långböjda näbben och benan (!) på huvudet. Ett par detaljer att minnas för att skilja den från storspoven. Som alltid när man har trevligt går tiden fort. Det var dags för kvällsmat i den nedgående solens glans och till ackompanjemang av spelande rödbenor. Vi höjde en skål för de 25 åren. Tapto klockan 22.00 och revelj 03.10. Sova får vi göra i november. Svartmes, trädkrypare, taltrast förstås, svarthätta, trädgårdssångare mm., i skogen där det var lä. Ett par strandskatehanar i konkurrens om den enda honan. Det var ingen tvekan om vilken årstid det var. Parande fåglar sågs stup i ett. En ärtsångare och gott om gulärlor. Korpens bo, med nästan vuxna ungar, bara fem, sex meter över marken och en obestämd uggla som oförfärat gav sig iväg ut över sjön. Göken blev den sextionde arten innan vi trötta, men mer än nöjda embarkerade båten för hemfärd. Återfärden blev mer dramatisk än vi kunnat ana. Motorn gick varm så vi blev bärgade av Sjöräddningen som snabbt var på plats och tog oss på släp. Som kuriosa kan nämnas att skepparen Björn hade gått med i Sjöräddningen för en vecka sedan. B FK- B L A D E T Medlemstidning för Bollnäs Fågelklubb No. 2-2009. Ni som av olika anledningar valde bort jubileumsexkursionen till Gran våren 2009 är att beklaga. Visserligen såg vi inget sensationellt, men för oss landkrabbor duggade rariteterna tätt. Att dessutom ha tillgång till Stefans eminenta kunskaper och förmåga att förklara är en ovärderlig tillgång. Med Bollnäs Fågelklubb mot framtiden. Årsmötet är inbokat den 2 mars 2010. Folkets Hus. Kl.19.00. Kallelse utkommer under februari. 20
BFK BLADET Årgång 25 2009 Nr 2 BFK-bladet utges av Bollnäs Fågelklubb och utkommer två gånger per år. Verksamhetsområde är Bollnäs kommun. Medlemskap i BFK erhålles genom att inbetala till postgiro 489 80 48-6, vuxen 80:-, Ungdom 40:- (tom 18 år) och familj 140:-. Redaktion för detta nummer har varit: Lennart Är vår samarbetspartner när det gäller studiecirklar. Omslag: Sparvuggla Foto: Carl-Johan Mannheim BFK:s styrelse Ordförande Lennart Stern Ugglevägen 9, 821 40 Bollnäs Tel. 18104, l.stern@glocalnet.net Vice ordförande Stefan Persson Tönnånger 133, Holmsveden Tel. 0270-42 21 56. persson.stefan@soderhamn.com Kassör Allan Larsson Stenbomsgatan 3, 821 42 Bollnäs Tel. 128 15. allan@skandway.se Sekreterare Hans Höglund Tranvägen 13, 821 35 Bollnäs Tel. 160 29. margit_hans@hotmail.com Övriga ledamöter Per-Erik Modd Tel.260 89 pemodd@telia.com Carl-Olov Mannheim Tel. 802 90 carl-johan@mannheim.us Kerstin Svensson Tel. 654138 Suppleanter Carl-Erik Zetterlund Tel. 409 27 Calle.zetterlund@helsingenet.com Leif Modéer Tel: 665087 Leif.modeer@bollnas.se man ser längre in. Skillnaden är inte så stor, men näbbfärgen och stjärtsprötens längd i förhållande till vingarnas längd är olika. Hur man skiljer en havstrut från en dito sill- fick vi också veta. Det är främst benens färg, gult på sill- och köttfärgade på havstruten. Uppe vid Muleberget kunde vi se massor av tordmular och sillgrisslor, inte vardagsobsar precis. Bland grisslorna finns det en del med avvikande färg runt ögat, kallat ringvia. Vi glömde inte bort småfåglarana. Det kom en lärka och slog sig ner på bra tubavstånd. En ängspiplärka enligt Stefan, som lugnt förklarade för oss noviser att den har väldigt långa bakklor. Och som i en pedagogisk dröm sätter sig ängspiplärkan så att alla kunde se klorna! En lika spännande instruktion fick vi när silltrutens gula ben kunde beses i perfekt belysning. Ett tu tre blev det uppror bland vitfåglarna. Det var labben, kustversionen till skillnad från fjäll-, som patrullerade stranden. På väg mot hamnen fick vi se hur det kan vara i flyttningstider. Ett helt gäng grå flugsnappare jagade insekter på sitt typiska sätt. De som man normalt bara ser i enstaka exemplar. I och utanför hamnbassängen, ja överallt låg mängder med storoch småskrak. Det gavs otaliga tillfällen att registrera skillnaderna