Folkrepubliken Kina. Studiehandledning till Utbildningsradions programserie om Kina 2012

Folkrepubliken Kina Studiehandledning till Utbildningsradions programserie om Kina 2012 Grunden för Kina som ett sammmanhållet rike lades drygt två hundra år f.kr, under den förste kejsarens tid. Det var då som andra puniska kriget pågick i Europa, mellan republiken Rom och Kartago. Det var då som Kartagos överbefälhavare, Hannibal Barca, var nära att krossa den blivande stormakten Rom. Varken Kartago eller Rom, eller för övrigt några av dåtidens andra stormakter, existerar idag med undantag för Kina. Stora förändringar har skett sedan förste kejsarens tid, men i stort är dagens Kina samma rike som då. Och fortfarande kämpar man med samma avgörande fråga: hur få resurserna att räcka till den stora befolkningen? Kina är världens folkrikaste land men större delen av landet är mycket glest bebott eller helt obebott. Kina har 20 procent av jordens befolkning men bara sju procent av den odlingsbara marken i världen. Kina har femtio tusen floder men bara sju procent av jordens samlade tillgångar på sötvatten. I Sverige har vi mer än åtta gånger så mycket sötvatten per invånare som i Kina. Idag är Kina världens näst största ekonomi men medelinkomsten per invånare är fortfarande bara en femtedel av den i Sverige. Kina är det mest luftförorenande landet i världen men en stor del av utsläppen kommer från fabriker som tillverkar varor för den europeiska och amerikanska marknaden. Kina är en enpartistat, en parti-diktatur men Kina är också en decentraliserad stat och den centrala partiledningen har begränsade möjligheter att i praktiken styra över lokala och regionala enheter. Kina styrs av ett kommunistiskt parti med jämlikhetsideal men de ekonomiska klyftorna är större än i de flesta andra länder. Den egna familjen spelar i Kina en stor roll idag liksom förr men kineserna har för deras överlevnad under tusentals år varit beroende av stora kollektiva arbetsinsatser för att tämja floderna m.m. 1

Under 2012 gör Utbildningsradion (UR) en större satsning på radio- och TV-program om Kina. Sammanlagt 36 radioprogram sänds från början av mars 2012 till årets slut. Under november och december sänds åtta TV-program. I ett samarbete mellan Utbildningsradion och Folkbildningsnätet erbjuds cirkeldeltagare, folkhögskoleelever och andra denna studiehandledning. Den utgår från de åtta TV-programmen, med radioprogrammen som fördjupningsmaterial. I slutet av handledningen hittar du också några tips på aktuella böcker om Kina. Läs de olika avsnitten i den här handledningen innan du tittar på de åtta TV-programmen. Då får du en kort bakgrund som gör det lättare att förstå det som tas upp i intervjuer etc. Lyssna på radioprogrammen som fördjupning. INNEHÅLL Landet Kina 3 Program 1: En dramatisk historia 4 Program 2: Allting har ett pris 6 Program 3: Partiet, makten och folket 8 Program 4: Mer än halva himlen 9 Program 5: En ny generation 11 Program 6: Kultur för miljarder 12 Program 7: Sol och vind men inget vatten 13 Program 8: Återkomsten 14 Avslutning 15 Lästips 16 PROGRAMMEN URs TV- och radio-program, vardera på 30 minuter, hittar du på: www.ur.se (sök efter Kina). UR sänder även andra program om Kina, varav en del är inköpta och producerade utomlands, som till exempel Drakens Rättvisa (The Law of the Dragon), som preliminärt sänds den 14 november. Programmet handlar om vardagen för en lokal domare ute på landsbygden ganska olikt hur det går till i Sverige, men desto mer likt de lokala ämbetsmännens arbete i det traditionella Kina. Om du har ett konto på Folkbildningsnätet har du även tillgång till URs program på Pedagogiska Resurser: www.resurs.folkbildning.net (du loggar in för att kunna se och lyssna på UR-programmen). Du hittar även information om UR-programmen på en temasida om Kina på Pedagogiska Resurser samt på www.folkbildning. net/kina > Studie-tips. Text & design: Tore Persson Folkbildningsrådet 2012 Box 380 74, 100 64 Stockholm (Rosenlundsgatan 50) www.folkbildning.se 2

Folkrepubliken Kina är världens till ytan fjärde största land. Kina är drygt 20 gånger större än Sverige och ungefär lika stort som Europa. Kina har den största befolkningen av alla länder, drygt 1 320 miljoner (ca 140 gånger större än Sveriges befolkning). Nästan var femte världsmedborgare är bosatt i Kina. Större delen av landet är obebott eller glest bebott därför att de områdena antingen ligger alltför högt över havsytan (ex: Tibet), är alltför torra (ex: Gobiöknen) eller är alltför bergiga. Dessa glest befolkade områden ligger främst i väst (provinserna Tibet, Qinghai och Xinjiang) och i norr (Inre Mongoliet). Dessa områden har historiskt utgjort en mäktig barriär mot mer omfattande landkontakter med folk och riken västerut. I kontrast till dessa mindre gästvänliga områden är de centrala och östra delarna av landet desto mer befolkade. Det gäller framför allt det område som sträcker sig från Inre Mongoliet i norr ner till Sydkinesiska sjön i söder. Stora områden av norra delen är nästan helt uppodlade jordbruksslätter kring Gula floden (Huang he) ner mot Långa floden (Yangtze). Söder om Långa floden, ner mot Sydkinesiska sjön, hittar man mer omväxlande landskap med dels slättmarker genomkorsade av otaliga kanaler, dels kuperade områden med mindre bergskedjor mellan otaliga dalgångar. Kina har sedan länge ett intensivt jordbruk för att försörja den stora befolkningen men bara femton procent av landets yta är odlingsbar. De högst belägna delarna av Kina ligger i väster och därifrån sluttar landet ner österut och åt sydöst mot havet. De flesta större floder flyter därför i samma riktning. Hela Kina ligger på sydligare breddgrader än Sverige. Den nordligaste ändan av Kina, i nordöst, ligger på samma breddgrad som Hamburg i Tyskland. Beijing ligger på samma breddgrad som Madrid i Spanien. Shanghai, vid Långa flodens utlopp i Östkinesiska havet, ligger på samma höjd som Jerusalem. Södra spetsen av ön Hainan ligger på samma breddgrad som det inre av Sahara, ungefär i höjd med nordspetsen av Eritrea. Kina är en stor landmassa med relativt kort kustlinje. Kinas kustgräns är bara två tredjedelar så lång som dess landsgräns; för Sveriges del är det nästan tvärtom. Detta innebär, tillsammans med landets storlek, att sjöfart och utrikeshandel i historisk tid inte varit lika viktig för Kina som för Sverige. Å andra sidan har den inre trafiken på floder och kanaler varit desto livligare. Idag är utrikeshandeln däremot viktigare än någonsin för detta land som bland annt kallas världens verkstad. Större delen av landet har ett typiskt inlandsklimat med stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter. Klimatet varierar från subarktiskt längst i norr till tropiskt längst söderut. Monsunvindar dominerar med milda och fuktiga vindar från havet som sveper in över landet under sommartid. De kommer från söder och sydost och passerar först över det kuperade sydöstra Kina som får merparten av regnet. Provinserna norr och väster därom får det regn som blir över och vissa år blir det inte mycket över. Vintertid, och stora delar av våren och hösten, kommer kalla och torra vindar från det inre av Asien. De flesta områden i Kina får minst hälften av den årliga mängden regn under sommarmånaderna (juni, juli och augusti). Folkrepubliken Kina domineras av han-kineser, vilka utgör ca 92 procent av landets befolkning. Övriga åtta procent består av 55 officiellt erkända etniska minoriteter (tibetaner, mongoler m.fl.). Dessutom finns ca en miljon medlemmar i ett otal andra små minoriteter. Under historiens gång har det varit åtskilliga konflikter mellan han-kineserna och olika minoritetsfolk. Idag är det framför allt ett i par minoriteter tibetaner och uighurer där stora grupper vill ha antingen betydande självstyre eller total självständighet. Nästan alla minoriteter har sina egna språk och i flera fall även egna skriftsystem. Men även han-kineserna är språkligt splittrade. Ca 70 procent av han-kineserna talar någon dialekt av mandarin, medan övriga talar andra kinesiska språk som skiljer sig lika mycket åt som till exempel svenska och tyska. Alla han-kineser använder dock samma skriftspråk, de kinesiska tecknen. Skriften är därför det kanske viktigaste sammanhållande kittet i den kinesiska civilisationen. 3

