INBLICK Från och med i år har Inblick fått en fast redaktion. Vi vill göra en tidning som är rolig och lätt att läsa och med många bilder. Det gör vi samtidigt som vi lär oss mer om hur det är att vara del i just en redaktion och hur det är att göra en tidning. Tanken är att Inblick ska vara en tidning för och av oss som bor och arbetar på Solåkrabyn. Vi har som mål att Inblick ska komma ut fler gånger per år än tidigare då tidningen har kommit ut en gång per år. Det här är redaktionens första nummer av Inblick. Självklart vill vi fortfarande ha in bidrag eller idéer till nästa nummer som kommer ut till julen. Skicka ditt bidrag eller din idé till: johanna.nyberg@solakrabyn.se eller lämna det till Ulla-Britt Kullbom på Kyleberg Det går också bra att ringa till Ulla-Britt på telefonnummer 08-551 536 32 om du har några frågor angående tidningen eller innehållet i den. Utgiven av FÖRENINGEN SOLÅKRABYN 151 91 Järna Nr: 39
INBLICK Sensommaren 2011 Gemenskap, djur och ett biodynamiskt jordbruk - Inblick besöker Solåkrabyn i Stallarholmen Willfried 90 år En resa till Island Maria arbetar ute och inne
Innehåll i INBLICK Vi som arbetar med Inblick 2 En hälsning från redaktionen 4 Djuren gör livet äventyrligt 5 Maria jobbar både ute och inne 6 Drömmen är en handelsträdgård 8 En resa till Island 10 En 90-åring med många berättelser 12
VI SOM ARBETAR MED INBLICK STINA GULIN Jag heter Stina Gulin. Jag är reporter för Inblick. Jag är 24 år, men blir 25 år den 11 december. Jag har fem syskon och jag är äldst. Mitt favoritdjur är katter. För att dom är söta. Min favoritmat är lasagne, pasta och pizza. JOHANNA NYBERG Jag heter Johanna Nyberg. Jag är medreporter och redaktör för Inblick. Jag är 26 år och förutom att jobba med Inblick går jag också i skolan. Jag tycker om att vara på landet och att cykla. Jag har en liten tax som heter Rut. 2
VI SOM ARBETAR MED INBLICK INBLICK 2011 DANNE HELLSTEDT Jag heter Danne Hellstedt och jag är fotograf för Inblick. Jag tycker om konst och fotografi. Jag tar emot beställningsjobb och då fotograferar jag till andra. I sommar fyller jag jämnt. PETER EKVALL Jag heter Peter Ekvall. I det här numret av Inblick har jag berättat om min resa till Island. Jag är intresserad av väder och ofattbart höga siffror om svarta håls täthet. Min favoritmat är kyckling och blodpudding. Jag tycker också om att strö kanel över efterrätter. 3
EN HÄLSNING FRÅN REDAKTIONEN På bilden ser vi Martin Ekström i orange jacka, Stina i mitten och det är Karin Broman som står närmast husväggen. Kon heter Gråzon. En vårdag i slutet av april åkte Inblicksredaktionen till Stallarholmen för att besöka Solåkrabyn där. Vädret var ett typiskt aprilväder med både sol och moln. Ibland regnade det lite. Där träffade vi Karin Broman, som är ansvarig för den dagliga verksamheten. Hon var vår guide för dagen. Vi åkte till Solåkrabyn i Stallarholmen för att interjuva 3 personer. De vi träffade var Martin, Maria och Karin. I det här numret av Inblick kan du läsa intervjuer med dom. Vi hälsade även på alla djuren som också bor i Solåkrabyn i Stallarholmen. 4 Det bor många djur i Stallarholmen. Vi fick träffa får, hästar, kor och kaniner. Det var tur att vi kom dit just i slutet av april för det hade precis fötts 3 stycken små lamm. Stina fick hålla i ett av lammen. Det var bara fem dagar gammalt. När vi kom fram på förmiddagen fick vi fika. Vi fick också lunch där. Eftersom vi var där en tisdag fick vi soppa. Just den här tisdagen var det spenatsoppa med ägghalvor i som serverades. En hälsning från Stina och Johanna i redaktionen
DJUREN GÖR LIVET ÄVENTYRLIGT INBLICK 2011 På bilden ser vi Inblicks reporter Stina tillsammans med Karin Broman, Martin och det lilla lammet som rymde. Martin Ekström har jobbat i Stallarholmen sedan 1997 den 1:a januari. Han har jobbat med utegruppen sedan 1998. År 2002 eller 2001 köpte Solåkrabyn i Stallarholmen ladugården och stallet som dom har nu. Det gjorde att Solåkrabyn nu har mark mellan områdena Valla och Östa. Det är Martin som är ansvarig för djuren och för byggnaderna. Martin är också ansvarig för att alla maskiner fungerar som dom ska. Vid högtiderna så har han ansvar för sång och musik. När Martin får frågan om har har varit med om ett stort äventyr så svarade han att det mest äventyrliga är djuren. Det skapar spänning när till exempel när fåren ska få lamm. Det har också varit äventyrligt med korna. Dom var så vilda förut. Att försöka fånga korna förr var ungefär lika svårt som att fånga en älg i skogen. Nu för tiden är korna slöa och lata. Dom ligger mest som adliga damer och vill ha bara mat. Annars är det lugna gatan. Vi försöker att undvika stora äventyr, säger Martin. Mitt under intervjun rymmer ett av de små bagglammen och vi får vara med på ett litet äventyr. Både Martin och Karin säger att det var en riktig liten Emil eftersom lammet var så busigt. Text: Stina Gulin Foto: Johanna Nyberg 5
