, Akademi s k Afhandlin g o m Allmånningar3 Med p, Hvaraf Första Delen - / Konungens Allernädigste Tillstånd och den Vidtlagfarna Juridiska Fac ultetens Samtycke: utgifves LARS JANZON Juris D o c en s. af och JOHANMAGN.' BJÖ Ostgothe» till offentlig granskning i Gustavianska Lårosalen: den 15 April 180?. p. V. t. /, 111* U p sa l a f Tryckt hos $ o han Fre dr» Edman, Kongl. Acad. Boktryckare'
KONUNGENS trotjenare rytt måstaren hogvålborne friherre herr SVANTE JOH. DUVALL helgas detta erkänslans och vördnadens offer af johan magn, björklund.
O m i Allmän n ingår». i. Vid Samhållsinrättningens antagande måfte den gemenfamma ägande rätten till jord upphöra, och hvar och en finna en beftämd' plats for fin verkfamhet, der han vet både hvad honom tillkommer och fin förbindelfe att ej kränka andras lika gällande fordringar. Perfonliga och egendoms fåkerheten fordrar en fådan asftalt. Men detta tillflånd, förmodligen det enda villko ret for mennifkans odling och fullkomnande, har alldrig hos något folkflag på en gång uppkommit; uran från en ringa och oftafl: tillfällig början, ett blott fammanboende af några fligter, upprundna från en gemenfam ftam, växt till den fullkomlighet och organicerade fkick, från hvars betraktande Statsmannen går art beftåmma reglorna för defs fammanf^ttning; ledd af det ljus, fom fpeculativa Philofophien fprider öfver desfa ämnen, öfver frågorna om rått och billighet. Rådfrågom Hiftorien, och hon fkall öfver allt vifa ofs, att åfven de meft blomftrande och odlade Folkflags urfåder varit nomader, fom, fysfelfatta med fifke och jagt, föga idkat bofkapslkötfel och ännu mindre åkerbruk, flögder eller handel. Sådant har ockfå tillflåndet i vårt Fåder- A nes
nesland varit; de många utflyttningarna och tåta fjökrigen vittna tydligen om detta; förft med Chriftendomens inkomft i landet infördes en mera ftadgad ägande rått öfver jorden. Likväl funnos vid den tiden och finnas än nu visfa famhålligheter, fom dock icke fakna fina beftåmda ägare, ehuru de ej åro uti en enda perfons hand. Vi kunne fåledes indela alla egendomar i ett land i tre hufvud-clasfer, nemligen: 1:0 Statens, 2:0 Menigheters och 3:0 Enfkildas; af hvilka fedan upkomma flera fammanfatta flag och artförändringar, och vilje nu med hånfigt till- vårt Fädernesland betrakta det fiaget af förfia och andra clasfen, fom hos ofs kommer under namn af Allmånningar. Att om desfa lemna en fullftåndig afhandling, vore ett arbete öfver vår förmåga och fom ej kunde infkrånkas inom grånforna för ett Akademifkt Specimen: vi tilltro ofs endafi: att framhålla några fpridda betrakrelfer öfver åmnet, och kånne dervid framför allt nödvändigheten af våra Låfares fkonfamma omdöme, hvilker vi derföre vördfamt och ej, utan tillförfigt utbedje ofs, Med Allmänning förftås den ouppodlade jord och mark, fom antingen hel och hållen tillhör Kronan, el ler hvars nyttjande blifvit visfa menigheter upplåter.. Detta fker med mer eller mindre infkrånkning; meren dels dr den i ett diredt förhållande till medlemmarnas antal i hvarje menighet. Begäret till mifsbruk af nyttjan de ratten okas alltid med perfonerna, fom den njuta, och fordrar fåledes hos en talrik menighet en fiark mor vigt, för att hindra den gemenfamma egendomens för- 2-3>
