UR VÄXJÖ STIFTS FOLK UNDERVISNINGSHISTORIA

ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA [1925] BOKSERIE MED UNDERSTÖD AV [ÅRG. V] FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA (SERIEVOLYM 14] UTGIVEN A V B. RUD. HALL (ÅRSVOLYM 1] UR VÄXJÖ STIFTS FOLK UNDERVISNINGSHISTORIA 1795-1865 ACTA OCH SKILDRINGAR RÖRANDE TEGNER, G. ADLERBETH, J. LAGERGREN, J. RYDEMAN m. fl. MEDDELADE AV BL. A. K. A. HULTKVIST, B. RUD. HALL, L. RYDEMAN FOLJ{SJWLLÄRARE LEJnOR PROST f PRIS 3 KRONOR l DISTRIBUTION: C. W. K. G L E E R U P S B O K F Ö R L A G, L U N D

»sböcker I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA [i925] BOKSERIE MED UNUEHSTÖD A V [ÅRG. V] FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA (SERIEVOLYM 14] UTGIVEN AV B. RUD. HALL (ÅRSVOLYM l] UR VÄXJÖ STIFTS FOLI\ UNDERVISNINGSHISTORIA 1795-1865 ACTA OCH SKILDRINGAR RÖRANDE TEGNER, G. ADLERBETH, J. LAGERGREN, J. RYDEMAN m. fl. MEDDELADE A V BL. A. K. A. HUL TKVIST, B. RUD. HALL, L. RYDEMAN FOLI(SIWLLÄf\Af\E LEI<TOI\ PROST I DISTRIBUTION: C. W. K. GLEERUPS 130KFÖRLAG, LUND

J N L E D N I N G. Om innehållet denna volym. Någm litteraturuppgifter römnde folkuppfostran i Växjö stift.... Fast ej allt må nås, är bemödandet skön t, ty i lifvet sträfvandet sjelft är sill mål, när det gäller, hvad ädelt och stort är. CA HL JILO~IS LUND 1925 JIOJ('J'I\YCICEI\1 Esaias Tegne1, 1829. Redan förut äro framställningar om enstaka församlingar i Växjö stift tryckta i Års böcker; sålunda i vol. 3 och 6 om Gällaryd och Järstorp, resp. Buskvarna och Åsheda. Prosten Johan Rydeman i Odensjö ha vi lärt känna i förra årgången (vol. 12). Några andra littera turuppgifter må nedan nämnas; i min katalog "Svensk oc.h utländsk litteratur i pedagogik" II (Pedag. skrifter 69) sid 306 o. f. finnas även några. I herdaminnet, prästmötesförhandlingarna, hembygds-kalendern, "Smålands beskrifning" och Tegners samlade skrifter (av Wrangel och Böök) finnas många bidrag till stiftets kultur- och undervisningshistoria. Så exempelvis talas om stadganden mot brännvinssupande, oljud i och utom kyrl<an, om lekstugor och lyx ~ alltså om folkuppfostran - i nämnda "Beskrifning", avd. Jönköp. län sid. 46, 100, 152 o. f., 1_84, 263, 298, 446 o. f., 456 o. f., 494 o. f., 515 o. f., 560 o. f., 746 o. f., 875 o. f.; Allbo sid. 172; Sunnerbo sid. 330, 403 o. f. Om folkundervisningen må hänvisas t. ex. till volymen om. Västbo s. 446 o. f., 875 o. f. (Långaryd, resp. Källaryd). I hembygdskalendern ingå t. ex. en mycket givande serie livsbilder fr'ån Västra Torsås små- och folkskolor av komminister C. J. Kruseli i Hjortsberga (1913, 1915), teckningar av prästsläkten Bexell, prosten Peter Andersson i Hofmanstorp (1912), fromhetslivet i Ölmstad å 1600-talet (s. å.), motståndet mot skolreformer å Bolmsö (1915). I Redogörelse för Jönköpings läns folkhögskolas verksamhet 1915-1916 (rektor Johannes Boethius) hava avtryckts historislw framställningar om skolan av rektor V. Öberg och

4- regementspastor Hans Nilsson. Om räddningsskolan på Herrestad, Kärcla, finnas meddelanden s. 344~355 i Tidskrift för folkskollärare 1848-1849. I Handlingar från prestmötet i Vexjö 1874 talas om prostarna Sam. Eckerbom i vv'ires tad och D. J. Sjöström i Rogberga såsom speciellt nitiska för folkskolan (s. 21, 30; däremot s. 4). I "Jönköpings historia" ingår en historisk överblick över stadens folkskolor och högre folkskolor (även särtryck ) av folkskaleinspektören Rob. Johansson. 0111 Näsby skolväsen för 50 år sedan finnas uppsatser i Hvetlandaposten 1913 av Einar Kjörling; om Nässjö folkskolor (och lärareseminarium) till hundraårsminnet talas i Nässjötidningen 30 / 11 1923 av Ingemar Almen, Gamlarp. skriftställaren J. A. Göth i Klavreström skriver om skolmästaren lviåns Videen i Sjöås i Nya Växjöbladet 26 / 0 1924. Under märket K A H. eller Karl Gustafsson har folkskolläraren K. A. Hultkvist i Vrigstad haft ett fl ertal skolhistoriska uppsatser införda i Jönköpings-Posten i början på 1880-talet. En betydan4e del av efterföljande acta och undersökningar hava insänts till Sverges allmänria folkskollärareförening - dels nu, dels för 30 år sedan - av den nämnde skol~ veteranen och skolhistorikern K. A. Hultkvist. 1 Det m esta av 1 Hemmansägaresonen Karl Anders Hultkvist föddes 1847 i Gällaryd, var där småskollära re några år från 1863, avlade folkskollärareoch organistexamina i Växjö 1870, var folkskollärare i Jönköping 1870-1873, i Växjö seminarii övningsskola 1873-1876, i Hakarp 1876.;1881, i Vrigstad från 1881. Hans porträtt ingår här längre fram. Hultkvists största in~r esse har omfattat Tegner. Det är hans förtjänst, att vi fått ej blott den äldre T egner utan framförallt den unge T egner in i folkskolans undervisningshistoria. Äran härför är stor, utomordentlig - och sådan kan vinnas även av oräkneliga andra. Och ''innas även med mindre m ödor ä n H:s 40-åriga. T y ä nnu är svensk undervisnjngshistoria mestadels ett terra jncognita. Utom de uppsatser som mera direkt beröra T egner, h::tr den nämnde förf. behandlat sin skolas, Vrigstads p eclagogis, historia i en särskild uppsats, som här inryckes i sammandrag. Ålems pedagogis hi storia skildras ingående och åskådlig t av adjunkten G. Sandahl i Tidskrift för folkunelervisningen 191 3 o. f. E n annan landsbygdspecl agogi, i Avesta, har nyligen behandla ts i en förtjänstfull unelersökning av f. d. överläraren P. Norberg i P edagogiska skrifter n :r 107. Ännu ringare ä n de båda peclagogierna har tydligen Vrigstads varit; dess namn vore egentligen folkskola för a tt ej säga småskola, om den ens var något. Ännu kungl. 5 dessa delar av föreliggande volym rör T egner och har i en något annorlunda redigering och 'utarbetning ingått i ett med förord av prof. E.,iV,rapgel försett arbete av denne folkskollärare Hultkvist: Om Tegner och folkskolan. Detta arbete har nyss utkommit separat närmast i anledning av att hundra år förflutit, sedan T egner gjorde sin första stora resa genom det stift, till vars ch ef han valts i januari och 1nvigts den 30 maj 1824 och i vars domkapitel han den 30 juni s. å. övertagit ordförandes kapet. (Först 1826 flyttade han till Växjö). Ännu dt sekelminne kan stiftets folkundervisning i år fii a: 1825 begynte i Växjö en "bildningsanstalt för Skolmästare", såsom Tegner kallar den vid prästmötet 1836, sägande, att mer än 100 lärare redan blivit utexaminerade och att konsistorienotarien S. G. Mellin var dess föreståndare. (Med understöd av statsmedel och efter förord av Tegner hade han i Stockholm inhämtat lankastermetoden och gymnastik). Samma år, 1825, begynte även mag. P. R. Svensson sina sommarkurser för lärareas pirante, vadan landets särskilt anordnade folkskoleseminariekurser torde kunna säga-s fira sitt första 100-årsminne i år. En framstående prästman från T egners stift upptog ju en del av Arsböcker n:o 12. Denne, prosten Rydeman, var en renodlad typ för fattigsockensynpunkterna på problemet h emundervisning och ambulerande lärare men har därjämte visa t sig kunna på ett så märkligt sätt ge uttryck för läruteuppgifterna i allmänhet och folkskollärareuppgifterna i synnerhet, a tt Salzmanns 1'viyrboken kanuner en i 1ni nn ~ t (jfr A~ sbö c_k e t: 12 t. ex. s. 135; Hall Källor II tredje uppl. ). 1 Att han ock sjäfv propositionen n :o 34 v id 1859----1860 å rs riksdag samt en annan skrivelse från r egeringe n till nl{ sdagen vid samma tid uppräknar Vrigstacls skola bland lanel sbygdens pedagogier (jämte Avesta och Ålems). Propositionen yttrar, att till folkskolorna hava av åld er även pedagogierna varit räkmule, ehur u de varit avsedda a tt utgö ra etl slags högre skolor. Jfr Bidrag till Sveriges officiell a sta ti stik för 1876. 1 Efterforskningar e ft er de bortkastade avdelninga rna av hans utmärkta skolreglemente ha fo rtsatt s men ut an resultat; senast av f. d. Lektor Ludv. Larsson i domkapitlets acta. Han skriver: "Den 19 apr. 1847 inkom från Rydeman reglementen "för flyttbara skolor inom Odensjö pastorat", vi lk a godkändes elen 28 april s. å. Reglementena finnas

