B-Föreningsbrev Avsändare: Nora Släktforskarklubb c/o BM Lundell Trädgårdsgatan 14 H No 37 Decembris 2000 tillönskas av Styrelsen God Jul och Gott Nytt År
Nora Släktforskarklubb Styrelse: Britt-Marie Lundell, ordförande Trädgårdsgatan 14 H, 713 32 NORA 0587-150 49 bm.lun@telia.com Birgitta Pettersson, sekreterare Rådstugugatan 38, 713 31 NORA 0587-120 57 birgittapettersson@swipnet.se Birgitta Persson, kassör Alvägen 8, 713 30 NORA 0587-125 78 birgitta-nils@swipnet.se Åke Mossberg Bergslagsgatan 14, 713 32 NORA 0587-106 95 mossberg.nora@telia.com Gunnel Molitor Fornaboda 27, 711 91 LINDESBERG 0581-520 49 Inga-Stina Persson Anders Wedbergsgatan 6, 713 32 NORA 0587-100 83 Ann-Mari Söderberg Mårdstigen 22, 713 33 NORA 0587-31 18 71 FÖRFATTAREN ANSVARAR SJÄLV FÖR INSÄNT MATERIAL. Citat ur Anno Domini får göras om källan anges. Ordföranden Har ordet. Under de två sista åren har ju Anno Domini och Hembygdsföreningen Noraskogs Medlemsblad utkommit i en gemensam skrift. Som framgick av Monica Damell Modins artikel i förra numret, har Hembygdsföreningen valt att f o m hösten 2000 ge ut en egen medlemsskrift. Samarbetet under de här två åren har fungerat alldeles utmärkt, och vi säger TACK för den här tiden. Anno Domoni, som vid det här laget utkommit i 18 år, får f o m detta nummer ett något annorlunda utseende. Den mest påtagliga förändringen är väl, att vi, av praktiska skäl, väljer att ge ut tidningen i A-5 format. Styrelsen hoppas att detta skall tas emot väl av våra läsare. 11. Var jag på gravöl efter Pehr Jansson i Tolvsbörd. 12. Förhör hos N.M.S. I Gammelhyttan 18. Tog rättighetsjärnet i Öskebohyttan. AUGUSTI 1790. 08. Patron Hedblad var hos oss och Gyllenspets och Timander kom. 11. Var vi alla till Vassland. 12. Var vi på bröllop hos A.B.S. i Kåfalla. 16. Såddes 1 1/4 råg. 27. Var jag till Nora. 30. Var jag till Finnån på förhör, på aftonen till Stadra. APRIL 1791. 04. Var vi till Kåfalla och hälsade på Löjtnant Andersson. 06. Dog P. Floselius. 11. Var vi till Hjulsjö. 13. Förhör hos O.H.S. I Gammelhyttan. 14. Förhör hos O.G.S. I Finnshyttan. 19. Var jag till Hjulsjö och begravde Floselius. 24. Var jag åter till Hjulsjö. 28. Fått en gädda på långrev och abborrar i mjärden. NOVEMBER 1791. 02. Var vi till E. Persson i Vassland. Gravander och Arnkvist kom dit efter oss. 06. Blev Finnsjön lagd. 08. Mantalsskrivning. 11. Var vi på bröllop hos L.N.S. i Kohlartorp. 17-18. Finnsjön blev åter ren. 26-27. Finnsjön lagd för andra gången. 30. Var vi till Bm A.B.S. i Kåfalla. JANUARI 1792. 10-11. Gräsligt Snöoväder. 22. Insp. Vallmo kom och stannade över natten. MARS 1792. 29. Dog Konungen Gustav den tredje. APRIL 1792. 10. Var jag till Nora. 16. Kom Heikensköld till oss. 22. Blev Finnsjön ren. 24-28. Sådde på alla ställen. OKTOBER 1792. 03. Var vi alla till Kåfalla. 12. Mantalsskrivning. Ahlmark, Sundman, Carlmark åt middag hos oss. 15. Var vi till Nora på Timanders bröllop. 17. Kom vi hem från bröllopet. 21. Vi var hos O.P.S. till kl. 4 på morgonen. 22. Kom Hedblad till oss. NOVEMBER 1792. 17. Var jag på bröllop hos 2
begrafningsfärd, yttrade fattigstyrelsen idag, att dennes fordran wore nog högt uppdrifven, då den afledne Enkan egentligen icke varit församlingens fattighjon, och det således varit Gust. Anderssons och dess hustrus Christelige pligt och skyldighet att såsom moder i det närmaste henne försörja; och som Gust. Andersson förut af fattigvården fått emottaga 2 Rdr Bº och derjemte fått för klockor och kista vid hennes begrafning, ansåg fattigvårdsstyrelsen förbemelte man för Lik kista och begrafningshjelp wara hederligen betald med 2 Rdr 3 sk Banco tillskott, så att han med det han förut erhållit fått kännas med en penninghjelp af 6 rdr 32 sk Banco, eller 10 kr Rgs. Något utöver denna summa ansåg sig Järnboås fattigförsörjning ingalunda vilja eller utom obillighet kunna gå. Änka i fråga hette Brita Andersdotter. Hon var född 1780-07-23 i Björkbrotorp, Järnboås sn. Hon gifte sig 1802-01-28 Rune Ljungberg Släkt och Hembygdsforskare, Torpinventerare numera bosatt i Örebro, men född och uppvuxen i Lobergstorp, Järnboås, har haft tillfälle att ta del av två dagböcker, skrivna av Järnboåsprästen Johan Thurin under åren 1788-1820. Dagboksanteckningarna är mycket kortfattade, men berättar ändå en hel del om en prästs göranden och låtanden. Rune kallar sin nedteckning av dessa dagböcker för AXPLOCK UR EN PRÄSTMANS DAGBÖCKER och välvilligt låter han oss delge våra läsare några av dessa axplock. MARS 1788. 