YG 19 Reseberättelse Kompetensutveckling och erfarenhetsåterföring Linnea Klingström, Forsmark Sandra Tvingsell, KSU Oskarshamn Therese Törnqvist, Forsmark Susanne Fogelberg, Ringhals
PARIS & MARSEILLE Resan inleddes redan på lördagsmorgonen då 4 glada tjejer gav sig av mot Frankrike för att spendera helgen med en massa sightseeing i Paris, då alla måste skulle avklaras. Tips till kommande YG-grupper: Börja planera direkt efter startmötet. Om man inte har möjlighet att träffas fysiskt är telefonmöten ett bra alternativ. Åk i anslutning till en helg, så kan man spendera helgen på något trevligt ställe. Dela rum så har man råd att bo lite finare. Metro och RER, bästa sättet att ta sig runt snabbt och billigt. Hop-on hop-off-bussarna är ett bra sätt att se stora delar av Paris på mycket kort tid. Novotel Paris la Defense som låg ett stenkast från WANO var ett mycket bra hotell, dessutom låg det längs den gula metrolinjen som är den som passerar alla de stora sightseeingplatserna. På måndag kväll begav vi oss med snabbtåget vidare till Marseille och Novotel Marseille Vieux Port, ett fantastiskt hotell med underbar utsikt, spa, pool och med stranden 5 minuters gångväg bort.
WANO PARIS Vi inledde med ett studiebesök på WANO den 23 september 2013. De hade satt ihop ett omfattande program om verksamheten, en heldag med föreläsningar hållna av engagerade medarbetare bara för oss. Kan varmt rekommendera ett besök på WANO eller, varför inte, deltagande i en Peer Review eller Technical Support Mission! Chefen för Human Resources Karen Goovaerts berättade om WANO som har flera regionalkontor runt om i världen. Huvudkontoret ligger i London, men de Svenska kärnkraftverksägarna är medlemmar i WANO Paris, som också är det största WANO-kontoret. Alla kontor har samma mål, men lite olika arbetssätt och metoder för att uppnå målet. WANOs vision är To maximise the safety and reliability of nuclear power plants worldwide by working together with to assess, benchmark and improve performance through mutual support, exchange of informatoin, and emulation of best practices. Alla ägare av kommersiella kärnkraftverk i hela världen är medlemmar I WANO, totalt 120 st. WANO bildades i maj 1989 som en följd av Tjernobylolyckan. Medlemskapet i WANO är frivilligt men medför krav, som till exempel att varje medlem måste skicka representanter som deltagare i Peer reviews, seminarier och workshops, att ta emot Peer reviews vart fjärde år, att skicka in rapporter om operating experience samt att betala en avgift. Avgiften och hur många deltagare varje medlem måste skicka beror på hur många produktionsenheter som finns i flottan. WANO genomför Peer Reviews, Technichal Support Missions, tar fram rapporter och sammanställningar gällande operating experience i form av SOER (Significant Operating Experience Reports) och SER (Significant Event Reports) samt anordnar Workshops och seminarier. Allt med syftet att öka medlemmarnas kunskaper om sina brister och förbättringsmöjligheter. WANOs arbete går i huvudsak ut på att samla in erfarenheter och sprida dem bland medlemmarna. De rekommenderade oss att läsa deras rapporter eftersom de flesta av dem innehåller mycket information som vi har nytta av i våra respektive arbeten. All information är tillgänglig för medlemmarna via WANOs hemsida. För att få inloggningsuppgifter till den ska man kontakta WIO (WANO interface officer) som finns hos varje medlem och fungerar som en länk mellan företaget och WANO.
WANO PARIS Vi fick höra lite mer ingående om hur det går till att göra en Peer review och en Technical Support mission samt hur de arbetar med att samla erfarenheter i SOER och OE från Andy Renwick, Christian Di Lizia och Christiaan Debrouwere. Efter Fukushima har WANO påbörjat en utveckling av organisationen för att bli bättre. Att olyckan kunde ske ses som ett misslyckande för WANO och man vill därför utöka organisationen för att bli bättre. Innan Fukushima arbetade ca 40 personer på WANOs kontor i Paris, sen dess har man expanderat. Om expansionsplanen följs kommer man att vara 190 anställda vid årsskiftet och man planerar att utöka med ännu fler medarbetare under de kommande åren. Två områden som WANO har sett som brister i den egna verksamheten är avsaknaden av granskning av anläggningars konstruktion och utbildning/certifiering (både för egen personal och för dem som gör Peer reviews och TSM:s). En svensk kvinna, Lilly Burel Nilsson, berättade om en ny avdelning som hon är med om att bygga upp. Gruppen arbetar nu med att ta fram verktyg för att kunna utvärdera hur anläggningar är konstruerade för att klara olika scenarier. Vid utvärderingarna kommer man utgå framför allt från anläggningarnas PSA-analyser. Vi fick också höra om utbildningsprogrammet som WANO planerar att sjösätta under 2014/2015. Idag finns förvånande nog inget utbildningsprogram för att utbilda den egna personalen, men i och med att organisationen växer så ser man nu ett behov av att ha detta.