-6- fyllt lärareuppgifte1;na bättre än många, framgår bl. a. av här införda kulturhistoriska teckning, utförd av hans son prosten L. Rydeman i Gö teryd. (Den har först eft er tryckningen av n:o 12 kommit mig tillhanda. ) Den fyller väl sin plats i detta småländska kulturgalleri. En kyrkans, forsimingens och folkundervisningens man av gigantiska 'må tt var t. ex. prosten J. J. Lagergren, vars produktion ensam kunde fylla en bokhylla och vars liv förvisso Yore värt en minnestecknares forskning. Den korta dödsruna, här avtryckes, är avfatta d av en anna n märklig smålandsprost, J. I. Öhrnberg, vilken för övrigt, även han, framträder bland de av Hultkvist framdragna folkundervisningsbefrämjarna och T egnervännerna. Bland Lagergrens egna framställningar har jag intagit dels hans skildring av skolarbetet, dels en hans handbok (båda till synes hittills otryckta). De visa hän på en folkskaleman av helt annan art än de fl esta ännu på hans tid. Närmast om Pro fide, varav han var m edlem, samt om Hammar och Anders Oldberg påminner han i sitt mångomfattande skolprogram. Och han synes haft lyckan att se sina ideer spridda bland annat genom en av landets mest ädla och högst uppsatta män, skalden och gustavianen Georg Göran Adlerbeth (jfr avd. I D). 1-7 - I andra och tredje huvudavdelningarna har jag dels försökt angiva och med utdrag belysa T egners ståndpunkt till begreppet folkskola, dels intagit skildringar rörande de yngre folkskolornas mödor, mothugg och arbetssätt. Sist (avd. V) a v tryckes domkapihets förslag till folkskalereglemente 1865, vars detaljerade efterföljd belyses i kap. XI. B. Rud. Hall. stift: Huskvarna 1822, Jönköping 1823, Nässjö sockenskola 1824, Linneryd och Vrigstad 1826, Hörle, Grenna och Sjögrenska skolan i Växjö 1828, Husaby, Rogberga, Eckersholm, Nyelala och Bringetofta 1830, Söraby 1831, Visingsö 1834, Ryssby, Värnamo, H alla ryd och Öggestorp 1837, Almundsryd 1838, Voxtorp 1839 och Växjö söndagsskola 1841. T egner var ledamot av nämnda sällskap under 10-å rsperioden 1826-1835, erläggande i medlemsavgift 3 Rdr 16 skillingar banko å rligen. icke bland handlingarna, utan blott Rydemans skrivelse... 1854 juli 28 upplyser dia ri et, all prosten Granstand sänt in avskrifter av skolreglementet för Sunnerbo kontrakt och a ll de skulle "förvaras"; dc finnas icke bland handlingarna. Det är blott undantagsvis något reglemente fi nnes bland de efter föred ragningsdagen ordnade ha ndlingarna. Ka nske reglementen blivit sända ti ll Sthlm. Om vissa folkskolehandli.ngar är a nteckna t "förvaras tills vidare". Vart tog o de sedan vägen?" J a säg det l Synnerligen önskligt vore, all urklipp och hä nvisningar till manuskript, tryckta kä ll or och litteratur (tid skrifts- och tidningsnppsatser) alltjämt, såsom hittills skett, insändes till mig, Hall, från alla stift och församlingar, på del all vi lill slut måtte kunna få ett rikhaltigt arkiv och en detaljerad förteckning och beskrivning över a lla församlingars skolhistoria, inklusive la ndets a ll a lärare i all a slags läroanstalter samt i hemmen. 1 I någon motsättning till Tegners uppgifter om förekomsten av växelundervisning i stiftet må ur den nämnde läraren K. A. Hultkvists a nteckningar ur växelundervisningssällska pets årsberätt elser anföras, all växelundervisningsmetoden före 1842 införts i följande skolor inom Växjö

FÖRSTA HUVUDAVDELNINGEN MESTADELS ÄLDRE DONATIONSSKOLOR. DERAS FÖRBÄTT RING UNDER TEGNERS TID (1824-1846). I. Svartorps, Tofteryds och Värnamo pastorater A. Personalier 1 öfwer Härads-Prosten öfwer Östbo Contract, Prosten, och Kyrkoh. öfwer Tofteryds Pastorat, Ledamoten af Samfundet pro fide et Christianismo, Jonas Johan Lagergren, samlade och upptecknade af J. l. Öhl'llberg. Personalier. 2 1 I: Likpredikan öfwer Härads-Prosten... Jonas Johan Lagergren.. 17 September 1833, af J. I. Öhrnberg. Jönköping 1833, sid. 14-31. 2 Desse äro icke obetydligen tillökte genom de anmärkningar och erinringar, som i noterne förekomma; men der emot äro de på andra s tällen afkortade, och har man uteslutit mycket af det, som egenteligen tillhörde begrafningsdagen och den då talrikt närwarande Församlingen. Då Konstnären will afteckna en skön Nejd med dess Majestätiska höjder och leende dalar, med dess skuggrika lundar och bördiga stränder: då han will uppfatta alla dess hänryckande omwexlingar och mångskiftande behag, nödgas han ofta missnöjd kasta penseln, då han wid närmare granskning filmer sin målning sakna elen färgprakt och många af de skönheter, som han hade önskat kunna öfwerflytta från naturens lefwande tafla. I lika brydsam belägenhet befinner sig ofta den, som will afteckna de utmärktare och skönare dragen af en sällsyn t mans mång f alleliga och stora förtjenster: han blir missnöjd med sitt werk och inser med förödmjukelse sin oförmåga: han finner snart, att han icke är wuxen sitt fö rehafwande. - I denna brydsamma och förödmjukande belägenhet befinner jag mig i denna stund, då jag söker full- -9- göra en pligt, som sorgen och wänskapen ålade mig, och wänskapen och tacksamheten borde åtaga sig; och då jag gcrna meclgifwer, att alcll'ig någon swagare hand wågaf wielröra teckningen af ypperligate förtjenster, får jag åtminstone, jemte det jag beder om öfwerseende med bristerne, gifwa den försäkran, det jag noga will se till, att icke tillgifwenheten och wörclnaden må förgå sig mot sanningen. Framlidne Härads-Prosten öfwer Östbo Contract, Prosten och Kyrkoherden öfwer Tofteryds, Byarmns och Bonelstorps Församlingar samt Ledamoten ar Samfundet pro Fide et Christianismo, Jonas Johan Lagergren föddes i Carlstorp s Presteg. elen 15 Januarii 1759. Faclren war Prosten och Kyrkoherden derstädes, Magister Jonas Lagergren och Modren Maria Elisabeth Hjelm, Dotter af Contracts-Prosten Magister Anders Hjelm i Allgutsboda. 13 år gammal blef han Moderlös och 2:ne år derefter äfwen Faderlös. Med ringa arf hade den Fader- och Moderlöse ynglingen icke kunnat fortsätta sina studier; så wida icke menniskowänner och slägtingar ömma t för honom, bland hwilka må nämnas då warande Prosten Dryseri i Allgutsboda, och Morbrodren, Prosteu Runcrantz, i Mortorp af Cahi1ar Stift. 1775 intogs han på Ca-lmar Gymnasium, följande året på Gymnasium i 'Vexjö och året derpå reste han till Upsala Academi. Sedan på sednare stället hans obetydliga arf hade åtgått, måste han, som fattige stuelenter wanligen göra, taga Conditian på landet, tills han slutligen fick så kallad Acaclemisk Conclition. Under sitt wistancle wict Upsala begagnade han i synnerhet Professor Aurivillii föreläsningar i Orientaliska Litteraluren och Professor Floderi i den Grekiska. 1779 undergick han Examen Theologicuni och följande året Oeconomire Examen; äfvensmh han s~imma år aflade Specimen Stili. Till Cancliclat'-Exmhen war han redan beredd och hade sjelf författat de begge Disputationerne, som erford:. ra des pro Exerci tio och pro Grad u; men som guldet, hos hwilket wår Lagergren aldrig war gunstling, saknades, och han icke kunde bestrida de elenvid alltid nödige omkostnaderne, kom följaktligen icke heller Lagerkransen att pryda

-10- hans hjessa. Fattigdomen, som stänger wägen för mången hoppgifwande ynglings lycka, nekade honom också att kunna antaga det ynnestfulla tillbudet, att blifwa den namnkunnige Professor Fants Docens i Historien. Då han således, ur anförde skäl, som Lärare icke wågade beträda den Academiska banan, hwilken wanligen är kostsam och i början, ofta länge, : ger liten eller ingen lön; så åtenvände han med många kun _skaper till den kära fosterbygden och ingick i det stånd, hwars prydnad han öfwer ett halft Sekel warit. Ål' 1782 den 12 Decemb. blef han Prestwigd och Adjunct i Swartorp, hwarest han genast mottog nästan hela Pastoralwården. Följande året utnämndes han till E. O. Bataillons Predikant vid Calmar Kong!. Regemente, war en kort tid v. Gomminister wid Wexjö Domkyrkoförsamling och erhöll 1788 förordnande att wara v. Pastor i Burseryd. 1791 den l Maj tillträdde han Comministerstjensten i Swartorps Pastora t, sedan han året förut dertill enhälligt blifwit wald, och ändteligen den l Maj 1805 flyttade han som Kyrkoherde till Tofteryd, efter förut erhållen enhällig kallelse. Följaride året blef han som Kyrkoherde här installerad af framlidne Biskopen och Comilllmdeuren Baron Mörner, och af honom wid samma högtidliga tillfälle utnämnd till Prost öfwer sina Församlingar. 19 år derefter, eller år 1825, erhöll han af Herr Biskopen och Commendeuren Tegner Fullmakt att wara Härads-Prost öfwer Östbo Contract, sedan han allt ifrån 1809 wid särskilte tillfällen warit förordnad, att som v. Härads-Prost denna tjenst förrätta 1. Flere andra be\vis på aktning och förtroende har han äfwen fått mottag a. Är 1800 kallades han till Ledamot a f Samfundet pro fide & Christianismo; - 1814 till Correspondent med Kg!. Hushålls-Sällskapet i Jönköping; - 1816 till Ledamot af Göthiska Förbundet i Stockholm, - ooh 1817 till ständig Ledamot af vvexjö Bibel-Sällskap. Twenne gånger blef han, utom förslag, af Församlingarne kallad till Kyrko- 1 \Vid ett gladt tillfälle i de sednare åren nämnde wår Lagergren, skämtande, att hans sista Fullmakt war Kong!. och a tt han fått den af Swenske Sängar-Kungen, som sprid! glansen af sin lysande Spira äfwen till fremmande länder. -11- herde i Swartorps Reg. Pastorat: en gång hade han rum å förslaget derstädes och fick stor pluralite; äfwensom han 1799, då han hade förslag till W ernamo Reg. Pastorat, erhöll de fleste rösterne. Men war han då wärdig det mer än wanliga bifall och förtroende, som honom wisades? vvar hans lycka större, eller måhända mindre, än hans sldcklig het och förtjenster? De många offenteliga prof, som han derpå aflagt, jemte hans månge tryckte och otryckte arbeten, kunna säkrast beswara desse frågor. Redan som Gymnasist utmärkte han sig, och bland 22 kamrater, hwilka, wid samma tid som han, reste till Rikets Academier, hade wår Lagergren yppersta betyget. I Prestexamen utmärkte han sig på lika sätt: I Pastoralexamen erhöll han högsta betyget, som på den tiden utdelades, och w id slutet af Prestmötet i W ex j ö 1798 1, då han war Resp on dens, bekom han i närwaro af Stiftets då församlade Presterskap, af dess gemensamme chef det mest smickrande wittsor(l. som en Comminister från landet wid ett dylikt tillfälle kan mottaga. Ännu flere bewis på hans werkliga lärdom och mångkunnighet lemna hans tryckta och otryckta 2 arbeten. Hans 1 \Vid detta Prestmöte war jag, som Student från Lund, närwarande, och hörde och såg det allmänna bifall, som han då skördade. Allt ifrån den tiden har jag synnerligen högaktat honom för hans kunskaper. Denna högaktning har i sednare åren ökat sig, efter hans död blifwit fördubblad, och öfwergått till beundran, efter en 11ärmare inhämtad kännedom om hans mångkunnighet och owanliga arbetsamhet. 2 Hans tryckta Arbeten äro följande: a) För So.::kne-Skolan i Lekeryd, ett lätt sätt, att lära barn stafwa, med förste grunderne till rätt-stafning, till renläsning ooh till renskrifning. b} Anteckningar öfwer Swar torps Pastorat och öfwer Swenska Kyrko-.Lagfarenheten, införda i W exjö Stifts-Tidningar för åren 1802 och 1803. c) Kort underrättelse till elen Hel. Skrifts eller Bibelns kännande, samt rätta läsande och anwändande. Jönk. 1811. d) Tankar om Trolofningar och andra Äktenskaps-förbindelsers wigt och wärde, samt om Äktenskaps-skillnader, enligt Guds ord och allmänna Lagen.

