VTI notat 21-2005 Utgivningsår 2005 www.vti.se/publikationer Trafikskador 1988 2002 enligt patientstatistik Jörgen Larsson
Förord På uppdrag av Vägverket har VTI bearbetat patientdata från Socialstyrelsen avseende slutenvårdspatienter, dels de som skadats i vägtrafikolyckor, dels de fotgängare som skadats i fallolyckor utan inblandning av något fordon. Bearbetningen har utförts av undertecknad. Thomas Lekander har varit kontaktman på Vägverket och därvid även svarat för att data kommit VTI tillhanda. Linköping mars 2005 Jörgen Larsson VTI notat 21-2005
VTI notat 21-2005
Innehållsförteckning Sid Sammanfattning 5 1 Bakgrund och syfte 7 2 Omfattning och definitioner 8 3 Skador vid vägtrafikolycksfall 11 3.1 Antal skadefall 11 3.2 Vårdtid 18 3.3 Diagnoser 22 4 Skador för gående utan fordon inblandade 24 4.1 Antal skadefall och vårdtid 24 4.2 Diagnoser 27 5 Slutsatser och fortsatta studier 29 6 Referenser 30 Bilaga 1 Yttre orsaker till skada: Översikt av koder för trafikantgrupper. Bilaga 2 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1988 2002 (15 år). Fördelning på inskrivningslän, trafikantgrupp och inskrivningsår. Bilaga 3 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1988 2002 (15 år). Fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår. Bilaga 4 Vägtrafikolycksfall: Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1998 2002 (5 år enligt ICD-10). Fördelning på trafikantgrupp, huvuddiagnos och åldersklass. VTI notat 21-2005
VTI notat 21-2005
Trafikskador 1988 2002 enligt patientstatistik av Jörgen Larsson VTI 581 95 LINKÖPING Sammanfattning I genomsnitt har drygt 13 300 personer årligen vårdats inom slutenvården på grund av vägtrafikolycksfall åren 1988 2002. Detta genomsnitt gäller även åren efter sekelskiftet. För femårsperioden 1998 2002 redovisas dessutom nästan 2 200 skadefall per år där gående fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon. Underlaget för denna studie utgörs av data från Socialstyrelsens register avseende vårdtillfällen inom slutenvården. I föreliggande notat redovisas vårdtillfällen orsakade av: vägtrafikolyckor och som avslutats åren 1988 2002. Bearbetningen är främst inriktad på de senaste fem åren gåendeolyckor i gatu-/vägmiljö, utan inblandning av fordon ( gående-singel ). Vårdtillfällen avslutade 1998 2002. Någon koppling till de vägtrafikolycksdata som SCB bearbetar har inte varit möjlig i erhållet datamaterial. Ej heller finns i befintlig datamängd någon markering av den enskilda olyckan genom vårdkedjan. Detta har gjort det nödvändigt att definiera ett skadefall, dvs. en person som omhändertagits inom sjukvårdens slutenvård till följd av en vägtrafikolycka eller pga. fall som fotgängare i väg-/gatumiljö. Ett nytt skadefall anses här föreligga om tiden mellan två vårdtillfällen för en enskild person överstigit 30 dagar. Skadefall som medfört att patienten avlidit inom 30 dagar är exkluderade. Bearbetningen har huvudsakligen begränsats till att omfatta skadefall som skrivits ut från sjukvården inom 365 dagar efter första inskrivning. Därvid omfattar studien ca 199 300 skadefall orsakade av vägtrafikolyckor under perioden 1988 2002, dvs. i genomsnitt drygt 13 300 per år, högre i början av perioden. Den huvudsakliga redovisningen avser den senaste femårsperioden 1998 2002 och omfattar då nästan 64 200 skadefall. För den senare perioden gäller att landstingens och Socialstyrelsens kodning av patientdata följer sjukdomsklassifikationen ICD-10 i hela landet, vilket har betydelse vid indelning av materialet i olika trafikantslag och dessutom vid uppdelning av skadorna efter diagnoskod. Från och med 1998 kan gående som skadats i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon ( gående-singel-olyckor ) redovisas för hela Sverige. Dessa, totalt ca 10 900 skadefall, ingår ej i begreppet vägtrafikolycksfall och redovisas därför separat. Vad gäller vägtrafikskadorna har några län ett misstänkt lågt antal skadefall. Enligt Socialstyrelsen nådde det misstänkta bortfallet i patientregistret sin högsta nivå 1998 men har sedan varit något lägre. Om antalet skadefall relateras till invånarantalet i respektive län och år kvarstår dock en mycket stor variation VTI notat 21-2005 5
mellan länen även om länsvis och årsvis korrigering med hänsyn till misstänkt bortfall görs. Åldersfördelningen bland skadefallen i vägtrafikolyckor har varit tämligen stabil de senaste fem åren. De yngsta (0 6 år) utgör 3 4 % av skadefallen, medan de äldsta ( 75 år) svarar för 7 8 %. Fördelningen på kvinnor och män är i storleksordningen 40 % resp. 60 %. Hälsomåttet antal skadefall per tusen invånare (avser antal invånare den 31 december året före redovisat år) visas för olika åldersklasser. Sett över hela tidsperioden har talet sjunkit något, efter en svag ökning åren 1994 1995 nåddes den lägsta nivån 1998 för såväl hela materialet som enskilda åldersklasser. Denna bottennivå kan förmodligen till stor del förklaras av databortfall. En återgång till något högre nivå skedde 1999 och består åren 2000 2002. Åldersgrupperna 15 24 år har hela tiden ett sämre hälsomått än övriga. De senaste åren har såväl antalet som andelen bilister ökat, de svarar för 41 % av skadefallen både år 2001 och 2002. Tillsammans med den näst största trafikantgruppen Cyklister utan inblandning av motorfordon utgör de ca 63 % de senaste åren. Cyklister som kolliderat med motorfordon svarar för ca 5 % av skadefallen. Vid jämförelse med antalet polisrapporterade svårt skadade personer i SCB:s statistik visas att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6 8 gånger mer. Sett över alla trafikanter har slutenvårdsdata ca 3 gånger fler skadefall än polisrapporteringens svårt skadade. En svårighet vid beaktande av vårdtid är att avgöra om förkortad vårdtid beror på att skadorna blivit lindrigare eller på att vården effektiviserats eller helt enkelt fått mindre resurser. Samma resonemang kan föras om antal inlagda. Den genomsnittliga vårdtiden avseende vägtrafikolycksfall åren 1998 2002 är ca 6 dagar. Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18 24 år, där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden. Av skadefallen bland fotgängarna är ca 33 % 65 år eller äldre jämfört med knappt 14 % sett över alla trafikanter. I föreliggande notat redovisas den huvuddiagnos som ställts vid första vårdtillfället för varje skadefall som skrivits in 1998 2002 och därför kodats enligt det nya klassifikationssystemet ICD-10. Frakturerna svarar för 36 % av skadefallen och ca 49 % av vårdtiden. Hjärnskakning är en vanlig diagnos (24 %), allra vanligast bland cyklister och trafikantgruppen Övriga (ca 30 %). Utan indelning i trafikantgrupp svarar dock hjärnskakning för en låg andel (7 %) av vårdtiden. I och med den nya kodningen i patientregistret kan här separat redovisas 10 899 fotgängare skadade åren 1998 2002 utan inblandning av något fordon. Den vanligaste orsaken, ca 85 % av gående-singel, var fall i samma plan. I denna grupp var halkning/snavning/snubbling utan inblandning av is/snö vanligast, och svarar för drygt hälften av skadefallen gående-singel. I denna grupp svarar de äldre ( 65 år) för drygt 80 % av vårdtiden. Vid fall i samma plan är frakturer är den klart vanligaste diagnosen, oavsett väglag. Vid benfrakturer som skett vid fall utan is/snö svarar de som är 65 år eller äldre för nästan 80 % av vårdtiden. 6 VTI notat 21-2005