Program 1: En dramatisk historia URs TV-program nr 1 tar bland annat upp följande: kampanjerna Stora språnget och Kulturrevolutionen, det moderna Kinas snabba ekonomiska utveckling, Himmelska fridens torg 1989 samt arvet efter Mao Zedong. Kina har varit utsatt för många omvälvande förändringar under historiens gång, särskilt under de senaste hundra åren. Trots det finns det stora likheter mellan Folkrepubliken Kina av idag och det Kina som i mer än två tusen år styrdes av kejsare. Bland det historiska arvet kan nämnas balansen mellan det privata och det kollektiva samt konfucianismen. Det privata och det kollektiva Den kinesiska civilisationen uppstod i den norra delen av det inre Kina. Det är den del av landet som ligger norr om Långa floden (Yangtze-floden), med centrum på de bördiga jordarna runt Gula floden. Senare spreds denna civilisation söderut från Långa floden ner mot Sydkinesiska havet. Fram till modern tid var Kina framför allt ett jordbrukssamhälle. Förhållandena på landsbygden har naturligtvis skiftat en del under tidens gång. Men framför allt har det varit påfallande stabilt. Det typiska för det kinesiska jordbruket har nästan alltid varit små jordlotter, privat ägda eller arrenderade. Dessa lotter har odlats intensivt och effektivt. De kan närmast jämföras med trädgårdsodling i Europa. Detta småskaliga jordbruk har sedan civilisationens begynnelse varit möjlig tack vare en storskalig och kollektiv infrastruktur i form av kanaler, fördämningar, skyddsvallar, slussar, beredskapsförråd etc. Syftet var att tillförsäkra en effektiv fördelning av vatten. Syftet var också att ha en beredskap mot de återkommande perioderna av för lite eller för mycket vatten. Det var framför allt kejsarens och hans ämbetsmäns ansvar att se till att dessa vittförgrenade system fungerade och underhölls. Och det var dessa system som gjorde det möjligt för Kina att ha ett så effektivt jordbruk samt att få en befolkning som i storlek vida överglänste alla andra civilisationer. För att denna stora befolkning skulle kunna överleva, även under torka eller översvämningar, krävdes ett nära samarbete under en stark ledning. Det är bakgrunden till att kinesiska tänkare sedan två och ett halvt tusen år ägnat sig åt två frågor: Hur kan människor samarbeta och leva i harmoni med varandra? Hur ska riken styras på ett effektivt och långsiktigt sätt? Konfucianismen Medan Sverige under ett halvt årtusende hade en statsreligion, kristendomen, hade Kina under två tusen år en statsfilosofi, konfucianismen. Upphovsmannen till denna tankeskola var Konfucius (Kong-zi) som levde ungefär fem hundra år före vår tideräknings början. Det var under en period då Kina var splittrat mellan rivaliserande små kungadömen och då moraliska normer var under upplösning. I likhet med Jesus finns det inga bevarade texter som man vet var skrivna av Konfucius. Istället har hans tankar blivit kända genom vad hans lärjungar skrev. Efter Konfucius har dessa texter utökats med mängder av andra skrifter, författade av filosofer som ansett sig verka i hans anda. Som man kan förvänta sig finns det många olika tolkningar och utvikningar. Men det finns en kärna som i stort bevarats genom århundradena. Konfucius ansåg att människor var födda goda och att det var omständigheterna som gjorde dem onda. Det som kunde få människor att bli egoistiska var till exempel fattigdom. Därför hade härskaren en skyldighet att värna om alla familjers välfärd. Ett annat grundläggande fundament inom konfucianismen är övertygelsem om att alla män har förmåga att utöka deras kunskap och vishet, bara de studerar. Det innebär också att varje man, oavsett bakgrund, skulle kunna göra karriär och till exempel bli rådgivare till fursten. Liksom i andra länder ansåg man i Kina under denna tid att kvinnans plats var i hemmet och inte ute i samhället. Därför var det aldrig aktuellt att ens tänka sig möjligheten att kvinnor skulle kunna göra karriär. Konfucianismen tillsammans med examinationssystemet och förvaltningen (se avslutningens-kapitlet) utgjorde det kinesiska kejsardömets ryggrad fram till dess fall 1912. Orsaken till sammanbrottet var en kombination av ökande sociala motsättningar inom landet och attacker från europeiska kolonialmakter, vilket bland annat ledde till de två så kallade opiumkrigen i mitten av 1800-talet. Kina blev istället en republik. Därefter följde nästan fyrtio år av krig och inbördeskrig innan kommunisterna slutligen stod som segrare 1949 och Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina. Maostiska tiden med politiska kampanjer Tiden sedan 1949 kan delas in i två huvudperioder, den maoistiska tiden, då Mao Zedong var Kinas ledare (1949-76), och reformperioden (från 1978). Den maoistiska perioden karakteriserades bland annat av ett antal landsomfattande politiska kampanjer. De syftade dels till en snabb omvandling av Kina till ett kommunistiskt samhälle, dels till att forcera fram en snabb ekonomisk utveckling. De två mest kända kampanjerna 4

blev Stora språnget (1958-62) och Kulturrevolutionen (Stora proletära kulturrevolutionen, 1966-76). Stora språnget syftade till att inom några få år drastiskt öka produktionen av livsmedel och stål. På landsbygden organiserades stora folkkommuner där i stort sett allt ägdes gemensamt och där allt arbete genomfördes i arbetslag. Pådrivna uppifrån tvingade lokala partiledare, utan kunskaper om jordbruk eller metallurgi, bönderna att till exempel plantera grödor mycket tätare än brukligt samt att smälta ner järnredskap i enkla ugnar för att framställa stål. Resultatet blev att folk svalt på grund av missväxt och blev fattigare på grund av alla de kastruller och andra järnföremål som de till ingen nytta hade låtit smälta ned. Efter misslyckandet med Stora språnget tvingades Mao Zedong att dra sig tillbaka från det dagliga regeringsarbetet. Andra, som förespråkade en resultatinriktad politik baserad på erfarenheter, trädde istället i förgrunden. En av dem var Deng Xiaoping. Det som följde var vissa lättnader i kollektiviseringen. Bönder fick igen rätt att privat bruka små odlingslotter, vid sidan av det gemensamma arbetet i folkkommunerna. Samtidigt visade det sig att partiledare på olika nivåer gärna gynnade sina egna familjer och släktingar när det gällde att få tillträde till skolor m.m. Kina var ett fattigt land och antalet gymnasieplatser var till exempel mycket begränsat. Mao Zedong gillade inte vad han såg och satte 1966 igång Kulturrevolutionen. Syftet var att avslöja de partiledare som han ansåg vara på väg att förråda revolutionen. Eftersom han inte litade på partiledningen lät han mobilisera ungdomar som bildade s.k. röda garden, vilka angrep dels de i partiet som anklagades för att gå den kapitalistiska vägen, dels symbolerna för gammalt tänkande. Röda gardenas angrepp begränsades inte bara till ord utan många partiledare, lärare, intellektuella och andra mördades eller fick sina liv förstörda. Angreppen mot gammalt tänkande ledde bland annat till att en stor del av Kinas historiska kulturarv tempel, statyer etc förstördes. Mängder av böcker brändes, de enda som man utan risk kunde visa upp var Mao Zedongs skrifter, speciellt Maos lilla röda, en samling citat ur Maos artiklar och tal. Upptakten till kulturrevolutionen blev för övrigt en opera som skildrade en händelse för fyra hundra år sedan. Den handlade om den historiske ämbetsmannen Hai Rui (1514-87) under Ming-dynastin. Hai Rui var känd som en av de konfucianska ämbetsmän som vågade kritisera till och med kejsaren. Han tjänade under tre Ming-kejsare och blev avsatt två gånger och dömd till döden en gång (men kejsaren avled innan dödsdomen hann verkställas). Mao tolkade operan som en indirekt kritik av honom själv eftersom han hade sett till att partiveteranen och militärbefälhavaren Peng Dehuai (1898-1974) blev avsatt som försvarsminister efter att han 1959 kritiserat Mao för misslyckandena med kampanjen Stora språnget. Operan gav Mao anledning att genom villiga ombud angripa dess upphovsmän för att vara kontrarevolutionära. Reformtiden med snabb ekonomisk utveckling Mao Zedong dog 1976 och därmed upphörde slutligen Kulturrevolutionen. Ett par år senare inleddes den s.k. reformperioden under ledning av Deng Xiaoping, som lyckades överleva de första våldsamma åren av Kulturrevolutionen (till skillnad från exempelvis Kinas president 1959-68, Liu Shaoqi). Reformerna innebar att Kinas ekonomi under 1980- och 1990-talen radikalt förändrades, steg för steg, till att bli en kapitalistisk marknadsekonomi under ledning av kommunistpartiet. Folkkommunerna upplöstes, bönder fick arrendera egna jordbruk, privata företag tilläts (till en början med högst sju anställda) etc. Utländska investeringar välkomnades och kineser uppmuntrades att starta eget. Det kommunistiska jämlikhetssidealet tycktes slutligen ha hamnat på skräphögen när Deng Xiaoping 1992 lär ha sagt att det är ärorikt att bli rik och att om alla ska bli rika måste några gå före. Detta ledde till en snabb ekonomisk utveckling, med mängder av nya privata företag och snabbt ökande inkomster för allt fler. Det ledde också till att de gamla sociala skyddsnäten, som folkkommunerna och de stora statliga företagen garanterat, löstes upp. De tidigare livstidsgaranterade anställningarna, med minimala hyror och andra förmåner försvann. Skolor började kräva terminsavgifter etc. Och de blygsamma pensionerna kom inte att räcka långt efter den inflation som följde på den ekonomiska tillväxten. Följden blev ett allt mer utbrett missnöje, vid sidan av den tillfredsställelse som de som tjänade på utvecklingen kände. De som tog steget att protestera offentligt var universitetsstudenter i de större städerna. Torget vid Himmelska fridens port 1989 I Beijing samlades demonstranterna våren 1989 på torget vid Himmelska fridens port (Tiananmen) framför Förbjudna staden, det gamla kejsarpalatset. Man krävde demokratiska reformer och ett slut på korruptionen. Efter drygt en och en halv månad beordrade partiledningen under Deng Xiaoping armén att driva bort demonstranterna och arrestera deras ledare. Aktionen ägde rum natten till den 4 juni, då ett antal demonstranter sköts; uppskattningarna över antalet döda varierar från några hundra till några tusen. Ett antal av de som sågs som ledare fängslades, medan några lyckades fly till väst. Tusentals lokala folkliga protester äger idag rum varje vecka runt om i landet. Men de handlar om korruption bland lokala ledare o.dyl. och inte om krav på demokratiska reformer. Tiananmen-massakern är tabu och bland unga kineser är det många som inte känner till den. Det kanske kommer en dag då partiledningen beslutar sig för att göra upp med den historien men det lär knappast ske innan hela ledningen består av personer som inte haft någon del i vad som hände 1989. Arvet efter Mao? Efter Mao Zedongs död 1976 deklarerade ledningen för kommunistpartiet att Mao var den högste ansvarige för de övergrepp som skedde under Kulturrevolutionen. Men Mao var också en av grundarna av partiet och dess ledare efter Långa marschen 1934-35 och det var under Maos ledning som partiet lyckades erövra makten och grunda Folkrepubliken Kina 1949. Partiledningen konstaterade att Mao Zedong hade till 70 procent haft rätt och till 30 procent haft fel och med det eftermälet vilar han i mausoléet på torget vid Himmelska fridens port. Mao är inte glömd, långt därifrån, men under senare år har arvet efter honom fått viss konkurrens med arvet efter Konfu- 5

