Gärningsculpabedömningar vid frivilligt själväventyrande

Juridiska institutionen Höstterminen 2018 Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng Gärningsculpabedömningar vid frivilligt själväventyrande Culpa as fault in case of voluntary self- endangerment Författare: Annikka Björk Handledare: Doktorand Gustaf Almkvist

2

Förord På högstadiet fick min klass i uppgift att skriva ett arbete om två yrken vi var intresserade av och mitt val föll på konditor och åklagare. Nu blir jag förmodligen vare sig det ena eller det andra, men jag tror att världens cafébesökare borde tacka mig för att jag åtminstone helt uteslöt en av inriktningarna Medveten om att ett förord inte brukar ägnas åt att fiska efter tack till sig själv så vill jag rikta ett till min handledare Gustaf Almkvist för intressanta diskussioner, råd och stöd. Uppsatsens ämne har minst sagt varit snårigt och jag hade förmodligen hamnat mer snett än önskvärt utan så värdefull vägledning. I övrigt vill jag tacka mor, far och älgbrorsorna för att ni har lärt mig allt om att vara en människa, Stella och Sofia för evig vänskap, Fredrik för att du är så rolig och Clara för att du har suttit med mig långa, trötta dagar på JB. Eftersom det här är det sista jag skriver på juristprogrammet måste min alldeles särskilda tacksamhet dock riktas till Malin Edin. Tack för att du aldrig hoppade av programmet för att bli frisör. En juristutbildning är värdefull men inte mycket i jämförelse med att få en riktigt bra kompis! Uppsala 15/1 2019 Annikka Björk 3

4

Förkortningar BrB Brottsbalken BGH Bundesgerichtshof HD Högsta domstolen HIV Humant immunbristvirus MS Multipel skleros NJA Nytt juridiskt arkiv NSL Narkotikastrafflag (1968:64) NTkf Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskap Prop. Proposition RF Regeringsformen (1974:152) RH Rättsfall från hovrätterna SOU Statens offentliga utredningar 5

6

Innehållsförteckning Förord... 3 Förkortningar... 5 1. Inledning... 9 1.1 Bakgrund... 9 1.2 Syfte och avgränsningar... 11 1.3 Metod och material... 12 1.3.1 Den rättsdogmatiska metoden 12 1.3.2 Något om materialet 13 1.4 Disposition... 14 2. Brottsbegreppet i relevanta delar... 15 2.1 Allmänt om prövningen av brott... 15 2.2 Var i brottsbegreppet befinner vi oss nu?... 16 2.3 Brottsbeskrivningsenlighet i förhållande till vållande till annans död... 16 2.3.1 Straffbudets rekvisit 16 2.3.2 Allmänt om gärningsculpa 18 3. Gärningsculpabedömningens beståndsdelar... 19 3.1 Otillåtet risktagande... 19 3.1.1 Något om gärningskontroll 19 3.1.2 Om riskbedömningen 20 3.1.3 Goda skäl att avstå 21 3.2 Relevanskravet... 25 3.3 En analys av tingsrättens gärningsculpabedömning i fentanylmålet... 26 3.3.1 Inledning 26 3.3.2 Tingsrättens domskäl i relevanta delar 27 3.3.3 Självmord som relevansfråga och som en fråga om det funnits goda skäl att avstå från gärningen. 29 3.3.4 Tingsrättens beaktande av att köparna varit missbrukare 32 3.3.5 Kommentar och slutsatser 33 4. Betydelsen av missbrukarens frivilliga själväventyrande... 36 4.1 Självmord och medhjälp till självmord i svensk straffrätt... 36 4.1.1 Bakgrund 36 7

4.1.2 Straffrihet för medhjälp till självmord 36 4.2 Skiljelinjen mellan dödande med samtycke och medhjälp till självmord i svensk praxis... 38 4.2.1 Inledning 38 4.2.2 NJA 1979 s. 802 Hedebymålet 38 4.2.3 RH 1996:69 Huntingtons sjukdom 39 4.2.4 Svea hovrätts dom 2018-10-19 i mål B 11230-17 Självmordspakten 39 4.2.5 Analys och slutsatser 40 4.3 En analog bedömning av uppsåtligt själväventyrande och uppsåtligt självmord 41 4.3.1 Inledning 41 4.3.2 Exemplet med vapenförsäljningen 42 4.3.3 Synen på uppsåtligt själväventyrande i doktrin och några exempel ur praxis 43 4.3.2 Reflektion och slutsats 47 4.4 Bedömningen i fentanylmålet mot bakgrund av vad som framkommit... 48 4.4.1 Gärningsmän eller medverkande i fentanylmålet? 48 4.4.2 Betydelsen av köparnas faktiska insikt om riskens omfattning 49 5. Avslutande analys och slutsatser... 51 5.1 Inledning... 51 5.2 Vilka krav ställs på ett beslut för att det ska vara fråga om ett frivilligt själväventyrande?... 51 5.3 Hur bör frågan om frivilligt själväventyrande operationaliseras i gärningsculpabedömningen?... 53 Källförteckning... 55 8

1. Inledning 1.1 Bakgrund Under de senaste åren har missbruket av den syntetiska opioiden fentanyl och av fentanylanaloger ökat kraftigt i Sverige. De psykoaktiva substanserna säljs ofta över internet i olika beredningsformer som till exempel i nässprejsflaskor. Fentanyl används inom sjukvården i syfte att lindra svår smärta och är mycket potent och kortverkande. Generellt kan sägas om fentanyl och fentanylanaloger att de är svårdoserade och att det vid feldoseringar finns en stor risk att användaren får andningsstillestånd och avlider. Risken är särskilt stor om användaren inte brukar eller missbrukar opioider på regelbunden basis och därför inte har byggt upp en tillräckligt hög toleransnivå. Under år 2017 låg, enligt rättsmedicinalverket, fentanyl och fentanylanaloger bakom fler dödsfall i Sverige än heroin. 1 En principiellt viktig fråga som har hamnat i ljuset på grund av de många dödsfall som har orsakats av fentanyl och fentanylanaloger under de senaste åren, är hur långt ett eventuellt straffrättsligt ansvar ska sträcka sig för de som säljer preparaten över internet. Södertörns tingsrätt fick anledning att överväga denna fråga när två personer åtalades för flera fall av grovt vållande till annans död enligt BrB 3 kap. 7 efter att de sålt fentanylanaloger i nässprejsform som inte var narkotikaklassade vid gärningstillfället. Åtta personer som köpte och brukade nässprejerna avled till följd av detta. Tingsrätten konstaterade i fentanylmålet 2 att det fanns ett orsakssamband mellan försäljningen av preparaten och de aktuella dödsfallen. För att undersöka om orsakssambandet kunde anses innefatta ett straffbart vållande genomförde domstolen en gärningsculpabedömning. Domstolen fann att kravet på gärningsculpa var uppfyllt och att gärningsmännens försäljning därmed hade innefattat ett otillåtet risktagande som hade orsakat de avlidnas död på ett relevant sätt. I och med att gärningsmännen även ansågs ha varit personligt oaktsamma dömdes de för grovt vållande till annans död i åtta fall. 1 Se Rättsmedicinalverket, 27/2 2018, Westin, Aftonbladet 27/2 2018 2 Södertörns tingsrätt dom 2018-05-31 i mål B 13806-16 9

