Hippocampusdagarna 16-17 mars 2005 Aktuell hästforskning vid SLU och SVA 1
VÄLKOMNA TILL HIPPOCAMPUSDAGARNA! Hästen är ett viktigt djurslag för SLUs och SVAs verksamhet. För att främja forskning och sprida vår kunskap om hästen har samarbetsprojektet Hippocampus bildats. Hippocampus är ett hästforsknings- och informationscentrum vid SLU och SVA, och skall vara ett nav för forskning, utbildning och information. Hippocampus startade 6 november 2002 tack vare ett strategiskt anslag för hästforskning som beviljades av SLU. Ett tiotal nya tjänster inom hästforskningen inrättades genom anslaget. Projektet syftar till att förstärka svensk hästforskning, främja vidareutbildning av veterinärer, agronomer och hippologer samt föra ut forskningsresultaten för att öka hästkunnandet i hela landet. Den strategiska satsningen är tänkt som en nystart för hästforskningen vid SLU och SVA för att möta det behov av ny kunskap som den ökande hästnäringen efterfrågar. Det program vi bjuder på 2005 är uppdelat i fyra teman med ett antal kortare föredrag inom varje tema. Totalt presenteras 29 föredrag om olika aspekter av hästhållning under Hippocampusdagarna. Den första dagen diskuteras hästens utveckling från vildhäst till husdjur och samspelet mellan häst och miljö. Den andra dagen ligger fokus på träning och träningsfysiologi, och prestation genom avel. Planeringen av årets Hippocampusdagar har genomförts av Merike Ronéus (SVA) som primus motor i nära samarbete med Anna Jansson, Katarina Nostell och Ove Wattle (SLU). Det administrativa arbetet har genomförts av Carin Wrange (SLU) och Gudrun Orava (SVA). Vår ambition med mötet, för övrigt det andra som arrangeras av Hippocampus, är att förmedla en del av den kunskap om hästar som finns samlad och fortlöpande tillkommer vid SLU och SVA. Vi är mycket glada för det stora intresse som Ni visat för Hippocampusdagarna. Totalt är det nära 200 personer från olika delar av hästnäringen som anmält sig till seminariet. Det är vår förhoppning att Ni skall känna er nöjda med dagarna i Uppsala och att vi hoppas vi får nöjet att se er igen vid framtida Hippocampusdagar. Jan Erik Lindberg, verksamhetsledare 2
HIPPOCAMPUSDAGARNA 2005 PROGRAM ONSDAG 16 MARS Hippocampusdagarna vänder sig till dig som är yrkesverksam inom hästnäringen; tränare inom trav, galopp och ridsport, ryttare, ridlärare, stallchefer, stuteriägare, foderproducenter, arrangör av diverse hästevenemang eller tjänstemän från olika myndigheter där hästnäringen ingår. Även du som inte har hästar som jobb men väl ett stort intresse för hästar är välkommen till Hippocampusdagarna. KLOCKAN 08.30 Registrering med kaffe 09.00 Inledning av Hippocampusdagarna - Jan Erik Lindberg, SLU FRÅN VILDHÄST TILL HUSDJUR Moderator: Jan Erik Lindberg, SLU 09.10-09.25 Från vildhäst till tamhäst- Margareta Rundgren, SLU 09.25-09.40 Hur påverkas hästens ben av rörelse, belastning och underlag? - Lars Roepstorff, SLU 09.40-09.50 BENSTRÄCKARE 09.50-10.00 Hästen -grovtarmsjäsare - Cecilia Müller, SLU 10.00-10.15 Grovfoderproduktion - Cecilia Müller, SLU 10.15-10.30 Vatten, det största och viktigaste fodermedlet? -Kristina Dahlborn, SLU 10.30-11.00 KAFFE 11.00-11.15 Hur påverkar hästen sin närmiljö? - Michael Ventorp, SLU 11.15-11.25 Hästhållning på vems villkor? - Michael Ventorp, SLU 11.25-11.40 Hästen i staden - Hanna Persson, SLU 11.45-12.15 DISKUSSION 12.15-13.30 LUNCH OM NÅGOT GÅR SNETT - PROBLEM MED HÄST OCH MILJÖ Moderator: Merike Ronéus, SVA 13.30-13.45 