionen kommer att vidta de åtgärder som krävs för att underlätta genomförandet. 5. EU:S ROLL I GENOMFÖRANDET IHR påverkar EU-politiken, särskilt när det gäller handels-, transport- och gränspolitik på den inre marknaden, eftersom EG-lagstiftningen föreskriver åtgärder som skall vidtas vid internationella folkhälsohot. Som redan framhållits under förhandlingarna gäller de flesta bestämmelserna i IHR både EU som helhet och de enskilda medlemsstaterna, och det är därför viktigt att noga samordna för att uppnå ett optimalt genomförande. EU, dess institutioner och nätverk kan således spela en positiv roll i genomförandet av IHR, ge mervärde och undvika dubbelarbete på nationell nivå. 5.1. Samförståndsavtal mellan gemenskapen och WHO På grundval av förslag om arbetsrutiner och EU-institutionernas och nätverkens arbetsuppgifter enligt nedan bör ett samförståndsavtal ingås mellan gemenskapen och WHO för att undvika tvetydigheter i fråga om tillämpningen av IHR. Kommissionen skulle ansvara för utformningen, förhandlandet och undertecknandet av samförståndsavtalet. SV 7 SV
5.2. Insatser från de befintliga EU-nätverken, EU:s system för tidig varning och reaktion och hälsoskyddskommittén Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG bildades ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i EU. Genom kommissionens beslut 2000/57/EG fastställs kriterier för hur EU:s system för tidig varning och reaktion skall utnyttjas för att förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar. EU:s system för tidig varning och reaktion är framförallt till för att rapportera smittsamma sjukdomar som påverkar, eller skulle kunna sprida sig till, mer än en medlemsstat. Enligt beslut 2119/98/EG skall även medlemsstaterna rapportera sjukdomsbekämpande åtgärder och samråda med varandra och kommissionen för att samordna ansträngningarna att förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar. Systemet för tidig varning omfattar endast smittsamma sjukdomar, även sådana med okänd smittokälla. Det är alltså inte lika omfattande som IHR, som definierar händelser med okänd orsak eller källa, liksom spridning av giftiga, smittsamma eller på annat sätt farliga material, som potentiella internationella folkhälsohot. Detta fastställs i bilaga 2 i IHR. Men med tanke på att de flesta potentiella internationella folkhälsohoten sannolikt kommer från smittsamma sjukdomar är det uppenbart att det finns många likheter mellan medlemsstaternas behov av information och kommunikation i fråga om systemet för tidig varning och IHR. För potentiella internationella folkhälsohot med andra orsaker än smittsamma sjukdomar kan det finnas en kompletterande funktion för EU:s hälsoskyddskommitté, som bildades 2001 för att främja samarbetet i kampen mot bioterrorism. Hälsoskyddskommittén samordnar olika typer av åtgärder för att motverka hälsorisker i medlemsstaterna, vilket är av särskilt stor vikt när det handlar om andra hot än utbrott av smittsamma sjukdomar. Hälsoskyddskommitténs ledamöter meddelar sig med varandra och med kommissionen genom ett ständigt tillgängligt säkert informationssystem (Ras-bichat) som gör det möjligt att snabbt varsla om sådana händelser. I grundförordningen om Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar fastslås att centrumet skall bistå kommissionen med driften av systemet för tidig varning. Centrumet håller för närvarande på att se över användarkraven för att förbättra systemet, efter att ha tagit lärdom av de smittkopps- och influensaövningar som kommissionen har anordnat i EU på senare tid för att testa EU:s och medlemsstaternas rutiner. För att effektivisera på bästa sätt föreslår kommissionen följande arbetsmetoder: (1) Samma kontaktorganisationer bör utnämnas både för systemet för tidig varning och IHR. Medlemsstaterna kan behöva anpassa sig för att uppfylla kraven i båda systemen, men de överlappande funktionerna skulle motivera detta, i synnerhet som alla smittsamma sjukdomar som skall anmälas enligt IHR också skulle anmälas enligt systemet för tidig varning. Det bör också undersökas om EU:s system för snabb varning för biologiska och kemiska SV 8 SV