Att offren hade köpt och använt preparaten i syfte att missbruka dem som rusmedel var inte en faktor som domstolen beaktade till förmån för de tilltalade. Istället konstaterades det att de båda säljarna hade haft anledning att anta att köparna av fentanylanalogerna hade haft nedsatt impulskontroll och nedsatt förmåga att agera rationellt i förhållande till sin egen hälsa i jämförelse med många andra. Med hänsyn till att säljarna sålde just missbrukspreparat till missbrukare framstod risken för att köparna skulle dö av preparaten som större enligt domstolen. Däremot menade tingsrätten att de tilltalade inte skulle kunna anses ha orsakat de avlidnas död på ett relevant sätt om det visat sig att offren hade tagit preparaten för att medvetet begå självmord. Enligt tingsrätten kunde det dock uteslutas att så varit fallet. Att någon åtalas för vållande till annans död för att ha sålt narkotika, eller andra farliga substanser, som offret i och för sig har avlidit av men också har intagit frivilligt, är väldigt ovanligt i svensk rätt. Det beror sannolikt beror på att åklagare i första hand väljer att åtala för brott enligt NSL i dessa fall. Södertörns tingsrätt var emellertid inte första tingsrätt att döma för vållande till annans död i ett fall som detta. Redan 2003 dömdes en man i Sundsvalls tingsrätt för grovt vållande till annans död efter att ha sålt just fentanyl till en man som sedan överdoserat. I det fallet gjordes inte en lika uttrycklig gärningsculpabedömning, men tingsrätten konstaterade att samtycke inte kunde frita gärningsmannen från ansvar från grovt vållande till annans död. Det framstår alltså som om tingsrätten i det fallet bedömde det faktum att offret själv köpt och brukat fentanylet utifrån bestämmelsen om samtycke som ansvarsfrihetsgrund i BrB 24 kap. 7. 3 I takt med att försäljningen av psykoaktiva substanser som inte är narkotikaklassade ökar och fler dödsfall sker till följd av användningen av sådana substanser, är det rimligt att anta att fler kommer att åtalas för vållande till annans död i denna typ av fall. Det finns därmed ett visst behov av att titta närmare på de straffrättsliga frågor som uppstår när vållande till annans död väljs som en alternativ väg för att hålla säljare av den här typen av substanser straffrättsligt ansvariga. 3 Sundsvalls tingsrätt dom 2003-12-11 i mål B 2081-03 10

1.2 Syfte och avgränsningar Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att undersöka var och hur gärningsculpabedömningen påverkas av att den person som den aktuella gärningen riktar sig mot har fattat ett beslut att utsätta sig för risken att dö (själväventyrande). 4 För att uppfylla syftet kommer uppsatsen att utgå ifrån gärningsmännens handling i fentanylmålet och den gärningsculpabedömning tingsrätten genomförde i målet. De frågor som uppsatsen mer specifikt syftar till att besvara är dels frågan om köparnas handlingar att införskaffa och bruka de psykoaktiva substanserna i fentanylmålet är en fråga om ett ogiltigt samtycke eller om det bör beaktas inom ramen för gärningsculpabedömningen. En relaterad fråga blir då var i gärningsculpabedömningen, och på vilket sätt, köparnas handlingar bör beaktas. Påverkar det frågan om gärningsmannens handling innefattar ett otillåtet risktagande eller är det en relevansfråga? Begränsar offrets handlingar och intentioner gärningsmannens straffbarhet över huvud taget i dessa fall? Hur spelar offrens autonomi en roll i sammanhanget? För att besvara dessa frågor kommer även betydelsen av ett frivilligt själväventyrande att jämföras med gällande rätt i fråga om andra personers inblandning i någons frivilliga självmord. Min avsikt är inte att skriva en enda lång rättsfallsanalys av en underrättsdom enbart i syfte att påpeka dess eventuella brister. Min uppfattning är att gärningsculpabedömningen är en komplicerad procedur, även om den bedömningsstruktur som den ger i bästa fall kan fungera som ett behövligt tankestöd för den som ska avgöra vilka gärningar som är rättsstridiga och inte. 4 Begreppet själväventyrande är en översättning av det tyska begreppet Selbstgehfärdung. Det tyska begreppet används bland annat av BGH i fallet BGHst32, 262 där en person friades från vållande till annans död efter att han förberett och försett en annan person med en spruta heroin som den senare sedan självständigt brukat. Personen som brukade sprutan avled till följd av en överdos. BGH konstaterade att det inte kan komma i fråga att straffa en person för vållande till annans död om personens gärning består i att han har medverkat till en annan persons frivilligt fullföljda själväventyrande företaget under eget ansvar. Det översatta begreppet själväventyrande används även av Frände 2002 s 243 11

Fentanylmålet är ett ovanligt fall, inte bara på grund av att det rör sig om försäljning av extremt farliga psykoaktiva substanser, utan också på grund av att fallets knäckfråga aldrig har prövats av en högre instans tidigare. Frågan om det kan utgöra ett straffbart dödsvållande att sälja ett missbrukspreparat till någon som avlider efter att frivilligt ha intagit substansen kräver en systematisk prövning av brottsbegreppets relevanta delar. Dessutom aktualiserar fallet en för straffrätten mycket central fråga, nämligen i vilken utsträckning en individ själv ska bära ansvaret för att medvetet ha utsatt sig för risker, och under vilka omständigheter det ansvaret skulle kunna övergå till någon annan. Analysen av fentanylmålet är avsedd att fungera som en ingång till dessa mer övergripande frågor. Uppsatsen kommer att avgränsas på så sätt att de delar av brottsbegreppet som inte är av betydelse för frågeställningarna inte kommer att behandlas ingående i uppsatsen. Det gäller till exempel frågan om det föreligger några nationella begränsningar eller ursäktande omständigheter. En annan fråga som inte kommer att tas upp är domstolens gradering av brottet som grovt vållande till annans död. Graderingsfrågan är intressant i och för sig, men faller utanför syftet att undersöka vad brottet vållande till annans död över huvud taget kan anses omfatta i ett fall som detta. 1.3 Metod och material 1.3.1 Den rättsdogmatiska metoden Att påstå att den metod som används i uppsatsen är rättsdogmatisk ger egentligen ingen större insikt om vad som faktiskt kommer att göras men det är inte heller en beskrivning som är inkorrekt. Rättsdogmatiken är nämligen mångfacetterad och det är svårt att identifiera en entydig formel som beskriver vad metoden innebär. Oftast förklaras metoden bäst genom en beskrivning av vad som kommer att göras rent konkret. 5 När tillämparen av den rättsdogmatiska metoden står inför ett juridiskt problem har hon att försöka rekonstruera de ramar som utgör rättssystemet för att 5 Se Kleineman 2013 s 21 12