-12- kunskaper woro lika grundliga, som wiclsträclda. l de så kallade lärda Språken, Hebreiska, Grekiska och Latin, hade e) Beskrifning öfwer Tofteryds Pastorai, i Utdrag tryckt af Kong!. Hushålls-Sällsl;apet i Jönköping i dess handlingar. f) Byordning i Tofteryds Socken, tryckt i Jönköping 1828. g) Tal wid Prosten Bergwalls och dess Frus Guld-Bröllopp Åker den 24 Junii 1829, tryckt i Jönk. s. å. h ) Tal wid Begrafningspla tsens inwigning i Byartun d. 9 Aug. 1829, tryckt i Jönk. s. å. Hans otryckte Arbeten äro följande: a ) Swen ska Språkläran, granskad och recommenderad till tryck af Swcnska Academien, samt skänkt till \:Vexjö Stifts Bibliotheque. b) En Frågobok öfwer Doc!. Lnth. Catech., af Samf. pro Fide et Christ. godkänd och till tryck recommenderad, skänkt till ofwan nämnde Bibliotheque, hwarföre Författaren er,hållit af Consist. i Wexjö ett smickrande tacksägelsebref. c) Samling af alla hittills uppsökte Consistorii Circ. bref, Synodal Acter, H errar Biskopars bref till Prester sk. och andra Eccles. handlingar, rörande W exjö Stift, från 1619 till 1750, skänkt till ofwannämnde Bibliotheqne. d) Rättelser ooh till ägg till Smålands Beskrifning af Rogberg, skänkt till samma ställe. e) Ingifwit till Samf. pro Fide et Christ. 23 stycken Skrifter, dels om Christendomen ~ allmänhet, dels i synnerhet. f) Underrättelse om \Vexjö Consistarii föreskrifter, rörande sättet alt undenvisa i Catechesen i Stiftel under 150 år. g) Några puncter till förklaring af tidens uppfostran, föranledde af LandshöJ dinge-embetets allmänna kungörelser om rymmare. h j Berättelse om fromma Stiftelser i W exjö Stift, wittsonlad a f Samf. pro Fide etc. i) Försö k till en E xempel- och Lärab.J k för små barn, ingifne till Samf. pro Fide etc. k) Lärobok i Chrislendomen, af Doc!. Sjögren granskad och af honom, samt af Samf. pro Fide etc. till tryck recommenderad. l) En förbättrad Abc- och Lärobok iör barn, till tryck r ecommenderad af Samf. pro Fide etc. m ) Förste begreppen i LandUntshålluings-vVelen skapen för Nybörjare, insände till Kong!. Hushålls-Sällslt. n ) En större Lärobok för all Ungdom oth i synnerhet för Sluderande. l Del. o) En Religions- och Kyrkohistoria för brnn, granskad och wittsordad af Doc!. Sjögren. p) En större D:o för Skolor i Riket. q) Försök till en H ebr. Grammalicn, jemnfö rd med Arabiskan och Syriskan. -13- han gjort mer än wanhga framsteg, i synnerhet i de begge förstnämnde. Äfwen hade han m ed framgång studerat Arabiska och Syriska, hwartill hans skrifter föranleda. Franskan hade han m ed nöje och grundligt studerat, kände wäl Tyskan, och förstod äfwen Engelska. Isländska Språket sysselsatte ofta hans weltgirighet inpå ålderdomen och deröfwer anställde han flitiga betraktelser med Språkkännarens forskningsförmåga: Han förstod Italienska och war icke obekant med Spanskan. Med förundran hörde man elen gamle Landt-Presten läsa Hebreiska som sitt modersmål 1 ; m en minst förmodar man, att han ännu in på ålderdomen stundom roade sig m ed r) Försök till ett Lexicon för F-äderneslandets fornspråk, i synnerhel Isländskan. 24 ark. s) Ordbok öfwer Småländska Dialectem e, 85 '/o ark, uppsänd till Göthiska Förbundet. t) Real-Regisler öfwer a lla Circulairer i Stiflel till 1806. u) Ett Eccles. W erk för Wexjö Stift från ä ldre tider till 1787. Stort, som \:Vilskmans, har koslat otrolig möda. v) Bibeltolkning, 50 ark, ingifwen till frami. Biskop Wallquist och wid ofwannämnde Preslmöle 1798 mycke t berömd. x) Försök till swar på frågan: Hwilkct Stånd w;irt. Fädernesland är det lyckligaste? y) Allmän Språk-Lära. z) Underrällelser, rörande hw:ujehanda fornlemningar \Vexjö Slift, oc.h i synnerhel Östbo, uppsände till Göthiska Förbundet. aa) Underrätt else om de menskliga förmögenheternas anwändande till nödige kunska pers förwärfwande. bb) Delineamentum Linguce Hebr. facillima Metlwclo clepictum el genio linguarum Hebr. et Arabum conformalum. cc) Sa mling af säkra och bepröfwade Botemedel hwa rjehancla sjukdomar. eld) Första grunderne i Medicinen för begynnare. ee). Dito i Landthus-hålln-i ngcn. f.f) Dito i Allm. Historien för barn. gg) D:o i allehanda nödiga \Vettenskaper för begynnare. 1 \Vid wå r Lagergrens Pastoral-Exam en 1784, yttrade då wara nde Theol. Leetorn Sjögren, sedan Lagergren dislinet och m ed mer än wanlig precision innantill uppläst ett långt Hebreiskt språk: eft er sådan innanläsning behöfwes ingen explication ; och skall frami. Prosten B. Norlin i sin Pastoral-Examen af samme man och ur samma skäl fått en dylik complimenl.

-14- att skrifwa Grekisk vers 1. Han war en stor wän af Historien, Geographien och Antiquiteterne, samt har lenmat intressanta antiquariska upplysningar w id flere tillfällen; och många af honom författade Psalmer, Grafskrifter och tillfällighetsverser bewisa, att han äfwen winnlagt sig om Swenska Skaldekonsten. Sin tids Litteratur följde ha~ med uppmärksamhet ooh nöje, och hwarje god bok war alltid en wälkommen gäst i hans studerkammare. Han sökte, så ofta tillfälle yppades, att befrämja nyttiga kunskapers utspridande, och står denna ort hos honom i werkliga förbindelser för mycken både nyttig och nöjsam lectur, som han befordrat genom inrätt-andet af ett Läsesällskap 2 Musiken älskade han allt ifrån ungdomen, och hade derutinnan både öfning och färdighet. Han spelte Claver, Viol, Zitra, Luta och Harpa, samt har sjelf componemt flere. stycken 3. Framlidne Härads-Prosten Lagergren har också för sin lärdom ooh sin mångkunnighet warit aldad och utmärkt af Sweriges namnkunnigaste, lärdaste och wittraste män 4 \ Det är. känd t, att han w id Up sala biwistade Disputations-öfningar, som böllos på Grekiska. 2 På Herr Biskopen och Gommendeuren Tegners tillstyrkande, och uppmuntrad af honom, inrättade Härads-Prosten Lagergren år 1826 ett Läsesällskap i östbo härad, för hwilket han sjelf i flere å r war en nitisk föreståndare; och äger denna inrättning, som har mycket för sig, ännu i orten god trefnad. 3 W'år Lagergrens barndom och första ungdom lofwadc icke mycket. Han hade då icke lu s! för boken, utan blott för musiken. Hans föräldrar sågo det med bekymmer, likasom den store von Linnes sörjde derföre, att han icke frågade eft er annat än blommor. Och då man ansåg den unge Linnaeus, - ä fw en Prestson från Småland, - på sin höjd duglig till Trädgårdsmästare, så b etraktades den unge Lagergren icke amwrlunda, än som den blifwande Mu sikanten. Men allt ifrån den stund han blef faderlös, tändes hans håg för studier, och han fann, att den, som en gång får rigtig smak på wattnet i kunskapernas källa, sedan törstar derefter ju mer ocjl mer. 4 Ibland dem få r jag nämna frami. Biskop "Vallquist, - hwars falkblick ofta uppläckte den gömda skickligheten, och frami. Slafsrådet Friherre Adlerbeth, m ed hwilka han unde!"hållit LitteraiJ e brefwexling; - frami. Landshöfdingen Nils von Rosenstein, som skrifteligen å Swenska Academiens w ägnar complimenterat honom ; - frami. Dom-Prosten Sjö- -15- Han hade mycket lyckliga Embetsgåfwor 1 Hans predikningar woro Bibliska, enkla, öfwertygande och bewekande, och hwad han predikade, det gick till hjertat. För Predikstolen hade han mycken lätthet och predikade alltid utan concept, oaktadt han ofta skrifwit det. I Biblen war han så hemmastadd, att han kunde citera de allmännare Språken, utan att förut behöfwa uppsöka dem, och derföre kunde han också predika nära oberedd, då behofwet någon gång det påkallade. Denne gode Herden lefde, som han lärde: hans Gudsfruktan war oskrymtad och hans bön en rättfärdig mans. Äfwe~ denne Johannes 2 war en af Jesu tillgifnaste Lärjungar, som flitigt gick uti sin Mästares Hög-Skola och wid Hans Kors hämtade det nit och den kärlek, hwarmed han tjente Honom; det tålamod, hwarmed han bar lifwets bördor, och den frimodighet, hwarmed han mötte döden. Han war en barnawän, som med sällsynt drift allt ifrån sina första Prestår ända intill sin lefnadsafton sjelf bestridde den högst angelägna, men be Jdagligen ofta försummade underwisningen för Allmogens barn 3 och barnen tog han wänligt i handen och ledde till gren, - som man åtminstone aldrig förebrådde något smicker, - har willsonlat många af hans arbeten och till tryck dem recommenderat; - frami. Prosten B. Norlin, som ofta omtalat wår Lagergrens grundliga kännedom af Hebreiska och Grekiska Språken, med många anecdoter, som författaren ännu ihågkommer, - samt Herr Biskoppen och Commendeuren Tegner, som i sina bref uttryckt sin wänskap och aktning för den mångkunnige P a triarch en. J ag har således full Aulorite, hwarpå jag byggt mina omdömen om wår Lagergrens insigter. 1 Han hade, synnerligen i de yngre åren, så skön röst, att han som Gymnasist sjöng Solo wid högtidligare tillfällen. 2 vvår Lagergren s andra Dopnamn. 3 Som v. Pastor i Burseryd inrättade han der en Sockne-Slwla, som egde bestånd, så länge han der war v. Pastor och Skolmäslare. En dylik och mera wnraktig stift ade han som Gomminister i Lekeryd, inom Lekeryds församling, för Allmogens barn, och förestod sjelf denna Skola som Lärare, med owanligt och ihärdigt nit; äfwen som han der inrättade ett mot sitt ändamål swarande Skol-Bibliolheque, och det merendels på egen bekostnad. Men om delta hans nit war sällsynt, så blef det ock på ett sällsynt säll utmärkt, då han, såsom wälförtjent belöning härföre, af Kongl. Maj:! i Nåder hugnades med rältighet nit få räkna dubbla 1jenslår allt ifrån 1788 till 1805. - En så mångårig, outtröttlig och lönlös Skol-

