I norr ligger den väldiga öknen Kyzyl-Kum (Röda sanden). Befolkningen är koncentrerad till de bördiga floddalarna och några stora oaser.

Uzbekistan https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/ Den centralasiatiska staten Uzbekistan är starkt präglad av det politiska och ekonomiska arvet från Sovjettiden, då planekonomi och kollektivisering av jordbruket skapade ineffektivitet och miljöförstörelse. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Uzbekistan styrts av president Islam Karimov. Regimkritiker förföljs, fängslas, torteras och drivs i landsflykt. Den opposition som agerar öppet är bara till för att ge sken av demokrati och står i själva verket på regimens sida. Geografi Uzbekistan ligger i Centralasien omgivet av Kazakstan i norr, Turkmenistan i sydväst, Afghanistan i söder samt Tadzjikistan och Kirgisistan i sydöst. Landet är ungefär lika stort som Sverige. I norr ligger den väldiga öknen Kyzyl-Kum (Röda sanden). Befolkningen är koncentrerad till de bördiga floddalarna och några stora oaser. Amu-Darja och Syr-Darja rinner ut i Aralsjön, vars norra del ligger i Kazakstan. Så stora vattenmängder har avletts från floderna till konstbevattning att Aralsjön delvis har torkat ut och nästan all fisk har försvunnit. Periodvis når inte längre Amu-Darja ens fram till Aralsjön. Rovdriften på jord och vatten har också lett till ökenutbredning, försaltning av jord och förgiftning av grundvatten, i synnerhet i Karakalpakstan, en autonom republik i nordväst. I sydöst domineras landskapet av utlöpare från bergskedjan Tien Shan som sträcker sig genom Centralasien från Kina. Ferganadalen, som på tre sidor skyddas av berg och får smältvatten därifrån, är landets tätast befolkade del med cirka 450 invånare per kvadratkilometer. Den komplicerade gränsdragning som skedde till synes slumpmässigt i detta område på Sovjettiden (1924 1991) har underblåst och förvärrat konflikter där under senare år. Uzbekistan har små enklaver inne i Kirgizistan, liksom det finns kirgiziska och tadzjikiska enklaver på uzbekisk mark (se Utrikespolitik och försvar). Yta 447 400 km2 (2017) Tid svensk +4 timmar Angränsande land/länder Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Turkmenistan https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/43

Huvudstad med antal invånare Tasjkent 2 200 000 (uppskattning 2014) Övriga större städer Namangan 428 000, Andizjan 371 000, Samarkand 352 000, Buchara 312 000 (uppskattning 2010) Högsta berg Khazret Sultan (4 643 m ö h) Viktiga floder Amu-Darja, Syr-Darja Klimat Klimatet i Uzbekistan är kontinentalt med långa, heta somrar och korta, kalla vintrar. Vädret är till största delen torrt. Mest nederbörd faller under vintern och i början av våren. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Tasjkent 0 C (jan), 17 C (juli) Medelnederbörd/månad Tasjkent 81 mm (mars), 3 mm (sept) Befolkning och språk Uzbekistan är Centralasiens folkrikaste land. Befolkningsökningen har varit snabb, även om den numera avtagit något. Landet har en ung befolkning: omkring en fjärdedel av invånarna var 2014 under 15 år. Den dominerande folkgruppen är uzbekerna, som utgör runt tre fjärdedelar av befolkningen. De har sitt ursprung i den folkblandning som ägde rum i Centralasien på 1200-talet mellan turkiskspråkiga folk och mongoliska nomader. Själva räknar uzbekerna sig som ättlingar till mongolhärskaren Özbek khan (1282 1342). Det finns också stora grupper uzbeker i grannländerna, främst i Afghanistan och Kirgizistan. I Uzbekistan lever dessutom ryssar, tadzjiker, kazaker och en rad mindre folkgrupper, varav många tvångsförflyttades till Uzbekistan under Stalintiden. Ryssarna utgör idag bara några procent av befolkningen. Tadzjikerna är i majoritet i städerna Buchara och Samarkand, där det också finns små grupper av judar och araber. I Karakalpakstan bor de flesta av landets cirka 400 000 karakalpaker, liksom uzbekerna ett turkfolk. I slutet av 1980-talet ökade spänningarna mellan olika folkgrupper, och etniskt våld skakade Ferganadalen (se Modern historia). Motsättningar lever kvar och bland orsakerna finns hög arbetslöshet, dålig folkhälsa till följd av miljöförstöring och konkurrens om mark och vatten. Förhållandet mellan uzbeker och ryssar är spänt. Uzbekernas nationella identitet stärktes efter landets självständighet 1991, då uzbekiska blev officiellt språk och islamiska traditioner betonades. Kraven på kunskaper i uzbekiska språket har också stegvis skärpts för offentliganställda. Ryska används fortfarande inom offentlig förvaltning och näringsliv samt i kontakter med andra före detta Sovjetrepubliker. En hel del ryssar i de större städerna kan jobba inom handel och privat näringsliv utan att uppleva någon systematisk diskriminering, men många ryssar har ändå valt att utvandra till Ryssland, och kvalificerat yrkesfolk har därmed försvunnit. Språk https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/43

Uzbekiska tillhör den östturkiska språkgruppen och har mer gemensamt med uiguriska, som talas av uigurerna i den autonoma regionen Xinjiang i Kina, än med turkiskan i Turkiet. Turkar och uzbeker kan dock förstå varandra hjälpligt. På 1920-talet övergav uzbekerna det arabiska alfabetet och gick samtidigt med Turkiet över till latinsk skrift. Moskvas oro för att de turkspråkiga folken i Centralasien skulle utveckla nära band med Turkiet ledde 1940 till att det kyrilliska alfabetet infördes i regionen. Sedan 1993 pågår dock en långsam återgång till det latinska alfabetet. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 31 848 200 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 72,3 (2014) Andel invånare i städerna 36,5 procent (2016) Nativitet/födelsetal 23,5 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 4,8 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,6 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,2 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,3 procent (2014) Förväntad livslängd 71 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 74 år (2015) Förväntad livslängd för män 68 år (2015) Folkgrupper cirka tre fjärdedelar uzbeker Språk uzbekiska är officiellt språk 1. minoriteter av ryssar, tadzjiker, kazaker med flera 2. dessutom talas ryska, tadzjikiska med flera Religion 2 1 Islam har en stark tradition i Centralasien. Majoriteten av uzbekerna är sunnimuslimer. Ryssar och ukrainare i landet är i allmänhet rysk-ortodoxt kristna. Sufier (muslimska mystiker) har grundat en rad brödraskap i Uzbekistan. Starkast är dessa i Ferganadalen och Karakalpakstan, där de främst attraherar unga människor. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/43