Beteendestörningar - Margareta Rundgren, SLU 13.45-14.00 Fölinfektioner - Susanne Demmers, SLU 14.00-14.15 Parasitinfektioner - Eva Osterman Lind, SVA 14.15-14.30 BENSTRÄCKARE 14.30-14.45 Undersökningar av stallmiljön och dess betydelse för uppkomst av luftvägssjukdomar hos häst och människa - Miia Riihimäki, SLU och Lena Elfman, Akademiska sjukhuset 14.45-15.00 Virusdiagnostik för luftvägsviroser hos häst, Louise T Berndtsson, SVA 15.00-15.30 KAFFE 15.30-15.45 Kvarka, Viveca Båverud, SVA 15.45-16.00 Kan vi och måste vi skydda hästar mot smitta? - Merike Roneús, SVA 16.00-16.45 PANELDEBATT, med samtliga föreläsare närvarande 3
HIPPOCAMPUSDAGARNA 2005 PROGRAM TORSDAG 17 MARS 08.30 Registrering med kaffe TRÄNING OCH TRÄNINGSFYSIOLOGI Moderator: Katarina Nostell, SLU KLOCKAN 09.00-09.20 Muskelns anpassning till träning - Birgitta Essén-Gustavsson, SLU 09.20-09.40 Ridningens inverkan på förekomsten av sår i hästens munslemhinna, - Anna Tell, SLU 09.40-09.50 BENSTRÄCKARE 09.50-10.10 Val av energikälla för den arbetande hästen - Jan Erik Lindberg, SLU 10.10-10.30 Vätskebalansen hos den tävlande hästen - Anna Jansson, SLU 10.30-11.00 KAFFE 11.00-12.00 Ridningens påverkan på hästens prestation Chris Johnston, Marie Rhodin, SLU 12.00-13.00 LUNCH PRESTATION OCH HÅLLBARHET Moderator: Ove Wattle, SLU 13.00-13.20 Avel för prestation och hållbarhet - Jan Philipsson, SLU 13.20-13.40 Belastningsens inverkan på hästens hälsa - Chris Johnston, SLU 13.40-13.50 BENSTRÄCKARE 13.50-14.10 Hjälpmedel för att upptäcka skador - Margareta Uhlhorn, SLU 14.10-14.30 Ryggproblem kan ge nedsatt prestation - Karin Roethlisberger-Holm, SLU 14.30-15.00 KAFFE 15.00-15.15 Hur reagerar leden vid träning? - Eva Skiöldebrand, SLU 15.15-15.30 Vad sker i leden vid inflammation? - Maija-Leena Eloranta, SLU 15.30-15.45 Hur reagerar senan vid belastning? - Fredrik Södersten, SLU 15.45-15.55 BENSTRÄCKARE 15.55-16.15 Hovskador till följd av belastning - Ove Wattle, SLU 16.15-17.00 PANELDEBATT, med samtliga föreläsare närvarande 4
ANMÄLDA TILL HIPPOCAMPUSDAGARNA 16 17 MARS 2005 Adolfsson Katarina Hästen i Värmland, LRF Adolfsson Lena Adre-Isaksson Anne Ahlen Kristina Andersson Anette KRAFFT hästfoder Andersson Anneli Andersson Carina - HIR Malmöhus Andersson Lotta - Agria Andersson Marie Sveland försäkringar Anliot Minna Länsstyrelsen i Dalarna Antonsson Jan-Sivert Axén Lars-Olof Vreta/Västerbyberg Bergman Lars-Erik Gunnar Bergsten Stiftelsen Svensk Hästforskning Berglund Linnea - Agria Bergström Eva Bexelius Elsa Hästfynd Bjurström Sofia - Agria Björk Beatrice Björklund Josefine AB Jocilo Björndal Kerstin Blix Johan Agria Bobeck Kerstin Nynäshamns ridklubb Braskén Nora - SLU Bratt Ingrid Bratt-Lindberg Louise Brismo Ploetz Kersti Brück Connie Brunsberg Urban Brunsbergs foder Båverud Viveca - SVA Cadstedt Jan Hot Horses AB Cidh Maria Hästen Cormery Margareta Dahlborn Kristina SLU Dahlén Maria SVA Dalin Anne-Marie - SLU Dalin Göran - SLU Darling Anna Demmers Susanne - SLU 5 Edmund Maria - Agria Ek Ulla Ekberg Bengt - SVA Ekholm Lotta -. Distriktsveterinärstationen i Skara Ekström Kristina - KRAFFT Elfman Lena Akademiska sjukhuset Elfversson Wedin Eva Eliasson Maria Eloranta Maija-Leena - SLU Engman Therese Uppsala Ponnyklubb Engvall Anders - SVA Ericsson Gun SEB Ericson Karin Wången Ericson Åse Biologiska högskolan Skara Eriksson Anna-.Gretha Essén-Gustavsson Birgitta SLU Eternell-Hagen Eva - Aftonbladet Falkman Lena FORMAS Farinder Katarina - KRAFFT Forsberg Eva Forsberg My - Agria Fransson Carolina Fredriksson Mikaela Fredriksson Suzanne Svensk Veterinärtidning Funkquist Pia SLU Gille Caroline Glebenius Eva Gottlieb-Vedi Marianne - SLU Grimhammar Maria Bayer Animal Health Gudmundsson Marie Gustafsson Ewa-Maria - Agria Göransson Eva - Foderspecialisten AB Haby Märta Säffle veterinärstation Hagberg Märit - Länsstyrelsen i Dalarna Hagelin Göran - KRAFFT Hedberg Ylva - SLU Hedenström Ulf, Travskolan Wången Helgesson Ulrika - Agria
