Foto: Tommy Arvidson, Upplandsmuseet Presskontakt Från och med 20 november 2013 visas utställningen Eric Sahlström en uppländsk storspelman på Nordiska museet. Utställningen ger en personlig bild av riksspelmannen, kompositören, instrumentbyggaren och världsartisten Eric Sahlström (1912-1986). Besökaren får stiga in i Sahlströms värld, där föremål, bilder och texter vittnar om hans liv och gärning, om musiken, nyckelharpstillverkningen, turnéerna och utmärkelserna och också om livet med Anna och barnen i hemmet i Göksby. Spelmansmusiken var Eric Sahlströms liv. Han värnade om de uppländska spelmanslåtarna och med sitt briljanta spel var han den spelman som mer än andra bidrog till nyckelharpans renässans. Han utvecklade den kromatiska nyckelharpan och genom kurserna i nyckelharpsbygge spreds instrumentet. Han svarade också för ett stort antal egna kompositioner Spelmansglädje, Trollrikepolska, Hardrevet och Fläskrökarvalsen är några av dem. I samtidens tidningsrubriker omnämndes Eric Sahlström ofta som världsmästaren på nyckelharpa. Han räddade nyckelharpan till eftervärlden och många framträdanden på scener, i radio och TV bidrog till hans berömmelse. Han turnerade i Sverige och spelade även i Sovjet, Italien, England, Monaco och Japan. Genom sin gärning inspirerade Eric Sahlström många att spela folkmusik och att bygga egna harpor. Sahlström vann allmän aktning för sitt musicerande i en tid då spelmansmusiken ännu inte var etablerad som konstform. Han blev en kulturpersonlighet på nationell nivå och belönades med en rad fina utmärkelser, bland andra Zornmärket i guld 1960 och Kungliga Musikaliska Akademins medalj för Tonkonstens bevarande ur Gustav VI Adolfs hand 1969. Sedan 1979 hänger Eric Sahlströms porträtt i Statens Porträttsamling på Gripsholm. 2012 skulle Eric Sahlström fyllt 100 år. I samband med jubileumsåret producerade Upplandsmuseet denna utställning som nu ställs ut i en anpassad version på Nordiska museet. Utställningen Eric Sahlström en uppländsk storspelman öppnade 20/11-13 och pågår till 9/6-14.
Eric Sahlström tillverkar en nyckelharpa i sin verkstad 1982. Foto: Tommy Arvidson, Upplandsmuseet. Presskontakt Utställningstexter Texterna och rubrikerna speglar uppdelningen i utställningen. Med sitt briljanta spel var Eric Sahlström den spelman som mer än andra bidrog till nyckelharpans renässans. Han utvecklade den kromatiska nyckelharpan och genom kurserna i nyckelharpsbygge spreds instrumentet. Många framträdanden på scener, i radio och TV bidrog till Eric Sahlströms berömmelse. Sahlström vann allmän aktning för sitt musicerande i en tid då spelmansmusiken ännu inte var etablerad som konstform. 2012 skulle Eric Sahlström fyllt 100 år. I samband med jubileumsåret producerade Upplandsmuseet denna utställning som nu ställs ut i en anpassad version på Nordiska museet. Verkstaden Erics snickarbänk med den harpa han höll på att bygga då han gick bort sommaren 1986. Erics verkstad har stått orörd sedan hans bortgång. Snickarbänken står på golvet, som är täckt av spån och träbitar. Lager på lager, är det rester av många harpor som byggts. Burkar och pytsar på hyllor längs väggarna innehåller allt som behövdes för att göra harpan färdig. Mallar, modeller och material ligger i högar. Verktyg av alla de slag hänger på väggarna. Den stora snickarbänken övertog Eric när skidfabriken i Tobo lades ner. En kombimaskin för sågning och putsning står intill bänken. En stor lampa i ena hörnet ger ljus. Eric provade sig fram med olika tekniker när han byggde sina harpor. Inspiration till förnyelse fick han också från sitt arbete med avsyning av TV- och radiolådor på Radiofabriken i Tobo. Den formlimmade sargen av faner är ett exempel. Med betser och lack fick harporna olika färgtoner. Dekoren varierade, riksäpplet eller upplandsvapnet förekom ofta tillsammans med stämplade bårder. Det var viktigt att harpan skulle ha ett traditionellt utseende. Eric varierade utseendet på sina harpor, utan att ge avkall på tonkvalitet och spelteknisk funktion. Spelmanssläkten Eric föddes i en spelmanssläkt, som nummer sju i en syskonskara på tio. Han var son till torparen Anders Sahlström och Kristina
