Redovisningsfrågor kring tillämpning av och övergången till lagbegränsad IFRS för onoterade finansiella företag 2006-10-31

Redovisningsfrågor kring tillämpning av och övergången till lagbegränsad IFRS för onoterade finansiella företag 2006-10-31 Förslagspromemoria 2 om nya redovisningsföreskrifter för 2006 och 2007

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 1 1. BAKGRUNDEN TILL FÖRÄNDRINGARNA 3 1.1 Lättnader för onoterade mindre finansiella företag 3 1.2 Koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS 3 1.3 Övergången till lagbegränsad IFRS 2007 4 2. BEGRÄNSADE LÄTTNADER FÖR ONOTERADE MINDRE FINANSIELLA FÖRETAG 5 2.1 Utgångspunkter för förenklade årsredovisningsregler 5 2.2 Externa intressenters behov av års- och koncernredovisningen 8 2.3 Gränsvärden för att avgränsa mindre finansiella företag 19 2.4 Utformningen av lättnadsregeln 20 2.5 Ikraftträdande- och övergångsfrågor 21 3. KONCERNREDOVISNINGAR ENLIGT LAGBEGRÄNSAD IFRS 22 3.1 Tillämpningen av RR 32:05 i koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS 22 3.2 Undantagen om leasing och pensioner 23 3.3 Upplysningar om dotterföretag som inte konsoliderats 24 3.4 Uppskrivning av finansiella tillgångar enligt IAS 39 24 3.5 Ikraftträdande- och övergångsfrågor 25 4. ÖVERGÅNGEN TILL LAGBEGRÄNSAD IFRS 2007 26 4.1 Enskilda och allmänna övergångsproblem 26 4.2 Dispenser från lagbegränsad IFRS? 27 4.3 Lättnadsregler när lagbegränsad IFRS tillämpas första gången 28 4.4 Ikraftträdande- och övergångsfrågor 32 5. SAMORDNINGEN MED RÖRELSEFÖRESKRIFTERNA 33 6. BEHOVS- OCH KONSEKVENSANALYS 34 7. FÖRFATTNINGSKOMMENTARER 39 7.1 Förslag till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2006:xx) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag 39 7.2 Förslag till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2006:yy) om årsredovisning i försäkringsföretag 45 BILAGA 1 NUVARANDE REDOVISNINGSFÖRESKRIFTER 50 BILAGA 2 GRÄNSVÄRDEN FÖR ICKE-FINANSIELLA FÖRETAG 52 BILAGA 3 GRÄNSVÄRDEN FÖR INSTITUT 54 BILAGA 4 GRÄNSVÄRDEN FÖR FÖRSÄKRINGSFÖRETAG 66 BILAGA 5 TILLÄMPNINGEN AV RR 32:05 I EN KONCERN- REDOVISNING ENLIGT LAGBEGRÄNSAD IFRS 78

Kontaktperson på FI: Åsa Andersson, 08-787 82 29, asa.andersson@fi.se Sammanfattning Finansinspektionen (FI) har sedan 2004 successivt anpassat sina redovisningsföreskrifter till av EU-kommissionen antagna internationella redovisningsstandarder (IAS/IFRS). Vid sidan av de IFRS-anpassade föreskrifterna har dock funnits en möjlighet för onoterade finansiella företag att på vissa villkor fortsätta tillämpa äldre redovisningsföreskrifter. Från och med 1 januari 2007 upphör övergångsreglerna i de äldre redovisningsföreskrifterna att gälla. Alla finansiella företag, stora som små, ska då tillämpa våra IFRS-anpassade föreskrifter. Detta medför ett behov av att behandla vissa redovisningsfrågor och justera föreskrifterna i vissa delar. Begränsade lättnader för onoterade mindre finansiella företag I promemorian behandlas, som en första del, frågor om redovisningslättnader för onoterade mindre finansiella företag. Mot bakgrund av en analys av externa intressenters behov av redovisningsinformation föreslår vi följande. Onoterade mindre finansiella företag, som inte ingår i en koncern med andra finansiella företag och som saknar internationell anknytning, beviljas i vart fall tills vidare vissa lättnader från IAS/IFRS. Lättnaderna begränsas till vissa upplysningar. Nämnda företag behöver enbart lämna upplysningar enligt IAS/IFRS som vi bedömt har störst betydelse för företag som bedriver finansiell verksamhet. En balansomslutning på 1 000 prisbasbelopp (40 mkr) föreslås som gränsvärde för att avskilja mindre onoterade finansiella företag. Mindre företag av särskilt allmänt intresse, dvs. banker, kreditmarknadsföretag, livförsäkringsbolag och tjänstepensionskassor, bör inte få någon redovisningslättnad. Reglerna träder i kraft den 1 januari 2007. Lättnaden får tillämpas i års- och koncernredovisningar för räkenskapsåret 2006. Koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS Som en andra del behandlar vi hur finansiella företag bör tillämpa Redovisningsrådets rekommendation RR 32:05 Redovisning för juridiska personer i en koncernredovisning enligt lagbegränsad IFRS. Den gäller till följd av hänvisningarna i redovisningsföreskrifterna. Företag bör tillämpa de undantag och tillägg (anpassningar) från IAS/IFRS som görs på grund av tvingande lagstiftning i ÅRL, om inte ÅRKL eller ÅRFL innebär annat. Företag bör däremot inte tillämpa de anpassningar som görs på grund av sambandet mellan redovisning och beskattning. Det anförda följer enligt vår mening av gällande regler. Vi föreslår ändå att det förtydligas i nya allmänna råd. FI:s redovisningsföreskrifter har ännu inte anpassats till IAS 19 Ersättningar till anställda och en övergång till den standarden kräver en längre övergångstid. Undantaget från IAS 19 i RR 32:05, som medger att förmånsbestämda pensioner får redovisas enligt tidigare svenska regler, får därför tillämpas även i koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS. Det undantag i RR 1