Hellqvist Anna Lena distrikstvet. Enköping Hjalmarsson Katrin Hillberg Linda Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen (ASVT) Holmstedt Carina Holmstedt Josefin Håkansson Gunnel Håkansson Helena ATG hästklinikerna Häggsjö Björn Team Häggsjö Häll Larsson Katarina Jordbruksverket, avels-och djurhållningsenheten Idehäll Yvonne Agria/region mitt Ingvast Larsson Carina -SLU Isacsson Lotta Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) Jansson Anna - SLU Jansson Viveka Jansson Åsa - Agria Johansson Camilla Johansson Sofie Sveland försäkringar Johansson Therese Johnston Christopher, SLU Jonasson Enar Jörgensen Eva Kallings Peter Stiftelsen Svensk Hästforskning Karlsson Pia Lillerudsgymnasiet AB Kivikas Malle - Stallmagasinet Kjellberg Linda Ridskolan Strömsholm Af Kleen Gunilla Biologiska högskolan Skara Landar-Ohlsson Anne Laundal Karina Larsson Jörgen - Brunsbergs foder Larsson Maria Miljökontoret Stenungsunds kommun Larsson Pia - SLU Ledin-Samuelsson Ann Margreth Lennartsson Sara Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen (ASVT) Lilja Carola Karlshamns AB Liljebrink Yvonne Delsbo hästrehab Liljedahl Katarina Liljemark Ewa Distriktsveterinärstationen i Arvika Lindahl Lotta Lindberg Charlie Agria djurförsäkring Lindberg Jan Erik - SLU Lindberg Marita Svenska Travsportens Centralförbund )STC) Lindberg Ulf ortopedkonsult AV Lindegren Nina Lindgren Gabriella Uppsala universitet Lindgren Mia Lindgren Sofia Nynäshamns ridklubb Ling Lisa Edog AB Ljung Westerberg Margareta - Centrum Consult MLW AB Ljunggren Karin - Agria Lundberg Ulrika Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen (ASVT) Lundquist Berit FORMAS Lundqvist Stig Riksförbundet för Sveriges travhästägare Lundström Britta Jordbruksverket, avel-och djurhållningsenheten Lönnell Cecilia - Ridsport Malmgren Lena Schering-Plough Animal Health Mikko Sofia SLU Moisander Anja - Statsbyggnadskontoret, Göteborg Müller Cecilia - SLU Mårgård Ewa Nilsson Tomas Foderspecialisterna AB Nilsson Ylva YN Materialteknik AN Nordmark Annelie - Agria Norén Charlotta - SLU Norgren Agneta - Jordbruksdepartementet Norgren Maria Nostell Katarina SLU Nyman Görel - SLU Olin-Koch Emelie - Boehringer-Ingelheim Olsén Lena - SLU Olsson Elisabeth - SLU 6
Orava Gudrun - SVA Osterman Lind Eva - SVA Palmgren Karlsson Carina - Biologiska högskolan Skara Penell Johanna - SLU Pernler Gabriella Uppsala Ponnyklubb Persson Hanna SLU Petersson Anneli Sveland försäkringar Philipsson Jan SLU Pryssander Anneli LucAnn hästmassage Qvarnström Madeleine Jälla naturbruksgymnasium Ragnarsson Sveinn - SLU Reierstad Unn Rhodin Marie - SLU Rick Helen Uppsala Ponnyklubb Riedel Lotta - Ridskolornas Riksorganisation (RRO) Riihimäki Miia - SLU Rindeborn Mia - Bollnäs ridsällskap Roepstorff Lars -SLU Roethlisberger-Holm Karin SLU Ronéus Merike - SVA Ronnerberg Bäckman Kicki Svenska Ridsportförbundet Roslund Karin Roth Johan - Svenska foder AB Roth Malin Rudman Anna Rundgren Margareta SLU Ränkfors Kajsa Samuelsson-Cadstedt