Styrelsens avsiktsförklaring för 2019: Styrelsen kommer i sitt arbete under året att fortsätta ge sitt fulla stöd åt vår föreståndare, vår församlingsmusiker och vår ungdomsledare. Styrelsen avser fortsätta sträva efter att ha öppenhet, delaktighet och kärleksfulla relationer som ledord. Styrelsen avser också leda församlingen mot att inspireras av dessa ledord på följande sätt: Vi vill vara en församling som tydligt visar att vi stöttar varandra och avstår att sprida rykten. Vi talar istället kärleksfullt och öppet till varandra. Öppenhet. Vi vill vara en församling som riktar in verksamheten så att fler vill bidra med sina förmågor i vårt arbete. Delaktighet. Vi vill vara en församling somöppet visar att vi älskar varandra. Vi önskar att detta leder till att de som står utanför församlingen vill komma in i gemenskapen. Kärleksfulla relationer. Styrelsens förslag 2019 Styrelsen vill under 2019 fortsätta sitt arbete kring ledorden. Förslag till beslut: att församlingens ledord under även under 2019 är öppenhet, delaktighet och kärleksfulla relationer Församlingen behöver gå vidare i processen kring tomten i Mark. Förslag till beslut: - Att församlingen uppdrar till Styrelsen att förhandla med Örebro kommun om köp av mark i anslutning till Almby 12:66. Information om offerdagar Viktiga datum Pastors- och diakonutbildningen 10 mars 2019 Nationella arbetet 28 april 2019 för Equmenia Tacksägelsedagen 13 oktober 2019 - Equmeniakyrkans kyrkokonferens hålls i Jönköping den 29 maj till 2 juni 2019. - Församlingens sommarfest hålls måndagen den 10 juni kl 18.00 i Betelkyrkan - Församlingsdagen hålls på Karlskoga folkhögskola den 31 augusti
Motioner MOTION från Ingemar Olsson Angående Missionsrådet 1. Namnet ändras till Betelkyrkans internationella råd 2. Två representanter till rådet väljs av BKU MOTION från Ingemar Olsson Angående läsning av bibeltext i gudstjänsten Ingen uppmaning till församlingen att stå upp vid läsning av text från Matteus, Markus, Lukas och Johannes (så kallad evangelietext ) Det får i så fall ske spontant Textläsaren behöver inte heller avsluta läsningen med Så lyder Guds (eller 'Herrens ord) MOTION från Staffan Werme Beträffande: Förändrad syn på äktenskapet Yrkande: Att Betelkyrkan som princip ska kvarstå vid att äktenskapet ingås mellan en kvinna och en man. Förslag har väckts att Betelkyrkan ska förändra sin syn på äktenskapet. Denna förändrade syn ska innebära att i första läget samkönade par ska kunna vigas i Betelkyrkan av pastorer eller andra anställda i församlingen med vigselrätt. I de kyrkor som har en historisk gemenskap inom den lutherska kyrkofamiljen är denna utveckling inte ovanlig. I Sverige, med den fortfarande starka ställningen för Svenska Kyrkan, är det snarare ett undantag att lutherskt baserade kyrkor och församlingar står för en traditionell äktenskapssyn. I Svenska Kyrkan har till och med funnits förslag, motioner till kyrkomötet, om att präster som inte vill viga samkönade par inte ska få jobba som präster. Skälen som anges är i huvudsak två. Förenklat: Dels att vi inte ska döma någon kärlek som fel oavsett vem som är föremål för denna kärlek. Eftersom Gud är kärlek så är all kärlek på något sätt ett utflöde av Gud. Dels att vi inte ska diskriminera människor som har en homosexuell läggning. Respekten för dem kräver att vi öppnar för samkönade äktenskap. Internationellt är däremot synen på äktenskapet annorlunda. I den katolska kyrkan är äktenskapet ett av sakramenten och kan enbart ingås mellan en kvinna och en man. Men även i många kyrkor i den lutherska kyrkofamiljen ses äktenskapet fortfarande som en heterosexuell förbindelse.