Enligt författningen råder religionsfrihet, men i realiteten är rättigheterna begränsade. Religionslagen från 1998 slår fast så strikta regler för registrering av religiösa samfund att bara ett fåtal i praktiken blivit godkända. Myndigheterna har förbjudit flera muslimska grupperingar eller ideologiska riktningar som de klassat som extrema, bland annat de som är inspirerade av saudisk wahhabism (en sträng och konservativ form av sunniislam). Under Sovjettiden (1924 1991) var Tasjkent säte för den största av fyra officiellt godkända muslimska förvaltningar samt två islamiska högskolor. Samtidigt förtrycktes religion som utövades utanför de officiella ramarna, vilket skapade jordmån för en underjordisk islamism, särskilt i Ferganadalen. Detta stärkte den uzbekiska nationalkänslan och blev en drivkraft i processen mot självständighet. Efter 1991 har mängder av moskéer och muslimska utbildningsanstalter öppnats, några med ekonomisk hjälp från Saudiarabien. En del kvinnor har återupptagit den muslimska seden att bära slöja, men det motarbetas av myndigheterna. President Islam Karimovs regim (1991 2016) försökte ha goda relationer till stormuftin (muslimsk religiös ledare) i Tasjkent, samtidigt som den bekämpade radikala islamistiska partier och rörelser (se Politiskt system). Utbildning Skolsystemet är uppbyggt som under Sovjettiden (1924 1991), då Uzbekistan var känt för en hög utbildningsnivå. Efter självständigheten skars statsanslagen till sektorn ned, vilket ledde till sänkt kvalitet på utbildningen. Stor lärarbrist råder och undervisningsmaterialet är förlegat. Fortfarande är dock läs- och skrivkunnigheten hög. Den tolvåriga grundskolan är obligatorisk från sex års ålder. Den är formellt avgiftsfri, men skolans brist på resurser gör att föräldrar ibland ändå måste betala för barnens skolgång. Nästan alla barn börjar i skolan, men många särskilt på landsbygden fullföljer inte samtliga tolv år på grund av att de istället måste arbeta för att bidra till familjens försörjning. Privatskolor är förbjudna sedan 1993. Uzbekiska är undervisningsspråk i grundskolan, men de största minoritetsfolken får viss undervisning på sina modersmål. Barnen studerar också uzbekisk historia och litteratur samt arabiska. Ryska är inte längre obligatoriskt skolämne, allt fler ungdomar lär sig istället engelska. Det finns ett sextiotal universitet och högskolor, däribland ett statligt islamiskt universitet som inrättades i Tasjkent 1999 på order av president Islam Karimov (1991 ). FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 88,5 procent (2011) Antal elever per lärare i grundskolan 15,6 (2011) Läs- och skrivkunnighet 99,5 procent (2012) Kultur https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/43

Uzbekistan är det enda av de centralasiatiska länderna som har en gammal stadskultur. Huvudstaden Tasjkent har anor 2000 år tillbaka i tiden och Samarkand anses ha grundats omkring år 700 f Kr. En av handelsrutterna på den legendariska Sidenvägen gick genom det område som idag är Uzbekistan. När mongolhärskaren Timur Lenk (se Äldre historia) gjorde Samarkand till sin huvudstad 1369 e Kr var staden en av världens största, med mer än 150 000 invånare. Samarkand blev ett centrum för muslimska studier och hade kontakter med Sydasien, Mellanöstern och Spanien. Timur Lenks sonson, astronomen Ulugh Beg, byggde ett observatorium i Samarkand. Han beräknade läget för tusentalet stjärnor och gjorde en karta över stjärnhimlen som användes av kinesiska och europeiska vetenskapsmän i fyra sekler. Från området kom också andra berömda medeltida vetenskapsmän, som matematikern Musa Khwarizmi och naturvetaren och filosofen Biruni, vilka dock kom att verka i Bagdad respektive Persien. Under många sekler var området ett islamiskt centrum. I Samarkand, Buchara och Chiva finns medeltida muslimska läroanstalter och moskéer bevarade. Den religiösa aktiviteten gav upphov till en stark litterär tradition. Den äldsta uzbekiska litteraturen härrör från 1400-talet, då diktaren Alisjer Navoi verkade. På den tiden skrev man i allmänhet på persiska. Navoi var en av de första som diktade på det medeltida turkspråket tjagatajiska. Han betraktas idag som Uzbekistans nationalskald. Hans verk fick en renässans under den kulturella frigörelsen från den kommunistiska och ryskdominerade Sovjettiden(1924 1991). Efter självständigheten har konstnärer och författare friare kunnat välja sina ämnen och motiv än under Sovjettiden, men kulturarbetarna måste avhålla sig från allt som kan tolkas som regimkritik. De ska helst framställa Uzbekistan som ett modernt, framgångsrikt och lyckligt land. Under 1990-talet gavs äldre uzbekisk litteratur ut i nygåvor, till exempel den första historiska uzbekiska romanen Förgångna dagar av Abdullah Qadiri, som var verksam på 1920- och 1930-talen. Romaner med motiv ur den uzbekiska historien intar fortfarande en framträdande plats. Inom poesin är Abdullah Oripov och Erkin Vahidov de mest kända namnen. Filmproduktionen i Uzbekistan var länge ryskdominerad. Efter självständigheten har landet inte haft råd att producera mer än ett par filmer om året. Till de främsta regissörerna hör Zinovi Roizman och Jusup Razykov. Sångerskan Yulduz Usmanova är känd såväl i hemlandet som utomlands för sin moderniserade version av klassisk orientalisk musik. Lyssna på henne på YouTube. Där kan man också se och höra presidentdottern Gulnara Karimova, som förutom att vara politiker och affärskvinna (åtminstone tills hon föll i onåd 2014) även var en av landets mest populära popsångerskor. Massmedier Enligt författningen råder press- och yttrandefrihet, men den uzbekiska regimen har i själva verket full kontroll över massmedierna. Den statliga censuren avskaffades 2002 men självcensuren bland mediearbetare är utbredd. Oberoende journalister hotas och trakasseras av regimens maktapparat, en del har gripits eller drivits i landsflykt. Även för utländska mediearbetare har det blivit svårt att verka i Uzbekistan, särskilt efter militärens massaker på demonstranter i Andizjan 2005 (se Modern historia). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/43

