2010-06-01 Till Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) Det är positivt att adoptionslagstiftningen reformeras och att barnets rätt tydligt framhävs. Särskilt Föräldrabalkens 4 kapitel har varit föråldrat i många år. Det är viktigt att lagändringar nu verkligen genomförs. SAMMANFATTNING Adoptionscentrum har i remissvaret synpunkter på flera av utredningens förslag, men i sammanfattningen lyfts de, för Adoptionscentrum, viktigaste frågorna fram. Utredaren föreslår att sambor ska ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner. Adoptionscentrum stöder inte detta förslag till förändring, eftersom barn i samboförhållande inte har samma juridiska trygghet som barn till föräldrar som är gifta. Det är viktigt att adopterade har möjlighet att få så mycket kunskap som möjligt om sin adoption. Adoptionscentrum stöder därför utredningens förslag om en skyldighet för adoptivföräldrarna att informera barnet om att det är adopterat. Förslaget sammankopplas med socialtjänstens skyldighet enligt socialtjänstlagen att ge stöd och hjälp till adoptivfamiljer, vilket vi finner positivt. I utredningen finns förslag om både en undre åldersgräns (föräldrabalken) och en övre åldersgräns (socialtjänstlagen) för medgivande för adoption. Adoptionscentrum anser att en individuell helhets bedömning ska göras av den som vill adoptera. Åldern är en viktig faktor, men den ska inte i sig vara ett skäl för avslag på ansökan om adoption. Därför anser vi att åldersgränser inte ska skrivas in i svensk lag. Utredningen tar inte upp frågan om svenska adoptioner med motiveringen att det juridiskt sett är möjligt att genomföra sådana. Trots detta är sådana adoptioner få. Adoptionscentrum anser att en modernisering av de svenska adoptionsreglerna borde innehålla åtgärder som leder till att svenska barn också i praktiken får samma rättigheter som barn i andra länder att få en ny permanent familj, när detta är nödvändigt. Box 30073, 104 25 Stockholm, Sverige. Hornsbergsvägen 17. Tel: 08-587 499 00, Fax: 08-587 499 99, info@adoptionscentrum.se, www.adoptionscentrum.se
ANSÖKAN OM ADOPTION (9.4 s. 146, 12.3) En ansökan om adoption föreslås enligt 4 kap 1 Föräldrabalken även i fortsättningen kunna göras endast av den eller dem som vill adoptera. Adoptionscentrum föreslår att det införs en möjlighet för socialnämnden att ansöka i domstol om adoption av ett barn. Vi föreslår också att en vuxen person som ska adopteras ska kunna ansöka om adoption. Det borde vara möjligt för det allmänna som garant för barnets bästa att ta initiativ till en adoption i domstol. Att de blivande adoptivföräldrarna är de enda som kan ansöka om adoption kan också ses som den sista resten av adoptionens ursprungliga karaktär av privat kontrakt mellan de två föräldraparen. Det riskerar också att skapa motsättningar mot de biologiska föräldrarna i vissa svenska ärenden. BARNETS BÄSTA (6.3) Adoptionscentrum stöder utredningens förslag att införa en inledande bestämmelse i 4 kap. 2 Föräldrabalken om att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn. SAMBOR OCH ADOPTION (7.5) Utredaren föreslår att sambor ska ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner. Adoptionscentrum stöder inte detta förslag till förändring, eftersom barn i samboförhållande inte har samma juridiska trygghet som barn till föräldrar som är gifta. Om en möjlighet för sambor att adoptera ändå skulle införas i svensk lag, så bör lagen ställa samma krav på var och en av samborna som på ensamstående adoptanter, så som föreslås i särskilt yttrande av experten professor Maarit Jänterä-Jareborg. Möjligheten till adoption av sambor bör i så fall begränsas till svenska adoptioner. Om Sverige vill göra internationell adoption möjlig för sambor, så bör frågan väckas vid en kommande översyn av Haagkonventionen. 1993 års Haagkonvention om internationella adoptioner tillåter nämligen endast adoptioner av äkta makar (spouses) och ensamstående. Det innebär att en adoption av ett barn till sambor skulle komma att gå vid sidan av konventionen och barnet sakna de skydd som konventionen annars ger. ÅLDERSGRÄNS (8.3) Utredningen föreslår att den generella nedre åldern för att få adoptera, 25 år, behålls. 2