02. Predikade jag. Vestman kom till oss. 05. Var jag till Nora på Taxeringen. 09. Predikade B. Fahlecrantz ottosången. Jag högmässan. 10. Förhör hos J.K.S. I Nyhyttan. När det här numret läses av våra medlemmar runt om i Sveriges land står julen för dörren. Jag tar därför tillfället i akt att önska Er alla en riktigt TREVLIG HELG! Britt-Marie Lundell Klubbnotiser Lördagen den 23 september samlades vi, ett 15-tal förväntansfulla släktforskarvänner, vid Lindesbergs Hembygds och Fornminnesförenings skolmuseum i Munkhyttan. Där mottogs vi av Astrid Landström, som bjöd oss stiga in i det lilla röda skolhuset, som inte alls ser ut som skolhus brukar göra. Själva skolsalen, som alltså nu är museum, är belägen på övervåningen. Där fatttas varken de hederliga gamla skolbänkarna, med plats för två elever, katedern eller skolböckerna. T o m skolfröken står där och ser ut över klassen. Att skolgången i Sverige skulle vara obligatorisk fastslogs i folkskolestadgan av 18 juni 1842. Det dröjde dock ytterligare några årtionden, innan fasta skolor började finnas i de olika byarna. Munkhyttan, som låg på Hammarby Bruks ägor, fick sin skola genom brukspatron Wedbergs försorg. Vid Hammarby fanns två exakt likadana hus, ett av dem flyttades till Munkhyttan och inreddes till skola. Efter Astrid Landströms mycket intressanta lektion gick vi ut i solskenet och promenerade bort till den plats där Munkhyttans hytta en gång legat. En och annan passade på att redan nu smaka på innehållet i den medhavda kaffekorgen. Några av oss väntade tills vi med bilens hjälp förflyttat oss till kolarkojan och kolmilan, som döljer sig i skogen vid Sqvatthammarshult, inte så långt från Munkhyttans skola. En givande och trevlig utflykt. 3
Onsdagen den 25 oktober träffades några av oss på Biblioteket. Vi pratade lite om bouppteckningar och vad de kan innehålla. Där kan man ju i de flesta fall få mycket värdefulla upplysningar, om vilka arvingarna var, om lös och fast egendom samt fordringar och skulder. 2000-talets första Släktforskardagar anordnades i Linköping 26-27 augusti. Värdföreningar var Föreningen DIS och Östgöta Genealogiska Förening. Sveriges Släktforskarförbunds ordförande Krister L:son Lagersvärd hade avböjt omval. Vid Riksstämman, som hölls lördagen den 26, fanns två kandidater till posten som förbundsordförande. Dalarnas Släktforskarförbund och Västerås Släktforskarförbund hade nominerat Jon Pallin, Borlänge, och han var även valberedningens kandidat. Genealogiska Föreningen hade nominerat Ted Rosvall, Falköping. Vid den slutna omröstningen fick den förstnämnde 62 röster och den sistnämnde 67. Ny ordförande för Sveriges Släktforskarförbund, för två år Åke Mossberg hade också med sig sin lilla bärbara dator, och visade oss en del nyheter på registerfronten. Britt-Marie Lundell framåt, blev alltså Ted Rosvall. Avgående förbundsordföranden Krister L:son Lagersvärd utsågs till hedersledamot i Sveriges Släktforskarförbund. Erik Carlsson, ordförande i Västgöta Genealogiska Förening mottog budkaveln för Släktforskardagar år 2001. Dessa kommer att anordnas i Borås den 24-26 augusti. År 2002 är det Dalarnas tur. Träffpunkt då blir Borlänge. En Släktforskar och Förtroendemannakonferens kommer att äga rum den 24-25/3 2001 på Släktforskarnas Hus, Moskogen, Leksand. BML skuldsedel utfärdas och underskrifves af ledamöterne uti Styrelsen: P. Persson i Wassland ordförande, Anders Persson i Gamelhyttan vice ordförande. Per Persson och Svante Johansson Nyhyttan, Olof Nilsson Lindesby, C.A. Johansson Petersfors, Hans Hansson Kåfallstorp, Israel Israelsson Moshyttan, Anders Ersson Jernboås, Petter Andersson Göranstorp och Olof Persson i