1 Bakgrund och syfte Det är sedan länge känt att den officiella statistiken över skadade personer i polisrapporterade vägtrafikolyckor inte ger en heltäckande bild av trafiksäkerhetssituationen i Sverige. Ett betydande bortfall gör statistiken missvisande, både vad gäller omfattning och innehåll, speciellt för oskyddade trafikanter. Dessa brister, plus det faktum att Socialstyrelsens slutenvårdsregister sedan 1985 i princip är heltäckande för riket, har gjort det möjligt att nyttja patientdata vid utvärdering av trafiksäkerhetsmålen. Senare har patientdata dessutom blivit tillgängliga med ett unikt löpnummer (ej personnummer) för varje person, vilket gjort det möjligt att följa en individ genom en kedja av olika vårdtillfällen. Resultat har redovisats i flera VTI notat [Larsson, 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2004]. Syftet har varit att få kännedom om antalet personer som årligen behandlas inom slutenvården till följd av skador i vägtrafiken. Eftersom nya patientdata blivit tillgängliga för VTI kan här 15 års vårdtillfällen utskrivna 1988 2002 ge en utvidgad heltäckande tidsserie över antalet trafikskador som varit tillräckligt svåra för att motivera slutenvård samt tillhörande vårdtider. Framförallt har avsikten varit att göra indelningar efter trafikantkategori, ålder, kön, län, årstid och olika diagnoser. Sedan 1997, i Skåne dock fr.o.m. 1998, har patientdata kodats enligt den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-10 [Socialstyrelsen, 1997]. Detta har å ena sidan inneburit möjligheten att även bearbeta data för gående som skadats i väg-/gatumiljö utan inblandning av något fordon gående singel, men å andra sidan har möjligheterna att särskilja mopedister från motorcyklister upphört. Dessa förändringar, samt målsättningen att ha överskådliga tabeller har inneburit att presentationen i huvudsak omfattar fem-årsperioden 1998 2002. För uppgifter avseende 15-årsperioden 1988 2002 hänvisas till bilagor. VTI notat 21-2005 7
2 Omfattning och definitioner Underlaget för denna studie består av data från Socialstyrelsens slutenvårdsregister. Tillgänglig datamängd, framtagen av Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, har avslutade vårdtillfällen åren 1988 2002 orsakade av vägtrafikolyckor som observationsenhet. Dessutom har fr.o.m. 1997, i Skåne fr.o.m. år 1998, tillkommit vårdtillfällen som inte orsakats av egentliga vägtrafikolyckor, men som ändå är av intresse, nämligen fotgängarolyckor i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon. Hela 15-årsperioden har vanligen bearbetats, men pga. att ändrade definitioner och ändrad omfattning på data gällde i hela landet fr.o.m. 1998 redovisas här i huvudsak tabeller som omfattar den senaste 5-årsperioden, dvs. 1998 2002. Koderna för Yttre orsak till skada som använts för urval av vilka vårdtillfällen som ska ingå i denna studie samt även diagnoskoder finns utförligt beskrivna i särskilda publikationer [Socialstyrelsen, 1986; 1997]. Koderna för dessa termer baseras på den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-9 respektive ICD-10. En kort beskrivning av hur koderna för Yttre orsak till skada korresponderar mot olika trafikantkategorier återfinns i bilaga 1. Övriga termer för varje vårdtillfälle i datamängden är: Löpnummer: Ej personnummer, men unikt för varje inblandad person Kön, Ålder (vid utskrivning) Inskrivningsdatum, Utskrivningsdatum Inskrivningstyp: 1=från annan klinik/sjukhus, 2=från särskilt boende 3=från annat boende (dvs. oftast ordinarie bostaden) Utskrivningstyp: 1=till annat sjukhus/klinik, 2=till särskilt boende 3=till annat boende (dvs. oftast ordinarie bostad), 4=avliden Planerad vård: 1=ja, dvs. intagning planerad minst 24 timmar i förväg, 2=nej Sjukhus, Klinik Hemort Diagnoser samt Diagnosgrupp s.k. 99-kod Antal vårddagar. En person svarar ofta för fler än ett vårdtillfälle beroende på t.ex. klinikbyten eller återinskrivningar efter hemvistelse. Dessutom gäller naturligtvis att en person kan bli skadad flera gånger om en tidsperiod är tillräckligt lång. Eftersom ingen direkt koppling till enskilda vägtrafikolyckor har kunnat göras har det varit nödvändigt att definiera termen skadefall. Härvid avses en person som blivit inlagd på sjukhus till följd av en vägtrafikolycka, alternativt en gåendeolycka i väg- /gatumiljö utan inblandning av fordon. Beroende på hur man definierar när ett nytt skadefall ska anses ha inträffat kan den bearbetade datamängden variera i storlek. Den definition som fastställdes i ett tidigare arbete, VTI notat 75-1998, följs även i denna publikation. Figur 1 visar hur antal vårdtillfällen påverkats av att felaktiga/bristfälliga/udda data exkluderats samt hur det slutgiltiga antalet skadefall påverkats av dessa exkluderingar. 8 VTI notat 21-2005
Totalt antal vårdtillfällen 266 388 266 388 265 949 265 936 265 936 Okänt löpnummer 0 Fel* trafikantslag 439 Vårdtid saknas eller "fel" 13 Överlappande vårdtillfällen 0 Definition: Diff mellan två vårdtillfällen > 30 dagar ger nytt skadefall ant. skadefall 225 581 223 170 222 800 222 631 213 126 Utskriven som död inom 30 dagar 2 411 Inskrivna före 1988 370 Differens mellan sista utskrivning och första inskrivning > 365 dagar 169 Skadefall ej p.g.a. vägtrafikolyckor** 9 505 Varav fotgängare utan inblandning av fordon 13 851 199 275 Inskrivna före 1998 Inskrivna 1988-1997 2 952 135 118 64 157 Vägtrafikolycksfall 10 899 Inskrivna 1998-2002 "Gående singel" inskrivna 1998-2002 * T.ex. vatten-/lufttransporter, gående/cyklister-tåg, tågförare/tågpassagerare. ** Personer på industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikområdet. Figur 1 Vårdtillfällen orsakade av vägtrafikolyckor utskrivna från slutenvården 1988 2002. Utfall vid selektering samt efter definition av skadefall. För de efter exkluderingar kvarstående 265 936 vårdtillfällena har inte någon direkt koppling till en enskild trafikolycka kunnat göras. Olika sätt att sammanföra en persons registrerade vårdtillfällen till ett skadefall redovisades i VTI VTI notat 21-2005 9
