Avtal, enkelt bolag eller samägande?

Institutionen för handelsrätt Department of Commercial Law Handelsrätt C Uppsats VT 2007 Avtal, enkelt bolag eller samägande? En rättsdogmatisk studie med utgångspunkt i en pågående tvist Författare: Charlotte Berneheim Handledare: Bo Westlund

Sammanfattning I dagens samhälle ingås ständigt nya avtal och i många fall är parterna inte medvetna om vilken form av samverkan avtalet faktiskt avser. Många avtal är inte rena avtal och kan därför regleras av andra lagområden än AvtL. Enkla bolag är den enklaste formen av bolag och föreligger om två eller flera avtalat om att gemensamt bedriva verksamhet i bolag. Avtalet är nödvändigt men kräver ingen form vilket gör att det kan vara svårt att avgöra huruvida ett enkelt bolag har kommit till stånd och avtalstolkningen får stor betydelse. Ibland kan t.o.m. ett avtal om förvaltningen av egendom leda till att ett enkelt bolag bildas. Dock måste bolagsrekvisiten alltid vara uppfyllda för att ett enkelt bolag skall anses föreligga. Samäganderätten är ett närliggande område vars bestämmelser om förfogande över egendom är intressanta för uppsatsen. Detta på grund av att gemensam egendom kan vara samägd inom det enkla bolaget, bolagsbelastad, eller bara samägd. Ett enkelt bolag kan inte äga några tillgångar vilket medför att de ägs av bolagsmännen, antingen individuellt eller gemensamt. Syftet med uppsatsen är att undersöka riskerna med att omedvetet och oavsiktligt bilda ett enkelt bolag samt redogöra för hur en sådan situation kan undvikas. Samverkan för ett gemensamt ekonomiskt ändamål är en förutsättning för att ett avtal skall kunna tolkas som ett bolagsavtal i ett enkelt bolag. I uppsatsen dras slutsatsen att det finns några metoder för att undvika att ett avtal bildar ett enkelt bolag. Ett alternativ är att avtala om uteslutning av en part från vinst eller förlust vilket medför att den nödvändiga intressegemenskapen urholkas. Dessutom borde avtalet, vid dess tillkomst, noggrant granskas för att se till att bolagsrekvisiten inte kan anses uppfyllda i något avseende. Uppsatsen gör ett försök att lösa en pågående tvist, kallad Tvisten, gällande huruvida ett enkelt bolag har bildats och hur rätten till egendom, i synnerhet hyresavtal, behandlas vid en upplösning av bolaget. Är hyresrätten en bolagsbelastad tillgång bestäms förfogandemöjligheterna av BL vilket innebär att en bolagsman endast med övriga bolagsmäns samtycke får företa åtgärder med den samägda egendomen. Dock kan endast en oinskränkt bolagsbelastad tillgång bli föremål för en likvidation. Övriga gemensamma bolagsbelastade tillgångar påverkas i den mån att samäganderätten består efter bolagets upplösning. SamÄL tillämpas alltså på egendom som inte längre står under BL och egendom som endast är samägd. Detta innebär att varje delägare fritt får företa åtgärder med sin andel i egendomen men vid åtgärder avseende hela egendomen krävs samtycke. Vad gäller Tvisten dras slutsatsen att bolagsrekvisiten inte uppfylls, således föreligger inget enkelt bolag. SamÄL skall tillämpas på förhållandet avseende hyresrätten eftersom avtalet undertecknades av båda parter. I detta fall kan ingen part tvinga den andre att flytta eftersom åtgärder med hela godset kräver samtycke. Många företag delar lokal, därmed förefaller det märkligt om en hyresrätt kan ingå i en likvidation av ett enkelt bolag eftersom ett samarbete avseende lokal vore alldeles för riskabelt. Slutsatsen är att lagarnas tillämpning och således skillnaderna i förfogandemöjligheter är beroende av huruvida egendom omfattas av bolagsavtalet. 1

Förkortningslista AD AvtL BD BL HD Arbetsdomstolen Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Bostadsdomstolen Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag Högsta domstolen Hyreslagen Jordabalken (1970:994), 12 kap NJA Prop. SamÄL Nytt Juridisk Arkiv Proposition Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt 2

Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Förkortningslista...2 Innehållsförteckning...3 1 Inledning...4 1.1 Problemformulering...4 1.2 Syfte...5 1.3 Avgränsningar...5 1.4 Metod...5 2 Redogörelse för tvisten...7 3 Avtalet mellan bolagsmännen...8 3.1 Grundläggande bestämmelser om avtal...8 3.1.1 Avtalets giltighet och ogiltighet...8 3.2 Avtalstolkning...9 3.3 Bolagsavtalet...10 4 Allmänt om handelsbolag, enkla bolag och samägande...11 4.1 Rekvisit för bolag...11 4.2 Enkla bolag...11 4.3 Handelsbolag...12 4.4 Samägande...12 4.5 Tvisten...12 4.5.1 Handelsbolaget...12 4.5.2 Enkelt bolag mellan verksamheterna...13 5 Parternas inbördes förhållande...14 5.1 BLs dispositiva regler...14 6 Bolagets tillgångar...16 6.1 Bolagsbelastade tillgångar...16 6.2 Samägande...16 6.3 Avtal om förvaltningen...17 6.3.1 Allmänt...17 6.3.2 Förvärv av egendom...17 6.4 Hyresavtal...18 6.4.1 Hyresrätten...18 6.4.2 Förhållandet mellan parterna...19 7 Bolagets likvidation och upplösning...20 7.1 Uppsägning av bolagsavtalet...20 7.2 Likvidation...20 7.3 Tvisten...21 8 Konklusioner...22 8.1 Diskussion...22 8.2 Slutsats...23 Källförteckning...25 3