Wassland, hvilka alla ansvara, en för alla och alla för en såsom för egen skuld, för fattigvårdens skulds återbetalande. I Järnboås allmänna fattigvårdsstyrelses protokoll den 13 jan 1850 träffar vi på ISRAEL PERSSONS ÄNKA I BJÖRKBROTORP, JÄRNBOÅS som ligger sjuk, och eftersom hon viterligen aldrig legat församlingens fattigvårds försörjning till last, blef på hennes mågs anhållan om hjelp för henne, henne anslaget 2 Rdr Banco. Protokollet den 27 jan samma år upplyser om att Israel Perssons Enkas i Björkbrotorp måg Gustaf Andersson hade yrkat, att han för sin svärmoders vård under sjukdom och till hjelp vid begrafning måtte erhålla 10 Rdr Banco. Fattig.v.styrelsen, som ansåg hans begäran obillig, då det varit hans sonliga pligt att något göra för sin svärmoder, beviljade honom endast en fattig Likkista, efter han förut fått 2 Rdr Bº, hvilke gåfvor gingo i värde till 7 Rdr Rgs, men som han nog orimligt yrkade högre betalning tillsades mannen att till fattigstyrelsen inlemna räkning, hvilken Styrelsen hade att antingen gilla eller afslå. Den 17 februari förekommer ärendet återigen Sedan Gust. Andersson i Mårdshyttan till härvarande fattigvårds styrelse företedt en räkning slutande sig på 10 Rdr Banco, neml. 7 Rdr för underhåll och vård i 7 veckors tid af dess Svärmoder Isr. Pers. Enka från Björkbrotorp under dess sjukdom, och 3 Rdr Bº för hennes kista och 4
underhåll, för Man personer finnes för större del arbete vid grufvor och hyttor, men qvinspersoner, isynnerhet flere med oägta Barn, kan sig ej försörja ehuru desse sednare är tilldelt underhåll; med anledning häraf så togs denna sak i öfvervägande, och fann styrelsen att lin och hampa borde inköpas, och detta utlemnas till spånad, samt sedan på auction försäljas, och blifvande förlust påföras fattigvården, men detta beslut fattades likväl under den förutsättning att räntefritt Lån af 300 dr Rmt utaf Länets fattigvård kan erhållas. 2 På grund af förestående beslut uti 1 beslöts det ordföranden i fattigvårds styrelsen genom ansökning ställd till Örebro Läns allmänna fattigvård anhåller om ett räntefritt lån af 300 dr Rmt uppå ett års tid, och beslöts att om lånet bifalles, I Jernbåos Kommunalstämmas Protokoll den 29 Dec. 1890 omnämns en öfverenskommelse af den 31 December 1877, om ersättning till Rote af fattigvårdsmedel, för fattiga hvilka Roten måste anskaffa husrum och ved nemligen: För en person utan barn För familj utan Barn eller Enka eller Enkling med ett Barn För familj med till och med 2 Barn, Enkling eller Enka med 3 Barn Familj med flere än 2 Barn, Enkling eller Enka med flere än 3 Barn och derutöfver 10 kronor 20 kronor 30 kronor 40 kronor Beslöts att denna afgift betalas vid hvarje års slut och fortfar under Tre år, och sedan vidare till ändring begäres och beslutas efter framstäld proposition, godkände och antog stäm- Min mormor Alma bergström Och hennes anor Min mormors, Alma Bergström, anor har gått att följa till början av 1700-talet. På både faderns och moderns sida är det fråga om gamla smedsläkter. Se figur 1. På faderns sida heter släkten Bergström. Den kommer så långt kyrkböckerna kan redovisa från Skinnskatteberg i Västmanlands län. Anfadern, mormors farfars farfars far hette Jan Mattsson. Han var bosatt i Prästgården, Skinnskatteberg, och hade anställning som bruksdräng. Han var gift med Anna Andersdotter från Högfors församling, Västmanlands län. Jan och Annas son Jan, född år 1737 i Prästgården i Skinnskatteberg, var den förste i släkten som antog namnet Bergström. Han kom att bosätta sig i Kyrkbyn i Skinnskatteberg, där han avancerade till hammarsmedsmästare. Han var gift med Ingebor Mårtensdotter, född 1741 i Västangårdshyttan i Skinnskatteberg. Ingebors mor, Greta Stina Furigg, var sannolikt vallon. Mormors farfars far Jan Bergström var född 1769 vid Sjösmedjan i Skinnskatteberg och gift med Eva Lisa Viveg, född 1770 i Kyrkbyn, Skinnskatteberg. Fadern, som var brukssmed, hette Johan Christopher Viveg och kom från Tyskland. Jan Bergström var en riktig nomad, ständigt flyttande. Bland Bostadsorterna finner man