2014 rankades Uzbekistan som nummer 166 av 175 länder på Reportrar utan gränsers index över pressfriheten i världen. President Islam Karimovs regim (1991 2016) beskrevs av organisationen som "pressfrihetens rovdjur". Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch satt samma år minst ett fyrtiotal journalister, aktivister, författare och intellektuella fängslade på grund av sitt arbete. Närmare 700 tidningar och tidskrifter ges ut. De flesta utkommer på uzbekiska men många har också en ryskspråkig upplaga. Xalq So zi/narodnoje Slovo(Folkets ord) är parlamentets och regeringens organ. Inga oppositionella tidningar får publiceras. Det statliga TV-bolaget sänder såväl inhemska som ryska, kazakiska, kirgiziska, tadzjikiska och turkiska program. Den statliga radion sänder på uzbekiska, ryska och en rad minoritetsspråk. Det finns flera privatägda TV- och radiostationer, men regimen håller uppsikt över vilken information invånarna får. Det är svårt att få tag i utländska tidningar och titta på utländska TV-kanaler. De flesta har inte råd att skaffa kabel-tv, där man kan se sändningar från andra länder. I juli 2017 startades en TV-kanal som ska sända nyheter dygnet runt på uzbekiska, ryska och engelska. Löftena om "en ny form av journalistik" gav hopp om ett visst politiskt töväder under den nye presidenten Sjavkat Mirzijojev. 2014 fanns tolv miljoner internetanvändare i Uzbekistan. Även i mindre städer är det gott om internetkaféer. Även om det statliga internetmonopolet har avskaffats övervakas nätet noga av myndigheterna, som ofta blockerar misshagliga sajter, till exempel oppositionella utlandsbaserade webbsidor på uzbekiska eller ryska som Uznews.net, Ferghana.ru eller Centrasia.ru. Uznews.net beslutade i februari 2015 att stänga ner, sedan ett antal journalister i Uzbekistan som rapporterat för nättidningen utsatts för hot. Unga uzbeker använder ofta ryska sociala medier, som VKontakte och Odnoklassniki. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 61,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 73,8 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 43,6 (2014) Äldre historia Det område som idag utgör staten Uzbekistan har sannolikt varit befolkat sedan 4000 f Kr. Sedan dess har en rad folk lagt området under sig: perser, skyter, hellener, hunner med flera. Araberna förde med sig islam. Först under 1500-talet tog uzbekerna över kontrollen. 1924 gjorde ryssarna Uzbekistan till en sovjetisk delrepublik och inledde ensidig satsning på bomullsodling. Vid Sovjetunionens upplösning 1991 blev Uzbekistan självständigt. De första spåren av herdekultur i Centralasien dateras till cirka 4000 f Kr. Regionens första dynasti formades av det nomadiserande sakafolket som bodde runt Kaspiska havet och Aralsjön. När sakadynastin stod på sin höjdpunkt runt 800 f Kr styrde den hela Centralasien, dagens Iran och en del av nuvarande Turkiet. Dynastin drevs iväg av perserna, som under flera sekler kämpade om kontrollen över regionen mot skyterna, som levde runt Kaspiska havet, på de ukrainska stäpperna, i norra och östra Iran och vid Altaibergen i Centralasien. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/43

Under 300-talet f Kr satte den makedonske kungen Alexander en hellenistisk prägel på området. Omkring 140 f Kr invaderades det av nomader österifrån. På 400-talet e Kr anlände hunnerna, och när de drog vidare västerut började olika turkiska folkslag från bergen i östra Centralasien sprida sig över området. Araber för med sig islam Den snabba arabiska expansionen efter profeten Muhammeds död 632 e Kr nådde Centralasien några decennier senare och förde med sig ett bestående muslimskt inflytande. Buchara blev ett centrum för muslimsk filosofi och religion, överträffat endast av Mecka. Den persiska samaniddynastin på 800- och 900-talet gjorde Buchara till sin huvudstad. Perioden innebar en höjdpunkt för persiskt språk och kultur. Den ekonomiska grunden för denna kultur var kontrollen över Sidenvägen, som var ett system av handelsleder mellan Europa och Kina. De turkiska seldjukerna skapade på 1000-talet ett imperium som dominerade Centralasien, Persien och Mellanöstern i två århundraden. Seldjukerna fick i sin tur ge vika för mongolerna under Djingis khan på 1200- talet. Han samlade under sig de flesta av Centralasiens större folk i ett välde som snabbt bredde ut sig över större delen av den eurasiatiska landmassan. Riket föll dock sönder efter Djingis khans död. Mongolhärskaren Özbek (Uzbek) khan betraktas som stamfader till uzbekerna. Han regerade i början av 1300- talet över jätteriket Gyllene horden och tvingade befolkningen att konvertera till islam. Det sista stora imperiet med bas i Centralasien grundades av Timur Lenk, en hövding från trakten av Samarkand. Han besegrade i slutet av 1300-talet Gyllene horden, då styrt av Djingis khans sonson Batu, och erövrade så småningom också Bagdad. Ryssarna tar över makten Uzbekerna tog i början av 1500-talet över makten från Timur Lenks ättlingar. En kort period hade uzbekerna även kontroll över norra Persien men drevs snart tillbaka och deras rike upplöstes. Ur spillrorna uppstod tre så kallade khanat, det vill säga riken styrda av härskare med titeln khan. Khanaten hade sina centrum i städerna Chiva, Buchara och Kokand. Efter upptäckten av sjövägen till Indien 1498 kom Sidenvägen att förlora i betydelse för världshandeln och Centralasien föll i glömska för omvärlden. Från tsar Peter den stores tid (1672 1725) inleddes handel mellan Ryssland och Centralasien. När bomullsleveranserna från USA ströps under amerikanska inbördeskriget (1861 1865) fick ryska handelsmän upp ögonen för Centralasiens bomull. Militären flyttade också fram de ryska positionerna i Centralasien, samtidigt som britterna tryckte på från Indien. Ryssland vann Det stora spelet (The Great Game), som rivaliteten mellan ryssarna och britterna om Centralasien har kallats, och fick kontrollen över khanaten. En ny administrativ enhet, Turkestan, upprättades med en rysk generalguvernör i spetsen, men khanaten behöll ett visst självstyre. Sedan livegenskapen avskaffats i Ryssland 1861 strömmade jordlösa ryssar till Centralasien, där de kom att dominera bomullsindustrin. Skördarna förbättrades genom bevattningskanaler, och nomadernas mark beskars kraftigt av nyodlingar. Genom utbyggnad av järnväg, postväsen och telegraf knöts ekonomin allt fastare till centrala Ryssland. Stor betydelse fick den 140 mil långa järnvägen från Kaspiska havet till Samarkand. Sovjetisk delrepublik Med ryssarna kom också nya impulser som väckte unga intellektuellas intresse för modern vetenskap, nationell identitet och politiska fri- och rättigheter. Det gav upphov till en rörelse av unga reformsinnade centralasiater som kallades djadider (nytänkare). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/43