cius. Under lång tid förtalades och förtrycktes det konfucianska arvet i folkrepubliken, men sedan några år har kommunistpartiet gjort vissa trevande försök att rehabilitera denna lära i alla fall valda delar av den. Man har till exempel inte påmint det kinesiska folket om den konfucianska definitionen på en lojal minister som den...som konsekvent kritiserar härskaren (bland annat enligt en grav i Guodian, provinsen Hubei, från trehundratalet f.kr.). I det konfucianska Kina betonades den enskildes skyldigheter mer än hans rättigheter. Det gällde skyldigheterna dels mot det lilla kollektivet (familjen), dels mot det stora kollektivet (kejsardömet). Följaktligen betraktades ämbetsmännens plikt att vid behov kritisera kejsaren som en skyldighet och inte som en rättighet. Försöken att återuppliva Konfucius har dock icke skett utan viss förvirring. Femtio år av anti-konfuciansk propaganda i skolorna har inte gått obemärkt förbi. ATT REFLEKTERA ÖVER: Stora språnget blev ett fatalt misslyckande. Hur kunde det hända och varför dröjde det innan de fulla konsekvenserna blev uppenbara? Kulturrevolutionen var en annan kampanj. Vad handlade den om? Hur och varför startade den? Vilka följder fick den? Deng Xiaoping lanserade ett reformprogram 1978 som kom att innebära en radikal förändring för Kina. På vilka sätt skiljde sig reformprogrammet från Mao Zedongs idéer? Vad hände på torget vid Himmelska fridens port (Tiananmen) i Beijing 1989 och vad ledde det till? Hur har de senaste tjugo årens snabba ekonomiska utveckling varit möjlig? Vad är arvet efter Mao Zedong? Vad var bra respektive dåligt av det han åstadkom? Vad är det historiska arvet efter det kejserliga och konfucianska Kina? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Konfucius, Rapport från kinesisk by 50 år senare, Shanghais historia... Program 2: Allting har ett pris URs TV-program nr 2 tar bland annat upp följande: de ekonomiska klyftorna mellan människor, migrantarbetare, klassresor. Kinas ekonomiska utveckling under de senaste decennierna har varit sensationell, jämfört med hur Kinas ekonomiska ställning var före åttiotalet. Kinas ekonomi är nu den andra största i världen och Kina har en stor och växande medelklass. Men om man ser på bruttonationalprodukten per invånare har Kina en lång väg att gå innan man är ikapp Europa. Före 1800-talet var Kina världens rikaste land, med en statskontrollerad marknadsekonomi utan kapitalism, då en del av handeln till exempelvis reglerades genom statliga monopol. Efter två hundra år av ekonomisk tillbakagång, krig och inbördeskrig, en begynnande kapitalism samt maoistisk kollektivism blev Kina på 1980-talet igen en statskontrollerad marknadsekonomi utan kapitalism. Därefter, i början av 1990-talet, tog man det slutliga steget över till dagens statskontrollerade kapitalistiska system. Med denna förändring har folkrepubliken Kina också fått ett stort klassiskt proletariat, dvs en egendomslös samhällsklass som utför kroppsarbete. Före kommunisternas seger 1949 var de kinesiska industriarbetarna alltför få för att kunna bära upp en kommunistisk revolution. Det insåg Mao Zedong och därför vände han sig istället till de många småjordbrukarna och lantarbetarna på Kinas landsbygd. Efter revolutionen satsade den kommunistiska ledningen på att bygga upp en omfattande tung industri vars arbetare visserligen arbetade för mycket låga löner men som samtidigt garanterades livstids anställning på tilldelade arbetsplatser, minimala hyror, bashälsovård, pensioner etc. Världens verkstad? Världens verkstad brukar Folkrepubliken Kina kallas. Idag är denna verkstad inne i en övergångsperiod, från produktion av enkla och billiga varor till produktion av högteknologiska produkter. Den enkla produktionen med dess låglönejobb har börjat söka sig bort från de moderna storstäderna vid kusten. En del söker sig till mindre utvecklade områden i det inre av Kina. Andra flyttar till länder i sydöstra Asien eller Afrika med ännu lägre löner än i Kina. Samtidigt är inte Kina lika beroende av utländskt kapital som tidigare. Man har gott om kapital själv och gott om tekniskt kunnande men fortfarande är det andra länder, som 6

USA, vilka dominerar när det gäller innovationsrikedom. Det är dessutom de länderna som köper en stor del av Kinas billiga och massproducerade varor. Om den industrin flyttar till andra länder förlorar Kina en del av dess exportinkomster samtidigt som man förlorar ett antal arbetstillfällen. Vidgade klyftor Med privatiseringen, kapitaliseringen, proletariseringen och den snabba tillväxten har inkomstklyftorna vidgats allt mer under de senaste decennierna. Medan Kinas snabba ekonomiska utveckling har bidragit till en utjämning mellan de rika länderna och de fattiga, har den samtidigt skapat allt större samhällsklyftor inom landet. Det finns i huvudsak fem slags ekonomiska klyftor: mellan städerna och landsbygden, mellan det mer utvecklade östra och södra Kinas kustregioner och det mindre utvecklade västra inlandet, mellan de rika och de fattiga inom framför allt städerna, mellan fast bosatta och migrantarbetare samt mellan de som har sådana positioner i samhället att de kan låta sig mutas och alla andra. Man kan till exempel jämföra skillnaderna mellan den rikaste femtedelen och den fattigaste femtedelen av hushållen i städerna. Enligt Kinas statistiska byrå var den rikaste delen 1985 tre gånger så rik som den fattigaste; år 2006 var den rikaste delen tio gånger så rik som den fattigaste. Dessutom är det så att statistiken anger löner och andra mätbara inkomster och därmed ser det ut som om de fattigaste trots allt ändå fått det bättre. Men vad statistiken inte tar med är de förmåner som de tidigare statligt anställda hade i form av billiga bostäder m.m. Vad statistiken inte heller tar med är okända inkomster, såsom mutor. Mot den bakgrunden är det inte självklart att alla fått det bättre. Och mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att en del kineser nostalgiskt ser tillbaka till Mao Zedongs tid. Migrantarbetarna Omkring 200 miljoner utgör den stora gruppen migrantarbetare. Det är lågutbildade och fattiga unga från landsbygden som tar sig till storstäderna för att arbeta. Många av dessa unga män jobbar på byggen av olika slag medan många av kvinnorna arbetar på sammansättningsfabriker som förser västerlandet med mängder av billiga konsumtionsvaror. Till skillnad mot hur det var före åttiotalet är det numera tillåtet att flytta och arbeta på annan plats än på hemorten. Däremot är det inte lika enkelt att folkbokföra sig på annan plats. Det innebär att dessa unga har svårt att till exempel få in sina barn på skolor. Därför väljer många unga par med barn att lämna barnet kvar i hembyn hos dess mor- eller farföräldrar. Som regel kommer de att ses bara under det kinesiska nyåret. Ett annat skäl att lämna kvar barnet i hembyn är att föräldrarna då kan jobba långa dagar i förhoppning om att tjäna tillräckligt för att senare kunna ge barnet en god utbildning. En annan aspekt av migrantarbetarnas situation är att de vid arbetslöshet kan återvända till sina hembyar. Detta är möjligt tack vare att Kinas jordbruk i stort består av en mängd små familje-jordbruk. Där blir de visserligen en del av den stora gruppen undersysselsatta men de blir vanligen inte helt blottställda och kan överleva tills situationen på arbetsmarknaden lättar. Vilka hot finns? Kinas kommunistiska parti är beroende av en både snabb och stadig ekonomiska tillväxt. Det ingår så att säga i det underförstådda samhällskontrakt som partiets maktposition grundas på. Så länge som folket gradvis får det materiellt bättre, och så länge som drömmen att bli rik överskuggar de uppenbara orättvisorna så länge accepteras partiets roll i samhället. Det som kan hota denna balans är bland annat: om inflationen stiger snabbare än inkomsterna eller tär för mycket på besparingarna för vanligt folk, om fastighetsbubblan brister och leder till personliga ruiner för alltför många inom den nya medelklassen, om låglönejobben försvinner till andra länder och leder till väsentligt ökad arbetslöshet och om västvärlden i allt högre utsträckning väljer att importera billiga massproducerade varor från andra länder än Kina innan Kina hunnit bygga upp en tillräckligt stor högteknologisk industri, om det sociala skyddsnätet (pensioner m.m.) inte förstärks tillräckligt för att förmå folk i allmänhet att börja satsa mer på konsumtion än på sparande, om de allra rikaste börjar tro att det kommer att gå bakåt för Kina och därför beslutar sig för att med deras förmögenheter lämna landet, om korruptionen tillåts växa än mer och leda till ännu fler protester från exempelvis bönder som förlorar både mark och utlovade ersättningar eller att dessa lokala protester sprider sig och blir regionala. ATT REFLEKTERA ÖVER: Arbetsförhållandena i Kinas stora sammansättningsfabriker är allt annat än avundsvärda. Det förekommer protester, men ändå ganska sällan med tanke på antalet sådana fabriker. Vad kan det bero på? De som flyttar från landsbygden till storstäderna för att arbeta är diskriminerade och har till exempel svårt att få sina barn i skolor. För- och nackdelar med detta system? Vad kan det innebära för migrantarbetarnas barn att bara träffa föräldrarna under en eller ett par veckor per år? Dessa barn växer således upp på landsbygden och uppfostras av äldre som inte bara geografiskt utan också mentalt befinner sig långt från de dynamiska storstäder där föräldrarna arbetar. Hur länge kommer den snabbt växande gruppen av välutbildade kineser med efter kinesiska förhållanden goda löner att nöja sig med giriga företag och korrupta politiska ledare? Hur kan ett av de mest ojämlika länderna i världen styras av ett kommunistiskt parti, som borde ha just jämlikheten som högsta mål? Hur stor ojämlikhet klarar ett samhälle av innan det kollapsar? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Växtvärk, Mellan höghus och soptipp, Strumpstaden... 7

