Efter radikala Scampi bred, skarpt slag på skrovsidan, kilformad överbyggnad fick Peter Norlins första större båt en mycket mer klassisk form. Men den fina seglingskänslan blev densamma i Norlin 34. Av Bengt Jörnstedt Norlin 34 är den tredje skapelsen från Peter Norlins ritbord. En flushdäckad prototyp, nödtorftigt inredd, premiärseglade sommaren 1971 och skickades då till England för att ställa upp i Fastnet Race. Scampi hade vunnit Half Ton Cup för tredje året i rad veckorna innan, och man hade stora förväntningar på nya storasystern. Och Mosquito gick bra i Fastnet, men hade inte samma spjutgång som genombrottsbåten Scampi hade bland 30-fotarna i halvtonnarklassen. Peter Norlin modifierade prototypen en del varvid hon också förlängdes med några decimeter, från 33 till ca 34 fot och när de första serietillverkade Norlin 34: orna seglade sommaren 1972 var de märkbart snabbare. Inte minst på kryss i frisk vind visade 34:an liknande suveräna egenskaper som gjort lillasystern Scampi världskänd. Hon var styv och kunde bära sina segel,
hon gick högt i vind med en kraftfull och vägvinnande gång. Skrovet var inte lika V-format som Scampis, lite grundare och lite bredare akteröver, men det verkade inte påverka bettet på kryssen. Ryktet om att Scampi fått en storasyster spreds utanför landets gränser, och precis som med Scampi gick det mesta på export under de första åren. T o m till USA, där en båt nådde stora framgångar i prestigefyllda SORC i Florida. I många år var hon framgångsrik också här hemma, och sommaren 1976 tog Norlin 34: an Progressive hem totalsegern i Gotland Runt. Bland de många bitna kappseglare som satsade på Norlin 34 fanns bl a Volvo-chefen Pehr G Gyllenhammar. Hon var alltså en värdig norlinare. Samtidigt var det ändå fråga om en utpräglad cruisingbåt, med inventiös och bekväm inredning. Och det är denna förening av goda seglingsegenskaper och komfort som är det fina med Norlin 34. Önskemålen uppfyllda Ett par som fått uppleva det är Mats och Åsa Hägglund i Uppsala. Till viss överraskning, får man väl säga, för innan de skaffade sin Norlin 34 härom året hade de faktiskt ingen aning om att båttypen ens existerade. Mats och Åsa hade då en L 28, som började kännas liten och inte hade riktiga gången på kryssen. Mats har seglat sedan barnsben och uppskattar goda seglingsegenskaper, men det fanns också en lång rad andra punkter på önskelistan. Det mesta av dessa hittade han och Åsa i en S 30 som man fick titta ner i under en semester Så vi började leta efter en S 30, men till slut gav vi upp sökandet vi hittade inte någon båt som var till salu, berättar Mats. I det läget var valet öppet. Vi såg på en OE 36, men den var i för dåligt skick. Så småningom fann man en Norlin 34 på Internet. Vi visste inte ens att den båten existerade... Men jag ringde en god vän som seglat mycket, och han öste lovord över Norlin 34:an. Och det kändes tryggt. Norlin 34:an uppfyllde alla de önskemål som Mats och Åsa hade på sin nya båt: LYS minst 1,12 det var främst Åsa som hade det kravet; Norlin 34 har LYS
1,15-1,18 Bra havsegenskaper man brukar segla till Gotland Toa med septitank Kyl och ugn En traditionellt fallande stäv inte en rak för att lättare kunna komma nära land i naturhamnar; L 28:ans förstäv gick för brant ner Ståhöjd minst 180 cm Allt detta fick man på plussidan. Men samtidigt fick man offra den lilla och långkölade L 28:ans ringa djupgående Djupgåendet på 1,90 är ett visst minus, men samtidigt är 34:an ju en längre båt. Så tillgängligheten blir ändå bra i naturhamnarna, konstaterar Mats. I en situation liknande den hägglundska befann sig Håkan Ahlström och hans familj i Skövde när de skulle byta båt i mitten på 90-talet. Efter en Bellona 23 och IW 31 var det dags för ännu ett steg uppåt: Vi var ute efter en bra familjebåt som skulle kunna fungera såväl hemma på Vänern som för färder till Danmark och Norge. Den skulle ha bra stuvmöjligheter, en tillräckligt stor sittbrunn och fick inte kosta för mycket, berättar Håkan Ahlström. Det var med honom som med Mats Hägglund: Norlin 34 var en obekant båt, känd bara till namnet. Vi tittade på Omega 34 och OE 36, men de var antingen för dyra eller i för dåligt skick. I Stockholm fanns tre Norlin 34 till salu samtidigt, och storleken var ju den rätta. En av båtarna Progressive, Gotland Runtvinnare 1976 var i fint skick och hade ett överkomligt pris på 270.000 kr. Hon mer än motsvarade familjens alla önskemål hon var oemotståndlig Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Håkan Ahlström. Att också seglingsegenskaperna var de rätta gjorde inte saken sämre.
