Förord. CHEFEN FÖR ARMÉN Infanteri- och kavalleriinspektören

CHEFEN FÖR ARMÉN Infanteri- och kavalleriinspektören 1991-03-01 804:60874 TFD 91009 Förord Reglementet innehåller handlingsregler och råd i första hand för skyttegrupper som ingår i brigadskytteförband 77R. Huvuddelen av innehållet ärtillämpligt för andratyper av skyttegruppersamt övriga grupper (motsv). Infanterireglemente Skyttegrupp (InfR Skgrp),1991 års utgåva (M7741-111532), fastställs. I samband härmed upphävs Infanterireglemente Skyttegrupp (InfR Skgrp), 1975 års utgåva (M7741-111531). Leif Kesselmark Infanteri- och kavalleriinspektör Christer Svensson Chefen för armen, Stockholm 1991 Boken är publicerad i samarbete med Försvarsmedia Lagerblads LAGERBLADS TRYCKERI AB KARLSHAMN 1991 LIBERGRAF 7209048 M7741-111532

Innehåll 1. Fienden 7 Grunder 7 Utrustning 8 Möjligheter att upptäcka och bekämpa oss 9 Framkomlighet för stridsfordon Il 2. Stridens grunder 17 Allmänt 17 Terräng och sikt 18 Stridsuppgifter 19 Stridsställning 20 3. Organisation och utrustning 22 Skyttepluton 22 Skyttegrupp 22 4. Ledning 31 Gruppchefen - Ledaren 31 Order 31 Gruppchefens ställföreträdare 32 Rapportering 32 s. Åtgärder före strid 33 Färdiga till strid 33 Marsch 34 Fordonsavlämningsplats 34 Framryckning till utgångsläge 36 6. Stridsgruppering 37 Gruppens former 37 Gruppens plats i skytteplutonen 40 Framryckning i stridsgruppering 44 7. Stridsförflyttning 45 Förberedelser 45 Kommando och tecken 46 Yal av förflyttningssätt 47 Förflyttning i mörker 50 8. Eldstrid 51 Förberedelser 52 Observation 53 Ingående i stridsställning före strid 53 Allmänt 53 Yal av terräng 54 Förberedelser 54 Ingående i stridsställning under strid 55 I brådskande läge 55 I övriga fall 56 Eldställning för kulspruteomgång 56 Elduppgifter 58 Yal av mål 59 Tidpunkt för eldöppnande 59 Eldkommando 60 Eldgivning 61 Eldreglering 62 Ammunition 63 Eld mot stridsiordon 64 Eld mot trupp 67 Eld mot luftfarkoster 67 Eldunderstöd 68 Eldens inställande 71 Eld i mörker 72 9. Anfall 74 Uppgifter 74 Utgångsläge för anfall 76 Ta terräng 76 Försvar av tagen terräng 81 Understöd av anfall 82

Anfall i tät skog 84 Anfall i mörker 86 Tyst anfall 87 Anfall under vinterförhållanden 88 1. Fienden 7 10. Försvar 90 Grunder 90 Förberedelser 92 Strid 94 11. Förläggning 97 Grunder 97 Ordnande av förläggning 98 Larmförläggning 100 Skydd mot överfall 100 12. Beredskap 101 Grunder 101 Stridsberedskap 101 13. Fältarbeten 103 Maskering 103 Befästningsarbeten 103 Minarbeten 107 Stridsvagnsminering 107 Trupprninering 109 Minspaning 110 Minröjning 110 Fiendens markstridskrafter är, på samma sätt som våra, indelade i truppslag (infanteri, pansar, artilleri osv). För strid förs förband ur olika truppslag samman. Det innebär att man på stridsfältet aldrig kommer att se förband ur endast ett truppslag. Pansarskytte-, stridsvagns-, artilleri- och luftvärnsförband uppträder i regel alltid tillsammans. Beroende på uppgifter, terräng, vår verksamhet m m tillförs förband ur övriga truppslag, t ex ingenjör-, signal- och underhållsförband. Stommen i markstridskrafterna utgörs av pansarskytte- och stridsvagnsförbanden. Fienden disponerar också luftlandsättnings- och marininfanteriförband. Luftlandsättningsförbandens uppgift är huvudsakligen att genom företag på djupet av vårt område understödja pansarskytte- och stridsvagnsförbandens framryckning. Marininfanteriets uppgift är att ta brohuvuden vid våra kuster. Detta kan ske i samverkan med luftlandsättningsförbanden. Fiendens organisation är främst avsedd för strid i öppen och småbruten terräng. Liksom hos oss finns även förband med god terrängframkomlighet för strid i skogs- och ödemarksterräng. 14. Underhållstjänst 113 Ammunitionstjänst 113 Livsmedelstjänst 113 Sjukvårdstjänst 114 Bilaga 1. Säkerhetsbestämmelser i krig

8 Fienden Fienden 9 Fienden har många fordon, avsevärt fler än vi. Varje pansarskyttegrupp transporteras i ett band- eller hjulgående pansrat fordon. Markstridskrafterna är helt motoriserade. Förbanden använder följande fordon: Chef med stab (stabsförband) - pansarskyttefordon, som utrustats med fler radioapparater än normalt (ledningsfordon). Pansarskytteförband - band- eller hjulgående pansarskyttefordon. Stridsvagnsförband - medeltunga stridsvagnar (i skogs- och ödemarksterräng kan amfibiestridsvagnar förekomma). Artilleriförband - pansrade bandgående fordon (bandhaubitser) och lastterrängbilar. Luftvärnsförband - pansrade band- och hjulgående fordon (luftvärnskanonvagnar,luftvärnsrobotsystem) och lastterrängbilar. Underrättelseförband - band- eller hjulgående pansarskyttefordon och motorcyklar. Ingenjörförband - pansrade bandgående fordon (bropansarvagnar m fl specialfordon) och lastterrängbilar. Underhållsförband - lastterrängbilar. Huvuddelen av de pansrade fordonen (utom medeltunga stridsvagnar, tyngre bandhaubitser samt luftvärnskanonvagnar) är amfibiska. Det innebär att en förstärkt pansarskyttebataljon (utom medeltunga stridsvagnar och underhåll) kan gå över ett vattendrag eller en sjö direkt utan att överskeppningsmateriel behöver tillföras. Vid högst 5 m vattendjup och jämn botten kan stridsvagnarna ta sig fram genom djupvadning. Speciella bandgående stridsvagnsfärjor kan också användas. De kör ut i vattnet och är klara att användas efter 5-10 min. Fienden måste emellertid få fram sitt underhåll samt bakre förband. Det innebär att bro- eller färjeförbindelse måste upprättas inom någon eller några timmar efter det att det främsta förbandet tagit sig över vattenhindret. Om vi kan hindra eller försvåra för fienden att bygga broar, så nedgår hans framryckningshastighet. Framryckningen kan i gynsamma fall avstanna. Genom spaning från satelliter, flygplan, spaningsrobotar och helikoptrar utrustade med olika typer av spaningshjälpmedel kan stora ytor avspanas. Inom viktiga områden kan detta ske flera gånger per dygn. Bildförstärkare, passiv IR-utrustning och radar ger fienden möjlighet att upptäcka och lokalisera mål även i mörker och nedsatt sikt utan att vi märker det. Bild l:l. Möjligheter att upptäcka oss