1 Inledning 1.1 Problemformulering Avtalsfrihet är ett centralt begrepp inom civilrätten som dock begränsas till stor del av andra regler. Avtal i olika former ligger till grund för samverkan mellan två parter. I dagens samhälle ingås ständigt nya avtal och i många fall är parterna inte medvetna om vilken form av samverkan de faktiskt har ingått. För att ett avtal i sin enklaste form skall komma till stånd krävs att en part avger ett anbud som sedan accepteras av motparten med en accept. 1 Många avtal är inte rena avtal utan finns även reglerade i andra lagområden. 2 Avtal reglerar till exempel parternas förhållande i ett enkelt bolag och samäganderätt till egendom. Enkla bolag är den enklaste formen av bolag och föreligger om två eller flera avtalat om att gemensamt bedriva verksamhet i ett bolag. 3 Avtalet är en nödvändig förutsättning för att ett enkelt bolag skall anses föreligga men detta kan vara helt formlöst eller till och med uppkomma genom konkludenta handlingar. Likaså kan ett förhållande utan formellt avtal anses utgöra ett enkelt bolag med tanke på avsaknaden av formkrav. Således blir avtalstolkningen mycket viktig. Vid tolkningen av avtal brukar ordalagen i det skriftliga avtalet ligga till grund för bedömningen. Avgörande är också den gemensamma partsviljan. Det förefaller orimligt att en skrivelse tillämpas om det är uppenbart att en part inte avsett det som står skrivet som ett resultat av en felskrivning eller missuppfattning. Ett närliggande område till enkla bolag är samäganderätten. Problem brukar uppstå då frågan är om ett förhållande anses utgöra ett enkelt bolag eller om förhållandet avser samäganderätt till egendomen. SamÄL reglerar förhållandet där två eller flera tillsammans är ägare av en fastighet eller lös sak, eller att aktie, obligation eller skuldebrev tillhör två eller flera gemensamt. 4 Ett samäganderättsförhållande anses oftast föreligga då två personer tillsammans äger en båt eller en fastighet som testamenterats till dem för gemensamt bruk. Skulle däremot delägarna före eller efter förvärvet kommit överens om att utöva verksamhet med användning av egendomen, kan förhållandet dem emellan förvandlas till ett enkelt bolag. I dessa fall blir det svårt att avgöra vilken kategori parternas förhållande skall hänföras till men oftast är det viktigaste hur förhållandet sett ut vid avtalets uppkomst. Ibland kan dock rättsförhållandets karaktär vara svår att fastställa då syftet är att delvis reglera parternas brukningsrätt men också delvis att förvärva vinst. 5 Avtalstolkningen är således en synnerligen viktig del i alla samverkansformer. Frågeställning 1 Kan man någonsin vara säker på om och i sådana fall i vilken form ett samarbete föreligger mellan två parter? Finns det något sätt att undvika att ett avtal eller ett samägande betraktas som ett enkelt bolag? Det finns både likheter med och skillnader mellan samägande och enkla bolag. Dessa tar sig uttryck i bland annat förfogandemöjligheterna över egendomen. Vid samäganderätt gäller att 1 Agell & Malmström, 2007, s 91, 97. 2 Agell & Malmström, 2007, s 125. 3 BL 1 kap 1. 4 SamÄL 1 kap 1. 5 Nial, 1992, s 62. 4

varje delägare kan förfoga över sin andel i egendomen utan de övrigas samtycke vilket innebär att denne kan sälja sin andel till en annan. Däremot måste delägarna vara ense om varje åtgärd som skall vidtas med det gemensamma godset. Då ett enkelt bolag föreligger krävs samtliga bolagsmäns samtycke i båda fall. Med andra ord får gränsdragningen mellan enkla bolag och samäganderätt stor betydelse vid konflikter mellan parterna. Dock finns inte mycket utrett på detta område och endast ett fåtal fall har behandlats i domstol. Eftersom det knappt finns några normer eller rättsfall som kan fungera som vägledning blir gränsdragningen ännu mer komplicerad. Frågeställning 2 Kan en part, som gemensamt innehar en hyresrätt med en annan part, tvinga denna att flytta ifrån lokalen genom att hävda att hyresrätten ingår i ett enkelt bolag mellan parterna och därmed skall omfattas av en likvidation? 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka riskerna med att omedvetet och oavsiktligt bilda ett enkelt bolag och redogöra för hur en sådan situation kan undvikas. Uppsatsen gör även ett försök att lösa en pågående tvist gällande huruvida ett enkelt bolag har bildats och hur rätten till egendom, i synnerhet hyresavtal, behandlas vid en upplösning av bolaget. 1.3 Avgränsningar På grund av begränsningen av uppsatsens omfattning kommer endast de angränsande samarbetsformerna avtal och samägande behandlas. Fokus ligger på avtal utan särskild form eftersom uppsatsen avser att undersöka fall då parterna inte har något uttryckligt inbördes avtal. Handelsbolag behandlas i vissa avseenden eftersom många av reglerna för handelsbolag även gäller för enkla bolag. I slutsatsen och diskussionen kommer dock endast enkla bolag och samäganderätt bli föremål för analys. 1.4 Metod Metoden för denna uppsats är rättsdogmatisk och utgår då från gällande rätt och rättspraxis. Vad gäller Tvisten kommer dokumentation från båda parters advokater bli föremål för diskussion. Dokumentationen, som framkommit genom brevväxling mellan advokaterna, är inte offentlig handling och kan därför inte användas som bilaga till uppsatsen. Ett problem med BL är att majoriteten av de obligationsrättsliga reglerna är dispositiva vilket gör att tolkningen av det grundläggande avtalet får stor betydelse. Det finns inte mycket litteratur på detta område varav många egna synpunkter ryms i den litteratur som finns. Avsaknaden av tillfredsställande mängd litteratur bidrar till att rättspraxis och lagtolkning får stort utrymme. De konsulterade advokaterna har bidragit med vad de anser vara rätt i Tvisten. Dock framhåller de att detta område är en enda stor gråzon vilket gör att en subjektiv bedömning blir nödvändig. Eftersom det inte finns mycket utrett på detta område förs en diskussion 5

genomgående i uppsatsen där mina egna reflektioner och slutsatser får anses komplettera litteraturen. 6