3 3* Tiden då Allmånningar uppkommit, kan ej med vifshet utfåttas; troligen var under Ynglinga ätten och kanfke hela den hednifka tiden landet ånnu odeladt och hvar och en hade frihet, att utan föregången anmälan upptaga och tillegna fig få mycket jord han behagade. Landet var vidflråckt, folkmängden ringa och få fom fysfelfatte fig med åkerbruket; jagt och hårnader vo ro mera pasfande för den tidens ohöffade lynne a). Sjelfva Upfala Öde har troligen fnarare bellått af flora (kogar och parker, fom voro Konungen förbehållna dels till jagt, dels till odling, ån af några redan uppbrukade lägenhe ter b). Allt det öfriga landet flod hvar och en öppet. Förft genom det få kallade Helge Andsholms Beflutet 1282 c) blefvo Kronans egendomar, Regalia Fifci, affkilda. Vid famma tid, eller något Förut, hafva åfven Hårads-Allmånningar blifvit från den öfriga jorden föndrade och utmårkta, hvarpå flera bevis förekomma i vå ra Landfkaps-Lagar; men att Lands-Allmånningar åfven den tiden funnits, kan icke med full vifshet flutas; vål gifves till en fådan förmodan någon anledning af UL, Vidh. B. Fl. 20. och WGL. BB. Fl. 6; men der ta las egentligen blott om, huru Allmånningar borde delas mellan desfa menigheter; då deremot tydligen namnes, A 2 att a) Tacit. de ttiofib. Germ. Cap. 14. b) Ynglinga Sagan Cap. 37. LL. K. B. Cap. 34. - De i Wefter-Gåthland beiågna uppräknas i Tillåggningarna till WGL. K. B. j) Scond. llluft, T. 12. p. 134. Authenticiteten af detta document år mycket omtviftad; det framgafs forft 158Ö till K» Johaalll. af Paine Eriksfem "Rofenflråle. x
4 att den fom ville bygga och odla på Allmänning, fkulle dertill föka lof vid Hårads-Tinget. Ordet Allmänning tyckes ockfå ånnu hafva betydt hvilken odelad mark el ler famfåld egendom fom halft; Ladulåfes ty uti Konung Magni Stadga år 1284 fåges: "Laegger Laensmadther almaenningzgigeld at ufaeldu mali aeller faklöfo, hawi firi giort Laennm finum." Och uti Konung fåftelfe Chriftierns Stad- uppå Kopparbergsmånnernes Privilegier och Fri heter de anno 1458- "Oc wilja wij at the fcula nytia alla almindeliga Skoghe och Ströma, fom rhe nyt i wor haffua forfadhrs Konung Chriftoffers tiidh." modan Samma for beftyrkes åfven af ÖGL, BB, Fl. 28 mot flu tet; och nåft efter WeftGotha Lagen, utgifven af Georg Stjernhjelm, Stockholm 1663, finnes en fårteckning på Allmånnings Skogar- Berg- Sjöar och Åar i Weftergöthland. Både Lands- och Hårads-Allmånningar omtalas ganfka beftåmdt i LL. BB. Cap. 29. Men Kronans dispofitionsrått ofver ointagen mark och ode fkog, ehuru grundad i fjelfva Statsfördraget och öfverensftåmmande med LL. K. B. Cap. 2. finnes likväl icke yrkad eller utöfvad förr ån af Konuhg Guftaf I. i Placatet af år 1542, der Han förklarar: "att alle fådane ägor, fori? fåledes obygde liggia fierran ifrån ågofkilnaden och bygdelagerne, höra Ofverheren och Sveriges Crono til och in gen annan," hvilket ytterligare upprepas i Kongl. Pla catet till Norrlanden 1559. "Och måtte på det Norrlanden byggias, och Cronans fkatt derigenom förbättras och mång man med åhran fig föda kunna; men Bygde lag åro, fom fådant ey villia efterlåta utan förmena fig Vara ägande uti fkogarne, dereft de vela tilågna fig tii fyra eller fem miler, eller til åfventyrs mera in uppå fkogarne, der til de dock hvarken rått eller fkiål hafva, efter