attacker och hot kan användas som ett komplement vid IHR-anmälningar om okända källor eller farliga material. (2) Information bör skickas samtidigt både till systemet för tidig varning och WHO om händelser som skall anmälas enligt IHR, men som inte är potentiella internationella folkhälsohot. Denna möjlighet står till buds redan idag och används regelbundet genom att gränssnittet för systemet för tidig varning används för att skicka kopia till WHO. Detta skulle kunna ske som en standardrutin så att alla parter underrättas samtidigt. (3) EU:s nätverk för smittsamma sjukdomar bör underrättas innan en formell IHR-anmälan skickas om ett potentiellt internationellt folkhälsohot. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att samordna anmälningar, till exempel vid ett utbrott av en smittsam sjukdom som sker samtidigt i mer än en medlemsstat. (4) Det tidiga varningssystemet och/eller hälsoskyddskommittén bör, särskilt vid utbrott i flera medlemsstater samtidigt, bidra till samordningen av hantering och åtgärdande av hälsorisker innan WHO meddelas. Enligt beslut 2119/98/EG skall medlemsstaterna samråda med varandra för att samordna sina åtgärder vid ett sjukdomsutbrott. Samordnade åtgärder i samband med internationella folkhälsohot i enlighet med Internationella hälsoreglementet skulle kunna förberedas genom det tidiga varningssystemet eller hälsoskyddskommittén, beroende på typen av hot. Åtgärderna kan sedan på EU-nivå anmälas till och samordnas med WHO, av ordförandeskapet eller kommissionen. På så sätt skulle EU tala med en röst, undvika dubbelarbete och skapa en effektivare politisk samordning. Processen skulle kunna fastställas på grundval av redan existerande arbetsrutiner. 5.3. Arbetsuppgifter för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar är en oberoende organisation med ansvar för att kartlägga, bedöma och informera om befintliga och växande hot mot folkhälsan i form av smittsamma sjukdomar. Centrumet samlar in och behandlar vetenskapliga och tekniska uppgifter i frågan, ger vetenskapliga yttranden och tekniskt stöd samt samordnar det europeiska nätverket. Centrumet arbetar också med kommissionen och medlemsstaterna för att bli EU:s referens för övervakning av smittsamma sjukdomar. I detta arbete utvärderar man medlemsstaterna och bistår dem för att på så sätt utöka deras övervakningskapacitet. Centrumets övervakningskapacitet kommer att ha stor betydelse i samband med ett folkhälsohot som kräver anmälan enligt IHR. Centrumet kan också hjälpa medlemsstaterna med genomförandet av IHR. För närvarande håller centrumet på att utarbeta riktlinjer för kartläggning och bedömning av hot i EU. Riktlinjerna kan användas tillsammans med bilaga I till IHR som behandlar kraven på kärnkapacitet. SV 9 SV
Centrumet kan ge vägledning om hur bilaga 2 till IHR skall användas. I den fastställs regler för hur man kan konstatera att vissa händelser utgör ett internationellt folkhälsohot. Centrumet skulle kunna underlätta informationsutbyte och goda arbetsmetoder mellan EU:s medlemsstater, t.ex. genom att ordna möten eller workshops om IHR. Centrumet kan skicka epidemiologiexperter till drabbade områden i EU och i grannländerna för att hjälpa till med riskbedömning och ge råd om effektiva folkhälsoåtgärder. Detta kompletterar befintliga WHO-rutiner för internationella insatser. Samarbetet mellan centrumet och WHO fungerar redan väl och kommer att utvecklas vidare så att det blir så effektivt