I väntan på Livets krona Brevet till Smyrna. Upp.2:8 11 Av: Johannes Djerf Hur kommer det sig att just jag måste genomlida detta? Har du tänkt så någon gång? Jag tror på Gud och jag försöker göra rätt för mig i det mesta, men ändå så måste jag lida och stå ut med anklagelser och förlöjligande för att jag valt att följa Jesus. Varför är det så? Tillhör lidandet det kristna livet och i så fall, var är Gud som är alltigenom God, i allt detta? Jag tror inte vi kommer fram till alla svar idag men jag tänkte att vi i alla fall skulle beröra denna stora fråga och vi ska börja i staden Smyrna. Ca.50 km norr om staden Efesos längs Asiens västkust hittar vi denna stad. Smyrna, som i dag kallas Izmir i det nutida Turkiet. En stad som hade ca 200 000 invånare. Här fanns det en enorm skönhet, praktfulla byggnader och en blomstrande handel. Bortsett ifrån invånarantalet och västkusten, så ja, ganska likt Törestorp faktiskt. I Smyrna fanns också en livlig kristen församling som troligen grundats under Paulus tid i Efesos. Många goda förutsättningar alltså, för vad vi skulle kanske kalla ett enkelt, rikt och lyckligt liv. En härlig och välmående stad med mycket arbete, och en fin församling att gå till på söndagen. Men vardagen för de kristna i Smyrna var allt annat än enkel. Den innehöll svårigheter och lidande efter lidande, även om man bodde i en blomstrande kuststad. Genom sin tro och sin verksamhet hade församlingen dragit på sig omgivningens kritik. Här fanns det många judar som motsatte sig starkt den kristna tron. De judiska ledarna anklagade de kristna för förräderi mot kejsaren, och i en sådan atmosfär som fanns i Smyrna präglad av det romerska herraväldet, så var förföljelse och lidande oundvikligt för den som valt att följa Jesus. De kristna hade de romerska myndigheternas ögon på sig och utsattes för hån och hot. Ja, de kunde till och med mista sitt eget liv. Jag tror att de många gånger brottades med sig själva om deras tro var värt allt detta. De var nog många gånger frestade att bara ge upp, eller i alla fall gå en medelväg, tona ner sin tro och låta judarna få det inflytande som de ville. Precis på samma sätt som du och jag blir frestade att inte låta vår tro få påverka oss allt för mycket.
Vi lockas av att inte låta vår tro bli vår identitet pågrund av frågorna, de elaka skämten kanske eller förolämpningarna som kan komma som följd ifrån sin jobbarkompis eller klasskamrat. Vi är rädda för att stöta oss med någon annan. Vi vill att alla ska tycka om oss och våra åsikter, så därför frestas vi inte bara av tanken att låta vår tro bli en privatsak utan vi låter det också bli en verklighet ibland. Jag tänker på min egen tid på gymnasiet då jag många gånger fick lida för min tro. Jag var ensam kristen i klassen och nästintill ensam kristen på hela skolan kändes det som ibland, bestående av 800 elever. Jag hade bestämt mig tidigt för att stå upp för min tro, men motgångarna var vissa dagar många ifrån både mina klasskamrater och lärare. Och de kniviga frågorna, hånandet, förlöjligandet av min tro gjorde att jag många gånger frestades till att tona ner min tro. Vissa dagar valde jag medvetet att inte ta på mig mitt kors runt halsen för jag visste vilka blickar och frågor som följde. Jag var rädd för lidandet. Och jag tror att det är likadant för oss alla. Vi är rädda för lidandet och därför så tror vi att medelvägen för vår tro är den bästa och lyckligaste vägen att gå. Men Jesus, trons grundläggare talar om en annan väg för dig och mig. Långt ute på en ö ute i det egeiska havet så befinner sig Johannes. Som under en Gudstjänst blir fylld av Guds Ande och ser en syn. En syn som berör 7 församlingar i mindre Asien. Bl.a. Efesos som vi pratade om sista helgen i augusti och församlingen i Smyrna. Och när talet sju finns med i Uppenbarelseboken så kan vi veta att det talas om helhet. Alltså så är budskapet i denna syn som Johannes får i uppdrag att skriva ned också riktat till kyrkan som helhet. Detta brev var till kyrkan på den här tiden men det är också till oss idag här i Törestorp, den här söndagen. Inte till nästa sommar eller 3 år fram i tiden utan just nu, idag, så ska vi lyssna och ta emot dessa ord ifrån Jesus själv. Vi läser Upp.2:8 11. Speciellt med det här brevet är att det inte finns något att anmärka på. Lidandet som församlingen upplever beror inte först och främst på snedsteg i församlingen utan yttre omständigheter, och därför så är det här brevet bara en enda stor uppmuntran, att Gud har kontrollen. Johannes börjar med att presentera avsändaren som inte är han själv utan Jesus Kristus. Som är den första och den siste, han som var död och har fått liv igen. Jesus är den som varit med ifrån början och kommer vara med till slutet. Ord som vi nästan hör varenda söndag och ibland kanske tycker blir lite tjatiga nästan men vi behöver upprepa de här orden att Jesus är med oss alla dagar.