Adoptionscentrum delar inte utredarens uppfattning, utan anser att ålder i sig inte ska vara ett skäl för avslag på ansökan om medgivande för adoption. (Se vidare nedan Övre åldersgräns för medgivande ). SAMTYCKE TILL ADOPTION (9.4, 10.3, 10.4) Det föreslås i stort sett oförändrade regler för samtycke vid nationell adoption. Adoptionscentrum föreslår att åldern då det behövs samtycke från det barn som ska adopteras sänks från 12 till 10 år. Visserligen ska domstolen lyssna på och ta hänsyn till barnets åsikt även när det är yngre än den i lagen angivna åldern för samtycke, men vi tror att en sänkning av åldersgränsen stärker barnets rätt, även för de barn som är yngre än 10 år. Adoptionscentrums erfarenhet är att för att en adoption ska bli bra för äldre barn (från cirka 6 år) är det en förutsättning att barnet självt är positivt till att få en ny familj och förbereds väl. De föreslagna reglerna om socialtjänstens skyldighet att informera barnet och ge det råd är nödvändiga för att barnets rätt ska få ett verkligt innehåll. Möjligheten att i undantagsfall genomföra en adoption utan samtycke från de biologiska föräldrarna finns som utredningen påpekar (s. 145) redan i nuvarande lagstiftning. Det förutsätter då att vårdnaden först har fråntagits de biologiska föräldrarna. Adoptionscentrum föreslår att denna möjlighet förtydligas i kommentarerna till lagen. Samtidigt kunde man överväga att peka på möjligheten att förstärka de biologiska föräldrarnas rättssäkerhet genom att ange att domstolen vid en sådan vårdnadsöverflyttning i adoptionssyfte bör skriva in detta syfte i beslutet. Ett sådant tvåstegsförfarande är vanligt i flera av de länder från vilka Adoptionscentrum förmedlar adoption. UTREDNING AV ADOPTION INFÖR DOMSTOLSBESLUTET (11 ssk 11.5) Adoptionscentrum stöder förslaget att domstolens skyldighet att utreda ett adoptionsärende förtydligas. Utredningen föreslår att domstolens utredning genomförs av en person utsedd av socialnämnden. Detta är naturligt när det gäller att utreda de blivande adoptivföräldrarnas och barnets aktuella situation. Men när det gäller de internationella aspekterna konstaterar utredningen att socialnämnderna möter svårigheter. Utredningen föreslår att utredarens generella skyldighet att försöka klarlägga inställningen hos de biologiska föräldrarna inte ska gälla vid internationell adoption. Detta motiveras (s. 153) med att det enligt 3
1993 års Haagkonvention åligger ursprungslandet att göra denna utredning. Adoptionscentrum anser att detta är otillräckligt, särskilt när det gäller enskilda adoptioner från länder som inte är anslutna till 1993 års Haagkonvention. (Se vidare nedan Enskilda adoptioner ). Adoptionscentrum föreslår att det föreskrivs att begreppet tillräckligt utredda i den föreslagna 11 innebär att det gjorts en barnavårdsutredning i barnets ursprungsland och att en myndighet eller behörig organisation har tagit ställning till att en adoption till utlandet är till barnets bästa och till att nödvändiga samtycken inhämtats. Enligt vår uppfattning är en sådan tillämpning en nödvändighet för att Sverige ska följa FN:s konvention om barnets rättigheter (artiklarna 21, 20 och 9). Adoptionscentrum saknar resonemang om utländsk myndighets eller barnavårdsorgans medverkan i enskilda adoptioner. Det handlar om att domstolen/utredaren behöver säkerställa att ursprungslandets lagar och internationella principer följts, t ex om en barnavårdsutredning gjorts, om försök gjorts att placera barnet inom landet, om otillbörlig ekonomisk vinning förekommit. De auktoriserade organisationerna har skyldighet att utreda dessa