MARIA JOBBAR BÅDE UTE OCH INNE 6
Maria Lagerström har bott och arbetat på Solåkrabyn i 11 år. Hon har jobbat i nästan alla de olika dagliga verksamheterna. Nu jobbar hon med 2 jobb. På förmiddagarna jobbar hon i matsalen. På eftermiddagarna kör Maria skottkärra och flyttar stenar ute i trädgården. Hon sår och krattar också. Maria säger att det känns i kroppen när man jobbar ute och att hon gillar att köra stenarna i skottkärran för att hon får muskler då. Maria berättar också att hon går i skolan med SärVux 2 gånger i veckan. Hennes dröm med arbetet är att vara både ute och inne, precis som det är nu. Nytt för Utegruppen där Maria arbetar på eftermiddagarna är att de ska bygga ett kryddland. Kryddorna är mest till Solåkrabyn i Stallarholmen, men kanske kommer kryddorna att säljas till andra i framtiden? Text: Stina Gulin Foto: Johanna Nyberg 7
DRÖMMEN ÄR EN HANDELSTRÄDGÅRD 8
Karin Broman är ansvarig för den dagliga verksamheten i Stallarholmen. Hon beskriver Stallarholmen som en gren av trädet Solåkrabyn. Stallarholmen fyllde 21 år för två år sedan. När Solåkrabyn i Stallarholmen skulle skapas var det för många boende i Järna och då fick bland annat Bengt Sandberg i uppdrag att hitta ett nytt ställe. Det var då dom hittade Stallarholmen. I början bodde bara tre killar i gruppbostaden i Stallarholmen. Stallarholmen har en dröm och det är att få driva en handelsträdgård. Det är viktigt med odlingen, säger Karin. Dom önskar att samhället kommer in i verksamheten på dom villkor som de boende har. Dom vill också ha fler får och odla sitt eget foder till djuren. Just nu odlar dom sitt hö själva. Deras nästa projekt är att anlägga en kryddträdgård. Kryddor är en bra produkt, säger Karin. Hur mycket kryddor det blir beror på hur många som vill köpa kryddorna.dom skulle också vilja få i gång ullverkstan mer professionellt. Enligt Karin är det vattnet som är det bästa med Stallarholmen. Att skogen och naturen är så nära är också bra saker. Stallarholmen är ett litet och tryggt samhälle. Karin berättar att nästan alla som arbetar i Solåkrabyn i Stallarholmen är Stallarholmsbor. Hon tror att det är en styrka. Att verksamheten känns igen i samhället. På frågan om vad Karins största äventyr i Stallarholmen har varit så svarade hon så här : För två år sen åkte hela verksamheten till Sannagård utanför Örebro. Vi var där för att se deras uppsättning av HuckleBerry Finn. Efter det åt alla på restaurang tillsammans. En annan gång reste dom till Ungern tillsammans. Det skapade ett minne att göra en sådan resa med andra. Sen berättar Karin att hon tycker att djuren skapar äventyr i vardagen. Något som Karin tycker är viktigt att berätta är att höstdansen firar 20 år i år. Höstdansen är öppen för alla i Strängnäs kommun. Det skapar broar mellan olika verksamheter och det är bra, säger Karin. Text : Stina Gulin Foto från Stallarholmen 9
EN RESA TILL ISLAND I april i år åkte en gäng från Solåkrabyn till Island. Här berättar Peter Ekvall om resan. Den 11:e april åkte jag och Åsa som arbetar på Alvarsberg till Island med Henry och Ulf från Mölnbo, de bor på Malmgården. Det var en måndagsmorgon och vi åkte med taxi till Centralstationen i Stockholm. Sedan åkte vi buss till Arlanda flygplats. Där fick vi vänta i ungefär två timmar och medan vi väntade åt jag en bakelse inne på Arlanda. Efter det gick vi in i planet och det lyfte mot Island. På planet serverades det baconkyckling. Det var en del moln under flygfärden. Vi landade ett stycke ifrån Reykjavik och sen åkte vi bil in i staden. Där fann vi vårt hotell efter mycket om och men. 10 Vi bodde i ett mindre hotell. När vi kom fram åt jag kycklingpirog och drack en läsk. Dagen efter, på tisdagen, åkte vi till en gejser, vid Selfoss, och sen drack vi kaffe där och åt en blåbärskaka. Efter det åkte vi vidare till ett vattenfall i närheten. Det var inte längre än att man kunde gå dit, kanske 50 meter. När vi sett vattenfallet åkte vi till Gullfoss där det var en varmvattenskälla där det kom upp vatten och värme från underjorden. Sen åt vi en isländsk fårsoppa och baguette. Efter det fick vi kaffe med någon kaka till igen. Vi åkte tillbaka till hotellet över
