Ett nygammalt perspektiv på alkoholforskning 22 Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
Mitt drickande andras huvudvärk? Skador orsakade av andras drickande har under senare år seglat upp som ett hett forsknings - område. Harm to others har blivit ett populärt begrepp som används om denna forskning. Men vad är egentligen nytt? De finländska alkoholforskarna Christoffer Tigerstedt och Katariina Warpenius reder här ut begreppet. Text Christoffer Tigerstedt & Katariina Warpenius Vad är det som är nytt i att fästa blicken på alkoholens skadeverkningar på andra än den som dricker? Alkoholens fördärvliga effekter på hustru, familj och dess omgivning hörde ju till nykterhetsrörelsens standardrepertoar för 100 år sedan och det är ju mest det som dagens diskussion om familjevåld och rattfylleri handlar om att andra blir lidande. Ändå har alkoholens skador på andra harm to others på kort tid seglat upp som ett nytt perspektiv inom alkoholforskningen och vunnit gehör i samhällsdebatten. Nytt är åtminstone själva uttrycket, det behändiga engelska uttrycket alcohol s harm to others. Det slog igenom 2010 då Anne-Marie Lasletts och hennes kollegor publicerade studien The range and magnitude of alcohol s harm to others. Intresset för temat har spridit sig raskt och somliga talar redan om ett särskilt forskningsområde kallat Alcohol s Harm to Others Research, AHTO research. Före det hade flera besläktade termer varit i svang: sociala skador av andras drickande, negativa verkningar av andras drickande, andrahandseffekter, externaliteter, tredjepartsskador, passivt drickande osv. För närvarande verkar harm to others tjäna som en övergripande term, som tillför både forskning och politik något nytt. Forskningen om alkoholrelaterade skador, som drabbar andra än den som dricker, har koncentrerat sig på skador ex post facto, det vill säga skador som redan är ett faktum. I frågeundersökningar kan man svara att man blivit förolämpad, antastad eller slagen av en berusad person. Det är alltså fråga om händelser som redan inträffat. Resultaten av denna forskning är i sig viktiga. De visar till exempel att det framför allt är yngre kvinnor och stadsbor som drabbas av andras drickande, och att ett ymnigare eget drickande går hand i hand med att man blir lidande av andras drickande. Vidare ger resultaten vid handen att det finns överraskande många människor som lyckas handskas med sin drickande partner utan att det ställer till med något större omak. Skadeforskningen borde emellertid inte bara handla om skador som ett slutgiltigt faktum, utan också om hur skadorna uppstår i dagligt socialt umgänge. Robin Room satte därför fingret på en öm punkt när han i en Ω Alkohol & Narkotika Nr 1/2015 23
artikel från år 2000 påpekade att drickandets sociala skador på ett grundläggande sätt är interaktiva. Denna enkla fras kan betraktas som en grundsats i det nyvaknade intresset för alkoholens skador på andra. Att skadorna är interaktiva till sin natur innebär för det första att blickfånget utvidgas så att det omfattar inte bara en slutlig skada utan också den sociala växelverkan vari skadan uppstått och utvecklats, från den stund då skadan (på andra) är i vardande till att den blir av allvarligare art. Skadeforskningen måste därför bli bättre på att kartlägga de sociala sammanhang som drickandet ingår i. Vilka är det som dricker (eller inte dricker), var försiggår drickandet, hurdana är dryckessituationerna? Genom att besvara dessa frågor kan man öka kunskapen om hur alkoholrelaterade skador blir till och hur de kan förebyggas. För det andra: skadornas interaktiva karaktär gör oss mera uppmärksamma på att alkoholrelaterade skador sprider sig till de mest skilda delar av den samhälleliga organismen. Annorlunda uttryckt: ett otal människor och institutioner befinner sig i det skadebringande drickandets inflytelsesfär. Dels är det fråga om problemdrickarens familjemedlemmar, vänner, bekanta och helt främmande personer, som på olika sätt och i olika utsträckning blir lidande. Dels handlar det om samhälleliga institutioner och aktörer, som dagligen berörs av ett vådligt alkoholbruk, allt från restaurangpersonal, taxichaufförer, anhörigvårdare och sjukvårdare till socialarbetare, polis och säkerhetspersonal. Dessa olika sidor av alkoholskadornas sociala, interaktiva karaktär omfattas av den lösa men i forskningssammanhang tankeväckande devisen alkoholens skador på andra. Men det är inte bara forskare som dragits till devisen. I den alkoholpolitiska debatten har frågan väckt minst lika starka passioner. Den nya diskussionen om alkoholens skador på andra har definitivt att göra med att alkoholpolitiska frågor i gemen har fått större uppmärksamhet i Europa och globalt under 2000-talet. Folkhälsotänkandet har spridit sig över jordklotet och alkoholens andel i den totala sjukdomsbördan har erkänts och börjat tas på allvar. Diskussionen om alkoholens nyttiga hälsoeffekter har tonats ned väsentligt jämfört med läget för 15 20 år sedan. Å andra sidan har den internationella alkoholindustrin utvidgat sina marknader till bland annat asiatiska och afrikanska länder, som länge varit främmande för västerländska drycker och dryckesvanor. I den intressekonflikt som uppstått har den alkoholpolitiska hälsolobbyn blickat avundsjukt framför allt på tobakspolitikens framgångshistoria. Där har ju ett av huvudargumenten varit att rökning stör och skadar människor i rökarens omgivning. Idag då det verkar ha blivit mera legitimt att