frågor och ha kompetens att genomföra korrekta adoptioner. Men att vid enskild adoption från ett land som inte är anslutet till Haagkonventionen lita till information som lämnas eller förmedlas av de sökande (s. 177) är inte tillräckligt. Adoptionscentrum föreslår att Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA, får yttra sig till domstolen vid enskild adoption. Förslaget hänger samman med våra synpunkter på hur enskilda adoptioner handläggs i sin helhet. (Se nedan Enskilda adoptioner ). BARNETS RÄTT TILL KUNSKAP OM SIN BAKGRUND (13.3, 20.2) Adoptionscentrum stöder utredningens förslag om en skyldighet för adoptanterna att informera barnet om att det är adopterat. Förslaget sammankopplas med socialtjänstens skyldighet enligt socialtjänstlagen att ge stöd och hjälp till adoptivfamiljer, vilket vi finner väl genomtänkt. Enligt Föräldrabalkens 2 kap 7 kan socialtjänsten låta bli att utreda ett faderskap om en adoption planeras. Utredningen föreslår endast en redaktionell ändring av denna bestämmelse. Adoptionscentrum anser att denna bestämmelse strider mot barnets rätt att, så långt det är möjligt få vetskap om sina föräldrar (FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 7), och föreslår att den tas bort. 4
ADOPTIONENS RÄTTSVERKNINGAR (13.4) Adopterade barn har i Sverige samma rättsliga ställning som ett barn fött i familjen. Adoptionscentrum välkomnar att bestämmelserna om detta har skrivits om. De hittillsvarande bestämmelserna i 8 i Föräldrabalken har varit svåra att förstå, inte minst för utländska myndigheter. Adoptionscentrum föreslår att undantaget i stycke 2 i den föreslagna 19 stryks. Det lyder: Första stycket gäller inte, om något annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. Enligt utredningen (s. 201) anses den formuleringen innebära att brotten samlag med avkomling och samlag med syskon inte gäller i fråga om ett adopterat barn. Adoptionscentrum anser att adoptivbarn ska ha samma lagliga skydd mot incest som alla andra barn. ENSKILDA ADOPTIONER (14.4, 14.5) Utredaren föreslår att tillstånd för enskild adoption endast ska kunna ges om adoptionen avser ett släktingbarn eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Adoptionscentrum välkomnar ytterligare begränsningar av de enskilda adoptionerna, då vi i utlandsarbetet sett missförhållanden vid enskilda adoptioner. Utredaren föreslår att i medgivandeprövningen vid enskild adoption ska ingå att bedöma om den planerade adoptionen är till barnets bästa. Adoptionscentrum ser detta förslag som en helt nödvändig förändring. Det är på detta stadium, innan barnet förts till Sverige, som svenska myndigheter i praktiken kan försöka säkerställa att en enskild adoption blir till barnets bästa. Adoptionscentrum föreslår att medgivandeprövningen dessutom får till uppgift att ta ställning till om övriga krav i föräldrabalkens 4 kap. kan väntas bli uppfyllda. Det kan inte vara till barnets bästa att en svensk myndighet medverkar till att det förs till Sverige och adoptionen sedan avslås, t.ex. för att adoptionen inte blir gällande i barnets ursprungsland. Om ett barn förts till Sverige för adoption får domstolen enligt förslaget ta upp ärendet endast om det förmedlats av en auktoriserad organisation eller tillstånd har givits för enskild adoption. Adoptionscentrum stöder detta förslag. Den nuvarande möjligheten för de sökande att gå direkt till domstol ser vi närmast som ett förbiseende i lagen. 5
