SAMMANFATTNING... 3 FÖRORD... 4 BAKGRUND... 5 SYFTE... 5

Amidosvart x 5 En experimentell studie över hur skospår avsatta i blod på tre olika typer av golv reagerar med fem olika kemiska lösningar amidosvart. Specialarbete utfört under Kriminalteknisk grundutbildning 2005-2006 vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium i Linköping. Författare: Eva Tranell Larsson Tekniska roteln i Södermanlands län Handledare: Carina Grönlund Tekniska roteln i Södermanlands län

SAMMANFATTNING... 3 FÖRORD... 4 BAKGRUND... 5 SYFTE... 5 MATERIAL... 6 BLOD... 6 GOLVMATERIAL... 6 SKOR... 6 JÄMFÖRELSEAVTRYCK... 7 AMIDOSVART... 8 RECEPT OCH METODER MED AMIDOSVART SOM HAR ANVÄNTS I EXPERIMENTET... 9 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 10 Tabell 1. Plastgolvet A... 11 Tabell 2. Trägolvet B... 11 Tabell 3. Laminatgolvet C... 11 RESULTAT... 11 KÄNSLIGHET... 12 Plastgolvet A... 12 Trägolvet B... 13 Laminatgolvet C... 14 SKÄRPA... 15 Plastgolvet A... 15 Trägolvet B... 15 Laminatgolvet C... 15 HÅLLBARHET... 15 Plastgolvet A... 15 Trägolvet B... 15 Laminatgolvet C... 15 BAKGRUNDSINFÄRGNING... 16 Plastgolvet A... 16 Trägolvet B... 16 Laminatgolvet C... 16 SAMMANFATTNING... 16 KOMMENTARER FRÅN LITTERATUREN... 17 ANALYS OCH DISKUSSION... 18 KÄLLFÖRTECKNING... 19 BILAGA 1... 20 RECEPT OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT FÖR DE OLIKA METODERNA... 20 Metod nr 1, metanolbaserad:... 20 Metod nr 2, vattenbaserad:... 21 Metod nr 3, vattenbaserad med fixering i arbetslösningen:... 21 Metod nr 4, vattenbaserad med citronsyra:... 22 Metod nr 5, vatten- och etanolbaserad:... 23 2

Sammanfattning I mitt specialarbete ville jag ta reda på hur skospår som är avsatta i blod på tre olika typer av golv, reagerar med fem olika kemiska lösningar amidosvart. Finns det någon metod som är bättre än de andra? Jag hade tre olika sorters golv, plast- trä- och laminatgolv. På golven avsatte jag blodiga skospår. Sedan använde jag fem olika kemiska lösningar (metoder) med amidosvart för att se hur spåren och golven reagerade. Eftersom det inte är ovanligt att en gärningsman har städat på brottsplatsen, så hade jag också torkat och sköljt bort en del av de blodiga spåren för att se om det med någon metod skulle gå att få fram spår av blod eller identifieringsbara spår på dessa ytor. Metoderna som jag använde var baserade på metanol, vatten och vatten-etanol. Det visade sig att: De spår som var blodiga blev bra med samtliga metoder på samtliga golv. Den metanolbaserade metoden, metod 1, färgade plastgolvet starkt blått. I de vattenbaserade metoderna hade inte spåren så bra hållbarhet på plastgolvet, utan lossnade ganska lätt när jag skrapade med nageln på dem. På de ytor där spåren hade torkats eller sköljts bort, var det på trägolvet som jag fick fram flest spår med de olika metoderna. På laminatgolvet var det endast metod 5, den vatten-etanolbaserade, som hade någon effekt på de borttorkade och bortsköljda spåren. Den metoden gav till och med ett bra spår på ytan som hade sköljts bort med vatten. Sammantaget var metod 5 överlägsen de andra metoderna på alla tre typerna av golv eftersom den hade den högsta känsligheten, den bästa skärpan, var hållbar och inte färgade in bakgrunden. Eftersom jag har använt nya golv i mitt experiment, kan man inte utgå från mina resultat när man ska säkra blodiga skospår på en brottsplats. Där kan golven vara slitna och behandlade med olika rengöringsmedel etc., vilket gör att de kan reagera annorlunda. Det bästa är att alltid prova den kemiska lösningen med amidosvart på en liten del av golvet innan man behandlar de viktiga spåren på en brottsplats. Metod 5 var så överlägsen att det är den metoden som jag kommer att prova i första hand när jag är på en brottsplats. 3