Program 3: Partiet, makten och folket URs TV-program nr 3 tar bland annat upp följande: folkkongressen och makten, massprotester, korruptionen, internet och censuren. Mycket har hänt i Folkrepubliken Kina sedan Mao Zedongs dagar. Något envälde för kommunistpartiets högsta ledare råder inte längre. Istället är det politbyråns ständiga utskott i kommunistpartiet som är det högsta beslutande organet. Bytet av de högsta posterna såsom partiledare, president och premiärminister ska numera ske genom en långsiktig och planerad urvalsprocess. Dock, fortfarande är det en sluten process som bara den högsta partiledningen har insyn i och inflytande över. Kommunistpartiet makt utövas främst genom: att partiet godkänner alla viktiga utnämningar på alla nivåer i den offentliga förvaltningen, inklusive i de statliga företagen och institutionerna, såsom universitet m.fl., att partiet är uppbyggt som en parallellorganisation till den offentliga förvaltningen och att det är partiinstansen på varje nivå som har sista ordet. Reformer Trots att kommunistpartiet fortfarande har den absoluta makten i Folkrepubliken Kina har stora förändringar skett under de senaste decennierna, som exempelvis: Decentralisering: Reformpolitiken har inneburit en decentralisering av främst ekonomiska beslut, vilket bland annat innebär att den centrala regeringen och partiledningen idag har mycket mindre koll på vad som dagligen sker i samhället. Men partiet är fortfarande involverat i alla strategiska beslut. Privatisering: Ett stort antal tidigare statligt ägda bolag har privatiserats. Idag kan kineser utan större besvär starta eget. Liberaliseringen av ekonomin har åtföljts av en liberalisering på andra områden. Till exempel kan kineser nu resa omkring i landet som de vill. Mängder av kineser utnyttjar också möjligheterna att resa utomlands på studieresor och på semester. Det är också lättare att bosätta sig var man vill, men det finns fortfarande begränsningar för att förhindra en okontrollerad inflyttning till de stora och ekonomiskt expansiva städerna. Därför hittar man i Kina inga vidsträckta slumområden av det slag som är så vanliga i andra utvecklingsländer. Yttrandefriheten är betydligt större än för några decennier sedan, men långt från total. Det är idag accepterat att kritisera kommunistpartiet och enskilda ledare för hanteringen av enskilda ärenden men inte att ifrågasätta partiets ställning. Lagen: En gradvis förstärkning av lagen sker också. Till exempel har Nationella folkkongressen (Kinas parlament ) fått 8 en starkare roll i lagstiftningen. Rättssäkerheten förbättras, men det är en långsam process och den praktiska tillämpningen släpar efter lagstiftningen. Men när tillämpningen av lagarna kommer i konflikt med partiets intressen då anpassar man tillämpningen. Något självständigt domstolsväsende som i västländerna existerar inte. Beroende rättsväsende En grundbult i alla länder som anses demokratiska är ett oberoende rättsväsende, att domstolar ska följa lagen och inget annat. Regeringen ska till exempel inte kunna styra hur domstolar dömer. I Folkrepubliken Kina fungerar det inte så. Alla offentliga institutioner, inklusive rättsväsendet, ska följa politiken. Det innebär att Kinas kommunistiska parti alltid har sista ordet, dels genom att det är partiet som godkänner alla tillsättningar till högre tjänster, dels genom att partiet har representanter på plats för att se till att beslut och domslut blir de rätta. Partiet lägger sig inte i alla rättsfall, som till exempel trafikolyckor, men partiets ständiga närvaro, dess inflytande över alla viktiga tillsättningar och över juristutbildningarna innebär i praktiken en garanti för att åklagare och domstolar verkar för partiets intressen. Det gäller också polisen. Massprotester Däremot innebär det inte att lokala domstolar alltid agerar enligt den högsta partiledningens önskemål. Som man sade i det gamla Kina: Himlen är hög och kejsaren långt borta. Det är normalt viktigare att hålla sig väl med lokala partipampar än med politbyrån i Beijing och de lokala pamparna har ofta egna intressen att bevaka och skydda. En vanlig lokal konflikt är att ledningen för kommunen säljer mark till ett företag som vill sätta upp en fabrik; det är en viktig inkomstkälla för kommunerna. De bönder som tidigare odlade marken ska få ersättning. Men de är ofta mycket låga och det är inte ovanligt att de som ansvarar för att dela ut ersättningen passar på att stoppa en del av den i sina egna fickor. Om de drabbade bönderna går till domstol för att få rätt har ledningen olika sätt att stoppa dem: genom trakasserier från polisens sida, genom arresteringar för påstådda brott, genom påtryckningar på den lokala domaren, hot etc. Ofta leder detta till demonstrationer mot lokala partipampar. Det beräknas att ungefär fem hundra sådana massprotester äger rum varje dag. Det kan vara lätt för ledningens anhängare att provocera de protesterande att ta till våld, varpå polisen får en anledning att arrestera dem. Räcker inte det finns det andra medel. Ett exem-

pel är Qian Yunhui, en vald ledare i byn Zhaiqiao i Zhejiang-provinsen. Qian Yunhui protesterade mot ett kraftverksbygge på byns traditionella marker. Trots påtryckningar gav han inte upp. På morgon den 25 december 2010 fick han ett telefonsamtal och gick ut från hemmet för att möta någon. Strax efter fann några byinvånare honom ligga på vägen, med huvudet krossat av en truck. De lokala myndigheterna slog fast att han omkommit i en trafikolycka, men omständigheterna, bland annat vittnen som arresterats, tyder på att Qian Yunhui mördats. Korruption Korruptionen leder inte bara till rättsövergrepp utan också till att övergripande planer inte följs och till sämre effektivitet. Korruptionen förvärrar dessutom de redan tidigare skrämmande sociala klyftorna i landet och den leder till rovdrift av natur och människor. Korruptionen är också självgenererande. Om en person genom mutor fått en åtråvärd tjänst har han intresse av att få tillbaka sin investering så snart som möjligt, gärna med ränta. Det enklaste sättet blir då att själv kräva mutor för tillsättningar, tillstånd m.m. Censur Internet är populärt i Kina och anses som en viktig resurs i Kinas ekonomiska utveckling. Men alla försök att använda Internet för att sprida tabubelagda uppgifter eller tvivel på partiets överhöghet motas av en armé av kontrollanter. Inlägg som på ett av de många diskussionsforumena tar upp någon förbjuden fråga raderas till exempel snabbt. Till och med premiärministern, Wen Jiaobao, har censurerats i kinesiska media, när han för utländska medier mer öppenhjärtligt har påtalat behovet av demokratisering i Kina. Partiet utfärdar regelbundet nya instruktioner till dessa kontrollanter och till medierna om vad som inte får omnämnas. Omvälvande händelser i världen, som den arabiska våren, leder ofelbart till nya order om förbjudna ord. I början av år 2010 skrev kinesiska media om en buddhistisk nunna som upptäckt en oansenlig vit blomma under hennes tvättmaskin. Blomman troddes vara den mytiska youtan poluo, som enligt en buddhistisk legend bara blommar en gång på tre tusen år. Enligt New York Times (21 mars 2010) utfärdade kinesiska regeringen i mars 2010 ett antal riktlinjer för censuren inför den Nationella folkkongressens möte. Bland annat beordrades media i punkt sju att radera nyheter relaterade till youtan poluo, med motiveringen att...myndigheterna är bekymrade över spridandet av vidskepligheter. Att censuren oroar sig för en liten vit blomma kan verka märkligt. Men vad som inte nämndes i dessa direktiv var att den blommande youtan poluo enligt legenden ska förebåda ankomsten av en ny kung... ATT REFLEKTERA ÖVER: Xie Chuntao från partiskolan talar i programmet om partiets styrka i att kunna förändra sig och anpassa sig till nya förhållanden. Hur har partiets förändrats sedan Mao Zedongs tid? Varför tycks inte partiet oroa sig för att det sker kanske fem hundra massprotester varje dag? Kommunistpartiet har den absoluta makten, men trots det verkar man inte kunna begränsa korruptionen. Hur kan detta hänga ihop? Vore det möjligt med ett oberoende rättsväsende och rättssäkerhet i en diktatur? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Den kinesiska muren... Program 4: Mer än halva himlen URs TV-program nr 4 tar bland annat upp följande: framgångsrika kvinnor och kvinnor som begår självmord, ettbarns-politiken och en ovanlig yrkesskola för unga kvinnor. Kvinnan i det traditionella Kina hade ingen avundsvärd ställning. Hon skulle lyda fadern så länge hon var kvar i föräldrahemmet, mannen när hon gift sig, äldste sonen om hon blev änka samt svärmodern så länge som hon levde. Detta var i alla fall den norm man förväntades följa. Kvinnor arbetade förr vanligen hemma, där svärmodern regerade. Relationerna mellan dem var naturligtvis ofta goda, men det finns en hel del berättelser om elaka svärmödrar som drev unga hustrur till att begå självmord eller söka skydd i något buddhistiskt kloster. Men det fanns kvinnor som tog ansvar för familjens ekonomi och till och med gjorde livet surt för ogina svärmödrar. Det fanns även kvinnor som blev sektledare eller rövarhövdingar. Ett exempel är Madame Ching, som förmodligen var den mäktigaste sjörövarhövdingen någonsin. På höjden av sin karriär, i början av 1800-talet, kommenderade hon en flotta på två tusen fartyg och minst femtio tusen män. Fotbindningen Fotbindningen var ett särskilt uttryck för kvinnornas underord- 9