32:05 som medger att finansiella leasingavtal kan redovisas som operationella bör däremot inte tillämpas i en koncernredovisning. Vi föreslår även att kreditinstitut och värdepappersbolag ska, på samma sätt som försäkringsföretag, ange nyckeltal för dotterföretag som inte konsolideras. Vidare klargörs att uppskrivning enligt ÅRL inte bör göras för finansiella tillgångar som omfattas av IAS 39. Reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2007 men tillämpas redan i års- och koncernredovisningar för räkenskapsåret 2006. Övergången till lagbegränsad IFRS 2007 I promemorian behandlar vi också frågor om övergången till lagbegränsad IFRS i års- och koncernredovisningar för räkenskapsåret 2007. Vi föreslår att onoterade företag som går över till lagbegränsad IFRS första gången räkenskapsåret 2007 får tillämpa vissa av lättnadsreglerna i IFRS 1 Första gången International Reporting Financial Standards tillämpas. Det gäller bl.a. vissa förenklingar om jämförelseuppgifter vid tillämpningen av standarder om finansiella instrument och försäkringsavtal. Detta villkoras dock av att det finns sådana särskilda skäl som krävs för utlämnade av jämförelseinformation enligt lag. Vi föreslår också att verkligt värdeoptionen får tilllämpas på skulder inom ramen för säkringsredovisning från och med räkenskapsåret 2007. I övrigt föreslår vi inga särregler om övergången. Reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2007. Samtliga regler görs tillämpliga på års- och koncernredovisningar för räkenskapsåret 2006, utom den som avser tillämpningen av verkligt värdeoptionen på skulder inom ramen för säkringsredovisning. 2

1. Bakgrunden till förändringarna 1.1 Lättnader för onoterade mindre finansiella företag Utvecklingen på redovisningsområdet innebär att det för närvarande går en skiljelinje mellan de finansiella företag som tillämpar IFRS-anpassade redovisningsregler och de som fortfarande tillämpar äldre redovisningsregler. En annan skiljelinje går mellan en koncernredovisning upprättad enligt IASförordningen samt en årsredovisning och koncernredovisning enligt lagbegränsad IFRS. En utförligare beskrivning av nuvarande regelverk finns i bilaga 1. FI har tidigare beslutat att i princip alla finansiella företag bör tillämpa godkända internationella redovisningsstandarder från IASB (IAS/IFRS) från och med räkenskapsåret 2007. FI har också tillkännagett sin avsikt att utförligare analysera behovet av förenklade redovisningsföreskrifter för mindre onoterade finansiella företag. I denna del behandlar vi externa intressenters behov av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter (externredovisning) från onoterade finansiella företag. Behovsanalysen ligger till grund för våra i promemorian redovisade förslag om vissa begränsade förenklingar avseende upplysningar för vissa onoterade mindre finansiella företag. Promemorian behandlar inte sådana onoterade försäkringsföretag som kan få dispens enligt ÅRFL för att tillämpa förenklade redovisningsföreskrifter. Dessa företag behandlas i en särskild promemoria (se Förslag till föreskrifter om förenklad årsredovisning i försäkringsföretag som har dispens 1 ). 1.2 Koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS Företag som inte tillämpar IAS-förordningen ska upprätta koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS från och med 2007. Där tillämpas i grunden IFRS-anpassade årsredovisningsregler. I första hand tillämpas alltså godkända IAS/IFRS. Standarderna tillämpas med de undantag och tillägg som följer av RR 32:05 Redovisning för juridiska personer och de regler som följer av FI:s särföreskrifter. Anpassningarna av IAS/IFRS i RR 32:05 och FI:s särföreskrifter är principiellt av två olika slag. Det är de som motiveras av redovisningslagstiftningen och de som motiveras av sambandet mellan redovisning och beskattning. I samband med en remiss ville en remissinstans att FI förtydligar vilka anpassningar som gäller i koncernredovisningar enligt lagbegränsad IFRS. Försäkringsföretag ska lämna vissa upplysningar om dotterföretag som inte konsolideras. Vi tar upp frågan om detta bör gälla för alla institut. I detta sammanhang behandlar vi även frågan om uppskrivning enligt 4 kap. 6 ÅRL 1 Förslagspromemoria daterad 2006-10-25, se www.fi.se. 3

av finansiella tillgångar som värderas enligt IAS 39. Denna fråga berör både koncern- och årsredovisningar. 1.3 Övergången till lagbegränsad IFRS 2007 Såsom FI aviserat flera gånger under senare år upphör möjligheten att tilllämpa äldre redovisningsregler i årsredovisningen och koncernredovisningen. Alla onoterade finansiella företag måste alltså från och med 2007 tillämpa IAS-förordningen eller lagbegränsad IFRS i koncernredovisningen. Alla finansiella företag måste även tillämpa lagbegränsad IFRS i årsredovisningen. Såsom tidigare framgått gäller enbart undantag för dispensförsäkringsföretag. Promemorian behandlar områden där tillämpningen av lagbegränsad IAS/IFRS kan medföra särskilda omställningsproblem för finansiella företag i samband med övergång till nya redovisningsregler. Frågan är också i vilken utsträckning som problemen kan och bör beaktas av FI. 4

2. Begränsade lättnader för onoterade mindre finansiella företag 2.1 Utgångspunkter för förenklade årsredovisningsregler SAMMANFATTNING Noterade företag och onoterade finansiella företag som omfattas av en koncernredovisning enligt IAS-förordningen bör inte ha några lättnader. Även övriga finansiella företag ska mera generellt ska upprätta sina årsredovisningar enligt lagbegränsad IFRS. Inga särskilda lättnader bör införas för mindre företag när det gäller uppställningsformer för balans- och resultaträkningen. Inga lättnader kan ges från lag. Inga lättnader bör heller medges från FI:s egna IFRSanpassade särföreskrifter. Om redovisningslättnader alls införs i andra delar bör de begränsas till redovisningskrav som följer av IAS/IFRS. Utrymmet för lättnader bör ytterst avgöras mot bakgrund av externa intressenters behov av redovisningsinformation. Med onoterade företag avses andra företag än de som obligatoriskt ska tillämpa IAS-förordningen i koncernredovisningen. Med finansiella företag avses de som ska tillämpa ÅRKL eller ÅRFL i årsredovisningen eller koncernredovisningen. Noterade företag och onoterade företag som omfattas av en koncernredovisning enligt IAS-förordningen FI anser att man bör säkerställa ett gemensamt ekonomiskt underlag för bedömningen av ett moderföretags finansiella ställning i förhållande till dess koncern. FI har därför, i likhet med BFN och Redovisningsrådet, ansett det angeläget att moderföretag som tillämpar IAS/IFRS i koncernredovisningen så långt möjligt utformar sin årsredovisning med utgångspunkt i IAS/IFRS. 2 Vi anser alltså att onoterade finansiella företag som frivilligt tillämpar IASförordningen i koncernredovisningen inte bör ha några särskilda förenklingar i årsredovisningen. Detsamma bör gälla för finansiella företag som omfattas av ett annat företags koncernredovisning enligt IAS-förordningen. Motivet är att företaget måste kunna ta fram fullständiga redovisningsuppgifter enligt IAS/IFRS som underlag för koncernredovisningen. 2 Se övergångsreglerna till FFFS 2005:33, punkt 4 och FFFS 2005:34, punkt 4 samt RR 32:05 punkt 2 och BFN:s allmänna råd om tillämpning av Redovisningsrådets rekommendationer, punkt 5 c. 5