Förord Först vill jag tacka min kollega Peter Larsson för att han gav mig idén till det här specialarbetet. Sedan vill jag tacka min handledare och kollega Carina Grönlund, som är spårtekniker på tekniska roteln i Södermanland. Carina har med sin kunskap och sitt engagemang varit ett stort stöd för mig. Tack också till min chef Anders Bolinder och mina övriga kollegor på roteln som har gett mig råd och stöd samt tid till att arbeta med specialarbetet. 4

Bakgrund En gärningsman avsätter ofta skospår på brottsplatsen. Skospåren kan vara synliga eller osynliga. Det finns olika metoder för att säkra olika typer av skospår. Skospår i blod kan förstärkas och säkras med hjälp av t ex amidosvart. Vid en platsundersökning, där säkring av blodiga skospår på ett parkettgolv skulle utföras med hjälp av amidosvart, upptäckte två av mina kollegor att en viss kemisk lösning med amidosvart inte fungerade så bra på just det golvet. De provade då en annan metod, som visade sig passa bättre för detta golv. Min kollega Peter Larsson gav mig tipset att utföra ett specialarbete om hur olika kemiska lösningar med amidosvart fungerar på olika typer av golv. Jag började studera tidigare specialarbeten, för att se vad som redan var gjort om amidosvart och jag fann bl a följande två specialarbeten från tidigare kriminaltekniska grundkurser: Från kriminalteknisk grundutbildning 2000-2001 finns ett specialarbete av Ernst Lindberg där han har undersökt om ett blodspårs ålder har någon betydelse för framkallningsresultatet vid användandet av amidosvart. I ett annat specialarbete från kriminalteknisk grundutbildning 2001-2002 har Sven Lindén undersökt vilken fixeringsvätska som är bäst att använda tillsammans med amidosvart vid säkring av blodiga skospår. Jag bestämde mig för att avsätta blodiga skospår på tre olika golvmaterial som är vanliga i bostäder. Varje golv skulle sedan behandlas med fem olika kemiska lösningar med amidosvart. Eftersom det inte är ovanligt att gärningsmännen har försökt städa bort blodiga spår på brottsplatsen, ville jag även prova hur bra det gick att framkalla blodiga skospår som har tvättats bort. Syfte Syftet med undersökningen är att undersöka hur blodiga skospår på tre olika typer av golv reagerar med fem olika kemiska lösningar amidosvart. Finns det någon metod som är bättre än de andra? 5

Material Blod Jag använde grisblod vid undersökningen därför att det var den sortens blod som det var lättast att få tag i och för att det har stora likheter med människoblod 1. Färskt grisblod hämtades vid Stigtomta slakteri den 13 oktober 2005. Mängden var tre liter blod i en plasthink med lock Golvmaterial Den 12 oktober 2005 köpte jag vid Vingåkers Golvservice: En ljusgrå plastmatta av märket Tarkett Nordic Plus. Lackad träparkett av ask. Parketten är av märket Tarkett viva, lacken är vattenbaserad. Laminatgolv av märket Woodstock by sommer. Det översta lagren på ett laminatgolv består av papper som doppats i olika hartser för att bli starkt och kunna fungera som golvmaterial. Det prepareras därefter på olika sätt beroende på kvalitet och leverantör. Papperen läggs på i olika antal lager beroende på applikationsområde, fler lager ger högre slitstyrka. Ytan är ett fotografi 2. Skor Vid experimentet användes ett par gamla gymnastikskor med slitna gummisulor. 1 Se källförteckning. 2 Se källförteckning. 6

Jämförelseavtryck Jämförelseavtryck skapades genom att jag innan undersökningen började, avsatte skospår på en adhesive film som är en genomskinlig plast med ett klisterskikt avsett för skospår. Skorna penslades först med sot och därefter klev jag på klisterfolien. På folien fästes sedan genomskinlig overheadplast. Spåren scannades in i datorn. Jämförelseavtryck behövdes för att kunna jämföra de blodiga spåren med skosulorna. Bild 1 Jämförelseavtryck av höger sko Bild 2 Jämförelseavtryck av vänster sko 7