kunna anlägga dessa på den aktuella situationen och på så sätt kunna besvara frågan vad som utgör gällande rätt. I det konkreta sker detta genom att identifiera, studera och systematisera rättskällorna 6 Det är min avsikt att åstadkomma en sådan rekonstruktion i den här uppsatsen i den mån det låter sig göras. 7 Det ska dock påpekas att det inte kommer att gå att finna ett entydigt svar på den här uppsatsens huvudfråga i rättskällorna eftersom ett sådant helt enkelt inte ges i lag, förarbeten, i rättspraxis från någon högre instans eller i doktrinen. 8 Försäljningen av legala psykoaktiva substanser över internet är ett relativt nytt samhällsproblem vilket innebär att det kommer att finnas ett utrymme mellan det som rättskällorna ger vid handen och det som kan konstateras vara gällande rätt i den här specifika frågan. Det utrymmet kan endast överbryggas genom den tolkning jag själv gör, bunden av den ram som är rättssystemet och då särskilt straffrätten. 1.3.2 Något om materialet I behandlingen av gärningsculpabegreppet kommer framför allt boken Kriminalrättens grunder av Asp, Ulväng och Jareborg att användas. Eftersom boken är skriven på grundval av Jareborgs äldre texter kommer dessa inte att hänvisas till vid redogörelsen för gärningsculpabedömningens olika delar. I delar av uppsatsen kommer resonemang i skadeståndsrättslig doktrin att diskuteras. Gärningsculpabedömningen och skadeståndsrättens fria culpaprövning samt adekvansprövning måste anses vara så närliggande att resonemang i den skadeståndsrättsliga litteraturen kan ha viss bäring även på 6 Härmed avses lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin 7 Se Jareborg 2004 s 5 8 Det bör nämnas att ett offers fria vilja att skada eller döda sig själv eller utsätta sig själv för fara eller risk och den påverkan det har på brottsbedömningen har behandlats som ett teoretiskt problem i doktrin. Se t.ex. Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 162 och 454-456 samt Strahl 1976 s 278-281. Detta är också en anledning till varför doktrinen kan komma att få ovanligt stort utrymme i uppsatsen 13

straffrättens område, så länge det sker med beaktande av de skillnader som finns mellan dessa två rättsområden. 9 1.4 Disposition Uppsatsen är indelad i fem kapitel där det andra innefattar en redogörelse för brottsbegreppets relevanta beståndsdelar. Syftet med avsnittet är att ge läsaren en översikt över brottsbegreppets systematik och samtidigt besvara frågan om var i brottsbegreppet den aktuella problematiken hör hemma. I det tredje kapitlet kommer fokus att ligga på gärningsculpabedömningens olika element, för att sedan analysera den gärningsculpabedömning som genomfördes av Södertörns tingsrätt i fentanylmålet mot bakgrund av vad som framkommit. Det är i det fjärde kapitlet som uppsatsens kärnfråga framför allt kommer att behandlas, nämligen den om vilken betydelse offrets, eller i detta fall köparens, frivilliga själväventyrande har för brottsbedömningen. Kapitlet inleds med en analys av gällande rätt i fråga om medverkan till frivilligt självmord, varefter en jämförelse med frivilligt själväventyrande genomförs. De slutsatser som dras kommer sedan att appliceras på fentanylmålet. I det femte och avslutande kapitlet kommer frågan om vilka egenskaper ett beslut måste ha för att det ska vara fråga om ett frivilligt själväventyrande att analyseras och diskuteras. Därefter följer en diskussion kring hur förekomsten av ett frivilligt själväventyrande bör operationaliseras i gärningsculpabedömningen. 9 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 134-138 14

2. Brottsbegreppet i relevanta delar 2.1 Allmänt om prövningen av brott En av straffrättens grundläggande frågor är när ett brott kan anses vara förövat enligt gällande rätt. Enligt BrB 1 kap 1 är ett brott en gärning, beskriven i BrB eller i annan lag, som är belagd med straff. Detta stadgande ger uttryck för legalitetsprincipen, som är särskilt viktig på straffrättens område. Att straffa enskilda bör anses vara något av det mest ingripande statsmakten har befogenhet att göra, och det ställer därmed höga krav på rättssäkerhet, förutsebarhet och förekomsten av säkerhetsmekanismer som skyddar mot godtycke. Vid prövningen av brott innebär legalitetsprincipen att en i och för sig klandervärd handling inte är brottslig om den inte finns beskriven i ett straffbud. Frågan om en gärning är brottsbeskrivningsenlig är ofta inte helt okomplicerad och innefattar dels en fråga om det föreligger en överenstämmelse mellan straffbudets uttryckliga rekvisit och den konkreta situationen, dels ett beaktande av allmänna straffrättsliga principer som ytterligare avgränsar ett straffbuds tillämpningsområde. Som exempel kan nämnas kravet på gärningsculpa och frånvaron av nationella begränsningar. För att en gärning ska vara otillåten krävs därutöver att det inte föreligger någon rättfärdigande omständighet enligt bestämmelserna i BrB 24 kap. De ovan behandlade brottsförutsättningarna utgör de kriterier som måste vara uppfyllda för att en otillåten gärning ska anses ha företagits. Det räcker dock inte att någon har företagit en otillåten gärning för att denne ska dömas för brott. Enligt BrB 1 kap. 2 ska en gärning anses som brottslig endast om den begås uppsåtligen, om inte annat är föreskrivet. Bestämmelsen stadgar det krav på uppsåt eller, då det är föreskrivet personlig oaktsamhet, som finns för att brott ska kunna konstateras. Om det är möjligt att konstatera att gärningsmannen har agerat med uppsåt eller personlig oaktsamhet finns fortfarande en möjlighet att han undslipper ansvar på grund av förekomsten av en ursäktande undantagsregel. 15