bl.a. Fellingsbro, Malma, Österunda och Hofors, där han slutligen slog sig ner som spiksmed. En bror till Jan, David, var smed i Siljansnäs. Mormors farfar, David Henrik Bergström, föddes den 17 december 1800 i Malma i närheten av Köping. Han gifte sig i Hofors 1826 med Brita Catrina Hagström, född 1799 och dotter till kapten Jonas Hagström i Gävle. Hennes mor var född Cajanus och hade anor från en gammal finsk prästsläkt. Vid giftermålet tjänade David Henrik dräng, men redan året efter giftermålet fick han anställning vid Tjärnäs masugn i Torsåkers församling. Där föddes mormors far Carl Johan den 23 augusti 1827, David Henrik stannade i Tjärnäs i fyra år, innan resan 5
Debiteringslängden af den 28 Dec. 1862. Sedan är du fast, STINA, i detta att söka efter dina förfäder och se hur de arbetade och slet. Hur familjerna har grenat ut sig och just DU, STINA har kommit till detta liv för att fortsätta den strävan på jordelivet, som de började. allmänna fattigvården, och således föras uti en Räkning. De gamla och sjuka fattiga bortaccorderas för år till bästa pris, så väl detta som hus- hyremedel till Rotarne och de fattigas beviljade årsunderstöd, utgår af Socknens gemensamma kassa; vid behof af medel till fattigkassan, bestämmer kommunalstämman på allmän sammankomst huru mycket skall taxeras och utgå enligt faststälda Uppbörds och Forts sid 19 Forts från sid. 17 Protokoll den 27 Dec. 1867. Som församlingens fattigvårdsstyrelse ser med bekymmer den svåra tid som i denna Vinter kommer att förestå, hafver nu med beräkning af dels de 67 ständigt tilldelade fattigvård för år 1867, funnit att nu dagligen tilltager många fattiga som måste hjälpas, hvarigenom fattigvårdskostnaderna mycket kommer att öfverstiga den år 1866, hvilken på 34 1/12 dels hemman utgör en stor kostnad. Men härtill kommer många som om arbetsförtjenst kunde dem anskaffas, de sjelfva bidraga kunde till sitt 6
Medlemsvärvning är ju en fråga som alltid har aktualitet i varje släktforskarförening. Sol-Britt Henningsson har här skrivit ner några av sina funderingar i ämnet. ÄR SLÄKTFORSKNING NÅGOT FÖR DIG, STINA? Nja, säger Du. Var med mig några gånger, när jag sitter och studerar mikrokort och söker efter min farfars farfar och farfars farmor, så ska du se vad spännande det är. Hur går du tillväga? frågar du. Jo, jag börjar att titta i födelseboken och får fram när farfars far är född, vad hans föräldrar heter och var de bor. Sedan går jag över till husförhörslängden, där kan jag bl.a. se om det finns fler barn i familjen. Det är den bok, som prästen skrev i när han gick omkring och förhörde sig om byns folk kunde sin katekes. När prästen kom till ett torp skrev han upp vilka som bodde där, fyllde i om barn blivit födda, vem som dött, vilka som flyttat in eller ut under året. När man tog nattvarden skrevs det upp i en särskild kolumn. Jag har även funnit att hela familjer gått ur statskyrkan och ingått i någon annan församling, till exempel mormonerna eller baptisterna. Sedan finns en kolumn för övriga anteckningar. Där har jag funnit en som blivit dömd för dråp. Han fick sitta i cellfängelse i två år. Vem var det? frågar du. Det var min farfars far. Men hur gick det till då, dråpet? Ja, det vet jag inte än. Då får jag åka till Landsarkivet i Uppsala och söka i domböckerna där, för domböckerna för den aktuella tiden är inte mikrofilmade. Visst är det spännande att leta efter sina förfäder och fundera över hur deras liv varit. Varför hände detta dråp med min farfars far, var han våldsam, full eller var det så att han måste försvara sig? Får jag veta det? fortsatte österut, denna gång till Uhrfors i Åshammar i Gästrikland. Där blev han mästersven. Efter ett år i Uhrfors gick flyttlasset till Tolffors bruk i närheten av Gävle. Vistelsen där varade till någon gång efter 2 september 1838. Denna dag tog David Henrik och hans hustru Brita Katarina sista gången nattvarden i Valbo församling. Från Tolffors blev flyttvägen lång efter dåtida förhållanden, ända till Finspång i Risinge församling, Östergötlands län. Familjen bestod nu av fem personer: förutom fadern David Henrik och modern Brita Katarina, av sonen Carl Johan och döttrarna Eva Katarina och Johanna Matilda, 7 resp. 1 år vid inflyttningen. Man hade dessutom dräng och piga: Lars Jansson Sträng och Maria Hagström, en syster till Brita Katarina. I Finspång arbetade Carl Johan med fadern i smedjan. I 1847-1850 års husförhörslängd för Risinge församling finner man, att både far och son undergått uppenbar kyrkoplikt för stöld, varvid de i samband med gudstjänsten fick ta plats på en botbänk framme i koret och där of- fentligt bekänna sitt brott och sin ånger och motta avlösning för brottet. Vari stölden bestått nämns inte, men man kan gissa. Smederna arbetade efter ett slags ackordssystem. Av en bestämd kvantitet träkol och tackjärn skulle de framställa en fastställd mängd stångjärn. Blev produktionen mindre, underjärn, blev det avdrag på lönen. Vid större produktion än normen, överjärn, blev det i stället lönetillägg. Men smederna ansåg, att överjärnet tillhörde dem och inte bruksägarna och sålde järnet bl. a. till bönder i trakten. Uppfinningsrikedomen var stor, när det gällde att forsla överjärnet ur smedjan. Oftast lyckades man, men ibland blev man tagen på bar gärning. Var det första resan kunde brukspatronen nöja sig med att dela ut några rapp med tjurpesen på smedens rygg. Upprepades stölden blev det utan förbarmande åtal. När Carl Johan var 22 år, flyttade han till Hults bruk i Kvillinge församling, Östergötlands län. Där blev han smedsdräng 7
först hos hammarsmedsmästaren Jonas Westbom, sedan hos hammarsmedsmästaren August Bonnier. 1851 flyttade han till Lämneå bruk, Tjällmo församling, Östergötlands län, där han blev mästersven, d v s hammarsmedsmästarens närmaste man. 1869 hade han avancerat till stångjärnssmed. 1855 blev ett betydelsefullt år för Carl Johan. Den 21 oktober gifte han sig med smedsdottern Emelie Karolina Gillerström, född i Sonstorp i Hällestads församling den 27 februari 1834. Carl Johan och Emelie bodde på Lämneå bruk till år 1873. De fick åtta barn, varav två dog endast några månader gamla. Även Emelie Karolina var av gammal smedsläkt. Stamfadern hette Gustav Olofsson och var bosatt på Gillerstorp i Östra Vingåkers församling, Södermanlands län. Hans son, min mormors morfars farfar Lars, tog namnet Gillerström efter torpet, där han var född. Han blev mästersmed vid Forsa bruk i Östra Vingåker. Han var gift med Katarina Hybberts (även namnet Hybinette förekommer) av vallonsläkt. Mormors morfars far, Gustav var bosatt i Skönnarbo, Tjällmo församling, där Gustav Adolf var smedsdräng vid Lämneå bruk. Hans son, mormors morfar, Lars Gustav Gillerström, föddes i Skönnarbo den 22 januari 1805. Han var gift med Anna Maja Herrman, också hon av gammal smed- adel. Lars Gustav var hammarsmedsmästare vid Nedre Hammaren i Sonstorp i 22 år och vid Lämneå bruk i omkring 23 år. Han arbetade vid 75 års ålder fortfarande som hammarsmed. Lars Gustav och Anna Maja fick nio barn, av vilka Emelie Karolina, min mormors mor var nummer tre. 1873 började man bygga en martinugn vid Kristinefors bruk i Tjällmo församling, ca 5 km nordväst om Lämneå. Där fick Carl Johan anställning som masugnsarbetare men fick också vara med om att bygga upp ugnen. Den 27 april 1874 var han sysselsatt med takläggning och råkade av någon anledning falla ner från taket. I fallet krossade han huvudet. Döden var ögonblicklig. Emelie Karolina blev nu ensam med fem barn i åldern från sexton till knappt tre år. Hon bodde STYRELSES protokollsbok 1848-1869. Protocoll hållet i Jernboås fattigvård Söndagen den 5:te Juni 1853. 4 Uplästes efterföljande Sockenstämmo beslut af den 22 sistledne Maj, hvilket skulle nu intagas uti dagens protocoll, till framtida efterrättelse: På derom af Fattigvårdsstyrelsen gjord hemställan, beslöts att Prestbevis af Torpare och Inhyseshjon som från annan Församling vilja inflytta, ej bör af Pastor emottagas, och de i församlingen skrifvas förr än fattigvårdsstyrelsen lemnat sitt bifall. Skulle någon hemmansegare ändock vilja emot sådant bifall på sin jord bosätta dylika personer, vare han skyldig att hos Fattigvårdsstyrelsen ställa borgen för deras framtida underhåll, så att de ej framdeles må komma fattigvården till last och kostnader. Protocoll hållet med Jernboås fattigvårds ledamöter. Jernboås den 21 April 1863. 