Amidosvart Amidosvart 10B (CAS-nummer 1064-48-8) är ett pulver som blandas i en vätska och används för förstärkning och framkallning av alla typer av spår som har avsatts i blod. Vätskan reagerar med proteiner i blodet 3 och färgar spåret mörkblått. Spåren kan vara fingeravtryck, fotspår eller skospår. Bild 3 Den kemiska formeln för amidosvart 10B 4. 3 Se källförteckning. 4 Se källförteckning. 8

Recept och metoder med amidosvart som har använts i experimentet Fullständiga recept och tillvägagångssätt för samtliga fem metoder finns angivna i bilaga 1. Anledningen till att jag tog dessa metoder var att jag ville prova de vedertagna metoderna som är baserade på metanol och vatten och se om det var någon skillnad mellan dem. Sedan ville jag också prova något nytt och då hittade jag ett recept som är baserat på vatten och etanol i boken Principles of Bloodstain Pattern Analysis 5. Recept på metoderna 1-4 fanns på tekniska roteln. Arbetslösningen i metod 1 är metanolbaserad, i metod 2 vattenbaserad, i metod 3 vattenbaserad samt innehåller fixering, i metod 4 vattenbaserad samt innehåller citronsyra, i metod 5 vattenbaserad samt innehåller etanol och ättiksyra. Se tabell på sidan 11. I metoderna 1, 2, 4 och 5 har spåren fixerats innan arbetslösningen har applicerats. I metod 3 har fixeringslösningen ingått i arbetslösningen. I metoderna 1-4 har spåren slutligen tvättats med destillerat vatten, men i metod 5 har tvättlösningen bestått av destillerat vatten, etanol och ättiksyra. Bild 4 Eva Tranell Larsson och Carina Grönlund mäter upp destillerat vatten till en metod. 5 Se källförteckning. 9

Tillvägagångssätt Jag utförde litteraturstudier för att ta reda på så mycket som möjligt om de olika metoderna. För att ta reda på hur de olika kemiska lösningarna med amidosvart påverkade spåren och golven, avsatte jag först blodiga skospår på de olika golvmaterialen. Lite blod hälldes i en plastbalja, sedan ställde jag mig i baljan med skorna på. Överflödigt blod trampades av på papper och sedan avsatte jag skospåren på golven. Jag använde fem bitar av varje golvtyp där tre spår avsattes på varje bit. Det blev alltså totalt 45 spår. Fyra dygn efter att spåren avsattes torkade jag bort fem spår på varje golvtyp med en trasa, en ny, ren trasa för varje spår. Fem spår på varje golvtyp sköljdes också enbart bort med rinnande vatten och fick sedan lufttorka. Plastgolvet benämndes A, trägolvet B och laminaten C. De blodiga, otvättade spåren märktes med siffran för metoden (1-5) och bokstaven för golvet, t ex 1A. För de spår som hade tvättats bort med trasa lade jag till en 1:a, t ex 1A1. För de spår som hade sköljts bort med vatten lade jag till en 2:a, t ex 1A2. Se tabell på sidan 11. En vecka efter att spåren hade avsatts började jag behandlingen med amidosvart enligt metoderna 1-5 i bilaga 1. Materialet fick sedan torka i rumstemperatur. Bild 5 Golvbitar med blodiga skospår på tork innan behandlingen med amidosvart har påbörjats. 10