Fin kryssbåt Att, som Hägglunds, komma från en L 28 till en fenkölad 34-fotare med modern undervattenskropp var ett lyft som Mats och Åsa uppskattar. Alla båtar kan segla halvvind och undanvind, men långt ifrån alla kan segla bidevind. Kryssegenskaperna är det jag märker mest, säger Mats. Balansen är otroligt fin. Håkan Ahlström är också imponerad av Norlin 34: Jag är väldigt nöjd, hon går som ett snälltåg. Håkans båt Mk I-versionen av N 34 har ett LYS-tal på 1,15, men på kryss när det blåser seglar hon ett par hundradelar bättre än så, tycker han. I lätt vind är hon däremot underriggad och svår att få fart på. Det han uppskattar mest är slör i frisk vind: Där går hon allra bäst. Med sin skädda går hon spikrakt. Fenköl och friliggande roder om än med skädda framför gör båten lättmanövrerad under segel och pigg att styra. Mats Hägglund, 37 år och civilingenjör, hittade ganska slumpmässigt fram till Norlin 34, en båt som visade sig motsvara alla önskemål på listan.
Det är mer liv i den här än i den mindre Laurinkostern. Och manöverbarheten är jättegod, tycker Mats Hägglund. Bara det att få styrning akterut när man backar... men kommer man från långkölat tycker man väl att allt är bra. Håkan Ahlström tycker däremot att båten är svår att manövrera i låga farter i hamn, att hon inte vill svänga vid back. Båda har segelbåtsdrev på sina båtar, så påverkan från propellern är ungefär densamma. Kanske är det som Mats Hägglund säger, att allt verkar bra jämfört med ett långkölat skrov. Mats uppskattar också att segla med ratt efter L 28:ans ibland tunga rorkult. Det är ett enormt plus, säger han. Åsa hade svårt att hålla L 28:an i vindar över 10 m/s om vi hade lite för mycket segel uppe. Nu kan hon styra i hårda vindar. Vi har varit ute i styv kuling med 34:an, det var inga problem. Så ur sjösäkerhetssynpunkt är hon överlägsen. Och att man kan välja mellan att stå och sitta till rors ger lite omväxling på långa sträckor. Håkan Ahlström tycker att den gamla Whitlockstyrningen med länkarmar är svår att känna riktigt. Det är ingen tvekan om att en slopad skädda som man med gott resultat sågat bort på många Scampi och ett nytt balansroder skulle öka styrkänslan ännu mer på Norlin 34. Klena bottenstockar Norlin 34:an är mastheadriggad och därmed är segelplanet gjort för en bred genuafock i lätt väder. Mats tycker ändå att det fungerar bra att kryssa med vanliga focken också i lättvind, men när man släcker på skoten mot öppen vind krävs mer segel. Helst spinnaker, säger han. Så är det ju i princip med alla masttoppsriggade båtar med deras jämförelsevis små och ganska kraftlösa storsegel. N 34:ans riggning är ganska tidstypisk. Hennes dubbla spridarpar är raka topp-, mellan-, och undervant går till samma röstjärn varför det krävs ett inre förstag som stagning av mastens mittsektion i längsled. Detta är i och för sig helt OK, men det gör ju stagvändningarna lite stökigare med den förligare rundningspunkten för förseglet. Inne i förpiken finns inget stag från rufftaket
ner till skrovet för att ta lasten från riggen (ett sådant skulle ha hamnat olyckligt i kojen), men det tycks inte ha vållat något problem på N 34. Styrkan i ruffens lådkonstruktion klarar att ta hand om den kraften. Röstjärnet sitter ungefär mitt på skarndäck men går bra att passera på insidan. Det består av ett rostfritt plattjärn från däck ner till en kraftig, stående och längsgående balk som är upplastad i skrovet alldeles bakom ryggstödet till salongssofforna. Denna viktiga funktion är starkt gjord, men det var inte fallet med den andra hårt belastade och utsatta del som måste hålla på varje segelbåt kölinfästningen. Här ska man titta extra noga på Norlin 34:an, där åtminstone de första årens båtar (de som byggdes av Älvdalsplast) hade otillräckliga bottenstockar. Detta visade sig vid grundstötningar, då kölförstärkningarna inte höll måttet och flera båtar drabbades av sprickor och läckage kring kölen. De här N 34:orna, Mk I-modellen, var särskilt känsliga eftersom propelleraxeln stack ut i bakkant kölen. Pentryt har gott om fack, lådor och arbetsytor. Bottenstockarna var inte värda namnet, de var bara något att lägga durkarna på, säger Göran Winberg, som har Winbergs varv på Djurö och var delägare i en av de tidiga Norlin 34:orna. Problemet var att motorn satt inne i båten, framför masten, och med propelleraxeln ut mellan bakkant köl och skrov så borrade man sönder den styrka som fanns, förklarar han.