f efter fom fådane ågor, fom obygde åro, håra Gud, Ko nungen och Cronan, men ingen annan til." Detta måtte dock antingen genom en mindre noggran verkflållighet eller det ofverflodiga utrymme, fom ånnu fanns i landet ic ke blifvit få fullkomligen iakttaget, emedan Drottning Chriflina yrtrar fig i Förordningen d) af d. 6 Julii 1649.. 19. "Efter et misbruk år, at the Hyttor, fom up emot flo ra fkogarne ligga, förfvara fkogen hela milen bort om lig, utan något fkål, formenandes ther med them, fom ingen fkog hafva, att komma til fkogs; Hvarföre fkal ther fom fådant befinnes granneligen ranfakas, hvad fom Bolbyn nodigsfl år, få at han blifver behållen: men thet öfriga fkal kallas Cronones Almånningefkog, them fatrigom, fom ingen fkog hafva at bruka, fig til undfåttning och godo." och Konung Carl XI. uti fin Fårord ning och Påbud af d. 19 Dec. 1683. Angående fkogarne, och hvad thervid iakttagas bor; klagar ofver, att ehuru egenmågtiga inkråktningar af de flora ödefkogarna ge nom forberörde Konung Guflaf I:s Placat af år 1542. någon tid bortåt blifvit hämmade, de likväl åter år ifrån år få fmåningom inritat fig igen, att merendels åfver allt der flora fkogar funnos, månge fpordes emot allt fkål och billighet under fina gårdar och byar vilja dra ga Kronans fkogar ofta många mil bortåt, ja ibland alt intill fjällen; hvarföre Han anfer nådigt, att fårnya den fårut om fådana fkogar vålfattade Forordningen med be fallning till vederbörande Guvernörer och Landshöfdingar, att, fedan de tillagt hvar by och gård få mycket fkog, fom efter defs underfökta rågång den borde till komd) Ordning hvarefter Bergsman och andre, fom i Jernbergslagerne drifva theras handtering med Jernbruk, fkola fig regulera och råtta.
6 ==== komma, eller der den faknades, få mycket fom funnes fkåligt och till ett ful Hon hemman nådigt, (kulle de den öfriga (kogen derifrån (kilja och afvittra, fåfom den der Kronan och ingen annan tillhörde; ''Varandes ofehlbart," fom orden något längre fram i documentet lyda, ''Vår och Cronones råtta och enfkylte egendom alt hvad af (like ftore (kogar ligger obrukadt, och alt hvad fom icke med gode (kiål kan fulhygas at höra någon gård, by, fochn eller hårad til.1' Tydligaft inhämtas denna Kronans rättighet till ointagen mark af Kongliga lnftructionerna för Allmånnings Afvittrings Rätterna i Jemtland d. 15 Mars 1770. och 12 Dec. 1780. famt i Wefterborten d. 23 Maji 1780. Sockne - Allmånningar omtalas förft i Kongl. Skogs - Ordningen den 22. Mars 1647. och fedan i alla de nyare. Hvad åter med Krono-Allmänning egentligen bör förftås, år icke få fullkomligen afgjordr; emedan detta ord förekommer uti allmänna Förfartningar i flera (kiljaktiga bemårkelfer. Förr omtalda Kongl. Förordningen d. 6. Julii 1649. KongJ. Refolution d. 6. Dec. 1733. på Allmogens i Philipftads Bergslag och Fernebo focken enikildta Befvår, hvarefl: talas om odispo nerade Allmånningar; famt Kongl. Brefvet d. j. Jan. 168 till Svea, Gotha och Åbo Hof-Råtter angående Allmånningarna ; tyckas alle gifva anledning till den tanken j att med Krono-Allmånning egentligen förftås fådan ode lad mark och ödefkog hvars nyttjande icke blrfvit till någon menighet eller enfkild perfon upplåtet. Detta inftåmmer ock med Kongl. Skogs Ordningen d. 12 Dec. 1734$ 14 Hvarefl: Allmånningarnes afvittring från angrånfande By-ågor, få framt den icke redan vore verkftålld, befalles; under förmodan, att ånnn flera Allmånningar torde kunna utfökas. De fom vid en fådan ranfakning icke befunnos af ålder hafva tillhört någon menighet, borde val, enligt hvad förr år anfördt blifva, Kronans