notat 69-1997. Här gäller, som i tidigare publikationer, att om differensen mellan två vårdtillfällen för en enskild person är större än 30 dagar anses det senare vårdtillfället representera ett nytt skadefall, dvs. resultatet av en ny olycka. Dessutom har vid transformeringen till skadefall de personer som avlidit inom 30 dagar från första inskrivningsdatum exkluderats. När även de som inskrivits första gången före 1988 exkluderas återstår 222 800 skadefall. Ett problem med patientdata är att det är först vid utskrivning som ett vårdtillfälle blir en observationsenhet. Det kan då ha passerat åtskilliga vårddagar sedan aktuellt olyckstillfälle. Detta innebär att speciellt vid svårare skador och/eller olyckor som sker i slutet av ett kalenderår kan utskrivning ofta ske året efter olyckan. Tidigare har visats (t.ex. VTI notat 61-1999) att nästan alla av de här definierade skadefallen har högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning. I nu aktuell period gäller det 222 631 skadefall. I VTI notat 75-1998 visades att det är speciellt skadefallen bland gående som påverkas om man kräver att det ska vara högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning istället för att sista utskrivning ska ha skett samma kalenderår som första inskrivningen för ett skadefall. Relativt många äldre gående skadas nämligen i slutet av ett kalenderår och skrivs ut först året därpå. Med hänsyn till vad som ovan har nämnts används i denna redovisning, om inte annat anges, skadefall där differensen mellan skadefallets första inskrivningsdatum och sist noterade utskrivningsdatum är högst 365 dagar. Även skadefall som inte ansetts höra vare sig till ordinarie vägtrafikolyckor eller riktiga fotgängare-singel har exkluderats. Det gäller 9 505 skadefall (se figur 1) som inbegriper bl.a. personer i industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikmiljön. För åren 1988 2002 återstår då 199 275 skadefall i vägtrafikolyckor, varav framförallt den senaste 5-årsperiodens 64 157 skadefall redovisas i denna studie. Fotgängare som fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av fordon svarar för 10 899 skadefall åren 1998 2002. Dessa behandlas och redovisas i särskilt avsnitt. Den här använda metoden för att bestämma vilka skadefall som ska medtas i redovisningen innebär en viss underskattning av det senast tillgängliga inskrivningsåret (2002). Med hänsyn till den underskattning som påvisades i VTI notat 75-1998 för det senast tillgängliga året torde den sanna antalet vara drygt 199 400 skadefall i vägtrafikolyckor. Ett annat problem är att det även i patientdata finns misstänkta bortfall, som beror på att vissa vårdtillfällen inte har någon definierad kod för vårdtillfällets yttre orsak, där den yttre orsaken skulle kunna vara en vägtrafikolycka. Denna problematik, som nådde ett maximum år 1998, behandlas i kapitel 3. Någon uppdelning av bilisterna i förare och passagerare redovisas ej. Kodningen som gäller fr.o.m. 1997, se bilaga 1, medför att man kan dela upp motorfordonstrafikanterna på personbilister, lastbilsbilister och bussresenärer (dessa kategorier benämns här bilister. Även separata koder för förare och passagerare finns, men det har dock noterats att för över hälften av bilisterna finns ej någon specifikation om huruvida skadefallet avser en förare eller passagerare, därför synes det inte meningsfullt att göra en sådan uppdelning. Det senaste kodsystemet medför också att motorcyklister och mopedister ej kan särskiljas utan måste redovisas tillsammans som mc/moped. 10 VTI notat 21-2005
3 Skador vid vägtrafikolycksfall 3.1 Antal skadefall Under femårsperioden 1998 2002 har det genomsnittligt inträffat drygt 12 800 skadefall per år. För de tre åren efter sekelskiftet är genomsnittet nästan 13 400 skadefall. Oftast är vårdlänet vid första inskrivningstillfället detsamma som hemlänet, vilket visades i VTI notat 75-1998. I VTI notat 61-1999 visades sedan hur vårdlän och hemlän varierar mellan olika trafikantkategorier. Hemlän och vårdlän överensstämmer av naturliga skäl mest för oskyddade trafikanter. Länsfördelning Hur antal skadefall i olika län varierat årsvis under aktuell period redovisas okorrigerat i tabell 1a. I några län, framförallt i Skåne, är antalet skadefall 1998 betydligt lägre än de påföljande åren. Den variationen tyder på ett betydande misstänkt bortfall i patientdata som varierar mellan län och år. Tabell 1a Antal skadefall länsvis åren 1998 2002. Ingen korrigering för bortfall. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 Alla Stockholm 1512 1715 1741 1905 1910 8783 Uppsala 508 565 623 550 541 2787 Söderm anland 241 400 412 431 340 1824 Östergötland 519 630 568 587 787 3091 Jönköping 503 717 723 682 693 3318 Kronoberg 228 256 263 238 270 1255 Kalmar 479 426 421 432 465 2223 Gotland 148 156 162 192 164 822 Blekinge 108 120 124 134 103 589 Skåne 944 1558 1654 1602 1630 7388 Halland 370 309 353 399 455 1886 V Götaland 2001 2113 2190 2137 2264 10705 Värmland 337 365 335 407 374 1818 Örebro 555 541 538 561 567 2762 Västm anland 245 254 227 239 332 1297 Dalarna 490 520 592 561 576 2739 Gävle 485 515 433 533 472 2438 Västernorrland 500 502 430 489 480 2401 Jämtland 199 220 247 228 260 1154 Västerbotten 525 590 514 566 527 2722 Norrbotten 352 363 496 491 453 2155 Alla 11249 12835 13046 13364 13663 64157 Bortfallet uppstår när vårdtillfällen vars huvuddiagnos pekar på en skada av yttre orsak (trafikolycka, förgiftning, brand, misshandel m.m.) saknar specifikation av den yttre orsaken, vilket medför att sådana vårdtillfällen inte kommer med i dataunderlaget för denna studie. Vissa år uppgår den bortfallsandelen, enligt uppgift från Socialstyrelsen, till ca 50 % i något län. Huruvida den i verkligheten återspeglar ett bortfall bland just trafikolycksdata är inte helt klart, men Socialstyrelsens uppgifter om bortfall i E-kod, fördelade på län och år, har använts till korrigeringar i befintlig datamängd. Korrigeringen har resulterat i tabell 1b, där t.ex. Jönköpings och Skåne län för 1998 redovisar värden i samma storleksordning som efterföljande år. I tabell 1c redovisas sedan de uppräkningsfaktorer som använts för att få tabell 1b. Det kan utläsas att i Östergötland har det under VTI notat 21-2005 11