Utredningen föreslår att uppgiften att pröva frågan om tillstånd till enskild adoption ska föras över från MIA till socialnämnd. Adoptionscentrum avstyrker detta förslag och anser att MIA ska ha kvar sin roll i att ge tillstånd till enskild adoption. Adoptionscentrum stöder att tillståndsprövningen, så som utredningen föreslår (15.2) utvidgas från att avse endast om adoptionsförfarandet är godtagbart till att även avse barnets bästa. Socialnämnderna kommer sällan att komma i kontakt med enskilda adoptioner, de kommer inte att ha någon som helst möjlighet att bygga upp kompetens i ärendena, att veta var de skaffar sig kunskap eller vilka kontakter de ska ta. Den enda myndigheten i Sverige som kan dessa frågor, känner till de internationella principerna för etiskt korrekta adoptioner i detalj och vet vilka myndigheter man kan kontakta i andra länder är MIA. Det faktum att en stor del av ärendena kommer att vara s.k. släktadoptioner innebär inte att frågan om barnets bästa inte behöver utredas. Redan att ta ställning till en (kanske nyinvandrad) familjs kapacitet och inställning till adoption, vilket är och bör vara socialnämndens uppgift, är svårt. Att ta reda på alternativen för barnet, den korrekta handläggningen av ett ärende i barnets ursprungsland, om de biologiska föräldrarna samtyckt och om det är troligt att principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter kommer att följas, är en omöjlighet för de flesta socialnämnder/ kommundelar/stadsdelsnämnder. Att veta hur 1993 års Haagkonvention ska tillämpas kan enligt vår erfarenhet också vara mycket svårt för många socialnämnder. SOCIALNÄMNDENS MEDGIVANDE FÖR ADOPTION (15.1) Övre åldersgräns för medgivande Utredaren föreslår att en bestämmelse införs i 6 kap. 12 socialtjänstlagen som innebär att medgivande inte får lämnas om sökanden eller sökandena vid ansökningstillfället har fyllt 43 år. Adoptionscentrum anser att det är viktigt att adoptivbarn får föräldrar som inte är väsentligt äldre än andra barns föräldrar. Men vi anser inte att en åldersgräns ska införas i socialtjänstlagen. Även framöver bör det göras en individuell bedömning av den sökandes förmåga att vara förälder där ålder är EN faktor som vägs in vid bedömningen. Utredningen tar i ett annat sammanhang upp att det finns en risk för standardisering av socialtjänstens utredningar om lagstiftningen är för detaljerad. Adoptionscentrum stöder detta resonemang och finner att det har relevans även i frågan om åldergränser för adoption. Det gjordes en lagändring 2005 som avsåg att skärpa kraven på att adoptivföräldrar ska vara ungefär lika gamla som de som föder barn i Sverige. Den har som utredningen påpekar ännu inte fått någon 6
enhetlig tillämpning trots Socialstyrelsens handbok och domstolsdomar. Att kommunerna idag ser olika på nuvarande riktlinjer beror sannolikt på dels en brist i möjligheterna att överklaga och dels ett stort behov av utbildning och information. Dessa brister ska inte behöva styras upp med en lagändring. Om utredare och socialnämnder anses vara professionella i andra delar av lämplighetsbedömningen av sökande så bör detta även gälla blivande adoptivföräldrars ålder. Adoptionscentrum är positivt till att utredaren öppnar för flexibilitet i bedömningen vad gäller ålder: när sökande har en relation till barnet efter besked om barn biologiskt syskon till barn man redan adopterat vid viss åldersskillnad mellan föräldrarna Däremot föreslås inte undantag: för att det adopterade barnet ska få syskon för äldre barn när sökanden har skickat ansökan till ett land men inte fått besked om barn Adoptionscentrum stöder dessa resonemang. Överprövning av positiva beslut om medgivande Socialnämndens beslut om medgivande för adoption kan i dag bara överklagas av de sökande, om beslutet är negativt för dem. Det innebär att ett beslut som är skadligt för ett känt eller okänt framtida adoptivbarn inte kan överklagas för barnets räkning. Ingen ändring föreslås i detta avseende. Adoptionscentrum föreslår att frågan om överprövning av positiva beslut om medgivande utreds för att öka barnets rätt vid adoption. Vi inser att det är komplicerat att utforma en sådan bestämmelse i praktiken. Det bör dock inte hindra att frågan utreds med tanke på barnets bästa. Sannolikt är en sådan möjlighet till överprövning också nödvändig för att få en för hela landet enhetlig praxis. Annars riskerar lagen att successivt tolkas mer och mer till de sökande vuxnas fördel. 3-åriga medgivanden Utredaren förslår att ett medgivande för internationell adoption enligt 6 kap. 12 socialtjänstlagen ska gälla i 3 år. Adoptionscentrum stöder inte förslaget och finner det inte till barnets bästa. 7