10 Fienden Fiendens möjligheter att upptäcka oss försvåras och omöjliggörs i vissa fall av betäckt och kuperad terräng, mörker, dåligt väder eller nedsatt sikt, maskering och skenåtgärder, ljud-, ljus-, värme- och spårdisciplin, utspridning samt signaldisciplin (radiotystnad, korta meddelanden, textskydd m m). Stridsvagn. - Pansarskyttefordon Fienden 11 För att kunna bekämpa oss måste fienden upptäcka oss. Om vi inte blir upptäckta blir vi heller inte bekämpade. > 10 cm God o-10 cm Måttlig - dålig Ocm God Bild 1:3. Framkomlighet på torvmarker (myr) med hänsyn till tjäle (vintertid med snö) > 75 cm God 75-50cm Måttlig - dålig < 50cm I regel oframkomligt > 45 cm God 45-25 cm Måttlig - dålig I < 25 cm I regel oframkomligt Bild 1:2. Bekämpning som kan sättas in mot oss < 100 cm 00-120cml > 120 cm < 100 cm 100-120 c God Måttlig I Dålig God Måttlig Bild 1:5. Framkomlighet i snö på plan mark > 120 cm Dålig

12 Fienden < 2m God 2-4,0 m Måttlig >4,0 m Dål ig < 1,3 m God 1,3-3m Måttlig >3m Dålig Bild 1:6. Framkomlighet över diken vid fast mark

Fienden 15 > 40 cm Dålig < 25 cm God - måttlig Bild 1:10. Framkomlighet med hänsyn till enstaka träd

17 2. Stridens grunder Allmänt Eld, rörelse och skydd ärstridens grundelement. Grunden för framgång är att eld och rörelse samordnas till tid och rum. Elden från gruppens pansarvärnsvapen är det viktigaste egna stridsmedlet. Elden med pansarskott bör inom skyttegruppen samordnas så att träffsannolikheten i första eldöppnandet blir hög (skjutavstånd under 250 m eftersträvas med pskott 86), gruppen erhåller träff senast i det andra skottet och med hänsyn till verkan, inte fler vapen än nödvändigt utnyttjas för att nedkämpa målet. Antalet vapen är inte det enda som avgör stridens utgång. Den som öppnar eld först och visar den minsta målytan (minimal exponering) når oftast framgång. Snabb och välriktad eld är av avgörande betydelse. Strävan efter överraskning genom samtidigt eldöppnande får inte leda till att eld öppnas så sent att fienden kan nå skyddande terräng eller upptäcka våra förband och hinna öppna eld först. Personal nedkämpas i regel med indirekt eld kompletterad med eld från granatgevär, kulsprutor och eldhandvapen. Vid närstrid används även handgranater. Nedkämpning av luftfarkoster sker med eldhandvapen och kulsprutor. Rörelsen ska utföras så att gruppen snabbt når sådan terräng, där eld kan ledas och avges mot fienden. Rörelsen utnyttjas även för att snabbt ta viktig terräng utan strid, eller för att undgå verkan av fiendens eld.

18 Stridens grunder Terrängens alla möjligheter till dold och skyddad förflyttning ska utnyttjas. För att under den rörliga striden ge plutonchefen bästa underlag för utnyttjande av granatgevärsgruppens pansarvärnsvapen krävs att alla chefer ger kompletterande underlag om stridsterrängens verkliga utseende. Skyddet syftar till att möjliggöra eld och rörelse samt är en förutsättning för att nå verkan med elden. Gruppen erhåller skydd genom att undandra sig upptäckt eller genom att minska verkan av fientlig eld. Skyddet åstadkomms bl a genom ett rörligt uppträdande samt genom maskering och befästningsarbeten. Gruppchefen ska vidta åtgärder för skydd mot fiendens eld. Ståvärn ska alltid eftersträvas. Om uppehållet/ grupperingen blir så kortvarig att grävning av ståvärn inte hinns med, ska sådan terräng väljas som medger ett naturligt skydd. Gruppchefen ska vidta åtgärder för skydd mot upptäckt. Dold och skyddad gruppering eftersträvas. Maskering ska ägnas särskild uppmärksamhet. Förflyttning och gruppering sker om möjligt i skydd av mörker eller nedsatt sikt. Röjande spår läggs igen och maskeras. När detta inte är möjligt utförs skenspårning (inte bara under vinterförhållanden). Ett gott skyl och skydd är en förutsättning för att försvåra fiendens underrättelsetjänst och eldledning. Stridsvärdet behålls och ökas på gruppnivå genom god omvårdnad om gruppmedlemmarna, noggrann materielvård och materielkontroll samt att en god gruppanda upprätthålls. Terräng och sikt Skytteplutonen är särskilt lämplig för strid i betäckt och småbruten terräng. Vid förflyttning utnyttjas diken, svackor, buskrader och dungar så att fiendens spaning och bekämpning försvåras. Stridens grunder 19 Vid gruppering undviks skogsbryn och lätt angivbara terrängpartier samt sådan terräng som ökar splitterverkan från fiendens eld (blockterräng, berghällar). Lätt grävbar mark eftersträvas. Bebyggelse och tät skog underlättar maskeringen och ger ett visst skydd mot lätta splitter, t ex från multipelbomber och ammunition från granatsprutor. Plutonen ska kunna strida under alla väderleksförhållanden och i mörker. Mörker och nedsatt sikt gynnar överraskning. Eftersom fienden disponerar tekniska hjälpmedel för mörkerstrid är det samma krav på att utnyttja terrängens skyl och skydd som under dager. Stridsuppgifter Skytteplutonens stridsuppgifter är att ta (rensa) terräng, utföra eldöverfall (överfall), försvara stridsställningar (motståndsnäste), skydda kompaniets flank, förflyttning, utgångsläge för anfall, störa fiendens verksamhet samt binda fiendens förband. Utöver detta kan skytteplutonen få uppgift att vara förpluton, understödja annat förband, stridsspana, utföra egna fältarbeten, som reserv förbereda en uppgift eller utföra eskort. Plutonerna kan understödjas med direkt eld från andra plutoner och pansarvärnsförband samt med indirekt eld från granatkastare och artilleri. Plutonerna ska ges beredduppgifter.