1 7 och anfes får Krono)- Allmånningar; och då uti alla de åldre Kon gl. Skogs Ordningarna ftadgas, att alla torp och backftugor på Ailmånningarna, fom utan vederbör ligt tillftånd voro anlagde och hvarken redan blifvit eller kunde fkattlåggastill ett fjerdedels hemman, borde utrifvas; anmårkes derjemte, att om någon genom köp eller byte blifvit ågare af en fådan lågenhet, fkulle han återfå fina penningar af den fom fallt hade ; antingen Konungen, Landet, Häradet eller Socknen; hvaraf fynes, att Allmånningen fupponeras hafva någon gång omedelbarligen va rit Kronans. På en annan fida finner man att Konung Carl XI uti de fiefta fina Förordningar utftråckt namnet Krono-Allmänning till Lands* underftundom Hårads och flutligen åfven Sockne- Allmånningar. Uti ofvan anför da Kongl. Förordringen om Skogarna d. 19 Dec. 1683 få ges; att allt, hvad fom vid afvittringen och underfökningen om de flora ödefkogarna icke kunde bevifas till höra någon Socken eller Hårad, borde hemfalla Kronan;; Land eller Lån namnes icke. I Kongl. Förordningen d. 3 Febr. 1691. Om Skogarna i Skaraborgs Lån; 4, kal las både Lands-Hårads - och Sockne-Allmånningar gemenfamt för Krono-Skogar och-allmånningar, af hvilka. åfven de flefia der i Lånet uppräknas, och kunna få myc ket mindre anfes för Kronans enfkilda egendom, fom Defs frikallade Parker,. Gehåg och Jågeplatfer både der i orten och Elfsborgs Lån uppräknas i fa mm a Kongl. Förordning. Och genom Kongl. Jnftruction för Allmårinings Comrnisfion d. 74 Ma}i 1694 förklaras Lands - Hårads-oeh Sockne-Allmånningar vara Kronan förbehållne., Kongl. Skogs Ordningen d. 1 Aug. 1805 11 kallar dem åfven gemenfamt krono Allmånningar. Kongl. Refolution d. i Aug. 1727 på Allmogens i Sverige och Finland all männa Befvår 6 omtalar blott Krono-och Hårads-All månningar ferfkildt;; och då uti Kongl., Skogs - Ordniagem
8 gen af år 1734 famt de fenare fågesj att hvad fom efter ödefkogarnas afvittring från enfkiidas egendom vore ofrigt, borde tillhöra Kronan, få framt icke med laga af vittring och andra (kål kunde bevifas, att någon del af fådana fkogar med råtta tillhörde en vifs Socken eller Hå rad, fom i thy fall borde fin rättighet till goda njuta, omtalas icke Land eller Lån. En dylik inikrånkning fö rekommer åfven i 6 af famma Kongl. FörordningJ hvarefl: förbjudes, att på Lands- Hårads- och Sockne Alimånningar till vedbrand utfyna några felfria och till an nat behof dugliga trån, med förbindelfe for fynemånnen att vara Kronan (icke Landet), Häradet eller Socknen anfvarige för fkadan, om annars någon duglig fkog utfyntes. Rågångs Tvift imellan Krono-Parker och Lands- Allmånningar bör enligt Kongl. Skogs - Ordningarna af åren 1793 och 180J.. 6 afgöras utaf Konungens Befallningshafvande; men om på endera fidan år Hårads- eller Sockne-Allmänning eller enfkilde hemman, går den till allmån Domftol. Och i famma.. af defsa Kongl. För ordningar ftadgas; att då tvift om råfkilnad för Lands- och Hårads-Allmänning ftg yppar, bör Konungens Befallningshafvande förordna en A lor Publicus fom famma tvift bevakar och till laga flut befordrar. Af alla desfa anförda ftållen Ikulle tyckas, der både Lands och underftundom åfven Hårads- och Sockne-Allmånningar blifvit anfedda för Krono. Det kan visferligen icke eller ne kas, art de ju förtiena namn af krono i det affeendet, att Kronan innu öfver den åger ett flags Dominium directum; men huru oriktigt man derutaf (kulle påftä, att de blifvit lika anfedde med egentliga Krono-Allmånningar eller Skogar, fynes af följande omftåndigheter: Sä vål uti nyare fom åldre Kongl. Skogs Ordningar namnes uttryckligen, att Lands Hårads - och Sockne-Allmånnin gar åro till defsa menigheters bruk och nyttjande upplårne.