1 Som genom kungörelse så väl alla behövande fattiga, som hvarje Rotes Rotmästare blifvit kallade, och sig nu infunno, företogs frågan om lottning på Rotarne skulle de fattiga fördelas, beslöts efter rådplägning att för nästa fattigår - räknadt från den 1sta nästa Maj till samma tid 1864 de fattiga ej skulle lottas, utan blott graderas och bestämmas deras underhåll för året, hvaremot de fattiga skulle få qvarbo uti hvar sin Rote, som de en längre tid vistas, emot att Roten erhåller af allmänna fattigvården i hushyra 5 a 10 dr som nu skulle bestämmas; alla fattiga få göra sine uttag af Räkenskapsföraren, och alt utgå af 8
Efter 5 dagar här i Nora, med underbart väder varje dag, återvände våra släktingar till Minnesota, med, som vi hoppas, trevliga minnen och bilder från det gamla landet. Deras önskan är nu att vi återgäldar besöket, och vi hoppas att så skall ske inom ett år. Vi har redan fått brev och kort från dem med påskrift av de enda svenska ord, som de förstod Tack så mycket. Nu har vi berättat den otroliga sagan om resultatet av mannens i Kalifornien efterforskningar. Till sagan hör, att de båda tremänningarna, på var sin sida om Atlanten, Emil Andersson i Minnesota och Sven-Olov Persson i Sverige, är lika som två bröder. Världen är liten ibland, och detta sammanträffande var för oss som en saga. Tänk vad släktforskning kan ge! Inga-Stina Persson Sven-Olov Persson Som uppföljning av den kortfattade historiken om FAT- TIGVÅRDEN i Sverige, som publicerades i förra numret, återges här några protokoll hämtade ur JÄRNBOÅS FATTIGVÅRDS- till en början kvar på Skönnarbo, dit familjen flyttat i samband med masugnsbygget, men tvingades 1875 tillbaka till Lämneå, där hon bodde inhyses och fick plats som piga på herrgården. Min mormor Alma Karolina Bergström föddes på Lämneå bruk den 8 juli 1856. 1872, två år före faderns död, lämnade hon hemmet och fick plats som piga i Kristberg, Östergötlands län. Via Stjärntorps slott vid Roxens norra strand och Örebro kom hon 1888 till Dylta bruk som hushållerska åt Karl Hofgren, som året innan blivit änkling och hade två minderåriga barn. Alma och Karl fick tillsammans två döttrar: Anna (min mor) och Alma. Mormor var en skicklig berättare. Det är många kvällar jag tillbringat i hennes kök, medan hon berättat om sin barndom på Lämneå bruk och om smederna där. Smederna var vidskepliga och trodde på både tomtar och troll. Mormor kunde med inlevelse berätta om hur tomtarna hjälpte till i smedjan om nätterna under förutsättning att smederna skötte sig och höll god ordning. Men om gen i smedjan kastas huller om buller, och det pågick natt efter natt, tills ordningen blivit bättre. Hon berättade också om otroliga händelser, som smederna kunde råka ut för på hemvägen från arbetet, spökhistorier som fick håret att resa sig på en stackars fem-sexåring och som gjorde, att jag knappt vågade gå den branta trappan ner till vårt kök. Det kunde handla om hästen som stannade i den mörka natten, medan körkarlen såg ett begravningsfölje passera mitt över vägen. Eller som den gången, när hennes morfar tappade ett vagnshjul, när han på natten var på väg till hemmet i Skönnarbo. Som tur var, stod morfar på god fot med tomten, som berättade att hjulet låg i Hällestabacken. Morfar fick vandra den långa vägen dit och mycket riktigt. Där låg hjulet, berättade mormor. Och mormor trodde på alla historier, som hon berättade! På gamla dar led mormor av åldersdemens och var under sina sista år mycket förvirrad. Hon var mycket oförsiktig med 16