20 Stridens grunder Plutonen är en stridsenhet, dvs den löser en och samma stridsuppgift. Skyttegruppen är en eldenhet som ges stridsuppgift kompletterad med elduppgift. Stridsuppgifterna är att försvara stridsställning, ta terräng/ stridsställning, understödja samt utgå som stridspatrull/stridsspana. Prickskytten i skyttegrupperna ges främst till uppgift att nedkämpa särskilt viktiga mål inom plutonens normala stridsavstånd (c:a 300 m). Målen kan vara personal i stridsfordonstorn, eldledare, fordonsförare och personal vid understödsvapen. Plutonchefen kan samla två (tre) prickskyttar för särskilda elduppgifter på en annan plats inom plutonens område. Granatgevärsgruppen är skytteplutonens viktigaste eldenhet och ges stridsuppgift som kompletteras med elduppgift. Stridsuppgifterna är att försvara stridsställning samt understödja. Elduppgifter se sida 58. Stridsställning Stridens grunder 21 En eldställning ska medge fritt skottfält och bästa möjliga skydd mot upptäckt och beskjutning. Stöd bör finnas för vapen, armbågar och största möjliga del av kroppen. Detta kontrolleras genom provanläggning i sannolika skjutriktningar. I eldställning för granatgevär och pansarskott ska området intill 5 m bakom vapnet vara fritt från större föremål som kan återkasta tryckvågen. Pansarvärnsvapen grupperas om möjligt i frontalt skyddade eldställningar. Eldställning intas snabbt och eldgivning förbereds på kommando: "Eldställning!" Skidor medförs inte i eldställning. Inte heller medförs stavar och (eller) ryggsäck såvida de inte behöver användas som stöd för vapnet. Eldställning intas dock med skidorna på i brådskande lägen. Stavarna används då som stöd för vapnet. De enskilda soldaternas (omgångarnas) skyddsställningar ordnas i eller i omedelbar anslutning till eldställningarna. I mån av tid ordnas för grupp eller omgång en gemensam skyddsställning (skyddsrum). Denna väljs så att eldställningarna kan intas snabbt. Avståndet från gemensam skyddsställning till eldställningarna bör inte överstiga 30 m. Växeleldställning ordnas så att man från den kan lösa samma uppgift som från ordinarie eldställning. Den bör vara undandragen eld som riktas mot ordinarie eldställning eller annan växeleldställning Omgruppering till växeleldställning sker bl a sedan elduppgiften lösts, när ordinarie eldställning utsätts för granateld eller under uppehåll i striden. Frånalternativ eldställning löses en annan elduppgift än från ordinarie eldställning eller växeleldställning. Stridsställning för plutonen omfattar stridsställningar, växelstridsställningar och alternativa stridsställningar för grupperna. Gruppens stridsställning omfattar eldställningar och skyddsställningar för de enskilda soldaterna. Bredden på en skytteplutons stridsställning är 100-200 m. Bredden på en grupps stridsställning är minst 50 m. Mellanrummet mellan gruppernas stridsställningar bör vara minst 50 m för att minska verkan av fiendens eld. Förflyttning till växelstridsställning och alternativ stridsställning utförs enligt plutonchefens bestämmande.

22 3. Organisation och utrustning Organisation och utrustning 23 1 Skyttepluton Skytteplutonen består av en chefsgrupp med plutonchef, ställföreträdare och plutonsjukvårdare, Akskytt <skytt Akskytt *Med cykel eller på skidor 3,5 m förare till plutonens fordon, tre skyttegrupper samt en granatgevärsgrupp. Kompass Yxa Ficklampa Förbandssats 6 Spade Två shgr lade Två rökhgr Spade Skyttegrupp Kikarsikte Två shgr Förbandssats grpch Gruppens former i sluten ordning är kolonn och linje. Spårljus Tvårökhgr JR-indikator Bild 3:1. Skyttegruppens organisation och utrustning. Kolonn

24 Organisation och utrustning Organisation och utrustning 25 Bild 3:3. Exempel på indelning när gruppen medför en kulspruta Ettpskott Sandlåda Pskottskytt Sandlåda Ksp Verktygssats 1 Två kassetter (Snöstöd) 2.omg 1.omg r 1 Kommando: "(0. grupp!) (Vid...!) (Mot...!) (Med språng!) Kolonn på stället! (Kolonn framåt!) (Linje på stället!)" Bild 3:2. Linje

26 Organisation och utrustning Särskild utrustning hämtas och fördelas på plutonchefens order. Gruppen indelas i förväg så, att pansarskott eller kulsprutor omedelbart kan hämtas och betjänas. Skyttegruppen tilldelas i regel fyra pskott 86. Dessa fördelas enligt nedanstående exempel, så att det inom gruppen finns både eldberedda pansarskottskyttar samt eldberedda automatkarbinskyttar och kulspruteskyttar. Fördelningen beror på fiendens uppträdande, egen uppgift och terrängen. Organisation och utrustning 27 En pansarskottskytt kan under strid medföra vapen enligt följande: Pansarskott i handen och automatkarbin på ryggen (normalfall). Automatkarbin i handen och pansarskott på ryggen (strid i skog). Utrustning för strid i mörker, t ex handlys, lyspatroner, JR-indikator och bildförstärkare, samt minor medförs i bandvagnen och fördelas enligt plutonchefens bestämmande. Stf Akskytt (Sjvman) Pskottskytt Akskytt (Prickskytt) r 2.omg r 1.omg A Bild 3:4. Exempel på indelning när gruppen medför pskott 86

28 Organisation och utrustning Organisation och utrustning 29 2.omg 1.omg Stf r l ( Laddare Skytt Ambärare Bandlåda Ksp Pipa 2 Två kassetter Verktygssats 1 (Snöstöd). Ksp Pipa2 Två kassetter Verktygssats 1 Ett pskott Bild 3:5 Exempel på indelning när gruppen medför två kulsprutor

4. Ledning 31 Gruppchefen - Ledaren Gruppchefen är ansvarig för att förelagda uppgifter löses. Han ska leda sin grupp så att den presterar det som ställda uppgifter kräver. Gruppchefen ska ha goda kunskaper om fienden, sin grupp och pluton samt övriga faktorer som påverkar striden. Gruppchefen ska upprätthålla en sådan disciplin att de enskildas insatser i samverkan leder till att uppgiften löses. Självständigt handlande underlättas om underställda känner till inte bara stridsplanen, utan även plutonchefens motiv för denna och hans syn på hur striden ska föras i olika situationer. Ett gott ledarskap grundas på ömsesidigt förtoende och öppen kommunikation mellan gruppchef och övriga i gruppen. Order Order ska vara korta och entydiga. Stor vikt läggs vid att precisera när uppgiften ska vara löst. Reglementerade orderuttryck ska användas. Orderpunkterna ska repeteras ordagrant. Order och kommandon ges och repeteras med hög röst t ex i brådskande lägen ("Pansar! 200! Eld!"). då stridsbuller gör det nödvändigt samt då plutonen redan är under eldgivning. I övriga fall används så låg röst att gruppen inte röjs. Gruppchefen förflyttar sig vid behov och ger order eller använder tyst repetering. Ordergivning bör ske på ett sådant sätt och på en sådan plats att aktuell terräng kan ses.