Andra onoterade finansiella företag Man bör också säkerställa ett gemensamt ekonomiskt underlag för bedömningen av olika finansiella företag i förhållande till varandra. FI har därför ansett det angeläget att finansiella företag mera generellt ska övergå till att upprätta sina årsredovisningar och koncernredovisningar med utgångspunkt i IAS/IFRS. Framför allt har det ansetts olämpligt att etablera en permanent ordning där finansiella företag kan välja fritt bland, å ena sidan, äldre redovisningsregler med utgångspunkt i äldre lagbestämmelser och försiktighetsprincipen och, å andra sidan, nya redovisningsregler med utgångspunkt i IAS/IFRS. En inriktning mot IFRS har visserligen både fördelar och nackdelar jämfört med alternativet att behålla nationella särregler i så stor utsträckning som möjligt. Nationella särregler är dock på sikt till stor nackdel såväl för finansbranschen i stort som för FI och andra intressenter som är beroende av de finansiella företagens externredovisningar. Det leder till permanenta merkostnader för att hantera olika regelverk samt sämre möjligheter att analysera och jämföra olika finansiella företag och koncerner i förhållande till varandra. Inriktningen på normgivningen är ju redan given för noterade företags koncernredovisningar, vilka ska upprättas med tillämpning av IAS/IFRS enligt IAS-förordningen. Man kan också fråga sig om det i längden är lämpligt att utveckla nationella särregler i en annan riktning och utifrån andra utgångspunkter än vad som gäller internationellt, t.ex. i fråga om nya företeelser eller förhållanden. 3 FI har alltså redan tidigare beslutat att finansiella företag mera generellt ska upprätta sina årsredovisningar enligt lagbegränsad IFRS. Vidare ska koncernredovisningar upprättas enligt lagbegränsad IFRS om inte IASförordningen tillämpas. 4 Så blir också fallet utan nya föreskriftsändringar. Möjligheten att tillämpa äldre redovisningsföreskrifter upphör från och med räkenskapsåret 2007 enligt övergångsreglerna till IFRS-anpassade redovisningsföreskrifter. Frågan är nu om rubricerade onoterade finansiella företag ändå bör få vissa förenklingar i externredovisningen jämfört med noterade företag och större onoterade företag. Detta bör ytterst avgöras med hänsyn till externa intressenters behov av externredovisningen. En grundläggande fråga är då i vilka delar och från vilka regelverk förenklingar kan bli aktuella. Vilka delar av externredovisningen kan förenklingarna avse? Förenklingar i externredovisningen skulle i och för sig kunna avse en eller flera av följande delar: Uppställningsformer för balansräkningen och resultaträkningen. Klassificering av tillgångar, skulder och eget kapital. Värdering av tillgångar och skulder. Tilläggsupplysningar. Kassaflödesanalysen och andra särskilda analyser. 3 Inom IASB pågår även olika arbeten som syftar till konvergens med amerikanska redovisningsstandarder. Även Kina och Japan har vidtagit åtgärder för anslutning till IASB:s regler. 4 Se bl.a. Motivpromemoria 2 till redovisningsföreskrifter för 2005, Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tillämpar lagbegränsad IFRS, 2004-12-30. 6

Samma delar som ovan för en koncern. I IAS/IFRS och RR 32:05 finns endast ett fåtal regler om balans- och resultaträkningen i främst IAS 1 Utformning av finansiella rapporter. Frågor om uppställningsformer för balans- och resultaträkningen är också mera fullständigt reglerade i lag och redovisningsföreskrifter från FI. Kraven har oftast sin bakgrund i EG-direktiv. Vår utgångspunkt är därför att inga särskilda lättnader bör medges för mindre onoterade företag när det gäller uppställningsformer för balansräkningen och resultaträkningen. Äldre redovisningsföreskrifter innehåller inte heller några särskilda förenklingsregler för mindre företag i denna del. 5 Vilka regelverk kan förenklingarna avse? Onoterade finansiella företag måste, oavsett storlek, följa de redovisningskrav som följer av lag. Undantaget de så kallade dispensförsäkringsföretagen kan FI därför inte medge några förenklingar från krav som följer av ÅRKL eller ÅRFL. FI har däremot i och för sig möjligheter att medge undantag från FI:s egna mera självständigt utformade redovisningsregler (så kallade särföreskrifter). De särföreskrifter som FI behållit motiveras dock regelmässigt av lag, EGdirektiv eller andra särskilda skäl. Tidigare har visserligen mindre företag undantagits från vissa upplysningsregler om finansiella instrument och försäkringsavtal. Men dessa regler har numera utmönstrats ur IFRS-anpassade redovisningsföreskrifter. Reglerna har ersatts av hänvisningar till upplysningsregler i IFRS 7 Finansiella instrument; upplysningar och IFRS 4 Försäkringsavtal. Av dessa skäl bör inte andra mindre onoterade finansiella företag än dispensförsäkringsföretag få några förenklingar från FI:s egna särföreskrifter. Om redovisningslättnader införs för mindre företag bör dessa alltså begränsas till redovisningsregler i IAS/IFRS. I princip kan lättnader även komma i fråga beträffande särskilda krav i RR 32 och Akutgruppens uttalanden. Utrymmet för lättnader bör ytterst avgöras mot bakgrund av externa intressenters behov av redovisningsinformation. Det bör framhållas att vissa särföreskrifter som FI behållit på grund av lag, EG-direktiv eller andra särskilda skäl i praktiken kan innebära en lättnad i redovisningen. Det gäller exempelvis möjligheten för ömsesidiga försäkringsbolag att redovisa garantikapital som eget kapital, och som beror på lag. Det gäller också optionen för försäkringsföretag att redovisa värdeförändringar på rörelsefastigheter i resultaträkningen, och som motiveras av andra särskilda skäl. 6 Vi behandlar inte sådana lättnadsregler i denna promemoria. 5 Frågor om IFRS-anpassningar av uppställningsformer har nyligen behandlats i en särskild förslagspromemoria (se Förslagspromemoria 1, IFRS-anpassningar av uppställningsformer, FI Dnr 06-2299-250). 6 Se allmänna råd till 2 kap. FFFS 2005:34, punkt 3 b) och 4 b). 7