eld och gick i garderoberna med brinnande ljus som belysning. Min mor, som vårdade henne, måste till slut gömma undan tändstickorna för henne. Trots detta lyckades hon gömma undan en ask. En kväll, när mor kom upp till henne för att tända i kaminen, brann det redan för fullt! Och inte nog med det. Hon hade också lyckats tända på gardinerna i rummet. Hade inte mor kommit i tid, hade hela huset brunnit ner. Mormor dog den 25 november 1946, 90 år och 4 månader gammal. Lämneå bruk, som omtalats ovan, har anknytning till våra trakter. Det köptes 1811 av brukspatron Per Vassrin, son till bergsmannen och vice talmannen Per Persson från Vassland i Järnboås församling. 1874, när mormors far Carl Johan Bergström omkom, ägdes bruket av Haddebo bruksbolag. Vi hade också en släktträff lördagen den 23 september, där de få, som finns kvar i Sverige, mötte upp. Som program på släktträffen, förutom Åke Mossbergs visning av gamla Pershyttebilder, granskade vi antavlor och egna medförda gamla album med kort. Alltid var det någon, som visste vem personerna var. Vi lyssnade även till den gamla gruv och vällingklockan i Gamla Pershyttan, då den ringde in helgmål kl. 18.00. Vår farmor ringde nämligen i denna vällingklocka i 17 år, 4 gånger om dagen, på morgonen, före och efter middagstimmen, och när arbetet var slut på kvällen. Ersättningen då var 10:- kronor om året från Perhytte Grufvebolag och 10:- kro- Största släkten finns over there, då 4 av syskonen från Emtaboda utvandrade till Nord- Amerika. Det kunde blivit ett femte syskon. Äldste brodern skickade nämligen biljetter till vår farfar Per Anton och hans fru Maja Stina, men farmor ville inte utvandra. De hade redan 3 barn, och hon hade sina gamla föräldrar. Detta är vad vår far Adolf Persson berättat för oss. Han var yngste sonen och ännu ej född då. I stället blev det systern Matilda Andersson, som reste. Emigranternas ättlingar är nu spridda över hela USA, men mannen i Kalifornien har funnit de flesta, till och med fler än Emil och Lois Andersson kände till. Han har utfört ett fantastiskt arbete åt oss. Vi är honom innerligen tacksamma. Vi hoppas bara, att även han kommer hit till Sverige, så vi kan visa honom, var hans anfäder kommer ifrån. Vi har funnit många, många av hans släktingar. Underligt nog hade han från början samma efternamn som vi, Persson, men det blev amerikaniserat till Peterson. 10 15
kyrkogårdsföreståndaren om han möjligen kände till henne och fick till svar: Jag kände henne mycket väl. Hon var kassör i vår Baptistkyrka i många år, och jag och min bror arrenderar jord av hennes son. Anna Louise Andersson dog 1993 och var begravd på samma kyrkogård. Hon blev 95 år gammal. Philip Gustavsson gav namn och adresser på hennes barn, och mannen i Kalifornien kontaktade dem. Det slog ned som en bomb. De trodde inte att det fanns några levande släktingar kvar i Sverige. Kontakten hade varit bruten, sedan de första emigranterna dött, och svenska språket hade inte följt de kommande generationerna. Så började vi skriva till varandra och berätta om våra släktingar i Sverige och USA, främst Minnesota där en del av emigranternas ättlingar finns. Vi har i höst, i september, haft besök av den som arrenderade ut jord till kyrkogårdsföreståndaren. mormor Augusta och hennes man odlade upp på prärien. Ett mycket trevligt sammanträffande, som gav oss mycket. Vi ordnade så de fick se var Augusta var född, torpet Emtaboda vid sjön Emten i Nya Pershyttan. Vi besökte även torpet Utmålet, där Augustas mor var född. Vidare fick de se en kolmila i Lockhyttan. Emil Anderssons mormors far, Anders Andersson, var nämligen torpare och kolare vid Emtaboda i 30 år, 1852-1882. Båda torpen lades ned i början av 1900-talet, och efter 100 år finns bara lite lämningar kvar efter hus och källare. Vi hade även andra utflykter inbokade, t ex ett besök vid huset i Glifsa, Striberg, där Augustas syster bott, liksom besök på kyrkogården och i kyrkan. Vi visade var Augusta Andersson haft sin första plats i Gamla Pershyttan, samt bönhuset, där hon som 18-åring blev medlem i Baptistkyrkan, vilken hon också blev trogen hela livet. Församlingarna som Folkbokförings- Begrepp. Med anledning av Riksskatteverkets planer på att avskaffa församlingsbegreppet, hade Värmlands Släktforskarförening i en motion till årets Riksstämma föreslagit att Sveriges Släktforskarförbund skulle uttala sig för ett