KOMMUNFÖRBUNDETS STÅNDPUNKTER I FRÅGESTÄLLNINGAR SOM BERÖR HEM- BYGDSRÄTTEN

KOMMUNFÖRBUNDETS STÅNDPUNKTER I FRÅGESTÄLLNINGAR SOM BERÖR HEM- BYGDSRÄTTEN Hembygdsrätten, jordförvärvsrätt/-tillstånd och näringsrätten Ålands kommunförbund/2008-10-16

Innehållsförteckning Förord... 3 SAMMANSTÄLLNING AV KOMMUNFÖRBUNDETS STÅNDPUNKTER... 4 Hembygdsrätten... 4 Jordförvärvsrätt/tillstånd... 4 Näringsrätten... 4 Hembygdsrätten - kommunförbundets ståndpunkt... 6 Förslag till åtgärder... 6 Möjliga juridiska hinder... 6 Konsekvenser får införandet av hembygdsrätt för EU-medborgare för övrig lagstiftning såsom jordförvärvs- och näringslagstiftningen... 8 Jordförvärvsrätt/tillstånd - kommunförbundets ståndpunkt... 9 Jordförvärvstillstånd för fysiska personer... 9 Förvaltningspraxis 1.11.2003-1.9.2008... 9 Näringsrätten - kommunförbundets ståndpunkt... 11 Konsekvenser av en förändring av huvudregeln... 11 Nuvarande praxis... 11 Praxis som avviker från 2/3-regeln... 11 Ny praxis... 12 2

Förord Ålands landskapsregerings handlingsprogram förutsätter att "en parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp ges uppdraget att se över tillämpningen av näringsrätts- och jordförvärvsbestämmelserna samt hembygdsrätten särskilt när det gäller kravet på finskt medborgarskap för att erhålla hembygdsrätt." Landskapsregeringen har tillsatt en kommitté som skall analysera nuläget, lyfta fram områden som upplevs som problematiska och se om nuvarande lagstiftning är tillräcklig, alternativt komma med ändringsförslag samt se över tillämpningen av befintligt regelverk. Med anledning av detta har kommunförbundets styrelse beslutat ta fram ståndpunkter i vissa frågeställningar som berör hembygdsrätten för att användas i förbundets långsiktiga arbete. De ställningstaganden som görs är att alla EU-medborgare bör kunna få hembygdsrätt, juridiska personers jordförvärvsrätt bör begränsas och att det inte finns någon anledning att luckra upp huvudregeln för permanent näringsrätt. Om ytterligare information önskas kontakta gärna Sigurd Lindvall på Ålands kommunförbund. Ålands kommunförbund Sigurd Lindvall Förbundsdirektör 3

SAMMANSTÄLLNING AV KOMMUNFÖRBUNDETS STÅNDPUNKTER Kommunförbundet konstaterar inledningsvis att den åländska hembygdsrätten utgör en grundsten i Ålands självstyrelse och att den är en mycket viktig åländsk behörighet i självstyrelselagen. Hembygdsrätten är en medborgerlig status som definierar och avgör vilka personer som har rätt till de särrättigheter som är kopplade till hembygdsrätten i landskapets lagstiftning. I korthet kan man säga att hembygdsrätten utgör en garant för att det är den fast bosatta befolkningen på ålandsöarna och som kan svenska som innehar särrättigheterna. Den åländska hembygdsrätten utgör en förutsättning för att rösta och vara valbar i lagtingsval, att äga och besitta mark på Åland, rätt att utöva näring på Åland. Den åländska hembygdsrätten utgör en garant för att rätten att fatta beslut i den för självstyrelsen viktiga frågor tillkommer ålänningarna själva. Vidare fungerar den som en garant för att hålla Åland enspråkigt svenskt samt hålla marken i åländsk ägo. Hembygdsrätten Kommunförbundet vill ha en modern åländskt hembygdsrätt som ger alla EU-medborgare möjlighet att få denna. Vi vill ha ett öppet samhälle som betonar människors lika värde och där de inflyttade känner sig delaktiga i utvecklingen. Detta skulle förbättra möjligheterna att klara av framtidens konkurrens från omvärlden, när vi till exempel kommer att behöva ny arbetskraft och kompetens för att klara av en allt äldre befolkning. Åland har alla möjligheter att bli ett mer välkomnande samhälle, det enda hindret är kravet på finskt medborgarskap i självstyrelselagen. Jordförvärvsrätt/tillstånd När det gäller juridiska personers jordförvärvstillstånd så finns det anledning att snarast möjligt begränsa handlingsutrymmet i landskapsförordningen och ändra den praxis som möjliggör försäljning av strandnära aktiestugor för fritidsändamål till personer utan hembygdsrätt. Ansökningar om jordförvärvstillsånd för utförsäljning av strandnära aktiestugor för fritidsändamål som uppenbart syftar till att kringgå jordförvärvslagen borde avslås med hänvisning till att ansökan strider mot syftet med jordförvärvslagen ( att hålla åländsk jord i åländska händer ). Det är ett allmänintresse att Åland befolkas av bofasta skattebetalare och inte "skattebefriade" fritidsboende. Näringsrätten När det gäller juridiska personers ansökan om permanent näringsrätt så finns det inte anledning att luckra upp principen som säger: 4