Som standard låg motorn, en Farymanndiesel, egentligen under sittbrunnen, men den var ansluten med slangar till ett hydrauldrev som låg i kölsvinet föröver. På så sätt kunde de kappseglingsintresserade N 34-köparna välja att flytta fram motorn för att få ett bättre, mer nostrimmat flytläge på båten. Man seglade efter IOR-regeln på den tiden, och då var det avgörande för mätetalet att få ner fören och upp häcken. De här skadorna inträffade och reparerades redan på 70-talet, och många andra ägare blev varnade och ordnade saken innan någon skada var skedd. Sedan dess har många bytt motor och lagt den på normal plats med segelbåtsdrev. Förmodligen är detta inte längre ett problem med Norlin 34, men vid ett begköp är det ändå värt att titta under durken. Bottenstockarna ska, oavsett var motorn ligger, sträcka sig ända ner till botten av kölsvinet och vara kraftigt gjorda. (Att förstärka/bygga nya bottenstocker är ett jobb som man mycket väl kan göra på egen hand se Segling nr 7/97). En f d Norlin 34-ägare (70-talet) Segling talat med berättar att hans båt byggd av Vikens Varv läckte en hel del mellan skrov och däck. Slarvigt byggd helt enkelt, även om det bara visade sig vid segling i frisk vind och sjögång. Detta kan vara något att fråga säljaren om vid ett beg-köp. Funktionell inredning Inredningen till Norlin 34 ritades av Peter Norlin men fick sin detaljutformning av inredningsarkitekten Robert Tillberg i Viken. Materialet är en ljus, mattlackerad teak med kraftiga, böjlimmade lister. Klart elegant och ovanligt på sin tid.
Navigationsplatsen mittemot pentryt. Layouten är helt i tidens anda, konventionell men högst funktionell. Här finns till och med en rest från första sekelhalvans äkta havskryssare: sjökojer i salongen! En på varje sida, bordvarts om och ett steg ovanför salongssofforna, lagom smala och med en tillräckligt hög kant för att fungera under krängning på havet en fläkt av gammaldags sjövärdighet som man idag kan sakna, för länge sedan övergiven av designers och båtvarv. Det här var ju flera år före akterkabinernas tid och man följde gängse standard med en stickkoj på ena sidan och stuvfack från brunnen på den andra. Inte heller ligger toaletten vid nedgången utan på den plats där den ju ligger bra, framför mastskottet, granne med förpiken. Inte lika rymlig som en toa intill nedgången, men heller inte lika skrymmande. Både navbord och pentry är uppbyggda från en bottenmodul i plast. Utrymmena är stora och funktionella, med gott om stuvplats; under sitsen (ytterdelen av stickkojen) finns ett stort och bra utrymme för prylar som t ex nödraketer, radarreflektor, ficklampor. Det finns också ett stort gömfack i navbordet, bakom draglådorna i fronten, ut mot bordläggningen, och dessutom två stora garderober utmed stickkojens insida.