Men för den stora folkmajoriteten medförde inte den ryska närvaron någon förbättring. Den tusenåriga nomadkulturen hotades när allt större markområden odlades upp. Motståndet mot ryssarna tog sig bland annat uttryck i blodiga oroligheter i Ferganadalen 1898 och ett uppror utbröt 1916 i protest mot rekrytering till tsarens styrkor under första världskriget. Den kommunistiska revolutionen i Ryssland 1917 ledde till inbördeskrig. I Tasjkent upprättade ryska arbetare och soldater ett styrande råd en sovjet. Revolutionärt sinnade muslimer skapade tillsammans med djadider i Kokand en självständig regering, som senare brutalt slogs ner av sovjeten. Det ledde till framväxten av en gerillarörelse, basmatji, som i flera år bekämpade de nya makthavarna. Efter bolsjevikernas seger i inbördeskriget delades Turkestan upp 1924. Uzbekistan blev en sovjetisk delrepublik, styrd av det lokala kommunistpartiet enligt direktiv från Moskva. Därmed blev Uzbekistan för första gången en geografisk och politisk enhet. Sina nuvarande gränser fick republiken 1936, då Karakalpakstan överfördes till Uzbekistan från Ryssland. Hungersnöd under Stalintiden De första årtiondena i den nya Sovjetrepubliken innebar svåra umbäranden för befolkningen. Invånarantalet hade minskat kraftigt under inbördeskriget, och boskapshjordarna och jordbruksmarken hade decimerats. Under president Fajzulla Chodzjajev, kallad republikens grundare och Uzbekistans Lenin, genomfördes dock en del förbättringar, exempelvis en kampanj för ökad läs- och skrivkunnighet. Men när Josef Stalin kom till makten i Moskva hårdnade centralmaktens hållning. Kollektivisering av jordbruket genomdrevs med brutala metoder, skördarna minskade och svår hungersnöd uppstod 1932 1933. I slutet av 1930-talet rensades uzbekiska kommunistledare och intellektuella ut. Chodzjajev ställdes inför rätta och arkebuserades. En stor del av Centralasiens befolkning fick sätta livet till genom svält och förföljelse 1920 1945. Samtidigt placerades ryska partifunktionärer på nyckelposter i det uzbekiska kommunistpartiet. Uzbekistan industrialiserades enligt centralt utarbetade femårsplaner. Samtidigt gjordes nya satsningar på bomullsodling. Under andra världskriget flyttades hela industrier från europeiska delar av Sovjetunionen till Uzbekistan, som nu upplevde en period av god ekonomisk tillväxt. Stora satsningar gjordes också på läsundervisning, och regeringen byggde ut kommunikationer och hälsovård. Kvinnan skulle frigöras från sin traditionella roll, medan islam och den muslimska kulturen bekämpades. Lagstiftningen rensades från religiösa inslag och kontakterna med den övriga muslimska världen begränsades. Moskéer och religiösa lärosäten stängdes och de troende fick samlas i hemlighet. Under andra världskriget ändrade Stalin taktik och försökte vinna stöd genom att hänvisa till folkets religion. En viss religiös aktivitet tilläts och i Tasjkent tillsattes en andlig ledare, mufti, för Centralasien. Miljökatastrof och korruptionsskandal Bomullsproduktionen fyrfaldigades mellan 1940 och 1980, men bakom siffrorna dolde sig växande miljöproblem. Omfattande konstbevattning minskade vattenflödet i floderna. Alltför lite vatten nådde Aralsjön, som började torka ut och krympa. Från den torrlagda sjöbotten spreds salt med vinden över jordarna, som förstördes med minskade skördar som följd. För att produktionsmålen skulle uppfyllas lades ständigt nya områden under plogen. När skördarna ändå minskade i början av 1980-talet valde Uzbekistans partichef sedan 1959, Sjarof Rasjidov, att förfalska produktionssiffrorna. Samtidigt lade han och hans anförvanter beslag på pengar som Moskva betalade för bomull som aldrig producerats. Fusket avslöjades när sovjetiska satelliter fotograferade uzbekiska bomullsodlingar. Rasjidov fick avgå, jordbruksministern dömdes till döden och tusentals uzbekiska partifunktionärer fängslades. Rasjidov avled innan rättegången mot honom hann avslutas. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/43