32 Ledning Gruppchefen orienterar sin grupp om plutonens och gruppens uppgift såvida detta inte framgått vid ordergivning till samlad pluton. Gruppchefen ger därefter order främst rörande gruppering, särskild utrustning, vapen och ammunition, fordon, observatör samt rapportering. Gruppchefen leder gruppens strid, främst genom att vara föregångsman samt med order, kommando, signaler och tecken. Han kontrollerar att order, kommando, signaler och tecken omsätts på ett avsett sätt och rättar till om så behövs. Gruppchefen ska väl känna till gruppens utrustning och personalens egenskaper. Han ska fortlöpande vidta åtgärder för att hålla gruppens utrustning i gott skick. 5. Åtgärder före strid Striden förbereds genom rutiner, som syftar till att vinna tid och därmed försteg i förhållande till fienden. Färdiga till strid Stridsberedskapen höjs på kommando "Färdiga till strid!" eller tecken. 33 Gruppchefens ställföreträdare Gruppchefens ställföreträdare ska vara väl insatt i läget samt ska snabbt kunna överta ledningen. När gruppchefen inte kan göra sig hörd, leder ställföreträdaren 2. omgångens strid. Rapportering Rapporter sänds fortlöpande till plutonchefen så att denne får underlag för att fatta beslut. När beordrad verksamhet har genomförts eller problem uppstår ska rapportering om detta ske till beordrande chef. Bild 5:1. Teckenför "färdiga till strid"

34 Atgärder töre strid Gruppchefen beordrar och kontrollerar. Kontroll av vapen. Fyll magasin. Ladda. Kontroll av skyddsutrustning och första förband. Fyll dricksflaska. Maskering av hjälm. Ansikte och händer maskeras efter order. Anpassning av klädseln för kommande verksamhet. Åtgärder töre strid 35 Marsch Åtgärder vid marsch beskrivs i SoldF kapitel Marsch. Fyra shgr Två handlys Fyra rökhgr Ett tpnät Fordonsavlämningsplats På fordonsavlämningsplatsen ger plutonchefen (ställföreträdaren) kommando: "Tjänst till fots (skidor)! Bärning (körning)!" Gruppchefen ger därefter följande order: "Fordonsavlämningsplats! Tjänst till fots (skidor)! Bärning (Körning)! Avsittning!" Gruppchefen låter hämta eller lasta materiel i bandvagnen enligt plutonchefens bestämmande. Vid tjänst till fots (bandvagns-) körning lastas granatgevär och kulsprutor med tillbehör i bandvagnen. Plutonen ska kunna lämna fordonsavlämningsplatsen rätt utrustade och stridsberedda inom 5 min efter det att första fordonet stannat. I övrigt medförs en-två bårar, stridsvagnsminor och utrustning för strid i mörker på order. En11. skgrp Två pskott Fyra shgr tl fl Två handlys Fyra rökhgr Bild 5:2. Exempel på skyttegruppernas utrustning när de lämnar fordonsavlämningsplatsen

36 Atgärder före strid Framryckning till utgångsläge 6. Stridsgruppering 37 Främsta pluton går i regel under bärning på stridskolonn vid framryckning till utgångsläge. Framryckningen vid skyttegruppen sker i regel på kolonn enligt nedan. Åtgärder i utgångsläge se sida 76. Gruppens former I I I o 25 m I I 0. 1 11 2,5 m* (O. (Vid!) (Mot!) l (Med språngi) Skyttekolonn på stället framåt!) Gruppens plats i plutonen regleras av plutonchefen genom order. Riktning anges genom kompass eller föremål. Gruppchefen väljer gruppens form. Valet styrs av: Fienden Terrängen Uppgiften. Gruppchefen leder sin grupp med kommandon och/eller tecken. Skyuekolonn används då risken för sammanstöt är liten, då terrängens skydd och minfria områden kan utnyttjas samt vid framryckning i minerad terräng.

38 Stridsgruppering Skyttesvärm används då läget kräver ökad eldberedskap och utspridning (skydd mot fiendens eldverkan) samt under framryckning vid stort snödjup. Stridsgruppering 39 Skyttelinje används i tät skog, och vid framryckning då hög stridsberedskap i fronten krävs och då risken för minor är liten. / / / / / 2,5 / I I, / -- \ ' I \ I ( / I I / / ) 1.omg Djup (Lucka) ändras på kommando: "00 meters djup! (00 meters lucka!)" * På skidor 3,5 m Bild 6:2. Övergångfrån skytteko{onn till skyttesvärm och från skyttesvärm till skyttelinje

40 Stridsgruppering Stridsgruppering 41 Om behov föreligger av högsta eldberedskap i fronten framrycker gruppen växelvis med omgångarna eller stridsparen, t ex vid övergång till närstrid och vid patrullverksamhet. Kommando: "(0. grupp) Omgångsvis framåt!" eller "1. omgång färdigställning! 2. omgång framåt!" Kom ihåg att gruppens former alltid ska anpassas efter fienden, terrängen samt uppgiften. Gruppens plats i skytteplutonen SOm Plutch Prickskytt Plutch stf Grpch ur bakre grupper i vissa fall Plutsjv, reservbvfö I stridskolonn (grundform) utgångsgrupperas skytteplutonen på lämplig plats inom plutonens tilldelade bredd. Grundformen kan vid behov ändras, främst genom att granatgevärsgruppen grupperas till vänster eller höger om främsta skyttegrupp (eventuellt med viss lucka). Kommando: "(0. pluton!) (Vid...!) (O. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) Stridskolonn på stället! (Stridskolonn framåt!)" ca 300 m När plutonen framrycker som förplut, går ett stridspar ur främsta grupp på ögonsambands avstånd framför resten av gruppen. Bild 6:3. Stridskolonn (grundform)

42 Stridsgruppering I stridstriangel (grundform) utgångsgrupperas skytteplutonen på lämplig plats inom plutonens tilldelade bredd enligt bilden. Granatgevärsgruppen grupperas nära plutonchefen, beredd att under framryckningen grupperas för understöd mellan eller på endera sidan om främre skyttegrupper.... Stridsgruppering 43 terrängen, gå rakt mot sina anfallsmål eller bereda grupperingsutrymme åt en annan grupp genom tillägg: "00 meters lucka!". Bakre gruppen kan med hänsyn till plutonchefens stridsplan även grupperas i plutonens bakre vänstra eller högra del: "Granatgevärsgruppen och 3. skyttegrupp bakom 2. skyttegrupp! (... bakom 1. skyttegrupp!)" I tät skog grupperas vanligen alla skyttegrupperna bredvid varandra i plutonens främre del. Bredd och djup minskas så att samband kan hållas inom plutonen: "(Skyttegrupperna främst!) 00 meters bredd! (Halv bredd!) 00 meters djup! (Halvt djup!)". ca 200 m... 75-150 m Bild 6:4. Stridstriangel (grundform) "... \ l! \ Skytteplutonen grupperas i stridstriangel på kommando: "(0. pluton!) (Vid...!) (O. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) Stridstriangel på stället! (Stridstriangel framåt!)" 50 m lucka kan tas ut mellan främre skyttegrupper så att de kan utnyttja Bild 6:5. Stridstriangel i tät skog