-16- Honom, som sade: Låter barnen komma till mig och färmener dem icke: ty sådana hörer Guds rike till. I hans alltid milda och wänliga ansigte framlyste elen gamla ärligheten, och bama-oskulclen prydde ännu elen gamles kinder utan någon skymt af flärd och fåfänga. Han hade mycken skarpsynthet, war endast blind f0r sin öfwerlägsenhet, och anspråkslösheten stod alltid wicl siclan af förtjensten. Ordentligheten war för honom, genom grundsats och wana, ett behof, och sysslolösheten en börda, och derföre gick allt fort och lätt, emedan det gick med ordning. - Hela hans wandel war stilla och lugn, som hans själ; och war en afbilcl, - icke af elen brusande strömmen, - icke af den starka floden, - utan af elen stilla bäcken, som sakta och tyst letar sig fram m ellan stenar och kullar, tills han omsider i många utgreningar utgjuter sig öfwer dalen och blygsamt döljer sig under det höga och frodiga gräs och de mångskiftande och sköna blommor, hwilkas rötter han wattnar. Han war en menniskowän, som mättade den hungrige, l~lädd y den nakna och hjelpte den nödlidande. Han war en öm Make, en huld Far, _en pålitlig Wän, en god Husbonde och en trogen Lärare, - och detta wittnesbörd, det är icke blott mitt, det är wårt gemensamma, det är ett. echo från aflägsna bygder, der han fordom warit och ännu ihågkommes, prisas och wälsignas. Und.er hans tjenstetid i Tofteryds Pasto-rat har Byanuns Kyrka blifwit förskönad, samt Kyrkogården utwidgad och inwigd. Bonelstorps Kyrka har blifwit så godt som nybyggd, målad och med ljuskronor försedd, samt den mindre Torrtklockan omgjuten. Under hans tillsyn och ledning har äfwen Tofteryds Kyrkogård blifwit utwiclgad och helgad till h-\vilokamrar. Och oaktadt detta åldriga tempel ännu står på sin gamle grundwal, skall man likwäl, då framdeles det nya kommer att wisa sig i all sin glans, icke glömma den gamle, trogne Herrans tfenaren, som haft så många omsorger och trampat n1ästare för Allmogen s barn, - hwar finnes h a n i wåra dagar? Och huru många sådai1e hafwa funnits i fordna? - Det är också i Skolstoftet, bla nd oskyld-iga, fattiga, wärnlösa bam, som wår Lagergrei1 häinta t si n skönaste Lager och plockat mången ädel sten till sin oförgängliga TUnna. så många trötta fjät uneler -17- förhandlingame och förberedej.s erne 1. Framledne Härads-Prosten Lagergren gifte sig 3:m gånger: första gången den 23 :Mars 1792 m ed Sara Cathrina Lönwall, Dotter af frami. Prosten i Swartorp Johan Lönwall och dess Hustru Cathrina Dorothea Pleij, hwilket ägtenskap " älsignades med 2:ne barn 2, l Son och l Dotter, m en upplöstes genom Hennes död efter 27 års sa m1~anl efn a d ; andra gången den l Maj 1822 med Inga Elisabeth Rydstedt, hwilket ägtenskap döden snart lyktade, efter blott 7 weckors förlopp; tredje gången år 1823 den 22 Sept. m ed nu sörjande Enkefru, Prostinnan Brita Ulrika Kyhlberg 3 ; och wittna hans efterlemnade anteckningar, att han ömt älskat och wärderat dem alla. Hans helsa war redan i hans barndom swag, och war han då mera än en gång nära döden 4, men Herren frälste och bewarade honom. Äfwen under sina Prestår, de förste icke undantagne, hade han swag helsa; men detta oaktaclt förrättaclr lian lä'l1ge sin syssla utan biträde 1 \ och sjelf har han antecknat nwd tacksamhet, att Gud på ett märkbart sätt styrkte hans 1 Under fmml. Härads-Prosten Lagergrens ledning, som Pastor och Ordförande, h öllos många Socknestämmor och brydsamma öfwerläggningar i ämnet; sten.framkördes; Ritningen gi ll ades och fastställdes med Kong!. Maj:ts Nådiga påskrift, Entreprenad-Auction h öll s, och grundwalen till nya Kyrkan skall i höst läggas. 2 Sonen iir nuwarande Gomministern i Dannäs Herr J. E. Lagergren, gift m ed Fru Charlotte Carlsson; och Doltren är Fru H edvig Gustafwa Lagergren, gift m ed Fanjunkaren wid Smålands Kong!. Hussar-Regemente H er r N ils Gustaf Kyhlberg. 3 Dotter af f. d. Qwartermästaren wid f. d. Smålands Kong!. Dragon Regemente Herr J oh an Kyhlberg och dess frami. Maka Christine Swanborg. Wid ett tillfälle i ba rnaåren blef han i synnerhet, enligt hans eg na anteckningar, på ett underbart sätt räddad. Han blef då utstött från Carlstorps Klocktorn, från den h öjd, der klack orne h änga, men blef frälst och å terryckt fö rst af en liten närstående Gosse, och sedan af 2:ne Drängar, som i ögonblicket fattade i kläderne och hjelple gossen, a tt draga -honom tillbaka. Det war således äfwen denne Jonas, - h ans första Dopnamn, - som Herren på ett underbart sätt räddade. 5 Under -de 27 första Preståren war h a n, enlig t anteckningar, ledig blott 10 -helgedagar. 2

-18- s,-\,aga krafter, synnerhet på Predikstolen, dit han ofta sjuk uppgick. Der såg man också icke, äfwen uneler hans sista lefnaclsår, elen gamle, swage Gubben, utan elen raske, nitiske Herden, som synbarligen fick ny liflighet och kraft i det ögonblick, han här uppträdde; men så lättades också hans Embetsbörclor af hans älskade och driftige Son, och har man funnit, att molnet oftare höljde hans panna ifrån elen stund, då han förlorade detta pålitliga stöd wid sin sida 1 Seclnast hördes han på detta heliga rum; - ty äfwen på sin höga ålderdom delade han dryga hälften af predikogöromålen, - sist!. 10:cle Sönd. efter Trefaldighet, med denna sl utförm~nin g : Ser till, att ingen försummar Guds nåd. Men det sista offentliga Embetsgöromål, som han här bestridde, war inwigningen af Tofterycls tilläkta nya Kyrkogård, som han här förrättade elen 18 sistl. Aug. före Högmässo-Guclstjenstens början, och höll denvid ett Tal 2, som är mycket uppbyggeligt och rörande, likasom hans öfrige Tal och Predikningar. Lördagen elen 24 sist!. Aug. s kulle den hedersmannen från sitt gärde skynda till Prestgårclen undan en regnskur, men den Gamle snafwade i det fuktiga gräset och föll så hårdt på högra siclan och armen, att han en stund låg afclånacl på marken, men då han uppvaknade, kunde han lilnväl utan biträde, - han war dessutom ensam, - gå h em. Läkarewårcl söktes genast och erhölls: ömheten och tillgifwenheten hos hans närmaste gjorde allt, hwad göras kunde, för att återställa h elsan och krafterne. Också skedde detta någon tid med framgång, och woro redan de obehaglige följderne af fallet aflägsnacle, då han hastigt och oförmoclaclt blef angripen af slag i hela wenstra sidan. Thorselagen elen 5 i denna månad, klockan 12 1 Nn warande Comministern wid Dm11~äs Församling Herr J. E. Lagergren, wflr sin Fars medhjelpare i Embetet frå n den 30 Sept. 1821, då han. prestwigdes, till l Maj 1832, då h an tillträdde ofwannämnde Comministers-ljenst, och wid sin borigång sörjdes och saknades han hjertligen, icke blott af honom, som nu ick e mera behöfwer hans trogna biträde, utan äfwen af detta foll<, hwars nitiske Lärare han warit. 2 Della Tal, - som l1öll s med anledning af Es. 57 Cap. 2 v.: De, som redeliga för sig wandrat lwfwa, komma till frid och hwila i deras kamrar, - är äfwen derföre märkwärdigt, emedan det inneh åller något Propheli skt om hans död. -19- på dagen, tröt oljan i lifwets lampa och den odödlige Anden uppsteg till sällare rymder. Redan i dödsstunden syntes ett mildt och himmelskt leende bestråla de ögon, som en gång skola öppnas wid skenet af elen klara morgon-sol, som aldrig går neder eller skuggas af moln. Han afsomnade lika stilla och lugnt, som han lefwat, efter en ärofull wandel af 74 år, 7 månader och 21 dagar. Såsom ett insegel på allt detta, will jag uppläsa sjelfwa slutet af den gode och trogne Herelens skrifteligen uppsatte önskningar, hwilka innefatta den rörande afskedshelsningen till eder alla: "Ingen tår falle på min Graf, ingen sörje mig 1 Den gamle tröttnar och elen trötte är säll, då han får hwila. Jag har länge b ereclt mig till döden, och är wiss, att Gud, för Jesu skull, anammar min själ. I öfrigt anbefaller jag de Mina, min hulda Maka och mina käre Barn i Guds faderliga hägn och beskydd.- Gud har hulpit mig, Han skall ock hjelpa dem. Icke nian tårar och bekymmer har jag alltid hulpit mig fram i werlcl cn, m en elen sorgsna dagen är ock förbi. vvi hafwa äfwen i timmelig måtto warit lycklige 11og, när wi till slut erhålla ett ewigt och saligt lif. Med rörclt och känslofullt hjerta tackar jag min Maka och mina Barn för all den oförgätliga ömhet, godhet och kärlek, som de wisat mig, och önskar dem, från djupet af mitt hjerta, Guds wälsignelse igen. - Alla mina öfriga Slägtingar, vvänner och Åhörare tillönskar jag Guds wälsignelse. - Och - så faren då wäl, och åter ett 1 Denna hans önskan öfwerlräddes likwä l, - hwem kunde ick e förutse det? - - på hans begrafningsdag, och han, den gode och ömsinte, som sjelf gjutit så må nga tårar wid wänners grifter, förlåter det, då hans hwila och sömn d eraf icke störas. -- Sällan runno så mänga tårar på en bcgrafningsdag, och Maka, Barn, Lärare och Åhörare sörjde alla, och beströdde m ed kärlekens, wördnadens och tacksamhelens blomster, fuktade a f sorgens lå rar, w ä gen l iii hans graf. - Äfwen är anmärlmingswärdt, a ll försia tidningen om den gode H erdens död spridde allmän sorg i hela denna tra kt, och hwaresl man ingick, i den rikes eller fattiges boning, såg man sorgen i allas blickar; och får jag som något sällsynt nämna, att desse hans tillgifne Åhörare, - försia Söndagen eft er dödsfallet, då den uppbyggeliga och röra nde tacksägelsen h är hölls, - samhälligare än wanligt i delta Herrans hus infunno sig, sorgklädde, likasom wid allmänn-a och påbjudna ldagodagar.