som möjligt både i EU och hela Europa. Med tanke på det mandat som WHO har föreslagit för de nationella kontaktpunkterna för IHR 8, anser kommissionen att centrumet kan och bör utgöra ett komplement på EU-nivå. Rent formellt står det bara i IHR att varje stat som är part skall utnämna eller upprätta en nationell kontaktpunkt för IHR. Eftersom centrumet kommer att sköta det tidiga varningssystemet och samla uppgifter om riskbedömning, kommer det emellertid i praktiken att ha samma arbetsuppgifter på EU-nivå som de nationella kontaktpunkterna har i medlemsstaterna. Kommissionen föreslår att centrumets roll för IHR skall formaliseras, särskilt när det gäller insamling av uppgifter i frågor inom ramen för dess mandat. Dess arbetsuppgifter bör innefatta följande (ingår i WHO:s riktlinjer om de nationella kontaktpunkterna): (a) (b) (c) (d) (e) Vara ständigt åtkomligt för kommunikation med WHO:s kontaktpunkter för IHR (via e-post, telefon, fax). Stå för information i samband med oväntade eller ovanliga händelser som rör folkhälsan (artikel 7 i IHR): ge information till WHO:s kontaktpunkter vid händelser i EU som kan utgöra internationella folkhälsohot (förutsatt att medlemsstaterna samtycker). Samråd (artikel 8): ge råd till WHO vid händelser i EU som inte måste anmälas enligt IHR. Detta skall vanligen ske genom att meddelanden genom det tidiga varningssystemet kopieras eller vidarebefordras till WHO, förutsatt att medlemsstaterna samtycker. Andra rapporter (artikel 9): åtgärda WHO:s anmodanden om samråd eller försök att få rapporter om händelser utanför EU verifierade, samt informera WHO om tecken på folkhälsorisker utanför EU som skulle kunna leda till internationell sjukdomsspridning. Verifiering (artikel 10): åtgärda WHO:s anmodanden om verifiering av rapporter från andra källor än anmälningar eller samråd som avser händelser som skulle kunna utgöra internationella folkhälsohot och som enligt uppgift sker inom EU. 8 WHO:s riktlinjer för de nationella kontaktpunkterna från juli 2006, om kontaktpunkternas utnämnande och arbetsuppgifter. SV 10 SV
(f) (g) Information från WHO (artikel 11): ta emot sekretessbelagd information om anmälningar, samråd och rapporter om potentiella internationella folkhälsohot som inkommit till WHO i enlighet med artiklarna 5 10. WHO skulle kunna sända denna information via det tidiga varningssystemet. Sprida information till, och konsolidera uppgifter från, relevanta delar av EU:s administration, även de som ansvarar för övervakning och rapportering, införselpunkter, folkhälsa och andra avdelningar. Centrumets uppgifter rör enbart riskbedömningen. Kommissionen ansvarar för riskhanteringen, främst via generaldirektoraten för hälsa och konsumentskydd, rättvisa, frihet och säkerhet samt energi och transport. 5.4. Förteckning över experter, kriskommittén och granskningskommittén I artikel 47 i IHR föreskrivs att WHO:s generaldirektör skall utnämna experter som skall ingå i en förteckning. Experterna skall omfatta medlemmar utsedda av varje stat som är part i IHR och, vid behov, experter som föreslagits av mellanstatliga och regionala organisationer för ekonomisk integration. Kommissionen skrev nyligen till WHO och föreslog experter till förteckningen för kommissionen och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Artiklarna 48 53 i IHR berör kriskommittén och granskningskommittén. Kriskommittén skall göra bedömningar åt WHO av om en händelse utgör ett internationellt folkhälsohot eller inte, och också ge råd om lämpliga politiska åtgärder, med hjälp av WHO:s tillfälliga rekommendationer. Granskningskommittén uppgift är att ge WHO råd om förbehåll, stående rekommendationer, tekniska rekommendationer om möjliga ändringar av IHR och om hur IHR i det stora hela. Båda kommittéerna kommer att sammankallas av WHO vid behov och bestå av de experter från IHR-förteckningen som har den expertis och de erfarenheter som krävs. Sammansättningen av experterna skall också ske på grundval av geografisk fördelning. Minst en medlem av kriskommittén bör vara en expert från den drabbade staten. Om ett potentiellt internationellt folkhälsohot inträffar i EU bör WHO ta kontakt med en expert från kommissionen eller från det europeiska centrumet på IHRförteckningen så att denna expert kan ingå i kriskommittén. 