2 Redogörelse för tvisten Parterna, A och B, totalrenoverade en lokal under våren 2004 med avsikt att gemensamt driva näringsverksamhet i lokalen. Det beslutades att samarbetet mellan parterna skulle anta formen av ett handelsbolag. Avsikten var att dela personal, intäkter och kostnader mellan parterna. Handelsbolaget registrerades omgående eftersom parterna ville starta upp verksamheten så fort som möjligt. Vidare bestämdes att handelsbolaget skulle ägas till hundra procent av två aktiebolag, varav A och B står som ensamma ägare till varsitt. En utomstående part utformade, i samverkan med A och B, ett bolagsavtal som sedan var klart att undertecknas. I början annonserade parterna tillsammans i handelsbolagets namn. Tanken var att personalen skulle vara anställd i handelsbolaget men endast receptionisten hann bli anställd av handelsbolaget innan problem uppstod. Under hösten 2004 visade det sig att B inte ville underteckna bolagsavtalet trots att verksamheten redan var igång. Då beslutades att handelsbolaget skulle sättas åt sidan och att verksamheterna istället skulle drivas av de enskilda aktiebolagen. Handelsbolaget stod nu stilla. Parterna avsåg att avregistrera handelsbolaget vilket drog ut på tiden medan parterna antog att handelsbolaget var upplöst. På grund av komplikationerna med handelsbolaget arbetade parterna aldrig gemensamt. Redan under hösten 2004 skedde en uppdelning av tillgångarna så att verksamheterna skulle kunna fungera individuellt. Handelsbolaget ägde från och med nu inga tillgångar och drog heller inte in några intäkter. Ej heller tecknades några avtal i egenskap av handelsbolaget utan aktiebolagen fick istället träda in. Förbrukningsmaterial har sedan starten inhandlats och betalats individuellt. Även det första bokslutet, per den 31/12 2004, fördes på respektive aktiebolag eftersom handelsbolaget tagits ur bruk. Det var däremot fortfarande nödvändigt att dela gemensamma kostnader avseende lokalen och tillhörande kostnader mellan aktiebolagen. Exempel på detta är telefonräkningar, elräkningar, gemensamma inventarier etc. Handelsbolaget avregistrerades inte under 2004, vilket parterna trodde, utan avregistreringen slutfördes istället i april 2006. Efter denna tidpunkt kvarstod det gemensamma telefonnumret, den gemensamma hemsidan och varumärket under vilket handelsbolaget bedrevs eftersom parterna inte kunde komma överens. Frågan var om någon part skulle behålla telefonnumret, hemsidan samt varumärket eller om de skulle lägga ner allt. Till slut löste sig denna fråga och resultatet blev att allt lades ner. Hyreskontraktet, som står på båda aktiebolagen, har blivit föremål för den förevarande tvisten. Båda aktiebolagen står antecknade på kontraktet som hyresgäster i fastigheten. B yrkar att samverkan mellan parterna har formen av ett enkelt bolag och att de gemensamma tillgångarna skall bli föremål för en likvidation. A anser att inget enkelt bolag föreligger mellan verksamheterna och att samäganderätt istället uppstått mellan parterna. Parternas yrkanden grundar sig på de fördelar och nackdelar ett enkelt bolag respektive samäganderätt innebär för endera parten. 7

3 Avtalet mellan bolagsmännen 3.1 Grundläggande bestämmelser om avtal En grundläggande princip inom avtalsrätten är att det råder avtalsfrihet. Det står alltså varje människa fritt att ingå avtal med en annan person. Dessutom råder avtalsbundenhet som är rättsligt sanktionerad för att se till att avtalen följs. Utan avtalsfriheten finns risk för att människor mer eller mindre tvingas ingå bindande avtal som senare visar sig vara till nackdel för dem. Däremot finns regler som begränsar både avtalsfriheten och avtalsbundenheten. För vissa verksamheter, till exempel försäkringsbolag, råder kontraheringsplikt som innebär att de måste bistå samhället med vissa tjänster. Försäkringsbolaget har här ingen rätt att neka en person som vill bli försäkrad. Även för andra näringsidkare finns förbud mot diskriminering som innebär att de i många fall måste ingå avtal med kunder de helst vill undvika. 6 Principen att avtal skall hållas ( pacta sunt servanda ) kan förklaras med att två parter som ingår ett avtal med varandra antas ha för avsikt att fullgöra avtalet. På så sätt får de båda det resultat de ville uppnå med avtalet. Detta är helt oberoende av vad avtalet avser. Avtalsfriheten tillåter två parter att avtala om vad som helst men detta inskränks genom flera tvingande regler. Dessa finns för att till exempel skydda svaga parter och konsumenter, som antas ha en underlägsen ställning. 7 3.1.1 Avtalets giltighet och ogiltighet Det finns grundläggande regler för vad som är att betrakta som ett giltigt avtal. Denna bedömning gäller för alla typer av avtal och sålunda även bolagsavtal. Enligt Adlercreutz finns det sju saker att ta hänsyn till men självklart finns även här vissa undantag. För det första skall avtalet ha företagits av en person som har rättslig handlingsförmåga. Detta innebär att personen ej får vara underårig, stå under förvaltarskap eller lida av en psykisk störning. För det andra skall personen haft för avsikt att företa en rättshandling. Vidare skall rättshandlingen vara utgiven, rikta sig till en adressat och den skall ha nått eller mottagits av adressaten. Avtalets innehåll skall vara tillräckligt preciserat och tydligt för sitt ändamål vilket innebär att villkoren i avtalet måste vara förståeliga även för en annan person. Till sist skall avtalet uppfylla de eventuella formkraven som finns för den avsedda avtalstypen. 8 Bolagsavtal är inte förenade med några formkrav, därför kan den sista punkten bortses från. I AvtL tredje kapitel regleras otillbörliga förfaranden som kan förekomma vid tillkomsten av en rättshandling. Bestämmelserna ogiltigförklarar avtal som företagits under dessa omständigheter. Om medkontrahenten är i god tro blir rättshandlingen gällande trots att den tillkommit genom tvång, svek eller ocker. En person kan däremot inte vara i god tro om han själv agerat på ett otillbörligt sätt. Alltså måste en tredje part ha utövat det otillbörliga förfarandet för att god tro skall vara möjlig. 9 Exempelvis om part A, med avsikt att svikligen 6 Lehrberg, 2006, s 68. 7 Lehrberg, 2006, s 69 f. 8 Adlercreutz, 2002, s 119 ff. 9 Adlercreutz, 2002, s 256. 8