dem emellan. Helt plötsligt damp en trana ner från skyn. Tärnkolonin råkade i uppror, när havsörnen mäktigt seglade förbi. Svärtor, ådor och gudingar på redden och stenskvättor på land observerades. Efter en kort promenad var vi uppe vid fyrhuset med blommande narcisser i täta grupper. När blev de planterade? Därefter skulle kolonin med tobisgrisslor inspekteras. Men av någon anledning låg det bara enstaka exemplar på vattnet. Morgonen efter var det hundratals. Plötsligt ropade Stefan: nu kommer det en småspov! Den slog ner högt uppe på en stor sten i utomordentligt skådarläge. Vi kunde lugnt lägga märke till den 2 19
sad förmiddag. Flera brushanar, ljungpipare och änder i 100-tal, ormvråkar, tornfalkar, kungsörn, brun kärrhök var några arter vi såg. Ugglekvällen i september gav de åtta deltagarna lite spänning i höstmörkret. När kassettbandspelarna tystnat för kvällen med sina pärluggle- sparvuggleljud, kunde vi ringmärka och studera - en sparvuggla - på nära håll! (se framsidan). Jubileumsresan till Gran. Sven-Erik Högberg Vi var sju förväntansfulla skådare med olika kunskapsnivåer som steg i båten i Mellanfjärden. Det var i sköna maj och målet för resan var ön Gran, som är ungefär en halv kilometer bred och dubbelt så lång. Vegetationen spänner från det kargaste karga med enstaka buskar, eller rena klapperstensfält över en knotig aspskog och kvistig, grov men kort tall till bördig granskog. Observerandet började omedelbart när båten lämnat kaj. Några svärtor väckte störst uppmärksamhet annars var det väl vädret, med skurar på olika avstånd, som diskuterades hit och dit. Längre ut mötte havsörn, lommar, någon skarv och en del vitfågel, innan vi angjorde bryggan vid den gamla fiskebyn. Sedan vi gått de trehundra meterna upp till huset och lämnat in sovsäckar, mat och övrig utrustning riggades tubarna snabbt och skådandet började på allvar. Tärnor, trut, mås och grisslor i mängd! Och en roskarl nästan direkt. Nu var det dags för Stefan att träda i aktion. Det var han som skulle ge oss någon reda i detta skrikande, flaxande kaos. Så här långt i havet är det mest silvertärnor, inte fisktärnor som Jubileumsresan till Gran. 18 BFK - Bollnäs Fågelklubb 25 år. Sven-Erik Högberg Enligt stadgarna är lokalklubbens syfte att i samarbete med Gävleborgs läns ornitologiska förening (GLOF) främja utforskandet och skyddet av landets fågelfauna, även att verka för att bland allmänheten väcka och underhålla intresset för fågelfaunan och dess miljö. För att leva upp till dessa mål, var klubben redan från början engagerad i ringmärkningsprojekt, holkuppsättning, inventeringar, studiecirklar och exkursioner/utflykter. De flesta känner säkert till Projekt pärluggla: uppsättning av specialholkar, ringmärkning av vuxna och ungar såväl vår som höst, ACROprojektet: fångst och ringmärkning av främst rör-sävsångare i Kyrkbytjärn som några år senare följdes av CES-projektet i Innantjäratjärnen, intill Kyrkbytjärn i Kilafors, där man hade näten på samma plats år från år, iordningställande av bostubbar och holkar till slagugglor, Lavskrikeprojekt i trakten av Acktjärbo, ringmärkning av strömstare, Småfågelholksprojekt vid Brännbergsvägen o.s.v. Vidare har vi haft och har ringmärkare som arbetar i GLOF:s regi på t.ex Eggegrund, i örnprojekt med åtlar, projekt pilgrimsfalk i Arbråtrakten (se särskild artikel i detta nummer) o.s.v. Under de här 25 åren har några av våra skådarplatser blivit tillgängliga tack vare fågeltornsbyggen. Tornet vid Kyrkbytjärn invigdes 1989 och bekostades av Bollnäs kommun, men där vi själva stod för uppförandet och även ansvarar för underhåll och försäkring. Mindre fågeltorn är även uppförda vid Fräkensjön, Mödänge och Slåttsjön. En mängd utflykter har gjorts under åren, både till nära platser och sådana som ligger längre bort. Från denna verksamheten vill vi visa några glimtar från de gångna åren i det kommande jubileumsnumret, (utkommer under februari 2010, redaktionens anm.) 3
