Sivu 1/10 STRÅLSÄKERHETSCENTRALEN VAL 1.1 15.6.2001 Strålskyddsåtgärder när strålrisk föreligger 1 Allmänt 2 Begrepp och definitioner 2.1 Grundbegrepp 2.2 Storheter och enheter 2.3 Viktiga skyddsåtgärder 3 Planeringsgrunder 3.1 Strålskyddets grunder 3.1.1 Allmänt 3.1.2 Förhindrande av direkta hälsoskador 3.1.3 Begränsning av strålningens fördröjda verkningar 3.1.4 Princip om berättigande och optimering 3.2 Grunder för planering av skyddsåtgärder 3.2.1 Skydd inomhus 3.2.2 Jodtabletter 3.2.3 Evakuering 4 Åtgärder i akuta strålrisksituationer 4.1 Omedelbara åtgärder på kärnkraftverkets beredskapsområde 4.2 Operativa åtgärdsnivåer 4.2.1 Skydd inomhus 4.2.2 Jodtabletter 4.2.3 Tillträdesbegränsningar 4.2.4 Evakuering 4.2.5 Skydd av husdjursproduktion 5 Evakuering av kontaminerat område i ett senare skede 6 Åtgärdsnivåer för livsmedel 7 Skydd av arbetstagare 7.1 Allmänna grunder 7.2 Utförande av omedelbara åtgärder 7.3 Lindrande av följderna av en olycka 7.4 Annat arbete än räddnings- och skyddsarbete på kontaminerat område 8 Litteratur
Sivu 2/10 Denna anvisning är i kraft och med den 1.9.2001 tills vidare. Till anvisningens användare I denna anvisning beskrivs grunderna för beredskapsplanering med tanke på strålrisklägen, åtgärdsnivåer för igångsättande av centrala skyddsåtgärder, samt grunderna för strålskydd av dem som deltar i räddningsarbetet. Denna anvisning är avsedd att användas av räddningsmyndigheter som ansvarar för beredskapsplanering, ledning av räddningsverksamhet och varningar till befolkningen samt av andra myndigheter som deltar i handhavandet av ett läge med strålrisker. INRIKESMINISTERIETS FÖRESKRIFTSSAMLING ANVISNING Nr SM-2001-01285/Tu-311 Datum 15.6.2001 Giltighetstid 1.9.2001 - tills vidare Behörighet att meddela anvisningar följer av 67 2 mom. strålskyddslagen (592/1991) Ändrar/Upphäver - Målgrupper länsstyrelserna, kommunerna INRIKESMINISTERIETS ANVISNING OM STRÅLSKYDDSÅTGÄRDER NÄR STRÅLRISK FÖRELIGGER Inrikesministeriet meddelar med stöd av 67 2 mom. strålskyddslagen (592/1991) STUKs anvisning VAL 1.1, som skall iakttas vid planering av skyddsåtgärder för situationer när strålrisk föreligger. Räddningsöverdirektör Pentti Partanen Konsultativ tjänsteman Tiina Peltola-Lampi 1 Allmänt Med en situation där strålrisk föreligger avser man en händelse, som hotar eller som redan ägt rum, vars följder är att befolkningen eller räddningsmanskapet kan bli bestrålade mera än normalt. I en sådan situation har den strålning som orsakar faran redan spritt sig eller hotar att okontrollerat sprida sig till miljön. Strålskyddslagens (592/1991) 67 gäller onormala strålningslägen. Man utgår ifrån, att verksamheten bestäms av 2 i lagen som slår fast följande grundprinciper: berättigande, optimering och skydd av individer. I lagen om räddningsväsendet (561/1999) och i förordningen om räddningsväsendet (857/1999) bestäms om grunderna fört ledning av räddningsverksamheten samt fördelning av uppgifter mellan myndigheter som deltar i verksamheten. Lagen om räddningsväsendet gäller även lägen med strålrisker. Inrikesministeriet ansvarar för utvecklingen av räddningsväsendet på riksnivå och i länen övervikas detta arbete av länsstyrelserna.