44 Stridsgruppering Framryckning i stridsgruppering 7. Stridsförflyttning 45 Under framryckning växlar gruppen efter hand form med hänsyn till uppgiften, fienden, terrängen och disponibelt utrymme. Gruppchefen bestämmer härvid i regel gruppens form. Vid uppehåll i framryckningen väljer gruppen bästa möjliga stridsställning varvid luckor och avstånd till andra grupper vid behov ökas eller minskas något. Ögonsamband hålls ständigt med plutonchefen av gruppchefen eller avdelad sambandskarl. Gruppen indelas för observation åt alla håll (uppsikt vänster, höger osv). Riktgruppen går med sin mitt i angiven riktning. Stridsgrupperad skyttegrupp förflyttas mot angivet mål, i angiven kompassriktning, över angivna punkter eller inom angivet område. För att få skydd, undvika svårframkomlig terräng m m får gruppen göra en tillfällig avvikelse, om en annan grupp därigenom inte hindras i sin rörelse eller eldgivning. Terrängens alla möjligheter till dold och skyddad förflyttning ska utnyttjas. Förberedelser Förflyttning förbereds genom att gruppchefen anger mål, väg, sätt och tidpunkt. Därvid uppmärksammas att fienden kan finnas även på andra platser än där han först upptäckts. På gruppchefens kommando: "Förflyttning!", förbereder man förflyttningen genom att i mån av behov sluta skjuta, säkra vapnet och ta skydd, ändra till grundsikte, sätta i fullt (fylla på) magasin, (ladda kulspruta med kassett), ta tillvara patroner och magasin, stänga väskorna samt ta eller fästa verktyg (vid sidan). Minnesregel: Skydd! - Säkra! - Sikte! - Väska! - Verktyg! Gruppchefen kontrollerar så långt möjligt att åtgärderna är vidtagna samt vid behov att annan utrustning, t ex pansarskott samt rök- och spränghandgranater, medförs och är lämpligt fördelade.

46 Stridsförflyttning Stridsförflyttning 47 Kommando och tecken Val av förflyttningssätt Förflyttning sker i regel på gruppchefens kommando: "(TiII...!) (Med språng!) (Smygande!) (Växelvis smygande!) (Hukande!) (Krypande!) (Ålande!) Framåt! (Bakåt!) (Åt höger!) (Åt vänster!)". Soldaten väljer själv förflyttningssätt på kommando: "(TiII...!) Enskilt! Framåt!"osv. I brådskande läge kommenderar gruppchefen enbart: "Följ mig!". Förflyttning upphör på kommando: "Halt! (Skydd!) (Eld!)". Under strid (vid stridsbuiler) används både kommando och tecken. När gruppen måste uppträda tyst och dolt används i regel enbart tecken. Gruppchefen väljer förflyttningssätt med hänsyn till uppgiften, fienden och terrängen. Terrängens skyddande och skylande egenskaper utnyttjas i största möjliga utsträckning. Den kortaste vägen är inte alltid den bästa. Om upptäckteller beskjutning är osannolik, sker förflyttning i regel gående. Uppehåll görs endast för observation, terrängbedömning och samband. I brådskande läge sker förflyttning kortare sträckor med språng. Om upptäckt eller beskjutning är sannolik, genomförs förflyttningen om möjligt längs en skyddad (dold) väg. Förflyttningssätt - gående, smygande, hukande, krypande eller ålande - väljs med hänsyn till det skydd den valda vägen erbjuder. förflyttning Framåt (Öka hastigheten) Bild 7:1. Tecken för "halt" ("avsaktning") resp "framåt" ("öka hastigheten") Bild 7:2. Exempel på förflyttning när gruppen beskjuts

48 Stridsförflyttning Stridsförflyttning 49 Bild 7:3. Exempel på stridsfärf/yttning Om skyddinte kan erhållas ens genom ålning, sker förflyttning med språng från skyddsställning till skyddsställning. Förflyttningens längd bestäms därvid med hänsyn till fiendens eldverksamhet och möjligheterna att få skydd. Upp- och nedsprång sker snabbt. Uppsprång bör ske något vid sidan om plats, där nedsprång skett. Förflyttning med språng bör ske med eldunderstöd av sidogrupp eller ena omgången. Om sammanstöt medfienden är mycket sannolik vidframryckning i skog, mörker, rökeller dimma, sker förflyttning smygande med skärpt uppmärksamhet och hög skjutberedskap (skyttelinje omgångsvis, stridsparsvis). Täta, korta uppehåll görs, varvid gruppchefen observerar och lyssnar. Mycket nära fienden kan smygande utföras växelvis. Varannan soldat smyger ungefär 5 m medan sidokamraten eldberedd observerar och lyssnar. Framryckning sker om möjligt, även vid begränsad sikt, från skydd till skydd. När gruppen beskjuts med granateld ska strävan vara att komma ut ur elden och/ eller få bättre skydd. Ju närmare fienden gruppen tar skydd, desto mindre blir sannolikheten att bli utsatt för granateld.

50 Stridsförflyttning Förflyttning i mörker 8. Eldstrid 51 Fienden har tekniska hjälpmedel för observation och eldgivning i mörker, t ex IR-strålkastare och bildförstärkare. Deras verkan begränsas av b la kullar, hus, skog, rök, dimma, kraftigt regn och snöfall. Gruppen måste därför använda terrängens skydd och skyl på samma sätt som under dager. IR-strålkastare kan upptäckas med IR-indikator/ bildförstärkare. Elden är det viktigaste medlet för strid. Skyttegruppen är eldenhet. Eld från gruppens samtliga vapen ska såväl vid anfall som försvar kunna samlas mot ett visst mål (målområde) inom gruppens eldornråde. Gruppchefen leder elden i det längsta. Ställföreträdaren biträder honom. Bild 8:l. Skyttegruppen är eldelthet,jörken,. '..

52 Eldstrid Gruppchefen väljer en sådan plats, att han kan göra sig hörd och om möjligt se hela gruppen. Han ska själv eller genom en särskilt avdelad soldat kunna hålla samband med plutonchefen och sidoförband. Om skydd finns, förflyttar han sig vid behov till de olika skyttarna (omgångarna) för att leda och kontrollera eldgivningen. Målangivning kan även ske med utnyttjande av spårljus. När det behövs, skjuter han själv. Förberedelser Målangivning och eldledning underlättas genom att ett fåtal lämpligt belägna punkter utses som utgångspunkter för må/angivning. Dessa punkter namnges om de icke är direkt angivbara - terrängbenämning. Avstånden till dem bestäms - avståndsbestämning. Gruppchefen kontrollerar att varje man uppfattat utgångspunkterna riktigt. Eld med pansarskott förbereds genom att avstånden för tidigaste eldöppnande fastställs i terrängen (250 m). För att förebygga vådabeskjutning anger gruppchefen vid behov skjutgränser mellan grupper och inom gruppen. Gruppchefen utnyttjar möjligheterna att före strid eller under uppehåll i strid öva gruppen. Sådan övning bör bl a avse snabbt besättande av (växel-, alternativ) eldställning, observatörs uppträdande (målangivning m m), snabb måluppfattning och avståndsbestämning, följsamhet på eldkommando, självständigt genomförande av eldstrid (målval m m) samt ammunitionsersättning (ammunitionsutjämning). Gruppchefen ska ägna särskild uppmärksamhet åt vård och tillsyn av vapnen så att de fungerar vid alla tillfällen. Observation Eldstrid 53 Observation bedrivs planmässigt och vid behov oavbrutet. Den riktas främst mot sådana delar av terrängen, där fienden väntas uppträda. Den utsträcks åt sidorna och, särskilt vid en ensamt uppträdande grupp, bakåt. Observation utförs av gruppchefen och (eller) en eller flera observatörer. Upptäckta mål rapporteras omedelbart. Observatörer tilldelas BSÖ - Bevakning, Sätt att tillkalla chefen, Öppna eld. Gruppchefen anger bevakningsområde på enklaste sätt, t ex "Observation mot dungen!" Kan angivelsen missuppfattas, anges bevakningsområdets gränser. I brådskande lägen ska en observatör själv kunna välja bevakningsområde. Observatören deltar i gruppens eldgivning. Han öpnar eld utan kommando när fienden stormar eller när fara i övrigt föreligger för gruppen. Samarbete bör ske med eldledningspersonal i närheten. Ingående i stridsställning före strid Allmänt Ingående i stridsställning före strid (utan fientlig insyn) är aktuellt t ex vid förläggning, eldöverfall, postering och försvar vid gott om tid till förberedelser. I regel bestämmer plutonchefen i detalj hur skyttegruppen ska grupperas mm, tex vid försvar av ett motståndsnäste. Vid de tillfällen, då plutonchefen inte har kunnat ge detaljerad order, ska gruppchefen själv vidta erforderliga åtgärder.