Exempel på sådana undantagsregler finns i bestämmelsen om excess enligt BrB 24 kap. 6 och straffrättsvillfarelse i 24 kap. 9. 10 2.2 Var i brottsbegreppet befinner vi oss nu? Syftet med den här uppsatsen är som sagt att undersöka om en gärningsman, som har sålt en livsfarlig substans till en person som avlider efter att frivilligt ha brukat substansen, kan anses ha orsakat den avlidnes död på ett brottsbeskrivningsenligt sätt. Det är med andra ord inte en fråga som rör bedömningen av en gärningsmans subjektiva skuld i förhållande till en oönskad följd. Om kravet på brottsbeskrivningsenlighet inte kan anses vara uppfyllt i de fall gärningen består i att sälja farliga ämnen som någon sedan brukar frivilligt, finns det inte heller någon anledning att göra som Sundsvalls tingsrätt i mål B 2081-03 och pröva huruvida offrets val att köpa substansen är att betrakta som en rättfärdigande omständighet i form av ett samtycke enligt BrB 24 kap. 7. När en gärningsman frias på grund av att det föreligger en rättfärdigande omständighet innebär det att hans gärning i och för sig är brottsbeskrivningsenlig, men att den ändå inte är att anse som rättsstridig. Det har helt enkelt förelegat någon omständighet som har rättfärdigat gärningsmannens brottsbeskrivnings-enliga handlande. Om gärningen inte är brottsbeskrivningsenlig behöver den inte heller rättfärdigas. 11 2.3 Brottsbeskrivningsenlighet i förhållande till vållande till annans död 2.3.1 Straffbudets rekvisit Av BrB 3 kap. 7 följer att den som av oaktsamhet orsakar någon annans död döms för vållande till annans död. De brottsrekvisit som ställs upp i bestämmelsen är helt enkelt att gärningsmannen ska ha varit oaktsam och att det ska föreligga ett orsakssamband mellan gärningsmannens oaktsamhet och den oönskade följden död. I andra straffbud finns ofta ett mer specifikt verb som beskriver, och därmed även begränsar, vilken typ av orsakande som kan anses vara brottsbeskrivningsenligt. Det kan även finnas andra uttryckliga 10 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 65 11 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 208-210 16

begränsningar avseende vissa omständigheter som måsta omgärda handlingen för att det ska röra sig om det specifika brottet. 12 Ett exempel är brottet olaga tvång i BrB 4 kap 4 där det stadgas att den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något dömds för olaga tvång. I den här bestämmelsen är det relevanta verbet att tvinga någon, vilket utesluter att det rör sig om ett brott om någon endast föreslår att offret gör någonting. Gärningsmannen ska dessutom tvinga på något av de sätt som uppges i straffbudet. Det ska röra sig om tvång genom misshandel, våld eller hot om brottslig gärning. Om gärningsmannen till exempel tvingar någon genom hot om en gärning som förvisso är till men för offret men som inte är brottslig, så rör det sig inte om olaga tvång i BrB:s bemärkelse. BrB 3 kap. 7 kräver inte enligt sin ordalydelse att det ska vara fråga om något specifikt slags orsakande från gärningsmannens sida. Det är fullt möjligt att vålla någons död genom att utöva fysiskt våld mot en person tills denne avlider, likväl som det är möjligt att vålla någons död genom att underlåta att ta bort ett farligt isblock på taket till sin fastighet, om det sedan lossnar och dödar en förbipasserande. 13 Även om orsakanderekvisitet i BrB 3 kap. 7 är helt öppet så begränsas antalet orsakssamband som kan föranleda straffansvar enligt bestämmelsen på andra sätt. Oaktsamhetsrekvisitet i BrB 3 kap 7 kan sägas ge uttryck för två starkt begränsande faktorer i det aktuella sammanhanget. Dels måste gärningsmannen ha varit personligt oaktsam i förhållande till dödsfallet, dels måste gärningen i sig uppfylla kravet på gärningsculpa. 14 Som tidigare nämnts är det frågan om gärningens brottsbeskrivningsenlighet, och inte gärningsmannens skuld, som är i fokus här. 12 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 82-83 13 Se t.ex. RH 1987:26 och NJA 2005 s 372 14 Det bör dock noteras att kravet på gärningsculpa alltid föreligger för att en gärning ska vara brottsbeskrivningsenlig, även om det inte finns något uttryckligt oaktsamhetsrekvisit i en brottsbestämmelse 17

2.3.2 Allmänt om gärningsculpa Nils Jareborg lanserade teorin om gärningsculpa 1977 i uppsatsen Två sorters culpa. 15 Begreppet har sedan dess behandlats utförligt, framför allt i straffrättslig doktrin, av Jareborg själv och andra rättsvetare. 16 Gärningsculpa-bedömningen syftar till att avgöra om ett konstaterat orsaksförhållande mellan en gärning och en oönskad följd är straffrättsligt relevant. För att kunna konstatera att så är fallet måste två grundläggande frågor besvaras. Den första frågan är om den kontrollerade gärningen i sig är oaktsam eller, annorlunda uttryckt, om den kontrollerade gärningen innefattar ett otillåtet risktagande i riktning mot den oönskade följden. Den andra frågan är om följden har orsakats på ett relevant sätt. Det vill säga om det var någon av de risker som gjorde den kontrollerade handlingen oaktsam som realiserades genom följden. 17 Gärningsculpa är ett kriterium som måste vara uppfyllt för att en gärning ska anses vara brottsbeskrivningsenlig. Det är också ett kriterium som är av mycket stor betydelse för att kunna besvara den grundläggande frågeställningen i fentanylmålet, nämligen den om det är möjligt att döma någon för vållande till annans död för att han har försett någon med en livsfarlig substans. I följande kapitel kommer därför gärningsculpabedömningens beståndsdelar att behandlas närmare och frågan om var i gärningsculpabedömningen offrets själväventyrande får betydelse att besvaras. 15 Jareborg, 1977 s 219-248 16 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 138 där det konstateras att gärningsculpaprövningen bestämt ska ses som en del av gällande rätt även om begreppsbildningen inte helt har fått genomslag i svensk domsskrivning ännu. Härifrån utgör fentanylmålet uppenbarligen ett undantag. Att ett konstaterat orsakssamband mellan en gärning och en oönskad följd inte är tillräckligt för att ett brott ska anses ha begåtts får det anses råda enighet kring i doktrin. Se t.ex. Erenius 1971 s 88-89 och Strahl 1976 s 192-193. Strahl förespråkar dock ett annat tillvägagångssätt än Asp, Ulväng och Jareborg ifråga om relevansprövningen där Strahl förespråkar en hypotetisk jämförelse med vad som skulle ha skett om gärningsmannen hade agerat aktsamt. Om det är högst sannolikt att den oönskade effekten hade inträffat även vid ett aktsamt agerande från gärningsmannens sida menar Strahl att relevanskravet inte är uppfyllt. Asp, Jareborg och Ulvängs förespråkade relevansprövning behandlas närmare i avsnitt 4.2 17 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 146-147 18