förleda part B, uppmanar denne att ingå avtal med part C, blir avtalet giltigt förutsatt att part C är i god tro. Bestämmelserna i AvtL tredje kapitel är av den svagare typen eftersom den godtroende parten skyddas och det otillbörliga förfarandet kräver en reaktion för att kunna angripas. 10 Nedan behandlas de regler som kan vara aktuella med hänsyn till uppsatsens inriktning. 3.2 Avtalstolkning Innehållet i ett avtal bestämmer dess rättsföljder men utöver det kan även lagstiftning påverka utgången. Avtal måste tolkas när konflikter uppstår exempelvis gällande avtalets innehåll eller dess rättsverkningar. Detta följer av den grundläggande regeln att avtal är bindande. Avtalstolkningen består av två delar, tolkning och utfyllning. Tolkningen syftar till att precisera avtalets innehåll som rättsfaktum. Parternas viljeförklaringar spelar här en central roll eftersom hänsyn tas till hur parterna har uppfattat dem. Alltså är det viktigt vilken avsikt avgivaren haft med sin viljeförklaring och dessutom vilket intryck detta har gjort på mottagaren. 11 Vad parterna tänkt, velat och givit uttryck åt ger innehåll till det egentliga avtalet. 12 Tolkningen görs individuellt för varje fall och den har i stort sett ingen koppling till juridiken. Parternas språkbruk, uppträdande, tecken och uttryckssätt i samband med avtalsslutet tas i beaktning. Juridiska aspekter kan också få betydelse vid bedömningen men det är endast som vägledning när omständigheterna i avtalet inte ger tillräcklig information. 13 Utanför detta område tar utfyllningen vid vilken bestäms med hjälp av allmänna regler eller juridiska överväganden. Bland dessa kan nämnas allmänna rättsgrundsatser samt dispositiva lagregler. 14 Dispositiva regler har funktionen av normer som vägledning för parterna. När en dispositiv lagregel är gällande krävs att den part som vill undvika tillämpning av den uttryckligen förklarar det för motparten. Annars finns risk för att lagregeln tillämpas. BL består till stor del av dispositiva regler som kommer till användning vid utfyllning av ett bolagsavtal. Även tvingande lagregler kan bestämma avtalets rättsliga betydelse i vissa sammanhang, de har en viktig funktion som består i att bestämma de yttersta ramarna för utfyllningen. Det är mycket viktigt att förstå att tolkningen, det egentliga avtalet, och utfyllningen är skilda saker. 15 Rättshandlingens betydelse, dess innehåll, bestäms genom tolkningen medan utfyllningen bestämmer vad som skall gälla i frågor som inte ryms i eller besvaras av rättshandlingen. I vissa fall är det dock svårt att se gränsen mellan de båda metoderna. Utfyllning kan exempelvis ske i den enskilda situationen, så kallad individuell utfyllning, vilket gör att metoderna står varandra mycket nära. Allmänna rättsgrundsatser ligger då inte till grund vid bedömningen. Lagstiftningen hamnar ibland i skymundan till förmån för vad som är avtalat mellan parterna. Uttrycket följer av avtalet betyder inte enbart det som står skrivet i avtalet utan individuell utfyllning ryms även inom detta begrepp. Trots närheten som ibland uppstår mellan begreppen är det viktigt att en avtalstolkare håller isär dem eftersom de syftar till olika ändamål. En tvingande rättsregel kan sätta resultatet av en tolkning ur spel eftersom 10 Adlercreutz, 2002, s 261. 11 Lehrberg, 2006, s 237. 12 Sundberg, SvJT 1961 s 12 f. 13 Lehrberg, 2006, s 239. 14 Lehrberg, 2006, s 239. 15 Sundberg, SvJT 1961 s 12 f. 9

tolkningen inte får strida mot gällande rätt. Vid utfyllning är det däremot de tvingande reglerna som sätter gränserna redan från början. 16 3.3 Bolagsavtalet Bolagsavtalet bestämmer bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter. Det kräver ingen form och kan vara muntligt, skriftligt eller uppkomma genom konkludenta handlingar. Vidare gäller att ett bolagsavtal kan slutas på bestämd eller obestämd tid och det kan även slutas för en bolagsmans livstid. 17 BL dispositiva regler träder in när bolagsmännen inte har något inbördes avtal. Om parterna agerar som om ett enkelt bolag föreligger kan det tolkas som ett enkelt bolag och då blir reglerna i BL tillämpliga. Detta kallas konkludent handlande och kräver alltså en inte särskilt uttalad överenskommelse utan endast ett underförstånd av parterna. För att undvika risken för detta är det viktigt att parterna försäkrar sig om att fortlöpande tydliggöra eventuella oklarheter. I AD 131/1981 utreds problemet med konkludent handlande rörande ett anställningsavtal där AD fastslår att parternas agerande haft stor betydelse vid bedömningen. 18 Avtalet hade antagligen inte kommit till stånd i den utformningen om endera parten förhört sig om motpartens uppfattning av förhållandets art. Vid avgörandet om ett avtal är ett bolagsavtal är det av stor betydelse vad samverkan mellan parterna syftar till. Enligt ett utlåtande av Håkan Nial rörande huruvida ett enkelt bolag kommit till stånd mellan parterna är det gemensamma ändamålet och vinstfördelningen av stor vikt. I NJA 1962 s 359 avtalades att vinsten i verksamheten skulle fördelas lika mellan parterna. Oavsett hur fördelningen ser ut framhåller Nial att det viktigaste är att totalvinsten på hela den avtalade verksamheten slutligen skall delas lika mellan parterna. När en part får del av vinsten men inte bär någon del av förlusten enligt avtal är det ofta inte att anse som bolagsavtal. Detta på grund av att intressegemenskapen mellan parterna anses försvagad. Alltså kan två parter avtala om att befria en part från förlust och därigenom undgå att avtalet betraktas som ett avtal om enkelt bolag. 19 I NJA 1962 s 359 har dock inte avtalats om en befrielse från förlust. Det kan förhålla sig så att parterna endast inte funderat över att en förlust skulle kunna bli aktuell. Parternas gemensamma utpräglade ekonomiska ändamål i övrigt får anses utgöra ett enkelt bolag. BL erbjuder en lösning gällande förlusten som innebär att den skall fördelas på samma sätt som vinsten om inte annat har avtalats. Parterna har inga gemensamma tillgångar men det är inte tillräckligt för att ett enkelt bolag inte skall kunna föreligga. 20 Nial sammanfattar fallet med att förklara att avtalets syfte att genom samverkan erhålla vinst till lika fördelning mellan parterna ett typiskt bolagsändamål att rättsförhållandet icke utan mycket starka skäl kan frånkännas bolagskaraktär. 21 Skulle vissa av bolagsrekvisiten inte vara uppfyllda hade avtalet endast varit att betrakta som ett avtal. 16 Lehrberg, 2006, s 240. 17 BL 2 kap 24. 18 AD 131/1981, tingsrättens bedömning. 19 NJA 1962 s 359, HD s dom. 20 Nial, 1992, s 51. 21 NJA 1962 s 359, s HD s dom. 10