Adoptionscentrum finner att det i praktiken skulle innebära en omotiverad särbehandling av utländska adoptivbarn. I fall där det gäller ett svenskt barn kan vi inte tänka oss att barnets kommun skulle acceptera att de tilltänkta adoptivföräldrarna visar en utredning om sin lämplighet som är över 2 år gammal. Adoptionscentrum föreslår att det förs in i socialtjänstlagen eller lagkommentarerna att en ansökan som sänds till utlandet bör innehålla en nygjord utredning. Även den nuvarande giltigheten, 2 år, är lång och leder ofta till att barnets företrädare i utlandet kräver en ny utredning, eller ett intyg från den som gjort utredningen att förhållandena är oförändrade. Kommunerna är ofta ovilliga att genomföra en ny utredning och hänvisar till förvaltningslagen och svensk rättspraxis som säger att ett positivt beslut inte kan prövas. Det innebär att om man har ett medgivande kan man inte få ett nytt förrän det första har gått ut. Om man hårdrar detta innebär det i praktiken att Adoptionscentrum ibland inte kan tillfråga sökanden i turordning, enligt den förmedlingsplikt vi är ålagda att följa, när en familj står först på tur att få skicka sina handlingar då medgivandet är äldre än ett år. UTREDNINGEN OM MEDGIVANDE (15.2) Adoptionscentrum stöder att medgivandeprövningen (och därmed medgivandeutredningen) utökas till att avse alla de förhållanden som i föräldrabalkens kap. 4 specificeras som avgörande för barnets bästa. Adoptionscentrum föreslår att det dessutom klargörs att svenska myndigheter har ansvar för att försäkra sig om att en barnavårdsutredning görs i barnets ursprungsland och att myndighet eller behörig organisation medverkar i den planerade adoptionen. Att enbart hänvisa till att barnets land ska uppfylla konventionerna är inte tillräckligt. Många länder är inte med i 1993 års Haagkonvention och två länder (Somalia, 40 adoptioner och USA, 5 adoptioner 2009) är inte med i FN:s konvention om barnets rättigheter. Vissa länder har svaga offentliga myndigheter med små möjligheter att kontrollera barnavården. (Se vidare ovan Enskilda adoptioner.) Samtycke att adoptionsärendet får fortsätta När Sverige anslöt sig till 1993 års Haagkonvention om internationella adoptioner infördes i socialtjänstlagen ett samtycke till adoptionen som enligt konventionens artikel 17 c ska ges på ett sent stadium i ärendet. Det avser att säkerställa att alla tillstånd har givits och att barnet kan resa in i det mottagande landet. Det ges i ett skede när allt är klart och barn och familj väntar på att få resa. Samtycket ges av socialtjänsten. Adoptionscentrum föreslår att svenska adoptionsorganisationer får möjlighet att, under MIA:s tillsyn, ge detta samtycke i de ärenden som de förmedlar. Adoptionscentrum anser att de auktoriserade 8
adoptionsorganisationerna på ett bättre och smidigare sätt skulle kunna utöva denna skyldighet. De norska organisationerna ger detta samtycke. Utbildningssatsning Adoptionscentrum föreslår att det i samband med lagändringarna görs en större satsning på utbildning för dem som handlägger adoption i Sverige. Det handlar främst om kommunernas utredare, men även personal från MIA, Migrationsverket och adoptionsorganisationerna bör delta. De frågor som främst behöver tas upp är Adoptivföräldrars ålder Utredning om barnets bästa och internationella principer för det 1993 års Haagkonvention och andra internationella instrument och principer Förhållanden i barnens ursprungsländer, hur kontakt kan och bör tas Släktadoptioner Svenska adoptioner De i dag alltför långa väntetiderna för medgivandeutredning och utredning om barnets