bevarande av församlingarna som folkbokföringsbegrepp, och även inlämna en officiell protestskrivelse mot RSV:s planer till bl.a. regering, riksdag och RSV. Detta förslag antogs av Riksstämman. Med anledning av Riksstämmans ställningstagande har Sveriges Släktforskarförbund nu tillställt regeringen en skrivelse, där man föreslår, att Riksskatteverkets förslag, som går ut på att avskaffa församlingarna som grund för folkbokföringen, skall avslås. Riksantikvarieämbetet har, i ett pressmeddelande, framfört liknande synpunkter. Detta meddelande kom samma dag som Sveriges Släktforskarförbund sände in sin skrivelse. Förbundet har även sänt sitt uttalande till ett flertal tidningar. Men än så länge är det bara ett fåtal som intresserat sig för ämnet. Den här frågan bör också uppmärksammas ute bland medlems - organisationerna, som bör försöka påverka riksdagsledamöter och andra politiker på lokal nivå. Den som har tillgång till internet kan läsa Förbundets skrivelse i nättidningen Rötter: www.genealogi.se/remiss1.htm (Källor: Angeläget nr 3/00 och Släkthistoriskt Forum nr 4/00) Ordföranden 14 11
ATT LYCKAS MED DET OMÖJLIGA Det kom ett brev till Nora Släktforskarklubb från en man bosatt i Kalifornien USA. Han skickade sitt släktträd med förfrågan om någon i vår klubb kände till personerna på det eller visste någon, som han kunde få hjälp av. Detta var i slutet av januari 1999. Som tur var, deltog jag (Inga-Stina) i det styrelsemötet. Det var vårt släktträd. Jag kände genast igen namnen, som vi tidigare forskat fram. Vi kommer från var sin bror i Norra Tolsboda. Jag tog brevet, kollade med min bror om vi skulle svara, och så blev det. Svaret sändes som E-mail en kväll, och nästa morgon hade vi svar. Mannen i Kalifornien var lika överväldigad som vi över att ha funnit några släktingar. Han berättade mera om sig själv och sina anhöriga, och vi gav honom alla uppgifter, som vi forskat fram på den släktgrenen till i början på 1600-talet. De äldsta uppgifterna funna på Karlskoga Hembygdsarkiv, något som han aldrig kunde ha fått från SVAR. Han var mycket tacksam för alla uppgifter. Vi hade berättat, att vår farfar, Per Anton Andersson i Gamla Pershyttan, hade 4 syskon, som utvandrat till Nord-Amerika i slutet av 1800-talet, men vi hade ingen aning om var de bosatt sig. Vår far hade sagt Svenskbygderna, men Nord-Amerika är ju stort. Som tack för alla uppgifter han fått från oss, erbjöd han sig att försöka hjälpa oss att finna utvandrarna och deras ättlingar. Han frågade om vi inte visste vart de kommit, men i kyrkböckerna stod endast NordAmerika. Ingen fanns kvar att fråga här. Det enda vi kom på var om det kunde finnas en bo- uppteckning efter en syster i Stockholm. Sagt och gjort, vi skrev till Stockholms Stadsarkiv efter bouppteckningen. Där nämndes två av de utvandrade. En syster, Augusta Andersson, var gift med en farmare August Swanson i Montevideo. Den andra systern, Matilda Andersson, var gift med en farmare Nel- Mannen i Kalifornien fann familjen, men frågade igen efter förnamn på farmare Nelson. Han hade funnit 20 stycken farmare Nelson, vars fru hette Matilda, men åldern stämde ej in på vår Matilda. Tyvärr kunde vi inte hjälpa honom. Men efter ytterligare sökning fann han familjen John och Matilda Nelson boende 2 hus från systern Augusta Swanson i Montevideo Minnesota. Nu gällde det att finna deras ättlingar. Han frågade begravningsbyråer i området efter gamla kyrkogårdar. Det finns ju ingen statskyrka i USA utan många olika kyrkor. Han fann våra familjer begravda på en gammal Baptistkyrkogård i Leenthrop Township Chippewa County Minnesota (i närheten av Montevideo). Kyrkogårdsföreståndaren, en svenskättling med namnet Philip Gustavsson, var mycket hjälpsam och fotograferade gravarna, som låg bredvid varandra. Han mindes till och med att det brukade sitta blommor på gravarna på Memorial days. Dessa uppgifter gav mannen i Kalifornien ytterligare information. Det måste finnas ättlingar. Han tog hem dödsattester på familjerna och fann där Augustas dotter, Anna Louise Andersson. Han frågade då igen 12 13