Jamboree Japan 2015 (Viktor, Oscar)

Jamboree Japan 2015 (Viktor, Oscar) 1 FÖRTRÄFFAR Innan resan kunde börja så va vi tvungna att lära känna varandra. Ja det är verkeligen en fördel att veta åtminstone lite om varandra när man ska sendera en månad med dom i ett främmande land. Så vi startade med en förträff redan i Mars. Vi fick öva lite på sammarbete och så fick vi även ta en av kurserna från scouternas folkhögskola, Trygga möten. Vi hade en possetiv känsla inför resan när vi lämnade Växjö! Det blev en till förtträff i Gislaved senare som var organiserad av tjejerna från gislaved som skulle med men här var det mycket färre som närvarade men både jag och oscar va med den helgen och hade det mycket trevligt med biljakts flyckt mm. 2 RESANS START Nu skulle vi iväg, 17 juli 2015. Resans startade för mig och Oscar från Värnamo, därifrån tog vi tåget ner till Kastrup flygplats i Köpenhamn. Här mötte vi upp de andra 36 deltagarna som skulle med. Efter att alla föräldrar hade tagit farväl och gråtit färdigt så kunde vi börja incheckningen och så helt plötsligt så satt vi och väntade på att borda planet. Planet vi flög med var en Qatar Airways Boeing 787 Dreamliner, hu, ja vilket plan! En riktig kunglighet bland plan på himmelen. Ja det var riktigt lyxigt och stort. Vi flög tillsammans med någon grupp från Skåne och någon grupp från Stockholm (plus några stackars civil personer). Resan från Värnamo till japan tog mer än 24 timmar med en kort paus i Qatars huvudstad Doha på några timmar. Vi landade på

kvällen i Tokyo, och vi hade då rest genom 7 tidszoner, rakt in i morgonen och in i natten. Till ett land så långt österut att om du fortsätter österut kommer du till västen. 3 RESAN RUNT JAPAN Vi åkte från Tokyo ut till Amagi, ett vackert berg och flod område mitt i den japanska landsbygden. Här spenderade vi den först tiden med att se den japanska naturen på nära håll med vackra vattenfall, berg, bambuskogar, insekter. Men också se lite japansk småstads kultur. Vi spenderade nätterna på bastmattor i de japanska rummen. Vi reste sedan till Yokohama och på vägen dit såg vi Mt Fuji. Från Yokohama reste vi till Tokyo, fram och tillbaka. Vi besökte många delar i den massiva staden och fick

känna på Tokyos puls och sticka upp huvudet över alla japaner. Vi blev guidade av en vän till några utav scouternas kompis som bor i Tokyo, hon visade oss både mäktiga tempel och fina shopping områden! Tokyo var en mäktig stad där en svensk känner sig mycket liten och vilsen. Men ändå väldig stor eller i varje fall lång! Yokohama var också mycket vackert! Nagahama var vårt nästa stopp och dit åkte vi med de sjukt snabba Shinkansen tågen. Vi gjorde oss hemma på det väldigt lyxiga Nagahama Royal Hotell! Härifrån så reste vi ut till Kyoto och såg den staden från alla vinklar. Men jag och Oscar bestämde oss för att vila upp oss inför Jamboreen som närmade sig med stormsteg så vi beslöt oss för att hotellet fick vara bra för oss. Så vi fick se den fina sjö staden vi bodde i på nära håll och på ett mer genuint sätt och lugna ner oss lite efter en mycket stressig tid. De andra som ville se allt reste iväg till Osaka och till Kyoto igen men jag känner inte att jag missade något alls. Sedan så var det dags att packa igen, den här gången för Jamboreen.