Artikeln om pilgrimsfalken nedan var tänkt att fortsätta i detta nummer med del 2, men pga det stora intresset bland läsarna har vi valt att publicera hela artikeln i sin helhet, dvs både del 1och 2, Pilgrimsfalken på väg att etablera sig i länet Carl-Erik Zetterlund 2006 hittades återigen en häckning av pilgrimsfalk i länet efter en frånvaro på ungefär 40 år. Denna häckning var i Ljusdals kommun medan den senast kända dessförinnan var i Gästrikland 1967. Ljusdalsparet har fortsatt att häcka i samma berg under 2007 och 2008 med lyckat resultat. Nu i år 2008 hittades dessutom två lokaler till med häckande pilgrimsfalk, den ena i Hudiksvalls kommun och den andra i Bollnäs kommun. Sammanlagt 9 ungar blev resultatet från de tre häckningarna i år och totalt under de tre senaste åren har det fötts 15 pilgrimsfalksungar från vildhäckningar. I år har dessutom 4 uppfödda ungar släppts, via s.k. hacking, för att ytterligare stärka stammen. Den art som var på gränsen till utrotning verkar åter ha fått ett allt starkare fäste i vårt län. Något om bakgrunden till den glädjande ökningen av pilgrimsfalk samt lite om framtiden ska jag försöka belysa i denna artikel. Förra seklet Runt sekelskiftet år 1900 var pilgrimsfalken spridd över hela landet med c:a 1000 häckande par. Jakt, boplundring samt sedermera även miljögifter reducerade stammen successivt till bottennivån i mitten av 1970-talet då 15 kända par observerades i landet, fördelade på en nordlig och sydlig population. 1976 kom inte en enda pilgrimsfalksunge på vingarna i södra Sverige. De fåtaliga häckningsförsöken misslyckades. Den första delen av 1900-talet var de största orsakerna till minsk- 4 Gångna verksamheten Årsmötet den 3 mars samlade 31 deltagare. Efter mötesförhandlingar och fika visade Stig Norell från Järvsö underbara filmer med bl.a kungsörn, ugglor, pilgrimsfalk strömstare och hackspettar av alla de slag. Dessutom hade han egna inspelningar av lätena - helt enkelt en underbar avslutning på årsmötet. Bildkvällen den 17 mars samlade ett tiotal deltagare. Stefan Persson visade ett stort antal fågelbilder, allt ifrån småfåglar till örnar. Vi fick många tips om vad man bör lägga märke till som är utmärkande för de olika fågelarterna. Uggleutflykten den 28 mars bjöd på ett par sjungande kattugglor, men tyvärr var det för blåsigt och oroligt för att få kunna höra slaguggla eller pärluggla. Vårfåglar vid Ålsjön den 19 april bjöd på kyligt väder. Maden var översvämmad och full med gräsänder, bläsänder, krickor, knipor, kanadagäss, storspovar, tofsvipor, tranor, häger, sothöns, sävsparv, kol o. björktrasar, brun kärrhök, lärkfalk och mindre hackspett. Fågelskådningens Dag den 8 maj, som alltid är 2:a söndagen i maj, vid Kyrkbytjärn visade sig från sin bästa sida den här morgonen. Nämnas bör rördrommen som uppehöll sig mycket nära tornet, vidare en hel del vadare, änder, gäss och fiskande fiskgjuse alldeles nära även den. Nytt för året var vitkindade gäss. Totalt prickade vi in 85 olika arter. Tipstävlingens 13 frågor var tydligen för svåra i år - ingen hade över tio rätt! Besöket till Ysberget/Laxtjärnsberget den 7 juni lockade en handfull deltagare trots att vi samkörde med SNF-.kretsen i kommunen. Man såg/hörde en tretåig hackspett bl.a. Nattsångarlyssnandet den 13-14 juni bjöd på regn och blåst, men vi fick ändå höra tre näktergalar, några rörsångare och sävsångare. Flyttfågelexkursionen till kusten bjöd även den på regn i början, men senare klarnade det upp och vi fick trots allt en hyf- 17
FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Carl-Johan Mannheimer ningen främst jakt och boplundring, bl.a. föranlett av ett allmänt rovfågelhat, samt illegal fångst för falkenering. Den stora boven i minskningen var dock främst miljögifterna PCB, DDT och kvicksilver som successivt ökade och slog hårt på populationen under 1950 1970-talet. Svart-vit flugsnappare, hane. Storlom Gransångare 1974 drogs ett avelsprojekt igång i Västsverige med syfte att rädda den utrotningshotade stammen av pilgrimsfalk. Ett uthålligt och lyckosamt arbete resulterade i en stark stam med spridning i sydvästra Sverige. Dessutom växte en stam till sig i norra Sverige och landet fick således två delpopulationer. Under 1990-talet ökade den vilda stammen på naturlig väg i sydvästra Sverige och man ansåg att det inte längre fanns behov att sätta ut pilgrimsfalkar i detta område. Utplantering började då i stället i Dalarna 1994 med målet att bygga upp en mellansvensk population. Det långsiktiga syftet var och är fortfarande att bygga en stark population mellan de södra och norra kärnområdena med en förhoppning att på sikt överbrygga glappet och få en naturlig genetisk spridning. Nuläget Pilgrimsfalken är spridd över hela världen och förekommer på alla kontinenter utom Antarktis och den europeiska populationen har 2006 beräknats till totalt 10000 11000 par, dock är den beräkningen gjord med delvis bristande underlag, så den får tas som mycket ungefärlig. År 2007 återfanns 56 häckande par i södra Sverige och 57 i norra Sverige. I den mellansvenska populationen dit Dalarna, Gävleborg och Jämtland tillhör var det 6 häckande par varav 4 i Dalarna, 1 i Jämtland och så vårt par i Ljusdals kommun. Utifrån de inventeringar som gjorts inom Projekt pilgrimsfalk, har antalet revirhållande par beräknats till 150-175 par år 2007. I skrivande stund finns inga färska siffror från årets inventering. 16 Boplatser De pilgrimsfalkspar som har slagit till och häckat i vårt län har 5
alla valt berg med branta klippor, d.v.s. den klassiska pilgrimsfalkslokalen. Helt givet är det dock inte att just en klipphylla ska väljas som boplats. Den sista häckningen på 1960-talet i Gästrikland var i ett gammalt fiskgjusebo. I Norrbotten förekommer även häckningar direkt på myrar, som uppfyller kraven på en relativt ostörd häckningsmiljö. En av orsakerna till att de häckar där är att det finns ovanligt gott om mat i myrmarkerna sommartid däruppe, främst vadare och änder. När det gäller pilgrimsfalken kan man verkligen tala om en art som återkommer i flera avseenden, inte bara som häckningsart. Det vanliga är också att de återbesätter de gamla lokalerna där de häckade förr, oftast på samma klipphylla. Från Dalarna har vi hört exempel där äldre skådare som var med på 1950 1960-talet exakt beskrivit de klipphyllor där falkarna häckade på den tiden och precis där har de slagit till igen vid återkomsten efter 40-50 års frånvaro. Det finns med andra ord all anledning att rannsaka minnet eller ta kontakt med personer som man vet eller tror har kunskaper om gamla häckningsplatser. Vi har givetvis ställt oss frågan om de tre nya häckande paren i vårt län också slagit till på gamla lokaler. Svaret är att i ett fall är vi säkra på att det är en gammal lokal, dock vet vi inte om det är samma bohylla som använts. När det gäller de andra två parens häckningsberg har vi inga kunskaper från förr beträffande pilgrimsfalk. Falkarna i länet Endast ett av paren har med säkerhet identifierats och där är både hanen och honan från Dalarna, honan från en vild häckning 2005 och hanen utsläppt i samband med hacking 2005. Det paret häckade för första gången i år. I normalfallet häckar pilgrimsfalkarna för första gången vid två-tre års ålder, men det förekommer även vid ett års ålder. Paret, som sedan 2006 häckat i Ljusdals kommun, har inga ringar på benen och ursprung är således okänt, medan det andra av årets nya par inte kunnat läsas av om de är ringmärkta eller inte, men vi ska givetvis försöka göra det kommande 6 Blåhake. Foto: Mikael Nord Bolaget 1-09. Med anledning av frågan om djur som berusar sig på jästa bär i förra numret av Bolaget kan jag fylla på med följande historia. V i kan kalla den för Sidensvansarna och maceration carbonique. I Sverige har vi det