att som huvudregel minst 2/3 av styrelsemedlemmarna respektive bolagsmännen har åländsk hembygdsrätt alternativt utan avbrott har varit bosatta på Åland under minst fem år. Med hänvisning till de utredningar och kommittébetänkanden som gjorts på senare år gällande det svenska språkets ställning på den åländska arbetsmarknaden så finns det ingen anledning att luckra upp kravet på tillfredsställande kunskaper i svenska för bolagsstyrelser (språkkravet i hembygdsrätten). Genom hembygdsrätt alternativt efter 5 års bosättning på Åland torde svenskakunskaperna vara tillfredsställande. 5

Hembygdsrätten - kommunförbundets ståndpunkt Alla EU-medborgare ska kunna få hembygdsrätt Kommunförbundet vill ha en modern åländskt hembygdsrätt som ger alla EUmedborgare möjlighet att få denna. Vi vill ha ett öppet samhälle som betonar människors lika värde och där de inflyttade känner sig delaktiga i utvecklingen. Detta skulle förbättra möjligheterna att klara av framtidens konkurrens från omvärlden, när vi till exempel kommer att behöva ny arbetskraft och kompetens för att klara av en allt äldre befolkning. Åland har alla möjligheter att bli ett mer välkomnande samhälle, det enda hindret är kravet på finskt medborgarskap i självstyrelselagen. Förslag till åtgärder Självstyrelselagen behöver ändras Självstyrelselagen behöver ändras för att alla EU-medborgare skall kunna beviljas hembygdsrätt. Hembygdsrätten regleras i självstyrelselagen från år 1991. I lagens 6 anges vem som har hembygdsrätt med stöd av lag och i lagens 7 regleras vem som skall beviljas hembygdsrätt på ansökan. Frågan ovan handlar om den hembygdsrätt det kan ansökas om och som regleras i lagens 7. Ett grundkrav för att beviljas hembygdsrätt är att personen i fråga har finskt medborgarskap enligt 7 2 mom. självstyrelselagen. I sammanhanget kan även konstateras att i 8 1 mom. självstyrelselagen anges att den som förlorar sitt finska medborgarskap även förlorar sin hembygdsrätt. Om möjligheten att förvärva hembygdsrätt utvidgas till andra än finska medborgare så behöver bestämmelsen om förlust av hembygdsrätt ändras så att personer med hembygdsrätt med annat än finskt medborgarskap förlorar sin hembygdsrätt om de förlorar sitt nationella medborgarskap. Bestämmelsen bör då även omformuleras för att beakta att personer kan ha fler än ett medborgarskap. Möjliga juridiska hinder Allmänt Om självstyrelselagen föreslås ändrad så att även andra än finska medborgare kan beviljas hembygdsrätt så kommer den ändrade bestämmelsen under beredningen och den vidare behandlingen i riksdagen att bedömas avseende bestämmelsens förenlighet med mänskliga frioch rättigheter, grundlagen, internationella fördrag, EG-rätten och andra övergripande rättsnormer. Det skulle föra för långt i detta sammanhang att göra en fullständig genomgång av 6