Tabell 1. Plastgolvet A Metod: 1 Metanol 2 Vatten 3 Vatten + 4 Vatten + 5 Vatten, etanol fixering citronsyra + ättiksyra Blodigt spår: 1A 2A 3A 4A 5A Borttorkat spår: Bortsköljt spår: 1A1 2A1 3A1 4A1 5A1 1A2 2A2 3A2 4A2 5A2 Tabell 2. Trägolvet B Metod: 1 Metanol 2 Vatten 3 Vatten + 4 Vatten + 5 Vatten, etanol fixering citronsyra + ättiksyra Blodigt spår: 1B 2B 3B 4B 5B Borttorkat spår: Bortsköljt spår: 1B1 2B1 3B1 4B1 5B1 1B2 2B2 3B2 4B2 5B2 Tabell 3. Laminatgolvet C Metod: 1 Metanol 2 Vatten 3 Vatten + 4 Vatten + 5 Vatten, etanol fixering citronsyra +ättiksyra Blodigt spår: 1C 2C 3C 4C 5C Borttorkat spår: Bortsköljt spår: 1C1 2C1 3C1 4C1 5C1 1C2 2C2 3C2 4C2 5C2 Resultat Jag hade fyra kriterier i bedömningen av resultatet. Dessa var: Känslighet styrkan på infärgningen av spåret och då speciellt på de ytor där spåret hade tvättats och sköljts bort. Skärpa hur väl detaljerna syntes i spåret, i förhållande till jämförelsespåret. Hållbarhet hur fast spåret satt på underlaget, detta provades genom att skrapa med nagel på spåret. Bakgrundsfärg hur bakgrunden färgades. 11

Känslighet Plastgolvet A Ytorna med de blodiga spåren: Känsligheten var lika stor för samtliga metoder, ett tydligt skospår syntes. Ytorna där spåren hade torkats bort med trasa: I metod 5 syntes tydliga märken efter trasan. I metoderna 3 och 4 syntes enstaka partier med svag blåfärgning av märken efter trasan och i metod 2 syntes en mycket svag blåfärgning på enstaka partier. I metod 1 var det svårt att säga något om resultatet på ytan, på grund av kraftig bakgrundsinfärgning. Det syntes ingenting av skospåret i någon metod. Ytorna där spåren hade sköljts bort med vatten: I metod 5 syntes ett svagt, men ändå ganska tydligt skospår, vissa detaljer gick att se, se bild 6. I metod 3 syntes det att det var ett skospår, men det fanns inga tydliga detaljer. I metod 1och 4 syntes fragment av skospår och i metod 2 syntes ingenting. Bild 6 Skillnaden mellan metod 2 och 5 på spåren A2. I metod 2 syns ingenting av spåret. I metod 5 syns ett svagt skospår. 12

Trägolvet B Ytorna med de blodiga spåren : Även här var känsligheten ungefär lika stor för alla fem metoderna dvs ett tydligt skospår syntes. Ytorna där spåren hade torkats bort med trasa: I metod 5 syntes en kraftig blåfärgning av märkena efter trasan och man kunde se fragment av skospåret. Metoderna 1 och 3 gav ungefär likvärdigt resultat, en tydlig blåfärgning av märkena efter trasan syntes. I metod 4 syntes en blåfärgning i ytterkanterna efter trasan. I metod 2 syntes endast en svag blåfärgning i kanten av golvbrädan. Det syntes ingenting av skospåret i metoderna 1-4. Ytorna där spåren hade sköljts bort med vatten: I metod 5 syntes ett tydligt skospår, se bild 7. I metod 1 syntes ett svagt, men ganska tydligt skospår. Metod 3 gav ett svagare spår än i metod 1, men detaljer gick ändå att urskilja. I metod 2 och 4 syntes antydan till skospår. Bild 7 Skillnaden mellan metod 2 och 5 på spåren B2. I metod 2 syns en antydan av spåret. I metod 5 syns ett tydligt skospår 13

Laminatgolvet C Ytorna med de blodiga spåren: Samtliga metoder hade bra känslighet dvs ett tydligt skospår syntes, men metod 5 hade något högre känslighet än övriga metoder. Därefter kom metoderna 1 och 4, och sedan 2 och 3. Ytorna där spåren hade torkats bort med trasa: I metod 5 syntes tydliga spår av märkena efter trasan. I metod 4 syntes svaga spår av trasans märken. Det syntes ingenting av trasans märken i metoderna 1-3. Det syntes ingenting av skospåret i någon metod. Ytorna där spåren hade sköljts bort med vatten: Ett tydligt skospår syntes i metod 5, se bild 8. I metod 4 fanns fragment av ett skospår. I metoderna 1-3 syntes ingenting. Bild 8 Skillnaden mellan metod 2 och 5 på spåren C2. I metod 2 syns ingenting av spåret. I metod 5 syns ett tydligt skospår 14