situation efter ankomsten (s. 332) kan sannolikt förbättras genom en utbildningssatsning. Utbildningen behöver vara subventionerad för att kommunernas anställda ska få delta i den utsträckning som behövs. Frågor om internationell privaträtt Hela frågan om vilket land som har rätt att besluta i ett adoptionsärende och vilken lag som ska gälla för beslutet avgörs enligt modern europeisk syn av var barnet, de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna har sitt s.k. hemvist. Begreppet definieras inte i den föreslagna lagen, men utredningen för ett viktigt resonemang om att ett barn som anlänt till Sverige normalt sett har hemvist här redan från första dagen (s. 257). SAMTYCKE I ÄRENDE SOM PÅBÖRJAS I ANNAT LAND (16.4) Utredningen föreslår att ett samtycke till adoption som givits i ett annat land, innan ett adoptivbarn kommit till Sverige för adoption, ska accepteras av svensk domstol. Adoptionscentrum välkomnar förslaget. Den hittillsvarande ordningen att svenska regler ska gälla för ärenden som påbörjas i barnets ursprungsland, har av oss och av många utländska 9
myndigheter uppfattats som orimlig. Det har lett till att man alltför ofta måst utnyttja undantagsregeln om att samtycke inte behövs av den som befinner sig på okänd ort. Vi finner också motiveringarna och utformningen väl genomtänkta. ADOPTION AV BARN FRÅN SVERIGE TILL ANNAT LAND (16.6.1, 15.3) När den som adopteras är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige ska adoptionen enligt förslaget även i fortsättningen godkännas av MIA. Adoptionscentrum instämmer i det förslaget, men föreslår samtidigt att frågan om adoption av svenska barn till utlandet utreds ytterligare. Frågan belystes aldrig när Sverige anslöt sig till 1993 års Haagkonvention. Justitiekanslern har i ett ärende pekat på bristen på lagstiftning: En kurator som 2003 förmedlade kontakt med ett amerikanskt par för adoption av ett svenskt barn anses av JK inte ha gjort något olagligt. (Dnr 1724-2003) Socialtjänsten har såvitt vi förstår i dessa ärenden bara en roll i den utsträckning som de faller under 1993 års Haagkonvention. FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 21 säger att staten ska: säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker genom behöriga myndigheter eller organ. Adoptionscentrum anser att, även om dessa ärenden för närvarande är få, så måste Sverige kunna leva upp till kraven på en etiskt korrekt verksamhet även när det gäller barn som adopteras från Sverige till annat land. UTLÄNDSKA ADOPTIONSBESLUTS GILTIGHET I SVERIGE (16.6.1) Adoptionscentrum stöder förslaget att ett utländskt adoptionsbeslut blir automatiskt giltigt i Sverige. Det innebär att det utländska adoptionsbeslut som kan hävas och som nu görs om i Sverige genom en svensk adoption (t ex adoptioner från Ryssland och Vietnam) skulle bli automatiskt giltiga. En period där barnet juridiskt hänger i luften undviks därmed, till barnets bästa. SVAGA ADOPTIONER FRÅN ANNAT LAND (16.7, 16.8) Med svaga adoptioner avses enligt utredningen att det rättsliga förhållandet mellan den som adopterats och hans eller hennes ursprungliga släkt inte har upphört (s. 283). 10
Adoptionscentrum tillstyrker utredningens förslag om omvandling av svaga adoptioner till starka och förslaget om svaga adoptioners giltighet i Sverige. Adoptionscentrum anser att svag adoption normalt inte är till barnets bästa vid internationell adoption. Om barnet har behov av en fortsatt kontakt med ursprungsfamiljen och släkten så bör barnet oftast inte placeras i ett annat land. Det kan också förekomma svaga adoptioner där syftet inte är barnets bästa utan som görs av arvsskäl eller för att den som adopterar inte uppfyller kraven för stark adoption. Utredningen har föreslagit att domstolen inte ska göra någon materiell prövning om en omvandling är till barnets bästa (s. 285). Adoptionscentrum föreslår att det införs ett krav på