ITER Fusion är källan till allt ljus, värme och liv i universum, men kan det också bli bränsle i en reaktor? Väteatomer som slås samman frigör enorma mängder energi. Kina, EU, Indien, Japan, Korea, Ryssland och USA har ingått ett internationellt forskningssamarbete med syfte att ta reda på om det är en framtida energikälla på jorden, genom att återskapa fusionsreaktioner som de som sker i stjärnorna. ITER kommer vara den största fusionsforskningsanläggningen i världen och målet är att bevisa att fusion kan vara en kommersiell energikälla till år 2050. Byggnationen av ITER startade 2009 och planeras att slutföras ca 2020. Vi fick se byggarbetsplatsen där förberedelserna för gjutning av bottenplattan till reaktorbyggnaden var i full gång.
Cadarache CEA är ett forskningsföretag med 10 anläggningar runtom i Frankrike. På anläggningarna bedrivs kärnforskning med tillämpning inom områdena fission, fusion, militär användning, sjukvård och material. Cadarache är den största av CEA:s anläggningar och vi fick förmånen att besöka två center på området. Vår egen guide Catherine med chaufför och fullstor buss hämtade oss 4 i entrén. Bussen tog oss in och runt på det 900 ha stora, inhägnade området. Efter att ha åkt ett par kilometer på vägar kantade av skog och betande vildsvin var vi framme vid vår första anhalt Jules Horowitz-reaktorn (JHR). JHR är en forskningsreaktor under byggnation och i infocentret utanför byggarbetsplatsen väntade driftchefen Jerome Estrade. Han gjorde en kort presentation av anläggningen och förklarade att syftet med den är att forska kring materialval och kontrollutrustning för tredje och fjärde generationens reaktorer samt att förse Frankrikes sjukvård med större delen av de isotoper som behövs för att utföra medicinska undersökningar. Vi tog en snabb titt i deras fina utställningsrum med mock-up av JHR och förklaringar om olika energislag och forskning inom området. Sen fick vi på oss skyddsskor, hjälm, väst och handskar, varpå vi gav oss ut på byggarbetsplatsen. Byggnationen har pågått i flera år och reaktorbyggnaden var klar till ca 80 procent. Det var i princip bara taket på containment som saknades, och metallskalet till locket låg bredvid byggnaden och väntade på att lyftas på plats, vilket skulle ske i november. Bredvid reaktorbyggnaden pågick armering inför gjutning av grunden till en av två dieselbyggnader. Den andra dieselbyggnaden skulle vara fristående (separation). Från början planerade man att ställa den ena dieselbyggnaden i sluttningen nedanför reaktorn, men på grund av den väldigt låga, men ändå teoretiskt möjliga, risken för översvämning i dalen så hade man nu tänkt om och placerat båda dieselbyggnaderna på ovansidan av reaktorbyggnaden. Detta var en förändring som uppkommit efter stresstester som man gjort efter Fukushima. Hela reaktorbyggnaden stod på seismiska kuddar av betong, som ska minska rörelserna i byggnaden i händelse av jordbävning och på så sätt minska risken för skador på vital utrustning.
Tore Supra Efter en trerätters lunch i sällskap av vår guide, Jerome, Catherine och Jean-Marc Ané (som skulle vara vår guide på eftermiddagen) åkte vi vidare till Tore Supra (TS), en testanläggning för fusion som byggdes på 80-talet. TS har för närvarande världsrekordet i att hålla plasma levande, vilket man lyckats med i hela 6 minuter och 30 sekunder. När ITER är färdig förväntas den sätta nytt världsrekord genom att hålla plasma levande i 10 minuter. Vi fick en ordentlig genomgång av tekniken bakom fusion och hur forskarna tänkt sig att kunna utvinna energi ur fusion. Jean-Marc var med om att bygga TS och har sedan dess arbetat med forskning på reaktorn. Han var väldigt ödmjuk inför framtiden och avslutade sin genomgång med orden Vi vet att vi måste lösa energifrågan inför framtiden. Fusion skulle kunna vara lösningen eller en del av den. Det kan också vara så att vi inte lyckas, men vi måste i alla fall försöka.