4 Allmänt om handelsbolag, enkla bolag och samägande 4.1 Rekvisit för bolag För att ett bolag skall anses föreligga måste de grundläggande rekvisiten för en association i första hand uppfyllas; ett avtal om samverkan mellan parterna för ett gemensamt ekonomiskt mål måste finnas. Vidare krävs en förpliktelse att verka för det gemensamma ändamålet för att ett bolag skall anses föreligga. 22 I BL stadgas att ett enkelt bolag föreligger om två eller flera har avtalat om att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger. 23 För att ett handelsbolag skall föreligga krävs att parterna avtalat om att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag, dessutom måste det föras in i handelsregistret. Rekvisiten skiljer sig alltså avseende kravet på vilken sorts verksamhet samarbetet skall avse och registreringskravet. Huvudprincipen är att en underårig eller en person som står under förmyndarskap inte får sluta avtal om bolag. Dock gäller att en person som fyllt 16 år får råda över sådan egendom som han genom eget arbete har förvärvat. Detsamma gäller för en person som står under förmyndarskap. Alltså får de använda förvärvad egendom som exempelvis insats i ett enkelt bolag. Skillnaden blir att de inte kan åläggas några andra skyldigheter rörande bolaget. 4.2 Enkla bolag Om de tre rekvisiten för bolag är uppfyllda föreligger ett enkelt bolag. Tidigare fick inte näringsverksamhet drivas i ett enkelt bolag eftersom det i sådana fall skulle utgöra ett handelsbolag. Den 1 januari 1995 ändrades lagen vilket gjorde det möjligt att driva gemensam näringsverksamhet även i ett enkelt bolag. 24 Som lagen anger krävs endast att det enkla bolaget driver verksamhet, den säger inget om vilken typ av verksamhet som avses. I NJA 1986 s 402 fanns att ett enkelt bolag kommit till stånd genom att ett antal personer tippade tillsammans. Spelet hade pågått i tio veckor, samtliga deltagare hade satsat samma summa varje vecka och eventuell vinst delades lika mellan parterna. Trots att inga fasta regler bestämts för verksamheten bedömdes att ett enkelt bolag förelåg. Det enkla bolaget skall inte registreras och blir därmed ingen juridisk person. Ett enkelt bolag kan konverteras till ett handelsbolag på flera sätt, bl.a. genom registrering i handelsregistret. Dock krävs att näringsverksamhet utövas för att ett handelsbolag skall föreligga. 25 På grund av det torde inte samtliga enkla bolag kunna bli handelsbolag genom registrering utan kravet på gemensam näringsverksamhet skall vara uppfyllt. 22 Hemström, 2005, s 16, 18. 23 BL 1 kap 3. 24 Hemström, 2005, s 18. 25 Prop. 1992/93:137 s 23. 11

4.3 Handelsbolag Ett handelsbolag är en mer avancerad form av bolag som kräver att näringsverksamhet utövas i bolaget. Den nya gränsdragningen, som infördes den 1 januari 1995, innebär att ett handelsbolag uppkommer först genom registrering i handelsregistret. 26 Kravet på registrering har stor betydelse eftersom den ger handelsbolaget egenskapen av en juridisk person vilket innebär att bolaget kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter 27. 4.4 Samägande SamÄL reglerar förhållandet där två eller flera tillsammans är ägare av en fastighet eller lös sak, eller att aktie, obligation eller skuldebrev tillhör två eller flera gemensamt. 28 Vid samägande får varje delägare förfoga över sin andel i egendomen utan övrigas samtycke. Dock kan en delägare, såsom i ett enkelt bolag, inte förfoga över hela egendomen utan samtycke från övriga delägare. Om delägarna inte kan enas om förvaltningen kan en god man utses för att överta förvaltningen. Dessutom kan varje delägare påkalla att egendomen gemensamt skall försäljas. 29 4.5 Tvisten 4.5.1 Handelsbolaget A och B avsåg att driva ett handelsbolag tillsammans i vilket de skulle verka som läkare. Handelsbolaget registrerades innan bolagsavtalet var undertecknat av båda parter. Senare ville inte B underteckna avtalet utan ville istället att verksamheterna skulle bedrivas enskilt av respektive aktiebolag. Frågan är om samarbetet mellan parterna utgjorde ett handelsbolag. Bolaget bedrev näringsverksamhet och var registrerat i handelsregistret. Eftersom rekvisiten i 1 kap 3 BL är uppfyllda får bolaget anses utgöra ett handelsbolag. Att bolagsavtalet inte är påskrivet får ingen betydelse då lagen inte ställer några krav på det. Organisatorisk skiss över samarbetet i gemensamma lokaler i handelsbolag med anställda: A 100 % A AB 50 % andel Handelsbolagsavtal Resultatfördelning enligt avtal HB under registrering B 100 % B AB 50 % andel 26 Prop. 1992/93:137 s 1. 27 BL 1 kap 4. 28 SamÄL 1 kap 1. 29 Nial, 1992, s 60. 12