Vilka företag ingår i kretsen onoterade finansiella företag? Med onoterade företag avses i promemorian de som inte är noterade på en börs eller annan reglerad marknad. Det är alltså andra företag än de som obligatoriskt ska tillämpa IAS-förordningen i koncernredovisningen. Med finansiella företag avses de som ska tillämpa ÅRKL eller ÅRFL. Sådana företag tillämpar även FI:s redovisningsföreskrifter. ÅRKL omfattar externredovisningen i banker, kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar, hypoteksinstitut och värdepappersbolag. ÅRKL omfattar även koncernredovisningar i finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen har sådana dotterföretag. ÅRKL gäller också för årsredovisningar och årsbokslut som upprättas av svenska filialer till utländska företag som motsvarar svenska kreditinstitut eller värdepappersbolag. Samtliga dessa företag betecknas i promemorian för institut. ÅRFL omfattar externredovisningen i försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar. ÅRFL avser också koncernredovisningar i finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen har sådana dotterföretag. ÅRFL gäller också för årsredovisningar eller årsbokslut som upprättas av filialer till utländska företag som motsvarar svenska försäkringsföretag. Samtliga dessa betecknas i det följande för försäkringsföretag. Förenklingar för dispensförsäkringsföretag Vissa mindre försäkringsföretag kan beviljas dispenser från ÅRFL för att tillämpa vissa förenklade redovisningsregler. FI har också meddelat sådana dispenser. Dispensrätten avser vissa mindre lokala ömsesidiga bolag och mindre understödsföreningar i form av i första hand sjuk- och begravningskassor (se 1 kap. 1 andra stycket ÅRFL). Behovet av externredovisning och utrymmet för lättnadsregler för denna typ av företag behandlas i en särskild promemoria. Begreppet onoterade företag och alla onoterade företag i det följande omfattar därför inte sådana dispensförsäkringsföretag. 2.2 Externa intressenters behov av års- och koncernredovisningen 2.2.1 Behovet hos externa intressenter i allmänhet SAMMANFATTNING Onoterade finansiella företag kan ha samma externa intressenter som icke-finansiella företag. Det bör i vart fall inte ställas lägre krav på externredovisningen jämfört med onoterade icke-finansiella företag. Finansiella företag kan, på samma sätt som icke-finansiella företag, ha externa intressenter i form av stat och kommun, skattemyndigheter, anställda, 8

leverantörer av varor och andra icke-finansiella tjänster, externa aktieägare och vanliga investerare (se främst prop. 1995/96:10 del 1, s. 174 f). Sådana intressenter har behov av en externredovisning från de finansiella företagen i minst samma omfattning som från de icke-finansiella företagen. Det anförda innebär att man i vart fall inte bör ställa lägre krav på externredovisningen i onoterade finansiella företag än i onoterade icke-finansiella företag. Detta utesluter inte i sig att andra gränser kan vara lämpliga för att avgränsa mindre finansiella företag, om man bedömer att lättnader bör finnas i redovisningssammanhang. 2.2.2 Behovet hos särskilda externa intressenter SAMMANFATTNING På grund av verksamhetens art finns ett större behov av genomlysning av de onoterade finansiella företagens ekonomiska förhållanden jämfört med onoterade företag i allmänhet. Detta gäller både för juridisk person och koncern. Detta innebär bl.a. att det inte bör införas något generellt undantag från godkända redovisningsstandarder för onoterade försäkringsföretag när det gäller upprättande av kassaflödesanalyser. Vidare bör alla mindre försäkringsföretag framdeles upprätta åtminstone en delårsrapport per räkenskapsår. Om balansomslutning understiger 1 miljard behöver den inte sändas in till FI. Finansiella företag har särskilda intressenter som inte förekommer eller, i vart fall, har mindre betydelse i icke-finansiella företag. Detta hänger samman med den särskilda verksamhet som finansiella företag bedriver. Banker har exempelvis en betydelsefull roll i betalningsförmedlingen och kreditgivningen. Kreditmarknadsföretagen har en viktig roll på lånemarknaderna. Värdepappersbolagen är viktiga aktörer på värdepappersmarknaderna. Försäkringsföretagen har en nyckelroll i fråga om utjämning av risker i samhället. Det senare gäller inte minst återförsäkringsföretag som har stor betydelse för en väl fungerande försäkringsmarknad. När det gäller finansiella företag utgör alltså främst insättare, låntagare, värdepapperskunder, försäkringstagare och andra ersättningsberättigade enligt finansiella avtal särskilda intressenter. Dessa motparter kan i och för sig vara konsumenter och sakna möjligheter att göra ekonomiska bedömningar av företagens ekonomi utifrån externredovisningen. Den granskning av företagens ekonomi enligt externredovisningen som för deras räkning görs av journalister, mellanhänder och olika intresseföreträdare kan dock vara en stor hjälp för konsumenternas beslut. Finansiella företag gör ofta gör affärer med varandra, t.ex. som ett led i kapitalförvaltning eller riskspridning. En öppen och kvalitativ redovisning ger bäst förutsättningar för att undvika motpartsförluster. Enhetliga och rättvisande externredovisningar hos alla finansiella företag motverkar också att transaktioner ingås av andra än affärsmässiga skäl. Utförlig och relevant information främjar också marknadsdisciplinen och företagets egen riskhantering. Detta är också ett skäl som åberopats när det gäller offentliggörande 9