6. RESTRIKTIONER GENOM POLITISKA ÅTGÄRDER SOM PÅVERKAR INTERNATIONELL TRAFIK Av artikel 43 i IHR framgår att staterna visserligen får vidta åtgärder som ger samma eller ett bättre hälsoskydd än WHO:s rekommendationer, men åtgärderna får inte innebära mer begränsningar för den internationella trafiken och inte vara mer begränsande eller störande för individer än vad som skulle vara fallet med andra, rimliga, alternativ som skulle ge ett tillräckligt hälsoskydd. Det finns ytterligare begränsningar i IHR för nationella åtgärder som i hög grad påverkar den internationella trafiken. Med detta avses förbud mot, eller försening på mer än 24 timmar av, ankomst eller avgång för internationella passagerare, bagage SV 11 SV
eller gods, genom att man stänger en gräns eller inför karantänbestämmelser. Om stater inför sådana åtgärder måste de kunna uppvisa vetenskapliga underlag och motivera åtgärden med folkhälsoskäl. De stater som påverkas av den typen av åtgärder har också rätt att begära samråd med den stat som inför åtgärderna. Om de handelsbegränsande åtgärderna leder till en konflikt mellan stater kan det finnas anledning att koppla in Världshandelsorganisationen. 6.1. Gränsskyddsåtgärder Ett centralt mål med det ändrade IHR, särskilt del V, är att balansera behovet av begränsningar för godtyckliga gränsskyddsåtgärder mot staternas rätt att utföra nödvändiga passagerarkontroller. I EU-lagstiftningen begränsas de unilaterala åtgärderna ytterligare: inom gemenskapen genom Schengenavtalet 9 och vid alla gränser genom direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet 10, Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna 11. Enligt artikel 31 i IHR får de stater som är parter kräva medicinsk undersökning, vaccination eller andra förebyggande åtgärder innan de släpper in resenärer på sitt territorium. Före detta finns vissa villkor, bland annat att den åtgärd som vidtas skall vara den minst begränsande och störande åtgärd som krävs för att uppnå folkhälsomålet. Enligt direktiv 2004/38/EG får medlemsstaterna neka unionsmedborgare och deras familjemedlemmar inresa om de anses utgöra ett hot mot folkhälsan, men endast om åtgärden står i proportion till hotet och sker under vissa bestämda omständigheter och enligt vissa rättssäkerhetsgarantier. Enligt Schengenavtalet får även medborgare från tredjeland nekas inresa om de anses utgöra ett hot mot folkhälsan. Båda texterna hänvisar till WHO i sina definitioner av hot mot folkhälsan. Enligt artikel 43 i IHR får de stater som är parter vidta egna åtgärder vid internationella hälsokriser, på vissa villkor. I EU måste detta samordnas, eftersom gemenskapen har behörighet att besluta om gränsåtgärder. I enlighet med nätverksbeslutet 2119/1998 måste medlemsstaterna, om de avser att vidta åtgärder för att bekämpa smittsamma sjukdomar, i förväg informera och eventuellt samråda med övriga medlemsstater och kommissionen. Det är en central fråga som kräver debatt i rådet. 6.2. Kontaktspårning Enligt artikel 23 i IHR får en stat avkräva resenärer uppgifter om destination så att de kan kontaktas av hälsoskyddsskäl. Det finns för närvarande inget tillvägagångssätt som är internationell standard för kontaktspårning, men förutsatt att 9 10 11 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om kodexen för Schengengränserna. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i EU. Protokoll nr 4 till Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. SV 12 SV