3. Gärningsculpabedömningens beståndsdelar 3.1 Otillåtet risktagande 3.1.1 Något om gärningskontroll Ett grundläggande krav för att någon ska kunna hållas straffrättsligt ansvarig för en gärning är att personen har haft kontroll över densamma. Om så inte är fallet är straffrättsligt ansvar helt uteslutet. Med kontroll avses framför allt i vilken mån gärningsmannen kan stoppa det kausala händelseförloppet innan det har fullbordats. 18 Vid vissa brott har gärningsmannen kontroll över hela det brottsbeskrivningsenliga händelseförloppet från kontrollerad gärning till förverkligande av den oönskade följden. Ett tydligt exempel på ett sådant brott är mened i BrB 15 kap. 1. I och med att det är gärningsmannen som lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen har han kontroll över den otillåtna gärningen fram till att det i straffbudet beskrivna händelseförloppet har fullbordats. I denna typ av fall är prövningen av om gärningsculpa föreligger eller inte i princip irrelevant eftersom gärningsmannen med full kontroll har orsakat följden. I vissa fall upphör dock gärningsmannens kontroll innan den oönskade följden har realiserats. Det är framför allt i den typen av fall som det blir nödvändigt att pröva om den del av händelseförloppet där gärningsmannen fortfarande har haft kontroll har innefattat ett otillåtet risktagande, och om den okontrollerade följden är relevant i förhållande till det risktagandet. 19 När gärningsmannen säljer en farlig substans till någon bör det typiskt sett anses vara klart att gärningsmannen förlorar kontrollen då substansen övergår till köparen och säljaren inte längre har fysisk kontroll över den. Fram till den punkten har säljaren haft tillräcklig kontroll för att kunna avbryta det kausala händelseförloppet. 18 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 139 19 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 141-145. Se även Strahl 1964 26-27 som använder begreppen beteendebrott respektive effektbrott för att åtskilja brott vars ordalydelse kriminaliserar orsakandet av en effekt och övriga brott 19

3.1.2 Om riskbedömningen Vid en bedömning av frågan om en kontrollerad gärning har innefattat ett otillåtet risktagande är det lämpligt att först försöka avgöra om gärningsmannen över huvud taget har tagit en risk i relation till någonting visst, och att därefter bedöma om risktagandet har varit acceptabelt. Den fråga som ska besvaras i första ledet av riskbedömningen är alltså om gärningsmannen har tagit en risk i riktning mot den oönskade följden. Den bedömningen ska alltid utgå från gärningsmannens position vid gärningstillfället, vilket dock inte innebär att det är en fullständigt subjektiv bedömning. Domaren har istället att genomföra en objektiv bedömning av vad någon i gärningsmannens position rimligen hade kunnat känna till, eller snarare kunnat räkna med, så som världen var beskaffad när gärningen företogs. 20 I praktiken innebär riskbedömningen att domaren har att bortse från vissa omständigheter som är kända för honom eller henne vid bedömningstillfället i sin beskrivning av gärningen. Asp förespråkar dock en alternativ modell där beskrivningen av gärningen görs, förvisso ur ett ex-ante perspektiv, men med all kunskap om gärningen som finns tillgänglig vid bedömningstillfället. Om en sjuksköterska till exempel av misstag ger en injektion som innehåller en dödlig dos av ett medicinskt preparat menar Asp att gärningen ska beskrivas som att: ge en injektion med en dödlig dos av ett medicinskt preparat. Sjuksköterskans villfarelse om doseringen kommer då inte att påverka bedömningen om gärningen har varit gärningsculpös eller inte, att så är fallet kommer med denna utgångspunkt att vara givet. Sjuksköterskans bristande insikt påverkar istället brottsbedömningen vid prövningen av hans eller hennes personliga culpa. 21 I fentanylmålet beskrev domstolen de tilltalades kontrollerade handling som: försäljning av fentanylanaloger i nässprejsform över internet till de nu avlidna personerna. Utifrån Asps alternativa modell hade gärningsbeskrivningen kunnat omfatta det faktum att de avlidna personerna var missbrukare, en omständighet som tingsrätten uteslöt ur beskrivningen. Min uppfattning är dock 20 Asp, Ulväng, Jareborg s 102 21 Se Asp 2003 s 5-24 20

att det är av mindre betydelse i detta fall, om detta faktum inkluderas i beskrivningen eller inte. Den centrala frågan är vilken betydelse köparnas val att utsätta sig för livsfara får för gärningsculpabedömningen. Den frågan kvarstår oavsett om det faktum att köparna var missbrukare inkluderas i gärningsbeskrivningen eller inte. 3.1.3 Goda skäl att avstå Om det kan konstateras att en gärning har innefattat en risk för den oönskade följden och att risken måste ha framstått som plausibel för någon i gärningsmannens position vid gärningstillfället, är nästa fråga att besvara om det var otillåtet för gärningsmannen att ta en risk. En mängd handlingar som vi företar dagligen är tillåtna trots att de medför risker för oönskade följder. Att överhuvudtaget framföra ett fordon är ett illustrativt exempel på ett tillåtet risktagande. Ett mer närliggande exempel på ett tillåtet risktagande är legal vapenförsäljning. Enligt vapenlagen (1996:67) får den som har meddelats tillstånd att bedriva handel med skjutvapen enligt 2 kap. 10 sälja skjutvapen till en enskild person som har vapenlicens enligt 2 kap. 3. Med hänsyn till den fara användningen av skjutvapen kan innebära, bör en vapenhandlare i de allra flesta fall anses ha anledning att beakta risken att köparen eller någon annan skulle kunna komma att orsakas skada av det sålda vapnet. Även om bestämmelserna i vapenlagen innebär att vapenhandeln är starkt reglerad, har lagstiftaren inte valt att helt förbjuda privat vapenägande eller handel med vapen. Uppenbarligen väger det övergripande intresset, att de individer som har ett godtagbart behov av att använda vapen ska få göra det, upp för den risk det trots allt innebär att sälja vapen till någon oavsett om denne har licens eller inte. Det är i skiljelinjen mellan tillåtna och otillåtna risktaganden som gärningsculpabedömningen blir som mest komplicerad. Häri ligger nämligen den straffrättsliga ansvarsfrågans kärna: frågan om vilka riskfyllda gärningar som ska tolereras i samhället och vilka som ska anses vara otillåtna. Denna uppdelning sker i gärningsculpabedömningen genom att besvara frågan om den konstaterade 21