sent mognade rönnbäret, som enligt kokböckerna ska plockas efter första frostnatten. Varför? Det funderar inte många på utan konstaterar bara att sylten, marmeladen eller gelén blir (annorlunda), bättre. Orsaken är att bären har jäst enligt maceration carbonique-principen. Alltså, frosten bildar ett tunt isskikt runt bäret och stänger ute syret. Då startar den märkliga intracellulära jäsningen (precis som i Beaujolais, fast där är det koldioxid som håller syret borta) som ger en liten mängd alkohol. Vill man sedan plocka bären SOF:s (Sveriges Ornitologiska Förening) digitala nyhetsbrev Blåhaken, som planeras att sändas ut via e-post med regelbundna och oregelbundna intervaller, är ett bra sätt att skaffa sig senaste nytt inom fågelskådningens värld. Är du intresserad av att få Blåhaken via e-post?skicka ett mail till webmaster@ sofnet.org Ett nyhetsbrev finns ute nu! Flygfylla 15 får man vara snabb, för strax är sidensvansarna där och tar plats för årets fest. De kommer i klungor, äter och blir berusade. De vet precis när det är dags, det finns inte en sidensvans i trädet innan frosten! Ibland får fågelfyllan förödande konsekvenser - en stackare flaxade full och glad in vårt fönster och dog. (Se även artikeln i förra numret av BFK-Bladet). Sidensvans Foto: Magnus Blom
FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Börje Åhlund Nötväcka Stare år. En annan fråga att lösa är det mörkertal vi tror det kan vara när det gäller antal revirhävdande par i länet, eller är det verkligen så att vi hittat alla par som finns i länet? Här finns mycket inventeringsjobb att göra! Under sträcktiderna vår och höst observeras allt fler pilgrimsfalkar i länet och ökningen är slående vid jämförelse mellan 1990- talet och idag. Vid en koll av antal rapporterade pilgrimsfalkar noterades fem rapporter 1997 och fyra 1998 för att sedan successivt öka till 57 rapporter under 2006 och 52 rapporter 2007. Rapportsystemet Svalan, mobiltelefoner m.m. har ökat möjligheterna att rapportera samt att snabbt få möjligheten att observera intressanta arter och det har förstås sin inverkan på antalet rapporter, men det är inget tvivel om att pilgrimsfalken har ökat rätt rejält i antal. Hur många av dessa falkar som sträcker vidare under vårsträcket och hur många som stannar i vårt län, är förstås omöjligt att veta men med de senaste årens erfarenheter i minnet kan vi inte räkna bort att någon av de observerade pilgrimsfalkarna vid t.ex. Mad- Pilfink Ringmärkare Åke Englund med en av sina skyddslingar som blivit försedd med en ring. Foto: Leif Larsson 14 7
en i Söderhamn häckar någonstans inom en mils radie. Spännande tanke och inte helt otroligt att det är så. Bajs-Nytt Hacking Hacking som begrepp har sitt ursprung från falkenerarsporten, där de tama falkar som falkenerare födde upp släpptes på vingarna för att bl.a. öva flygförmågan och få starkare ving- och bröstmuskler. Då fick de fortfarande mat av sin fodervärd och blev senare åter infångade. Hacking i syfte att bygga en vild population går till på ett lite annorlunda vis. En närförsedd låda sätts ut på en bergshylla där de unga pilgrimsfalkarna placeras i ca. 5-6 dagar innan de blir flygfärdiga. En hane blir flygfärdig vid ungefär 38-40 dagars ålder medan honan behöver ett par dagar till. Dessa dagar i lådan ska göra att de lär känna omgivningen och samtidigt får ett hem där mat finns innan de lärt sig jaga själva. Maten får de via ett långt rör för att de inte ska förknippa människa med mat. Uppfödningen inom Projekt pilgrimsfalk började med att avelsstammen byggdes upp med falkar insamlade antingen som ägg eller ungar från skilda boplatser i Skandinavien. All uppfödning bedrevs i början på ideell basis för att sen mitten av 1990-talet bedrivas av Nordens Ark. De fyra ungar, en hona och fyra hanar, vi släppte ut i länet fick således ut på en dryg dagsetapp innan de placerades i den låda som väntade på dem i ett