Eric Sahlström med familjen. Hustrun Anna och barnen Sigurd och Sigbrit 1954. Foto: Uppsala Bild, Upplandsmuseets arkiv. För information och pressbilder, se pressens sida på www.nordiskamuseet.se Wenngren i Masbo, Vendel, där han växte upp för att på 1930-talet flytta med familjen till Trollrike. Far och farfar Lars Jansson var duktiga spelmän. Anders spelade fiol och nyckelharpa. I hemmet var ungdomar alltid välkomna för att dansa och lyssna till musiken. Eric och hans syskon levde i denna spelmansmiljö, med de traditionella uppländska låtarna. Tillsammans med farfars och faderns kompositioner var det en rik musikskatt att lära av och förvalta för framtiden. Nyckelharpan blev Erics främsta instrument och han spelade ofta tillsammans med sina syskon, Kalle, Hilda och Sture. Men det hade kanske kunnat bli annorlunda. Som barn drömde han om att bli en ny Jularbo-Calle. Eric spelade på ett tvåradigt dragspel liksom den stora dragspelsmästaren och idolen, men dragspelet gick sönder och ersattes sedan med fiol och nyckelharpa. Erics och Calle Jularbos vägar kom att korsars flera gången senare i livet. Calle fick en nyckelharpa som Eric byggt åt honom. Familjen och människan vänligt leende, lika försynt och enkel i sitt uppträdande 1943 gifte sig Eric med Anna Engberg och flyttade då till hennes föräldragård i Göksby, Tegelsmora. Jordbruket blev hans sysselsättning. Gården var på 10-tunnland jord och ett skogsskifte. Inte alltid så lönsamt. Åren 1943 1945 och 1958 1967 var han fabriksarbetare i Tobo. Eric och Anna fick tre barn. Sigurd, Sigbrit och Sonia. Spelmanstoner ljöd i hemmet. Att spela tillsammans var naturligt. Barnen har på olika sätt fört med sig det musikaliska arvet från hemmet. När Eric var borta på turnéer och spelningar fick hustru Anna ta stort ansvar för barnen, hemmet och djuren på gården. Annas föräldrar Fritz och Valborg Engberg bodde kvar på gården till 1960-talet. De var engagerade i traktens missionsförsamling. Anna berättar om sitt möte med Eric: Han var lite kändis. Men det jag fäste mig vid var inte hans musik utan hans personlighet. Jag tyckte Eric verkade så rysligt snäll på något vis Spelningarna blev fler och fler. Jag var aldrig med ute för vi
Presskontakt hade ju djur. Man måste ju vara hemma och sköta om. Fler och fler besökte hemmet i Göksby för att beställa en nyckelharpa eller spela med Eric. Anna serverade kaffe, kakor och bullar. Jag är glad att han fick en tid i livet, när han fick ägna sig åt det han mest ville, både spela och bygga. På kammarväggen innanför köket har Eric sina nyckelharpor. I kammaren samlades man för att spela och lyssna på Erics låtar. Utmärkelser Som en av de stora musiker vi haft förenat i att han var en skicklig spelman, kompositör och instrumentbyggare har Eric Sahlström tilldelats en rad utmärkelser. 1944 Gås-Andersmedaljen. Skapades av Bror Hjort 1944. 1946 Zornmärket i silver. Riksspelman. 1951 Sven Kjellströms plakett. Eric Sahlström den förste innehavaren. 1951 Upplands fornminnesförenings medalj i guld. 1951 Samfundet för hembygdsvårds medalj ur Gustav VI Adolfs hand. 1960 Zornmärket i guld, som tilldelas synnerligen fram stående traditionsbärare. 1968 Uppsala läns landstings kulturstipendium. 1969 Kungliga Musikaliska Akademins medalj För Tonkonstens Främjande. Den största utmärkelsen någon svensk spelman fått. 1971 Årets Grammis. Eric Sahlström och Gösta Sandström för skivan Spelmanslåtar i Uppland. 1972 Statens lilla arbetsstipendium. 1972 Uppsala läns kulturstipendium. 1974 Tierps kommuns kulturstipendium tillsammans med brodern Kalle Sahlström. 1974 En egen spelmansstämma. Sahlströmstämman i Vendel. 1977 Statens stora arbetsstipendium och statlig inkomstgaranti för konstnärer. 1979 Införlivades Eric Sahlströms porträtt, utfört av konst nären Lars Huck Hultgren, med Statens porträttsamling på Gripsholm. 1983 Expressens musikpris Spelmannen. 1986 Eric Sahlströms minnesfond bildades efter hans bort gång. 1992 Staty av skulptören och spelmannen Ingvar Jörpeland invigdes vid Tegelsmora kyrka. 1998 Eric Sahlström institutet i Tobo invigdes.