hela perioden mycket stor betydelse om man justerar för misstänkt bortfall, detsamma gäller i början av perioden även i Norrbotten. Tabell 1b Antal skadefall länsvis 1998 2002, uppräknade för misstänkt bortfall. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 Alla Stockholm 1521 1899 1976 1909 1914 9219 Uppsala 509 570 626 552 546 2803 Södermanland 257 402 412 431 340 1843 Östergötland 1022 1257 1297 1095 1168 5839 Jönköping 723 760 752 702 710 3645 Kronoberg 229 258 269 240 272 1268 Kalmar 479 426 421 432 465 2223 Gotland 148 156 162 194 164 825 Blekinge 108 120 124 134 103 590 Skåne 1716 1623 1664 1610 1640 8253 Halland 370 309 353 399 455 1886 V Götaland 2087 2287 2305 2238 2320 11236 Värmland 405 371 376 415 378 1945 Örebro 566 549 541 569 579 2804 Västmanland 245 254 227 239 381 1346 Dalarna 496 521 594 562 576 2749 Gävle 582 515 433 533 472 2535 Västernorrland 500 502 430 489 482 2403 Jämtland 200 220 247 228 260 1155 Västerbotten 525 590 514 566 527 2722 Norrbotten 469 478 538 511 487 2483 Alla 13157 14068 14260 14048 14237 69771 Tabell 1c Skadefall länsvis 1998 2002. Kvot mellan uppräknat och okorrigerat antal. 1:a vårdtillfället Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 Alla Stockholm 1,006 1,107 1,135 1,002 1,002 1,050 Uppsala 1,002 1,009 1,005 1,004 1,009 1,006 Södermanland 1,066 1,005 1 1 1 1,010 Östergötland 1,969 1,995 2,283 1,865 1,484 1,889 Jönköping 1,437 1,060 1,040 1,029 1,025 1,099 Kronoberg 1,004 1,008 1,023 1,008 1,007 1,010 Kalm ar 1 1 1 1 1 1 Gotland 1 1 1 1,010 1 1,004 Blekinge 1 1 1 1 1 1,002 Skåne 1,818 1,042 1,006 1,005 1,006 1,117 Halland 1 1 1 1 1 1 V Götaland 1,043 1,082 1,053 1,047 1,025 1,050 Värmland 1,202 1,016 1,122 1,020 1,011 1,070 Örebro 1,020 1,015 1,006 1,014 1,021 1,015 Västmanland 1 1 1 1 1,148 1,038 Dalarna 1,012 1,002 1,003 1,002 1 1,004 Gävle 1,200 1 1 1 1 1,040 Västernorrland 1 1 1 1 1,004 1,001 Jämtland 1,005 1 1 1 1 1,001 Västerbotten 1 1 1 1 1 1 Norrbotten 1,332 1,317 1,085 1,041 1,075 1,152 Alla 1,170 1,096 1,093 1,051 1,042 1,088 Några ytterligare tabeller, okorrigerade, med länsvis uppdelning på trafikantkategori och inskrivningsår redovisas i bilaga 2. 12 VTI notat 21-2005
I tabell 2a 2b visas antal skadefall per tusen invånare i resp. län för okorrigerade respektive uppräknade datamängder. Den stora länsvisa variationen i antalet skadefall per capita kan förklaras av olikheter i bortfall, trafikmängder för olika trafikantslag, risknivåer, vårdtillgänglighet/specialistkompetens samt turism. Tabell 2a Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998 2002. Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Ingen korrigering för bortfall. År* Län* 1998 1999 2000 2001 2002 S tockholm 0,85 0,95 0,95 1,04 1,03 U ppsala 1,74 1,93 2,12 1,85 1,81 S öderm anland 0,94 1,56 1,61 1,68 1,31 Östergötland 1,26 1,53 1,38 1,42 1,90 Jönköping 1,53 2,19 2,21 2,08 2,11 Kronoberg 1,28 1,45 1,49 1,35 1,53 Kalm ar 2,01 1,80 1,79 1,84 1,98 G otland 2,57 2,72 2,83 3,34 2,86 Blekinge 0,71 0,80 0,82 0,89 0,69 S kåne 0,84 1,39 1,46 1,41 1,42 Halland 1,36 1,13 1,28 1,44 1,63 V Götaland 1,35 1,42 1,47 1,42 1,50 Värm land 1,21 1,32 1,22 1,49 1,37 Örebro 2,02 1,98 1,97 2,05 2,07 V ästm anland 0,95 0,99 0,88 0,93 1,28 D alarna 1,73 1,85 2,13 2,03 2,08 G ävle 1,72 1,83 1,55 1,92 1,70 Västernorrland 1,99 2,01 1,74 2,00 1,96 Jäm tland 1,51 1,68 1,91 1,77 2,03 V ästerbotten 2,04 2,30 2,01 2,22 2,06 N orrbotten 1,35 1,41 1,94 1,93 1,79 Alla 1,27 1,45 1,47 1,50 1,53 * V id fö rsta vå rd tillfä lle fö r p a tie n td a ta, fö r b e fo lk n in g s d a ta 3 1 d e c. Tabell 2b Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998 2002. Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Korrigerat med hänsyn till bortfall. År* Län* 1998 1999 2000 2001 2002 S tockholm 0,85 1,05 1,08 1,04 1,03 U ppsala 1,75 1,95 2,13 1,86 1,83 S öderm anland 1,00 1,57 1,61 1,68 1,31 Östergötland 2,48 3,06 3,15 2,66 2,83 Jönköping 2,20 2,32 2,29 2,14 2,16 Kronoberg 1,29 1,46 1,52 1,36 1,54 Kalm ar 2,01 1,80 1,79 1,84 1,98 Gotland 2,57 2,72 2,83 3,38 2,86 Blekinge 0,71 0,80 0,82 0,89 0,69 Skåne 1,53 1,44 1,47 1,42 1,43 Halland 1,36 1,13 1,28 1,44 1,63 V Götaland 1,40 1,54 1,54 1,49 1,54 Värm land 1,46 1,34 1,37 1,51 1,38 Örebro 2,06 2,00 1,98 2,08 2,12 V ästm anland 0,95 0,99 0,88 0,93 1,47 D alarna 1,75 1,86 2,13 2,03 2,08 G ävle 2,06 1,83 1,55 1,92 1,70 Västernorrland 1,99 2,01 1,74 2,00 1,97 Jäm tland 1,52 1,68 1,91 1,77 2,03 Västerbotten 2,04 2,30 2,01 2,22 2,06 Norrbotten 1,80 1,85 2,10 2,01 1,92 Alla 1,49 1,59 1,61 1,58 1,59 * V id fö rs ta vå rd tillfä lle fö r p a tie n td a ta, fö r b e fo lk n in g s d a ta 3 1 d e c. VTI notat 21-2005 13
Åldersklasser Tabell 3 visar att skadefallens fördelning på åldersklasser varit tämligen stabil under perioden. De yngsta (0 6 år) utgör 3 4 % av skadefallen, lägsta andel de senaste åren. Utöver vad som visas i tabellen kan nämnas att andelen kvinnor totalt sett är drygt 40 %. I åldersgrupperna 15 24 år är kvinnoandelen lägst, ca 36 %, medan de utgör nästan hälften av skadefallen i de äldsta grupperna ( 65 år). Tabell 3 Skadefall åren 1998 2002. Antalsmässig och procentuell fördelning efter åldersklass för olika inskrivningsår. Antal skadefall per inskrivningsår Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 0 6 437 538 433 375 388 7 14 1 421 1693 1 730 1 721 1 868 15 17 757 911 930 1 116 1 114 18 19 491 592 620 647 661 20 24 1 106 1 224 1 252 1 384 1 337 25 34 1 766 2 051 2 017 2 007 2 057 35 44 1 386 1 552 1 683 1 687 1 820 45 54 1 291 1 439 1 479 1 517 1 484 55 64 924 1 005 1 162 1 158 1 201 65 74 756 839 785 809 780 75 914 991 955 943 953 Alla 11 249 12 835 13 046 13 364 13 663 Årsvis procentuell fördelning efter åldersklass Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 0 6 3,9 4,2 3,3 2,8 2,8 7 14 12,6 13,2 13,3 12,9 13,7 15 17 6,7 7,1 7,1 8,4 8,2 18 19 4,4 4,6 4,8 4,8 4,8 20 24 9,8 9,5 9,6 10,4 9,8 25 34 15,7 16,0 15,5 15,0 15,1 35 44 12,3 12,1 12,9 12,6 13,3 45 54 11,5 11,2 11,3 11,4 10,9 55 64 8,2 7,8 8,9 8,7 8,8 65 74 6,7 6,5 6,0 6,1 5,7 75 8,1 7,7 7,3 7,1 7,0 Alla 100 100 100 100 100 * Utskrivningsålder. Om ett skadefall innefattat flera vårdtillfällen avses första vårdtillfället. Eftersom åldersklasserna är mycket olikstora är det av intresse att som i tabell 4 visa hur hälsomåttet antal skadefall per tusen invånare (avser antal invånare 31 december året före redovisat år) utvecklats för olika åldersklasser åren 1998 2002. 14 VTI notat 21-2005