nade ställning. Mödrarna band sina döttrars fötter för att de skulle bli så små som möjligt. Det var en smärtsam och deformerande sedvänja som började spridas inom överklassen under Song-dynastin för tusen år sedan och som efterhand spreds till allt vidare kretsar. Den allmänna moralen krävde dessutom att kvinnor skulle hålla sig hemma och inomhus och syssla med hushållsarbete. Bara de fattigaste syntes utomhus. Det var också de som bara har lätt bundna eller helt obundna fötter. I en bok av Anna Magdalena Johannsen, Everlasting Pearl (1913), berättas till exempel om den sex-åriga Eviga pärlan. Någon gång i mitten av 1800-talet såg hon sin mor tillverka ett par små skor och undrade för vem de gjordes. Modern svarade att de var för henne och att det var dags att binda hennes fötter, därför att de började bli för stora och klumpiga. Dessutom sprang hon omkring alldeles för mycket för att vara en flicka. Eviga pärlan protesterade inte, hon visste att alla flickor måste få fötterna bundna och hon kunde inte vara annorlunda. Efter flera smärtsamma år blev hon beundrad för sina små fötter, som var ett tecken på hur mycket hennes mor brydde sig om henne och planerade för ett gott giftermål. Seglivade traditioner Efter kejsardömets fall 1912 ifrågasattes många av de gamla traditionerna. En verklig kulturrevolution började gradvis att förändra samhället. Fotbindningen förbjöds och 1930 fick kvinnor rätt att själva välja äktenskapspartners, att äga egendomar och de fick arvsrätt. Men första hälften av 1900-talet var en orolig tid på grund av inre och yttre motsättningar, krig och inbördeskrig. De nya lagarna trängde därför bara långsamt ut i landet. Efter kommunisternas seger 1949 förbjöds tvångsgifte igen och Kinas kvinnor blev formellt jämställda med männen. Åren 1950-53 genomfördes en nationell kampanj för att driva igenom den nya äktenskapslagen, som inte bara förbjöd arrangerade äktenskap utan också gjorde det lättare för kvinnor att begära skiljsmässa. Men kampanjen blev ett misslyckande och avbröts efter tre år. Kampanjen möttes av våldsamma protester som framför allt gick ut över de kvinnor som ville skiljas. Ett stort antal mördades eller tvingades till självmord. Lagen förverkligades så småningom, men det tog längre tid än bara några få år. Ett-barns-politiken Ett-barns-politiken genomfördes omkring 1980 som en tillfällig lag för att begränsa befolkningstillväxten. Regeln om högst ett barn per familj gäller främst i städerna. Bland bönderna kan man få tillåtelse att skaffa ett barn till om det första är en dotter vilket för övrigt lett till att många bönder önskar att första barnet blir en flicka. Bland de etniska minoriteterna är det också tillåtet med fler än ett barn, vilket har inneburit att minoriteternas andel av Kinas totala befolkning har ökat något under de senaste decennierna. Man kan också skaffa fler barn om man är villig att betala särskilda böter. Å andra sidan har det blivit så dyrt att ha barn att många familjer ändå avstår från att skaffa fler. Det gäller framför allt skolor och universitet och utbildning är högprioterat för nästan alla föräldrar. Tillämpningen av lagen skiftar en del från område till område, därför dyker det då och då upp fall på till exempel tvångsaborter som sprids via Internet. Trots ett-barns-politiken fortsätter Kinas befolkning att öka. Anledningen är att det finns en högre andel unga familjer i jämförelse med exempelvis Sverige och att medellivslängden ökar. Befolkningstillväxten avtar gradvis men kommer att fortsätta ytterligare femton, tjugo år innan det vänder och Kinas befolkning börjar minska. Det påstås ibland att ett-barns-politiken lett till att Kina idag har fyra hundra miljoner färre invånare än vad man annars hade haft. Det är tveksamt, eftersom ett-barns-politiken inte var den första åtgärden för att begränsa barnafödandet. Redan 1971 genomfördes en kampanj som kallades Sent Glest Få och som syftade till att man skulle gifta sig senare, dröja längre innan man skaffade nästa barn och få totalt färre barn. Den kampanjen ledde till att antalet barn per kvinna minskade drastiskt under sjuttiotalet. Vad ett-barns-politiken åstadkom var att ytterligare förstärka en trend som redan startat. Favoriserade söner I det traditionella jordbrukande Kina var söner favoriserade, vilket ledde till att fler pojkar överlevde de riskabla första åren. Man fick ett underskott av kvinnor, vilket gjorde det svårt för många föräldrar att hitta äktenskapspartners till sina omhuldade söner. Kina är fortfarande till stor del ett jordbrukande samhälle och även idag favoriseras söner på bekostnad av döttrar i alla fall på landsbygden. Därför har Kina också idag ett underskott av kvinnor och många män har fortfarande svårt att hitta en livskamrat. Visserligen är det enligt lag förbjudet att genom fosterdiagnostik ta reda på fostrets kön, men lagar spelar i praktiken inte så stor roll. Å andra sidan är det en hel del flickebarn som inte registreras när de föds och därför inte kommer med i statistiken. När det sju år senare är dags att börja skolan kan de plötsligt dyka upp. ATT REFLEKTERA ÖVER: Emancipationen av de kinesiska kvinnorna gick inte lätt, motståndet var stort bland män, speciellt på landsbygden. Hur gick det till i till exempel Sverige? Självmord blev en utväg för många kvinnor i hopplösa situationer i det traditionella Kina. Så verkar det också vara idag. Vad kan det bero på? Är underskottet på kvinnor en fördel eller en nackdel för kvinnor? Vad kan det leda till? Ett-barns-politiken, för- och nackdelar? Wu Qing, rektorn för yrkesskolan för unga kvinnor, säger i programmet: Om man vill förändra landsbygden, börja med kvinnorna. Då förändrar man hela familjen och kommande generationer. Man måste förändra deras tänkesätt. Först och främst kommer utbildning. Hur tänker hon? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Bli vuxen och känna sig fri, Drömmar med förhinder... 10

