Fattas informationskampanj Throw Back Thursday (#tbt) med fokus på sexualbrottslagstiftningen
Den svenska sexualbrottslagstiftningen genom tiderna Historiskt sett har våldtäkt inte betraktats som ett sexualbrott. Idén om att individen ens har en sexualitet är något som vuxit fram de senaste tvåhundra åren. Innan våldtäkt började ses som ett sexualbrott betraktades det som ett fridsbrott, ett ordningsbrott eller ett frihetsbrott. I den medeltida lagen infördes så kallad kvinnofrid i lagstiftningen vid mitten av 1200-talet och omfattade kvinnorov och våldtäkt i syfte att begränsa fejderna i samhället. Lagstiftningen såg alltså en våldtäkt som en fientlig handling riktad mot de män i vars släkt kvinnan ingick, inte som ett brott mot henne själv. Fram tills mitten av 1600-talet var våldtäktsbrott en uppgörelse mellan män och det var som mäns egendom kvi nnan hade skyddsvärde. utreda huruvida den utsatta kunde ses som offer för brott. Våldtäkt inom äktenskapet och våldtäkt mot prostituerade är exempel på fall som inte ansågs vara olagliga. Mycket har hänt med sexualbrottslagstiftningen genom åren, men det behöver hända mer. Trots att antalet anmälningar tiodubblats är antalet dömda detsamma år 2008 som år 1965. För att uppmärksamma detta genomför FATTA kampanjen #tbt. Kampanjen går ut på att uppmärksamma sexualbrottslagstiftningen och synen på sex genom tiderna. Under den senare delen av 1600-talet kom våldtäkt istället att behandlas som ett ordnings brott. Det ansågs som en kränkning av rätts samhällets frid och den hushållsordning som givits av staten och kyrkan. I början av 1700-talet skedde en förändring mot det perspektiv som vi har idag: fokus kom att riktas mot kvinnan och hennes vilja. Här blev kvinnors (o)vilja till sexuellt umgänge av större intresse för rätten då de behövde skilja på våldtäkt och annat utomäktenskapligt umgänge. Det krävdes dock att kvinnan kunde bevisa att handlingen skett med våld, annars kunde kvinnan själv dömas för otuktsbrott. Redan på 1700-talet förekom alltså en slags victim-blaming: skuldbeläggande av offret. Enligt lagen fanns dock undantag för flickor och kvinnor som ansågs otillåtna; andra mäns hustrur, egna döttrar och minder åriga behövde ej bevisa att våld förekommit. För rätten handlade det till stor del om att
Throw Back till 1864 1864 antogs en Strafflag som sa att våldtäkt var att en man med tvång tagit en kvinna mot hennes vilja. Det krävdes att tvånget skulle skett med så kraftigt våld att kvinnan inte ens med sitt yttersta försvar kunde värja sig. Det räknades alltså inte som våldtäkt om den utsatta inte gjort kraftigt motstånd. Kvinnor som inte kunde göra motstånd på grund av yrsel, sömn eller vanmakt var undantagna, men i dessa fall bestraffades gärningsmannen enligt en lägre straffskala. Det räknades inte som våldtäkt om kvinnan slutat göra motstånd, ansett det meningslöst eller drabbats av vad som idag kallas frozen fright; paralyserande rädsla. Det ansågs inte heller vara våldtäkt om den utsatta var prostituerad eftersom våldtäktsbrottets allvarlighetsgrad utgick ifrån kvinnans ärbarhet. Lagstiftarens uppfattning var tydlig ärbara kvinnor gör motstånd.
Throw Back till 1965 Våldtäkt inom äktenskap räknades enligt lag inte som våldtäkt förrän år 1965. Brottsbalken som trädde i kraft detta år var resultatet av en lång process för att modernisera lagstiftningen. Tidigare hade lagstiftningens syfte varit att styra människors sexuella beteende, nu handlade det istället om att värna kvinnans frihet att själv bestämma över sin sexualitet. Brottsbalken innebar framförallt en förändring av språkbruket. Formuleringen i 1864 års strafflag: Tager man quinna med våld och, emot hennes vilja, med henne öfvar otukt ändrades till: Tvingar man kvinna till samlag medelst våld å henne eller medelst hot som innebär trängande fara, dömes för våldtäkt. Den här förändringen fick två betydelsefulla konsekvenser: Våldtäkt sågs i lagstiftningen inte längre som ett brott mot den allmänna samhällsmoralen utan som ett brott som innebar en kränkning av den utsatta kvinnans sexuella integritet. Omformuleringen från otukt (sexuell samvaro utanför äktenskapet) till samlag innebär att våldtäkt inom äktenskap nu blev olagligt.
Throw Back till 1984 Sverige får en könsneutral sexualbrottslagstiftning när ordet kvinna i lagtexten ersätts med annan. Som en konsekvens av en könsneutral lagstiftning görs även ett tillägg som innebär att inte bara samlag utan även jämförligt sexuellt umgänge blir straffbart. Den inledande meningen lyder: Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge. Genom en könsneutral skrivning och detta tillägg (som inte förutsätter penis och slida) inkluderas nu fler våldtäktsfall och tänkbara scenarion.
Throw Back till 2005 År 2005 genomfördes en omfattande förändring av den svenska sexualbrottslagstiftningen. Mellan 1864 och 2005 var det enbart personer som kunde säga nej, det vill säga aktivt neka till samlag, som kunde utsättas för våldtäkt i lagens mening. Sexuellt tvång mot personer som inte kunde detta, exempelvis barn, sovande, berusade eller medvetslösa klassades istället som sexuellt utnyttjande. Detta förändrades nu genom ett andra stycke i våldtäktsparagrafen: Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kropps skada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd (BrB kap.6 1 2 st.) Ytterligare en förändring tillkom som innebar att samlag eller samlagsliknande handlingar mot barn under femton år också skulle räknas som våldtäkt, oberoende av om det skett under hot eller våld.
Throw Back till 2013 I lagstiftningen ersätts nu formuleringen i hjälplöst tillstånd med i en särskilt utsatt situation vilket var menat att inkludera fler fall och situationer. Syftet med förändringen var att komma åt de moment 22-situationer hjälplöst tillstånd gett upphov till: för att anses ha varit i ett hjälplöst tillstånd var en tvungen att i princip vara medvetslös, men var en medvetslös gick det inte att bevisa brott. Lagstiftaren ville att särskilt utsatt situation skulle omfatta exempelvis de fall där den brottsutsatta paralyserades av rädsla (frozen fright, en mycket vanlig reaktion vid sexuella övergrepp). Det kan dock ifrågasättas om ändringen fått önskat resultat. Vi har sett friande domar där domstolen konstaterar att den utsatta visserligen befunnit sig i en utsatt situation, men inte i en särskilt utsatt situation. I dessa fall skulle en samtyckeslag göra skillnad. I andra friande domar slår domstolen fast att den utsatta befann sig i en särskilt utsatt situation, men att det inte är bevisat att gärningspersonen insett detta och att hen därför inte kan dömas. Hade vi istället haft en oaktsamhetsreglering hade domstolen kunnat döma gärningspersonen om hen borde insett.
Framtiden Saker som var normaliserade förr, är otänkbara nu. På samma sätt kommer saker som är normaliserade nu, vara otänkbara i framtiden. Var en del av förändringen! Det behövs tydligare direktiv i lagstiftningen, men det behövs även en samtyckesnorm i praktiken!