något högland. Vi hade tänkt åka upp på berget, men mina skor var för låga. Onsdagen, den 13:e april var vi i en bokhandel inne i Reykjavik. Sen gick vi till en sjö och tänkte åka till en pizzeria, men det gick inte så bra. Stranden var så smal att vi inte kunde ta oss till pizzerian. Så vi åt inne i Reykjavik istället. Jag åt en kycklingpizza med läsk till. Efter maten gick vi till ett bibliotek och köpte några vykort. Jag skrev till min vän Jenny. På kvällen åkte vi till en restaurang i en kupol som jag upplevde liknade Globen i Stockholm. Jag åt gås, men den var inte så god. Åsa åt en bit av samma gås. Vi fick ha efterrätt som tröst. Det blev glass och sockerkaka med grädde strödd med kanel och med kaffe. Den 14:e april, torsdagen, var INBLICK 2011 vi vid en lagun och några tänkte bada där, men det blev häftigt snöblandat regn så då hoppade vi över det. Vi åt varmkorv med bröd istället. Lagunen låg vid Grindavik rätt nära Reykjavik. Vi var också i en bokhandel på torsdagen och jag funderade på att köpa en bok om Island. Sen åkte vi hem och packade väskorna. Vi åt på hotellet på kvällen. Det blev ris och kycklingpirog och juice. På fredagen gick vi upp tidigt, det var fortfarande dunkelt ute. Vi åkte till flygplatsen och åt frukost där. Sen flög vi hem. Det var strax under noll när vi var kvar på Island. Det var varmare när vi vi landade på Arlanda. Vi hann hem innan det nya askmolnet dök upp. Text: Peter Ekwall Foto: Åsa Johansson 11
EN 90-ÅRING MED MÅNGA BERÄTTELSER I år fyllde Willfried 90 år. Han berättar om flytten till Sverige från Tyskland, vilket som är hans favoritdjur och hur många språk han kan. Willfried får svara på några korta frågor och berättar då att han är högerhänt. Att han inte har syskon, men några kusiner. Han berättar vidare att ända 12 sen barnsben har hans favoritdjur varit rådjur. Nu brukar han se dom gå i trädgården utanför fönstret i sin lägenhet. Dom går under äppelträden och äter. 1937 flyttade Willfried från Tyskland till Sverige. Hitler hade regering då, men Willfried var inte flykting. Han var på besök i Sverige i ett halvår och
sen blev han kvar här, säger han. Då var han sexton år gammal. Jag har haft många bra födelsedagar, säger Willfried. I år firade han sina 90 år på Ängsbacken. Han känner sig inte som andra 90 åringar, berättar han och skakar lite på huvudet. Willfried säger att han kände sig gammal när han fyllde 16 år, men inte nu längre. Willfried berättar att det tog sin tid att lära sig svenska när han flyttade hit. Förutom svenskan kan han lite engelska, tyska är hans moderspråk, lite ryska har han snappat upp och i skolan hade han franska. Willfried tycker att engelskan är bättre än franskan. Att kunna många språk har varit bra då Willfried har rest mycket genom åren. Bland annat har han har rest till Tyskland, Schweiz, Island, England och Frankrike. Paris var vackert, säger Willfried. Sedan berättar han att han har spelat fiol och även klinkat en del på piano någon gång ibland. När han lyssnar på musik blir det lite allt möjligt. Willfried berättar att han har många minnen från när han var hemma i Tyskland och reste. Kort fakta: Namn: Willfried Finkler, kallas ibland för Wille av boende och personal på Ängsbacken där han bor Född: i Bremen, Tyskland den19:e februari 1921. Bor nu på Solåkrabyn i Yttejärna Ett lite komiskt minne som Willfried har var när han cyklade på en gumma som hette Pettersson. Willfried hade varit och handlat och när han skulle cykla förbi gumman så gick hon rakt ut i vägen. I stället för att köra i diket körde Willfried på gumman. Gumman Pettersson fick åka till sjukhuset och Willfried åkte dit och hälsade på henne. Han fick åka till polisen också och berätta vad som hade hänt. Polisen kallades för Ankar, säger Willfried och skrattar lite. Senare samma dag fick Willfried sitt första svenska pass. Förutom att Willfried cyklade mycket förr hade han också en moped, men den sålde han för att kunna köpa en teve. Text : Stina Gulin och Johanna Nyberg Foto: Danne Hellstedt INBLICK 2011 13