Skärpa Plastgolvet A Samtliga metoder gav en bra skärpa, men metod 5 utmärkte sig med en något bättre detaljrikedom. Trägolvet B Likvärdigt resultat för samtliga metoder, alla gav en bra skärpa på de ytor där ett skospår syntes. Laminatgolvet C Likvärdigt resultat för samtliga metoder, alla gav en bra skärpa på de ytor där ett skospår syntes. Hållbarhet Plastgolvet A Bäst hållbarhet hade metoderna 1 och 5, nästan inget av spåren lossnade. I metod 3 lossnade små fragment av spåret. Metoderna 2 och 4 hade sämst hållbarhet och spåren lossnade lätt från underlaget vid skrapning. Trägolvet B Bra hållbarhet i samliga metoder. Laminatgolvet C Bra hållbarhet i samliga metoder. 15

Bakgrundsinfärgning Plastgolvet A Metod 1 färgade bakgrunden kraftigt blå, se bild 9. Övriga metoder gav inte någon bakgrundsinfärgning alls. Bild 9 Metod 1 gav en kraftig blå bakgrundsfärg på plastgolvet. Övriga metoder gav inte någon bakgrundsfärg, här visas metod 5 som exempel. Trägolvet B I metoderna 2 och 5 fanns ingen bakgrundsinfärgning. Metoderna 3 och 4 gav lite bakgrundsinfärgning och metod 1 gav en något starkare, men det var inget som störde avläsningen av spåret. I samtliga metoder var kontrasten mot spåret bra. Laminatgolvet C Ingen metod gav någon bakgrundsinfärgning. Sammanfattning Resultaten kan kortfattat sammanfattas med att metod 5 hade den högsta känsligheten av alla metoderna på alla de tre olika golven. Den metoden gav också den bästa skärpan på plastgolvet. Metod 1 och 5 var hållbarare på plastgolvet än de övriga metoderna. Metod 1 var den enda metod som gav en bakgrundsfärgning som påverkade avläsningen av spåret. 16

Kommentarer från litteraturen I boken Principles of Bloodstain Pattern Analysis av Stuart H. James, Paul E. Kish och T. Paulette Sutton finns olika metoder med amidosvart beskrivet. Där står att vattenbaserad lösning med amidosvart är en vanlig forensisk metod. Fördelarna med den är bl a att den är enkel och billig att tillreda. Den är lämplig för arbete både ute på brottsplatsen och inne på laboratoriet. Nackdelar är att den endast kan användas på icke porösa material. De vattenbaserade lösningarna går att använda genast efter tillredningen, men de blir bättre efter några dagar. Enligt samma bok är den metanolbaserade metoden också billig och enkel att tillreda. Den kan användas både på porösa och icke porösa material. Den färgar oftast mer intensivt och markerar gränslinjer tydligare än den vattenbaserade. Nackdelen med den metanolbaserade metoden är att den är brandfarlig och skadlig för hälsan och därför mest lämpar sig för arbete inne på laboratoriet. Den kan också skada vissa ytor. Fingeravtryckspulver som innehåller metall, såsom aluminium, kan reagera starkt med metanol och ge en högexplosiv gas. Den etanolbaserade metoden beskrivs i boken som en relativt ny metod. Den är mer ytvänlig än de två föregående metoderna. Dock kan vissa ytor skadas av etanolbaserad lösning med amidosvart. Enligt boken är den metoden inte brandfarlig. För samtliga tre metoder står det att: Spåren kan lyftas med fingerspårtejp eller gelatinfolie efter att de har fotograferats. De ej är lämpliga att använda på mörkblå eller svarta ytor. Behandling med CNA kan vara skadligt för färgningsprocessen. Amidosvart i alla de tre metoderna kan reagera även med proteiner som ej är specifika för blod. Amidosvart reagerar dock inte med normala fingeravtryck, där måste någon annan metod användas. Om DNA-prov ska tas efter behandling med amidosvart, ska detta säkras genom att man skrapar upp blod. Man ska inte säkra blodet på tops, det blir inte effektivt, man får med sig för mycket färg från ytan. Om man inte fått tillräckligt bra kontrast vid den första infärgningen, kan infärgningen upprepas. Det är då ej nödvändigt att upprepa fixeringen mellan den första och andra infärgningen. 17