hänvisa till att alkoholbruk tillfogar skada på andra än den som dricker, är det viktigt att minnas hur annorlunda läget var bara för en kort tid sedan. Ännu under 1990-talet ansågs det allmänt vara problematiskt att dra paralleller mellan det som kom att kallas passiv rökning och alkoholbrukarens skadliga inverkan på sin omgivning. Medan relationen mellan rökare och dem som utsattes för rök uppfattades som direkt och obestridlig, bedömdes sambandet mellan drickande och dess följder för omvärlden vara betydligt vagare och komplexare. Tanken var att rökandet i sig var till men för utomstående, medan drickandet måste vara kopplat till annan graverande verksamhet för att vålla andra skada. Motsättningen mellan tobakspolitik och alkoholpolitik upplevs inte som lika stark längre. Det är främst frivilligorganisationerna på socialoch hälsoområdet som bidragit till att politisera alkoholfrågan genom att rikta blickarna mot hur olika och omfattande skador alkoholen medför i sin omgivning. I Europa är det speciellt Eurocare som varit aktiv. Förhoppningen har varit att gå i tobakspolitikens fotspår. Då EU:s första alkoholstrategi bereddes för tio år sedan, ville folkhälsolobbyn införa en lämplig slogan i strategin. Bland förslagen fanns passivt drickande och alkoholens skador på omgivningen (environmental alcohol damage). Båda motades i grind och EU:s alkoholstrategi, som antogs 2006, saknar ett samlande uttryck för alkoholens effekter på utomstående. Icke desto mindre har passivt drickande fått ett visst fotfäste i flera frivilligorganisationers vokabulär. Att den internationella politiska diskussionen om ämnet fortsatte framgår av WHO:s globala alkoholstrategi. Strategin, som godkändes 2010, talar i flera sammanhang om dem som påverkas av andras skadliga drickande. (Uttrycket harm to others används en gång i dokumentet.) Flera namnkunniga forskare har också betonat vikten av att finna ett politiskt effektivt slagord. Norman Giesbrecht med flera har föreslagit andrahandseffekter av drickande, en term som de riktade speciellt till dem som genomför alkoholpolitiska åtgärder och preventionsprogram. Thomas Babor var ute i samma ärende då han skrev att det behövs en term som ur ett folkhälsoperspektiv lyckas ta fasta på hur folk uppfattar att alkoholens skadeverkningar fortplantar sig i samhället. Och eftersom dryckesmiljöerna, enligt Babor, kan jämföras med en stridszon med industri- och folkhälsorepresentanter 24 Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
Mitt drickande andras huvudvärk? som huvudkombattanter, förordade han den dramatiska och ursprungligen militärpolitiska termen collateral damage (civilskador), det vill säga skador på oskyldiga, utanförstående. Till slut vill vi komma med två viktiga påpekanden av olika art. Intresset för att gräva djupare i alkoholens ogynnsamma verkan på sin omgivning är inte ett och samma överallt i världen. Alkoholens position i samhället, det vill säga dryckeskulturen, är avgörande för hur man ser på saken. I Nordamerika och Norden, med sina starka nykterhetstraditioner, gestaltar sig skador på andra -perspektivet säkert annorlunda jämfört med medelhavsländernas, där alkoholkonsumtionen långt senare fått social- och hälsopolitiska förtecken, och där kanske just de sociala, mellanmänskliga skadorna legat allra mest i skuggan. I flera afrikanska och sydostasiatiska länder har den nya fokuseringen på alkoholbrukets skador på andra eventuellt varit ännu radikalare, kanske att jämföra lite med de nordiska nykterhetsrörelsernas stora politiska betydelse då det begav sig. Den andra anmärkningen är etisk. Särskilt sedan 1970-talet, då folkhälsotänkandet började slå rot, har man i Norden varit mån om att inte stigmatisera och skuldbelägga problemdrickare. I stället har man föredragit att uppfatta alkoholism antingen som en sjukdom, som i bästa fall kan botas, eller som ett uttryck för sociala missförhållanden, som kan tillrättaläggas. Den som dricker har alltså betraktats som ett offer. Skador på andra -perspektivet utpekar däremot klart och tydligt personerna i drinkarens omgivning som offer. Detta är problematiskt och har att göra med att man alltför enkelt ställer problemdrickaren mot alla andra, som om de vore varandras motpoler. Sanningen är dock att där mellanmänskliga alkoholskador uppstår förekommer det ofta såväl skyldiga som medskyldiga, delskyldiga och oskyldiga. Det vore olyckligt om den nygamla upptäckten av alkoholens negativa effekter på omgivningen brukas för att rättfärdiga att man stämplar individer med alkoholproblem och för att förstärka en kontrollpolitik som riktar sig mot enskilda individer. Lyckligt vore däremot om skador på andra -perspektivet fördjupar vår kunskap om i vilken typ av social växelverkan var, när och hur alkoholrelaterade skador uppstår och sprider sig. Artikeln ingår i ett projekt (nr 259289), som finansieras av det nationella forskningsrådet i Finland (Finlands Akademi). ANNONS Grundkurser i MET Från vårterminen 2015 erbjuder vi grundkurser i MET, en manualbaserad behandling utifrån motiverande samtal/mi. MET rekommenderas i Socialstyrelsens nya riktlinjer för missbruks- och beroendevård. I MET integreras MI med formulärbaserad utredning av alkoholproblemen. Kursen är på två kursdagar. Kontakta oss för information Liria Ortiz & Peter Wirbing, MI-lärare (MINT), peter.wirbing@telia.com Författare till läroboken Riskbruk och beroende -beroendelära för socialt arbete (2013) Alkohol & Narkotika Nr 1/2015 25