-20 - ömt Fanväll Först I, som warit mig kärast på jorden, och seelan alla, som warit mina vvänner, - jag äger för min del i~1gen owän på jorden. - Fremlingen har slutat sin resa och.ä r kommen hem; - och jag är wiss, att snart, - ty lnvacl är menniskans eländes tid på jorden annat än ett ögonblick, - få träffa och omfamna alla de käre mina i det gladf.\ hemlandet, der föräldrar, barn och wänner icke mera skiljas åt." Så fanväll du gode och trogne Herrans tj enare! wid din graf behöfwes ingen Ärestocl; ty du har här upprest elen i hwarje lacksamt hjerta. - Hwile ditt stoft i frid, i wälsignelse, i ilra! Så far i frid, du fridens man! Farwäl, du trogne Jonathan! Gack i din Herres glädje in, Och lönen för din m öda finn. Amen. B. Manuskript av J..J. Lagergren. Avskrifter; a-b} av B. R u el. H a l l; c} av K. A. H u l t k v i s t. a} Project til Ordning vid Undervisningen m ed Yngre och Äldre i Lekeryds Församling 1. 1 :o Om de kunskaper, som man anser böra bibringas. l:o Som grunden til all Utanläsning ligger i en rätt och färdig Innanläsning, och denna åter i et rätt och säkert Stafningssätt, så är ock detta första, som man skal lära Barnen. Anm.: Som på Svenska finnas många vackra Böcker med Latinsim Bokstäfvor, så skal man ock lemna Barnen tilfälle at" vänja sig läsa den Latinska Stilen, jemte den med Svenska Caracterer. 2:o Sedan Innanläsningen på en god Stafningsgrund är fullkomnad, skal man 2 :o företaga sig Utanläsningen. Och som Christendomslwnslwpen är den vigtigaste och Lärarens Pligt är i synn erhet bunden vid dess utbredande, så blir ock den Barnundervisningens hufvudsakeliga ögnemärke. Och 1 Jfr noten till näs tfö ljande avtryck (Handboken). Då skolan inrättades 1798 med biskop Wallquisls bifall och aktslyeket nu fö rvaras i dennes samlingar, torde det förskriva sig från delta eller näst föregående år. -21 - a llelenstund D. Luth. Ca tech es m ed Salig Ä. B. Svebilii För Idaring är den Lärobok i Christendomen, hvilckcn bör följas, så kommer den hufvuclsakeliga Utanläsningen at inslu:änka sig innom nämnde Lärobok, på det sätt, at Barnen lära sig förs t el en. Det förståss af sig sjelft, at en tydlig Förklaring lemnas, då Barnen syslosättas med egenteliga Utanläsnin-gen af denna Bok til lättning för minnet m. m. ; men i synnerhet 3:o blir Begreppet och Förståndet af denna Boken det 3: clje hufvudföremålet vid Undervisningen, som fäster Läromästarens upmärksamhet, sedan den bokstafliga Utanläsningen är väl fattad. Anm. 1. Läromästaren skal aldrig förglömma, at denna 3:dje omständighet är en den vigtigaste vi d all läsning, och derföre använda all sin förmåga at Barnen förstå det de läsa; och alldenstund all kunskap blir onyttig, då man ej förstår använda elen sig til förci'el, och ej efterlefv er den, så skal Läraren flitigt yrka Christendoms Kunskapens ciagel utöfning, tillämpa elen på Ungelomens hjerta, och visa dess stora brukbarhet och välsignade inflytelse til m enniskans lycksalighet och tröst vid alla tilfällen. Anm. 2. Som all sann Christendoms Kunskap stödjer sig på och hämtas ur den hel. Skrift, så skal Ungdomen framför alt muntras at läsa den, men på det sådant m å ske med nytta, skal Läromästaren taga sig det an, som en hufvudsak at vid tj enliga tilfällen gifva Ungdomen de nödvändigaste grundreglor i handen til Skriftens rätta läsande och förstående, samt på närmsta sätt hjelpa den så vid de Moraliska som Theor: hufvucl sanningarnes upsökancle och fa stställande m. m. Anm : 3. Som vår Kyrkas Symboliska Böcker äro arbeten, på hvilcka vår kyrkas ypperste Män hafva använt yttersta flit och innehålla Deras Förklaringar öfver de vigtigaste Lärostycken i den h. Skrift, samt dessutom utgöra Rättesnöret för elen ahmänna Uncl~rvisningen i Christendom en, så anser man sig icke böra alcl eles unelerlåta at meddela en kort historia om dem, samt framställa deras hufvudinnehåll. Och Anm: 4-:de alldenstund ingen Christen synes böra vara alelejes okunnog om vår dyra och hel. Religions och vår kyrkas

-22- öden: som denna kunskap ej allenast liksom från en klar Spegel, visar den gudomliga Försynen, utan stundom förtydligar och lägger eftertryck til sjelfva Religionens hufvudläror, så vii man sätta sig i stånd at kunna gifva Ungdomen et behöfligt begrepp härom och meddela första grunderna af Kyrko Historien. Anm. 5:te. Emedan Prädikningar äro för Lärare et det bästa medel at undervisa sina Åhörare om Christendoms Läran och för dessa senare a t lära och inhämta den; som fölgaclde~ ligen oförmögenhet hos Åhörare at göra sig rätt nytta af Prädikningar måste natur!.. medföra de svåraste fölgder, så skal Läraren bctragta som en ganska angelägen och vigtig o~llst ändighet at Ungdomen får några begrepp om Prädilmingars vanligaste ställning samt rättaste sättet a t fatta dem för a t sedan af dem draga tilbörlig nytta. Anm. 6:te. Simlie någon vara som visar hug och förmåga at läsa och jämför a andra Catechetiske Arbeten, gifves åt den anvisning på H. H. Bisk:!viöllers, en Koppes eller andras utkomne Catecheser. Anm. 7:de. Läromästaren skal icke vara så orimlig at han förehar alt detta på en gång. Han skal tvärt om bäm. omsorg at Lärjungen ur enkla grunder och ur Luth. och Svebilii Cateches hämtar redig och pålitlig kunskap om Christendomens hufvudläror; men sedan skal han med det öfriga söka rena, försäkra, vidga och fullkomna alt mer Lärjungens Christendoms insigt. 4:o Ehuru nu alt detta blir det rätta hufvudföremålet för Undervisningen, anser man dock detta ej böra blifva det enda utan i hänseende til det nöje och betydande gagn Skrifkonsten medförer, så skal ock Ungdomen räckas 4:o tilfälle at lära skrifva och läsa skrifvet. 5:o Likaledes ärfar man.dageligen, huru mycken lättning, redighet och säkerhet det medför både vid egna hushålls ärender och mera i allmän handel at kmma Räckna, man skall derföre 5:o bemöda sig at låta Ungdomen äfven få inhämta det angelägnaste i Räcknekonsten. Ehuru de fläste torde vilja stadna här, skal man dock ej -23- låta sig derigenom afhållas, utan ärbjuda en ännu fullständigare kunskap. Och 6:o alldenstund Fömufts W ettenskapen eller Logican liksom uptänder ett ljus åt de öfrige vvettenskaperne, ger Methode åt deras säkra inhämtande, lärer hvad kunskap och sanning är, huru menniskan skal använda sina förmögenheter at komma til Sanning och kunskaper och huru hon vid alla tillfällen skal handla förnuftigt och efter skäl, så anser man denna vvettenskap, såsom en grundläggning för det öfriga, böra så mycket ur de förste och enklaste grunder framläggas som i detta afseende kan pröfvas nödigt. Sedan Ungdomen ur förenämnde \Vettenskap lärt rätt använda sit Förstånds. lagar til kännedom af flerehanda Föremål, så anser man af flera skäl nyttigt at Tanke förmågan, näst efter den uppenbarade Religion, fästes i synnerhet vid elen 7 :o Naturliga Religion, Naturliga Lagen ocl1 Sedoläran i inskränktare. bemärkelse. Man skall här taga sig tilfälle at utmärka gränserna mellan den Upp: och Naturliga Religion, visa tydeligen den förres stora företräde för den senare och vår förbindelse i följe d era f mot den förra, nyttan af den senare samt dess nogare Beskaffenhet. Likså skal man bemöda sig at tydligt och med tillämpning lära men.niskans alla naturlige Pligter, tydligt utmärka skillnaden mellan dygder ooh laster och äfven, på så nära håll, som ske kan, visa dygdens tillämpning och vackra Seders lyckliga inflytning ända til allmänna umgänget. Och vid Läran om Naturliga och Borgeliga Samfund i allmänhet skal man söka sig tilfälle at få gifva en wink åt dessa Samfunds Ursprung, Beskaffenhet, Förmaner och oundvikeliga Besvär, samt MenuiskaNaturen och Samfundets BeskaHenhet framställa Ledamöternas Förbindelser och Pligter först mot Samfundet och Öfverheten i allmänhet och sedan emellan Samfundets Medlemmar inbördes i synnerhet. 8:o Efter denna grundläggning hoppas man med förmon kunna föra Ungdomens tankar och Upmärksamhet på Svea Rikes Stats Kunskap. Man föranlåtes ur många skäl bibringa Ungdomen grunderna til denna vigtiga kunskap. Svenska statskunskapen viser Sporren af Odödlige Svenske Konungars trötte och ärofulle fjät för Rikets väl. Deras vördnadsvärda Namn