Vi behöver hålla detta ord, Guds ord levande i nuet, för när vi är mitt i lidandet så är de så lätt för oss att tappa bort det. När Gud känns långt borta, när de tunga dagarna kommer så behöver vi plocka fram de här orden ifrån vårt förråd som talar om att du är inte ensam i din smärta. När du lider, lider han med dig! Orsaken till lidandet har vi inte alla svaren på men ett är säkert, och det är Jesus egna ord, Jag är med dig alla dagar. Det är precis lika levande ord som när Gud i skapelseberättelsen säger varde ljus och det blev ljus. Han känner ditt lidande! Han vet var du får utså, han vet var du kämpar med och får gå igenom. Genom att Jesus själv vet hur det är, för han har själv fått lida. Har du någon gång känt att du blivit föraktad, på grund av din tro. Känner du att människor inte räknar med dig, överger dig, vill inte titta i ögonen på dig, och kan inte respektera dig för din tro. Jesus vet vad du går igenom. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet, står det i Jes.53:3. Jesus blev motarbetad. Han fick till och med uppleva hur hans närmaste lärjungar, de som sa sig älska honom, vände honom ryggen när han som mest behövde deras tillit, då han hänges upp på ett kors. Han kan till fullo förstå dig, eftersom han har lidit mer än vad du och jag någonsin kommer att göra. Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. Smyrna var som sagt en rik och en blomstrande handelsstad. Hur kom det sig då att de kristna beskrivs som fattiga? Vi får inget riktigt svar men kanske berodde deras fattigdom på att de kände sig andligt fattiga men jag tror också det handlade om en annan fattigdom. De kanske undvek oärliga affärsmetoder. Kanske var det så att ingen ville handla med dem eftersom de var kristna. Det som jag tror att många i vår tid och inte minst här i Törestorp och Hillerstorp kompromissar med för att behålla sitt jobb och för att känna sig rika. Men grejen är att Jesus inte ser på saker och ting så som människorna i Smyrna gjorde och som du själv eller din omgivning gör. Du kanske tycker att du är fattig när du tittar på den konkurerande industrin i samhället, kompisens vänner med hög status eller grannens nya Volvo, men du är rik. Tänk om du istället kunde se dina skatter i himmelen. Tänk om du kunde se vem det är som står till ditt förfogande, dag och natt! Tänk om du kunde se vem du är och vad du har i Jesus! Du är rik! Även om ett helt samhälle ropar ut något annat!! Skatten i att vara ett Guds barn och tillhöra Guds folk, Guds familj, innebär att du är den rikaste på hela den här jorden!