4.5.2 Enkelt bolag mellan verksamheterna Det är klart att ett handelsbolag förelegat mellan parterna. Frågan är om ett enkelt bolag senare kan anses ha uppstått mellan parternas verksamheter. Advokat B har anfört följande omständigheter som talar för att ett bolagsförhållande föreligger mellan parterna: Parterna har bedrivit sina verksamheter under det gemensamma registrerade varumärket. De har haft gemensam marknadsföring på hemsida, i annonser och dylikt. De har haft gemensam bemannad reception. De äger viss utrustning och andra inventarier gemensamt. De innehar gemensamt praktiklokalen som de gemensamt inrett. Det har alltså avgjort funnits ett gemensamt bolagsändamål, en slags intressegemenskap, som gått ut på att skapa fördelar och vinst för parterna. På grund av detta anser advokat B att ett avtalsförhållande föreligger mellan bolagen. 30 Vidare kan ett enkelt bolag föreligga om självständiga företag avtalar om exempelvis gemensam reklam. 31 Advokat A medger att enkelt bolag möjligen kan ha uppstått gällande den gemensamma marknadsföringen men det samarbetet upphörde då parterna beslutade att driva verksamhet i sina respektive bolag. 32 Vad gäller det enkla bolaget måste i första hand avgöras om bolagsrekvisiten är uppfyllda. Parterna arbetar i samma lokal och delar på kostnaderna för denna. De har haft en gemensam receptionist men det samarbetet avslutades förra året. Verksamheterna drivs var för sig, varpå det aldrig har förvärvats någon gemensam vinst. Parterna har likadana mål med sina respektive verksamheter eftersom de verkar inom samma bransch men de har inget gemensamt mål. 30 Dokumentation från advokat B. 31 Nial, 1992, s 75. 32 Dokumentation från advokat A. 13

5 Parternas inbördes förhållande 5.1 BLs dispositiva regler Många bestämmelser gällande handelsbolag tillämpas även på enkla bolag. Huvuddelen av de obligationsrättsliga reglerna är dispositiva och kan således upphöra att gälla genom att ett uttryckligt avtal kommit till stånd mellan parterna och även genom muntliga överenskommelser eller konkludent handlande. 33 En viktig regel är att det fordras samtliga bolagsmäns samtycke för att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget. 34 Även denna regel är dispositiv så bolagsmännen kan avtala om att alla andras samtycke inte fordras. Istället kan bolagsmännen avtala om hur en ny person skall vara eller vilken utbildning personen skall ha. En fördel med detta är att det blir en person som möter allas krav men samtycke krävs inte för att godkänna en specifik person. En inträdande bolagsman ikläder sig endast förbindelser till tredje man som åligger andra bolagsmän genom konkludenta handlingar eller särskilt åtagande. Likaså gäller att en bolagsman inte får utträda ut bolaget utan övrigas samtycke samt att en utträdande bolagsman inte blir fri från de förpliktelser han ådragit sig under bolagsverksamheten. Förvaltningen i ett enkelt bolag är oftast i stort sett obefintlig. Trots det finns en bestämmelse i BL som säger att åtgärder i förvaltningen endast får vidtas med samtliga bolagsmäns samtycke. Men om det är en åtgärd som inte tål uppskov får den vidtas utan samtliga bolagsmäns samtycke. 35 Detta gäller främst när det inte är möjligt att få tag på bolagsmannen i fråga. Med tanke på dagens tekniska utveckling är det svårt att hävda att en person inte går att få tag på. Regelns senare del kan alltså bortses från. Den dispositiva karaktären gör gällande att en överenskommelse om bolagets förvaltning inte behöver vara uttrycklig. 36 Vid avtal gäller ofta att handelsbruk eller sedvänja kan ligga till grund för avtalets tolkning, detta gäller även för avtal om enkla bolag. Bolagsmännen, inklusive de som är uteslutna från förvaltningen, har en kontrollrätt vilket innebär en rätt att få granska bolagets räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägenheter. 37 Denna regel har inte stor betydelse i enkla bolag eftersom det enkla bolaget oftast inte driver näringsverksamhet. Vidare är ett enkelt bolag inte bokföringsskyldigt eftersom bolaget inte utgör en juridisk person. Plikten åligger istället de enskilda bolagsmännen. Dock måste en redovisning av bolagets ekonomiska förhållanden lämnas in till bolagsmännen, detta görs lämpligen av den bolagsman som sköter bolagets verksamhet och tillgångar. Resultatet skall fördelas lika mellan bolagsmännen i ett enkelt bolag men även det kan avtalas bort. 38 Ett muntligt avtal eller konkludent handlande kan leda till att resultatet skall fördelas på ett annat sätt. Detta kan ske oavsiktligt men ändå vara gällande. Vidare måste även förlusten fördelas mellan bolagsmännen. Har parterna endast avtalat om fördelningen av 33 Nial, 1992, s 353. 34 BL 2 kap 2. 35 BL 4 kap 3. 36 Nial, 1992, s 354. 37 BL 2 kap 5. 38 BL 2 kap 8. 14

vinsten gäller denna fördelning även för förlusten och vice versa. 39 Tolkningen av parternas avsikt med avtalet och exempelvis handelsbruk får här stor betydelse. En bolagsman kan åläggas skyldighet att betala skadestånd till en annan bolagsman om han, när han fullgjort sina uppgifter, åsamkat denne skada. 40 Det föreligger alltså ingen skadeståndsskyldighet gentemot bolaget utan endast mot de övriga bolagsmännen. Detta är också en följd av att bolaget inte är ett självständigt rättssubjekt. I NJA 1986 s 402 hade en delägare i ett tipsbolag underlåtit att lämna in en tipskupong som skulle ha gett vinst om den deltagit i tipsomgången. Därigenom förorsakade han skada för de övriga bolagsmännen genom att vara oaktsam. Han blev dock inte skyldig att utge någon ersättning på grund av uppdragets art och de förutsättningar som gällde för att fullgöra uppdraget. Skadeståndsregelns omfattning i 2 kap 14 är alltså bland annat beroende av omständigheterna i det särskilda fallet och verksamhetens utformning. 39 BL 2 kap 8. 40 BL 4 kap 2-2 kap 14. 15