Instrumentbyggaren Nyckelharpan finns avbildad i flera medeltida kyrkmålningar med musicerande änglar. Denna harpospelande ängel finns i Älvkarleby kyrka, målad omkring år 1490 av konstnärer i Tierpsskolan. Nyckelharpan har förändrats genom århundradena från den äldsta enkelharpan, kontrabasharpan, till silverbasharpan och fram till dagens kromatiska harpa. 1929 utvecklade spelmannen August Bohlin harpan till ett kromatiskt instrument. När Eric kom i kontakt med Bohlin övergick han till att bygga kromatiska harpor. 1941 tillverkade Eric en kromatisk harpa som han kom att spela på i mer än 30 år. Tekniskt byggde instrumentet på tradition och förnyelse. Harpkroppen är tillverkad i gran med hals och sarger i ett stycke. Botten är gjord av lönn. Fler och fler ville ha en kromatisk harpa och åkte då hem till Erik i Göksby för att beställa en harpa. Beställningarna blev många. Det gamla, enkla hönshuset vid ladugårdsgaveln byggdes om till verkstad. Där tillbringade Eric otaliga timmar genom åren då flera hundra harpor skapades både för att spelas på eller för att hängas upp på väggen. Tiden kring 1960 började kurser och studiecirklar anordnas i nyckelharpsbygge med Eric som ledare och expert. Kursverksamheten var intensiv och bidrog till nyckelharpans spridning över landet. Ett kursmaterial med ritningar togs fram 1976 av Lars Bäckström och Hasse Gille i samråd med Eric. I Jan Lings avhandling Nyckelharpan som kom 1967 framhåller han att norra Uppland under århundraden har varit ett centrum för tillverkning av nyckelharpor. Erics instrumentbygge var en länk i en lång tradition. Anna och Eric Sahlströms kassabok från1960-talet. På insidan av omslaget finns en lång rad med beställningar på nyckelharpor noterade. Kompositören Nu ska jag ta å spela en låt som jag hålla på å gjort själv Erics låtar är inte lättspelade. De kräver spelskicklighet. De flesta är polskor och valser. Den mest spelade och av publiken önskade är valsen Spelmansglädje. Det var svårt att hitta bra namn till låtarna, därför har alla inte namn. Oftast anknyter namnet till en plats eller det sammanhang de har tillkommit.
Presskontakt Eric har komponerat många låtar. Alla har inte levt vidare förutom ett tjugotal låtar, som nu finns utgivna på noter. 1981 upptecknades Erics kompositioner av spelmanskamraten Gösta Sandström. De finns numera samlade i ett nothäfte. Spelmansglädje Skapades 1940 då Eric bodde i Trollrike och utvecklades efter freden 1945. Låten gjordes till en kompositionstävling som han vann. Låten är starkt förknippad med nyckelharpan. Trollrikepolskan Anknyter till den uppländska nyckelharpstraditionen. Ödetorpsvalsen Inspirerade Eric när han var på den plats där Annas föräldrar hade haft en gård. Det enda som fanns kvar på platsen var en gammal lada. En vemodig låt. Tobopolketten Den enda bevarade polketten. En glad låt. Andakten En av Erics mest spelade låtar. Lämplig att spela i kyrkliga sammanhang. Låten är gjord till en friluftsgudstjänst vid sjön Strömarn. Eric glömde bort låten vid bilfärden till platsen, han spelade något annat, vid hemfärden kom han ihåg den igen. Hardrevet Återger en händelse med musik. En hund sprang med en hare efter sig. Det såg roligt ut. Fläskrökarvalsen Skapades när Eric rökte fläsk i hemmet i Göksby. Spelade låten tillsammans med Calle Jularbo. Sista valsen/namnlösen Erics sista komposition. Akademipolskan Gjordes 1969 då Eric ur kung Gustav VI Adolfs hand skulle motta Kungliga Musikaliska Akademins medalj För Tonkonsten Främjande. Den mest svårspelade av Erics kompositioner.