54 Eldstrid Val av terräng Inom ramen för erhållen stridsuppgift ska gruppchefen om möjligt välja stridsställning i sådan terräng att stridsfordon inte kan köra upp i stridsställningen, stridsfordon inte kan skjuta mot stridställningen på avstånd över 250m, stridsfordon på grund av diken m m måste köra sakta inom gruppens eldområde, pansarförband måste anfalla (köra) i smal gruppering, marken är grävbar, eld kan avges mot stridsfordonens sida (större målyta, mindre pansartjocklek), risken för splitter är begränsad (ej skogsbryn, berghäll, blockterräng) samt avsutten fiende har svårt att få skydd under stormning. Behovet av skottfä1tsröjning bör vara så litet som möjligt. Förberedelser Gruppen förflyttas på enklaste och snabbaste sätt till skyddsställning bakom den avsedda stridsställningen. Gruppen grupperas till runtomkringförsvar. Gruppchefen vidtar efter hand följande åtgärder: l. Sätter ut post (prickskytt) för att skydda rekognosering och gruppering. Ger kort postinstruktion (minst BSÖ). 2. Väljer eldställningar så att eld från alla vapen om möjligt kan samlas mot samma mål (-område) inom gruppens eldområde. Provar själv alla eldställningar genom att göra anläggning i liggande. 3. Kallar, på tecken, fram gruppen stridsparvis och ger eldställningar, elduppgifter och utgångspunkter. Gruppchefens parkamrat är normalt prickskytten. Ak- och pansarskottskyttar samverkar i största möjliga utsträckning. Elduppgift till enskilda skyttar bör i huvudskjutriktningen vara samma som gruppens elduppgift. Eldstrid 55 4. Grupperar pansarskottskyttar och kulspruteskyttar om möjligt så att de erhåller frontalt skydd i förhållande till fiendens tänkta framryckningsriktning. 5. Gör eldförberedelser. 6. Gör skottfältsröjning intill 100 m framför stridsställningen (senare intill 250 m). Skottfältsröjningen genomförs som underkvistning och borttagande av buskar inom eldområdet. 7. Tilldelar alternativa eldställningar för eld åt sidorna och bakåt samt vid behov växeleldställningar. 8. Minerar, om plutonchefen har gett order om det. 9. Ordnar arbetsmaskering och gräver inledningsvis liggvärn och därefter öppna ståvärn. Gör efter hand splitterskydd i anslutning till ståvärnen. Kontrollerar maskeringen från fiendesidan. 10. Övar gruppen i stridsställningen. ll. Ordnar för strid i mörker genom att indela i postavlösningar (dubbelpost på natten) och ge fullständig postinstruktion, larmminera eller sätta upp andra larmanordningar, göra förberedelser för fast eld och belysning av stridsfältet samt meddela stridsberedskap (bestäms i regel av kompanichefen). 12. Ordnar, vid gott om tid till förberedelser, underhållstjänsten genom att lägga extra ammunition i eldställningarna, lägga extra sjukvårdsmateriel och livsmedel i nedgrävda upplag, hämta färskt dricksvatten (t ex i en mjölkflaska, som förvaras i skydd), tillverka sjukbår av tillfällig materiel samt gemensamt tillreda mat. Ingående i stridsställning under strid I brådskande läge Näreld måste öppnas omedelbart väljer gruppenstridsställning dår den för tillfället befinner sig. Soldaterna söker snabbt upp eldställningar i närheten och skjuter i lägsta möjliga skjutställning. Kommando: "Eld!".

56 Eldstrid I övriga fall När gruppen inte har stridskänning eller när terrängen medger dold stridsförflyttning väljer gruppchefen bästa möjliga stridsställning så, att hela gruppens eld kan samlas mot samma mål eller eldområde. På gruppchefens kommando uppsöker soldaterna skyndsamt skyddsställning bakom de blivande eldställningarna. Kommando: "(På ÅSEN!) Skyddsställning!". Gruppchefen överblickar terrängen och ger därefter order om eldställningar och eventuellt eldkommando. Exempel: "BakomÅSENfinns ett fält. Pansarskyttefordoniden riktningen avstånd 150 meter. Vi skjuter i knästående på min order. Fyra pansarskottsskyttar. Nilsson skjuter först. Eldställning! Anläggning! Eld!" Om gruppen inte omedelbart ska öppna eld, vidtar gruppchefen så långt möjligt följande åtgärder (kan även ske i skyddsställning, för att ej avslöja gruppen): (1) Avdelar observatör: "Berg observatör! Observation mot... " (2) Framgrupperar gruppen (ev): "På ÅSEN! Eldställning! Enskilt framåt!" (3) Gör eldförberedelser: "Utgångspunkter för målangivning!..," (4) Kontrollerar ögonsambandet till plutonchefen. Vid behov avdelas en sambandskarl för detta -"Ek samband med plutonchefen!" (5) Förbättrar skyddet: "Gräv!" (Grävning utförs dolt.) (6) Håller reda på var plutonsbandvagnen och sidogrupperna finns. Mindre brådskande läge eller då eld ska öppnas överraskande: l. Kulsprutan laddas med band från bandlåda. Skytten kontrollerar att riktmedlen är rena, att kornet är uppfällt och grundsiktet inställt. Laddaren (och ammunitionsbäraren) maskerar kulsprutan. Gruppchefen gör målangivning. Eldstrid 57 "Skyddsställning här!" Eldställning där!" "Färdig pjäs! Bandlåda ladda!" 2. Kulsprutan förs i eldställning av skytt och "Eldställning!" laddare. Då skytten är beredd öppna eld, anmäler han "Klart!" till omgångschefen. Kulspruteomgångens utgående ur eldställning (före förflyttning) sker enligt följande exempel. Atgärder l. Skytten säkrar och för kulsprutan i skydd. 2. Kulsprutan laddas med kassett. Kommando "Förflyttning! " "Kassett ladda!" Eldställning för kulspruteomgång Kulspruteomgångs ingående i eldställning sker enlig följande exempel. A tgärder Brådskande läge: Eldställning intas. Kulsprutan laddad med kassett. (Den laddas med band från bandlåda, om tiden medger det.) Kommando ("Vid...!) (Mot...!) Eldställning!" Grpch Bild 8:2. Exempel på kulspruteomgångs eldställning