Sivu 3/10 I denna anvisning beskrivs grunderna för beredskapsplanering med tanke på strålrisklägen, åtgärdsnivåer för igångsättande av centrala skyddsåtgärder, samt grunderna för strålskydd av dem som deltar i räddningsverksamheten. Denna anvisning är avsedd att användas av räddningsmyndigheter som ansvarar för beredskapsplanering, ledning av räddningsverksamheten samt varningar till befolkningen samt av andra myndigheter som deltar i handhavandet av ett läge med strålningsrisker. 2 Begrepp och definitioner 2.1 Grundbegrepp I denna anvisning avses med 1. undviken dos en sådan stråldos till en individ som man antar att har kunnat undvikas tack vare den skyddsåtgärd som planerats, 2. operativ åtgärdsnivå den externa dosrat som skall överskridas för att en enskild strålskyddsåtgärd i allmänhet skall vara motiverad, 3. åtgärdsnivå för livsmedel den halt av radioaktiva ämnen, som skall överskridas för att man senast skall börja vidta åtgärder för att begränsa bestrålningen från livsmedel, 4. skyddszon ett område, som sträcker sig till ca 5 km avstånd från kärnkraftverket, 5. beredskapsområde ett område, som sträcker sig till ca 20 km avstånd från kärnkraftverket, samt 6. arbetstagare en yrkeskunnig person eller annan person som frivilligt deltar i räddnings- och skyddsåtgärderna. 2.2 Storheter och enheter Absorberad dos anger den energimängd, som strålningen efterlämnar i ett objekt per massaenhet. Enheten för absorberad dos är gray (Gy). Stråldosen beskriver den hälsoskada som strålningen orsakar. Storheten kan inte fysikaliskt mätas, utan den beräknas utgående från den absorberade dosen. Den effektiva dosen är ett mått på den totala hälsoskada som strålningen orsakar och ekvivalentdosen anger den skada som drabbat en bestämd vävnad eller ett bestämt organ. Enheten för stråldoser är en sievert (Sv) och underenheter är en millisievert (1/1000 Sv) och en mikrosievert (1/1000 000 Sv). Dosraten för extern strålning avser den uppmätta strålningsnivån utomhus per tidsenhet. Dosraten för extern strålning är en viktig storhet när man skall bedöma behovet av att sätta in åtgärder och deras art i ett akut strålningsläge, och den uttrycks i mikrosievert per timme (µsv/h). Den specifika aktivitetshalten anger mängden av hälsovådliga radioaktiva ämnen i livsmedel, det vill säga livsmedlets aktivitet per volym- eller viktenhet. Enheten för specifik aktivitet är en becquerel (Bq/liter eller Bq/kilogram). 2.3 Viktiga skyddsåtgärder De viktigaste skyddsåtgärderna som skall vidtas för att begränsa bestrålningen av befolkningen i ett strålriskläge, som uppkommer vid en allvarlig strålnings- eller kärnolycka, är a. skydd inomhus: befolkningen på riksområdet varnas med den allmänna alarmsignalen och uppmanas söka sig inomhus, stänga och täta dörrar och fönster, samt stänga av ventilationen. Anvisningarna förmedlas via radio, television och andra media. b. jodtabletter: om man förutser att stora mängder radioaktiv jod kommer att finna i den luft som människor andas, skall de uppmanas äta jodtabletter i enlighet med bruksanvisningen. Denna åtgärd hindrar den radioaktiva joden att absorberas i sköldkörteln. c. bortflyttning av befolkningen eller en del av befolkningen: från den omedelbara närheten av en strålningsolycka eller en kärnkraftsolycka. Evakueringen skall inledas innan de radioaktiva ämnena kommer ut i miljön eller omedelbart sedan det radioaktiva molnet passerat. Om befolkningen eller en del
Sivu 4/10 av befolkningen måste flytta för en längre tid eller för alltid från det kontaminerade området, beror beslutet förutom på strålningsläget även på andra förhållanden som just då råder i samhället. d. begränsning av tillträde: för en bestämd tid begränsas människornas tillträde till ett hotat eller kontaminerat område. Tillträde beviljas endast dem som utför nödvändiga åtgärder på området. e. skydd av husdjursproduktion: de som idkar jordbruk uppmanas att hålla husdjuren skyddade inomhus och i mån av möjlighet skydda husdjurens foder så att husdjursprodukternas renhet kan säkras. I ett nedfallsläge ges anvisningar om hur så rent foder som möjligt skall produceras och i speciella fall om hur dricksvatten skall reserveras. f. livsmedelsbegränsningar: man kan begränsa handeln med livsmedel, om deras aktivitet överskrider bestämda åtgärdsnivåer. Man kan även rekommendera begränsningar i bruket av livsmedel. 