alla upptänkliga hinder för at införa regler som gör det möjligt att alla EU-medborgare skall kunna beviljas hembygdsrätt. Allmänt kan sägas att då hembygdsrätten idag är accepterad i rättssystemet av domstolar och andra rättsvårdande instanser såsom den är utformad (kopplad till finskt medborgarskap) är det svårt att se att det skulle finnas något oöverkomligt legalt hinder att utvidga möjligheten att förvärva hembygdsrätt för personer med annat medborgarskap. (HFD 1995 A 3 Landskapsstyrelsens avslag på tysk medborgares ansökan om hembygdsrätt på den grund att sökanden saknade finskt medborgarskap var inte i strid med EESavtalets krav på likabehandling. HFD 1996 A 1 Landskapsstyrelsens avslag på svensk medborgares ansökan om hembygdsrätt på den grund att sökanden saknade finskt medborgarskap var inte i strid med fördraget om Finlands anslutning till EU och den EG-rätt Finlands skall iaktta enligt fördraget samt ej heller i strid med EG-rättens förbud mot diskriminering på grund av nationalitet). Att hembygdsrätten historiskt varit kopplad till finskt medborgarskap kan inte anses utgöra ett juridiskt hinder för att alla EU-medborgare skall kunna beviljas hembygdsrätt. Som kuriosa kan nämnas att när hembygdsrätten infördes i självstyrelselagen från år 1951 så angavs att i 3 Den, som vid lagens ikraftträdande är mantalsskriven på Åland eller enligt lag borde hava blivit mantalsskriven där, men ännu icke varit där bosatt i fem år, erhåller på därom hos landskapsstyrelsen gjord anmälan åländsk hembygdsrätt, så snart han utan avbrott under sammanlagt fem års tid haft sitt egentliga bo och hemvist på Åland. För denna grupp personer uppställdes inte något krav på finskt medborgarskap för att förvärva hembygdsrätt. Så det finns i rättshistorien exempel på bestämmelser som gjort det möjligt att bevilja hembygdsrätt åt andra än finska medborgare! Principen om likabehandling och objektivitet Om möjligheten att förvärva hembygdsrätt införs för EU-medborgare så skall i princip alla EU-medborgare behandlas lika och på ett sakligt sätt. Lagstiftaren behöver beakta principen om likabehandling (att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling) och objektivitet då reglerna utformas. Det är högst troligt att det inte finns något hinder, beaktande likabehandlingsprincipen, att fortfarande ha regler som anger att personer som tidigare varit bosatta på Åland beviljas hembygdsrätt efter kortare tids bosättning än personer som inte tidigare har någon koppling till Åland. Även i dessa fall bör likabehandlingsprincipen iakttas, t.ex. det kan inte uppställas något krav på innehav av finskt medborgarskap under den tid personen tidigare bott på Åland utan en tysk medborgare som har samma tidsrymd på sin tidigare bosättning på Åland som en finsk medborgare som beviljats hembygdsrätt skall beviljas hembygdsrätt om den tyska medborgaren uppfyller övriga krav för beviljande av hembygdsrätt. 7