Analys och diskussion Jag upplevde att i de vattenbaserade metoderna sköljdes mycket färg bort från spåren när jag tvättade dem. Jag såg först svaga spår även på en del av de ytor där spåren hade torkats eller sköljts bort, men dessa försvann när materialet tvättades med destillerat vatten. En anledning till att jag kan ha fått bakgrundsinfärgning med metod 1 på plastgolvet, kan vara att arbetslösningen med amidosvart satt på för länge på spåren. I receptet på metod 1, den metanolbaserade, står det att arbetslösningen med amidosvart ska reagera minst 4-5 minuter med spåret. Under kursen kriminalteknisk grundutbildning 2005-2006 har vi fått nya anvisningar på SKL angående detta. Då sades att man genast ska skölja bort arbetslösningen för att undvika bakgrundsinfärgning. Istället kan man upprepa behandlingen om det behövs. I mitt experiment har jag använt nya golv, som inte var slitna eller behandlade med några rengöringsmedel eller golvpolish. På en brottsplats är golven ofta gamla och slitna, samt har utsatts för rengöringsmedel. Trägolvet som jag använde i mitt experiment har vattenbaserad lack. Gamla trägolv kan ha en lack som är baserad på andra vätskor. Det är också vanligt med oljade trägolv. Det är därför viktigt att man varje gång man ska använda amidosvart på en brottsplats, provar på en liten del av golvet för att se hur golvet reagerar innan man säkrar de viktiga spåren. Det var spännande att se resultatet när alla spår var tvättade. Jag var väldigt nyfiken på den vatten- och etanolbaserade metoden. Jag kom fram till att det är ganska lätt att säkra synliga, blodiga spår. Det är betydligt svårare med spår som har tvättats bort. På ytorna som hade tvättats var det lättast att få fram spår på trägolvet och svårast på laminatgolvet. Det var endast metod 5 som gav bra spår på den yta där spåren hade tvättats bort på laminatgolvet. I de vattenbaserade metoderna 2-4 lossnade spåren ganska lätt från plastgolvet, speciellt vid tvätten. Den metanolbaserade metoden, metod 1, gav en kraftig bakgrundsfärgning på plastgolvet. Metod 5 var överlägsen på alla de tre golven, på alla spår. Det är den metod som jag i första hand kommer att prova när jag är ute på brottsplatser och ska säkra blodspår på golv. Den är enkel och billig att tillreda. Den är inte hälsofarlig och den är enligt boken ovan inte brandfarlig. Tvättlösningen var effektiv att använda, spåren sköljdes snabbt rent. Ett tips om specialarbete som kan utföras i framtiden är att prova dessa kemiska lösningar med amidosvart på blodiga spår, på andra material t ex badkar, tvättställ, kakel, klinker och oljade trägolv. En annan idé är att prova vitt Wet powder för att säkra blodiga spår på mörka ytor av olika material. 18

Källförteckning 1 Tom Strachan and Andrew P. Read, 1996, Human molecular genetics, Bios scientific publishers, Oxford, UK. 2 Home Office Police Scientific Development Branch (PSDB), Manual of fingerprint development techniques 1998, 2 nd edition 1998, White Crescent Press Ltd. Luton, UK.. 3 Panreac. http://www.panreac.com/new/ing/catalogo/fichastec/122036in.htm 2005-12-04 4 Jämjö träindustri. http://www.jamjotra.se/sida_222.asp 2005-10-19 5 Stuart H. James, Paul E. Kish, T. Paulette Sutton 2005: Principles of Bloodstain Pattern Analysis, Taylor & Francis 19