3 Planeringsgrunder 3.1 Strålskyddets grunder 3.1.1 Allmänt Skyddsåtgärderna i ett strålriskläge har två grundsyften: 1. Direkta hälsokonsekvenser av strålningen (strålskador, strålsjuka, dödsfall) förhindras. 2. Fördröjda strålningskonsekvenser (cancer, ärftliga skador) hålls på en i praktiken rimligt låg nivå för alla delar av befolkningen. 3.1.2 Förhindrande av direkta hälsoskador Strålningens akuta hälsovådlighet beror på att levande celler förstörs. Akuta strålskador uppstår, när stråldoserna i olika organ överskrider vissa tröskelvärden. Skyddsåtgärderna för att undvika akuta hälsoskador gäller framför allt sådana räddningsarbetare, som måste arbeta i kraftiga strålkällors omedelbara närhet. Om utsläppet från en olycka vid ett kärnkraftverk närmar sig det teoretiskt sett största möjliga utsläppet och vädret är ogynnsamt kan även oskyddad befolkning på beredskapsområdet få så stora stråldoser, att svåra hälsoskador uppstår. 3.1.3 Begränsning av strålningens fördröjda verkningar Fördröjda konsekvenser av strålning beror på förändringar i cellernas arvsmassor. Förändringarna uppträder vid alla strålnivåer och orsakas också av den normala bakgrundsstrålningen. Strålningens efterverkningar (cancer, ärftliga skador) uppträder först efter lång tid, och sannolikheten att utsättas för dem är alltid liten för en enskild individ. Om strålningsnivån stiger, ökar risken för att efterverkningar uppstår allt mera ju flera människor det är fråga om. Det är därför alltid motiverat att vidta skyddsåtgärder som är lätta att förverkliga, om man därmed kan minska bestrålningen av en stor mängd personer. Begränsningen av efterverkningar gäller både räddningsmanskapet och riskområdets befolkning. 3.1.4 Princip om berättigande och optimering 1. Principen om berättigande: varje skyddsåtgärd skall ge mera nytta än skada, det vill säga den minskning av stråldosen och andra fördelar som uppnås med skyddsåtgärden skall vara tillräckliga, så att skyddsåtgärden berättigar de olägenheter och kostnader som den medför, inberäknat sociala olägenheter. 2. Optimeringsprincipen: skyddsåtgärden skall väljas och utföras så, vara så länge och ha en sådan omfattning att nettofördelarna maximeras, det vill säga att nyttan av åtgärden jämfört med olägenheterna blir så stor som möjligt. Det viktigaste kriteriet när man bedömer det berättigade i åtgärden och hur den kan optimeras är den stråldos till befolkningen som undvikes. Vid beredskapsplaneringen bedöms ändamålsenligheten hos olika skyddsåtgärder uttryckligen på basis av den dos till befolkningen som därmed kan undvikas.
Sivu 5/10 I strålrisklägen används operativa åtgärdsnivåer (se kapitel 4.2), vilka grundar sig på att dosraten hos den extern strålningen skall gå att mäta direkt. När åtgärdsnivån har nåtts är skyddsåtgärder i allmänhet motiverade. I ett verkligt olycksläge beror möjligheterna att tillgripa åtgärder även av faktorer som är speciella för det aktuella läget. Därför kan man avvika från de operativa åtgärdsnivåerna i denna anvisning, om en bedömning av berättigade och optimerade åtgärder ger fog för detta. 3.2 Grunder för planering av skyddsåtgärder 3.2.1 Skydd inomhus I beredskapsplaneringen är kriteriet för skydd inomhus att man undviker en effektiv individuell dos om 10 msv (millisievert) om man tar skydd inomhus under två dygns tid. En lindrigare åtgärd än skydd inomhus är att man undviker onödig vistelse utomhus. I synnerhet för barn kan denna rekommendation ges redan vid en strålningsnivå under det egentliga kriterievärdet (10 msv). 