-24- och bedrifter böra kännas af en svensk Ungdom. I svenske barns bröst bör Patriotismens Anda födas - tidigt böra då fäderneslandets behof och förmaner visas dem. Och för a t ingjuta i deras hjertan känslan af deras billiga glädje at vara födde i et Land, som äger så många natur!. tilgångar som vårt Fädernesland, så böra de få veta at vårt Fädernesland är ibland de lyckligaste länder. Här får man äfven närmare tilfälle at använda Natur!. Lagen mellan Öfverhet och Undersåtare sa~1t märka Sveriges Grundlagar m. m. Och vid omrörandel af Beskattningsvärkel får man anledning lätta elen Ungdom, som framdeles skulle känna det en tyngd at bidraga til statens Behof, då han blifvit undervisad at Utlagor i en välbestält Stat är et lyckligt utbyte af små olägenheter mot stora. Förmoner. Tillika får man här visa Svenska Hemmans medföljande Förmoner och besvär i hänseende til deras olika Natur, samt äncltel lära, huru uplyste Medborgare både böra och kunna gagna sit Fädernesland. Sedan man hunnit genomgå det hufvudsaldigaste härutinnan, är man sinnad föra Ungdomens åtanka på den 9:o Svenska Allmänna Borgeliga Lagen. Den som haft tilfälle ögna endast i våra Under Rätters Domböcker och från et närmare håll se ir1 i Allmogens Omständigheter, har visserligen med sin fulla öfvertygelse funnit, at många brott och tvister här flyta af okunnoghet om Lagen. At uplysa Folcket om elen är då at förehygga mycket ondt. Och alldenstund alle Svenske Undersåtare böra lefva efter Svensk Lag, men man ej kan ställa sig den Lag til efterlefnad, som man ej käriner, så anser man den Svenska Allm. Lagens kännedom' också böra blifva et föremål för den Undervisning en svensk Ungdom lemnas. Härunder vii man med synnerlig omsorg visa denna Lagens förträfflighet och öfverensstämmelse med den naturliga för at väcka agtning för Lagen och bemödande at lyda elen; samt i öfrigt i Systematisk ordning från en allmän synpunct sammanställa det nödigaste och under vissa hufvudclasser på et ställe anföra hvad deruneler hörer och på flere ställen i Lagboken förekommer för at göra Lagen desto tydligare för Förståndet och lätt för minnet m. m. Tillika skall Läromästaren 'härunder bibringa nödig kännedom om de nöcli- -25- gast e Oeconomiske Lagar och förehålla U ngclomen h vad dess pligt framdeles blir vid flere särskildta tilfällen, såsom kronastämmor, Niantalsskrifningar och så vidare. Seclan på detta sätt Ungelomens besynnerliga upmärksamhet varit fästad på kännedomen af menniskans moraliska och BorgeL Stånd samt dess Själs förmögenheter, anser man Ungelomen böra leelas at rigta sin eftertanka på Unelersökningen af dess kropps tilstånd. Hälsa n är Menniskans högsta timmeliga goda. Ofta när elen är förlorad, kan ingen Läkare påkallas. Man vii då bemöda sig a t sätta Ungdomen i stånd at kunna något råda sig sjelf. Til den ändan vii man upgifva de lo:o rätta grunderna til hälsans bevarande. (Här får man då äfven visa det gräsel. förcl erfvet och skadan af omåttligheten m. m. ) samt ur pålitelige Auctorer beskrifva de Allmäni1aste sjukelomar til. deras ordsaker, kännemärken och betnings sätt, samt upgifva de minst kostsamma och säkraste Botemedel m. m. 11 :o Efter loppet af alt detta och seelan Läromästarens omsorg således varit vänd at hos Ungdomen bereda nödig kännedom af Menniskan, skal han kalla Ungdomen och muntra den at med sig kasta en blick på Naturen. Natuml Historien skal lo:o en liten tid syslosälta clem båda. Genom en öppnad syn af Himla Systemet och de Himmelska kropparnes storlek, mängd och omlopp skal Ungdomen med förundran se Skaparens oändeliga St01 het. Och som många de Jordiske kropparnes kännedom medförer mycken nytta vid Hushållsvettenslwpen, Medicinen m. m., så skal Läromästaren föra Ungdomen ut at hetragla Naturens Riken. Tankan torde der på sedan snart föras at beskåda sjelfva J orden, då ä f ven första Bokstäfvorna i 12:o Geographien 12:o skulle blifva för en liten tid ämne för Ungdomens flit. Då alt detta nu anförda. torde utgöra det hufvuclsakeligaste, som!war och en menniska någorlunda borde känna, så är tid at :soluta videlen af Ungdomens ktm- skaper m ed 13:o å tanka på H11shålls vvettenslwpen. Det är denna vvettenskap som räcker åt flit och arbetsamhet den oskyldi-

-----, 26 - gaste belöning. Den utgör en ljuf hvila och en Ära för sjelfve den Lärde, seelan han öfvervandrat Naturen. Denna ädla W ettenskap, ställd på säkra och enkla grunder skal då slutel. kröna Ungdomens dyrbara bruk af sin tid. 1 Af det, som nu är anfö-rt, torde vara nog synbart, hvartå t vårt syftemål rigtar sig, n eml:n at i god tid b ereda de Unge at blifva först goda Christne och således omsidor salige Innevånare i Himmelen, dernäst dygdige Unclersåtare, som vörda sin Öfverhet, gode Medborgare, som älska Fäderneslandet och äro lydige under Lagen, derefter rättrådige, billige och ömhjertacle meclmenniskor, och framdeles rättskaffei1s makar, hulde Föräldrar, godt husbonde och Tjenstefolck. ivian vii ingifva dem agtning för lärdt folck, känsla af vördnad för dem som clertil ä ro berättigade. Man vii söka göra hvar och en glad m ed sin del, sit stånd och sin ställning. Man vii i dygd oeh lugn gifva anvisning på det säkraste m edel til en sann lycka. För öfrigt vii man söka föra Ungdomen til all möjel. förädling af sina Själs och kropps förmögenheter, hjelpa den at kunna väl råda sig sjelf vid förekomande behofver. Man vii upsöka och rätta dess fördomar och göra sig til en ordsak at den handlar i allting förnuftigt, samt i öfrigt sätta elen i värjdig rörelse för en lycld. lefnad i et godt samvet, nögdt sinne, frisk kropp samt arbete och flit. 2:do Huru och När desse kunskaper möjeligen skola bibringas. l:o Skal man företaga sig. litet i sönder och röramle A. Christendomskunslwpen. I synnerhet i å r påyrka Innanläsningen på en rigtig Stafningsgrmid samt för det tilkommancle rätta pretention af kunskaps graderne, eft er åren, ungefär sålunda: o:. l hänseende til Bam från 6 fil och m ed 13 år. l :o När Barnet är 6 år, skal i allmänhet innanläsningen börjas, samt så fortskyndas, at det kan rätt stafva och säkert läsa i Bok, då det fyllt 8 år. - 1 Jag har vid upställningen 'och Ordningen af dessa \\'ettenskaper mer fölgt en vördad mans råd än egen öfvertygelse. - 27-2:o Skal Barnet sedan läsa så mycket om året utan til at det en gång genomläsit hela Catechesen, då det fyllt 13 år. Anm: 1. Rigtig Stafning, färdig Inna n och Utanläsning samt godt Begrepp a-f det som läses,_ hafves altid vid all Läsning, så under denna, som flere P erioder, i minnet och Barnen beredes i öfrigt nu i småningom til hvad förut nämnt är vid Christendoms kunskapen. Anm: 2. Denna tiden ansess m ed yttersta upmärksamhet. Det är nu Allmogens barn äro ledigast och saknas minst vid ATbetet. Barnen förstå ock nu minst det onda. Deras hjertan äro böjeligast Sådane de vid denna tid blifva i smått, blifva de seelan i s tort. Man skal derföre nu synnerl:n bemöda sig at både til förstånd och hjerta dana dem sådana de böra blifva. ~- l hänseende til Bam från 13 til och m ed 16 år. Med dessa Bam förehåller man osig noga eft er Högv: H err Doct: och Biskoppens, Wallquists förträheliga Föreskrifter. Am~1: Utom det man här har särskild skyldighet at följa en vördad Förmans Ordres, skal man äfven betänka, at man. under denna tid i Barnens och Föräldrarnes önskan at Barnen skola få gå til elen h. Nattvarden, har på bägge et band, som til deras välfärd och hugnad bör brukas, och således skal man nu noga nagelfara med Barnens undervisning. y. l hänseende til ungt Falck från 16 til 24 å 25 år. Seclan Ungdomen uneler näst föregående Periocle och vid beredelsen til den h. Nattvarden förmodas h a fva inhämtat goda grunder uti sin Christenelom och hvad förut är beskrifvit såsom clertil hörande, samt i synnerhet lärt sig Catechesen utan til; skal man taga sig tilfälle at hädanefter dels bibehålla hvacl Ungdomen redan lärt, dels vidga och närmare fullkomna det. Och som en åter förnyad omläsning a_f hvad redan blifvit lärt, torde närmast härtil bidraga, så skal man seelan Ungdomen gått l :ste g. til Nattv: lå ta den på ny räckning börja Ca techesen samt gifva den år l: Läxa. Anm: 1. Man skal här icke l t> mna ur ögnasigtet at_under