4 WORLD SCOUT JAMBOREE 2015 JAPAN Ner till Yamaguchi regionen I södra japan mot lägerområdet. Nu var det dags, resans höjdpunkt. Vi klev av tågen och helt plötsligt vimlade det av scouter från hela världen. Vi hade träffat små grupper med scouter innan på våra olika resmål men nu var det helt fullt. Den första swoppingen kan jag stolt säga att jag gjorde redan på tågstationen med en brittisk scout där vi swoppade scarfar! Han fick en Värnamo scarf och jag fick en brittisk kontingentscarf! Från tågstationen åkte vi buss till Själva lägerområdet. Här guidades vi in i scouternas värld. Alla var scouter, alla förutom den japanska militären som tog hand om vatten och sjukvård. Vi blev visade till vår lilla ruta av japansk mark som vi fick kalla för Sverige. Vi blev tilldelade ett start packet med lite skugga, några slanor, köksutrustning, och andra nödvändigheter. Vår packning kom lite senare och våra tält fick vi hämta i det svenska tältet. Ja det var en fin tanke att försöka visa upp svenska tält för världen, men att välja mörkblå, fjälltält som är gjorda för att stå emot den Nordiska kylan och vinden är inte det bästa valet iden japanska 40 gradiga värmen. Jag spenderade inte en ända natt i tälten utan sov alltid under bar himmel eller liknande. Oscar hade däremot inte samma känsla för de trånga tälten utan sov mycket gott i mini bastun. Dagarna var fyllda med aktiviteter på off och on camp men det var nog inte det som vi värde satte högst, även om det var häftigt att se de japanska Vätgas bilarna och tåg fabrikerna, så var det inte det som var det viktiga. Nej gemenskapen var det viktiga! Gemenskapen och allt det roliga vi gjorde med nya vänner från alla världens hörn var det som faktiskt fick mig att orka med. För det var inte ett lätt liv på området. Tydligen så lever vi mycket annorlunda på många nivåer som japanerna inte hade räknat med, till exempel så använder vi västlänningar betydligt mera toapapper än japanerna gör, men alla kulturer använder inte äns toapapper så ni kan tänka er hur det ser ut på en toa där någon har torkat sig med handen och sedan krafsat runt på sitsen. Men värmen som blev på bajamajorna var nog ändå riktigt farlig. Temperaturen gick över 50 grader på dassen som var små dåligt ventilerade plastlådor som stod mitt ute på de solbelysta fälten. Dom räknade nog inte med att vi inte ville leva på vitt bröd hela tiden heller, nej dom räknade nog kalorier, så vi fick våra dagsbehov i vitt bröd och kattmat, sedan fans det lite annat med men den största mat

inkomsten var i formen av vitt bröd och ris. Värmen tog hårt på oss och många av oss led av solsting och andra värme och sol relaterade åkommor. MEN, det roliga vägde mer än det dåliga! Vi har knutit vänskaps band över hela jorden, var kväll lämnade vi lägret och begav oss ut för att va med våra ny vänner. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag har nog aldrig fått så många kompisar på så kort tid. Jag spenderade mycket tid med folk från Finland, Schweiz och Island och har blivit erbjuden att åka och hälsa på dom när som helst, jag spenderade även mycket tid med Italienarna och engelsmännen. Jag var mest med Britterna faktiskt och nu känner jag mig väldigt motiverad att ta ett år i England och studera där, och det känns skönt att veta att man har folk man kan lita på där och över hela världen. Vi hade så sjukt kul tillsammans, varje kväll var vi ute och röjde trotts att värmen gjorde oss slitna och trötta så orkade man ändå alltid ha kul! Dom kvällarna kommer alltid vara kvar i ett speciellt ställe i hjärtat. Aktiviteterna vi gjorde kunde vara allt från dags utflykter till utvecklings marknader och lek på stranden. Vi fick dock inte bada mer än en gång på grund av att japanerna inte hade tillräckligt med utbildade badvakter. Men vi gjorde mycket annat. En dag så reste vi till staden Hiroshima, där besökte vi minnesmonument och museum och medverkade i en minnes ceremoni med scouter från hela världen. Den dagen då vi va där va dagen innan Little Boy släpptes över staden, fast 70 år senare. Staden förberedde sig för den stora minnes ceremonin som skulle hållas dagen efter och det var en märklig känsla att vandra omkring på en plats som för 70 år sedan och en dag hade varit ett brinnande radioaktivt kaos av ruiner och död. Men idag är Hiroshima helt uppbyggt igen och det finns få spår kvar av den hemska händelsen, men minnet lever kvar. Men vi gjorde annat också, tillexempel så spenderades mycket tid på Plaza. På Plaza hade alla medvärkande länder ett tält där dom visade upp sitt land. I det svenska tältet hängde bilder på allt från Astrid Lindgren till lingonsylt och fjällen. Det högg nog till lite i hjärtat när man såg Stockholm och svensk mat och man insåg att vi har det väldigt bekvämt i Sverige. Det hölls många event vid scenen och många Japanska kända artister uppträdde, ingen som någon utomstående viste något om men jag fick äran att träffa en japansk astronaut, vilket jag alltid kommer minnas. Swopping var något som alla sysslade med. Konceptet gick ut på att man bytte något mot något med likgiltigt värde. Till exempel en scarf mot en scarf. Vi bytte till oss många roliga saker från hela världen och vi blev ständigt erbjudna mycket Skene rösa swopping förslag för våra Kånken väskor. Någon åkte hem med ett tält och en hel scout uppsättning för sin väska. Men dom flesta ville behålla Kånken själva, som ett minne eller för hur modern den faktiskt är. Men jag själv har scarfar från Ryssland, Finland, Japan, Island, England plus en extra Sverige scarf och en läger scarf, och en massa märken.