3.2.2 Jodtabletter Den allmänna åtgärdsnivån för intag av jod-tabletter är att en 100 mgy (milligray) absorberad dos i sköldkörteln kan undvikas. För under 18 år rekommenderas värdet 10 mgy, eftersom sköldkörteln hos barn är känsligare för strålning än hos vuxna. För vuxna används värdet 100 mgy. Jodtabletter kan köpas på apoteket. Företag och institutioner samt bostadshus uppmanas att skaffa jodtabletter för arbetstagare, invånare och dem som finns på institutionen. Hälsocentralerna har uppmanats att hålla jodtabletter på lager, och befolkningen har även uppmanats att ha jodtabletter hemma och fritidsbostaden. 3.2.3 Evakuering Evakuering skall verkställas innan det radioaktiva molnet når området, om tiden räcker till. Om det inte finns tid, skall evakuering ske först när molnet passerat området. Medan molnet är på området skall befolkningen ta skydd inomhus. Planeringskriteriet för evakueringen är att man därmed kan undvika den effektiva dosen 50 msv under en veckas evakueringstid. 4 Åtgärder i akuta strålrisksituationer 4.1 Omedelbara åtgärder på kärnkraftverkets beredskapsområde När en olycka hotar på ett inhemskt kärnkraftverk måste man fatta snabba beslut för att skydda befolkningen på kraftverkets beredskapsområde (< 20 km). Beredskapsområdet för Lovisa kärnkraftverk omfattar Lovisa stad samt Pernå, Pyttis och Strömfors kommuner. Beredskapsområdet för Olkiluoto kärnkraftverk omfattar Raumo stad samt Euraåminne och Luvia kommuner. När man överväger besluten, måste detta grunda sig på uppgifter om kraftverkets situation och möjligheterna av att ett utsläpp kommer att äga rum. Storleken och beskaffenheten av ett eventuellt radioaktivt utsläpp kan inte med säkerhet förutses, och därför kan man i hotskedet inte tillämpa några åtgärdsnivåer som baseras på stråldosernas storlek. Evakuering av befolkningen på ett inhemskt kärnkraftverks skyddsområde (< 5 km) skall genomföras, om det föreligger ett hot att betydande mängder av radioaktiva ämnen kan släppas ut i omgivningen. Åtgärden baseras på att kärnkraftverkets beredskapsorganisation har förklarat, att ett allmänt nödläge föreligger. För beredskapsområdet som ligger utanför skyddsområdet (5-20 km) bör man överväga a. skydd inomhus, b. jodtabletter, c. evakuering.
Sivu 6/10 Tabell I. Planeringskriterier för de viktigaste skyddsåtgärderna. Skyddsåtgärd Persondos som därmed undviks Skydd inomhus (under två dygns tid) 10 msv (effektiv dos) Intag av jodtabletter För barn 10 mgy, för vuxna 100 mgy (absorberad dos i sköldkörteln) Evakuering (under en veckas tid) 50 msv (effektiv dos) Dessa åtgärder bildar en helhet och de bör alla övervägas samtidigt med beaktande av situationen på kraftverket. Kriteriet för att låta befolkningen ta skydd inomhus eller verkställa evakuering är att radioaktiva utsläpp i omgivningen hotar samt att rådande väderförhållanden inverkar. Kriteriet för intag av jodtabletter är att radioaktivt jod kommer ut i omgivningen samt att rådande väderförhållanden inverkar. Strålsäkerhetscentralen lägger vid ett olyckstillfälle fram en bedömning av den hotbild som finns samt uppdaterar bedömningen fortlöpande. Meteorologiska institutet ger uppgifter samt en prognos om vädret. 4.2 Operativa åtgärdsnivåer Övervakningen av strålningen i hela riket sker på realtid och grundar sig på fortlöpande övervakning av den externa dosraten. Operativa åtgärdsnivåer för olika skyddsåtgärder anges därför som extern dosrat i enheten µsv/h (mikrosievert i timmen). På kärnkraftverkets beredskapsområde övervägs åtgärderna enligt kapitel 4.1. De operativa åtgärdsnivåerna är riktgivande. Om man i olika lägen har skäl att avvika från dem, kan man göra detta. Tabell II. Riktgivande operativa åtgärdsnivåer för skyddsåtgärder när strålrisk föreligger och när sammansättningen av det radioaktiva nedfall som orsakar strålningen är okänd. I ett konkret strålningsläge kan det bli ändamålsenligt att ändra åtgärdsnivåerna, när man har tillräcklig kännedom om lägets karaktär och allvar. Skyddsåtgärd Yttre dosrat såsom operativ åtgärdsnivå Intag av jodtabletter msv/h vuxna, 10 µsv/h barn Tagande av skydd inomhus 100 µsv/h Tillträdesbegränsningar 100 µsv/h Evakuering 1000 µsv/h (från nedfall) Skydd av husdjursproduktion 1 µsv/h 4.2.1 Skydd inomhus När fara föreligger försöker man genomföra att