risken har varit sådan att gärningsmannen har haft goda skäl att avstå från att företa den kontrollerade handlingen, om han hade velat undvika den oönskade följden. 22 Om det funnits goda skäl att avstå från en handling eller inte beror till viss del på de aktuella riskernas karaktär. Om den följd som riskerar att orsakas är särskilt oönskad behöver risken för den inte vara särskilt stor för att kunna konstatera att det finns goda skäl att avstå från gärningen. Generellt kan det antas att när den oönskade följden är död eller allvarligare kroppsskador så kan även en liten risk anses vara ett tillräckligt skäl för gärningsmannen att avstå från den kontrollerade handlingen. 23 Graden av risk som accepteras får dock anses variera stort beroende på om den farliga verksamheten också innebär en beaktansvärd samhällsnytta. Någonting som illustreras av att både vapenförsäljning och biltrafik tillåts trots de relativt stora riskerna för skada på liv och hälsa. Vid avgörandet av om det har funnits goda skäl att avstå från en gärning eller inte utgår domstolen ofta, när det är möjligt, ifrån givna standarder för aktsamt beteende. Sådana kan återfinnas i föreskrifter av ordningskaraktär eller i föreskrifter som har tillkommit för att minska förutsedda risker i vissa farliga verksamheter. Om det inte finns någon sådan standard att utgår domstolen istället ifrån vilken riskbedömning som hade gjorts av en normalt aktsam person i motsvarande situation. Det är viktigt att notera att det inte rör sig om frågan om hur en normalt aktsam person skulle agera ur någon slags moralisk synpunkt, utan om vilken bedömning den normalt aktsamme hade gjort avseende risken för 22 Asp, Ulväng, Jareborg s 147-149. Se även Erenius 1971 s 86 som konstaterar att en oaktsamhetsdom är ett högst normativt ställningstagande om att den handlande ej bort förfara som han gjort. 23 Se till exempel NJA 2004 s 176 där en man haft oskyddade samlag utan att informera om att han var smittad med HIV. Trots att mannens virusnivåer var låga och risken för att smittan skulle överföras ansågs vara mycket liten ansåg domstolen att gärningarna innefattade ett otillåtet risktagande. I NJA 2018 s 369 kom HD i och för sig fram till motsatt slutsats angående en man i motsvarande situation då han hade en tillräckligt välinställd behandling för att minimera risken för smitta. HD upprepade dock att redan en låg sannolikhet för överföring av smittan är tillräcklig för att konkret fara ska anses föreligga med hänsyn till hur allvarlig en HIV-infektion är för den som drabbas av den 22

den oönskade följden i motsvarande situation som den gärningsmannen befinner sig i innan han företar den kontrollerade handlingen. 24 Oavsett vilken aktsamhetsstandard domstolen väljer att utgå ifrån i sin bedömning måste den i de flesta fall förhålla sig till vissa av så väl gärningsmannens som offrets subjektiva egenskaper. Utgångspunkten är fortsatt att bedömningen ska vara objektiv, men beroende på vem gärningsmannen är kan högre eller lägre krav på aktsamhet ställas från samhällets sida. Offrets eget agerande får även det betydelse för bedömningen av om ett otillåtet risktagande är vid handen eller inte. 25 Beträffande gärningsmannens egenskaper gäller att om han har en särskild kompetens eller social roll så kan högre krav på aktsamhet ställas på honom i relevanta situationer jämfört med en lekman. Här finns dock en rättsgrundsats som fick stor betydelse i fentanylmålet, nämligen övertagandegrundsatsen. Övertagandegrundsatsen innebär att en gärningsman som ger sig in i en verksamhet som kräver särskild kompetens och är förenad med stora risker, inte kan försvara sig genom att hänvisa till sin bristande erfarenhet eller kompetens på området. En person med bristande kompetens eller erfarenhet kan till och med avkrävas större aktsamhet på grund av att han över huvud taget har gett sig in i den riskfyllda verksamheten. 26 En rättsgrundsats som fick mindre utrymme i fentanylmålet är den så kallade förtroendegrundsatsen. Innebörden av förtroendegrundsatsen är att den som har att bedöma om en gärning innefattar ett otillåtet risktagande ska utgå ifrån att andra människor handlar förhållandevis rationellt. Bedömningen sker som ovan nämnts från gärningsmannens position vid gärningstillfället (ex ante) och förtroendegrundsatsen innebär att offrets irrationella beteende eller culpösa handlande bortses ifrån. Gärningsmannen kan alltså, vid en tillämpning av 24 Se Asp, Ulväng Jareborg 2013 s 156-157, Erenius 1971 s 152 och Strahl 1976 s 169-171 25 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 158-164, Strahl 1976 s 170 och 175-176 26 Asp, Ulväng, Jareborg s 158-159. Se även NJA 2006 s 228 där HD konstaterade att det faktum att en sjuksköterska aldrig tidigare hade gett läkemedlet Xylocard till ett spädbarn borde ha föranlett särskild uppmärksamhet och större noggrannhet från hennes sida än i vanliga fall 23