Tabell 4 Skadefall åren 1998 2002. Hälsomått definierat som antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass för olika inskrivningsår. Ålder 1998 1999 2000 2001 2002 0 6 0,57 0,73 0,62 0,56 0,59 7 14 1,60 1,85 1,84 1,80 1,94 15 17 2,50 3,05 3,10 3,64 3,50 18 19 2,45 2,89 3,03 3,21 3,29 20 24 2,01 2,30 2,41 2,68 2,59 25 34 1,41 1,64 1,63 1,65 1,71 35 44 1,18 1,32 1,40 1,39 1,47 45 54 1,02 1,14 1,19 1,24 1,23 55 64 1,03 1,07 1,18 1,12 1,11 65 74 0,98 1,11 1,05 1,09 1,06 75 1,19 1,27 1,22 1,19 1,20 Alla 1,27 1,45 1,47 1,50 1,53 Som synes har hälsomåttet haft en tendens att öka. Resultatet år 1998 ska dock tolkas försiktigt, främst beroende på det misstänkt stora bortfallet i Skåne det året. Om data korrigeras med hänsyn till misstänkt bortfall resp. år (som i tabell 1b) blir hälsomåttet för hela landet sett över alla åldersklasser år 1998 endast lite lägre än omgivande år (1,49 jämfört med kring 1,6 senare år). Det låga antalet registrerade skadefall 1998 gör dessutom att varje åldersklass noterar periodlägsta värde det året sett över femtonårsperioden 1988 2002, vilket troligen inte är helt korrekt. En återgång till något högre nivå kan konstateras år 1999. Under hela perioden gäller för 35 44 åringar och äldre att det är en ganska liten differens mellan åldersklasserna. Efter att alla åldrar fr.o.m. 35 år och uppåt slagits ihop visas i figur 2 utvecklingen för de olika åldersgrupperna. hälsomått per åldersgrupp 1988-2002 5,00 4,50 4,00 Skadefall/1000 inv. 3,50 3,00 2,50 2,00 ålder 15-17 18-19 20-24 7-14 25-34 >=35 0-6 1,50 1,00 0,50 0,00 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 år Figur 2 Antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass åren 1988 2002. VTI notat 21-2005 15
Trafikantgrupper Vid indelning av skadefallen på trafikantgrupp (tabell 5) kan konstateras att ospecificerade utgör ca 1 %. Tabell 5 visar också att de antalsmässigt stora trafikantgrupperna är bilister samt cyklister som ej kolliderat med motorfordon, som tillsammans utgör ca 63 % av skadefallen. Andelen Övriga är knappt 10 %. Den största delgruppen av dessa är ryttare. Det finns i aktuell femårsperiod bra möjligheter att särskilja ryttare från övriga Övriga. Åren 1998 2002 är t.ex. 90 % (visas ej i tabell) ryttare eller person på åkdon draget av djur. De flesta är skadade vid fall från djur eller via ospecificerat olycksförlopp. Hela 90 % är kvinnor, varav drygt hälften av dessa yngre än 20 år. Några tabeller avseende skadefallens fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår, redovisas även i bilaga 3. Tabell 5 Skadefall åren 1998 2002. Antal och procentuell fördelning efter trafikantgrupp för olika inskrivningsår. Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 Totalt Antal Bilister 4333 4922 5111 5521 5596 25483 Mc/moped 1456 1707 1849 1863 2082 8957 C yklist m ot motorford. 638 699 688 552 622 3199 Cyklister ej motorford. 2767 3275 2975 2994 3112 15123 Gående 887 903 960 940 865 4555 Ospec. 146 140 179 170 141 776 Övriga 1022 1189 1284 1324 1245 6064 Alla 11249 12835 13046 13364 13663 64157 Andel (%) Bilister 38,5 38,3 39,2 41,3 41,0 39,7 Mc/moped 12,9 13,3 14,2 13,9 15,2 14,0 C yklist m ot motorford. 5,7 5,4 5,3 4,1 4,6 5,0 Cyklister ej motorford. 24,6 25,5 22,8 22,4 22,8 23,6 Gående 7,9 7,0 7,4 7,0 6,3 7,1 Ospec. 1,3 1,1 1,4 1,3 1,0 1,2 Övriga 9,1 9,3 9,8 9,9 9,1 9,5 Alla 100 100 100 100 100 100 Figur 3 illustrerar utvecklingen över 15-årsperioden 1988 2002. Där åskådliggörs att andelen ospecificerade var betydligt högre de tidiga åren. Figuren visar också att antalet bilister som vårdats de senaste åren har ökat, och är nu lika högt som i slutet på 1980-talet. 16 VTI notat 21-2005
Skadefall 1988-2002 16000 14000 Antal skadefall 12000 10000 8000 6000 4000 Övriga Ospec. Gående Cyklister ej motorf. Cyklist mot motorf. Mc/moped Bilister 2000 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Figur 3 Antal skadefall och fördelning på trafikantgrupp åren 1988 2002. I en jämförelse med den officiella trafikskadestatistiken i tabell 6 får de ospecificerade skadefallen (ca 1 %) utgå som egen trafikantgrupp. Istället ingår samtliga ospecificerade i gruppen Övriga. Tabell 6 Kvot mellan antal vägtrafikskadade enligt slutenvård (Socialstyrelsen) och antal svårt skadade i vägtrafiken enligt SIKA:s officiella statistik. Trafikant- År grupp* 1998 1999 2000 2001 2002 Bilister 1,70 1,86 1,88 2,03 1,81 Mc/moped 3,96 3,74 3,75 3,65 3,29 Cyklister 6,33 7,47 7,83 8,23 8,47 Gående 2,20 2,45 2,39 2,71 2,27 Övriga 40,28 35,92 52,25 33,20 31,50 Alla 2,90 3,17 3,18 3,29 2,98 * Enligt sjukvård resp. polis. Trafikantgrupp = Ospecificerad hänförs till Övriga. Tabellen visar att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6 8 gånger mer än som polisrapporterade svårt skadade cyklister i SIKA-statistiken. Diskrepansen mellan de båda datakällorna är som minst de båda yttre åren 1998 respektive 2002. År 1998 kan till stor del förklaras av bortfall i patientdata, medan år 2002 uppvisar ett betydligt högre antal polisrapporterade svårt skadade än de övriga åren. Observera att trafikantgruppen Övriga utgörs av små tal (t.ex. 28 år 2000) i den officiella trafikskadestatistiken, därigenom varierar redovisad kvot kraftigt i ovanstående tabell. Dessutom är det redovisade antalet slutenvårdade år 2002 lite för lågt (se kapitel 2). VTI notat 21-2005 17