personuppgiftsskyddet följs, skulle det kunna vara ett användbart redskap för folkhälsan. Kommissionen samarbetar med luftfartsbranschen och generaldirektörerna för civil luftfart för att diskutera en eventuell EU-strategi för kontaktspårning. Strategin skulle kunna baseras på ett standardformulär som passagerarna fyller i ombord. WHO håller redan på att utarbeta en blankett som skall kunna användas vid internationella folkhälsohot. 6.3. Särskilda frågor beträffande pandemisk influensa De ovan beskrivna åtgärderna för att kontrollera den internationella trafiken är vanliga folkhälsoåtgärder (som behandlas i del V i IHR), med det kan ifrågasättas hur effektiva de är i fråga om influensa, som smittar innan symtomen uppstår, och som sprids oerhört snabbt i den pandemiska fasen. Att på det nationella och lokala planet i stället tillämpa åtgärder för att minska kontakten mellan människor, som att stänga skolor och införa inhemska reserestriktioner, kan vara både effektivare, mer praktiskt och billigare. Enligt råd från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar är nyttan av att kartlägga internationella resenärer vid ankomst och avresa begränsad under en influensapandemi, förutom i den allra första fasen. WHO anser att det kan vara värt att pröva kartläggning vid avresa. Om den typen av gränsåtgärd skall kunna bli praktiskt genomförbar och kostnadseffektiv bör samordning ske mellan ankomstlandet och avreselandet. 7. SLUTSATSER OM VERKSAMHETEN I detta meddelande föreslås ett antal arbetsrutiner för EU:s genomförande av IHR. Kommissionen kommer, med beaktande av Europaparlamentets och rådets synpunkter, att vidareutveckla förslagen ytterligare i samarbete med medlemsstaterna och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Kommissionens kommer att utarbeta samordnade EU-ståndpunkter för eventuella förbehåll som tredjeländer kan tänkas ha avseende IHR. Ståndpunkterna skall diskuteras i rådet. utarbeta, förhandla fram och underteckna ett samförståndsavtal om IHR mellan gemenskapen och Världshälsoorganisationen, för att klargöra vilka uppgifter som i genomförandet av IHR åligger EU:s system för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar. på begäran av medlemsstaterna erbjuda nödvändiga tolkningar i frågor som rör den rättsliga behörigheten för IHR. Europeiska centrumets kommer att SV 13 SV
utarbeta riktlinjer för kartläggning och bedömning av hot i EU. Riktlinjerna kan användas tillsammans med hälsoreglementets bilaga I som behandlar kraven på kärnkapacitet. vid behov utarbeta en vägledning för hur bilaga 2 till IHR skall användas, där det fastställs regler för hur man kan konstatera att vissa händelser utgör ett internationellt folkhälsohot. underlätta utbyte av information och goda arbetsmetoder mellans EU:s medlemsstater när det gäller hur IHR skall genomföras. Detta kan bland annat ske med särskilda workshopar om IHR. IHR har en deadline för när de stater som är parter skall ha bedömt och utarbetat kärnkapaciteten för att uppfylla kraven på övervakning och åtgärder. Inom fem år efter det att IHR trätt i kraft i juni 2007 skall staterna ha utarbetat och genomfört planer för att se till att dessa kärnkapaciteter finns på plats och är i drift på staterna territorier. Kommissionen anser därför att en granskning av genomförandet av IHR bör göras senast 2012. SV 14 SV