58 Eldstrid Elduppgifter Skyttegrupp får en ordinarie elduppgift och kan få en - elduppgifter. Elduppgifter ges enligt följande. Elduppgijt "Eld mot..." "Eld mellan... och..." "Nedkämpa pansarskyttefordon vid... " "Nedhåll kulsprutan vid..." ("... när 2. grupp passerar till dess att... ") ("... under plutonens framryckning mellan... och...") "Understöd l. grupps framryckning mot... "Beredd understödja mellan... och..." "Avskärma pansarskyttefordonet vid..." "Förblinda kulsprutan vid... " "Belys pansarskyttefordonet vid " "Fast eld mot... " "Fast eld mellan... och..." "Eld framför näste B (l. pluton)". Innebär två alternativa Eld avges i angiven riktning (mellan angivna riktningar), mot upptäckta mål och mot platser där fienden bedöms vara grupperad. Pansarskyttefordonet ska försättas ur stridbart skick. Eld avges kontinuerligt mot eldområdet så att fienden tvingas avbryta pågående verksamhet och ta skydd eller omgruppera. Eld avges mot upptäckta mål som påverkar eller kan påverka l. grupps framryckning. Eld förbereds inom angivet eldområde så att den kan utlösas på order. Rök läggs mellan målen och våra förband. Rök läggs på målet. Målet belyses. Eld förbereds i angiven riktning (mellan angivna riktningar) så att den kan utlösas snabbt i mörker eller nedsatt sikt. Flankerande eld avges mot upptäckta mål framför angiven stridsställning (angivet förband). Elduppgifter kompletteras med erforderliga bestämmelser för eldöppnande, skjutavstånd, den tid under vilken elduppgiften ska lösas, varifrån elden ska avges, vilken ammunitionsmängd som får förbrukas samt eldens inställande. Val av mål Eldstrid 59 Mål väljs med hänsyn till uppgiften. Vid anfall nedkämpas främst den fiende, som hindrar framryckning, vid försvar främst den fiende, som framrycker. Pansarskottskyttar nedkämpar främst stridsfordon. Automatkarbinskyttar och kulspruteskyttar nedkämpar oskyddad trupp såväl till fots som på stridsfordon. Prickskytten nedkämpar särskilt viktiga mål, t ex chefer, eldledare och personal i stridsfordonstorn. I regel väljer skyttarna själva mål inom eldområdet. Därvid nedkämpas den fiende som motsvarar skyttarnas plats i gruppen. Vid behov bestämmer gruppchefen det mål, som en omgång eller skytt ska nedkämpa. Tidpunkt tör eldöppnande Gruppchefen får i regel order av plutonchefen om tidpunkt för eldöppnande. I annat fall bestämmer han själv med hänsyn till gruppens uppgift och händelseutvecklingen när elden ska öppnas, t ex vid överraskande sammanstot, mot mål som måste nedkämpas omedelbart eller när samband inte kan hållas med plutonchefen.

60 Eldstrid Överraskande eldöppnande eftersträvas. När överraskning har särskilt stor betydelse, t ex vid eldöverfall, ska samtidigt eldöppnande eftersträvas. Överraskning genom samtidigt eldöppnande, måste alltid vägas mot risk för upptäckt. Eld avges först då avsedd verkan kan påräknas. Om avsikten är att nedkämpa fienden, väljs så korta skjutavstånd som möjligt. Elden bör dock öppnas så tidigt att alla fiender hinner nedkämpas innan de kommer in på närstridsavstånd. Då läget kräver att ett mål beskjuts omedelbart, den som upptäckt målet utan kommando. Eldstrid 61 Då eld ska öppnas samtidigt kommenderas "Samtidigt eldöppnande! Anläggning!... Eld!" Eld kan öppnas (begäras) på överenskomna signaler eller med fastställda tecken. Jfr bild 8:7. Mål som är svåra att uppfatta kan anges genom eld med spårljusammunition. Exempel: "Dungen! Ksp! Observera spårljus!" Eldgivning Eldkommando Eldkommando ska vara tydligt och så kort som möjligt. Det ges med lugn och skärpa. Ibrådskandelägen eller då alla ser målet kommenderas endast: "Eld!", När målets art behöver anges, t ex för att skilja målet från andra mål eller för att skyttarna omedelbart ska kunna välja rätt vapen (pansarskott eller automatkarbin), kommenderas: "Pansar! Eld!" "Framryckande! Eld!"osv. När så erfordras anges även vem (vilka) kommandot gäller, val av vapen samt målets plats och skjutavstånd. Exempel: "(1. grupp!) (Hela gruppen ak!) (Björken!) Framryckande! (250!) -Eld!" "Prickskytten! Nedkämpa tornskytten i vänstra fordonet!" är tid står till förfogande tillkommer om så behövs eldfördelning sidfart samt antal skott (magasin, band). Exempel: "Pansarskottskyttar! Pansarskyttefordon! 200! Fart 20! Johansson först! Eld!" "Akskyttar! Stenblocket! Vänster två fingrar! I höga gräset! Två skyttar! 200! Eld!" Eldhastigheten ska vara så hög som noggrann riktning och avfyring tillåter. Med automatkarbin skjuts i regel patronvis eld och med kulspruta automateld. Skyttarna avger eld självständigt då eldkommando inte kan uppfattas. Elden hålls något rörlig i sid- och höjdled. Otydliga mål beskjuts mer än tydliga mål. Eldobservation utförs. Sikte och riktpunkt ändras vid behov. Förändringar i målen anmäls. Samtidigt eldöppnande. 1.omg håller ut. Bild 8:3. Eld med kulsprutor 1.omg slutar, 2.omg öppnar då eld. Fortsatt växelvis eldgivning.

62 Eldstrid Vid stridiskog och under stormning kan elden avges som eldstöt (sammanlagt 6-8 skott med automatkarbin). Vid eldstöt avges elden som upprepade eldskurar om 2-4 skott. Kan målet inte uppfattas, skjuter soldaten i riktning mot fienden (i frontriktningen). Förflyttning ska kunna ske omedelbart efter eldstöt. Eldkommando för eldstöt upprepas av skyttarna. Kommando: "Eldstöt!" Vid eldgivning med kulsprutor avges elden om möjligt med båda kulsprutorna samtidigt. För att eld utan avbrott ska kunna ligga i målet bör dock omgångarna skjuta växelvis. Om målet har utsträckning både i sida och djup, börjar vänstra omgången skjuta mot målets vänstra (hitre) del och högra omgången mot högra (bortre) delen. För att t ex vid motstöt kunna understödja med förbiskjutningsålängesommöjligt, är det dockoftalämpligtattomgångarnaskjuter i kors. Eldstrid 63 Eldens läge anges i förhållande till målets mitt i sida som "vänster" eller "höger" samt i höjd som "lågt" ("under") eller "högt" ("över"). Felets storlek anges i regel i meter, t ex: "Höger två, rätt i höjd!" När skytt och eldobservatör har riktmedel och kikare med streckskalor kan felets storlek anges i streck, t ex: "Rätt i sida, högt fem streck!" Vid träff anges om möjligt träffens läge i målet, t ex: "Träff i tornet!" Vid rörligt mål anges felets storlek även i målbredder (målhöjder) räknat från mitten av målet. Skytt upprepar meddelad eldobservation. Ammunition Eldreglering Med ledning av nedslag, spårljus eller brisader flyttas elden så att den ligger rätt. Eldobservation utförs i första hand av skytten. När förhållandena medger det utförs eldobservationen även av gruppchef, omgångschef, observatör eller laddare. Ammunitionsbrist motverkas genom sparsamhet. Ammuntionsutjämning verkställs vid behov. Ammunition från döda och skadade tillvaratas. Gruppchefen ska känna till den ungefärliga ammunitionstillgången samt om möjligt när och hur ersättning kan påräknas. Han anmäler när omkring hälften av gruppens ammunition förbrukats. Under strid kan behov av ammunition rapporteras (begäras) med tecken. Bild 8:4. Eldens läge anges Bild 8:5. Tecken för behov av ammunition