-28- denna tid månge tjena, samt äga flere hinder, som böra afsess, at icke så som under föreg. tid läsa. Anm: 2. Men äfven skal man icke förgäta at det är vid denna tid som de mäste?-f Allmogen ingå i ägta Förbindelsen och blifva Föräldrar. Som uneler förra Perioden man hade et band på Ungdomen i dess Upsåt at gå til den h. Nattv:, så skal man känna sin lyckliga ställning med de Unge under denna tids ålder i deras begär at blifva sina egna..man skal finna sig här understödd af et stort motive hos dem at segra öfver hvad de annars torde kalla svårighet, och man skal nyttja tilfället så, at de må blifva fullkomligast beredde til de vidsträcktare pligter, som hädanefter möta dem. Anm: 3. Man skal vara under denna tid noga på sin vagt emot den öfverdrifna frihet som många nu pläga gifva sig, sedan de varit något efterhållne under Nattvards förhören och besinna at den Lexa Ungdomen under denna tiden får, bör vara större än under den fölljande. o. l hänseende til folck från 25 til 35 a 40 år. Man gifver dem l hufnidstycke til Lexa hvart år. Men i synnerhet efterfrågas huru de läsa i Bok och förstå sin Christendom. e. l hänseende til alla öfrige, som äro öj'ver 40 år. Då Catechesen hittils så ofta blifvit genomläsen och innanläsningen påyrkad, vii man hoppas, det ingen utan Lexa behöfver gifvas, men desto mer kräfves nu redogörelse för sanna Begreppet af Christendomen. B. De öj'rige Wettenslwpeme. 1 1 :o För at icke börja alt för häftigt, vii man 1 ar endast syslosätta U~gdomen med at lära skrifva och läsa skrifvit. 2:o Siw! man deremot nästa år söka lära Ungdomen räckna och framställa första gnmderna af Logicm1. 3:o Året derefter Naturliga Lagen samt Svenska statskunskapen. -29-4:o Året derpå Svenska BorgeL Lagen och Läkare vettenskapen. 5:o Följande året derpå Natural Historien och Oeconomien, så at denna Cours på 5 år omlöper. För at möjel. kunna bibringa Ungdomen dessa kunskaper, vii man vidare och 2:o På alt sätt beflita sig om en god Metlwde och nyttja alla de tilfällen och utvägar som en Läromästare lwiz vidtaga för fmmgången af sin Undervisning. An m: 1. Man skal söka fullt tilvinna sig Barnens h j ertan, och göra Leetian så interessant, som möjeligt är. Alla nyttiga genvägar skola tagas. Anm: 2. Man skal med yttersta noghet framställa sina Undervisningar. I Christendoms kunskapen skal Orthodoxien ligga til en stadig föresyn, och i alt Ungdomens sanna Upbyggelse. Anm: 3. Här ock der skal en omätel. Horizont för \N ettenskaperna öpnas, på det Ungdomen ej må inbilla sig at den kan alt, då elen blott fattat elen första bokstafven. Anm: 4. Man skal genom sjelfva lärosättet söka föregå dem med exempel på ordning och ytterst bemöda sig at lika fort uplysa förståndet och förädla hjertat. 3: o Siw l man på alt uptänkeligt sätt söka LLpnwntra Föräldmma och sätta dem i stånd at befordra dessa kunskapsgmder och denna förädling hos Bamen. Anm. Utom Förälclrarnes biträde finner man saken nästan omöjel. at värkställa i elen ställning man ännu här är. Men ensame skulle de kunna göra det. De hafva Barnen altid hos sig, äga således bästa tilfället at lära dem läsa, at hafva upsigt på deras seder, hålla dem til bön, ordentlighet, flit och alt godt. :tvian skal derföre söka uplysa och muntra Föräldrarne at de kunna och vilja biträda. 4:o Man skal bemöda sig at få, om möjel:t är, et' Bam i lwart hlls väl unclerbyggclt. Det kan sedan lära sina Syskon och understödja sina Föräldrar. Är ej det i början möjeligt, skal man i!war större by upsöka någon, hvilcken kan betjena de andre. 5:o /(an ej detta ske, skal man dock söka sätta en allmän

~ 30- täflcm bland ungdomen - Och man skal lärsöka at upleta 8 a 10 gossar i Socknen, som kunna emottaga en siwrw e Undervisning, lwilclw innom en viss krets kunna vara liksom vice Sclwlcemästare under beskedelige Mäns upsyn. Om Söndags Aftnarne skola desse Gossar förhöra sina Camarader både hvacl de lärt i kyrkan, i veckan och så vidare. 6:o Hvad härigenom. ej medhinnes, skal den Ordentel. Sclwlceniästaren understödja. Af Husförhörs Längderne och a1idra anledningar skal utletas, hvarest Hans närvarelse mäst tarfvas; der skal han infinna sig och i öfrigt ställa sig efter Instruction. 7:o Siw/ Ungdomen undervisas i Extm FörhÖJ': Utom Fastelagen, då man hufvudsakel. är syslosatt med Catechumeni och vid andra vissa tider och tilfällen om året, skal man, så ofta görligt är, en gång i veckan söka få möta Ungdomen i Soclo1estugan. Men som det vore omöjel:t med nytta examinera all Ungdom på en gång och all Ungdom ej lätteligen skulle en dag hvar vecka kunna saknas vid arbetet, så kommer Ungdomen at fördelas i vissa Classer, af hvilcka en i sönder framkommer efter den andra. l :o De förut nämnde Gossar, som skola undervisas tii Läromästarens biträde. 2:o Alla Barn, som skola beredas til de11 hel. Nattv. från 14 til 16 år. 3:o Alla fattige och frånfallne, samt de, som hafva synneri. svårt vid at läsa. 4: o och 5: te Alla Barn i allmänhet från 6 t il och med 13 år. 6:o Alla de, som skola lära sig skrifva, räclma etc. i den fortgång och på sätt förut omordadt. Anm: 1. Desse Extra Förhör har man funnit ganska nyttiga för at snart nog kunna Controllera Barnens, Föräldrarnes ocli Öfrigas flit. Anm. 2. Vid dessa Förhör gifvas och höras Läxor. Barnens hemsedor undersökes. Deras nytta af Prädikningar likså. Deras seder bildas, deras kunskaper befordras och desse tilfällen nyttjas til vinnande af rätta hu fvu dmålet, och hvartill man icke har bättre lägenhet. -31-8:o Så fort Ungdomen kan skrifva, skal man gifva skriftel. efterrättelser om det, som bör minnas. Til ex. hufvudreglorne!il en rätt stafning, innanläsning, skrifning, Logicans första grunder med mera utom i Christendomskunskapen, derom man icke har rättighet något skriftel. utlemna utan föregången Censure. 9:o Vii undertecknad söka förmå Församl. n ti1 samman skott för et litet Sockne Bibliotheque. Låter det sig icke göra, vii man ändå påtänka utväg at göra en liten början. Man hoppas, at alla desse Utvägar skola något bidraga til ä n ciamål et. lo:o Vid de vemliga Kyrka Förhören får man icke allenast se ungdomen vidare tilgodo, utan ock de Äldre och särdeles den del af Ungdomen, som ej bevistar Extra Förhören. Uti Ottesångs Förhören första halfva året förklaras l och 2 hufvudst. af sal. Herr Ä: Bisk. Svebilii Förklaring, och i Ottes. Förh. senare halfelelen af året det öfriga. Man får således tilfälle m ed besked genomgå Catechesen. Vid Nattv: Förhören förklaras synnerligen Alt. Sacramen t och vid Prädiko Förhören undervises Faleket äfven om Prädikningars Beskaffenhet och ställning med mera som egenteligast dertil hörer. 11 :o Vid de årlige och V an l. Husförhören. Vid desse Förhör examineras Ungdomen och deras gorde framsteg kungöras. Ungt folck från 16 til 25 år förhöras med synnerlig noghet. Dessa och ännu något äldre gifvas Lexor och deras hafde Lexor afhöras. De aldra äldste examineras om Begreppet af Christendomskunskapen och så vidare. 12:o Sluteligen skal en gång om Aret i J(yrktm inför Församl:n hållas en ordentelig Examen m ed Ungdomen. Om denna dagen skola Församlingens Ledamöter från Prädikstolen Söndagen förut underrättas. Nu skal kungöras hvilcka Föräldrar det året flitigast låtit sina Barn gå til Förhör och sjelfve underrättat dem. De Gossar som flitigast lärt sina Camarader, skola berömmas och om möjligt är belönas. Alla de öfrige Barnens framsteg skola göras Församl:n bekanta, och de, som visat utmärkt flit skola muntras m ed någon skänk, hvilcken man skal söka hafva i beredskap. Med et vrd: Dagen skal göras så nyttig och högtidelig, som möjeligt är.

-32- Anm: 1. Denna ordning är lempad efter den ställning uti hvilken man här är, och något, som på andra ställen torde kunna vara annorlunda, synes här icke alelejes kunna undvikas. Anm. 2. Alla utvägar, som leda til Ändamålet, äro här icke uptagne, men skola icke försummas. För ex: Vid de Extra Förhören skola Barnen efter deras flit eller ovillighet flyttas fram eller nedom sina Gamarader med m en~ som kan pröfvas nyttigt. Anm: 3. Denna Ordning blir i det hufvudsakeliga efterfölgd, men förändras i öfrigt, då vårkel förbättringar sig förete, tills man upfunnit elen fullkomligaste, som B"löjeligt varit. J. J. Lagergren. b) Försök iil en Handbok för Allmogen och Dess Bam uti Svartorps Pastorat. I Förberedelse. Äger JlCtgon Mennislw, då hon födes, kunskap om någon ting? Nej. Må hon förb lifua swmnc1 olwnnoghet hela lifuet igenom? Nej. Humföre skal hon då beflita sig at, vid tiltagamle år, läm något? För många vigtiga orclsaker, men i synnerhet för at derigenom kunna upnå det ändamål, lwarföre hon Jefver. At lära något är l :o en skyldighet mot Gud, medmenniskorna och oss sjelfve. Mot Gud; ty Han har det befallt. Mot medmenniskorna; ty antingen vi betragte oss såsom stadde i et natul'ligt eller borgeligt tilstånd med dem, äga de rätt hos oss til vissa pligters upfyllande emot dem, hvilcket vi icke kunna om vi lefva i fullkomlig okunnoghet. lviot oss sjelfve; ty annars kunna vi icke upfylla våra pligter mot oss sjelfva, utan handla mot vår egen lycksalighet. 1 Liksom föregående skolreglem ente är detta Försök skrivet med Lagergrens egen h and, i 'vvallquistska samlingen vol. V, Strängnäs dom kapitels arkiv. ~ 33-2:o är det högst nyttigt at hafva lärt något, och ju m er desto bättre. Dageliga ärfarenheten vittnar, huru ofta oktmnogheten lägger grund til en menniskas förderf. Huru ofta möter icke fattigelom och elende en okunnig jordbrukare och hushållare! Huru ofta kommer icke den i villrådighet och nöd, som ej känner de utvägar han har til sin hjelp och ej kan nyttja dem? Huru ofta råkar icke den i missförstånd med sin nästa, som ej förstår lefva m ed honom. lvien tvärt om kan elen uplyste härleda sin rikedom, sit anseende, sin sällhet, näst Guds välsignelse från sin egen klokhet, amtanka och försigtighet. 3:o är okunnoghet, näst odygden, elen största Vanära. Alt goclt folck skyr elen, som intet lärt, m en hedrar och älskar den kunnige. Huad är ändamålet, huw'före m ennislwn lef'uer '! Guds Äras samt vår egens och medmenniskornas sanna lycksalighets befordran. Detta kallas ock menniskans bestämning. Gud har skapat menniskan til hennes lycksalighet. Denna skal mennisl<an söka och vinna genom Guds äras befrämjande, och Guds Ära befrämjas, då m enniskan befordrar på förnuftigt sätt sin egen och medmenniskornas sanna lycksalighet. Vi se, at hvart och et ting i Naturen är til för et ändamål och äger sin bestämning. Menniskan, såsom Guds ädlaste verk på jorden, kan då omöjligt vara til utan för et ändamål, utan at hafva någon bestämning. Men något annat ändamål, någon annan bestämning, än den nämnda kan icke förnuftigt tänkas Gud eller menniskan värdig. At befrämja Guds Ära och befordra sin egen och medmenniskornas sanna lycksalighet bör då vara en m enni.slws högsta bemödande. Dit bör ock alt hennes åsyftande gå. 1vfenniskans göromål och pligter äro många. Hennes ändamål vid sina förrättningar kunna vara mångfaldiga. Men i Iwar och en gerning bör hon afse Guds Ära, nästans och sin egen sanna sällhet, och intet enda företagas, som deremot strider. :Med et ord. Härföre bör hon både lefva och dö. Fruelden af et sådant bemödande h ela lifvet igenom blir all den sällhet och välsignelse som Vishet och Dygd någon 3