berg utanför Arbrå. Där fick de sitta i väntan på att få komma ut i frihet. Matningen skedde på oregelbundna tider och efter ett schema där antalet kycklingar var förbestämt från första dagen. Efter att falkarna var på vingarna fortsatte vi att mata vid lådan, men då inte genom röret utan vi kollade att de inte var på plats och lade maten på berghällen vid bolådan. Sista tiden minskades matningen i syfte att ungarna skulle tvingas att jaga själv. Ett visst svinn märktes även från andra snyltare som hittat dit t.ex. en ormvråk som var där och tog för sig. Varför är fågelbajs vitt? Fågelvännen 2/2007 Fåglarnas och människornas avföring ser olik ut dels på grund av det sätt som den utsöndras på och beroende på vad vi äter. Fåglar har en kloak där allting blandas och har ingen uppdelning av urin och bajs som vi. Den viktigaste orsaken till färgskillnaden beror på olika ämnen i urinen. Vi utsöndrar urinämne (urea) vilket bidrar till den gula färgen, medan fåglar utsöndrar urinsyra som är mer vitt. Anledningen till detta är att spara vatten. Det krävs mindre vatten (men mer energi) att tillverka urinsyra än urea. Eftersom fåglar flyger vill de inte bära på extra onödigt vatten - det blir för tungt att flyga. Istället ha de utvecklat ett system, där mindre vatten behövs. Ganska smart va? Tittar man efter är fågelbajs inte bara vitt. Där finns nästan alltid svarta eller mörka rester av maten, exempelvis insekter. Om en fågel har ätit blåbär så blir det blått! Lyxig ansiktsbehandling - i bajs. Fåglar i Närke/Aftonbladet/New York Times Vill du ha ansiktet insmort med fågelbajs? Då skall du besöka det japanska spat Shizuka i New York. Ansiktsbehandlingen Geisha Facial innehåller japanska näktergalars bajs, som steriliserats i ultraviolett ljus. Ansiktsbehandlingen ska ge mer sammandragna porer och mjukare hud, Fågelbajs har används inom japansk hudvård i hundratals år. Den 50 minuter långa behandlingen kostar cirka 1400:- BFK samarbetar med : Studiefrämjandet Telefon 0278-240 70 8 13
kan anses som ett rimligt mål på grundval av de senaste årens utveckling. Förhoppningen är att fler häckande par ska etablera sig i länet och med utsättning av fler uppfödda falkar under något år till, ska spridningen inte bara ske i länet utan även i angränsande län norrut och söderut. Jakt, boplundring samt miljögifter nämndes inledningsvis som de största orsakerna till pilgrimsfalkens tillbakagång förra seklet. Dessa faror kan inte helt avskrivas, men är lyckligtvis i mindre omfattning idag än tidigare. Till faror eller störningsorsaker idag räknas bl.a. bromerade flamskyddsmedel, där den påverkande effekten är inte helt känd än. Ytterligare hot är skogsbruket, master och vindkraftverk, bergsklättring, hybridfalkar med främmande gener samt boplundring och illegal handel med ungar. Det senare har dock inte påträffats i Sverige under de senaste tio åren. Trots hot och faror ser det ändå ljust ut för pilgrimsfalken i vårt län och det kan löna sig att spana lite extra i de gamla falkbergen till våren. Litteratur: Génsböl, B. Rovfåglar i Europa. Prisma, Stockholm. Projekt pilgrimsfalk, 2008. www.naturskyddsforeningen.se Lindberg, P, m.fl. 1993. Konsten att frisläppa falkar - en handledning i hackingmetoden. Projekt pilgrimsfalk, Naturskyddsföreningen. Lindberg, P. 2008. Åtgärdsprogram för pilgrimsfalk, 2008-2011. (Remissversion). Naturvårdsverket, Stockholm. Första tiden, när de satt i lådan, skedde en viss tillsyn av ungarna, mest för att förhindra eventuell störning. Efter att vi öppnat luckan och ungarna kunde röra sig fritt på berghällen, var vi ett tiotal personer som bevakade hackingplatsen från morgon till kväll. Vi satt i ett gömsle rätt nära bolådan och vi kunde även röra oss fritt på en åker, där vi hade överblick över området där falkarna rörde sig i. Efter hand som ungarna blev bättre att flyga, minskades vår bevakning till att röra sig om daglig tillsyn. Bevakningen