Efter korruptionsskandalen tog regeringen i Moskva ett fast grepp om Uzbekistan och placerade åter ryssar på ledande poster i delrepubliken. Följden blev att de Moskvafientliga och nationalistiska känslorna växte bland uzbekerna. Nationalismen stärktes ytterligare när president Michail Gorbatjov lanserade sin reformpolitik i Sovjetunionen, vilken möjliggjorde öppen debatt om till exempel miljöproblemen. Uzbekistan blir självständigt Miljöförstöringen och den uzbekiska identiteten var centrala frågor för delrepublikens första oppositionsrörelse Enhet, som grundades 1988. Enhet växte snabbt och fick 1989 igenom sitt krav på att uzbekiska skulle bli officiellt språk. Partiet fick dock inte ställa upp i valet till Uzbekistans högsta sovjet (parlament) 1990. Liksom andra Sovjetrepubliker drabbades Uzbekistan av etnisk oro när kommunistpartiets grepp om makten började släppa. 1989 utbröt våldsamheter i Tasjkent och i Ferganadalen mellan uzbeker och mescheter, en turkisk folkgrupp som tvångsförflyttats från Georgien under andra världskriget. Omkring 150 människor dödades och mescheterna flyttade till andra Sovjetrepubliker. När Sovjetunionen gick mot sin upplösning 1991 hörde Uzbekistan till de delrepubliker som ville bilda en ny ryskledd union, men med större frihet till regionerna. Dagen innan unionsfördraget skulle undertecknas försökte konservativa medlemmar av det sovjetiska kommunistpartiets ledning i Moskva ta makten i en statskupp. Den uzbekiske presidenten Islam Karimov var till en början avvaktande, men när det stod klart att kuppen misslyckats sammankallade han republikens högsta sovjet och förklarade Uzbekistan självständigt den 31 augusti 1991. Modern historia Uzbekistan blev självständigt när Sovjetunionen upplöstes 1991. I ett omstritt presidentval samma år vann den tidigare kommunistledaren Islam Karimov stort. Han förblev sedan landets president fram till sin död 2016, med stora maktbefogenheter. I de val som hållits har oegentligheter förekommit och verklig opposition är förbjuden. Väpnad islamistisk gerilla började runt millennieskiftet göra försök att störta regimen. I maj 2005 kulminerade oroligheterna när militär öppnade eld mot en folkmassa i Andizjan och många hundra dödades. Sedan Karimov förklarat Uzbekistan självständigt den 31 augusti 1991 lät han ombilda kommunistpartiet till Folkets demokratiska parti med sig själv som ledare. I december samma år hölls det första direkta presidentvalet, som Karimov vann med 86 procent av rösterna. Enda motkandidat som tilläts ställa upp var poeten Muhammad Solih, ledare för oppositionsgruppen Frihet, som brutit sig ur Enhet. Samma dag godkändes i en folkomröstning Karimovs beslut att utropa självständighet. 1992 fick Uzbekistan en ny författning som fastslog att landet var en sekulär (icke-religiös), demokratisk republik med en folkvald president (se Politiskt system). Politiskt förtryck 1992 bröt studentkravaller ut i Tasjkent, samtidigt som flera demonstranter dödades i protestaktioner mot prishöjningar och regeringens allt hårdare inställning till oppositionen. Regimkritiker misshandlades, greps och ställdes inför rätta. Ledarna för Enhet och Frihet misshandlades och tvingades fly utomlands. Samtidigt som de verkliga regimkritikerna gick under jorden eller lämnade landet, bildades nya oppositionspartier som i själva verket var stödpartier till regimen. Det styrande Folkets demokratiska parti vann stort i valet 1994, men enligt utländska observatörer förekom omfattande oegentligheter. Ett år senare https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/43

anordnades en folkomröstning i vilken 99,6 procent av deltagarna godkände att Karimovs ämbetsperiod förlängdes till 2000. Flera politiska fångar frigavs i en amnesti 1996, då även andra åtgärder vidtogs i ett försök att förbättra landets anseende i omvärlden. Politiska partier tilläts, förutsatt att de inte stod på religiös eller etnisk grund. En konferens om mänskliga rättigheter hölls samma år i Tasjkent, och i samband med att Karimov besökte USA fick en landsflyktig före detta samvetsfånge rätt att återvända till Uzbekistan. Men snart vände pendeln igen. 1997 uppstod nya oroligheter i Ferganadalen, vilket ledde till hårda domar mot muslimska aktivister. Två år senare dödades minst 15 människor i ett sprängdåd i Tasjkent. Attentatet följdes av sex dödsdomar och 14 långa fängelsestraff för mordförsök på Karimov. 1999 greps dessutom den misstänkte ledaren för den förbjudna islamistiska rörelsen Islamiska befrielsepartiet, som hade lockat till sig många arbetslösa ungdomar i Ferganadalen. Islamistisk gerilla I parlamentsvalet 1999 blev Folkets demokratiska parti som väntat åter störst, och 2000 omvaldes president Karimov till en ny femårsperiod. Gerillagruppen Uzbekistans islamiska rörelse (IMU) gjorde 1999 och 2000 räder från Afghanistan via Tadzjikistan in i Ferganadalen med målet att störta regimen och upprätta en islamisk stat. Räderna skapade spänningar i hela regionen och i början av 2001 höll centralasiatiska ledare ett krismöte om att föra en gemensam kamp mot IMU (se Utrikespolitik och försvar). Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 fick Uzbekistan en nyckelroll i det USA-ledda kriget mot talibanregimen i Afghanistan. Talibanerna och den saudiske terroristledaren Usama bin Ladins nätverk al- Qaida hade gett stöd till IMU, som hade baser inne i Afghanistan. Karimov upplät uzbekiskt territorium för de USA-ledda styrkor som drev bort talibanregimen. Massakern i Andizjan Samarbetet med USA stärkte Karimovs ställning i utlandet, samtidigt som detta innebar att omvärldens ögon riktades mot regimens förtryck av oliktänkande. Det kan ha bidragit till att uzbekiska polismän 2002 dömdes till fängelse för dödsmisshandel av fångar. 2002 lade Karimov fram ett förslag om att förlänga sin egen ämbetsperiod från fem till sju år samt att utöka parlamentet till två kammare. Förslaget godkändes med stor majoritet i en folkomröstning. 2004 skakades Uzbekistan av en rad sprängattentat och eldstrider som kostade ett femtiotal människor livet. Flera av dåden begicks av självmordsbombare. En utbrytargrupp ur IMU-gerillan Unionen islamistiska jihad tog på sig skulden för dåden. Ett tjugotal människor dömdes till fängelse i upp till 18 år för attackerna. Det spända läget i Ferganadalen kulminerade i maj 2005 när militären öppnade eld mot flera tusen demonstranter i staden Andizjan. Enligt regimen dödades 187 människor, men ögonvittnen och människorättsgrupper angav antalet dödsoffer till minst 500. Omstridda val I november samma år dömdes 15 män till fängelse i 14 20 år för delaktighet i protesterna i Andizjan. Rättegångarna betecknades som skådeprocesser och krav restes på en internationell utredning. Vid årets slut hade över 150 människor dömts i delvis hemliga rättegångar för påstådda brott i samband med våldsamheterna i Andizjan. Inga militärer eller säkerhetspoliser fanns bland de dömda. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/43