Såtne. Kongl. Skogs-Ordningen af år 1734 ftadgar i. 9 och 12 art åverkans - böterna på Krono-famt Lands-Härads-och Sockne-Allrnånningar val voro lika; men i förfta håndelfen (kulle två tredjedelar af dem till falla Kronan och en åklagaren, hvaremor de i fenare fallen gingo till trefkiftes irnellan Kongl. Maj:t5 Häradet och angifvaren; hvilken författning ännu torde äga laga kraft, ehuru den i fifta Kongl. Skogs Ordningen icke finnes upptagen. Kongl. Förklaringen d. 5 Aprill 1739 öfver 1734 års Skogs Ördning,. 9 fåger att då någon underfökning {kall hållas få väl i anledning af -14, i förberörde Kongl. Förordning, fom andra dylika tillfållen, hvarigenom minfkning fökes pä Lands- Härads-och o- delt Sockne-Allmänning, bör Landshöfdingen fådant invånarena i orten förd kungöra, innan något företages och;f]utes, på det de genom fin förordnade Fulimågtige, måge äga tillfalle att göra nödiga päminnelfer i det fom.till Allmånningens förfvar och deras rättighet i få måtto kan tjena; hvilken omdåndighet visferligen varit öfverflödig, om kronan anfett AUrnånningen fig enfamt till hörig. Sockne-Allmånning Iårer få mycket mindre kun na anfes för Krono fom kongl. Maj:t i Skogs Ordningen af d. i Aug. 1805 tillätit defs delning Sockneboarna irnellan, når anfökning derom hos Konungens Befallningshafvande göres, och i. 9 dadgat att "den lott fom vid delning af Sockne Allmänning tillfaller hvarje hem man, kommer at ikläda fig famma hemmans och bolftads natur, vare dg Frålfe, Skatte eller Krono. Når nu alla defsa fe i fk i 1 d t a förordnanden med hvarandra jemföras, torde deraf kunna flutas; att ordet Krono - Allmänning i fin vjddråcktade mening betyder alla fkogar och trackter öfver hvilka Kronan har Dominium dire&um, men uti en mera infkrånkt endad dem öfver hvilka den har Domi nium abfolutum. Det tyckes med detta ämne vara nådan fam- B, ma
lo ===== ma fårhållande fom med hemman och jordagods 't under Rubriken krono förekomma både egentliga Krono-och Kronofkatte hemman. Lands- Allmånningar åro vål un der en nårmare Kronans Infpecrion ån de öfriga, men deraf kan icke med fullt fkål påftås, att Kronan har öfver dem en alldeles fullkomlig ägande rått, få framt man icke vill anfe deras namn vara utan all betydelfe. Någon ovifshet torde ock hårröra af förra tiders fkriffått; man ålfkade att pryda fina meningar med många fynonymer och underftundom voro defsa få rika, art de bonfkymde den tanken de innefattade. Det år derföre icke alltid få lått att afgora, om flera i en mening forekommande liktydiga ord böra anfes för fullkomligen de famma (identica), eller fkiljakriga (disjunctiva). Lät tare torde vara, då ett enda för flera fpecies gemenfamt ord ferfkildt förekommer, att af fammanhanget beftåmma defs bemårkelfe. Således då Krono- All månningar omtalas i Bergs-Ordningarna, fåfom: Kongl. Refolution d. 14 Martii 1689. Angående then afgifr, hvil ken the bora erlägga, fom till theras Bruks fortfitttande beriena fig af Cronones Allmånningar; Kongl. Brefvet d. 24 Nov. 1747 till Bergs-Collegium Angående Recognitionsafgifren för Krono-Allmånningar, fom till Srångjerns Smide och Masugnar nyttjas; Kongl. Bergs Collegii Bref d. 27 Martii 1764 till Bergmåftarne Angående oraxerade Allmånningar m. fl.; torde man på de flåfta ftållen få taga det ordet i fin infkrånktafte mening; men då i Kongl. Refolution d. 13 Julii 1719 på famtliga Sta dernas Befvårspuncter,. 