Bilaga 1 Recept och tillvägagångssätt för de olika metoderna Beredning av alla kemiska lösningar ska ske i dragskåp. Hanskar, skyddsrock och skyddsglasögon ska användas. Prova alltid fixeringen och arbetslösningen på ett testmaterial först. Metod nr 1, metanolbaserad: Fixeringslösning 1. Väg upp 10 g 5-sulfosalicylsyra i en bägare. 2. Mät upp 500 ml destillerat vatten i ett mätglas och häll vattnet i bägaren. 3. Lägg i en magnetloppa och placera bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska. Denna lösning förvaras mörkt och är hållbar i flera månader. Arbetslösning 1. Väg upp 2 g amidosvart 10B i en lämplig bägare. 2. Mät upp 100 ml koncentrerad ättiksyra och 900 ml metanol med mätglas och tillsätt vätskorna i bägaren. 3. Lägg i en magnetloppa och placera bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska och låt stå minst 5 minuter före användning. Denna lösning förvaras mörkt och är hållbar i flera månader. Tvättlösning Destillerat vatten Utförande 1. Fixera spåret med fixeringslösningen i ca 2 min. 2. Skölj materialet med destillerat vatten. 3. Applicera arbetslösningen försiktigt med pipettflaska på materialet och låt det reagera minst 4-5 minuter. (Oporösa material kan före appliceringen av arbetslösningen täckas med eller lindas in i en tunn pappersservett för att få vätskan att stanna kvar på materialet.) Avbryt när det erhållits tillräcklig kontrast. 4. Tvätta med destillerat vatten tills bakgrunden har avfärgats och tillräcklig kontrast har erhållits. Egen anm: Vid denna metod täcktes materialet med papper både vid fixeringen och när arbetslösningen hade lagts på för att inte vätskan skulle rinna bort. Arbetslösningen fick sitta kvar i 5 minuter. 20

Metod nr 2, vattenbaserad: Fixeringslösning 1. Väg upp 10 g 5-sulfosalicylsyra i en bägare. 2. Mät upp 500 ml destillerat vatten i ett mätglas och häll vattnet i bägaren. 3. Lägg i en magnetloppa och placera bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska. Denna lösning förvars mörkt och är hållbar i flera månader. Arbetslösning 1. Väg upp 2 g amidosvart 10B i en lämplig bägare. 2. Mät upp 1000 ml destillerat vatten och tillsätt i bägaren. 3. Lägg i en magnetloppa och ställ bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska. Tvättlösning Destillerat vatten Utförande 1. Fixera spåret med fixeringslösningen i ca 2 min. 2. Skölj materialet med destillerat vatten. 3. Applicera arbetslösningen försiktigt med pipettflaska på materialet och låt det reagera minst 4-5 minuter. (Oporösa material kan före appliceringen av arbetslösningen täckas med eller lindas in i en tunn pappersservett för att få vätskan att stanna kvar på materialet.) Avbryt när det erhållits tillräcklig kontrast. 4. Tvätta med destillerat vatten tills bakgrunden har avfärgats och tillräcklig kontrast har erhållits. Egen anm: Vid denna metod täcktes materialet med papper både vid fixeringen och när arbetslösningen hade lagts på för att inte vätskan skulle rinna bort. Arbetslösningen fick sitta kvar i 5 minuter. Metod nr 3, vattenbaserad med fixering i arbetslösningen: Fixerings- och arbetslösning 1. Väg upp 2 g amidosvart 10B i en lämplig bägare. 2. Tillsätt 20 g 5-sulfosalicylsyra. 3. Mät upp 1000 ml destillerat vatten och tillsätt i bägaren. 4. Lägg i en magnetloppa och ställ bägaren på magnetomröraren. 5. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 6. Häll över i förvaringsflaska. Tvättlösning Destillerat vatten Utförande Applicera den gemensamma fixerings- och arbetslösningen försiktigt med pipettflaska på materialet och låt det reagera minst 4-5 minuter. (Oporösa material kan före appliceringen 21