3.2 Vårdtid Även om det sista noterade utskrivningstillfället för en viss person har den enskildes bostad som mål kan materialet inte säkert visa att detta verkligen var sista vårdtillfället som har med aktuellt skadefall att göra. Detta ger naturligtvis en osäkerhet med avseende på vårdtiden för varje skadefall, en viss underskattning, speciellt markant under det sist tillgängliga inskrivningsåret, dvs. 2002. Åldersklasser I tabell 7a framgår att den genomsnittliga vårdtiden varierar kraftigt med åldern och har sjunkit om perioden 1998 1999 jämförs med 2000 2001. Det senaste året visar som vanligt (men missvisande) en nedgång. Totalt sett är dock vårdtiden under den aktuella perioden ca 6 dagar, sett över alla åldersgrupper. För de äldre är den betydligt högre, nästan dubbelt så stor. Tabell 7a Skadefall 1998 2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår. Ålder vid utskrivning 1998 1999 2000 2001 2002 0 6 2,9 2,7 2,6 2,1 2,7 7 14 2,8 2,9 2,4 2,7 2,1 15 17 4,6 3,6 3,5 3,8 3,4 18 19 3,4 5,1 3,7 3,6 3,8 20 24 4,7 5,2 4,6 4,7 4,5 25 34 5,6 6,3 5,9 5,7 4,8 35 44 6,0 6,5 5,7 6,3 5,6 45 54 8,1 6,4 6,7 6,6 5,5 55 64 7,1 7,3 6,9 6,4 6,6 65 74 9,6 10,6 9,4 9,5 6,9 >=75 11,6 11,4 11,9 11,0 8,7 Alla 6,1 6,1 5,7 5,7 4,9 I tabell 7b har endast skadefall som inträffat första halvåret respektive kalenderår medtagits vilket gör att även år 2002 någorlunda rättvisande kan jämföras med övriga år i perioden. Tabellen visar att sedan år 1998 har den genomsnittliga vårdtiden stabiliserats vid knappt 6 dygn. Den äldsta gruppen visar även här den högsta vårdtiden, ca 11 dagar, men i slutet av perioden ligger den på 9 dagar. 18 VTI notat 21-2005
Tabell 7b Skadefall januari juni 1998 2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår. Ålder vid utskrivning 1998 1999 2000 2001 2002 0 6 3,2 2,8 3,1 2,2 2,5 7 14 2,6 3,0 2,6 2,7 1,9 15 17 4,3 3,5 3,9 3,8 3,6 18 19 2,7 3,1 4,2 2,9 3,9 20 24 4,6 5,0 4,0 4,9 5,7 25 34 5,8 6,1 5,8 6,5 5,3 35 44 5,8 6,6 5,6 6,5 6,1 45 54 8,3 6,1 7,6 6,8 6,4 55 64 6,6 7,2 5,9 5,7 6,9 65 74 8,6 10,0 8,2 8,6 7,0 >=75 11,3 11,7 10,9 10,7 9,0 Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3 Trafikantgrupper I tabell 8a visas hur den genomsnittliga vårdtiden varierat årsvis inom varje trafikantgrupp och dessutom mellan olika trafikantgrupper. Att den noterade vårdtiden är lägst det senaste året kan konstateras, procentuellt mest för gående. Även här är det naturligtvis mera rättvisande, om man vill låta jämförelsen avse hela perioden, att bara titta på skadefall som inträffat första halvåret, se tabell 8b. Tabell 8a Skadefall 1998 2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår. Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 Bilister 7,0 7,6 6,2 6,3 5,2 Mc/moped 6,8 5,6 5,9 6,0 6,3 Cyklister (mot motorfordon) 6,3 7,6 7,8 6,1 5,8 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,5 3,9 3,7 3,9 3,6 Gående 11,5 10,5 10,5 10,9 7,3 Ospecificerade 5,7 4,6 5,4 4,5 4,0 Övriga 3,5 3,2 3,4 3,2 2,9 Alla 6,1 6,1 5,7 5,7 4,9 VTI notat 21-2005 19
Tabell 8b Skadefall januari juni 1998 2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår. Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 Bilister 7,3 7,3 6,4 6,6 6,0 Mc/moped 5,8 5,9 6,3 5,8 6,1 Cyklister (mot motorfordon) 6,7 7,1 7,2 4,9 5,5 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,2 3,5 3,7 3,8 3,9 Gående 10,6 10,0 9,1 11,3 7,8 Ospecificerade 6,3 3,5 3,9 5,1 4,8 Övriga 3,5 2,9 3,0 3,4 2,6 Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3 Åldersklasser och trafikantgrupper I tabell 9 framkommer hur vårdtiden, t.ex. för fotgängarna, drabbar de äldre. De som är 65 år eller äldre svarar för mer än hälften av vårdtiden för de gående men ungefär en tredjedel av skadefallen. Även som cyklister är denna åldersgrupp utsatt. Den svarar för drygt en tredjedel av vårdtiden, men mindre än 20 % av skadefallen. Den genomsnittliga vårdtiden, sett över alla åldrar och trafikantgrupper, är 5,7 dagar. Könsfördelningen för skadefallen varierar kraftigt med såväl trafikantkategori som åldersgrupp. Tabell 9 Skadefall 1998 2002. Antal skadefall, vårddagar (vårdtid) och genomsnittlig vårdtid (medeltid) fördelade på ålders- och trafikantgrupper. Trafikantkategori Ålder vid utskrivning Mc/ Cyklister mot motor- Cyklister ej mot motor- Bilister moped fordon fordon Gående Ospec. Övriga Alla 0 64 år Skadefall 22 013 8 690 2 591 12 488 3 065 667 5918 55 432 % 86,4 97,0 81,0 82,6 67,3 86,0 97,6 86,4 Vårdtid 12 9891 51 752 14 644 35 621 24 203 2 722 18 063 276 896 % 79,6 94,9 67,8 63,3 52,2 72,3 92,3 75,8 Medeltid 5,9 6,0 5,7 2,9 7,9 4,1 3,1 5,0 Andel män 61,7% 86,7% 56,7% 61,8% 57,8% 66,1% 15,3% 60,3% 65 år Skadefall 3470 267 608 2635 1490 109 146 8 725 % 13,6 3,0 19,0 17,4 32,7 14,0 2,4 13,6 Vårdtid 33 388 2 781 6 967 20 615 22 132 1 045 1 514 88 442 % 20,4 5,1 32,2 36,7 47,8 27,7 7,7 24,2 Medeltid 9,6 10,4 11,5 7,8 14,9 9,6 10,4 10,1 Andel män 53,8% 89,1% 60,4% 49,6% 37,4% 55,0% 74,7% 51,6% Alla Skadefall 25 483 8 957 3 199 15 123 4 555 776 6 064 64 157 % 100 100 100 100 100 100 100 100 Vårdtid 163 279 54 533 21 611 56 236 46 335 3 767 19 577 365 338 % 100 100 100 100 100 100 100 100 Medeltid 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7 Andel män 60,6% 86,8% 57,4% 59,6% 51,1% 64,6% 16,7% 59,1% 20 VTI notat 21-2005
Vad gäller cyklisterna kan sambandet med eventuell kollisionspart konstateras, se tabell 10. Jämfört med alla andra trafikantkategorier gäller för nästan varje åldersklass att cyklister som ej kolliderat med motorfordon (dvs. huvudsakligen singelolyckor) har den kortaste vårdtiden. Om cyklisten kolliderat med motorfordon är, oavsett åldersklass, vårdtiden mellan 1,3 2,3 gånger längre eller annorlunda uttryckt, genomsnittligt ca tre dagar längre än om inget motorfordon varit inblandat. Det kan dessutom visas att den yngsta åldersklassen (0 6 år) utgör ca 3 % av cyklisterna som kolliderat med motorfordon, men nästan 8 % av dem som skadats utan inblandning av motorfordon. Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18 24 år där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden. Tabell 10 Skadefall 1998 2002. Antalsmässig fördelning samt genomsnittlig vårdtid efter åldersklass och trafikantgrupp. Ålder vid utskrivning Trafikantkategori Bilister Motorcyklister / Mopedister Cyklister mot motorfordon Cyklister ej mot motorfordon Gående Ospec. Övriga Alla Antal 0 6 411 73 85 1 152 310 30 110 2 171 7 14 887 1 093 592 3 485 548 89 1 739 8 433 15 17 1 042 1 967 199 708 186 64 662 4 828 18 19 1 772 362 88 295 136 46 312 3 011 20 24 3 555 993 195 652 273 85 550 6 303 25 34 4 961 1 873 321 1 281 406 105 951 9 898 35 44 3 902 1 092 332 1 524 382 88 808 8 128 45 54 3 205 790 407 1 813 401 95 499 7 210 55 64 2 278 447 372 1 578 423 65 287 5 450 65 74 1 683 168 267 1 223 495 45 88 3 969 75 1 787 99 341 1 412 995 64 58 4 756 Alla 25 483 8 957 3 199 15 123 4 555 776 6 064 64 157 Medel- 0 6 4,0 2,9 2,3 1,7 4,8 1,2 2,5 2,6 vårdtid 7 14 3,6 3,2 3,9 1,7 5,4 1,8 2,0 2,6 (dagar) 15 17 4,3 4,5 3,4 1,8 5,0 2,9 2,3 3,7 18 19 4,3 4,7 4,7 1,8 4,4 2,0 3,0 3,9 20 24 4,9 6,1 4,4 2,7 5,2 3,1 3,6 4,7 25 34 6,2 7,3 4,6 2,4 8,4 4,6 3,4 5,7 35 44 6,6 7,0 6,7 3,8 11,0 6,8 3,5 6,0 45 54 7,4 8,1 7,6 4,2 10,7 4,9 4,6 6,6 55 64 6,9 8,3 9,1 4,9 11,6 6,8 5,4 6,9 65 74 9,8 10,1 9,7 6,7 12,9 8,3 10,4 9,2 75 9,5 11,0 12,8 8,8 15,8 10,5 10,3 10,9 Alla 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7 VTI notat 21-2005 21
