Parkeringsnorm - vad är det? Parkeringsnormen innehåller regler för hur många bilplatser som fastighetsägare skall ställa i ordning vid nybyggnad samt vid större om- och tillbyggnad. Antalet bilplatser som krävs hänger samman med verksamhetens art och bebyggelsens area. Kommunens skyldigheter och rättigheter att kräva anordnande av parkeringsplatser regleras i plan- och bygglagen (3 kap 15 och 16 ). Normen omfattar inte någon parkeringsplan, dvs var i centrum parkeringsplatserna skall placeras. Dessa frågor behandlas i den fysiska planeringen eller i samband med bygglovprövning av enskilda byggnadsobjekt. Ändringar och nyheter Följande ändringar har gjorts i den hittills gällande parkeringsnormen: Området för vilket normen skall gälla har utökats. Området sammanfaller med den s k zon 1. Indelningen i verksamhets- eller lokaltyper har i vissa avseenden förenklats, dvs flera verksamhetstyper har getts samma normtal. Normer har även införts för samlingslokaler och bostäder, vilket inte fanns tidigare. Normtalen för samnyttjande av bilplatser har differentierats. Begreppen begränsat respektive obegränsat samnyttjande har införts. Klarare tillämpningsregler har införts. Reglerna för upplåtelse av kommunal mark för parkering (tidigare benämnt parkeringsköp) har utgått. Dessa frågor behandlas separat.
Områdesavgränsning Området inom vilket normen skall gälla är identiskt med den s k zon 1. Zon 1 utgör den centrala delen av tätorten som bedömts vara av särskilt strategisk betydelse för befintlig och framtida centrumutveckling.
Normtal Erforderligt antal bilplatser per 1000 kvm bruttoarea (BTA): Verksamhet (användningssätt) Ej samut- Begränsat Obegränsat nyttjande samutnyttjande samutnyttjande Livsmedelshandel 35 28 23 Restaurang, hotell, post 30 24 20 Övrig detaljhandel samt kontor och jämförlig verksamhet 18 14,5 12 Samlingslokaler 25* 20* 17* Bostäder i flerbostadshus 0,8 bilplatser/lägenhet. Ej reduktion vid ev samnyttjande. Bostäder i småhus (1-2 lägenh) 2,0 bilplatser/lägenhet. Ej reduktion vid ev samnyttjande. * Antal bilplatser/100 kvm rumsarea i lokalens huvudsal Särskild utredning om bilplatsbehovet skall göras i följande fall: Om en viss verksamhets parkeringsbehov kan antas skilja sig väsentligt från vad ovanstående normtal ger. Om en fastighet innehåller olika verksamheter, integrerade med varandra (t ex centrumhuset). Vid beräkning av parkeringsbehov för verksamheter som inte återfinns i förteckningen (t ex industrier). Definitioner Parkeringsplats Bilplats Bruttoarea (BTA) Yta för uppställning av flera fordon. Yta för uppställning av enskilt fordon. Sammanlagd area för våningsplanen i en byggnad, begränsad av ytterväggarnas utsida. Tekniska utrymmen, förråd och lager m m i annat plan än bottenplanet skall inte inräknas. Inte heller fristående garage eller skärmtak över bilplatser, som skall tillgodose verksamhetens bilplatsbehov. Rumsarea i samlingslokaler Den area som begränsas av rummets innerväggar. Tillägg skall göras för ev läktare. Arean för upphöjd scen eller podium skall frånräknas.