förtroendegrundsatsen, inte anses ha haft anledning att ta risken för offrets irrationella beteende i beaktande vid gärningstillfället på ett sådant sätt att det har utgjort goda skäl för honom att avstå från att utföra gärningen. 27 Förtroendegrundsatsen är en presumtion som kan brytas om det kan konstateras att gärningsmannen hade anledning att anta att någon skulle agera i strid med regler eller normer för normal aktsamhet och därmed handla irrationellt i viss mån. Förtroendegrundsatsen innebär alltså inte att varje försumbar vårdslöshet från offrets sida medför att ett otillåtet risktagande från gärningsmannens sida är uteslutet. Om förtroendegrundsatsen är tillämplig eller inte avgörs av frågan hur irrationellt en gärningsman rimligtvis kan förvänta sig att andra människor handlar i olika situationer. 28 Om offret medvetet och frivilligt skadar sig själv, utsätter sig för sådan fara som avses i BrB 3 kap. 9 eller försöker att ta sitt liv är uppfattningen i doktrin att det i normalfallet utesluter att någon annan kan bli ansvarig. Undantag kan dock göras om den som skadar sig själv är ett barn eller annars saknar själslig mognad eller har förmåtts till gärningen genom tvång eller vilseledande. 29 I fentanylmålet behandlade tingsrätten frågan om något av offren hade avsett att ta sitt liv som en relevansfråga, medan offrens val att använda fentanyl för att berusa sig snarare hänfördes till förtroendegrundsatsen och därmed till frågan om gärningsmännen tagit en otillåten risk. Relevanskravet i gärningsculpabedömningen kommer att behandlas närmast och därefter kommer den inledande delen av uppsatsen att avslutas med en 27 Asp, Ulväng, Jareborg s 160-162 28 Se NJA 1977 s 468 där en man stod åtalad för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död för att ha kört på en kvinna som befunnit sig på vägen strax bortom ett övergångsställe. Kvinnan hade varit klädd i mörka kläder och befunnit sig i en hopkrupen ställning. HD konstaterade att den som kör bil inom tättbebyggt område, särskilt vid mörkerkörning måste räkna med att det kan förekomma trafikanter som bryter mot trafikregler. Om en olycka inträffar i sådana fall blir inte sällan bilföraren ansvarig för att han inte varit tillräckligt förutseende. I detta fall ansåg dock HD att föraren inte hade varit vårdslös b.la. med hänvisning till det faktum att kvinnans beteende i stor utsträckning hade avvikit ifrån vad man normalt kan förvänta sig i trafiken 29 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 162 och s 454-456 samt Strahl 1976 s 278-281 24

analys av tingsrättens gärningsculpabedömning mot bakgrund av det som framkommit om gärningsculpabedömningens beståndsdelar. 3.2 Relevanskravet Hittills har framkommit att om en gärningsman ska kunna hållas straffrättsligt ansvarig måste han kunna tillskrivas en kontrollerad gärning som har innefattat ett otillåtet risktagande, och den gärningen måste stå i orsaksrelation till den oönskade följd som finns given i straffbudet. Som ovan nämnts begränsar kravet på gärningsculpa antalet orsakssamband som kan föranleda straffansvar. Egentligen har alla beståndsdelar i gärningsculpabedömningen en sådan begränsande effekt. Ett tillåtet risktagande som står i orsaksrelation till en oönskad följd föranleder som sagt inte straffansvar. Men tydligast blir kanske denna begränsning vid prövningen av relevansfrågan. Relevansprövningen i gärningsculpabedömningen innebär att domstolen prövar om två krav är uppfyllda. För det första måste någon i gärningsmannens position ha haft anledning att ta det konkreta händelseförloppet i beräkning. Det måste med andra ord ha framstått som plausibelt för gärningsmannen att det kausala händelseförlopp han satt igång genom sin kontrollerade handling skulle utveckla sig så som det gjorde. För det andra ska det konkreta händelseförloppet motsvara den klass av händelseförlopp som medfört att den kontrollerade gärningen innefattat ett otillåtet risktagande tidigare i bedömningen. 30 Som exempel kan nämnas en situation där en skottlossning utbryter i ett bostadsområde och en av gärningsmännen av misstag råkar avfyra ett skott in i 30 Som tidigare har nämnts är Strahl av uppfattningen att relevansfrågan bör lösas genom en hypotetisk jämförelse med en situation där gärningsmannens agerande varit aktsamt. Om följden hade inträffat även om gärningsmannen hade agerat aktsamt menar Strahl att den oaktsamma gärningen inte kan anses ha orsakat den oönskade följden på ett relevant sätt. Asp, Ulväng och Jareborgs invändning mot en lösning baserad på ett hypotetiskt prov är att det dels skulle bli mycket svårt för åklagare att bevisa att det är uteslutet att ett aktsamt handlande hade lett till samma följd. Dessutom ifrågasätter författarna varför en gärningsman ska kunna försvara en handling som har inneburit ett otillåtet risktagande i riktning mot den realiserade följden med att följden hade inträtt även om gärningsmannen hade agerat på ett sätt som han inte har gjort. Det otillåtna risktagandet är inte mindre klandervärt för att effekten hade inträtt även vid ett aktsamt handlande. Se Strahl 1976 s 205 ff och Asp, Ulväng, Jareborg s 169-170 25

en lägenhet. Personen som bor i lägenheten är en äldre dam som blir så skrämd av skottet att hon får en hjärtinfarkt och avlider. Det konstateras att gärningsmannen har utfört en kontrollerad handling som har innefattat ett otillåtet risktagande i riktning mot den följd som har inträffat. Det konkreta händelseförloppet kan dock inte anses ha framstått som plausibelt för mannen när han avfyrade vapnet, och det är inte risken för att någon ska avlida till följd av en hjärtattack som gör att det finns goda skäl att avstå från att avfyra skjutvapen i ett bostadsområde. 31 Vid prövningen av om en gärning innefattar ett otillåtet risktagande pekas alltså ett antal befarade händelseförlopp ut, som dessutom utgör goda skäl för gärningsmannen att avstå från handlingen. Om det händelseförlopp som sedan de facto realiseras inte var ett av de händelseförlopp som gärningsmannen haft anledning att befara, eller om det är sådant att det inte utgjort ett gott skäl att avstå från gärningen, så är orsakandet inte straffrättsligt relevant. 32 Relevansprövningens syfte är alltså att avgöra om det konkreta händelseförloppet mellan det otillåtna risktagandet och följdens inträdande kan anses utgöra ett riskförverkligande i förhållande till den riskbedömning som gjorts tidigare i bedömningen. Relevanskravets underliggande princip kan sägas vara att även om utgångspunkten är att vi ansvarar för våra gärningar och följderna av våra otillåtna risktaganden så är det inte rimligt att det ansvaret inte har någon gräns. 33 3.3 En analys av tingsrättens gärningsculpabedömning i fentanylmålet 3.3.1 Inledning Efter genomgången av gärningsculpabegreppets olika beståndsdelar ovan kommer nu tingsrättens domskäl i fentanylmålet att granskas närmare. Det här avsnittet inleds med ett referat av domen. Referatet kommer att följas av en analys av tingsrättens gärningsculpabedömning med fokus på de frågor som enligt mig är särskilt intressanta för frågan om gärningsculpa föreligger i fallet 31 Se Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 168 32 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 164-165 33 Asp, Ulväng, Jareborg 2013 s 165 26