Program 5: En ny generation URs TV-program nr 5 tar bland annat upp följande: unga företagare, migrantarbetare och universitetsstuderande. I Kina pågår en folkomflyttning, urbanisering, som är utan dess like i världshistorien. Flera hundra miljoner väntas flytta in till städerna under de närmaste decennierna. De som lämnar landsbygden är framför allt de unga som lockas av möjligheterna att tjäna mångdubbelt mer i städerna än inom jordbruket. Många av dem tar sig till storstäderna för att snabbt få ihop tillräckligt med pengar för att kosta på deras barn en bra utbildning och kanske ett nytt hus till familjen. De jobbar gärna dubbla skift för att snabbare spara ihop det de behöver. Många unga startar eget och i det dynamiska Kina är möjligheterna att lyckas relativt stora. Inträdesprov I juni varje år deltar miljontals unga kineser i de årliga inträdesproven till universiteten (gao kao). Det är en nervös tid för kandidaterna och deras familjer. Under två dagar avgörs om de ska kunna komma in på något universitet och om de till och med får möjlighet att söka till något av prestige-universiteten. Det är under detta prov som varje kandidat förväntar sig att få utdelning av de långa skoldagarna i gymnasieskolan, läxor som skulle få svenska elever att baxna och dessutom extra stödkurser under kvällar, helger och sommarlov. Det är inte bara kandidaternas familjer som engagerar sig. Byggarbetsplatser i närheten av examinationsplatserna tar paus de dagarna för att inte störa koncentrationen och flygavgångar omdirigeras för att inte störa proven i engelsk hörförståelse. Konkurrensen är hård. Visserligen bygger Kina allt fler universitet, men efterfrågan tycks man inte komma ikapp. Idag studerar ungefär 23 miljoner kineser på universitet och högskolor, vilket är ca 1,7 procent av den totala befolkningen (i Sverige är motsvarande andel ca 4,5 procent). Studiearvet Studier står högt i kurs i Kina och har gjort så åtminstone sedan 900-talet. Det var då som statliga examinationer blev obligatoriska för alla som strävade efter att göra karriär som kejserliga ämbetsmän och den drömmen var det många som hade. De examinationerna var ännu mer krävande än dagens och förutsatte många års studier. Det finns åtskilliga historier om flitiga studenter, som den om han som band fast sitt hår i en takbjälke för att förhindra att han föll i sömn över böckerna. I boken Ancestors skriver Frank Ching om Qin Guan som trettio år gammal år 1078 deltog i examensprovet på provinsnivå. Examineringen ägde rum i ett särskilt inhägnat område; bestod av tre sessioner och pågick under åtta dagar. När alla kandidater samlats i anläggningen stängdes portarna och förseglades så att de inte skulle kunna öppnas förrän efter varje session. Kandidaterna kroppsvisiterades för att garantera att inget otillåtet smugglades in. Tidigt nästa dag fick kandidaterna första sessionens frågor. Under hela dagen och större delen av påföljande natt jobbade Qin Guan och de andra med uppgifterna, som handlade dels om att utveckla avsnitt ur klassiska texter, dels om att kommentera regeringspolitiken. Nästa morgon lämnade Qin Guan in sina papper och fick lämna området. Första sessionen var över. Efter en dags vila återkom Qin Guan för andra sessionen, som också varade en dag och en natt, liksom tredje sessionen. Åtta dagar efter att han anlänt var prövningen över och nu återstod bara att vänta på resultatet, vilket tog en månad. Det var få som klarade ämbetsmannaexamen, men man kunde prova hur många gånger som helst. I sin bok skriver Frank Ching också om Li Changning som år 1088, efter trettio års fruktlösa försök, inte bara blev godkänd i examen utan till och med blev den bäste av alla i hela landet. Han blev genast utnämnd till assisterande sekreterare i den littetära akademin och även till en hög militär position bara för att avlida några månader senare. ATT REFLEKTERA ÖVER: Vad kan anledningen vara att just unga kvinnor ofta startar eget? Idag gäller ett-barns-politiken, vilket innebär att det enda barnet pojke eller flicka är favoriserat och föremål för en uppmärksamhet som aldrig förr, från föräldrarna och från faroch morföräldrar. Hur ska det gå för dessa barn i framtiden? Hur ska det gå för de barn till migrantfamiljer som växer upp i byar hos deras mor- eller farföräldrar? Unga kineser får allt mer av intryck och personliga erfarenheter av andra länder genom resor, studier utomlands, Internet etc. Vad kan detta betyda för deras syn på samhället, politiken etc? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Bli vuxen och känna sig fri, Drömmar med förhinder, Ett annat liv, Den unga och mycket rika generationen, Ingen lek i den kinesiska skolan, Skola i förändring, Den unga och mycket rika generationen... 11

Program 6: Kultur för miljarder URs TV-program nr 6 tar bland annat upp följande: Kinas filmindustri, moderna författare, bokhandeln etc. Inom loppet av hundra år har Kina, sedan 1912, gått igenom inte bara en utan fyra kulturrevolutioner. Den första startade direkt efter kejsardömets fall 1912 då man ifrågasatte många gamla traditioner. Man ville modernisera Kina och befria folket från vissa traditioner, bland annat fotbindning och tvångsäktenskap. Det var framför allt unga studenter och andra intellektuella i de större städerna som var de drivande i den revolutionen och de inspirerades även av västerländsk kultur. Andra kulturrevolutionen genomfördes av kommunistpartiet i de områden som man kontrollerade före 1949 och därefter i hela folkrepubliken. Mao Zedong var den ledande kraften och syftet var att använda kulturen som ett verktyg i den politiska propagandan. Det fanns visst utrymme för traditionell kultur, men all masskultur ställdes i partiets tjänst. Författaren Lu Xun (1881-1936) hyllades till exempel av Mao Zedong för hans progressiva texter, men Mao sa också att om Lu Xun hade levat efter 1949 hade han fått välja mellan tystnad eller fängelse. Tredje kulturrevolutionen, Stora proletära kulturrevolutionen, sattes igång 1966 av Mao Zedong och pågick under tio år, men mest intensivt under de första åren (se s. 5). Fjärde kulturrevolutionen har lett fram till det kulturliv Kina har idag och är en följd av den ekonomiska reformpolitiken. Den har frigjort intern kreativitet och öppnat Kina gentemot omvärlden. Det har lett till ett öppet och livligt kulturliv, som Kina aldrig haft (utom en ansats åt det hållet i städerna mellan 1912 och 1949). Det har också lett till en viss invasion av global masskultur, som i andra länder. Pressfrihet? Kulturlivet, liksom medierna, är idag avsevärt mycket mer öppet och fritt jämfört med hur det var under Mao Zedongs dagar. Men det finns gränser och censuren har inte avskaffats. Ofta går det att kritisera enskilda ärenden, men även det kan vara riskabelt. År 2003 rapporterade till exempel en sydkinesisk dagstidning om ett flagrant fall av rättsövergrepp då en man misshandlats till döds av polisen. Fallet uppmärksammades även på Internet och ledde till en snabb lagändring om hur häktade ska behandlas. Det ledde också till att tidningens chefredaktör arresterades för påstådd korruption. Utbudet av medier har ökat dramatiskt sedan 1978. Då fanns det i hela landet 69 nyhetstidningar och 38 TV-kanaler. Trettio år senare, 2008, fanns det 1 938 nyhetstidningar och 3 700 TV-kanaler. Dessutom har Internet m.m. tillkommit. I dagens Kina kontrolleras inte innehållet i medierna innan de produceras eller sänds utom för en handfull medier av officiell karaktär. Alla medier får emellertid regelbundet instruktioner av den centrala censurmyndigheten om vilka nyheter som inte får rapporteras och om vilka som ska rapporteras. I utrymmet mellan dessa ytterligheter är medierna i princip fria att ta upp vad de vill. Hur står sig då censuren i Kina i internationell jämförelse? Journalister utan gränser har sammanställt ett pressfrihetsindex och enligt det ligger Kina av 179 länder på sjätte plats från botten. De länder som har ännu sämre pressfrihet är Iran, Syrien, Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea. Oberoende kultur Det finns en hel del oberoende kultur som ofta rör sig nära censurens gränser. Den utanför Kina mest kände företrädaren för denna kritiska kultur är konstnären Ai Weiwei. Det görs även kritisk film. Vid sidan av den storskaliga filmproduktionen i Kina, den som jämförs med Hollywood, finns oberoende regissörer och producenter. Den i väst förmodligen mest kände av de regissörerna är Jia Zhangke, som bland annat kallats den mest betydande aktiva filmskaparen i världen idag. Hans kanske mest kända film är den som på engelska heter Still Life. En annan oberoende regissör är Lou Ye, som kan skryta med att han av Kinas censur fått yrkes-förbud två gånger första gången på två år efter att han gjort filmen Suzhou-floden (2000), andra gången på fem år efter att han utan tillstånd anmälde filmen Sommarpalatset till Cannes filmfestival 2006. ATT REFLEKTERA ÖVER: Vad kan de fyra kulturrevolutionerna under 1900-talet ha betytt för Kina och för kineserna? Fyra kulturrevolutioner på hundra år är ett mått på hur Kina förändrats. Hur har svenskt kulturliv förändrats sedan 1900? Kinas kulturliv är idag mycket mer öppet och tillåtande än före reformperioden. Man kan till exempel producera filmer och skriva böcker utan att fråga om lov. Däremot kan censuren förbjuda filmer och böcker när de getts ut. Vad innebär det för de som abetar inom den kulturella sektorn? Yttrandefrihet och kontroll i dagens IT-värld? Är det möjligt att kontrollera tillgången till information? Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Innanför konstnären Ai Weiweis höga mur, Den kinesiska muren, Konstdistrikt 798, Både innanför och utanför, Poesin i blodet... 12