Eric Sahlström. Foto: Carl-Åke Eriksson, Upsala Nya Tidning. Eric Sahlströms kompositioner Spelmansglädje vals 1940 I stugan polska 1941 Trollrikepolska polska 1943 Vårdroppar polska 1946 Beethoven polska 1950 Göksbypolskan polska 1950 Hardrevet polska 1950 Ödetorpsvalsen vals 1952 Fläskrökarvalsen vals 1954 På Stormyren polska 1955 Hvilsta polskan polska 1955 Avskedslåten gånglåt 1960 Hem från Gesunda polska 1966 Akademipolskan polska 1969 Andakten marsch 1972 Karolinermarschen marsch 1972 Tobopolkett polkett 1974 Norrgärdeshambo hambo 1977 Midsommarglädje vals 1978 Sista valsen/namnlösen vals Örebropolskan polska Spelmannen Spelmansmusiken var Erics liv. Nyckelharpan var hans instrument. Genom sin briljanta musikalitet, sitt mästerliga instrumentbyggande och sin personlighet ödmjuk, humoristisk och vänlig gav han nytt liv åt en slumrande tradition. Med Eric som inspiratör växte intresset för nyckelharpan och spelmansmusiken. Byggkurser, spelmanstävlingar, spelmansstämmor, folkmusik i radio och TV bidrog till en lavinartad spelmansrörelse som kulminerade på 1970-talet. Eric spelade gärna sina egna låtar. Han spelade med alla som ville, både nybörjare och mer avancerade spelmanskamrater. Generöst delade han med sig av sin musik. Han uppmuntrade alla att hitta sitt egna musikaliska språk. Spelmansmusiken och låttraditionen hade han efter farfar Lars och fadern Anders. De uppländska spelmanslåtarna värnade Eric om. Eric spelade inte efter noter. Han spelade på gehör genom att lyssna, härma och lära. I spelmansmusiken är gehörstradering det vanligaste sättet att lära sig. Till spelmanstraditionen hör också historieberättandet. 1941 blev Erics första kromatiska nyckelharpa färdig. Då ställde han upp i en spelmanstävling i Vendel och vann första pris.
Syskonen Sahlström: Hilda, Kalle, Eric och Sture. 1971. Foto: Henrik Carlsson, Upplandsmuseets arkiv. Presskontakt Hans musik uppmärksammades allt mer. Det blev radiooch TV-inspelningar. Tidningarna skrev och i rubrikerna omtalas han ofta som Världsmästaren på nyckelharpa. Spelmanskamraterna var många. Vi nämner några. Johan Eriksson Smed-Jan Gustaf Englund Karl Styfberg August Bohlin Tage Jansson Tore Zetterström Johan Olsson Gösta Sandström Leonard Larsson, Viksta-Lasse Bosse Larsson Syskonen Sahlström, Kalle, Hilda och Sture Barnen Sonia och Sigurd Hasse Gille Bröderna Tallroth Jernbergarna Världsartisten Turnéerna Eric Sahlström har fängslat sin publik världen över. Den första utlandsturnén 1956 gick till Sovjet tillsammans med spelkamraten Gösta Sandström. Inför sovjetresan besökte den ryske artistchefen Nikolaj Barsilovitj det Sahlströmska hemmet i Göksby. I sällskap med en grupp svenska artister, operasångare, balettdansöser och en trollkonstnär representerade Eric och Gösta den svenska folkmusiken under en fem veckor lång rundresa. De sovjetiska tidningarna refererade gästspelet och uttryckte sin förtjusning övernyckelharpan och musiken. Den internationellt berömde tonsättaren Igor Stravinskij lär också ha uppmärksammat nyckelharpan och Eric Sahlströms musikalitet. 1962 blev Eric Sahlström och Gösta Sandström inbjudna till Italien. Först medverkade de på Moderna museet i Stockholm. Därefter vid Konstbiennalen i Venedig med framförandet av en komposition för gammalnordiska instrument av tonsättaren Bo Nilsson. 1967 gjordes en turné till Japan. Eric Sahlström med spelmännen Erik Öst och Sven Englund samt prinsessan Christina deltog i en kulturvecka på ett stort varuhus. Under besöket medverkade spelmännen med flera
framträdanden i japansk television. Eric fick en japansk docka i gåva i Tokyo. I Monaco medverkade Eric Sahlström och Gösta Sandström i en tävling för Sveriges Radios räkning i ett radioprogram på Théatré aux Etolles de Monaco. De blev även inbjudna att gästspela med BBC:s orkester i London. Utställningen Eric Sahlström en uppländsk storspelman öppnade 20/11-13 och pågår till 9/6-14. Mer information: Christina Mattsson, Nordiska museets styresman Telefon: 08-519 546 20 E-post: christina.mattsson