BILAGA sammanfattning och förkortningar BLANK LINE. Förbehåll: Kommissionen ser med tillfredsställelse på det faktum att det inte behövs några förbehåll i frågor i vilka EU ensamt har behörighet. Ingen medlemsstat har hittills fastställt ett behov av förbehåll i någon fråga där medlemsstaterna är behöriga. Om förbehåll visar sig behövas måste samordning ske på EU-nivå. EU-samordning kommer också att vara nödvändigt om något tredjeland anmäler förbehåll. Frivillig tidig tillämpning. Det är viktigt att samma delar av IHR genomförs enligt samma tidtabell i samtliga EU-medlemsstater. För detta behövs samordning på EU-nivå. Befintliga EU-nätverk, även systemet för tidig varning. Kommissionen föreslår fyra arbetsmetoder för IHR: Samma kontaktorganisationer bör utnämnas både för systemet för tidig varning och IHR. Systemet för tidig varning och WHO bör meddelas samtidigt om händelser som rör folkhälsan, men som inte utgör ett internationellt folkhälsohot. EU:s nätverk om smittsamma sjukdomar bör meddelas i förväg när en formell IHR-anmälan skall göras om en händelse som kan utgöra ett internationellt folkhälsohot. Det tidiga varningssystemet och/eller hälsoskyddskommittén bör användas för att bidra till samordningen av hantering och åtgärdande av hälsorisker innan WHO meddelas. Arbetsuppgifter för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Europeiska centrumet håller redan på att utarbeta riktlinjer för kartläggning av nationell övervakningskapacitet, vilket bör kunna komma till användning i genomförandet av bilaga 1 till IHR. Vid behov kan centrumet också utarbeta en vägledning för hur bilaga 2 i IHR skall användas, och underlätta utbyte av information om hur IHR skall genomföras, t.ex. genom att ordna möten eller workshops. Centrumets roll när det gäller IHR bör fastställas formellt, för att spegla vissa arbetsuppgifter för de nationella kontaktpunkterna, även i fråga om mottagande av information från WHO om anmälningar och samråd (via det tidiga varningssystemet). IHR-förteckning över experter, kriskommittén och granskningskommittén Kommissionen föreslog nyligen till WHO de experter från kommissionen och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som skall sättas upp på IHRförteckningen. Om en EU-medlemsstat anmäler ett potentiellt internationellt folkhälsohot bör kommissionens eller centrumets expert ingå i kriskommittén. Samförståndsavtal mellan gemenskapen och WHO. På grundval av förslagen om arbetsrutiner ovan bör ett samförståndsavtal upprättas mellan gemenskapen och WHO så att arrangemangen avseende IHR kan fastställas. Kommissionen skulle ansvara för utformningen, förhandlandet och undertecknandet av samförståndsavtalet. IHR-begränsningar av unilaterala politiska åtgärder, även gränsåtgärder. I det internationella hälsoreglementet fastställs att sådana åtgärder inte får innebära mer begränsningar för den internationella trafiken och inte vara mer begränsande eller störande för individer än vad som skulle vara fallet med andra, rimliga, alternativ som skulle ge ett tillräckligt hälsoskydd. Gemenskapen har behörighet att besluta om gränsåtgärder som kräver samordning på EU-nivå. I enlighet med nätverksbeslutet 2119/1998 måste medlemsstaterna, om de avser att vidta åtgärder för att bekämpa smittsamma sjukdomar, i förväg informera och eventuellt samråda med övriga medlemsstater och kommissionen. Särskilda frågor beträffande pandemisk influensa. Politiska åtgärder vid internationella gränser brukar vidtas för att skydda folkhälsan, men de är förmodligen inte särskilt effektiva SV 15 SV
för influensa som smittar innan några symtom uppstått och sprids oerhört snabbt i den pandemiska fasen. EG: Europiska gemenskapen; centrumet: Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar; parlamentet: Europaparlamentet; EU: Europeiska unionen; systemet för tidig varning: EU:s system för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar; IHR: Internationella hälsoreglementet; kontaktpunkter: nationella kontaktpunkter; WHO: Världshälsoorganisationen; WHA: Världshälsoförsamlingen. SV 16 SV