Tyvärr förekom också många stölder under lägret, vissa byar blev helt länsade på värdesaker och vissa roade sig med att själva flaggor. Men lägerledningen tog mycket allvarligt på trackaserier, stölder och andra lag brott. De som blev på komna sattes omedelbart på ett plan hem igen. Men allt har ett slut, även ett Jamboree. Så den sista dagen så var det dags att ta farväl av alla vänner från hela globen och riva byn. Vi tog vårt pick och pack och begav oss av. Solbrända, bruna och trötta. Vi skulle aldrig glömma detta.

5.

6 HEMMÅT Vi började resan hem men vi hade fortfarande en tid kvar i japan. Den tiden skulle spenderas på en ö utanför staden Hiroshima. Här bodde vi på camping, ja för ingen var ju trött på tält ön var vacker och

ett riktigt semesterparadis, det fans strand, kultur och natur och mycket trevlig lokalbefolkning. Men den hade även ett ganska trevligt inslag av hjortar. Men tiden i paradiset var knapp, men nästa hållpunkt ännu kortare. Vi spenderade en natt i värdfamiljer och fick se hur det kan va att leva i japan på landet. Dom jag bodde hos var mycket trevliga och även om kommunikationen mellan oss var bristande så hade vi många intressanta samtal. Vi lämnade dom några gåvor som tack för deras gästfrihet och sedan var det av mot Kyoto, där vi skulle räkna på timmarna tills vi skulle flyga hem! Flyget hem var skönt och avslappnande även om den var lång vi flög igenom ett åskoväder i Indien jagade kvällen på flykt där vi kom. Vi mellanlandade i överklassens Doha igen på vägen hem och fortsatte sedan hem över Persien och Europa. När planet flög in för att landa på Kastrup behövde dom byta inflygs riktning och flög då en liten sväng i svenskt luftrum, vilket kändes skönt på något vis. Vi landade och så tog vi farväl av varandra. Även om vi gått varandra på nerverna och vi inte kommit överens med alla så har det varit en spännande och rolig resa som har prövat oss fysiskt men framför allt mentalt. Vi såg sidor av oss själva som vi inte viste om att vi hade, sidor som både va bra och dåliga. Vissa klarade resan bättre än andra och vissa mognade och växte upp under resans gång. Där vi lämnade vår föräldrar för nästan en månad sen stod dom nu och väntade på oss, Oscars mamma väntade på oss och gav mig min biljett hem, min och några andras resa var inte slut än, men från Kastrup så reste jag själv hem mot Värnamo. Det blev ett kärt återseende av familjen och helt plötsligt sköljde tröttheten över en och så var jag hemma igen. Berikad av resan

.

7

8 BAKTERIEN En tid efter jag kommit hem så ringer telefonen precis när jag kommer hem från n löprunda. Det är min mamma som säger att jag kan ha en bakterie i mig från japan som kan orsaka hjärnhinneinflammation, blodförgiftning och många andra hemska saker som kan leda till graven. Jag får helt enkelt stanna inne tills vi fått vidare information. Och det får vi, från alla håll och kanter. Alla ringer och frågar hur jag mår och om jag vet om att jag kan ha bakterien. Tydligen så hade två scouter från Irland insjuknat i något som kallas för meningnokocker, en bakterie som sprids på trånga lägerområden. Sjukdomen kan ha dödliga utfall men är enkel att bota med antibiotika. Så alla svenska scouter blev ombedda att uppsöka läkare för att få en antibiotisk behandling i förebyggande syfte och ta ett odlings prov. Så jag uppsökte läkare så snabbt som möjligt och fick min antibiotika. Det visade sig även att jag inte bar på bakterien men jag träffade senare en som var smittad av den. Men hon mådde bra. Men det var svenskar som blev svårt drabbade av den men som behandlas och har en ljus framtid. 9 TACK ALLA Tack till alla ni som gjort resan möjlig, det hade varit mycket svårt att komma iväg utan era bidrag så ett riktigt riktigt stort tack till alla er som hjälpt mig ta mig en halv värld bort på ett fantastiskt äventyr och hem igen! TACK TILL: Värnamo scoutkår Rotary Lions Värnamo kommun Släkten BILDER https://onedrive.live.com/redir?resid=8f6eabad58e987fc%214386&authkey=%21ablztxtpligtmaa&ithin t=album%2c