7. det tillätes Sråderna, att emot fkålig betalning och efrer behörig utfyning blifva förfedde med tjenligr ekevirke till fkeppsbyggeri uraf de på Krono-Allmånningar befintliga och till detta behof dugliga ekar, {om Ammiralitetet kunde umbåra; i Kgl. Refolution d. 25 Maji 1720 på famtlige Allmogens Befvår
fvår. 4?. Allmogen icke förvågras atr beta och hvila lina häftar på oinftångda Krono-Allmånningar; och i Kongl. Förordningen d. 17 Martii 1724 Angående Fifkerierna. 5. att Svenfke underfåtare, fom hår vilja låta bygga fina Buyfer, mage hugga nödigt trävirke dertill af krono Allmånningarna, undantagandes på Krono-Ekefkogarna i Calmare Lån, Småland, Blekingen och omkring Götheborg; fynes åter famma ord tagas 1 en mera vidfiråckt bemårkelfe. Från begreppet om Allmånningar (kilje vi'det om Krono- Parker. De råknas bland Regalia Fifci uti infkrånktare me ning, anfes lika med Kronans Gehåg och Djurgårdar, ochftå enligt den nya Kgl. Skogs-Ordningen under Ofver Hof-Jågmåfiarns infeende; hvaremot Allmånningarna åro anför trodda åt Kongl. Kammar- och Bergs-Collegiernasofamt Konungens Befallningshafvandes vård och uppfigt. Åver kans-böter på Krono -Parkerna åro och halva alltid va rit ftörre ån på Allmånningarna e) famt Konungens erffak, då de på upplåtna Allmånningar gå till trefkiftes. Tiden når Krono-Parker blifvit inråtrade kan ej med vifshet utfåttas; torde hånda, bör åtminftone en del af B 2 dem e) Kongl. Ordningen och Stadgan 1647 ofver allehanda baran le Skogztraån i Rijket och theras plantering Momm. 3. 10. B. B. Cap. 10-5 3«5» Cap. 13. 1. 2. Cap. 14.. 5. och Cap. 16. $ 1. Enligt nu gällande Kongl. Skogs-Ordningen $. 56. 62. 63. botes for olofligt Svedjande på Krono-Park Sextiofex Riksdaler Tretiotvå Skill., men på Allmänning Tio Riksdaler; och i åverkans - mål, for Torf, Nafver, Löf, Baft, Ved, Gårdfel, Stör och Timmer fyradubbelt emot p5 Allmånning; och för Maftetråd, Maftefpira och Storverks-tråd, Ek och andre bårande trän dubbelt; hvarjemte fliadän i alla des fa fall bör erfåttas.
dem hårledas från Upsala Öde; likväl omtalas de icke i våra Landskaps-Lagar, utan förft i LL. K. B. Cap. 34. och fedan i Kongl. Fårordningarna d. 22 Martii 1647 och d. 29 Aug. 1664. Om allehanda bårande Skogstrån i Riket, m fl. och förekomma åfven ferfkildt i de nyare Kongl. Skogs-Ordningarna. Men vi hafve redan för långe uppehållit ofs vid detta åmne och våge åndå icke uppgifva vår indelning för abfolut riktig. Det anförda må blott tjena tih en redogörelfe för den plan, fom vi under fortfåttningen af detta arbete erne följa.