lämplighetsutredning även i fall av omvandling av svag adoption till stark, att socialtjänsten ska utreda även dessa fall. Vi föreslår också att socialtjänsten om frågan uppkommer vid utredning för medgivande inför en planerad enskild adoption, ska utreda om en svag adoption planeras för barnets bästa eller av andra skäl. I det senare fallet bör ansökan om medgivande för enskild adoption avslås. FÖRETRÄDARE FÖR BARNET (17) Adoptionscentrum välkomnar att utredningen tar upp frågan om att adoptivbarn som anländer till Sverige i vissa situationer kan sakna en företrädare. Frågan väcktes redan 1986 genom FN:s deklaration om principer i samband med fosterbarnsplacering och adoption. Utredningen hänvisar till att frågan blir löst om de förslag som framlagts av en annan utredning (SOU 2005:111) blir lag och Sverige ansluter sig till 1996 års Haagkonvention om föräldraansvar och skydd för barn. Adoptionscentrum anser att, om den nämnda reformen inte skulle blir genomförd, en särlösning för adoptionsärenden bör genomföras. SEKRETESS Frågor om sekretess i adoptionsärenden har inte ingått i utredningens uppdrag. Adoptionscentrum föreslår att Regeringen lägger fram förslag som förbättrar sekretesskyddet i domstolar och hos folkbokföringen när det gäller uppgifter om en adopterad persons ursprungsfamilj och omständigheterna kring adoptionen. Adoptionscentrum skrev i februari 2007 till Justitiedepartementet om bl.a. sekretess. Vi skrev då: Adoptionscentrum har föreslagit att lagen ska ändras så att folkbokföringsmyndigheter och domstolar bättre skyddar uppgifter om vem som är biologisk förälder och annan privat information i adoptionsärenden. Samtidigt ska det stå klart att uppgifterna ska vara 11
tillgängliga för de berörda själva. Adoptionscentrum skrev om denna fråga till Regeringen 2002-06-28. Såvitt vi vet har inget hänt med skrivelsen. Sedan dess har ett förslag till ny europeisk konvention om adoption framlagts i Europarådet. Där sägs: Public records shall be kept and, in any event, their contents reproduced in such a way as to prevent persons who do not have a legitimate interest from learning the fact that a person has been adopted or, if that is disclosed, the identity of his or her former parents. ÖPPNA ADOPTIONER Med öppna adoptioner menar man ibland adoptioner där de två familjerna kommit överens om att ha kontakt och ibland adoptioner där barnets rätt att ha kontakt med sitt ursprung garanteras av det allmänna. Den första formen förekommer redan nu vid en del av de fåtaliga svenska adoptionerna. Det förekommer också i undantagsfall vid adoption av äldre barn internationellt. Men oftast är det inte möjligt kulturellt, ekonomiskt och språkligt när adoptionen sker mellan länder. Adoptionscentrum föreslår att frågan om att införa en lagreglerad form av öppen adoption i Sverige undersöks. Reglerna skulle konstrueras så att öppen adoption blev en rätt för barnet eller den unga personen och en skyldighet för adoptivföräldrarna och socialtjänsten. Det skulle ligga helt i linje med artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter. SVENSKA ADOPTIONER Slutligen vill vi ta upp behovet av att på olika sätt uppmuntra och underlätta förekomsten av adoptioner inom Sverige. Utredningen konstaterar att lagen redan innehåller alla förutsättningar för sådana adoptioner. Ändå är antalet inhemska adoptioner försvinnande få, och ett alternativ som inte verkar vara en realitet för svenska barn som behöver ny familj. Varje enskild kommun handlägger dessa adoptioner, utan någon form av central samordning och med knappt någon analyserbar statistik. En modernisering av våra svenska adoptionsregler borde också innehålla åtgärder med detta syfte, vilket vi saknar i den föreliggande utredningen. Svenska barn borde ha samma rättigheter till en ny permanent familj som barn i andra länder. Jan Göransson Ordförande Birgitta Lönnemar Förbundsdirektör 12
13