6 Bolagets tillgångar 6.1 Bolagsbelastade tillgångar Ett enkelt bolag kan inte äga några tillgångar eller inneha skulder eftersom det inte är en juridisk person. Egendom som omfattas av bolagsavtalet måste ägas av bolagsmännen. Att en tillgång omfattas av bolagsavtalet innebär en belastning på egendomen. En bolagsman kan individuellt äga egendom som sedan får nyttjas av bolaget genom att en nyttjanderätt utfärdas. Flera bolagsmän kan även tillsammans äga egendom som omfattas av bolagsavtalet, dvs. bolagstillgångar. Däremot gäller att egendom inte behöver vara upplåten för bolagsförhållandet i alla avseenden. När det inte finns några gemensamma tillgångar kan det tala för att det inte finns en tillräckligt stark intressegemenskap som krävs för bolag. Däremot finns inget krav på att bolagsmännen skall ha gemensamma tillgångar i ett enkelt bolag. 41 En oinskränkt bolagsbelastad tillgång omfattas av bolagsförhållandet i alla avseenden. Detta innebär exempelvis att tillgången skall säljas vid en upplösning av bolaget. Vem eller vilka som är bärare av rättigheterna till egendomen regleras i bolagsavtalet. Gemensamt förvärvad egendom för bolagsverksamheten torde kunna ingå i bolaget som oinskränkt belastad egendom men är då förenad med samäganderätt mellan förvärvarna, om inte annat anges i bolagsavtalet. En inskränkt bolagsbelastad tillgång omfattas däremot inte av bolagsavtalet och skall således inte ingå i en likvidation av bolaget. Dock måste tillgången tillhandahållas bolaget efter vad som följer av bolagsavtalet men äganderätten tillkommer den tillhandahållande bolagsmannen i slutändan. Även i detta fall kan flera bolagsmän stå antecknade som ägare till egendomen. Utöver de belastade tillgångarna finns tillgångar som överhuvudtaget inte omfattas av bolagsavtalet. Bolagsmännen kan då avtala om vem som skall vara rättighetsbärare, belastningens innebörd och dess omfattning. 6.2 Samägande Huvudregeln i ett enkelt bolag är samförvaltning vilket innebär att en bolagsman t.ex. inte ensam kan sälja egendomen utan att först få bolaget att upphöra. Denna regel kan dock avtalas bort och då är det inte givet vilken lag som skall tillämpas. 42 Om flera bolagsmän står som ägare till en bolagsbelastad tillgång blir SamÄL tillämplig på förhållandet mellan dem efter bolagets upplösning. 43 Skulle alltså en bolagsman välja att sälja sin andel i egendomen under bolagets bestånd uppkommer ett skadeståndsansvar gentemot övriga bolagsmän enligt BL. 44 Vid tillämpning av SamÄL kan en delägare sälja sin del i den samägda egendomen vilket inte är möjligt när BL tillämpas. Alltså kan en bolagsman sälja sin andel efter att bolaget har blivit upplöst. 41 Nial, 1992, s 51. 42 Lindskog, 2001, s 143. 43 Lindskog, 2001, s 140. 44 Lindskog, 2001, s 68. 16

6.3 Avtal om förvaltningen 6.3.1 Allmänt Ett bolagsavtal avseende förvaltningen av den samägda egendomen kan träffas mellan parterna. SamÄL enligt dess 19 blir då inte längre tillämplig om avtalet uppfyller bolagsrekvisiten. 45 Istället tillämpas BL eftersom ett enkelt bolag anses föreligga. I vissa fall kan även ett enkelt bolag avseende egendomen tillkomma genom konkludent handlande men frågan är när den gemensamma förvaltningen har fått sådan form att ett enkelt bolag skall anses ha slutits konkludent. 46 Om bolagsmännen enbart har samma intresse avseende egendomen behöver det inte innebära ett konkludent handlande. Ett avtal som reglerar delägarnas brukningsrätt och kostnader för samägd egendom som används i privat syfte är inte heller tillräckligt för att utgöra ett enkelt bolag. Däremot skulle det kunna finnas ett tillräckligt bolagsändamål om ett gemensamt vinstsyfte förelåg. 47 I NJA 1960 s 454 bedömde HD att samäganderätt inte förelåg mellan parterna. Mest anmärkningsvärt är att den omständigheten att parterna delat på kostnaderna för underhållsoch förbättringsarbeten på egendomen inte ansågs tillräckligt för att utgöra ett bolagsförhållande. Varken SamÄL eller BL kunde tillämpas på detta fall. En överenskommelse avseende kostnader för underhåll och reparationer kan alltså enbart avse en uppgörelse om förvaltning inom samäganderättsförhållandet och således inte vara tillräckligt för att ge förhållandet karaktären av ett enkelt bolag. 48 Här är det tydligt att huruvida bolagsrekvisiten är uppfyllda blir avgörande för förhållandets art. 6.3.2 Förvärv av egendom Egendom som är gemensamt förvärvad och där ett avtal träffats om förvaltningen betraktas nästan alltid som ett enkelt bolag. Om syftet med den gemensamma förvaltningen är att uppnå gemensamma fördelar kan det vara tillräckligt för att utgöra ett bolagsändamål. Syftet behöver inte vara att generera vinst utan ett gemensamt intresse för ökat mervärde kan också utgöra bolagsändamål. Ävenså uppkommer ett enkelt bolag om två personer köper egendom i syfte att förvärva vinst exempelvis genom uthyrning som sedan delas lika mellan dem. 49 I NJA 1914 s 286, ansågs en gemensamt inköpt egendom inte utgöra samäganderätt utan BL blev istället tillämplig. Detta beslut grundades på det faktum att egendomen var gemensamt inköpt samt att parterna gemensamt innehaft egendomen i över 10 år. Parterna hade alltså tidigare slutit bolag tillsammans för att förvärva den berörda egendomen med avsikt att med den driva sågverksrörelse. I detta fall hade parterna haft för avsikt att använda egendomen i sin verksamhet. Men det finns även fall då förvärvad egendom ansetts ingå i ett bolagsförhållande utan att bolagsmännen haft det för avsikt vid förvärvet. I NJA 1980 s 547 förvärvades en fastighet för bostadsändamål för två personer, vilka i enkelt bolag bedrev yrkesmässigt fiske. 45 Agell & Malmström, 2003, s 278. 46 Lindskog, 2001, s 1048. 47 Lindskog, 2001, s 68. 48 Nial, 1992, s 61. 49 Nial, 1992, s 62. 17