befolkningen tar skydd inomhus i en bestämd kommun, eftersom en kommun bildar ett administrativt enhetligt område. Beslut om att kommunens invånare skall ta skydd bör såvitt möjligt fattas minst 3-4 timmar innan det skall verkställas. Härvid blir det tillräckligt lång tid från själva beslutet att meddela om det och verkställa det. Befolkningen skall uppmanas ta skydd inomhus om man beräknar att den externa dosraten kan nå 100 µsv/h eller redan överstigit detta värde. En lindrigare åtgärd än uppmaningen att hållas inomhus kan vara en rekommendation att begränsa vistelse utomhus även vid mindre dosrater. Härvid bör särskild uppmärksamhet fästas vid begränsning av barnens vistelse utomhus. 4.2.2 Jodtabletter
Sivu 7/10 Genom att äta stabil jod kan man effektivt minska ansamlingen av radioaktiv jod i sköldkörteln. Vid doseringen av jodtabletterna skall man följa anvisningarna på förpackningen. Jodtabletterna bör tas 1-6 timmar innan man utsätts för radioaktiv jod, så att skyddet blir 100 %. Skyddet minskar allt mera ju senare man tar jodtabletterna. När det har gått över ett halvt dygn sedan man andats in radioaktiv jod, minskas inte längre dosen till sköldkörteln av att man äter jodtabletter. Såsom operativ åtgärdsnivå för intag av jodtabletter rekommenderas 100 µsv/h för vuxna. För barn under 18 år rekommenderas åtgärdsnivån 10 µsv/h. 4.2.3 Tillträdesbegränsningar Tillträdet till ett hotat område kan begränsas redan innan radioaktiva ämnen spritts till området. Begränsningen kan även användas för att isolera ett område som redan kontaminerats för att onödig bestrålning skall kunna undvikas. Tillträdet bör begränsas till ett område, vars externa dosrat är över 100 µsv/h eller förutses uppnå detta värde. 4.2.4 Evakuering Syftet med en evakuering är att undvika direkta hälsoskador av strålning och minska risken för stokastiska hälsoskador. Om evakueringen inte kan utföras förrän ett moln av radioaktiva ämnen når området, uppskjuts evakueringen tills molnet passerat. Den operativa åtgärdsnivån för evakuering är en extern dosrat om 1000 µsv/h som orsakas av nedfall. När man inleder evakueringen bör luften utomhus vara fri från radioaktiva ämnen. 4.2.5 Skydd av husdjursproduktion Skyddet av husdjur och deras foder och dricksvatten är väsentligt för att stråldosen till människor skall minskas i situationen efter en olycka. Vilka åtgärder man kan vidta för att skydda husdjursproduktionen beror på årstiden. I första hand försöker man trygga tillgången på rent foder och dricksvatten. Åtgärder som bör övervägas är att man håller djuren inomhus, tar till vara nytt foder som växer på åkern, skyddar fodret i lagren innan utsläppet kommer, skaffar ersättande foder från områden utanför nedfallsområdet och så vidare. Det lönar sig att inleda skyddet av husdjursproduktionen snabbt, i praktiken redan när en hotande situation föreligger. Målet är att mjölk, kött och andra husdjursprodukter skall skyddas så, att deras halter av radioaktiva ämnen förblir så små som möjligt. En operativ åtgärdsnivå för skydd av husdjursproduktion är 1 µsv/h. 5 Evakuering av kontaminerat område i ett senare skede I situationen efter en strålnings- eller kärnolycka kan det radioaktiva nedfallet på något område vara så omfattande, att området inte längre kan användas för normalt boende eller arbete. Härvid bör befolkningen evakueras tills vidare. Evakueringen skall omedelbart genomföras när man kartlagt nedfallets omfattning och strålningen, och området konstaterats vara kontaminerat. Planeringen kan inte förutse hur länge evakueringen skall pågå. Utgångspunkten är att evakueringen av befolkningen skall bli så kortvarig som möjligt. Det evakuerade området skall ges klara gränser och tillträdet till området och dess byggnader skall övervakas. Med tillbudsstående medel skall man försöka dekontaminera de evakuerade områdena så att de åter duger som bostadsområden. Man bör anordna uppföljning av bestrålningen av dem som deltar i rengöringsarbetet och av den befolkning som eventuellt finns på området, på det sätt som anges i kapitel 7.2.