av information om kapitaltäckning och riskhantering i institut (så kallade Pelare 3-information). De finansiella företagens externredovisningar fyller också en roll i FI:s tillsyn som ett komplement till särskild tillsynsrapportering. Behovet är inte bara begränsat till en mera löpande regelbunden framåtblickande tillsyn av betalningsförmåga och riskkoncentration i större koncerner. Ett behov av en utförlig och rättvisande externredovisning kan även finnas, om ifrågasatta transaktioner eller värderingar behöver granskas i efterhand. Mot denna bakgrund finns det enligt vår mening regelmässigt ett större behov av god genomlysning av de finansiella företagens ekonomiska förhållanden jämfört med flertalet företag i allmänhet. Detsamma gäller för de finansiella företagens koncerner. Behovet är alltså i grunden motiverat av de skäl som gör att finansiella företag står under särskild finansiell tillsyn. Vår bedömning överensstämmer med den syn som redovisningslagstiftningen bygger på. 7 Finansiella företag betraktas mera generellt som större företag även i EU-sammanhang. 8 För att säkerställa en god genomlysning är det befogat att även mindre onoterade finansiella företag i grunden upprättar fullständiga och rättvisande finansiella rapporter om ställning, resultat och kassaflöden. Men även upplysningarna i noter och andra delar av externredovisningen som kompletterar de finansiella rapporterna, främst kapital- och resultatanalyser, bör vara fullständiga och relevanta. 9 När det gäller kassaflödesanalyser kan följande framhållas. Kassaflödesanalyser ska enligt ÅRKL upprättas av alla institut oavsett storlek. Regeringen har dock uttalat att samma lagregler inte generellt bör gälla för försäkringsföretag 10. Standarderna IAS 1 Utformning av finansiella rapporter och IAS 7 Kassaflödesanalys innehåller dock inget undantag för försäkringsföretag. Kassaflödesanalyser måste därför finnas med i koncernredovisningar enligt IAS-förordningen. Värdet av kassaflödesanalyser är enligt vår uppfattning i princip inte heller mindre i försäkringsföretag än i andra finansiella företag. Vi anser därför att IFRS-anpassade redovisningsföreskrifter inte bör innehålla något generellt undantag för försäkringsföretag i denna del. 11 Vi återkommer dock till frågan om en lättnad bör finnas för vissa onoterade mindre försäkringsföretag. 7 Se bl.a. prop. 1998/99:130 s. 183 och prop. 2005/06:121 s. 87 och 89. 8 Se t.ex. BRD och FRD som inte innehåller några särskilda lättnadsregler för mindre finansiella företag. Jfr även EG-kommissionens rekommendation 2002/590/EG av den 16 maj 2002 Revisorers oberoende i EU. Med företag av allmänt intresse avses i rekommendationen företag som är av betydande allmänt intresse på grund av verksamhet, storlek eller antalet anställda eller på grund av att de har ett stort antal aktieägare. Som exempel på sådana företag nämns kreditinstitut, försäkringsbolag, investmentbolag, fondföretag, pensionsförvaltare och börsnoterade företag. Enligt regeringens uppfattning finns ett mycket stort allmänintresse av att revisionen av de finansiella företagen har god kvalitet och uppfattas som trovärdig (prop. 2005/06:97 s. 29 f). 9 Med finansiella rapporter avses i princip en årsredovisning och koncernredovisning med undantag för förvaltningsberättelsen, kapitaltäckningsanalysen och resultatanalysen. Det är de finansiella rapporterna som omfattas av tillämpningsområdet för godkända IAS/IFRS. 10 Se prop. 2005/06: 116 Förenklade redovisningsregler, m.m, s. 94. 11 Att även onoterade försäkringsföretag bör upprätta en kassaflödesanalys följer av hänvisningarna till IAS 1 och IFRS 7 i de allmänna råden till 2 kap. 2005:34. 10

En god genomlysning av finansiella företag kräver också att företag lämnar information till externa intressenter som är tillräckligt aktuell. Alla onoterade finansiella företag bör därför upprätta åtminstone en delårsrapport per år, eftersom förhållandena på de finansiella marknaderna kan förändras snabbt. Detta bör framgent även gälla för försäkringsföretag. Där förordar FI idag endast att företag som har mer än en miljard i balansomslutning upprättar delårsrapporter. För onoterade försäkringsföretag med en balansomslutning som understiger 1 miljard räcker normalt de särskilda regler om kvartalsvis tillsynsrapportering för FI:s tillsyn av ekonomisk rapportering oftare än helåret. 12 Företag med en balansomslutning som uppgår till högst 1 miljard ska därför inte regelbundet behöva sända in delårsrapporter till FI. Det bör räcka med den möjlighet som FI har enligt rörelsereglerna att vid behov begära in rapporten i enskilda fall. Med hänsyn till de finansiella företagens verksamhetsinriktning är behovet av god genomlysning störst när det gäller redovisningen av finansiella instrument och försäkringsavtal. Behovet av god genomlysning bedöms också minst lika stort för en finansiell koncern som för en juridisk person. 2.2.3 Underlag för tillsyns- och statistikrapportering till FI SAMMANFATTNING FI har ett särskilt intresse av att årsredovisningen uppfyller höga krav på rättvisande ekonomisk information om ställning, resultat och risker, eftersom den är grundläggande för tillsyns- och statistikrapportering. Den årsredovisning som upprättas av svenska finansiella företag ligger direkt eller, vanligen, indirekt till grund för tillsynsrapportering till FI. 13 Även om särskild tillsynsrapportering lämnas fyller externredovisningen, såsom angetts ovan, en kompletterande roll i tillsynen. Reglerna för särskild tillsynsrapportering kan i och för sig teoretiskt utformas helt självständigt i förhållande till externredovisningen. Av kostnadsoch tillförlitlighetsskäl är det emellertid värdefullt att den vanliga redovisningen i stor utsträckning kan ligga till grund. Om alltför många justeringar måste göras blir informationen dyrare för företagen att ta fram. Det finns också begränsningar för hur många och stora justeringar som kan göras i förhållande till redovisningen utan att den justerade informationen förlorar i tillförlitlighet. 12 Se Finansinspektionens föreskrifter (2004:23) om svenska skadeförsäkringsbolags kvartalsvisa rapporteringsskyldighet samt föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:31) om svenska livförsäkringsbolags och tjänstepensionskassors kvartalsvisa rapporteringsskyldighet 13 Alla kreditinstitut och värdepappersbolag lämnar kvartalsvis standardrapporter enligt föreskrifter (FFFS 2004:18) om rapportering av kvartals- och årsbokslutsuppgifter. Alla försäkringsbolag lämnar årsbokslutsuppgifter. För skadeförsäkringsbolagen regleras detta i föreskrifter (FFFS 2005:17) om svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter eller föreskrifter (FFFS 2005:18) om mindre lokala svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter. Livförsäkringsbolag lämnar årsvisa rapporter enligt föreskrifter (FFFS 2005:21) om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter. Livförsäkringsbolag och understödsföreningar som är tjänstepensionskassor lämnar även kvartalsvis rapporter enligt föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:31) om svenska livförsäkringsbolags och tjänstepensionskassors kvartalsvis rapporteringsskyldighet). Övriga understödsföreningar fullgör rapporteringsskyldigheten genom att ge in årsredovisningen till FI. 11