3.3 Diagnoser I detta avsnitt redovisas den huvuddiagnos som fastställts vid första vårdtillfället för varje skadefall. Tabell 11a visar hur antal skadefall som skrivits in 1998 2002, fördelar sig på huvuddiagnoser för olika trafikantgrupper. Under den perioden har hela landet kodat trafikantgrupper och diagnoser enligt ICD-10. Den vanligaste diagnosen är hjärnskakning, speciellt för cyklister (ca 32 %). Det kan även utläsas att frakturerna svarar för 36 % av skadefallen. Högsta andelarna gäller för motorcyklister/mopedister (47 %) och gående (44 %). Hur frakturerna fördelas på kroppsdelar för olika trafikantgrupper visas i figur 4a. Tabell 11a Skadefall 1998 2002. Huvuddiagnoser efter trafikantkategori. Trafikantkategori Cyklist mot Cyklist, ej Huvud- Bilister Mc/moped motorford. motorford. Gående Ospec. Övriga Alla diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle 637 2,5 195 2,2 125 3,9 678 4,5 125 2,7 28 3,6 98 1,6 1886 2,9 Fraktur, bål* 3504 13,8 762 8,5 232 7,3 570 3,8 325 7,1 70 9,0 638 10,5 6101 9,5 Fraktur, arm 1321 5,2 1260 14,1 244 7,6 2518 16,7 330 7,2 24 3,1 958 15,8 6655 10,4 Fraktur, ben 1815 7,1 1960 21,9 456 14,3 2448 16,2 1207 26,5 56 7,2 746 12,3 8688 13,5 Urledvridningar 315 1,2 205 2,3 37 1,2 255 1,7 51 1,1 5 0,6 132 2,2 1000 1,6 Vrickn./stukn. 1797 7,1 268 3,0 44 1,4 175 1,2 88 1,9 22 2,8 138 2,3 2532 3,9 Hjärnskakning 5129 20,1 1647 18,4 974 30,4 4835 32,0 797 17,5 230 29,6 1800 29,7 15412 24,0 Inre skador 708 2,8 346 3,9 74 2,3 371 2,5 83 1,8 25 3,2 205 3,4 1812 2,8 Sårskador 1387 5,4 433 4,8 181 5,7 816 5,4 238 5,2 44 5,7 130 2,1 3229 5,0 Blodkärlsskada 25 0,1 13 0,1 0 0,0 6 0,0 3 0,1 0 0,0 8 0,1 55 0,1 Sena besvär 245 1,0 83 0,9 15 0,5 25 0,2 18 0,4 15 1,9 16 0,3 417 0,6 Ytliga skador 2056 8,1 295 3,3 160 5,0 453 3,0 187 4,1 47 6,1 202 3,3 3400 5,3 Krosskador 2472 9,7 562 6,3 196 6,1 554 3,7 303 6,7 48 6,2 517 8,5 4652 7,3 Klämskador 78 0,3 32 0,4 7 0,2 24 0,2 51 1,1 5 0,6 24 0,4 221 0,3 Brännskador 23 0,1 9 0,1 0 0,0 1 0,0 2 0,0 3 0,4 1 0,0 39 0,1 Nerv-/ryggmärg 190 0,7 86 1,0 24 0,8 61 0,4 14 0,3 4 0,5 27 0,4 406 0,6 Övriga/ospec. 3781 14,8 801 8,9 430 13,4 1333 8,8 733 16,1 150 19,3 424 7,0 7652 11,9 Alla 25483 100 8957 100 3199 100 15123 100 4555 100 776 100 6064 100 64157 100 bål*=hals/bål/bäcken Skadefall 1998-2002 med huvuddiagnos=fraktur 8000 7000 6000 5000 antal skadefall 4000 3000 huvud arm bål ben 2000 1000 0 bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori Figur 4a Skadefall 1998 2002. Frakturers fördelning efter kroppsdel och trafikantkategori. 22 VTI notat 21-2005
Vad gäller vårdtiden framgår i tabell 11b att frakturer svarar för nästan hälften av vårddagarna. Speciellt mc/mopedister, cyklister som ej kolliderat med motorfordon, samt gående har en hög andel frakturer. För bilisterna orsakar frakturer på bålen flest vårddagar, för oskyddade trafikanter är det framförallt benfrakturer som kostar vårdtid, se figur 4b. Den vanliga diagnosen hjärnskakning svarar för endast ca 7 % av vårdtiden sett över alla trafikantkategorier, mera dock för cyklister som ej kolliderat med motorfordon (10 %) samt för övriga (11 %). För ytterligare redovisning av skadefallens fördelning på huvuddiagnoser, se bilaga 4. Tabell 11b Skadefall 1998 2002. Fördelning av vårddagar efter huvuddiagnoser och trafikantkategori. Trafikantkategori Cyklist mot Cyklist, ej Huvud- Bilister Mc/moped motorford. motorford. Gående Ospec. Övriga Alla diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle 6011 3,7 1498 2,7 877 4,1 3046 5,4 1797 3,9 217 5,8 582 3,0 14028 3,8 Fraktur, bål* 34495 21,1 7757 14,2 2400 11,1 4266 7,6 5285 11,4 522 13,9 3680 18,8 58405 16,0 Fraktur, arm 7248 4,4 4558 8,4 1063 4,9 5311 9,4 2856 6,2 120 3,2 1782 9,1 22938 6,3 Fraktur, ben 24169 14,8 15083 27,7 4770 22,1 17681 31,4 15514 33,5 602 16,0 4323 22,1 82142 22,5 Urledvridningar 4175 2,6 1241 2,3 302 1,4 595 1,1 196 0,4 10 0,3 317 1,6 6836 1,9 Vrickn./stukn. 8165 5,0 843 1,5 160 0,7 352 0,6 531 1,1 38 1,0 550 2,8 10639 2,9 Hjärnskakning 9440 5,8 3467 6,4 2012 9,3 5482 9,7 2070 4,5 278 7,4 2147 11,0 24896 6,8 Inre skador 10893 6,7 3020 5,5 825 3,8 2345 4,2 883 1,9 139 3,7 1511 7,7 19616 5,4 Sårskador 3406 2,1 1316 2,4 752 3,5 1474 2,6 1605 3,5 77 2,0 420 2,1 9050 2,5 Blodkärlsskada 449 0,3 529 1,0 0 0,0 16 0,0 43 0,1 0 0,0 84 0,4 1121 0,3 Sena besvär 3287 2,0 928 1,7 175 0,8 309 0,5 148 0,3 109 2,9 129 0,7 5085 1,4 Ytliga skador 3677 2,3 438 0,8 467 2,2 610 1,1 648 1,4 92 2,4 286 1,5 6218 1,7 Krosskador 4183 2,6 1163 2,1 442 2,0 1168 2,1 909 2,0 150 4,0 835 4,3 8850 2,4 Klämskador 304 0,2 105 0,2 9 0,0 31 0,1 271 0,6 30 0,8 76 0,4 826 0,2 Brännskador 511 0,3 144 0,3 0 0,0 7 0,0 15 0,0 5 0,1 3 0,0 685 0,2 Nerv-/ryggmärg 4908 3,0 2266 4,2 947 4,4 2223 4,0 126 0,3 139 3,7 212 1,1 10821 3,0 Övriga/ospec. 37958 23,2 10177 18,7 6410 29,7 11320 20,1 13438 29,0 1239 32,9 2640 13,5 83182 22,8 Alla 163279 100 54533 100 21611 100 56236 100 46335 100 3767 100 19577 100 365338 100 bål*=hals/bål/bäcken Vårdtid för skadefall 1998-2002, huvuddiagnos=fraktur 80000 70000 60000 antal vårddagar 50000 40000 30000 huvud arm bål ben 20000 10000 0 bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori Figur 4b Skadefall 1998 2002 med fraktur som huvuddiagnos. Fördelning av vårddagar efter kroppsdel och trafikantkategori. VTI notat 21-2005 23