Ej samnyttjande Begränsat samnyttjande Obegränsat samnyttjande Parkeringsplatsen är avsedd för en viss fastighet eller verksamhet. Enskild bilplats får reserveras. Minst 50 procent av platserna skall upplåtas för besökare (för livsmedelshandel, hotell och postkontor minst 80 procent). Tidsbegränsad parke ring kan tillåtas. Samnyttjande mellan flera fastigheter och/eller mellan flera verksamheter inom samma fastighet. Parkeringsplatsen får reserveras för boende, arbetande och be sökare till de berörda fastigheterna/verksamheterna. Enskild bilplats får endast reserveras för boende samt för handikap pade. Tidsbegränsad parkering kan tillåtas. Samnyttjande mellan flera fastigheter och/eller mellan flera verksamheter inom samma fastighet. Parkeringsplatsen får inte reserveras för enbart de berörda fastighe terna/verksamheterna. Enskild bilplats får endast reserveras för handikappade. Tidsbegränsad parkering kan tillåtas. Tillämpning Normen skall tillämpas i följande fall: Vid nybyggnad. Vid om och/eller tillbyggnad av verksamhetsutrymmen (ej vid fasadändringar eller vid om- och tillbyggnad av biutrymmen). Vid ändring av användningssätt. Vid om- och tillbyggnad eller ändrad användning av del av fastighet skall bilplatsbehovet ordnas för hela fastigheten. Vid ombyggnad eller vid mindre tillbyggnad (högst 20 procent av byggnadsarean) samt vid ändrad användning inom befintlig byggnad reduceras det framräknade platsbehovet med 10 procent (gäller ej vid obegränsat samnyttjande). Vid samnyttjande mellan flera fastigheter skall bindande avtal genom förrättning enligt anläggningslagen eller genom servitut företes innan bygglov beviljas. Gångavståndet mellan en fastighets entré och dess parkeringsplats får inte överstiga 200 meter. För bostäder får gångavståndet endast i undantagsfall överstiga 50 meter. Alla parkeringsplatser som helt eller delvis är avsedda för besökare skall skyltas. Enhetliga skyltar tillhandahålls av tekniska kontoret.
Minst 5 procent av bilplatserna skall vara reserverade för handikappade. Bredden på en bilplats får inte understiga 2,25 meter. Bilplats för handikappade skall vara minst 3,0 meter bred. Miljö- och byggnämnden fastställer parkeringsbehovet i samband med bygglovprövning. Bakgrund Den nu gällande parkeringsnormen har tillämpats sedan 1987. Anledningen till att normen infördes var i första hand en ambition att säkerställa anläggandet av parkeringsplatser i takt med bebyggelseutvecklingen i tätortens centrala delar. Som underlag för normtalen fanns en utredning, som utfördes under perioden november 1986 - februari 1987. Utredningen omfattade parkeringsräkningar och parkeringsvaneundersökningar samt jämförelser med förhållandena i andra orter av liknande storlek. Slutligen gjordes prognoser om framtida biltäthet med utgångspunkt från statistiskt material. Den nuvarande parkeringsnormen innehåller också regler för avlösen och parkeringsköp, dvs villkoren för upplåtelse av kommunal mark för parkering. Miljö- och byggnämnden, som svarar för normens tillämpning, har påpekat att det föreligger svårigheter att tolka normen på ett enhetligt sätt. Bland annat anses reglerna för samnyttjande som oklara. Gränserna för det område inom vilket normen gäller behöver revideras. Nyligen presenterade utredningar om parkeringsköp ger också anledning att se över reglerna. Kommunstyrelsens arbetsutskott har i oktober 1993 uppdragit till kommunstyrelsekontoret att göra en översyn av parkeringsnormen. Överväganden Vid utarbetandet av den nya parkeringsnormen har följande överväganden lagts till grund för det framlagda förslaget: De tidigare fastlagda normtalen kan i stort sett anses rättvisande och korrekta. De gamla normtalen bestämdes med utgångspunkt från en viss tillväxt i bilanvändningen. Nutidens miljöambition är inriktad på att minska bilismen. Å andra sidan kan påstås att goda parkeringsmöjligheter bidrar till en bättre luft- och ljudmiljö i tätorten, eftersom risken för parkeringsplatsletande bilister minskar. God tillgång på parkeringsplatser är även en viktig konkurrensfaktor för att göra Götene mera attraktivt som serviceort. Ökad omsättning på parkeringsplatserna skall eftersträvas. Det är inte praktiskt möjligt att dimensionera parkeringsplatserna för extrema situationer i form av marknadsdagar och liknande arrangemang. Till och med på fredagseftermiddagar och lördagar kan det uppstå trängsel på de mest centralt belägna platserna. Vid sådana tillfällen måste något längre gångavstånd accepteras.