Bitte, Hot horses AB Samuelsson Karin Agria Schantz Katarina Silfverberg Lotta - STC Sjödin Marie, Hushållningssällskapet Sjöstedt Tessie www.hastliv.se Skiöldebrand Eva, SLU Slättsjö Elisabeth KRAFFT hästfoder Sparr Åsa - distriktsveterinär Mora Stockfors Malin Strandberg Marika Sundberg Anki Sundell Björn - SVA Svedberg Ing-Marie Svensson Anna Agria djurförsäkring Swartling Gunilla Ridskolornas Riks organisation (RRO) Söder Maria Södersten Fredrik- SLU Tegnemo Annette Tell Anna - SLU Tellander Ann Tholander Maria - Distriktsveterinärstationen i Gävle Thorén Emma - SLU Tingström Inger - Distriktsveterinärstationen i Vimmerby Torstensson Kristina Distriktsveterinärstationen i Vimmerby Treiberg Berndtsson Louise SVA Tydén Eva SLU Uggla Arvid - SLU Uhlhorn Margareta - SLU Vahlberg Christina - DN Hov&Häst HB Ventorp Michael SLU Viklund Åsa - SLU Vikner Margareta Whalgren Mona Waldengren Helén Wallertz Anna Sveaverken AB Wattle Ove - SLU Wennerstrand Josefine - SLU Wennerström Susanne Westerlund Lena - SVA Wiborg Lina - Agria Wikström Åsa - SLU Wilken Ulf - Svenska Ridsportförbundet Wrange Carin - SLU Åkerström Helena - Naturbruksgymnasiet i Nytorp Åkesson Karin Åsroth Desireé Uppsala Ponnyklubb Örjebo Eva Österberg Peter Östervall Ilse Hovtramp AB 7
FÖRELÄSARE UNDER HIPPOCAMPUSDAGARNA Margareta Rundgren, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Margareta.Rundgren@huv.slu.se Lars Roepstorff, föreståndare för hippologenheten, SLU Lars.Roepstorff@hipp.slu.se Cecilia Müller, doktorand vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Cecilia.Muller@huv.slu.se Kristina Dahlborn, forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Kristina.Dahlborn@kv.slu.se Michael Ventorp, försöksledare vid institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU i Alnarp Michael.Ventorp@jbt.slu,se Hanna Persson, doktorand vid institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU i Alnarp Hanna.Persson@jbt.slu.se Susanne Demmers klinikveterinär vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Susanne.Demmers@kv.slu.se Eva Osterman Lind doktorand vid SLU/SVA, avd för parasitologi Eva.Osterman.Lind@sva.se Miia Riihimäki, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Miia.Riihimaki@kv.slu.se Lena Elfman, forskare institutionen för medicinska vetenskaper, arbets-och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset, Uppsala Louise Treiberg Berndtsson bitr.statsveterinär vid SVAs hästavdelning Louise.T.Berndtsson@sva.se Viveca Båverud lab. veterinär vid SVAs sektion för allmänbakteriologisk diagnostik Viveca.Baverud@sva.se Merike Ronéus, statsveterinär vid SVAs hästavd. Merike.Roneus@sva.se Birgitta Essén-Gustavsson, forskningsledare, vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Birgitta.Essen-Gustavsson@kv.slu.se Anna Tell, veterinär vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Jan Erik Lindberg, professor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Jan-Erik.Lindberg@huv.slu.se Anna Jansson, forskarassistent vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Anna.Jansson@huv.slu.se Christopher Johnston, forskarassistent vid institutionen för anatomi och fysiologi, SLU Christopher.Johnston@afys.slu.se Marie Rhodin, doktorand vid hippologenheten, SLU Marie.Rhodin@hipp.slu.se Jan Philipsson, statsagronom vid institutionen för husdjursgenetik, SLU Jan.Philipsson@hgen.slu.se Margareta Uhlhorn, klinikveterinär vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU Margareta.Uhlhorn@bvf.slu.se Karin Roethlisberger-Holm, klinikveterinär vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Karin.Roethlisberger-Holm@kv.slu.se Eva Skiöldebrand, forskare vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU Maija-Leena Eloranta, forskarassistent vid institutionen för molekylär biovetenskap, SLU Maija-Leena.Eloranta@vmm.slu.se Fredrik Södersten, doktorand vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU Fredrik.Sodersten@bvf.slu.se Ove Wattle, forskarassistent vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Ove.Wattle@kv.slu.se 8
Informera dig om aktuell hästforskning via Hippocampus hemsida http://hippocampus.slu.se I BIBLIOTEKET Vetenskapliga artiklar Populärvetenskapliga artiklar Avhandlingar Faktablad Examensarbeten från veterinär, agronom och hippologprogrammet Böcker FRÅGOR OCH SVAR De vanligaste frågorna kring utfodring, skötsel och sjukdomar hos häst. Om allt du vill veta! UTBILDNING SLU har fyra utbildningsprogram med anknytning till häst Veterinär Husdjursagronom Hippolog Djursjukvårdare HÄSTENS FODER Att hästen utfodras rätt är viktigt. Genom Hippocampus foderstatsprogram kan alla hästägare själv räkna ut den optimala foderstaten för varje enskild häst. Utan kostnad. Det enda som krävs är en analys av grovfodret. KALENDARIET Lyssna om aktuell hästforskning vid ett lunchseminarium en gång per månad. Om du inte kan komma finns videoband att låna! KOMPETENSER Här får du veta vilken forskare som kan vad. Upptäck bredden och kompetensen hos SLUs och SVAs forskare. 9
INNEHÅLLSFÖRTECKNING - ABSTRACT FRÅN VILDHÄST TILL TAMHÄST 11 HUR PÅVERKAS HÄSTENS BEN AV RÖRELSE, BELASTNING OCH UNDERLAG? 12 HÄSTEN SOM GROVTARMSJÄSARE/GROVFODERPRODUKTION 13 VATTEN, DET STÖRSTA OCH VIKTIGASTE FODERMEDLET? 14 HUR PÅVERKAR HÄSTEN SIN NÄRMILJÖ? 15 HÄSTHÅLLNING - PÅ VEMS VILLKOR? 16 DEN TÄTORTSNÄRA HÄSTEN -KONFLIKTER OCH MÖJLIGHETER I SAMHÄLLET 17 BETEENDESTÖRNINGAR HOS HÄSTEN 18 DET DYRBARA FÖLET 19 PARASITINFEKTONER 20 LUFTVÄGSSJUKDOMAR HOS MÄNNISKOR OCH HÄSTAR 21 NY DIAGNOSTIK FÖR LUFTVÄGSVIROSER HOS HÄST 22 KVARKA 23 MÅSTE - OCH KAN VI SKYDDA VÅRA HÄSTAR MOT SMITTSAMMA SJUKDOMAR? 24 MUSKELNS ANPASSNING TILL TRÄNING 25 RIDNINGENS INVERKAN PÅ FÖREKOMSTEN AV SÅR I HÄSTENS MUNSLEMHINNA 26 VAL AV ENERGIKÄLLA FÖR DEN ARBETANDE HÄSTEN 27 VÄTSKEBALANS HOS DEN ARBETANDE HÄSTEN 28 HÄSTENS EGENSKAPER OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FRAMGÅNG 29 INTERAKTIONEN MELLAN HÄST OCH MÄNNISKA 30 AVEL FÖR PRESTATION OCH HÅLLBARHET 31 BELASTNINGENS INVERKAN PÅ HÄSTENS HÄLSA 32 HJÄLPMEDEL FÖR ATT UPPTÄCKA HÄLTOR 33 RYGGBPROBLEM KAN GE NEDSATT PRESTATION 34 HUR REAGERAR LEDEN VID TRÄNING? 35 VAD SKER I LEDEN VID INFLAMMATION? 36 HUR REAGERAR SENAN VID BELASTNING? 37 HOVSKADOR TILL FÖLJD AV BELASTNING 38 10
FRÅN VILDHÄST TILL TAMHÄST MARGARETA RUNDGEN, SLU Steget från vildhäst till tamhäst är försvinnande litet i hästens utveckling som djurart. Det enda som egentligen skiljer vildhästen från tamhästen är att den senare är tam eller lättare att tämja. Hästen är fortfarande ett gräsätande bytesdjur anpassat till att leva på stäppen. Tamhästen har precis samma beteenderepertoar som vildhästen, men vissa retningströsklar har ändrats. Det innebär att för att utföra vissa beteenden kräver tamhästen mer påverkan än vildhästen, medan det för andra beteenden är tvärtom. För tamhästar krävs till exempel starkare hot för att de ska fly eller attackera oss än för vildhästar. Till och med de mest