Framför huvudskottet ligger toa med septitank t v. Bordvarts om toan finns en stor garderob. Mittemot finns ett prydligt, fast tvättställ med skåp och hyllutrymmen. Utrymmet stängs mot salongen med en skjutdörr. Förpiken har ca 1,8 m ståhöjd och är ljus med två fönsterventiler och däckslucka. Pentryt har dubbla kylfack, ett på var sida om spisen med ugn. Bordvarts ligger en försänkning med öppna fack för förvaring av livsmedel och köksprylar man vill ha lätt åtkomliga. Den är gjord i plast och är lätt att rengöra. Pentryts U- form gör att man står bra i dess centrum, ändå är man ur vägen för passagen vid trappan. Det är en så öppen planlösning, det gillar jag med den, säger Mats Hägglund. Ventilationen är det inte lika väl beställt med, som vanligt, får man säga. Det fanns ingen ventil i förpiken den plats där två personer ska ligga varje natt... Kondensen rann och Mats har installerat en ventil i rufftaket. Dessutom en i varje däckslucka på akterdäck, där stuvutrymmena var helt oventilerade. Olika versioner N 34 har en traditionell, lådformad ruff, med dess tydliga gräns mellan däcksyta och överbyggnad. Det är den gamla, funktionella stilen som alltid är tilltalande på en segelbåt. Raka motsatsen till den futuristiska överbyggnad som Scampi försågs med och som passade denna radikala båt bra.
Norlin 34 har en klassisk, funktionell inredning med sjökojer i salongen, sällan använda men utmärkta också som stuvplats. Soffornas bredd går inte att öka eftersom en längsgående förstärkning för röstjärnet sitter direkt bakom ryggstödet. Här finns emellertid öppningar för stuv. 34:an har också något så ovanligt som tumble home, d v s fribord som är konvexa. Det här var ett designdrag som framför allt engelska konstruktörer tillämpat och som också kallades för RORC-bula efter den mätregel som styrde den tidens båtar. Ett högt värde på båtens max-bredd vid en viss nivå på friborden gav ett lägre mätetal, vilket man tacksamt utnyttjade. (Samma andas barn var 60-talets allt mer obalanserade mastheadrigg, med en slips till stor och jättelik genuafock; försegelytan beskattades mindre än storseglet, och så gick det som det gick.) Norlin 34 finns i två olika versioner och har byggts av tre olika varv. Hon blev en naturlig uppföljare till Scampi, som byggdes av Älvdalsplast AB i Älvdalen, ett varv som slogs upp enkom för att med benägen hjälp av lokaliseringsbidrag till ett utpräglat utpräglat glesbygdsområde exploatera succén Scampi. Med Norlin 34 introducerade man en inredning som var av betydligt högre klass än på de första Scampibåtarna (de med låga friborden) och som från 1973 också blev standard på Scampin. 34:an blev en mycket proper båt och efterfrågan blev så stor att den redan efter något år började inredas och färdigställas också av Vikens Varv med lokaler i närliggande Höganäs (även detta varv var en nystartad historia under ledning av nämnde Robert Tillberg). När Albin Marin kring 1975 tog över hela Norlin-programmet flyttades en uppsättning formar också till Visby, där det mest handlade om halvfabrikatsbyggen.
Sittbrunnen har höga, skyddande sargar och erbjuder gott om utrymme. Det finns stuvfack under babords toft och i två luckor på det lilla akterdäcket. Det senare saknas på den första, kortare versionen av Norlin 34. Vid det laget hade man introducerat Norlin 34 Mk II (som ett tag marknadsfördes som Norlin 35), där de största förändringarna är en ca metern högre rigg (drygt 14 m) och en förlängning av skrov&däck från 10,28 m till 10,48 m. Det var seglingsegenskaperna i lätt vind man ville förbättra med en större segelyta. Båten blev också bättre allround LYStalen är 1,15 resp. 1,18 men samtidigt tappade man lite av spjutgången på kryss i hårdvind eftersom hon blev vekare med en högre rigg. Förlängningen bakåt gav ett lite mer balanserat utseende och välbehövliga stuvfack i det lilla däcket bakom sittbrunnssargen. Totalt byggdes ett drygt hundratal Norlin 34, varav många gick på export. Priset låg i mitten av 70-talet kring 225.000 kr. Begpriset idag är helt beroende på skick och utrustning, det kan skilja väldeliga.
En risig båt med icke åtgärdad originalmotor, gamla segel och dynor, etc d v s allt sådant som avslöjar ointresse från ägarens sida kan säljas för 250-300 tusen. En båt i mellanskick kostar ca 350 tusen det är ungefär vad Mats Hägglund betalade för sin båt medan det förekommit Norlin 34:or som varit i mint condition och därmed ytterligare 100 tusen kr dyrare.