Ålandsprotokollet Av det s.k. Ålandsprotokollet följer bland annat att inskränkningar i fråga om jordförvärv och näringsrätt med hänvisning till hembygdsrätten tillåts endast på icke-diskriminerande grund. Alltså personer utan hembygdsrätt får inte behandlas olika inbördes, utan en finsk medborgare som saknar hembygdsrätt skall behandlas på samma sätt som en svensk medborgare utan hembygdsrätt i fråga om rätten att förvärva fast egendom i landskapet samt om etableringsrätten och rätten att erbjuda tjänster. Enligt protokollet är endast sådana inskränkningar i jordförvärvs- och etableringsrätten för personer som saknar hembygdsrätt tillåtna som är i kraft den 1 januari 1994. Den aktuella bestämmelsen i protokollet är inte något hinder för att utvidga hembygdsrätten så att den kan beviljas alla EU-medborgare. Konsekvenser får införandet av hembygdsrätt för EU-medborgare för övrig lagstiftning såsom jordförvärvs- och näringslagstiftningen Jordförvärvslagen för Åland anger i 2 att personer som inte har åländska hembygdsrätt får inte utan tillstånd av landskapsregeringen med äganderätt förvärva fast egendom i landskapet. Införs möjligheten att hembygdsrätt kan beviljas alla EU-medborgare får inte det några konsekvenser för bestämmelser i jordförvärvslagen. Inte heller får införandet någon verkan på bestämmelser i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. I 3 landskapslagen om rätt att utöva näring anges i 2 att myndiga fysiska personer.. som har hembygdsrätt.. har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet. Utvidgas möjligheten att kunna förvärva hembygdsrätt till alla EU-medborgare så får inte det någon verkan på bestämmelser i landskapslagen om rätt att utöva näring. Inte heller bestämmelser i vallagstiftningen påverkas av införandet av hembygdsrätt för EUmedborgare. 8

Jordförvärvsrätt/tillstånd - kommunförbundets ståndpunkt När det gäller juridiska personers jordförvärvstillstånd så finns det anledning att snarast möjligt begränsa handlingsutrymmet i landskapsförordningen och ändra den praxis som möjliggör försäljning av strandnära aktiestugor för fritidsändamål till personer utan hembygdsrätt. Ansökningar om jordförvärvstillsånd för utförsäljning av strandnära aktiestugor för fritidsändamål som uppenbart syftar till att kringgå jordförvärvslagen borde avslås med hänvisning till att ansökan strider mot syftet med jordförvärvslagen ( att hålla åländsk jord i åländska händer ). Det är ett allmänintresse att Åland befolkas av bofasta skattebetalare och inte "skattebefriade" fritidsboende Jordförvärvstillstånd för fysiska personer Jordförvärvstillstånd behöver fysiska personer som inte har jordförvärvsrätt. Frågeställningen gäller personer som har bott kortare tid en fem år på Åland och som inte är födda på Åland. Jordförvärvstillstånd skall beviljas andra än födda på Åland och personer som bott kortare tid en fem år på Åland om: Sökanden har flyttat till Åland och har för avsikt att stanna, vilket framgår av att han eller hon har fast anställning eller av andra liknande omständigheter. Markområdet understiger 4 000 m 2 och skall användas för fast boende. Marken får inte gränsa till vatten och skall vara belägen inom planerat område, bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning. Till marken hör vare sig andel i samfällda vatten- och jordområden eller jakt- och fiskerättigheter. Sökanden är gift med eller registrerad partner till en person som har åländsk hembygdsrätt. Makarna har hemort i landskapet och skall använda marken för sitt gemensamma fasta boende. Markområdet understiger 8 000 m 2 och får inte delas eller bör inte delas på grund av dess läge eller dess naturförhållanden. Marken får inte gränsa till vatten och skall vara belägen inom planerat område, bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning. Till marken hör vare sig andel i samfällda vatten- och jordområden eller jakt- och fiskerättigheter. Förvaltningspraxis 1.11.2003-1.9.2008 Kommunförbundet har låtit göra en genomgång av landskapsregeringen förvaltningspraxis 1.11.2003-1.9.2008 gällande ansökan om jordförvärvstillstånd för köp av mark från personer som har bott kortare tid en fem år på Åland och som inte är födda på Åland. Genomgången 9