I strid med författningen omvaldes Karimov en tredje gång i december 2007. Valet till parlamentet i december 2009 och januari 2010 föregicks enligt människorättsgrupper av nya tillslag mot oppositionella. Bedömare ansåg att valet utnyttjades av regimen för att ge sken av att det råder flerpartidemokrati i Uzbekistan. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) sände endast ett fåtal valobservatörer, eftersom den ansåg det vara meningslöst att skicka någon större grupp. Regimtrogna partier vann som väntat en stor seger. Politiskt system Uzbekistans politiska system har inte genomgått några grundläggande förändringar sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991. Verklig opposition är förbjuden. Religiösa partier är inte tillåtna. Parlaments- och presidentvalen kan inte sägas vara fria. Politiken har helt dominerats av president Islam Karimov, som innehade sitt ämbete från självständigheten till sin död 2016. Författningen kringgås ibland av ny lagstiftning eller genom presidentens beslut. Rättsväsendet är korrupt. Författningen från 1992 stadgar att Uzbekistan ska vara en demokrati med flerpartisystem samt yttrandefrihet och andra medborgerliga fri- och rättigheter. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. Regeringen är underställd presidenten, som har den högsta verkställande makten. Han är överbefälhavare, kontrollerar säkerhetstjänsten och har omfattande befogenheter att styra genom dekret. Författningen föreskriver att presidenten tillsätts i allmänna val för en femårsperiod och kan väljas om en gång. Detta sattes dock ur spel av Karimov, som 2007 valdes till president för tredje gången och som 77-åring även vann presidentvalet 2015. Parlamentet (oliy majlis) har två kammare och är enligt författningen statens högsta organ. I verkligheten har det en begränsad politisk roll. Underhuset (qonunchilik palatasi) har 150 ledamöter, varav 135 utses i allmänna val för en femårsperiod och 15 ledamöter utses av det regimtrogna partiet Uzbekistans ekologiska rörelse. Av överhusets 100 ledamöter tillsätts 16 av presidenten och 84 av lokala församlingar. Uzbekistan är indelat i tolv län (viloyat) samt huvudstadsområdet Tasjkent och den autonoma regionen Karakalpakstan, som har en egen författning, en högsta domstol och formell rätt att lämna Uzbekistan efter folkomröstning. I Karakalpakstan finns en självständighetsrörelse med visst folkligt stöd. Det anses dock högst osannolikt att Uzbekistan skulle tillåta ett utträde. Politiska partier Uzbekistan styrs i det närmaste enväldigt av Folkets demokratiska parti (Xalq Demokratik Partiyasi), som är en ombildning av det gamla kommunistpartiet under Sovjettiden. Partiet står i första hand för en stark presidentmakt, laglydnad och stabilitet. Karimov byggde upp en omfattande personkult kring sig själv. Hans främsta mål var inrikespolitisk stabilitet, och han fruktade snabba politiska och ekonomiska reformer som kunde utlösa social oro. Samhället genomsyras av korruption. En del politiker har stora affärsintressen, särskilt i bomullsnäringen. Karimovs upprepade utrensningar av påstått korrupta politiker och tjänstemän har inte förbättrat situationen. Utöver regeringspartiet finns andra regimtrogna partier som tillåts verka inom systemets ramar. Dit hör det näringslivsvänliga Liberaldemokratiska partiet (Liberal-Demokratik Partiyasi), som numera är större än Folkets demokratiska parti i parlamentet. Liberaldemokraterna har i det närmaste tagit över rollen som ledande https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/43

stödparti till Karimovregimen. Bland de lojala partierna finns också Nationell återfödelse (Milliy Tiklanish), Rättvisa (Adolat) och Uzbekistans ekologiska rörelse (O'zbekiston Ekologik Harakati). Det senare har 15 platser reserverade i parlamentet. Bland de verkligt oppositionella politiska krafterna finns Enhet (Birlik), som grundades av intellektuella i Tasjkent 1988, och Frihet (Erk), bildat vid en utbrytning ur Birlik 1990. Båda är icke-religiösa partier med en demokratisk, närmast liberal inriktning och med stöd bland högutbildade stadsbor. Bland nyare regimkritiska rörelser finns Fria bönder (Ozod Dehqonlar). Alla dessa partier har förbjudits och tvingats gå under jorden, och deras ledare har flytt landet. Regimens förtryck av den icke-religiösa oppositionen har lett till ökat stöd för den förbjudna islamistiska rörelsen Islamiska befrielsepartiet (Hizb ut-tahrir al-islami). Rörelsen kämpar för att upprätta ett kalifat, det vill säga en islamisk stat, i hela Centralasien men säger sig vara mot våld. Islamiska befrielsepartiet har starkt stöd i Ferganadalen och betraktas som ett allvarligt hot av regimen, som har fängslat många av dess anhängare. I Uzbekistan framträdde i början av 1990-talet även inhemska islamistiska rörelser, som ville införa islamisk sharialag i landet. De förföljdes av Karimovregimen, och många medlemmar flydde därför över gränsen till Afghanistan. Där bildade de kärnan i gerillagruppen Uzbekistans islamiska rörelse (känd under sin engelska förkortning IMU; Islamic Movement of Uzbekistan), som senare under 1990-talet deltog i inbördeskriget i Tadzjikistan och genomförde räder in i Uzbekistan och Kirgizistan för att störta makthavarna där. IMU klassas av FN och USA som en terroristorganisation, som tidigare tros ha ingått i saudiern Usama bin Ladens terroristnätverk al-qaida. Numera anses IMU ha band till den sunniextrema rörelsen Islamiska staten (IS) i Syrien och Irak. Unionen islamistiska jihad, en utbrytargrupp ur IMU, är också terrorstämplad. Båda verkar numera från baser i Afghanistan och Pakistan. Rättsväsen Enligt författningen ska rättsväsendet vara fristående från makthavarna, men såväl domare som riksåklagare utses av presidenten. Högsta rättsinstanser är författningsdomstolen, Högsta domstolen och en särskild domstol för ekonomiska brott. Därunder sorterar regionala och lokala domstolar. Dödsstraffet avskaffades 2008. Människorättsorganisationer hindras från att verka fritt i landet. Tortyr i häkten och fängelser är enligt exempelvis FN vanligt förekommande. 2002 avslöjades att två människorättsaktivister hade kokats till döds i fängelse. Tortyroffrens anhöriga utsätts ofta för hot och trakasserier från polisen. Tusentals människor är fängslade av religiösa eller politiska skäl. FAKTA POLITIK Officiellt namn O zbekiston Respublikasi/ Republiken Uzbekistan Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Sjavkat Mirzijojev (2016-) Regeringschef premiärminister Abdulla Aripov (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/43