Min egen inställning är att Betelkyrkan ska stå kvar vid den traditionella synen på äktenskapet, som en förening av en kvinna och en man. Mina skäl för detta är följande: Vad säger Bibeln? 1.I Romarbrevets första kapitel är Paulus mycket tydlig vad gäller homosexuella relationer. Det finns liten möjlighet att omtolka Paulus undervisning i detta. Den enda tolkning som kan göras är att hävda att Paulus har fel, att han inte förmått ta till sig vad den sanna läran om Guds kärlek egentligen innebär. Paulus undervisning är en följd av ett antal liknande Bibelord. I de kyrkor som valt att befästa homosexuella relationer, omtolkas dessa Bibelord. Istället för en heterosexuell tvåsamhet med barn som norm, blir tvåsamheten i sig det normativa. Jag återkommer till problematiken kring en sådan omtolkning. Men det är uppenbart att man får tolka om rejält för att få ihop denna omsvängning. Vad blir konsekvenserna? Frågan om konsekvenserna av en omtolkning av såväl kärleks- som familjebegreppet är en enormt stor fråga. Jag tänker inte påstå att jag har de enda sanna svaren, men utifrån mitt perspektiv finns ett antal frågor som behöver ställas och besvaras innan man gör en så kraftfull förändring av det kristna normativet som detta är. Jag listar dem nedan: 1.Har de kyrkor som omfattar den förändrade normativa synen blivit mer framgångsrika? Svaret är sannolikt ett tydligt nej. Kristendomen växer i världen. Men det är de kyrkor som har en konservativ syn på tro, dogmer och normativ som står för tillväxten. Det är katolska, ortodoxa och pentekostala kyrkor som växer. I Sverige ser vi att Svenska Kyrkan, som gått före i detta, minskar sitt medlemstal kraftigt. Även Equmeniakyrkan, vars förhållningssätt är likartat men några år senare, har problem med sina medlemstal. Betelkyrkan är ett tydligt exempel på denna utveckling. Till detta kommer frågan om kyrkan har blivit en tydligare aktör för kristen tro och kristendomens etiska och moraliska ståndpunkter i och med den förändrade hållningen. Utifrån min position är svaret på denna fråga ett lika tydligt nej. De kyrkor som vill vara i takt med samhället har samtidigt slutat vara salt och ljus. I och med att en av de centrala etiska och moraliska frågorna omtolkas och blir subjektiviserad, förändras hela kyrkans möjligheter att ställa etiska och moraliska krav på såväl individer som samhälle. Kyrkan blir en del av det subjektiva, individualiserade samhället där det är jaget som definierar rätt och fel, sant och falskt. Därmed blir församlingen, den gemensamma undervisningen och sanningsbegreppet som har fäste i Gud en marginaliserad fråga. Det blir en mängd följdkonsekvenser av detta. Till exempel frågan om hur vi definierar ordet kärlek. Det är en rätt lång väg från den kärlek som är så förbrännande att vi inte ens kan se Guds ansikte, till en där frågan landar i mänsklig sexuell tillhörighet. Ord som synd och nåd måste också omdefinieras. Och så vidare.
1.Hur har den förändrade normativiteten inom kristendomen förändrat samhället? Svaret är tveeggat. Å ena sidan ser vi en utveckling där förtrycket av oliktänkande minskat. Det är idag ibland enklare att komma ut som homosexuell, även i en kristen miljö, än som kristen i en sekulär. Samhällets öppenhet har skapat förutsättningar för fler att leva som de menar sig vilja. Denna utveckling går hand i hand med en ökad levnadsstandard. Vi har aldrig haft det så bra materiellt som idag. Även om vi kan oroa oss för klimatkris, penicillinresistens eller en kraschad biologisk mångfald, finns det få tecken på att välfärden på vare sig kort eller medellång sikt skulle minska. Denna utveckling gör att människors sätt att närma sig livet förändras. Allt fler kan försöka förverkliga sig själva på andra sätt än att få mat för dagen. Man måste ha med detta perspektiv när man funderar såväl över samhällets som kyrkans utveckling. I ett samhälle där kyrkan blir allt svagare, blir viljan att förverkliga sig själv som sitt eget individuella livsprojekt central. Vi är inte längre satta på jorden för att förverkliga Guds oändliga och tidlösa vilja, utan vi lever några år här på jorden för att förverkliga oss själva. Denna utveckling, där individen blir allt, är både en möjlighet och ett problem. Möjligheten att bli det man vill. Problemet att samhället inte längre håller ihop. Kanske är den utveckling vi ser inom politiken idag, i USA såväl som i Sverige, tecken på att samhället inte längre har någonting som håller oss samman. 