omfattar bara beslut på enskild föredragning då av tjänstemannabeslut inte framgår vad ärendet handlar om annat än att jordförvärvstillstånd beviljats. Beaktande frågeställningen har huvudsakligen tagits med beslut om avslag även om vissa beviljade jordförvärvstillstånd kunde vara intressanta att redogöra för eftersom de i något avseende avviker från reglerna ovan, t.ex. tillstånd beviljats fast till marken har andel i samfällighet, se nedan exempel D). De som får avslag för att området är för stort eller för att sökanden inte flyttat till Åland eller för att området har andel i samfälligheter har inte inkluderats i genomgången. Tidsrymden från den 1 november 2003 tills idag har valts då reglerna ovan trädde i kraft den 1 november 2003. A) Ett par som ansökte om rätt att köpa en byggnadsplanetomt på Brändö fick avslag med motiveringen att området i praktiken enligt byggnadsplanen har en exklusiv dispositionsrätt till det markområde som är beläget mellan tomten och strandlinjen. Marken bedömdes således gränsa till vatten. Detta är ett märkligt resonemang. Dispositionsrätten till strandområdet har inte paret förvärvat. Utan deras tydligen exklusiva dispositionsrätt till stranden anges i byggnadsplan. En byggnadsplan som närhelst kan ändras av kommunen utan att paret kan hävda att de förvärvat dispositionsrätten till strandområdet. Möjligen tyckte landskapsregeringen att detta var ett alltför kreativt arrangemang för att kringgå kravet att mark inte får gränsa till vatten och av den anledningen avslog ansökan. B) Ett annat par från Brändö fick på basis av kommunens förklaring om områdets lämplighet för fast bosättning tillstånd att för fast bosättning äga och besitta ett markområde förutsatt att det förvärvade området inte angränsade till vatten. Här var inte landskapsregeringen klar över om området gränsade till vatten eller inte utan beviljade tillstånd under förutsättning att området inte gränsar till vatten. Det är nog landskapsregeringens sak att ta reda på om område gränsar till vatten eller inte. Gränsar det till vatten blir det avslag. C) Ett par som ansökte om rätt att köpa ett byggnadsplanerat område i Finström fick avslag med motiveringen att området hade egen strand. D) En person fick tillstånd att förvärva en fastighet i Saltvik med andel i byns samfällda jordoch vattenområden med motivering att fastigheten som är 2.950 m 2 förvärvats tillsammans med en man som har åländsk hembygdsrätt samt att Saltviks kommun har förordat ansökan. Utredningen har inte funnit att det skulle vara något större problem att få jordförvärvstillstånd för mark på planerat område för personer som flyttat till Åland och har för avsikt att stanna här. I utredningen bara hittats de två ovan redovisade ärendena A) och C) som resulterade i avslag med motiveringen att marken gränsar till vatten. 10

Näringsrätten - kommunförbundets ståndpunkt När det gäller juridiska personers ansökan om permanent näringsrätt så finns det inte anledning att luckra upp principen som säger: att som huvudregel minst 2/3 av styrelsemedlemmarna respektive bolagsmännen har åländsk hembygdsrätt alternativt utan avbrott har varit bosatta på Åland under minst fem år. Med hänvisning till de utredningar och kommittébetänkanden som gjorts på senare år gällande det svenska språkets ställning på den åländska arbetsmarknaden så finns det ingen anledning att luckra upp kravet på tillfredsställande kunskaper i svenska för bolagsstyrelser (språkkravet i hembygdsrätten). Genom hembygdsrätt alternativt efter 5 års bosättning på Åland torde svenskakunskaperna vara tillfredsställande. Konsekvenser av en förändring av huvudregeln Landskapsregeringen har i princip fri prövningsrätt vid beviljandet av näringsrätt till juridiska personer, dock så att juridiska personer som har hemort i landskapet och vars samtliga bolagsmän eller styrelsemedlemmar har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år kan inte utan särskilda skäl förvägras näringsrätt. Nuvarande praxis Huvudregeln eller mer korrekt huvudregeln som den utformats i praxis idag är att 2/3 av styrelsemedlemmarna skall ha åländsk hembygdsrätt alternativt styrelsemedlemmarna skall utan avbrott haft och alltjämt ha sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem år. Praxis som avviker från 2/3-regeln Redarnas Ömsesidiga Försäkringsbolag samt Försäkringsaktiebolagen Alandia och Liv- Alandia beviljades näringsrätt med motiveringen att de sedan länge verkat på Åland, att verksamhetsspråket är svenska, att 2/3 av de ordinarie styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt, att bolagen utgör en betydande arbetsplats i det åländska samhället samt att bolagen tillförs värdefull kompetens. 11