eller inte. Frågorna som fokus kommer att ligga på är hur tingsrätten använder sig av övertagande- och förtroendegrundsatsen i sitt resonemang, varför tingsrätten behandlar frågan om någon frivilligt har tagit sitt liv som en relevansfråga och på vilket sätt tingsrätten tar hänsyn till att de som köpte fentanylanalogerna av de tilltalade var missbrukare och hur domstolen menade att gärningsmännen borde ha förhållit sig till detta. 3.3.2 Tingsrättens domskäl i relevanta delar De två tilltalade i fentanylmålet hade sålt fentanylanaloger via en hemsida på internet. De aktuella fentanylanalogerna var vid tidpunkten inte narkotikaklassade. Av köpvillkoren framgick att alla produkter som de tilltalade saluförde på hemsidan var ämnade att användas för forskningsändamål och inte för mänsklig konsumtion. De tilltalade avsade sig även allt ansvar för eventuella skador till följd av missbruk av substanserna som såldes. Åklagaren åtalade de tilltalade för att de genom försäljning av de ickenarkotikaklassade fentanylanalogerna hade vållat åtta personers död. Tingsrätten fann det styrkt att fentanylanalogerna hade sålts för att intas av privatpersoner som missbrukspreparat och att de tilltalade hade varit medvetna om detta. Det framgick bland annat av de recensioner av preparaten som kunder hade skrivit på hemsidan. Påståendet om att preparaten skulle ha sålts för forskningsändamål ansågs inte trovärdigt av rätten. Vidare ansåg domstolen det styrkt att de avlidna dött till följd av intag och förgiftning av de fentanylanaloger som de hade köpt av de tilltalade. Efter dessa konstateranden gick tingsrätten in på frågan om orsaksförhållandet mellan de tilltalades försäljning och de avlidnas död var sådant att det kunde anses utgöra vållande till annans död enligt BrB 3 kap. 7 och genomförde en gärningsculpabedömning. Tingsrätten konstaterade att de tilltalade kunde tillskrivas en kontrollerad handling bestående i försäljning av fentanylanaloger i nässprejsform över internet till de avlidna personerna. I sin bedömning om de tilltalades kontrollerade handling hade innefattat en beaktansvärd risk för de avlidnas död konstaterade tingsrätten att det rörde sig 27

om försäljning av mycket farliga och svårdoserade preparat. I och med att fentanylanalogerna hade beretts i nässprejsform ansågs risken för den oönskade följden förhöjd i och med att doseringen kan skilja sig mellan varje användning. Det hade dessutom fastslagits att vissa av flaskornas angivna dos inte stämt överens med den dos som konstaterats efter analys. Eftersom nässprejsflaskorna sålts till en krets okända personer i syfte att missbrukas menade domstolen att det förelåg en påtaglig risk för effekten död. Tingsrätten menade vidare att den verksamhet som de tilltalade ägnat sig åt otvivelaktigt var förenad med stora risker som krävde särskild kompetens, vilket innebar att det förelåg ett högre aktsamhetskrav i jämförelse med andra typer av aktiviteter. Verksamheten konstaterades dessutom ha gått ut på att förse andra människor med missbrukspreparat, vilket ansågs innebära att det inte rörde sig om någon samhällsnyttig verksamhet. Ett motstående nyttointresse som innebar att verksamheten borde få bedrivas trots att den innefattade risker för allvarliga följder saknades alltså enligt tingsrätten. Eftersom det var missbrukspreparat som såldes menade tingsrätten vidare att gärningsmannen hade anledning att anta att köparna haft nedsatt impulskontroll och nedsatt förmåga att agera rationellt i förhållande till sin hälsa, varför risken för att någon skulle dö måste ha framstått som större för gärningsmännen. Sammantaget innebar detta enligt tingsrätten att en normalt aktsam person hade avstått från den kontrollerade handlingen, och att det hade utgjort ett otillåtet risktagande att sälja nässprejsflaskorna över internet till de avlidna köparna. I fråga om relevanskravet inledde tingsrätten med att konstatera att den risk som gjort gärningen otillåten, nämligen risken för död genom intag, också var den risk som realiserats. Följden att de åtta personerna dött på detta sätt ansågs därmed vara relevant i förhållande till det otillåtna risktagandet. Däremot menade tingsrätten att relevanskravet inte skulle kunna anses vara uppfyllt för det fall att det inte kunnat uteslutas att någon av de avlidna hade brukat fentanylanalogerna i syfte att ta sina liv. I denna del av bedömningen konstaterade tingsrätten följande. om en person med avsikt dödat sig själv kan inte någon annan anses ha vållat personens död på ett relevant sätt. 28

Tingsrätten menade att de avlidna förvisso hade varit vårdslösa med sin hälsa på ett sådant sätt som kan förväntas av människor som lider av en beroendesjukdom, men inte på ett sådant sätt att det kunde antas att någon av dem faktiskt hade avsett att begå självmord. Det betonades även att de avlidna befunnit sig i en utsatt situation på grund av sitt beroende och att de haft en begränsad förmåga att värdera risker och sedan agera rationellt i förhållande till dessa. Vid prövningen av de tilltalades personliga culpa framhöll tingsrätten bland annat att det funnits inlägg om riskerna med missbruk av fentanylanaloger på hemsidan Flashback redan innan de tilltalade påbörjade sin verksamhet. Flashback konstaterades vara den hemsida som har Sveriges största diskussionsforum för narkotika och psykoaktiva substanser. Därutöver framhöll tingsrätten att information om riskerna för dödsfall och förgiftningar publicerats på Folkhälsomyndighetens hemsida samt att ett stort antal nyhetsartiklar om riskerna med fentanylanaloger som publicerats efter att polisen varnat för risken för dödliga överdoser av denna typ av substanser under tiden som de tilltalades verksamhet pågick. 3.3.3 Självmord som relevansfråga och som en fråga om det funnits goda skäl att avstå från gärningen. En anmärkningsvärd del i tingsrättens gärningsculpabedömning är att domstolen fastslår att om en person avsiktligt har dödat sig själv så utesluter det att någon annan person kan anses ha orsakat döden på ett relevant sätt. Den fråga som naturligt uppstår i förhållande till det här resonemanget är varför det förhåller sig så att avsiktligt självmord utesluter ett relevant orsakande från någon annans sida. Här finns anledning att påminna om de två krav som måste vara uppfyllda för att en följd ska anses vara relevant i förhållande till ett otillåtet risktagande. För att en följd ska anses vara straffrättsligt relevant ska det konkreta händelseförloppet som lett till den oönskade följden ha framstått som plausibelt 29