Liberaldemokratiska partiet 52, Nationella och demokratiska förnyelsepartiet 36, Folkets demokratiska parti 27, Socialdemokratiska rättvisepartiet 20 (2014) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Liberaldemokratiska partiet 53, Folkets demokratiska parti 32, Nationella och demokratiska förnyelsepartiet 31, Socialdemokratiska rättvisepartiet 19 (2009) Valdeltagande 87,7 % i presidentvalet 2016; 89 resp. 77 % i parlamentsvalets två omgångar 2014-2015 Kommande val parlamentsval 2019, presidentval 2021 Aktuell politik När president Islam Karimov avled 2016 ställdes Uzbekistan inför en oviss framtid. Karimov hade styrt Uzbekistan i det närmaste enväldigt sedan självständigheten 1991. Regimen kontrollerade samhället genom sin säkerhetstjänst. Regimkritiker förföljdes, fängslades, torterades och drevs i landsflykt. Under 2010-talet hårdnade snarast förtrycket mot oppositionen, med en rad gripanden och fängelsedomar som följd. Efter diktatorns död fanns ingen självskriven efterträdare, men premiärminister Sjavkat Mirzijojev framträdde snabbt som den nye starke mannen och valdes till president några månader senare. Eftersom oppositionen inte har fått delta i val finns ingen tydlig mätare på uzbekernas politiska sympatier och det är osäkert hur stort folkligt stöd Karimov egentligen hade. En del uzbeker såg honom dock som en garant mot politiskt kaos likt det grannländerna Tadzjikistan och Kirgizistan har genomlevt. De folkliga uppror och regimskiften som ägt rum under 2000-talet i Georgien, Ukraina och Kirgizistan oroade Karimov, och en rad internationella frivilligorganisationer som arbetar med demokratifrågor tvingades bort från Uzbekistan. Hög arbetslöshet i kombination med politiskt förtryck och massgripanden av islamister tycks ha ökat stödet för muslimsk fundamentalism. Karimov försökte därför stärka samarbetet med landets moderata muslimer i hopp om att minska stödet för radikala islamister. Presidentdotterns uppgång och fall Familjen Karimov kunde närmast beskrivas som en politisk dynasti, där en liten elit knuten till familjen avgjorde hur makt, rikedom och affärsmöjligheter skulle fördelas. Presidentens dotter Gulnara Karimova framstod länge som en möjlig efterträdare till fadern. Karimova anklagades för att ha använt familjens makt för att krossa konkurrenter inom näringslivet. Sedan 2012 har hon kopplats till en rad korruptionsskandaler, bland annat en där telekomföretaget TeliaSonera var inblandat. Företagen betalade stora belopp till Karimova och hennes krets för att få tillgång till den uzbekiska marknaden. Men 2013 föll Karimova i onåd och förlorade sitt inflytande. Hennes TV-kanaler stängdes och en utredning om ekonomisk brottslighet inleddes mot hennes mediebolag. Själv anklagade hon säkerhetstjänstens chef för att vilja krossa henne. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/43

2014 sattes Karimova i husarrest och en brottsutredning mot henne inleddes. Flera av hennes närmaste medarbetare dömdes till långa fängelsestraff för omfattande ekonomisk brottslighet. I juli 2017 bekräftade den nya regeringen att hon också satt i fängelse. Karimov dog oväntat Ett nytt presidentval genomfördes den 29 mars 2015. Eftersom Karimova var ute ur leken, och ingen annan tydlig arvtagare till Karimov hade framträtt, nominerade Liberaldemokratiska partiet Karimov som sin presidentkandidat. Som väntat vann han överlägset sitt fjärde raka presidentval helt i strid med författningen som endast tillåter ett omval, vilket observatörer från Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE också påpekade. På en webbplats utomlands förklarade oppositionella att uzbekerna under Karimovs långa styre blivit apolitiska. Om hälsan stått honom bi skulle därför Karimov ha fortsatt som president fram till 2020, när han skulle ha fyllt 82. De tre officiellt godkända utmanarna utgjorde som väntat inget hot, eftersom de nominerats av regimtrogna partier och var relativt okända för väljarna. Efter Karimovs död den 2 september 2016 i sviterna av en hjärnblödning stod Uzbekistan utan en självklar ledare. Politiska bedömare räknade först med en hård maktkamp bland dem som hoppades kunna ta över, men premiärminister Sjavkat Mirzijojev trädde efter bara några dagar fram som landets nye starke man. I strid med författningen utsågs han till tillförordnad president, en post som egentligen skulle ha gått till senatens talman. När han i början av december valdes till ordinarie president skedde det under precis samma former som alla tidigare presidentval. Några lojala motkandidater fick ställa upp för syns skull, varpå Mirzijojev vann en överlägsen seger. Valobservatörer från OSSE klagade över valfusk och orättvisa förhållanden, där maktapparatens kandidat ensidigt gynnats under valrörelsen. Under Mirzijojevs första år vid makten kom dock en rad tecken på att samhällsklimatet höll på att mjukas upp. Ett antal politiska fångar frigavs, uzbekerna fick rätt att resa utomlands utan särskilt tillstånd, regeringen lovade att avskaffa tvångsarbetet på bomullsfälten, de flesta av de 17 000 personer som stått på en "svart lista" över potentiella islamiska extremister ströks därifrån. FAKTA POLITIK Officiellt namn O zbekiston Respublikasi/ Republiken Uzbekistan Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Sjavkat Mirzijojev (2016-) Regeringschef premiärminister Abdulla Aripov (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Liberaldemokratiska partiet 52, Nationella och demokratiska förnyelsepartiet 36, Folkets demokratiska parti 27, Socialdemokratiska rättvisepartiet 20 (2014) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Liberaldemokratiska partiet 53, Folkets demokratiska parti 32, Nationella och demokratiska förnyelsepartiet 31, Socialdemokratiska rättvisepartiet 19 (2009) Valdeltagande 87,7 % i presidentvalet 2016; 89 resp. 77 % i parlamentsvalets två omgångar 2014-2015 Kommande val parlamentsval 2019, presidentval 2021 https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/43