Något som vi verkligen behöver påminnas om. För en av de saker som jag upplevt som mest tragiska under min tid i Törestorp är att just denna sanning verkar glömmas bort när man lider som mest. När man på något sätt lider för sin tros skull. När ens tankar bara är ett enda stort virrvarr av lösa trådar när man tänker på Guds ord gentemot ens jobbarkompis eller sitt barns sätt att tänka. När man frestas gång på gång till att gå den här medelvägen och tona ner sin tro. När man lider av dåligt självförtroende inför Gud och andra människor i kyrkan för man tycker att man inte lever upp till uppdraget att göra folk till lärjungar, ja då stannar man hemma. Eller när man lider av sjukdom, av brustna relationer eller något annat motstånd i livet så gömmer man sig. Gräver ner sig och vill inte visa sig ibland oss andra i församlingen. Det är nästan som att man skäms inför oss andra för att man mår dåligt både när det handlar om det yttre och när det handlar om det inre. Man är rädd för vad andra människor ska tycka och tänka. Kommer de andra att bry sig eller inte? Det är nog bara jag som lider av sådana här saker och jag vill ju inte visa mig svag. Vilket hör mycket ihop med att vi fått för oss att tror man på Jesus, älskar man honom så ska varje dag vara en fest och befriat ifrån lidande. Men jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Följer du Jesus och älskar honom så är lidandet oundvikligt! Jag är faktiskt beredd att säga att jag tror att den som aldrig har lidit eller lider något för sin tro har heller inte vågat möta Guds kärlek på djupet. Den är tung! Vad menar jag då? Jo, jag tror att älskar du och jag Jesus, så kommer vi också låta han påverka oss. Och Jesus är annorlunda, Guds ord strider ofta emot den här världens värderingar och levnadssätt, vilket kommer bidra till att du och jag också blir annorlunda och kommer få möta motstånd för vår tro. Hänger du med!? Lidandet tillhör den som vill följa Jesus! Lidandet i sig tror jag aldrig är något gott och som Gud vill att du ska gå igenom. Men Gud kan på så många olika sätt använda lidandet och vända det till något gott. Gud kan genom lidandet dra oss närmare Jesus, och jag tror att många utav oss upplevt det. Min prövotid på Gymnasiet var inte lätt men när jag ser tillbaka på den så var det en fantastisk tid för min tro, då jag växtes och formades mycket till den jag är idag. Och så är det. Gud kan använda smärtsamma upplevelser för att bygga upp vår karaktär och vårt inre men också för att våra liv ska bära mer frukt. Smith Wigglesworth har sagt att stor tro är resultatet av hård kamp, stora vittnesbörd följer på stora upplevda svårigheter och stora segrar kan bara komma efter stora prövningar.
Och det är här som församlingen kommer in. För i detta lidande, i prövningarna och den här perioden av kristen mognad så behöver vi andra som visar på Jesus och hur han kan arbeta och ta oss ut vårt lidande. Vi är Jesu kropp, alltså vi lider tillsammans med dig! Precis som Jesus är närvarande mitt i ditt lidande. Det är det som är församlingens uppgift, att vara till för den som lider! Vi, tillsammans är till för dig som lider av obehagliga frestelser, för dig som är tyngd av synd och skam. Vi är till för dig som är sjuk, för dig som hungrar och för dig som känner dig svag i din tro och som kanske inte riktigt ser det i tron som du vill se. Jesus bekämpade lidandet när han mötte det. Han gav mat till de hungriga, helade de sjuka och uppväckte de döda. Han visste att hans uppgift var att predika glädjebudskapet för de fattiga, förkunna frihet för fångar, ge blinda synen åter och ge frihet åt de förtryckta. Och vi är kallade att gå i hans fotspår. Och eftersom vi tror att hans närvaro är mitt ibland oss här i firandet av Gudstjänsten så finns rummet för allt detta! Här finner vi tröst i vårt lidande. Gud vill trösta oss var och en i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud också kan trösta var och en som har det svårt. Du får i församlingen fira att Jesus är den som var död men har fått liv igen. Alltså han tar på sig ditt lidande. Men inte bara det. Han visar att han uppstår, han ger dig liv. Nytt liv. Jesus gör dig fri. Han visar att han är den förste och den siste och säger Jag är med dig. Och här ibland oss andra kan du få uppleva hur frimodigheten kommer till dig för vi har de flesta av oss samma erfarenheter som du har av att inte alltid ha det mod som behövs inför uppdraget. Här får du ny kraft, här får du ord, här finner du svar på frågor, och du får i din tur ge vidare av detta också till oss andra. Du kan få känna vissheten i ditt inre att du är rik! Kan vi inte bestämma hör ni! Att nästa gång som du mår dåligt, lider av någon anledning, göm dig inte hemma! Utan kom hit! Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. När det här står om att de ska kastas i fängelse så kan det lätt uppfattas som att det rörde sig om en mildare bestraffning, eftersom vi vet att de var hotade till döden. Men det är dock en missuppfattning. För i romarriket så föregick oftast fängelsevistelse domens fastställande. Och för den som vägrade delta i kejsarkulturen innebar domen i många fall döden.