1.Vilka normer ska gälla? Ser vi vad som håller på att hända med normerna inom familj och sexualitet, ser vi en enormt snabb utveckling. Frågan om att en familj inte längre är en tvåsamhet, är redan besvarad. I den förra regeringens regeringsförklaring användes ordet stjärnfamilj för första gången. Stjärnfamilj är ett annat ord för bland annat en familj där tvåsamheten inte längre är norm. Flera politiska ungdomsförbund driver frågor om att legalisera månggifte. Om vi som kyrkor omdefinierar ordet kärlek är det mindre respektlöst att ifrågasätta att någon kan och vill älska och leva med flera andra av många olika kön, än att hävda att äktenskapet är mellan en kvinna och en man? En homosexuell familjebildning kommer också att påverka hur vi ser på barn. Utvecklingen från rätt till adoption till rätt till surrogatmödraskap är tydlig. Oavsett hur surrogatmödraskap ser ut är det en ekonomisk uppgörelse där någon form av handel sker med icke födda barn. Barn blir en rättighet för vuxna istället för en gåva av Gud. Människan åsätts ett värde och blir en produkt att köpa och sälja. Konsekvenserna av denna förändrade syn på människan kan också ses i den andra änden av livet. Frågan om dödshjälp hänger samman med frågan om barn som vuxnas rättighet. Människan är inte längre en ovärderlig, oändligt värdefull skapelse vars öde alltid vilar i Guds händer. Människan blir allt mer en ekonomisk kalkyl vars nytta kan avgöras av andra människor. På område efter område som rör privat etik och moral, individens normer och dogmer, finns också ett samhällsperspektiv som vi i vart fall måste fundera över innan vi förändrar desamma. 1.Hur förändrar denna normkritik oss som människor? Också här finns en dubbelhet. Å ena sidan finns människor som för första gången fått leva som de människor de tycker att de är. En större frihet för individen skapar större möjligheter för dessa individer.
Samtidigt ser vi en utveckling av den psykiska ohälsan som av många beskrivs som en epidemi eller en explosion. Vi har aldrig mått bättre, men vi mår allt sämre. Vi har aldrig varit friare, men vårt psyke har inte fattat att vi borde vara lyckligare då. Paradoxen är att ju friare vi blir, desto färre normer som binder oss vid det vi inte tycker vi behöver göra och vara, desto meningslösare blir livet. Ju större materiell rikedom, desto mindre andlig. Ju större frihet från andra, desto hårdare egna fängelseväggar. Avslutningsvis: Kan man säga att man menar att äktenskapet är förbehållet för en kvinna och en man, och ändå respektera dem som är homosexuella eller har en annan sexuell identifikation? För mig är svaret på den frågan ett självklart ja. Man måste som kyrka kunna predika sin tro och dess konsekvenser men samtidigt respektera dem som tror eller lever annorlunda, och överlämna till Gud att döma oss alla. Låt mig ta några andra exempel: Kan man respektera en muslim och ändå hävda att Allah är en avgud och islam en irrlära? Kan man respektera en rik och ändå hävda att rikedom på jorden är oförenlig med Guds vilja så länge det finns fattiga? Kan man respektera en ateist när denne så tydligt förnekar såväl Gud som den Helige Ande, en synd som inte är möjlig att förlåta? På område efter område tar kyrkan, eller borde kyrkan ta, ställning för olika etiska och moraliska frågor. Innebär det att vi inte respekterar de som tycker annorlunda? Innebär respekt detsamma som att acceptera allt vår medmänniska stå för, och inte predika något annat än i det fördolda, hos dem som vi vet tycker lika som vi och därför inte blir illa berörda? Jag har full förståelse för dem som menar att kyrkan idag måste vara öppen för andra synpunkter på etik, moral, dogmer och normer. Jag kan förstå att man i samhällets nuvarande kontext ser en församling som håller fast vid den traditionella synen på sexualitet och familj som en konservativ, bakåtsträvande organisation. Jag kan förstå att människor som inte delar min uppfattning både kan känna sig icke respekterade och dömda av mig och församlingen. Men jag delar inte uppfattningen att den enda vägen ut är att göra kyrkan och församlingen mer lik samhället i övrigt. Jag menar istället att vi måste vara försiktiga i hur vi förändrar etik och moral, dogmer och normer, därför att de inte bara är den sekulära sidan av vår tro, utan därför att de är nödvändiga utflöden av den personliga tro som finns mellan oss som individer och Gud. Kyrkan är och får inte vara en spegel av samhället. Kyrkans roll är att vara Guds budbärare på jorden, även i tider då buden går på tvärs mot den rådande samhällsuppfattningen. Staffan Werme medlem