Sivu 8/10 6 Åtgärdsnivåer för livsmedel Med olika åtgärder kan man minska den stråldos som orsakas av livsmedel, genom att hindra radionuklider att kontaminera livsmedlen. I praktiken blir man ofta tvungen att begränsa användningen av åtminstone några livsmedel i läget efter en olycka. Om olyckan har varit allvarlig och påverkat stora områden, bör begränsningarna övervägas även med tanke på tryggandet av livsmedelsförsörjningen, tillgången på okontaminerade livsmedel samt sociala och ekonomiska faktorer som ansluter sig till produktionen av livsmedel. I Europeiska unionens regelverk har man förberett sig på detta sålunda, att unionens råd på föredragning av kommissionen kan fatta ett särskilt beslut om att tillfälliga maximivärden skall tas i bruk efter en olycka. Så länge ett särskilt beslut inte fattats, kan kommissionen bestämma att de på förhand fastställda gränsvärdena för aktivitetshalterna i livsmedel skall tas i bruk. Åtgärdsnivåerna i tabell III motsvarar dessa gränsvärden som fastställts i rådets förordning (Rådets förordning 87/3954) och som tillämpas på handeln inom unionen. Medlemsländerna är skyldiga att följa dessa gränsvärden. Tabell III. Allmänna åtgärdsnivåer enligt aktiviteten i olika livsmedel. Åtgärdsnivåerna motsvarar de maximala halter, som Europeiska unionen bestämt på förhand med tanke på en olycka 1). Radionuklider Babymat Aktivitetshalten, Bq/kg Mjölkprodukter och livsmedel i flytande form Andra livsmedel Strontiumisotoper 75 125 750 Jodisotoper 150 500 2000 Plutonium och transplutoniumisotoper 1 20 80 Andra radionuklider, vars halveringstid är över 10 dygn, t.ex. 134 Cs ja 137 Cs 400 1000 1250 1) När en olycka inträffat kan de maximala aktiviteterna i tabellen vid behov tas i bruk med ett beslut av kommissionen angående handeln med livsmedel inom Europeiska unionen (för livsmedel som inte används särskilt mycket används tio gånger högre halter än denna tabells värden för baslivsmedel). Rådet kan fatta beslut om att speciella gränsvärden som beror av det rådande läget skall tas i bruk. Det rekommenderas att maximivärdena i tabell III skall användas som allmänna åtgärdsnivåer för livsmedel när strålrisk föreligger. Senast när man konstaterat att åtgärdsnivån överskrids bör man överväga åtgärder för att begränsa bestrålningen från ifrågavarande livsmedel. Åtgärdsnivåerna för de olika radionukliderna är inte beroende av varandra. Varje värde tillämpas för sig. 7 Skydd av arbetstagare 7.1 Allmänna grunder I ett olycksläge kan de arbetstagare, som deltar i räddnings- och skyddsarbetet utsättas för mera strålning än befolkningen i allmänhet. Man kan utgå ifrån att dosgränserna för strålningsarbete enligt 3 strålskyddsförordningen (1512/1991, ändrad 1143/1998) skall följas, om det inte finns tvingande skäl att avvika från dem. När man tillämpar de högsta värdena på bestrålningen beaktas inte den bestrålning, som orsakas av att man begränsar strålrisken som uppstått på grund av olyckan och utför omedelbara oundvikliga åtgärder för att få strålningskällan under kontroll. Sådana åtgärder skall ordnas så, att bestrålningen av människor begränsas till den minsta möjliga (8 Strålskyddsförordningen). De personer som tar del i åtgärderna vid en olycka skall vara medvetna om vilka risker de tar. Utförande av nödvändiga åtgärder skall grundas på frivillighet. Gravida kvinnor får inte anvisas sådana uppgifter. 7.2 Utförande av omedelbara åtgärder Omedelbart efter det en olycka inträffat kan det behövas åtgärder på olycksplatsen för att människoliv skall räddas eller för att förhindra en betydande ökning av kollektivdosen. Åtgärderna skall planeras så att