Kyrkofadern Ignatius berättar i sina brev om biskopen Polykarpus som var biskop i församlingen i Smyrna troligen under den här tiden då de fick brevet ifrån Johannes som Polykarpus också var lärjunge till. Och det berättas att han 86 år gammal led martyrdöden för att han vägrade att offra till den romerske kejsaren. Det sägs att han sa så här jag har i åttiosex år tjänat Kristus, och han har aldrig svikit mig, så varför skall nu jag svika Honom?". Polykarpos blev då levande bränd på bål, tillsammans med tolv av sina lärjungar. Och detta sker över hela vår värld. Människor kastas i fängelse, kristna människor dör för att de valt att följa och stå upp för Jesus. Vi har svårt att tänka oss in i ett sådant lidande eftersom det inte hör till vårt land, inte ännu i alla fall, att få en kula i pannan om man visar att man har en Bibel som du kan få om du är i Nord Korea t.ex. Men jag tror inte att du och jag behöver söka upp sådant lidande för att verkligen veta vad lidande är utan som vi redan nämnt idag så har vi även i vårt land lidande, fast kanske i en annan form. Det stora, ja kanske det största som vi lider av i vårt land är människofruktan som vi idag berört. Ett lidande som bara har ont med sig. Rädslan över att stöta sig med någon. Vilket många gånger har lett till att vi valt att kompromissa med vår tro och med Guds ord. Tänk bara på äktenskap och homo frågan som varit en stor fråga de senaste åren i kyrkan och i hela landet. Läser vi i Guds egna levande ord, så hittar vi en väg ifrån Gud att följa. Men kyrkor över hela landet är rädda för att få människor emot sig och därför så kompromissas det överallt och inte bara med den frågan utan med många andra saker också. Man väljer medelvägen istället för Guds väg, vilket jag tror kommer få förödande konsekvenser. Vi tror att detta är kärlekens väg, den rätta vägen att gå för att göra oss alla lyckliga. Men Guds ord varnar för kompromisser! Bibeln talar istället om Gudsfruktan! Vilket inte handlar om att vi ska vara rädda för Gud, var inte rädd säger Jesus. Utan Gudsfruktan handlar om att vi ska älska honom först. Det är den lyckliga vägen, även om det kommer innebära andra svårigheter och lidande, så kan som vi har hört det lidandet istället vara ett lidande som stärker vår tro, ett gott lidande. Och Jesus uppmuntrar församlingen i Smyrna genom att sätta en definitiv gräns för detta lidande. När det står 10 dagar så bör vi ta det symboliskt för att det är en begränsad period, en bestämd prövotid. Vilket du och jag även idag får ta till oss. Det lidande som vi kan få uppleva när vi väljer att gå Jesu väg har ett slut. Det finns en utväg som Gud förberett. Människofruktan är fullt av nederlag. Men vägen i att frukta Gud är inte något nederlag.
De kristnas lidande i Smyrna skulle leda till döden men det innebar inte att de förlorat. För efter döden väntar livets krona eller Livets segerkrans som det står i en annan översättning. Ett uttryck som påminner om de kransar som delades ut i samband med idrottstävlingarna som hölls regelbundet i smyrna, men här delas de ut av honom som har besegrat döden. I Jak.1:12 står det Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. Så, budskapet idag är, Älska Gud. Bevara din tro. Välj inte medelvägen, välj inte kompromissandets väg utan håll ut, även om du får mycket emot dig så är det lidandet bättre än människofruktans lidande. Jesus känner det du går igenom och han vill bära dina svårigheter och ditt lidande, även om frågorna är många ibland. Låt honom göra det! Fortsätt gå på Guds väg. Då kommer du verkligen vara lycklig i ditt inre och då har du också alltid det bästa framför dig. Det talar de sista orden i brevet om då det står att den som segrar skall inte skadas av den andra döden. Med andra ord den eviga döden. Du som är kristen, du som älskar Jesus kommer aldrig att behöva se döden för du har redan övergått från döden till livet i att följa Jesus. Amen.