Externredovisningen fyller också en roll som underlag vid beslut om extern finansiering av rörelsen och tillämpning av allmänna bolagsrättsliga regler, t.ex. tvångslikvidation om aktiekapitalet är förbrukat. Det kan därför uppkomma osäkerhet om FI:s underlag för bedömningen av kapitalstyrka och risker i allt för hög grad baseras på andra klassificeringar, värderingar och upplysningar än den vanliga redovisningen. De säruppgifter om ställning, resultat och risker som FI trots allt kan behöva ta in, bör vara väl samordnad med informationen i den externa redovisningen. Om den grundläggande redovisningen är oklar eller justeringarna bygger på felaktiga premisser om redovisningen, riskerar tillsynsrapporteringen att bli mindre meningsfull. En samordning förbättrar också säruppgifternas tillförlitlighet. Uppgifterna blir ju lättare för företagen att ta fram med hjälp av de ordinarie redovisningssystemen. FI:s behov av avvikande tillsynsrapportering minskar också, om framför allt årsredovisningen uppfyller högt ställda krav på rättvisande ekonomisk information om ställning, resultat och risker. Vad vi ovan anfört beträffande tillsynsrapporteringen är också tillämpligt på den statistik som FI tar in från finansiella företag och vidarebefordrar till Statistiska Centralbyrån. 2.2.4 Underlag för tillämpning av rörelseregler på företagsnivå SAMMANFATTNING Årsredovisningen ligger till grund för tillämpningen av särskilda rörelseregler för juridisk person. Redovisningen hos alla finansiella företag inom en sektor bör därför utgå från gemensamma klassificerings- och värderingsregler för tillgångar, skulder och eget kapital. Vidare bör redovisningsoptioner vara kända och begränsade. Mindre företag bör därför inte få några särskilda redovisningslättnader när de gäller klassificering och värdering av tillgångar och skulder eller redovisning av eget kapital. Finansiella företag omfattas av krav på verksamheten som saknar motsvarighet för företag i allmänhet. Flera av dessa rörelseregler har en mer eller mindre direkt koppling till klassificering och värdering av tillgångar och skulder i årsredovisningen samt redovisning av eget kapital. De finansiella företagens årsredovisningar ligger först och främst till grund som underlag för beräkning av de finansiella företagens kapitalkrav, om inga avvikande regler ges där. 14 Vad som kan redovisas som eget kapital utgör inte minst huvudelementet i kapitalbasen. Denna ska regelmässigt uppgå till en viss minsta nivå och viss nivå i förhållande till verksamhetens storlek. 14 Se för berörda institut främst 1 kap. 6 lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) som behandlar kapitalbasen samt närmare regler för beräkning av kapitalkrav för övrig verksamhet i 6 kap. 1 föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2003:10) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Se för försäkringsbolag främst 7 kap. 1, 22 och 24 försäkringsrörelselagen (1982:713 FRL). Se också föreskrifter (FFFS 2005:17) om svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter samt föreskrifter (FFFS 2005:18) om mindre lokala svenska skadeförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter 12

Kapitalbasen utgör en buffert för att främja att åtagandena mot skyddsvärda intressenter ska kunna fullgöras. För att kunna ha enhetliga kapitalkravsregler mellan olika företag inom en finansiell sektor är det i praktiken väsentligt att olika företag i redovisningen har enhetliga klassificerings- och värderingsregler för tillgångar och skulder. Detsamma gäller för redovisningen av eget kapital. Om redovisningsreglerna innehåller olika optioner är det väsentligt att dessa är kända och begränsade på samma sätt för alla företag inom sektorn. Detta anger ramen för vilka effekter som kan förväntas på kapitalkravet. Sådana effekter som inte lämpligen bör godtas i rörelsesammanhang kan beaktas genom särskilda justeringsregler. Liknande samband mellan redovisnings- och rörelseregler finns exempelvis också när det gäller placeringsbegränsningarna för de tillgångar som försäkringsbolag måste inneha för att täcka försäkringstekniska skulder. Där kan värderingsprinciperna i redovisningen få viss betydelse för om begränsningarna är uppfyllda eller inte. 15 På liknande sätt kan principerna för redovisningen få betydelse för om begränsningar för innehav i andra finansiella företag är uppfyllda. 16 På grund av dessa skäl bör inte mindre företag ha några särskilda redovisningslättnader när det gäller klassificering och värdering av tillgångar och skulder eller redovisning av eget kapital. 2.2.5 Underlag för tillämpning av rörelseregler på grupp- och konglomeratsnivå SAMMANFATTNING Koncernredovisningen kan också ligga till grund för tillämpningen av särskilda rörelseregler för företagsgrupper eller finansiella konglomerat. Finansiella företag inom olika finansiella sektorer bör därför ha gemensamma redovisningsregler för tillgångar, skulder och eget kapital samt gemensamma konsolideringsregler för inräkning av anknutna företag. Optioner på dessa områden bör vara kända och begränsade. Koncernredovisningen kan också användas som komplement till tillsynsrapporter för grupper eller konglomerat. Inga redovisningslättnader bör därför medges för koncernredovisningar som omfattar andra finansiella företag. Traditionellt har särskilda rörelseregler för finansiella företag varit fokuserade på den juridiska personen. Under senare år har rörelseregler mot bakgrund av internationella regler från i första hand EG i allt större utsträckning kommit att omfatta även grupper inom en finansiell sektor (finansiella företagsgrupper avseende institut respektive försäkringsgrupper avseende försäk- 15 Se 7 kap. 10 f som innebär att flertalet skuldtäckningstillgångar ska värderas till verkligt värde men utan att ange hur det verkliga värdet ska bestämmas och att vissa tillgångar ska värderas enligt 4 kap. ÅRFL. 16 Se t.ex. 7 kap. 9 lagen (2004:279) om bank- och finansieringsrörelse om begränsningar för innehav av icke-finansiella företag. Gränserna är relaterade till kapitalbasen och kan påverkas av värderingsprincipen för innehavet. 13