Förhållandena torde kunna förbättras genom effektivare samnyttjande jämte bättre skyltning. Begränsning av parkeringstiden är också en effektiv metod för at öka omsättningen. Sådan begränsning finns redan i dag, men övervakas inte. Införande av en s k parkeringszon med generella parkeringstider kombinerat med övervakning under högbelastade perioder bör övervägas. Fördelarna med samnyttjande skall tas till vara. Om flera verksamheter utnyttjar samma parkeringsplats ökar verkningsgraden och platsbehovet minskar. Det kan dock finnas fall där man önskar begränsa samnyttjandet i viss omfattning, t ex för att kunna reservera en grupp bilplatser för hyresgäster eller anställda. För att tillgodose behovet av differentierade samnyttjandeformer har begreppen begränsat respektive obegränsat samnyttjande införts. För att uppmuntra ett obegränsat samnyttjande har normtalen för denna kategori sänkts något. Enligt den hittills gällande parkeringsnormen minskas normtalen med i genomsnitt 27 procent vid samnyttjande. I förslaget minskas normtalen för begränsat och obegränsat samnyttjande med 20 respektive 33 procent. Miljökonsekvenser Ur miljösynpunkt kan det synas som en klar fördel att göra centrumområdet bilfritt. Varutransporter samt utrycknings- och arbetsfordon måste självfallet tillåtas, men personbilstrafiken skulle i princip kunna förbjudas. Fördelarna i form av minskat buller, minskade avgasutsläpp och ökad trafiksäkerhet är uppenbara. Tyvärr är denna radikala miljöåtgärd inte genomförbar, i varje fall inte i dagens situation. Ett förbud mot privatbilism i centrum kräver ett annat distributionssystem för dagligvaror och andra tyngre transporter. Hur paradoxalt det än kan låta, torde en ökad tillgång på lätt tillgängliga parkeringsplatser bidra till en förbättrad miljö. Ju snabbare man hittar en parkeringsplats, ju mindre trafik och ju bättre trafikmiljö. Brist på parkeringsplatser i centrum leder på sikt till att handeln söker sig till externa lägen, i bekväm anslutning till de större trafiklederna. En sådan utveckling medför en utarmning av tätortens centrala delar och ökar behovet av energikrävande och miljöpåverkande transporter. Kommunen kan bidra till en förbättrad trafikmiljö i centrum genom att i första hand vidta åtgärder för att underlätta tillgängligheten och öka omsättningen på parkerade fordon. I andra hand kan nya parkeringsplatser anläggas i centrumområdets utkanter och upplåta dessa till fastighetsägarna på fördelaktiga villkor. Effekten härav kan bli att tomtmark som i dag utnyttjas för parkering förvandlas till gröna ytor! Referenser: Parkeringslexikon, ISBN 91-7970-936-2 Bilplatsbehov i en kommun, ISBN 91-85562-99-8
VILLKOR FÖR UPPLÅTELSE Administrativa förutsättningar Kommunen kan ställa mark till enskilda fastighetsägares förfogande för att tillgodose deras behov av bilplatser för boende, anställda och besökare. Marken som upplåts skall ha planmässiga förutsättningar att utnyttjas för parkering. Gator, torg och annan s k allmän-platsmark kan inte upplåtas för enskilt nyttjande. Kommunens företrädare gentemot nyttjare är kommunstyrelsen, som kan delegera beslutsrätten enligt bestämmelserna i kommunallagen. Fastställande av viss fastighets parkeringsbehov sker av miljö- och byggnämnden, oftast i samband med prövning av ansökan om bygglov. Innan avtal om upplåtelse träffas, skall samråd ske mellan kommunstyrelsen och miljö- och byggnämnden. Dessa regler är i första hand avsedda att tillämpas för markupplåtelse inom det område i Götene centrum som omfattas av särskild parkeringsnorm. Upplåtelse skall ske i överensstämmelse med normens tillämpningsregler. Reglerna kan även i tillämpliga delar användas vid markupplåtelse utanför det i normen avgränsade området. Upplåtelseformer Överenskommelse om upplåtelse sker normalt genom tecknande av nyttjanderättsavtal. Om nyttjare så påfordrar, kan inrättas gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen eller tillskapas servitut. Avtal om upplåtelse skall utformas så att ömsesidig stabilitet i förhållandet mellan parterna garanteras. Parkeringsplatsers läge och anordnande En parkeringsplats som upplåts till enskild nyttjare skall vara lämpligt belägen i förhållande till nyttjarens fastighet. I parkeringsnormen anges att avståndet från en fastighets entré till dess parkeringsplats inte får överstiga 200 meter. För bostäder gäller ett längsta avstånd av 50 meter, som endast i undantagsfall får överskridas. Parkeringsplatsens läge och antal bilplatser skall preciseras i överenskommelsen om upplåtelse. Kommunen svarar i normalfallet för parkeringsplatsens iordningställande, drift och underhåll. Ytbeläggning, målning och uppsättande av eventuella avbärare eller andra anordningar skall ske i enlighet med rådande praxis. Kommunen svarar också för att skyltar sätts upp och underhålls.