Program 7: Sol och vind men inget vatten URs TV-program nr 7 tar bland annat upp följande: den ekonomiska tillväxtens baksida i form av miljöförstöring, lokala protester mot luft- och vattenföroreningar, miljöaktivister, vattenbristen samt solstads-projektet i staden Dezhou. Före den ekonomiska reformperioden dominerades Folkrepubliken Kina av tung industri. Det typiska var stora, omoderna fabriker som generöst släppte ut alla slags föroreningar i luft och vatten. Å andra sidan hade de ett ansvar för arbetarnas grundläggande välfärd. Industrierna var stora, men totalt sett inte så många att de hade någon nämnvärd global påverkan. Med den snabba ekonomiska utvecklingen har flertalet gamla industrier ersatts av betydligt modernare, men samtidigt har antalet ökat så mycket att Kina nu svarar för en stor del av världens samlade utsläpp av luft- och vattenföroreningar, inklusive rena gifter. Man släpper till exempel ut mer koldioxid än något annat land, med Förenta Staterna som god tvåa. En stor del av dessa utsläpp sker från fabriker som tillverkar produkter som säljs i Västeuropa och Nordamerika. Tidigare tillverkades dessa produkter av otaliga fabriker i den rika världen, som där släppte ut stora mängder föroreningar. Nu har produktionen flyttat till Kina och varorna transporteras till västvärlden på mängder av oljedrivna lastfartyg. Dessutom, eftersom lönerna i Kina är så låga, har dessa varor blivit så mycket billigare att vi här kan köpa många fler av dem. Och vi i väst kan skryta med att vi har minskat våra utsläpp av koldioxid och andra föroreningar. Kina tjänar stort på att ha blivit världens verkstad, men Kinas befolkning får också ta kostnaderna. Miljö-tryck Kinas inhemska ekonomiska utveckling utgör ett starkt tryck på miljön. Framför allt hungrar Kina efter energi i alla dess former för att driva alla nya industrier, bygga all ny infrastruktur och alla nya bostäder för de hundratals miljoner kineser som har flyttat in eller kommer att flytta in till städerna, för alla nya bilar som dessa hundratals miljoner planerar att köpa etc, etc. Man har energikällor inom landets gränser, framför allt mängder av kol som är jämförelsevis billigt att ta fram och använda om man slipper ta hand om den koldioxid som kolförbränningen genererar. Och det har man hittills sluppit och lär fortsätta med att slippa ett bra tag till. Den ekonomiska utvecklingen är viktig för landet och för kommunistpartiet som får sin legitimitet av förmågan att se till att allt fler kineser ständigt får det allt bättre materiellt sett. Samtidigt satsar Kina mer än något annat land på förnyelsebara energikällor. Exempelvis har man sedan flera år elektriska mopeder som ljudlöst och smidigt transporterar ägarna mellan bostäder och arbetsplatser. Samtidigt som mängden bensindrivna bilar ökar i rasande takt. Riskabelt att försvara miljön Den lokala konkurrensen om att erbjuda företag goda villkor att etablera sig är förödande. När kommuner desperat behöver intäkter och arbetstillfällen är det få som försvarar naturen. De som ändå gör det löper stor risk att råka illa ut. År 2007 drabbades till exempel sjön Taihu, nordväst om Shanghai, av en algblomning som fick hela sjön att stinka av förruttnelse. Sjön förser runt trettio miljoner människor med dricksvatten. Regeringen beordrade stängning av drygt 1 300 fabriker runt sjön. Det visade sig att föroreningen pågått under flera år, men att de lokala bolagen trots det fått tillstånd av de lokala myndigheterna att fortsätta med utsläppen. I denna konkurrens om företag får även miljölagstiftningar, arbetarskydd, lagar om arbetstid etc komma i andra hand. Om ett företag anses viktigt för kommunen lär ingen domstol stoppa det, oavsett vilka lagar det bryter mot. Som då en advokat, specialiserad på industri-fall, av en domare fick följande besked efter en rättegångsförhandling: Advokat Zhou, om en domstol troget följer alla lagar och regleringar från provinsregeringen då kommer alla dessa fabriker att flytta till något annat ställe och den lokala ekonomin skulle kollapsa (Ching Kwan Lee (red.), Working in China, 2007). Det är oklart hur många av företagen runt sjön Taihu som tvingades slå igen. Vad som däremot hände var att en miljöaktivist, Wu Lihong, som under flera år varnat för vad som var på väg att hända, blev dömd till tre års fängelse i augusti 2007 för påstådd utpressning av ett av de förorenande företagen. Vattnet? Färskvattnet är Kinas verkligt stora problem. Kina har tillgång till lite vatten per invånare, bara en fjärdedel av genomsnittet för hela världen. Man har 20 procent av jordens befolkning, men bara sju procent av dess tillgångar på sötvatten. Slöseriet med vatten är anmärkningsvärt. Trots den dåliga tillgången är förbrukningen av vatten hög per invånare i Kina, nästan hälften till så stor som i Sverige. En stor del av vattnet slösas på grund av låga avgifter, dåligt underhållna rör etc. Bara omkring hälften av det vatten som ska gå till jordbruket når enligt Världsbanken ut till åkrarna. Resten försvinner genom läckage, avdunstning etc. 13

Av den fjärdedel av vattnet som går till industrin återvinns bara en mindre del, medan ca 85 procent av industrins vatten återvinns i Europa. Ett annat mått på ineffektiviteten är hur mycket vatten som konsumeras i förhållande till BNP. Under 2003 använde Kina fyra gånger så mycket vatten som världsgenomsnittet för att producera en viss mängd av BNP. På grund av den stora folkmängden, som fortfarande ökar, och den snabba ekonomiska tillväxten ligger uttaget av vatten per år långt över det årliga tillskottet av vatten. Resultatet blir framför allt en ständigt sjunkande grundvattennivå. År 1950 låg grundvattennivån i Beijing fem meter under markytan. Drygt fyrtio år senare låg den femtio meter under och nivån sjunker med en halv till en meter per år. I andra delar av landet kan nivån sjunka ännu snabbare. I norra Hebei-provinsen, dvs i området runt det snabbt växande Stor-Beijing, måste man idag borra brunnar på upp till 200 meters djup för att få rent vatten. För tio år sedan räckte det med att borra 30-40 meter (The World s Water 2008-2009, publicerad av Pacific Institute). Storskaliga lösningar I Kina finns en tendens till storskaliga lösningar, som till exempel byggandet av världens största dammbyggnad över Långa floden (Yangtze-floden), där den bryter fram genom Sichuans berg. Dammen, Tre Raviner, stod klar för några år sedan. Utöver kostnaderna för själva bygget och för förflyttningen av minst fyra miljoner människor har dammen haft ett antal oförutsedda konsekvenser. Det handlar bland annat om förstörelsen av ekosystemet i den dalgång som nu täcks av vatten och om ett antal jordskred på de branta bergväggarna runt magasinet. För att avhjälpa bristen på vatten i norra delen av landet har man påbörjat bygget av den första av sammanlagt tre planerade kanaler för att förse norra Kina med vatten från Långa floden. Varningarna för oförutsedda miljökonsekvenser är många och projektet har försenats ett antal år. Men liksom när det gällde Tre raviner tycks inget kunna stoppa planerna. Miljöförstöringen är för övrigt en av de vanligaste anledningarna till lokala s.k. massprotester. Det är också en av anledningarna till bildandet av lokala aktionsgrupper. ATT REFLEKTERA ÖVER: Om lokala myndigheter i Kina ökar kraven på lokala industrier riskerar de att företagen flyttar till andra delar av Kina. Om Kina ökar kraven på utländska företag riskerar man att de flyttar till andra länder. Hur löser man detta dilemma? Hur skulle vardagen vara här i Sverige om vi hade lika ont om färskvatten som Kina och det vattnet dessutom var lika förorenat som där? Vad kan anledningen vara till att miljöaktivister ofta fängslas trots att de uppenbarligen haft rätt i deras kritik? Hur kan man lösa vattenbristen i norra Kina? Vad kan det finnas för risker med att avleda vatten från Långa floden till storstäderna i norr? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien, exempelvis: Peking på hjul, Sopor en miljöbov och resurs... Program 8: Återkomsten URs TV-program nr 8 tar bland annat upp följande: Kinas investeringar i Afrika och andra världsdelar, Kinas betydelse för Europa och USA och oron över vad Kina kan göra, Kinas försvarsmakt, det planerade maktskiftet i Kina etc. Napoleon, den franske kejsaren, lär ha sagt att...den dagen Kina vaknar kommer världen att darra. Under nästan ett och ett halvt årtusende, fram till för två hundra år sedan, var Kina inte bara den folkrikaste utan även den ekonomiskt starkaste makten i världen. Kina hade en stabil och avancerad administration, baserad på en välutbildad ämbetsmannakår samt ett rikt kulturliv. Kina bedrev en del handel med omgivande folk och ibland även med fjärran länder som med Romarriket längs Sidenvägen. Men i stort var Kina ett inåtvänt rike som hade allt det behövde inom dess gränser. 14 Med länderna runt Kina hade kejsardynastierna under långa perioder en relation som innebar att Kinas kejsare symboliskt erkändes som kejsare över allt under himlen. Detta bekräftades formellt årligen genom särskilda ceremonier i den kinesiska huvudstaden, då sändebud för dessa länder Japan, Korea, Vietnam m.fl. högtidligen överlämnade tributer till Kinas kejsaren. I gengäld fick de gåvor som vanligen vida översteg tributerna i värde plus rätt att bedriva handel med Kina. I övrigt skötte dessa folk sig själva utan någon erövring, kolonisering eller exploatering från Kinas sida. Istället påtog sig den kinesiske kejsaren ett beskyddaransvar för dessa riken, så som en storebror enligt konfuciansk tradition tar hand om och skyddar de mindre bröderna och i gengäld får deras respekt och lojalitet. Denna världsordning varade fram till 1800-talet då Kina konfronterades med aggressiva västmakter, med England i