Sivu 9/10 räddningsmanskapet får en så låg stråldos som möjligt. De arbetstagare som vidtar omedelbara åtgärder är mest sannolikt personalen på anläggningen där olyckan inträffat, men åtgärder kan även vidtas av räddningsmyndigheterna, polisen och hälsovårdsmyndigheterna. Stråldoserna för alla som deltar i omedelbara skyddsåtgärder skall bestämmas och för dem måste anordnas hälsokontroll på samma sätt som gäller för arbetstagare enligt 10 strålskyddsförordningen. Om det inte är fråga om att rädda människoliv, får den effektiva dosen för en person som deltar i omedelbara skyddsåtgärder inte överskrida 0,5 Sv (sievert) och hudens ekvivalentdos får på ingen punkt överstiga 5 Sv. 7.3 Lindrande av följderna av en olycka När man utfört alla åtgärder som krävs för att begränsa strålrisken och få strålningskällan under kontroll, skall man i räddnings- och skyddsarbetet som skall lindra följderna följa de dosgränser som stadgats för arbetstagare i strålningsarbete. Arbetstagarens effektiva dos under ett år inte överstiga värdet 50 msv (millisievert) och den effektiva dosen under fem år får i medeltal inte överstiga värdet 20 msv per år. Dessutom bör man försäkra sig om, att ekvivalentdosen till en lins i ögat inte överstiger värdet 150 msv per år, medan ekvivalentdosen för någon punkt på händer, fötter och huden inte får överstiga värdet 500 msv per år. Uppföljningen av strålbelastningen och hälsan hos arbetstagare, som deltar i arbetet på att lindra följderna av olyckan, bör anordnas enligt bestämmelserna om strålningsarbete i 3 kapitlet strålskyddsförordningen. Man bör fästa särskild uppmärksamhet vid arbetstagare, vars årsdos kan överstiga 6 msv. De måste klassificeras i kategori A för strålningsarbete och kontrollen av deras stråldoser och hälsa skall anordnas enligt kraven för arbetstagare i denna kategori. Arbete för att lindra följderna av en olycka kan till exempel omfatta reparation av anläggningen där olyckan inträffade, reparation av byggnader, dekontaminering, hantering och oskadliggörande av avfall, deltagande i eventuell evakuering samt bevakning. 7.4 Annat arbete än räddnings- och skyddsarbete på kontaminerat område Personer, som utan att delta i räddnings- och skyddsverksamheten utför sin egen yrkesverksamhet på det kontaminerade området, skall strålskyddsmässigt jämställas med befolkningen. Om den som utför sådant arbete på grund av detta får större stråldoser än annan befolkning, bör han få klara och tillräckliga anvisningar för hur han skall undvika bestrålningen, samt uppgifter om strålningens inverkan på hälsan. En individuell doskontroll behövs i allmänhet inte, om det inte finns något särskilt skäl till detta. Det främsta sättet att skydda sig är att begränsa arbetstiden, om bestrålningen under arbetet inte tillräckligt kan hindras med skyddsanvisningar. 8 Litteratur 1. Rådets direktiv 96/29/Euratom, av den 13 maj 1996, om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 159, 29.6.1996. 2. International Basic Safety Standards for Protection against Ionizing Radiation and for the Safety of Radiation Sources. International Atomic Energy Agency, IAEA Safety Series No. 115, 1996. 3. Guideline Levels for Radionuclides in Foods Following Accidental Nuclear Contamination. Codex Alimentarius, General Requirements, Section 6.1. Joint FAO/WHO Food Standards Programme, Rome, 1991. 4. Rådets förordning (Euratom) Nr 3954/87, av den 22 december 1987, om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Officiella tidningen nr L 371, 30/12/1987 S. 0011-0013. 5. Rådets förordning (Euratom) Nr 2218/89, av den 18 juli 1989, om ändring av rådets förordning (Euratom) Nr 3954/87 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Officiella tidningen nr L 211, 22/07/1989 S. 0001-0003. 6. Intervention Criteria in a Nuclear or Radiation Emergency. International Atomic Energy Agency. IAEA Safety Series No. 109, 1994. 7. Generic assessment procedures for determining protective actions during a reactor accident. International Atomic Energy Agency, IAEA-TECDOC-955, 1997. 8. Generic procedure for monitoring in a nuclear or radiological emergency. International Atomic Energy
Sivu 10/10 Agency, IAEA-TECDOC-1092, 1999. 9. Guidelines for Iodine Prophylaxis following Nuclear Accidents. Update 1999. World Health Organization, WHO/SDE/PHE99.6, Geneva, 1999. Denna anvisning i PDF-format i Finlex.