4 Skador för gående utan fordon inblandade 4.1 Antal skadefall och vårdtid I och med att patientdata börjat kodas enligt ICD-10 finns goda möjligheter att få kunskap om hur många fotgängare som i väg-/gatumiljö (inkl. trottoar) skadats utan inblandning av något fordon. I denna publikation redovisas för åren 1998 2002 gåendes fallolyckor med väl specificerade olycksförlopp så att de kan indelas i sju olyckstyper, se tabell 12. Genomsnittligt har nästan 2 200 skadefall av dessa olyckstyper, s.k. gående-singel-olyckor inträffat per år. Den årliga variationen har dock varit mycket stor. År 1998 inträffade nästan 2 900 skadefall medan år 2000 svarar för knappt 1 800 skadefall. Tabell 12 Antal skadefall, vårddagar, genomsnittlig vårdtid åren 1998 2002 fördelade på inskrivningsår och olycksorsak för gående-singel. Inskrivning fall i samband halkning, snavning el. snubbling skidor, rullskridskor, rullbräda kollision med el. knuff av annan fall från med is/snö utan is/snö m.m. person rullstol trappa ospecif. Totalt år antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % 1998 Skadefall 1112 38,8 1357 47,3 148 5,2 66 2,3 10 0,3 59 2,1 115 4,0 2867 100 Vårddagar 6831 35,3 10077 52,0 410 2,1 413 2,1 140 0,7 468 2,4 1039 5,4 19378 100 Medelvårdtid 6,1 7,4 2,8 6,3 14,0 7,9 9,0 6,8 1999 Skadefall 842 35,3 1191 49,9 102 4,3 66 2,8 9 0,4 46 1,9 132 5,5 2388 100 Vårddagar 5097 30,9 9550 57,9 221 1,3 429 2,6 70 0,4 329 2,0 794 4,8 16490 100 Medelvårdtid 6,1 8,0 2,2 6,5 7,8 7,2 6,0 6,9 2000 Skadefall 492 27,4 968 54,0 85 4,7 54 3,0 8 0,4 64 3,6 123 6,9 1794 100 Vårddagar 3088 24,9 7396 59,7 199 1,6 484 3,9 167 1,3 306 2,5 740 6,0 12380 100 Medelvårdtid 6,3 7,6 2,3 9,0 20,9 4,8 6,0 6,9 2001 Skadefall 644 32,8 1007 51,3 80 4,1 37 1,9 12 0,6 53 2,7 131 6,7 1964 100 Vårddagar 3852 27,7 8197 58,9 146 1,0 243 1,7 109 0,8 469 3,4 892 6,4 13908 100 Medelvårdtid 6,0 8,1 1,8 6,6 9,1 8,8 6,8 7,1 2002 Skadefall 605 32,1 997 52,9 78 4,1 33 1,7 12 0,6 52 2,8 109 5,8 1886 100 Vårddagar 3256 27,6 7143 60,6 186 1,6 197 1,7 84 0,7 280 2,4 643 5,5 11789 100 Medelvårdtid 5,4 7,2 2,4 6,0 7,0 5,4 5,9 6,3 Alla Skadefall 3695 33,9 5520 50,6 493 4,5 256 2,3 51 0,5 274 2,5 610 5,6 10899 100 Vårddagar 22124 29,9 42363 57,3 1162 1,6 1766 2,4 570 0,8 1852 2,5 4108 5,6 73945 100 Medelvårdtid 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 Ungefär hälften av skadefallen beror på halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö. Tillsammans med fall i samma plan vid is/snö utgör de ca 85 % av här redovisade skadefall. Den årsvisa utvecklingen för dessa, de två vanligaste olyckstyperna, illustreras i figur 5. År 1998 har det högsta antalet skadefall som ligger väsentligt över påföljande års. År 2000, när lägst antal skadefall noterades för dessa olyckstyper, skedde ca 33 % av fallen i samma plan vid is/snö-förekomst. Genomsnittligt över perioden gäller 40 %. fall i fall, 24 VTI notat 21-2005
Skadefall 1998-2002. Fall i samma plan med el. utan is/snö 3000 2500 2000 Antal skadefall 1500 1000 55,0% 58,6% 66,3% 61,0% 62,2% is/snö nej ja 500 45,0% 41,4% 33,7% 39,0% 37,8% 0 1998 1999 2000 2001 2002 Figur 5 Skadefall inskrivna 1998 2002 pga. gåendes fall i samma plan med eller utan inblandning av is/snö. För alla sju olyckstyperna redovisas i tabell 13 såväl skadefallens som vårdtidens fördelning efter den skadades ålder. Tabell 13 Antal skadefall, vårddagar samt medelvårdtid åren 1998 2002 fördelade på ålder och olycksorsak. fall i samband halkning, snavning el. snubbling skidor, rullskridskor, rullbräda kollision med el. knuff av annan fall från med is/snö utan is/snö m.m. person rullstol trappa ospecificerat Totalt Ålder antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % Skade 0-14 42 1,1 132 2,4 255 51,7 16 6,3 3 5,9 13 4,7 49 8,0 510 4,7 fall 15-24 119 3,2 184 3,3 91 18,5 39 15,2 2 3,9 15 5,5 42 6,9 492 4,5 25-34 209 5,7 198 3,6 42 8,5 24 9,4 1 2,0 17 6,2 56 9,2 547 5,0 35-44 352 9,5 310 5,6 42 8,5 17 6,6 3 5,9 19 6,9 53 8,7 796 7,3 45-54 578 15,6 559 10,1 31 6,3 25 9,8 6 11,8 27 9,9 62 10,2 1288 11,8 55-64 643 17,4 667 12,1 16 3,2 26 10,2 7 13,7 35 12,8 77 12,6 1471 13,5 65-74 754 20,4 986 17,9 6 1,2 44 17,2 9 17,6 48 17,5 86 14,1 1933 17,7 75-84 811 21,9 1635 29,6 5 1,0 44 17,2 13 25,5 73 26,6 120 19,7 2701 24,8 >=85 187 5,1 849 15,4 5 1,0 21 8,2 7 13,7 27 9,9 65 10,7 1161 10,7 Alla 3695 100 5520 100 493 100 256 100 51 100 274 100 610 100 10899 100 Vård- 0-14 68 0,3 200 0,5 382 32,9 29 1,6 3 0,5 16 0,9 84 2,0 782 1,1 dagar 15-24 226 1,0 318 0,8 210 18,1 84 4,8 3 0,5 31 1,7 86 2,1 958 1,3 25-34 509 2,3 408 1,0 90 7,7 60 3,4 5 0,9 33 1,8 202 4,9 1307 1,8 35-44 1027 4,6 892 2,1 89 7,7 59 3,3 14 2,5 63 3,4 114 2,8 2258 3,1 45-54 1992 9,0 2162 5,1 92 7,9 120 6,8 165 28,9 227 12,3 282 6,9 5040 6,8 55-64 2939 13,3 3327 7,9 76 6,5 229 13,0 55 9,6 142 7,7 606 14,8 7374 10,0 65-74 5305 24,0 7388 17,4 51 4,4 513 29,0 62 10,9 196 10,6 710 17,3 14225 19,2 75-84 7938 35,9 16952 40,0 86 7,4 439 24,9 163 28,6 881 47,6 1151 28,0 27610 37,3 >=85 2120 9,6 10716 25,3 86 7,4 233 13,2 100 17,5 263 14,2 873 21,3 14391 19,5 Alla 22124 100 42363 100 1162 100 1766 100 570 100 1852 100 4108 100 73945 100 Medel 0-14 1,6 1,5 1,5 1,8 1,0 1,2 1,7 1,5 vård- 15-24 1,9 1,7 2,3 2,2 1,5 2,1 2,0 1,9 tid 25-34 2,4 2,1 2,1 2,5 5,0 1,9 3,6 2,4 dagar 35-44 2,9 2,9 2,1 3,5 4,7 3,3 2,2 2,8 45-54 3,4 3,9 3,0 4,8 27,5 8,4 4,5 3,9 55-64 4,6 5,0 4,8 8,8 7,9 4,1 7,9 5,0 65-74 7,0 7,5 8,5 11,7 6,9 4,1 8,3 7,4 75-84 9,8 10,4 17,2 10,0 12,5 12,1 9,6 10,2 >=85 11,3 12,6 17,2 11,1 14,3 9,7 13,4 12,4 Alla 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 fall i fall VTI notat 21-2005 25
Den vanligaste typen av skadefall halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö har en genomsnittlig vårdtid på 7,7 dagar. De äldre ( 65 år) svarar där för 63 % av skadefallen men hela 83 % av vårdtiden. Den längsta genomsnittliga vårdtiden, 11 dagar, har noterats vid fall från rullstol, men materialet är mycket litet, endast ca 10 fall per år och dessutom dominerat av äldre personer. Det motsatta gäller för skadefall på skidor/rullskridskor/rullbräda, vars medelvårdtid är drygt 2 dagar och främst drabbar yngre ( 24 år) personer. Ungefär 55 skadefall per år beror på fall i trappa/trappsteg. Dessa drabbar också i hög grad de äldre, 65 år och uppåt, men medelvårdtiden överensstämmer med den genomsnittliga, dvs. nästan 7 dagar. De flesta typer av fall domineras av kvinnor, vilket visas i figur 6. Olyckor i samband med skidor/rullskridskor/rullbräda m.m. domineras dock av män, 73 %. I de vanligaste olyckstyperna fall i samma plan (i barmark eller vid is/snö) drabbar 65 % av skadefallen kvinnor. Skadefall gående singel 1998-2002 100% 90% 80% 2354 3645 133 151 20 177 279 70% Procentuell fördelning 60% 50% 40% 30% kvinnor män 20% 1341 1875 360 105 31 97 331 10% 0% fall is/snö fall barmark skidor/bräde m.m. kollision/knuff rullstol trappa ospec Olyckstyp Figur 6 Skadefall inskrivna 1998 2002 pga. gående-singel. Procentuell fördelning efter kön för respektive olyckstyp. Absolutantal anges i staplarna. Figur 7 illustrerar att de två vanligaste olyckstyperna domineras av personer som är 45 år eller äldre. Den överlägset största åldersgruppen är 75 84 år. I de två äldsta åldersgrupperna (75 84 år och 85 eller äldre) utgör kvinnorna ca 75 % av skadefallen. Kvinnorna är i stigande grad i majoritet från 35 år och uppåt. 26 VTI notat 21-2005