Frågan var om fastigheten ansetts ingå i bolagsförhållandet med hänsyn till dess anknytning även till fisket. HD fann att förvärvet av fastigheten betingats av det gemensamt bedrivna fisket och att parterna därför avsett att fastigheten skulle ingå i det enkla bolaget. I detta fall blev SamÄL inte tillämplig på fastigheten. Parterna hade i relativt stor utsträckning använt sig av fastigheten för fiske trots att det från början inte var meningen. Om de istället inte nyttjat fastigheten till något fiske överhuvudtaget skulle domen kanske ha sett annorlunda ut. Det avgörande var alltså att fastighetens nyttjande till stor del gick att hänföra till det enkla bolagets verksamhet. Syftet med egendomen har med andra ord stor betydelse vid gränsdragningen mellan enkla bolag och samäganderätt. 6.4 Hyresavtal 6.4.1 Hyresrätten Frågan är huruvida ett hyresavtal kan omfattas av ett enkelt bolag. I ett fall bedömde Bostadsdomstolen att lokalen utgjorde en bolagstillgång i ett handelsbolag som gått i konkurs. 50 Alltså kan hyresrätt till en lokal utgöra bolagstillgång i ett handelsbolag och borde således kunna utgöra en bolagsbelastning i ett enkelt bolag. Även om ett enkelt bolag skulle anses föreligga mellan parterna i Tvisten anser advokat A att en hyresrätt inte kan skiftas genom en likvidation. 51 Enligt hyreslagen kan en lokal endast överlåtas under vissa speciella förutsättningar. Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke och det gäller även ifråga om övergång genom t.ex. bolagsskifte. 52 Dock finns vissa undantag från denna regel. Kapitlets 36 anger att den som hyr en lägenhet för att helt eller till väsentlig del använda den för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får överlåta hyresrätten till den som skall överta verksamheten, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Ett krav som uppställs är att handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet skall drivas i lokalen. Detta rekvisit får anses uppfyllt i Tvisten eftersom parterna verkar som läkare i lokalen. Ytterligare ett krav är att hyresrätten skall överlåtas till den som övertar verksamheten. 53 Med andra ord är det inte endast lokalen som skall överlåtas utan även den verksamhet som bedrivs i den. En överlåtelse kan inte ske till någon som avser att utöva en annan verksamhet är den som bedrivits i lokalen. Advokat A framhåller att för att en överlåtelse skall kunna äga rum skall bland annat hela den verksamheten som bedrivits i lokalen övertas av den tilltänkte nya hyresgästen. Lagen säger dock inte att hela verksamheten skall övertas utan nämner endast verksamheten. Advokat B har tolkat lagen som att ett krav på att verksamheten överlåts tillsammans med lokalen föreligger. Denna uppfattning är i enlighet med lagtexten. Om två parter delar lokal med skilda verksamheter kan en av parterna överlåta sin andel i lokalen tillsammans med sin verksamhet om denne så önskar. Annars skulle det vara omöjligt för flera parter med egna verksamheter att verka i samma lokal. Dessutom om en part hade möjlighet att förfoga över hela lokalen skulle denne kunna tvinga de övriga att flytta utan större anledning. 50 BD 1977:18. 51 Dokumentation från advokat A. 52 JB 12 kap 32-33. 53 Norstedts juridiks rättsdatabaser. 18

6.4.2 Förhållandet mellan parterna På grund av hyresrättens överlåtbarhet till annan part är det viktigt att avgöra om ett enkelt bolag föreligger mellan parterna som delar lokal. Om en part gavs möjlighet att förfoga över hela lokalen skulle denne utan vidare kunna tvinga de övriga att flytta. Det är märkligt om lagen fungerar på detta sätt med tanke på att flera företag då inte skulle kunna dela lokal utan att det innebär ett stort risktagande. I Tvisten står båda parter på hyreskontraktet. Lokalen är endast en plats där parterna driver sina verksamheter. Ett bolagsändamål avseende hyresrätten verkar inte finnas eftersom det kräver att parterna har ett gemensamt mål och en gemensam verksamhet. Även om ett bolagsändamål funnits mellan parternas verksamheter är det inte säkert att hyresavtalet omfattas av bolagsavtalet. Det är viktigt att skilja på en inskränkt bolagsbelastad tillgång och tillgång som inte på något sätt omfattas av bolagsavtalet. SamÄL blir nämligen tillämplig på en inskränkt bolagsbelastad tillgång först då bolaget har upplösts. Omfattas inte tillgången över huvud taget av bolagsavtalet är SamÄL direkt tillämplig. Utgången blir alltså densamma men i det förra fallet krävs att bolagsavtalet först sägs upp. Alternativet som kvarstår är att hyresrätten endast innehas med samäganderätt. Eftersom båda parter har undertecknat avtalet i egenskap av sina respektive verksamheter verkar samägande vara för handen. Enligt SamÄL får en delägare fritt förfoga över sin andel i egendomen. Således kan en part besluta sig för att överlåta verksamheten till en annan utan att samtycke från övriga delägare krävs. Om ett bolagsändamål funnits mellan parterna skulle en överlåtelse av detta slag kräva samtycke av övriga bolagsmän. Däremot får varken en bolagsman eller en delägare vidta åtgärder avseende hela egendomen utan samtycke från övriga parter. Denna bestämmelse går att finna både i BL 54 och SamÄL 55. Det går alltså inte att tvinga en part att flytta ifrån en gemensam lokal utan vidare. 54 BL 4 kap 3. 55 SamÄL 2. 19