ringsföretag). 17 Sverige har nyligen på grund av EU-samarbete infört lagar för att beakta grupper som innehåller företag verksamma inom olika finansiella sektorer (så kallade finansiella konglomerat). 18 På grund av utvecklingen har intresset av gemensamma klassificerings- och värderingsgrunder i externredovisningen hos olika finansiella företag inom olika sektorer ökat. Detsamma gäller redovisningen av eget kapital. Redovisningen ligger nämligen till grund för gruppbaserade redovisningar som utgör underlaget för beräkningen av ekonomisk ställning och kapitalkrav för finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper. Externredovisningen ligger även till grund för beräkningarna av kapitalkrav på konglomeratsnivå. Det angivna intresset är särskilt tydligt om beräkningarna görs på basis av företagens individuella räkenskaper. Emellertid finns motsvarande intresse även om beräkningarna sker med utgångspunkt i koncernredovisningen. Det är då viktigt att gemensamma klassificerings- och värderingsregler samt konsolideringsregler tillämpas av olika grupper och konglomerat under tillsyn. Därigenom motverkas olikheter enbart genom att skilda redovisningsmetoder får tillämpas av olika moderföretag i olika grupper. Trovärdigheten hos de uppgifter som ett företag lämnar som underlag för ett överordnat företags gruppredovisning ökar också om företaget själv använder informationen i sin externredovisning. Enhetliga principer inom en grupp förbättrar också tillförlitligheten i en konsoliderad gruppredovisning, eftersom behovet av justeringar med hänsyn till avvikande principer i andra gruppföretag minskar. I förekommande fall främjas också analyser av undergrupper i förhållande till överordnade grupper. Nya EG-baserade tillsynsregler om finansiella konglomerat medför dessutom ett större behov av gemensamma klassificerings-, värderings- och konsolideringsregler för företag inom olika finansiella sektorer. Gemensamma principer redan i årsredovisningen på företagsnivå för de i gruppen ingående företagen ökar även här trovärdigheten och tillförlitligheten i informationen när den ska sammanställas för konglomeratet. Vidare förbättras analysmöjligheterna av konglomeratet i förhållande till underordnade finansiella grupper. Såsom tidigare angetts kan koncernredovisningen i sig användas som ett komplement till beräkning och rapportering av kapitalbas m.m. enligt rörelsereglerna. FI kan därigenom få ett mer komplett underlag för bedömning av gruppernas eller konglomeratets kapitalstyrka och risker, om olika slag av finansiella som ingår i gruppen eller konglomeratet tillämpar gemensamma regler i redovisningen. Mot denna bakgrund bör finansiella företag som ingår i en gruppredovisning för en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller finansiellt konglomerat inte få några särskilda redovisningslättnader från klassificerings-, värderings- eller konsolideringsregler. 17 Se för institut 7 kap. 5 kapitaltäckningslagen. Se för försäkringsföretag 7 a kap. 6 FRL och 10 föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:4) om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag och understödsföreningar som ingår i en grupp. 18 Se lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och prop. 2005/06:45 Finansiella konglomerat samt föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2006:6) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 14

2.2.6 Särskilt om redovisningsbehovet hos finansiella holdingföretag SAMMANFATTNING Av liknande skäl som för finansiella företag under tillsyn bör inga särskilda redovisningslättnader finnas för onoterade finansiella holdingföretags koncernredovisningar enligt ÅRKL eller ÅRFL. Alla finansiella holdingföretag som upprättar delårsrapporter enligt ÅRFL bör i framtiden tillämpa de allmänna råden i 8 kap. om delårsrapporter. Om balansomslutning understiger 1 miljard kronor behöver den inte sändas in till FI. Finansiella holdingföretag ska under vissa förutsättningar upprätta koncernredovisning enligt ÅRKL eller ÅRFL. 19 Vad vi i det föregående angett om värdet av enhetliga klassificerings-, värderings- och konsolideringsregler är också relevant för finansiella holdingföretags koncernredovisningar. Även sådana företag kan komma att ingå i gruppbaserade redovisningar eller konglomeratsredovisningar till grund för finansiell tillsyn och kapitalkrav. Finansiella holdingföretags koncernredovisningar kan därför även få betydelse som komplement till nämnda tillsynsredovisningar. Det anförda talar för att inga särskilda lättnader bör medges för finansiella holdingföretags koncernredovisningar. Alla finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisningar enligt ÅRFL ska enligt lag upprätta minst en delårsrapport per räkenskapsår oavsett företagets storlek. 20 Det talar för att alla finansiella holdingföretag oavsett storlek bör tillämpa de allmänna råden i 8 kap. FFFS 2005:34. I överensstämmelse med vad som gäller för försäkringsbolag och understödsföreningar bör finansiella holdingföretag lämna in rapporten till FI enbart om balansomslutningen överstiger 1 miljard kronor. En delårsrapport från mindre finansiella holdingföretag kan externa intressenter ändå få tillgång till via bolagsverket. 2.2.7 Behovet av externredovisning i fall med internationell anknytning SAMMANFATTNING Av hänsyn till utländska externa intressenter och samarbete med utländska tillsynsmyndigheter bör inga särskilda lättnader finnas för svenska företag med internationell anknytning. Därmed avses svenska företag som driver verksamhet utomlands eller ingår i en koncern med utländska finansiella företag. Svenska företag med internationell anknytning Finansiella företag kan vara verksamma genom gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering andra länder. Svenska finansgrupper och konglomerat har ofta utländska finansiella företag som ingår i gruppen. I dessa fall föreligger det enligt vår mening ett särskilt behov hos företagen 19 Se 1 kap. 1 andra stycket ÅRKL respektive ÅRFL. 20 Detta följer av årsredovisningslagen (se 9 kap. 1 ÅRL). 15

och externa intressenter att externredovisningen så långt möjligt upprättas enligt internationella redovisningsstandarder från IASB. En sådan inriktning förbättrar förutsättningar för europeiska kunder och motparter att förstå och tolka redovisningen, eftersom IAS/IFRS tillämpas av i vart fall alla noterade koncerner inom EU. Därmed förbättras också möjligheterna att svenska finansiella företags redovisningsprinciper är enhetliga med andra utländska företag i en grupp eller ett konglomerat. Som tidigare nämnts ökar också tillförlitligheten och trovärdigheten i gruppbaserade redovisningar för tillsynsändamål, om gemensamma redovisningsregler tilllämpas redan på företagsnivå. Det senare bedöms särskilt viktigt i de fall utländska tillsynsmyndigheter fungerar som samordnare av grupper eller konglomerat som omfattar svenska företag. Dessa kan lättare tolka svenska redovisningar eftersom de i sitt hemland tillämpar IAS/IFRS. Den samordning som förutsätts mellan olika tillsynsmyndigheter i olika länder när det gäller internationella grupper underlättas också om tillsynsrapportering och gruppredovisningen sker med utgångspunkt från samma grundläggande redovisningsregler. FI bör därför främja att internationella standarder så långt möjligt används av svenska företag som ingår i koncerner som även innehåller utländska företag. Svenska finansiella företag med internationell anknytning bör alltså tillämpa IAS/IFRS utan särskilda förenklingar. Svenska filialer till utländska företag Svenska filialer till ett företag i EES-land ska upprätta ett svenskt årsbokslut. Filialer till ett företag från tredje land ska upprätta en årsredovisning. 21 Reglerna om filialers redovisning finns i filiallagen som hänvisar till motsvarande regler för finansiella företag. Filialer ska därutöver integreras i det utländska ägarföretagets årsredovisning. Ägarföretaget inklusive filialen kan i sin tur behöva konsolideras i ett utländsk eller svenskt moderföretags koncernredovisning. Integreringen av filialers verksamhet hos ägarföretaget underlättas i de flesta fall om filialen upprättar sin årsredovisning eller årsbokslut enligt klassificerings- och värderingsregler i internationella redovisningsstandarder. Allt fler företag i Europa övergår ju till att redovisa enligt IAS/IFRS. I sådana fall förbättras också förutsättningarna för genomlysning av filialen visavi ägarföretaget. Det torde också förenkla filialernas rapportering till tillsynsmyndigheter i framtiden. Det kan nämligen förväntas att tillsynsrapporteringen i olika EES-länder allt mer kommer att börja utgå från IAS/IFRS. Filialer ska som princip beskattas i Sverige för sin verksamhet. Därför kan filialer inte generellt tillåtas tillämpa IAS-förordningen utan ska tillämpa lagbegränsad IFRS. Möjligheten att tillämpa IAS-förordningen är dessutom enligt lag i Sverige begränsad till koncernredovisningen. 21 Se 14 lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. 16