Ålandsbanken Abp beviljades näringsrätt med motivering att banken länge verkat på Åland, att verksamhetsspråket är svenska, att 2/3 av styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt alternativt vid en permanent bosättning på Åland har rätt att återfå den åländska hembygdsrätten, utgör en betydande arbetsplats i det åländska samhället samt att bolaget tillförs värdefull kompetens. Rederiaktiebolaget Eckerö beviljades näringsrätt med motiveringen att bolaget sedan länge verkat på Åland, att verksamhetsspråket är svenska, att majoriteten av styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt, att bolaget utgör en betydande arbetsplats i det åländska samhället samt att bolaget tillförs värdefull kompetens. Mest intressant av dessa fall är motiveringen till Ålandsbankens näringsrätt. Det var ok att 2/3 av styrelsemedlemmarna hade hembygdsrätt eller hade möjlighet att återfå sin hembygdsrätt. Hur många som hade hembygdsrätt framgår inte av beslutet. Ny praxis Ovannämnda Ålandsprotokoll hindrar inte att landskapsregeringen mildrar inskränkningarna i etableringsrätten för juridiska personer. Någon ändring av lagstiftningen krävs inte. Mildrar landskapsregeringen sin praxis så är det dock inte möjligt att senare backa och skärpa praxis. I ett aktiebolag gäller som styrelsens beslut majoritetens åsikt, om det inte i bolagsordningen förutsätts kvalificerad majoritet. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst. Om praxis ändras så att det är tillräckligt att en majoritet av styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt alternativt styrelsemedlemmar vilka utan avbrott haft och alltjämt har sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem år (nedan benämns dessa två slag av styrelsemedlemmar ålänningar) innebär det att ålänningarna i styrelsen fortfarande har ett avgörande inflytande på styrelsens beslutsfattande. Deras vilja, om viljan är överensstämmande, avgör de frågor som det kommer an på styrelsen att besluta om med den reservationen att bolagsordningen kan kräva kvalificerad majoritet i någon fråga. Om praxis ändras så att det är tillräckligt att hälften av styrelsemedlemmarna är ålänningar innebär det att situationen blir motsvarande som redogjorts ovan om ordföranden är ålänning. Är ordföranden inte ålänning blir vid lika röstetal ålänningarna omkullröstade. Men även här med den reservationen att bolagsordningen kan kräva kvalificerad majoritet i någon fråga. Beaktas bör att ett aktiebolags styrelse är beslutför när över hälften av dess ledamöter är närvarande, om inte bolagsordningen förutsätter ett större antal. Så även om en styrelse har en majoritet ålänningar i styrelsen kan minoriteten bli en majoritet om tillräckligt många ålänningar är frånvarande. Resonemanget ovan bygger på att ålänningarna röstar lika i styrelser. Någon kunskap om så är fallet finns inte tillgänglig. Däremot kan man kanske anta att den omständigheten att en person är ålänning inte är avgörande för hur han eller hon röstar i ett styrelseärende. 12

Ovan har redogjorts för hur makten i bolagets styrelse påverkas av att antalet ålänningar i en styrelse minskas. En annan konsekvens blir naturligtvis att fler ickeålänningar kan väljas in i styrelser. Ett bolag med tio styrelsemedlemmar kan idag ha tre styrelsemedlemmar som inte är ålänningar. Ändras praxis så kan en sådan styrelse ha fyra (krav på majoritet) respektive fem (krav på hälften inklusive ordförande) styrelsemedlemmar som inte är ålänningar. Dessutom blir en konsekvens av ny praxis att kraven som ställs idag för bolag som inte uppfyller 2/3-regeln (sedan länge verkat på Åland, verksamhetsspråket är svenska, utgör en betydande arbetsplats i det åländska samhället samt tillförs värdefull kompetens) inte längre kommer att krävas. 13