Taxa Avgiften för varje bilplats, som upplåts enligt ovan, bestäms till 23 700 kronor. Avgiften utgör engångsavgift och gäller vid avtal träffade före utgången av år 1995. Avgiften är inte belagd med mervärdesskatt. Avgiftens storlek skall indexregleras varje år per den 1 januari, med utgångspunkt från den årsvisa förändringen av entreprenadindex E 84 för vägentreprenader. Första indexregleringen skall alltså ske i januari 1996, varvid regleringen skall baseras på indexförändringen under perioden oktober 1994 - oktober 1995. Det framräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor. Som underlag för indexberäkningen skall följande schablonmässiga antaganden gälla för anläggning och drift: 2/3 av kostnaden hänförs till grusöverbyggnad. Entreprenadindex E 84 litt 231 oktober 1994: 178,4. 1/3 av kostnaden hänförs till asfaltbeläggning. Andra typer av beläggning an-tas dra samma kostnad. Entreprenadindex E 84 litt 241 oktober 1994: 135,9. Om nyttjare påfordrar att nyttjanderätten regleras enligt anläggningslagen eller genom servitut, skall kostnaderna härför betalas av nyttjaren. Vid upplåtelse genom arrende eller annan form av hyresavtal bestäms den årliga arrende/hyresavgiften till 1/10 av ovan angiven avgift, dvs 2 370 kronor för år 1995. BAKGRUND Den nuvarande parkeringsnormen, som tillämpats sedan 1987, innehåller även regler för avlösen och parkeringsköp, dvs villkoren för upplåtelse av kommunal mark för parkering. Miljö- och byggnämnden, som svarar för normens tillämpning, har påpekat att det föreligger svårigheter att tolka normen på ett enhetligt sätt. Bland annat anses reglerna för samnyttjande som oklara. Gränserna för det område inom vilket normen gäller behöver revideras. Nyligen presenterade utredningar om parkeringsköp ger också anledning att se över reglerna. Kommunstyrelsens arbetsutskott har i oktober 1993 uppdragit till kommunstyrelsekontoret att göra en översyn av parkeringsnormen. ÖVERVÄGANDEN Vid utarbetandet av de reviderade villkoren för markupplåtelse har följande överväganden lagts till grund för det framlagda förslaget: Villkoren för upplåtelse redovisas i separat handling. Den tidigare gällande parkeringsnormen omfattade både normtal med tillhörande tillämpningsregler samt villkor för upplåtelse av kommunal mark.
Parkeringsnormen och reglerna för upplåtelse har inget direkt samband med varandra. Vid eventuell översyn och revidering kan det vara en fördel att kunna behandla normtalen och upplåtelsevillkoren var för sig. Avgiftens storlek har kontrollerats. Vid den tidigare normens upprättande år 1987 gjorde en beräkning av kostnaden för en bilplats. Beräkningen omfattade kostnader för mark, anläggande, underhåll samt kapitalisering grundad på en avskrivningstid av 33 år. Beräkningen gav ett pris (=avgift) av 17 000 kronor per bilplats. Avgiften har därefter indexuppräknats årligen med utgångspunkt från vägbyggnadsindex. En förnyad beräkning har utförts i februari 1995. Beräkningen har gjorts med utgångspunkt från gällande priser för mark och anläggningskostnader och jämförts med indexutvecklingen under perioden 1987-1995. Tillämpningsreglerna har setts över. I slutet av 1980-talet fördes en debatt om lagenligheten av parkeringsköp. Efter utredningar i frågan har bostadsdepartementet konstaterat att anordnande av parkeringsutrymme kan tillgodoses genom parkeringsköp. Något behov av att införa ett uttryckligt lagstöd har inte ansetts föreligga. För att ett avtal skall anses lagenligt bör dock följande huvudkrav vara tillgodosedda: Parkeringsplatsen måste preciseras i avtalet, vara av bestämd storlek och bestämt läge. Parkeringsrätten måste bibehållas till förmån för den fastighet som skall utnyttja utrymmet. De föreslagna tillämpningsreglerna har utformats med beaktande av ovan nämnda krav. Referenser: Parkeringsköp, ISBN 91-7099-337-8 Parkeringslexikon, ISBN 91-7970-936- Antagen av kommunfullmäktige den 30 okt 1995, 74 att gälla fr o m den 30 nov 1995 (laga kraft)