Filialer i Sverige till utländska företag hemmahörande i ett annat EES-land ska, såsom framgått ovan, enbart upprätta ett årsbokslut. Sådana filialer behöver inte heller tillämpa lagregler och redovisningsföreskrifter om tilläggsupplysningar eller förvaltningsberättelsen. De är därför naturligt att de inte behöver tillämpa upplysningsreglerna i IAS/IFRS. Däremot bör sådana filialer behandlas som ett svenskt företag med internationell anknytning när det gäller frågor om klassificering och värdering. De bör därför inte ha några särskilda redovisningslättnader från regler om klassificering och värdering. Filialer till företag från tredje land står under tillsyn av FI. Här finns varken ett större eller mindre behov av externredovisningen jämfört med ett svenskt företag med internationell anknytning. Som tidigare nämnts medför en sådan anknytning ett större behov och intresse av att redovisningen i sin helhet följer internationella regler. Sammanfattningsvis bör alltså filialer till företag från tredje land, som upprättar årsredovisningar, tillämpa IAS/IFRS och RR 32:05 utan några särskilda förenklingar. 22 Filialer från EES-land, som enbart upprättar årsbokslut, bör dock generellt undantas från upplysningskraven men tillämpa andra delar av IAS/IFRS som omfattar ett svenskt årsbokslut. Sistnämnda filialer bör alltså tillämpa klassificerings- och värderingsreglerna utan några särskilda förenklingar. 2.2.8 Behovet av externredovisning i förhållande till verksamhetens storlek SAMMANFATTNING Den bedriva verksamheten i sig och inte företagets storlek bör vara avgörande för vilka redovisningslättnader som införs. Med hänsyn till detta, och vår bedömning ovan om behovet av redovisningsinformation, bör i princip inga lättnader ges till finansiella företag. Inga förenklingar bör ges till mindre företag som är av särskilt allmänt intresse. Hit bör i vart fall räknas banker, kreditmarknadsföretag, livförsäkringsbolag och understödsföreningar som är tjänstepensionskassor. För att underlätta en IFRS-anpassning bör dock andra mindre finansiella företag, i vart fall övergångsvis, ges vissa lättnader när det gäller upplysningarna. De bör enbart lämna de upplysningar enligt IAS/IFRS som är av störst betydelse för företag som bedriver finansiell verksamhet. Även jämförelsevis små finansiella företag kan ha stora exponeringar till ett fåtal enskilda kunder. För sådana kunder kan det få allvarliga konsekvenser om åtagandena inte kan fullföljas. Detta talar för att företagens storlek i sig inte bör vara primärt avgörande för när lättnader i redovisningen bör med- 22 Som inledningsvis nämnts kan dock vissa IFRS-anpassningar på grund av lag, EG-direktiv eller andra särskilda skäl i praktiken också komma att utgöra redovisningslättnader. 17

ges. Istället bör man lägga större vikt vid den verksamhet som finansiella företag bedriver. Det kan vidare konstateras att alla här aktuella onoterade mindre finansiella företag i vart fall årligen ger in en tillsynsrapportering till FI. Såsom tidigare utvecklats har FI ett särskilt intresse av externredovisningen, eftersom den utgör underlag för tillsynsrapporteringen. Externredovisningen bör därför ge en rättvisande ekonomisk information om ställning, resultat och risker, även om företaget är litet. Mindre finansiella företag måste också ha kontroll över sina risker för att kunna fullgöra sina åtaganden mot kunder. Även i mindre företag är det viktigt att säkerställa att FI och andra granskare i efterhand kan få tillgång till god information om de ekonomiska förhållandena i företaget. Om ett mindre företag bedriver rörelse under enkla förhållanden och med begränsade risker har det också lättare att tillämpa IAS/IFRS. Detta talar för att de i vart fall på sikt bör kunna lämna upplysningar enligt samtliga godkända internationella redovisningsstandarder. Det gäller synnerhet om de flesta av sådana upplysningsregler sällan eller aldrig aktualiseras i onoterade mindre företag. 23 Mindre onoterade företag är också underkastade rörelseregler för att säkerställa att åtagandena mot kunderna kan fullgöras. Såsom tidigare framgått har viktiga rörelseregler koppling till redovisningen. Därför bör även mindre finansiella företag i redovisningen tillämpa klassificerings- och värderingsregler om tillgångar, skulder och eget kapital, som överensstämmer med andra finansiella företag. Det är också befogat att mindre företag lämnar mera fullständiga upplysningar enligt standarder som är särskilt viktiga med hänsyn till den finansiella verksamhet som de bedriver. Så har principiellt även varit fallet enligt äldre redovisningsföreskrifter. Mindre företag är visserligen enligt äldre redovisningsföreskrifter undantagna från ett par tilläggsupplysningar som rör den finansiella verksamheten. Men dessa har i allt väsentligt avsett detaljerade upplysningar som varit komplicerade att ta fram. Sådana komplicerade detaljföreskrifter har numera utmönstrats till förmån för mera allmänna upplysningsregler enligt IFRS 7 och IFRS 4. Upplysningsreglerna i nämnda standarder är också avsedda att kunna tillämpas på företag med okomplicerade finansiella instrument eller försäkringsavtal. Enligt vår mening finns det därför inte samma behov som förut av lättnader i tilläggsupplysningarna om finansiella instrument och försäkringsavtal. 24 Om mindre företag ska omfattas av förenklingar i redovisningen bör lättnaderna alltså övergångsvis begränsas till upplysningar enligt standarder som vi bedömt har, relativt sett, normalt mindre betydelse för företag som bedriver finansiell verksamheten. Till den finansiella verksamhet bör då i första hand hänföras redovisningen av leasingavtal, finansiella instrument och försäkringsavtal som förekommer i rörelsen. Även mindre företag kan ha en särskilt viktig roll inom det finansiella systemet. Små företag med en finansiell verksamhet som är särskilt viktig ur allmänt intresse bör enligt vår mening inte få några särskilda lättnader i för- 23 Se t.ex. IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar och IFRS 3 Rörelseförvärv. 18