-34- sin medförer. Et godt samvete, en nådig Gud, et lyckligt!if och en säll död.' På intet annat sätt i vedden kan menniskan äl'nå en sann lycksalighet. Men då hon troget vandrar i all sin tid åt detta mål, skal hon til slut aldrig gå i mistning af denna alla franunas säkra lön. Hvad fonlms af menniskan för at kunna rätt upnå detta ändamål och denna bestämning? 2:ne ting. Menniskan skal l:o med flit förvärfva sig den Kunskap härtil fordras. Ivienniskan skal 2:o troget efterlefva denna Kunskapen. Med et ord: härtil fordras: Vishet och Dygd. I desse 2:ne enkle omständigheter ligger hela den stora lwnsten för menniskan at blifva lycklig, at upnå sit stora mål och upfylla sin vigtiga bestämning. Hvad Kunskap fordras för at lwna upfylla detta ända mål och upnå denna bestämning? Egenteliga taladt: bidraga i sin molm härtil alla både Wettenskaper och konster. Derföre bör en menniska lära alt hvad hon möjeligen kan. Ju mer en menniska vet, desto iner kan hon fullgöra sina pligter, -desto bättre söka sin lycksalighet och göra sig hopp at blifva desto lyckligare. Man slml derföre i god tid börja, och sedan vara mohn vid alla tilfällen få lära, Nyttja alla utvägar dertil, som ärbjuda sig, Vara upmärksam på all ting och sålunda hålla uti i all sin lifstid. Hvilcka äro de Allmännaste W ettenskapet och [(u n- skapet'! De äro ganska många. Upräclma någm? 'Det, som kan kännas är: Gud och vverlden. 'ivettenskaperne äro således egentel. 2:ne, men härunder räcknus nästan oräcknelige. Weltenskapen om.gud kallas Theologie eller Gudalära, och är tvåfaldig. l :o Naturlig, då den härledes ur förnuftet. 2:o Uppenbarad, då den hämtas ur Guds uppenbarade Ord. vvettenskapen om Verlden kan kallas Cosmologie (i vidsträcktaste bemärkelse) Verdskunskap, och är mångfaldig i ~ 35- hänseende til de många ting, som finnas i verlden. Til verlden räcknas l :o alla skapade Andar. 2:o alla kroppar eller öfrige Ting i Naturen. Häraf upkomma fölgagteligen åter 2 andra Wettenskaper l:o om alla Andar Pneumatologien, Andeläran. 2:o om alla Ting och kroppar Physiquen, eller Naturkunnigheten. Andeläran innefattar l:o Daimonologien läran om Änglarna 2:o Psychologien, vv,ettenskapen om menniskans Själ. Naturkunnigheten är tvåfaldig, himmelsk och jordisk, i hänseende til 2 slags kroppar som betragtas i verlden. vvettenskapen om de himmelska kropparna kallas Astronomie, Stjernkunnighet. W ettenskapen om de jordiska '.kropparna torde man kunna kalla Physica terrestris eller den jordiska Naturkunnigheten. Denna senare är mångfaldig l :o i hänseende til sjelfva jorden, och dess orters läge m. m. och kallas Geographie, jordbeskrifning. 2:o i hänseende til de ting, som äro på jorden och innefattas under namn af de 5 Naturens riken nem!. 1 :o Ortriket. ',\T ettenskapen derom kallas Botanique. Härunder höra: l:o Wettenskapen om Palmträden. 2:o om gräsen. 3: o om Planterna, Phytologien, och Träden D endrologien 4:o om Liljorna. 5:o om Ormbunkarne. 6:o Måssarne. 7:o Bladmossarne. 8:o Svamparne. 2:o Luftriket. Wettenskapen härom i allmänhet kallas Äerognomie. Härtil torde kunna räcknas: Meteorologien vvettenskapen om Meteorerne. vvettenskapen om Ljusets allm. egenskaper, hvarunder åter höra: Dioptriken, som afser Ljusstrålarnes brytning, Catoptriquen, som handlar om ljusstrålames studsning m. m. Pyrognomien vvettensk: om Elden m. m. Om ljudet m. m. 3:o vv(tttmiket och vvettenskapen clerom, Hydrologien, hvarunder höra til en del: Hydrostatiquen, som förklarar alla flytande kroppars egenskaper, Hydrauliquen som utreder vvattnets.flytande m. m. 4:o Mineralriket, hvarom handlar Mineralogien. Hät'Uncler höra V,T ettenskaperna om Salterna, Brän'bare Ämnen, J ord och stenarterna och Meta<llomorphio samt Metallerna, Bergsmans vvettensk: m. m. 5:o Djur riket. 'A 7 ettenskapen derom kallas Zoologie, Djurkänning. Deruneler höra: 'iv.ettensk: om Mammalia eller Däggande djuren, Ornithologien om Foglama om Amphibierne, Ichtyalogien om fiskarna, Insectologien om Insecterna och Entomologien om Maskarne. Under djurriket

- 36 - kan och m enniskan betragtas, m en som m enniskan utgör en länk mellan kropparne och Andarne kan \Vettenskapen om menniskan samanbindas med Naturtingen, men äfven skiljas derifrån. Vi vilja ärindra oss, at en \Vettenskap icke upkommer blott då han har til föremål et särskilt ting, en kropp, utan stundom upkomma vvettenskaper af Tingens särskilta genskaper för ex. deras storlek. Häraf upkomma: Arithmetiquen Räcknelwnsten, Geometrien, \\nettenskapen om Rymden, som kroppar efter deras längd, bredel och höjd in ta ga, Trigonometrie vvettenskapen at af 3 gifne delar af en Triangel finna de ö frige, l'viechaniquen, Häfkonsten, Aerometrien \iv ettenskapen om Luftens Mätning Gnomoniquen, Artiiieric \\Tettenskapen, Fortification eller Krigshyggnadskonsten, Byggningskonsten, Algebran, Bokstafsräckningen m. m. Navigations eller SegliJJgskonsten, Skepps byggeriet m. m. Stundom betraglar man tingen i hänseende til Ändamålen, deraf upkommer Teleologien vvettcnskapen clerom, ell er öfverser man alla ting i Naturen och betraglar deras allmänna egenskaper hvadan Metaphysiquen uprinner vvettensk: om Tingens allmännaste egenskaper, och så vidare. Nu vilja vi betragta vvettenskapen om Menniskan. Som menniskan kan betraglas til dess N a turliga eller Physiska, Moraliska Borgeliga och Andeliga tilstånd så upkomma cleraf många vvettenskaper, eller uneler den Allm: vvettensk. om Menniskan höra m ånge särskilte. Menniskan kan först betraglas til dess physiska tilstånd. Menniskan äger kropp och Själ. vvettenskapen om kroppen kallas Physiolögie om Själen Psychologie. vvettenska pen om Menniskans kropp h örer egen te!. til \iv ettenskaperne om elen Allm. Naturen eller de Naturl. vvettenskaperne, vvettensk: om menniskans Själ i förening med kroppen och grundande sig på menniskans frihet kallas de Moralisl,a, hvarom vi få tala då vi komma at betragta menniskans Moraliska til stånd. vvetten skapen om :tvienniskan såsom en Ande hörer under Pneumatologien. Uneler \Vettenskapen om m enniskans kropp höra: Fathologien vvettenskapen om kroppens Sjukdomar, Semeiotiquen om Sjukdoma rnes J{ännetecken, Medicinen Läkare \Vettenska- -37 - pen, T erapeutiquen egentel. om Botemedlen, Chirurgien, Fältskärs vy ettenskapen med många fl ere. Då menniskan betragtas til dess Moraliska tilståncl upkomma: l:o Nattwliga Religion. 2:o Naturliga Lagen. 3:o Sedoläran. 4:o såsom en grundläggning för alla eller såvida man betraglar och utreder de Aollm. Ord som i nämnde - \\~e ttenskaper bruka elen Allmänt Practiska Philosophien, Philos. Practica Universalis. I hänseende til menniskans BorgeL tilstånd upkoma: BorgeL Lagfarenheten eller vvettensk: om Borgel. Lagen, vvettenskapen om Samhällets Styrsel Politiquen, Oeconomien, Finance \ivettenskapen, Stats Kunskapen m. m. I häns. til hennes Andel. tilstånd upkomer Religion. Utom alla desse äro ock någre som måste gå förut såsom förberedande kunskaper. Såsom: 1 :o Språklmnskapen lwartil 1 :o hör er Modersmålet och ö frige de nödigaste utländske Språk. 2:o Philologien, Tolcknings W ettenskapen, 3:o Wältaligheten och Poesien.. 2:o Historien l:o Naturalis, Natural Historien, 2:o Historia litteraria om alla vvettenskaper m. m. 3:o Stats och \Verldhistol ien m. m. Hit höra 1 :ö Geographien, 2:o chronologien, 3:o Genealogi 4:o Heraldiquen. 3 :o Logican eller förnufts W ettenskapen med h vad derunder hörer. 4:o Ontologien som utreder alla allm: begrepp, och gör lärandet af andra \\Tettenskaper både lättare och säkrare. 5 :o j\j[atematiquen. 6:o Ch emien med hvad der under hörer som lärer uplösa alla li f.lösa kroppar i sina grundämnen. 7 :o Anatomien som sönderdelar djurens kroppar. H11ilclw äro de allmänaste l(onster, som icke nödvändigt plägar föms ti1 Wettenslwpenw? De äro ock ganska månge. Upräckna någre? Somlige indela dem i fria och Ädle samt ofrie och oädle, men vi vilja blott upnämna någre, såsom Musiquen, Målare Konsten, Bildthuggare Konsten, Boktryckarek:, Urmakarek:, Guldsmeds Konsten, Juvelers Konsten, Vidare Linväfvare Konsten, Dans Konsten, Fäcktkonsten, Ridkonsten, SimmKonsten,