spetsen, som varken var intresserade av gamla spelregler eller av Konfucius. Dessa konfrontationer med bland annat de så kallade opiumkrigen i mitten av 1800-talet ledde för Kinas del till militär och politisk förödmjukelse, till ekonomisk tillbakagång och kris samt till två revolutioner under 1900-talet. Till sist, efter en omvälvande reformperiod efter 1978, är Kina numera åter en världsmakt. Har världen nu anledning att darra eller...? Kommer Kina att välja den politik som man under den kejserliga tiden ofta valde, dvs att prioritera harmoniska relationer med omgivande länder? Eller kommer Kina att uppträda som en självsvåldig översittare som behandlar de små grannländerna med arrogans och enbart med egna kortsiktiga ekonomiska intressen för ögonen? De länder som Kina befinner sig i konflikt med om de små öarna i Sydkinesiska havet har til exempel anledning att om inte darra så i alla fall att oroa sig. Sedan åttiotalet har allt fler västerländska företag investerat allt mer i Kina eller helt flyttat produktionen dit. Men under det senaste decenniet har också allt fler kinesiska företag investerat i andra länder. Man har till exempel satsat stort i Afrika som lockar med dess naturresurser. Det har bland annat lett till en snabbare ekonomisk utveckling i stora delar av Afrika. Det finns en del misstro mot Kinas avsikter, men den misstron tycks vara mer spridd bland de tidigare kolonialmakterna i Europa än i Afrika. I Europa och Nordamerika finns det också en hel del misstro mot Kinas avsikter i västvärlden samtidigt som beroendet av Kina ökar. Det är, som det sägs i åttonde programmet, som relationen mellan missbrukaren och langaren. Den rika världen har blivit allt mer beroende av en ständigt ökad konsumtion och Kina tillhandahåller villigt varorna till ett överkomligt pris. ATT REFLEKTERA ÖVER: Sedan landet enades under förste kejsarens tid, för mer än två tusen år sedan, har Kina dominerat och varit ett föredöme i östra Asien genom kulturen, filosofin, den kejserliga administrationen etc. Trots denna dominans har Kina under långa perioder strävat efter att lösa eventuella konflikter med omgivande länder utan att använda våld. Hur kan man förklara det? Vad kan Kinas stora investeringar utomlands innebära för afrikanerna och för européerna? Vilka vägar kan Kina gå när det gäller relationerna till övriga världen? Vad kan Kina bidra med för att skapa en värld byggd på harmoniska relationer? Hur skulle situationen vara här i Europa om vi inte haft tillgång till alla de billiga varor från leksaker till datorer som tillverkas i Kina? Har världen anledning att darra inför ett allt starkare Kina? Etc Lyssna även på URs radioprogram i Kina-serien. Avslutning Det finns en tendens i väst att betrakta Kina som exotiskt. Som regel skiljer sig dock inte kinesiska traditioner i grunden från till exempel svenska. Som det står i inledningen till Tre Teckens Klassiker (En läsebok för barn om det konfucianska tänkandet. Den skrevs på 1200-talet och användes fram till slutet av 1800-talet. Texten är uppställd i rader om tre tecken för att lätt kunna memoreras): Människor vid födseln är naturligen goda, deras natur är liknande deras vanor gör dem olika. Det finns förstås skillnader, men i flera fall är det inte Kina som skiljer ut sig från mängden utan Sverige eller Västeuropa. Dock, det finns några företeelser som varit om inte unika så i alla fall speciella för Kina, som exempelvis: Arvsreglerna, som innebar att alla söner delade på arvet. En familj som levde gott på den mark de ägde, kunde efter föräldrarnas död förvandlas till två eller fler fattiga familjer. Därför hade man till exempel inte några stora gods som intakta stannade i familjens ägo, generation efter generation. Konfucianismen som en grundläggande morallära både för relationerna inom familjens ram och för relationerna mellan kejsaren och folket.. Enligt konfucianerna skulle riket styras av upplysta, välvilliga och oegennyttiga furstar och ämbetsmän. Fursten skulle vara det främsta moraliska föredömet för allt folk, speciellt för hans ämbetsmän. Examinationer: Under en tid, då europeiska riken vanligen styrdes av en ärftlig aristokrati, var tanken att vem som helst skulle kunna avancera och bli en del av eliten en revolutionerande idé. För ca tusen år sedan utformades ett obligatoriskt examinationssystem, som var öppet för nästan alla män. Den som ville bli kejserlig ämbetsman måste bli godkänd i en serie av ytterst krävande examinationer. Det som testades var kandidaternas kunskaper om de konfucianska skrifterna och den konfucianska etiken (se s. 11). Den kejserliga förvaltningen, baserad på examinationer. Det innebar bland annat att i stort sett vilken man som helst, oavsett hur fattig han var, hade möjlighet att göra karriär som ämbetsman. Det innebar också att inga obegåvade eller lata söner kunde bli ämbetsmän, oavsett hur rika deras föräldrar än var. Dessa ämbetsmän hade privilegier, men de hade inte fått dem genom födsel utan förtjänat dem genom mångåriga studier och krävande examinationer. Tack vare den respekt som dessa ämbetsmän åtnjöt kunde Kina styras av en relativt liten förvaltning. En av de främsta Kina-kännarna, John King Fairbank, skrev till exempel: Aldrig har så få styrt så länge över så många (China A New History). 15

Lästips Några fakta-böcker på svenska: Johan Björkstén: I mittens rike det historiska och moderna Kina (2011). Ca 200 sidor. Lättläst och insiktsfull, bra nybörjarbok om Kinas historia, kultur, traditioner etc. Klas Eklund: Kina den nygamla supermakten (2011). Knappt 300 sidor. Författaren, ekonom, skriver framför allt om Kinas ekonomiska utveckling och dess växande globala ekonomiska betydelse. Marcus Haraldsson. En linje över Kina (2007). Drygt 300 sidor med många fotografier. 1999 gjorde författaren en cykeltur tvärs över Kina, från Tibets högplatå till Hongkong. Sju år senare gör han om samma tur med bättre cykel och söker upp personer och platser som han mött på den första turen. Hans Hägerdal: Kinas historia (2008). Ca 400 sidor. En grundligare skildring av den kinesiska historien. Knappt hälften av boken handlar om Kinas moderna och turbulenta historia, som tog sin början 1912 med kejsardömets fall och utropandet av den nya republiken. Hans Hägerdal: Kinas ledare 1912-2012 (2012). Drygt 300 sidor. De senaste hundra årens historia, sedan kejsardömets fall 1912, med särskilt fokus på de främsta ledarna: Sun Zhongshan (Sun Yat-sen), Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek), Mao Zedong och Deng Xiaoping. Björn Kjellgren: Kinakunskap (2000). Knappt 300 sidor. En bred och insiktsfull grundbok om historia, statssystem, ekonomi, minoritetsfolk, filosofi och religion, det kinesiska språket och skrivtecknen etc. Cecilia Lindqvist: Tecknens rike (1989), drygt 400 sidor. En klassiker om kinesisk kultur och om de kinesiska tecknens uppkomst och utveckling under historiens gång. Cecilia Lindqvist: Qin (2006). Knappt 300 sidor. En vacker bok om det kinesiska musikinstrumentet qin och dess betydelse i den bildade klassens liv. Börje Ljunggren: Kina vår tids drama (2008). Knappt 400 sidor. En grundlig genomgång av historia, ekonomi, miljö, välstånd och växande klyftor, lagar och mänskliga rättigheter, politiskt system etc. Torbjörn Lodén: Kinas vägval från himmelskt imperium till global stormakt (2012), Ca 200 sidor. Boken fokuserar framför allt på kinesisk kultur och historia och leder fram till fyra av de avgörande vägval som författaren anser att Kina står inför, såsom frågan om fortsatt diktatur eller en övergång till demokrati.. Xiao Rundcrantz: Röd åklagare En kvinnas berättelse om brott, makt och korruption i Kina (2006). Ca 300 sidor. Författaren har varit anställd vid åklagarämbetet i Kina och ger en bild inifrån systemet om hur lagar och rättsskipning i praktiken tillämpas. Liu Xiaobo: Jag har inga fiender, jag hyser inget hat valda texter och dikter (2011). Ca 400 sidor. Liu Xiaobo är den idag mest kände kinesiske dissidenten, i alla fall utanför Kina. 2008 var han en av undertecknarna av Charta 08, ett politiskt manifest för demokrati och rättssäkerhet, och 2010 fick han Nobels fredspris. Några självbiografiska skildringar och romaner på svenska: Gao Anhua: Till kanten av himlen en berättelse om kärlek, svek, umbäranden och mod (2000). En självbiografisk bok av författaren som föddes 1949, samma år som kommunisterna tog makten i Kina. Dai Sijie: Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan (2001). En pärla om två tonårspojkar, klassade som intellektuella, vilka under kulturrevolutionen skickas ut till en avlägsen by på den kinesiska landsbygden för att omskolas. De överlever denna vistelse tack vare deras goda humör, Mozart och Balzac... Ming Wang-Sonnerup: Rött land, röd jord En flickas uppväxt i Maos Kina (2008), drygt 600 sidor. Om författarens liv i Kina, hon föddes samma år som kommunisterna tog makten, 1949, och hon levde genom alla förändringar och alla kampanjer. Hon kände personligen av konsekvenserna av Mao Zedongs tänkande. Internet: www.folkbildning.net/kina en webbplats speciellt utformad med tanke på studiecirklar och andra Kina-studier. Här finns även fler tips på litteratur, webbplatser etc om Kina. 16