1. av arbetslösningen täckas med eller lindas in i en tunn pappersservett för att få vätskan att stanna kvar på materialet.) Avbryt när det erhållits tillräcklig kontrast. 2. Tvätta med destillerat vatten tills bakgrunden har avfärgats och tillräcklig kontrast har erhållits. Egen anm: Vid denna metod täcktes materialet med papper när den gemensamma fixeringsoch arbetslösningen hade lagts på för att inte vätskan skulle rinna bort. Lösningen fick sitta kvar i 5 minuter. Metod nr 4, vattenbaserad med citronsyra: Fixeringslösning 1. Väg upp 10 g 5-sulfosalicylsyra i en bägare. 2. Mät upp 500 ml destillerat vatten i ett mätglas och häll vattnet i bägaren. 3. Lägg i en magnetloppa och placera bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska. Denna lösning förvars mörkt och är hållbar i flera månader. Arbetslösning 1. Väg upp 2 g amidosvart 10B i en lämplig bägare. 2. Mät upp 1000 ml destillerat vatten och tillsätt i bägaren. 3. Väg upp 21 g citronsyra och tillsätt i bägaren. 4. Lägg i en magnetloppa och ställ bägaren på magnetomröraren. 5. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 6. Häll över i förvaringsflaska. Tvättlösning Destillerat vatten Utförande 1. Fixera spåret med fixeringslösningen i ca 2 min. 2. Skölj materialet med destillerat vatten. 3. Applicera arbetslösningen försiktigt med pipettflaska på materialet och låt det reagera minst 4-5 minuter. (Oporösa material kan före appliceringen av arbetslösningen täckas med eller lindas in i en tunn pappersservett för att få vätskan att stanna kvar på materialet.) Avbryt när det erhållits tillräcklig kontrast. 4. Tvätta med destillerat vatten tills bakgrunden har avfärgats och tillräcklig kontrast har erhållits. Egen anm: Vid denna metod täcktes materialet med papper både vid fixeringen och när arbetslösningen hade lagts på för att inte vätskan skulle rinna bort. Arbetslösningen fick sitta kvar i 5 minuter. 22

Metod nr 5, vatten- och etanolbaserad: Fixeringslösning 1. Väg upp 23 g 5-sulfosalicylsyra i en lämplig bägare. 2. Tillsätt 1000 ml destillerat vatten. 3. Lägg i en magnetloppa och ställ bägaren på magnetomröraren. 4. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. 5. Häll över i förvaringsflaska. Arbetslösning 1. Väg upp 1 g amidosvart 10B i en lämplig bägare. 2. Mät upp 700 ml destillerat vatten och tillsätt i bägaren. 3. Mät upp 250 ml 99,5% etanol och tillsätt i bägaren. 4. Mät upp 50 ml koncentrerad ättiksyra och tillsätt i bägaren. 5. Lägg i en magnetloppa och ställ på magnetomröraren. 6. Låt snurra på magnetomröraren i minst 30 minuter. Tvättlösning 1. Mät upp 700 ml destillerat vatten och häll i en lämplig bägare. 2. Mät upp 250 ml 99,5% etanol och tillsätt i bägaren. 3. Mät upp 50 ml ättiksyra och tillsätt i bägaren. 4. Lägg i en magnetloppa och ställ på magnetomröraren. 5. Låt snurra på magnetomröraren tills allt är löst. Lösningarna förvaras i glasflaskor och vid behandling kan polyetenflaskor användas. OBS! Arbetslösningen och tvättlösningen ska inte sprayas ut. Utförande 1. Applicera fixeringslösningen på ytan som ska behandlas genom att låta lösningen rinna över ytan. Tillsätt inte direkt på blodspåret utan låt rinna ut. Låt sitta i minst 5 minuter. Längre tid om det är mycket blod. 2. Applicera arbetslösningen försiktigt på ytan som ska behandlas. Låt lösningen rinna ut över ytan. Se till så att hela ytan som ska behandlas hålls fuktig i minst 3-4 minuter. 3. Applicera tvättlösningen försiktigt på ytan som ska tvättas och låt den rinna ut över spåret. Fortsätt att tvätta till överskott av färg har tagits bort från bakgrunden och tills du är nöjd med kontrasten på spåret. Svaga spår med dålig kontrast kan förbättras genom att återbehandlas från steg 2. Egen anm: På plastgolvet A har ytan täckts med papper både vid fixeringen och när arbetslösningen hade applicerats för att hålla vätskan kvar på underlaget. På trä- och laminatgolven B och C har ytan täckts med papper enbart vid fixeringen. Vid arbetslösningen behövdes inte det på dessa golv, då vätskans ytspänning gjorde att den höll sig kvar ändå. Fixeringen fick sitta kvar i fem minuter. Arbetslösningen fick sitta kvar i fyra minuter. 23