Utrikespolitik och försvar Efter självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Uzbekistans utrikespolitik präglats av en önskan att upprätthålla stabilitet och att inte bli ensidigt beroende av en enda partner. Uzbekistan gör anspråk på en ledarroll i Centralasien, men president Islam Karimovs strävan att utveckla ett regionalt samarbete har inte alltid varit så framgångsrik. De länder som samarbetar med Uzbekistan har ofta bortsett från regimens bristande respekt för demokrati och mänskliga rättigheter så länge stabiliteten kunnat bevaras i ett i övrigt oroligt område. Uzbekistans strategiska läge och dess tillgång på råvaror som naturgas, bomull och guld bidrar också till denna inställning. Det gamla Turkestan delades på 1920-talet av den sovjetiska Stalinregimen i fem republiker. Tre av dem Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan skar sönder Ferganadalen i en labyrint av gränser. Området är idag politiskt laddat med etniska enklaver, olösta gränstvister liksom konflikter om vatten och energi mellan Uzbekistan och dess grannar. Planer i Kirgizistan och Tadzjikistan på att bygga vattenkraftanläggningar i floderna Amu- och Syr-Darja kraftverk som skulle strypa vattenflödet till de övriga tre centralasiatiska länderna fick 2014 Uzbekistan att stänga av sina gasleveranser till Kirgizistan. Men när Kirgizistan och Tadzjikistan ändå inte avstod från sina planer återupptog Uzbekistan gasleveranserna i början av 2015 och tycks därefter snarast ha inlett en charmoffensiv mot grannländerna. Kamp mot IMU-gerillan Även med Turkmenistan råder oenighet om vattenresurserna i gränsfloden Amu-Darja. Efter ett påstått mordförsök på Turkmenistans dåvarande president Saparmurat Nijazov 2002 anklagades Uzbekistan för att ha gett skydd åt gärningsmännen. Ibland har grannländerna mer eller mindre tvingats till samarbete. Det skedde runt millennieskiftet när Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan och Kazakstan gick samman militärt för att stoppa den islamistiska gerillan Uzbekistans islamiska rörelse (IMU). Ryssland, Kina, USA och EU gav stöd åt det militära samarbetet. Även oroligheter i samband med det USA-ledda kriget mot talibanregimen i Afghanistan 2001 tvingade Uzbekistan och Tadzjikistan till närmare samarbete. Dessutom har uzbekiska och kirgiziska säkerhetsstyrkor gjort gemensamma räder mot radikala islamister i Ferganadalen. Hotet från IMU spelade under flera år en central roll i den uzbekiska utrikespolitiken. Regimen sökte under 1990-talet hjälp från Ryssland för att bevaka sin gräns mot Afghanistan. IMU hade baser i grannlandet och fick stöd från talibanerna och terroristledaren Usama bin Ladin för att göra räder in i Uzbekistan och dess grannländer. Gerillan finansierade sin verksamhet genom bland annat narkotikasmuggling och hade som mål att störta den uzbekiska regimen och upprätta en islamisk stat i Ferganadalen. Ryssland och Kina Uzbekistan stödde först general Rashid Dostum, som var ledare för en uzbekisk milis i norra Afghanistan som bekämpade talibanregimen. Senare försökte Karimov verka för en fredlig lösning i Afghanistan genom kontakter med talibanerna, som han hoppades skulle ta sin hand från IMU. Så blev det inte. 2001 anslöt sig Uzbekistan istället till Shanghai Cooperation Organisation (SCO), en samarbetsorganisation för terrorbekämpning, i vilken även Ryssland, Kina, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan ingår. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/43

Uzbekistans relationer till Ryssland har tidvis varit ansträngda, men landet har förblivit den viktigaste försvarsoch handelspartnern. Efter det att Uzbekistan kritiserats av västländerna för massakern i Andizjan 2005 (se Modern historia) kom president Karimov och hans ryske kollega Vladimir Putin varandra närmare. Även Kina har visat ett växande intresse för Uzbekistan under de senaste åren. Både Ryssland och Kina har ökat samarbetet med Uzbekistan genom handel, investeringar och en gemensam kamp mot radikal islamism. Relationerna till USA och EU Uzbekistans relationer med USA stärktes när länderna 1995 slöt ett avtal om försvarssamarbete. Uzbekistan anslöt sig också till Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFF). Militärövningar med amerikanskt deltagande anordnades i Ferganadalen, där väpnade islamister var aktiva. Även EU försökte utveckla relationerna med Uzbekistan och slöt 1996 ett så kallat partnerskaps- och samarbetsavtal. Men både EU:s och USA:s entusiasm svalnade så småningom på grund av bristen på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Uzbekistan. Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 upplät Uzbekistan sitt territorium för den USA-ledda militärallians som drev bort talibanregimen från Afghanistan. Många av IMU:s gerillasoldater tros ha dödats i striderna där. USA fick stationera stridsflyg och militär personal på den före detta sovjetiska flygbasen Karshi- Khanabad. Som tack utlovades mer än 150 miljoner dollar i ekonomiskt och militärt bistånd till Uzbekistan. Relationerna till USA försämrades dock rejält 2005, då USA liksom EU kritiserade den uzbekiska militärens massaker på runt 500 obeväpnade demonstranter i Andizjan. Karimovs regim sade därefter upp avtalet om Karshi-Khanabad. USA:s behov av allierade i regionen var dock så stort att kritiken mot Karimovregimen snart tonades ned. 2008 fick USA rätt att med vissa restriktioner utnyttja en flygbas i södra Uzbekistan och året därpå tilläts USA transportera icke-militära förnödenheter genom Uzbekistan till Afghanistan. EU införde 2005 vissa handels- och resesanktioner mot Uzbekistan på grund av regimens vägran att tillåta en internationell utredning av dödsskjutningarna i Andizjan. Men även för EU är Uzbekistans strategiska betydelse alltför stor för att landet ska kunna isoleras. Trots att det politiska förtrycket snarast hade ökat, upphävde EU stegvis alla sanktioner fram till 2009. Karimov besökte 2011 Bryssel och mötte EU:s och Natos ledare för första gången på närmare sex år. Bland annat slöts då avtal om energisamarbete med EU. Försvar Vid självständigheten övertog Uzbekistan de sovjetiska militäranläggningarna i landet. Medborgare i militärtjänst utomlands kallades hem och Uzbekistan började bygga upp ett eget försvar. 2013 bestod detta av närmare 50 000 man. För regimens försvar är dock specialstyrkor och polisen långt viktigare. De halvmilitära säkerhetstrupperna och Nationalgardet, sammanlagt cirka 20 000 man, håller nere oppositionen och skyddar mot kupper. President Karimov har varit noga med att placera lojala medhjälpare på alla chefsposter inom säkerhetsstyrkorna. Den överdimensionerade poliskåren, som uppges bestå av 300 000 man, övervakar befolkningen och slår till mot alla ansatser till opposition. Den uzbekiska poliskåren betecknas som en av världens mest korrumperade och dess brutalitet är omvittnad. FAKTA FÖRSVAR Armén 24 500 antal man (2015) Flottan 0 antal man (2015) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/uzbekistan/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/43