64 Eldstrid Eld mot stridsfordon Elden med pansarskott bör inom skyttegruppen samordnas så att träffsannolikheten i första eldöppnandet blir hög, gruppen erhåller träff senast i andra skottet samt med hänsyn till verkan inte fler vapen än nödvändigt utnyttjas för att nedkämpa målet. Bild 8:6. Eld med pansarskott Eldstrid 65 Skyttegruppen indelas i regel så, att två skyttar i vardera omgången är utrustade med pskott 86 som "förstahandsvapen". Normalt öppnar den ena omgångens skyttar eld på gruppchefens kommando och mot samma mål. Elden avges tidsförskjutet för att kunna bedöma verkan av första skottet. Med hänsyn till verkan och eventuellt nya mål beordrar gruppchefen insättande av fler pansarskott. Mot stridsvagnar avges som regel eld samtidigt med den ena omgångens pansarskott. Pansarskyttefordon nedkämpas på samma sätt om träffsannolikheten är låg, t ex på grund av avståndet, målets hastighet eller om målet delvis är skymt. Skytt nr 1

66 Eldstrid Eldstrid 67 Exempel på tillämpning. Eld mot trupp Alt 1 Gruppchefens order 1. "VÄGEN 100! Pansar! Johansson pansar eld!" 2. "Andersson pansar eld!" Alt 2 1. "VÄGEN 250! Pansar! 1. omgång eld!" Resultat mm Träff utan nedkämpning eller bom. Skytt nummer två avger eld efter kommando. Nedkämpning. Trupp nedkämpas i regel med indirekt eld kompletterad med eld från granatgevär, kulsprutor och eldhandvapen. Vid närstrid används även handgranater. Framryckande fiender till fots ska nedkämpas överraskande och med så kraftig eld som möjligt. Skjutavståndet bör vara så kort som möjligt. Terrängen bör inte ge möjligheter för fienden att ta skydd. Eld mot luftfarkoster Defarligaste målen är vanligen eldgivandestridsfordon. Deskadärför nedkämpas först. Då flera farliga mål uppträder ska gruppen nedkämpa det mål som motsvarar gruppens plats i plutonens gruppering. Strävan ska vara att skjuta från frontalt skyddade eldställningar mot sidrnål, på kort avstånd samt när stridsfordonen måste sakta farten. Detta ökar möjligheterna att träffa målet och undgå förluster. Skyttegruppens pansarvärnseld bör kompletteras med indirekt eld, stridsvagnsminor och rök, vilket i regel sker genom plutonchefens försorg. Eld mot luftfarkoster avges med automatkarbiner och kulsprutor. Eld avges på kommando av lägst plutonchefs ställföreträdare eller chef för motståndsnäste. Då eld ska öppnas kommenderar plutonchefen (ställföreträdaren): "(0. pluton!) Lv!" samt pekar ut riktningen. När målen kommit inom lämpligt avstånd kommenderar han: "(Lv!) Eld!" Enstaka skyttar får inte skjuta mot luftfarkoster. Kulspruteskyttar på fordon under marsch öppnar dock eld på eget initiativ mot anfallande luftfarkoster.

68 Eldstrid Eldstrid 69 Eldunderstöd Bild 8:7. Exempel på samverkan mellan framryckande och understödjande grupp

-, 70 Eldstrid Grupper och omgängar ska med eld kunna understödja varandras framryckning eller omgruppering. Eldunderstöd är den viktigaste formen för samverkan. Eldens syfte är därvid att åstadkomma förluster och tvinga fienden i skydd, så att framryckande grupp (omgång) om möjligt undgår förluster. En skyttegrupp kan lämna eldunderstöd med pansarskott, automatkarbiner eller kulsprutor. I mörker kan understödet även ske med lys. Som regel avges eld med alla vapen som kan nå verkan. I vissa fall kan gruppen understödja en annan grupp med rök från rökhandgranater. Går det inte att komma fram till vagnen, används tecken. Skjut om möjligt med spårljusammunition mot målet.!!..... Se upp om vagnen backar! Eldens inställande Eldstrid 71 Elden inställs då ändamålet med eldgivningen uppnåtts, t ex fienden nedkämpats, våra truppers säkerhet så fordrar, verkan inte längre är att påräkna, anbefallt antal skott skjutits eller hänsyn till ammunitionstillgången så kräver. Under uppehåll i eldgivningen förbereder soldaten fortsatt eldgivning, t ex påfyllning av magasin, kontroll av vapen och ammunition samt förbättrar skyddet. Härvid intar soldaten färdigställning. Skyddsställning intas på order av gruppchefen. Elden inställs även på kommando: "Eld upphör!" (varvid vapnet - osäkrat - bibehålls färdigt för eldgivning och soldaten under observation förbereder fortsatt eldgivning). "Skydd!" (varvid vapnet säkras och soldaten i skydd förbereder fortsatt eldgivning). "Förflyttning!" (varvid vapnet säkras och soldaten i skydd förbereder förflyttning). "Färdigställning!" (varvid vapnet - osäkrat - bibehålls färdigt för eldgivning och soldaten under observation förbereder fortsatt eldgivning). "Nytt mål!" (Gruppchefen ska ange riktning eller mål.) Bild 8:8. Eldunderstödav infanterikanonvagnar kan begäras medyttertelefon eller direkt muntligt

74 9. Anfall Uppgifter Anfall 75 Försvar av o taget anfallsmal Bv leds fram till anfallsmålet Skyttepluton får som regel uppgift att ta terräng. Strävan ska vara att besätta terräng som är oförsvarad för att därifrån med eld tillfoga fienden förluster. Endast på uttrycklig order ska plutonen framrycka genom närstrid och ta av fienden försvarad terräng. Därutöver kan skytteplutonen få uppgift att understödja anfall, skydda, t ex flank, fordonsavlämningsplats eller utgångsläge för anfall, utföra eldöverfall/ överfall, rensa terräng, binda, störa samt vara kompanireserv och förbereda viss uppgift. Anfall genomförs ofta som en kombination av dolda förflyttningar och överraskande eldöppnanden. Under anfallet får skyttegruppen i regel till uppgift att ta terräng, försvara tagen terräng eller att understödja. 4 Anfall 3 Komplorder given av grpch 2 Plutch order Bild 9:1. Normaljöljaranden vid skytteplutons anfall 1 Åtgärder på fordonsavlpl *Fordavlpl och UFA kan sammanfalla