kunde vissa dagar vara mycket intressant då man kunde följa deras framsteg och de första flygturerna medan några stunder var närmast tråkig. Man visste att falkarna satt och dåsade bakom lådan och inget hände på flera timmar. Honan TEkla vilar ut i sitt favoritträd, medan en av hennes bröder passerar förbi. Pilgrimsfalk. Foto: Leif Larsson 12 Ett av syftena med bevakningen var att vi skulle vara ersättare för de vuxna falkar som normalt finns till hands i samband med en häckning. Vi skulle skydda mot predatorer och hjälpa till om de hamnade i knipa. En gång fick vi rycka in och det var när honan 9
hade förirrat sig ut på en åker en kort bit från berghällen och bolådan. Det var under en av hennes första flygturer och hon blev funnen i gräset på åkern och därifrån kunde hon inte ta sig vidare, eftersom flygförmågan var för dålig. I brist på riktiga föräldrar som kunde beskydda henne och mata henne på plats tills hon fått upp flygförmågan, fick hon finna sig att bli buren tillbaka till bolådan. Där sattes hon in och luckan stängdes så att hon fick gå ner i varv under natten. Dagen efter öppnades luckan igen och hon fick börja om på nytt med sina flygövningar Hackingen pågick mellan den 24 juli fram till 9 september då sista matningen skedde. Under den sista tiden var det inte så ofta vi såg eller hörde dem. Vi konstaterade dock att maten försvann, men det var ovisst om falkarna åt allt. Under en lång period var det också bara två falkar vi såg samtidigt. Om det var samma falkar vi såg alla gångerna eller vilka konstellationer det var, får vi aldrig veta eftersom det var svårt att läsa av ringarna. Ofta tog de kycklingarna och drog iväg en bit bort, utom synhåll för oss. Det är inte ovanligt att någon eller några av de utsläppta falkarna drar iväg rätt snart efter att de blivit flygga för att ibland återvända. Facit på de här ungarnas överlevnad får vi endast om de blir avlästa någon gång i framtiden, förhoppningsvis som häckande i vårt län. skickats till Statens veterinärmedicinska anstalt för analys och en första undersökning har visat att hon hade gott hull och att det inte fanns några metallfragment i kroppen. Det beyder att hon inte svultit ihjäl eller blivit skjuten. Fyra vilda par falkar har häckat i Hälsingland i sommar. Två lyckades och resulterade i tre ungar, medan två häckningar misslyckades. En avbröts och i det andra boet kläcktes fyra ungar, men när de skulle ringmärkas var boet tomt. Framtiden I Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för pilgrimsfalk, 2008-2011, finns en vision att pilgrimsfalken ska nå en nivå på ca:1000 häckande par i Sverige, således samma nivå populationen uppskattades till för drygt 100 år sedan. Nås det målet anses populationen som livskraftigast enligt kriterierna i Artdatabankens rödlista. Ett kortsiktigt mål 2011 är minst 80 häckande par i södra Sverige och minst 15 häckande par i mellersta Sverige samt minst 135 häckande par i norra Sverige. Med mellersta Sverige menas Dalarna, Gävleborg och Jämtland och 15 häckande par Meningen med hackingen är att dels stärka den totala falkpopulationen och dels att dessa falkar ska återvända till vårt län och om något år även häcka. Det är heller inte så att det berg där de släpps blir där de kommer att slå till och hävda revir utan spridningsområdet är mycket större än så. Se bara på de falkar från Dalarna som bildade par i Hälsingland. Det finns också planer på fortsatt hacking något eller några år till på samma ställe. Detta får dock utvärderas efterhand. Syftet är att vi skall få en stam av pilgrimsfalk som ökar av egen kraft och hittills mellan 2006-2009 har således 26 ungar kommit på vingarna i vårt län. Under innevarande år (2009) blev fyra nya falkungar uppväxta på samma plats, men tyvärr förolyckades en av dem. Kroppen har 10 11 Två av syskonen i samma träd. Den ena, honan Tekla, hittades senare död vid matplatsen. Foto: Åke Englund