avancerade dressyrrörelserna ingår i hästens naturliga beteenderepertoar. Passagen är till exempel ett imponeringsbeteende, medan piruetten är ett undvikande beteende. Äter många timmar Hästen är en utpräglad gräsätare, både dess fodersmältning och beteende är specialanpassat för det. Den är programmerad för att äta i princip kontinuerligt med korta avbrott för sömn och någon utflykt till närmaste vattenkälla. Hästen äter 14 18 timmar per dygn uppdelat på ca 10 perioder under hela dygnet och utan längre uppehåll än 3 4 timmar. Denna rytm följer även hästar på stall, om de har tillgång till foder. Den kortsiktiga mättnadsregleringen sker innan fodret nått magsäcken, sannolikt i munnen och/eller svalget, men exakt hur är inte känt. Även om vi fyller hästens näringsbehov på betydligt kortare tid med koncentrerat foder är den alltså inställd på att äta större delen av dygnet. Hästen sover totalt 3 4 timmar per dygn, men sömnen är uppdelad i 5 7 perioder fördelade över hela dygnet, men ofta något tätare under efternatten. Varje period är i sin tur uppdelad i sömncykler som är ca 15 minuter. Dessa cykler består i genomsnitt av dåsighet, vanlig sömn (ca 6 min) och om det är lugnt runt hästen drömsömn (ca 4 minuter). För att kunna sova drömsömn måste hästen ligga med stöd för huvudet. Hästen har ett absolut behov av denna sömn och om den av någon anledning inte kan eller vågar lägga sig ramlar den så småningom och faller i drömsömn. Vill dricka snabbt Hästen dricker inte så ofta, om den kan dricka så fort den vill vid de tillfällen den dricker. Den är fortfarande inställd på att dricka snabbt, eftersom vattenhålet var en farlig plats där rovdjur kunde smyga sig på vildhästen. Ett vanligt sätt att minska risken för att bli ett byte är att leva i flock, vilket även hästen är anpassad till. Däremot har den en ovanlig flockstruktur, där hingsten lever med några få ston året om och där båda könen av unghästar utvandrar vid könsmognad. Stona får ca ett föl per år, som diar 8 9 månader, men följer modern och det yngre syskonen fram till utvandringen. Hästar föds inte med en önskan att bli ridna eller körda av sitt genom tiderna farligaste rovdjur, men med en positiv inridning/inkörning lär de sig att det är trevligt. Om de dessutom, under den tid av dygnet de inte arbetar, tillåts leva som en häst med möjlighet att äta under lång tid och med tillgång till en flockmedlem, minskar risken för att de får mentala problem av olika slag. 11
HUR PÅVERKAS HÄSTENS BEN AV RÖRELSE, BELASTNING OCH UNDERLAG? LARS ROEPSTORFF, SLU Rörelse är en naturlig del av hästens liv. Det finns observationer av frilevande hästar som visar att de skrittar minst en timme per dygn vintertid och upp till 3 timmar/dygn sommartid. Rörelse och belastning är viktiga förutsättningar för att hästens rörelseapparat skall utvecklas och klara av arbete där belastningen på skelett och ligament är höga. Krafter eller belastningar uppkommer huvudsakligen i understödsfasen, dvs den tid som hoven befinner sig i kontakt med underlaget. Man delar in kraften i en vertikal komponent och två horisontella komponenter, en i hästens rörelseriktning och en tvärs rörelseriktningen. Vi kommer i fortsättningen endast prata om den vertikala och om den horisontella kraften i hästens rörelseriktning då dessa är de viktigaste. Den vertikala kraften har sitt maximum när hästens ben är lodrätt och är för en 600 kg tung häst som rör sig i 350 m/min ungefär 800 kg bak och 850 kg fram. Den horisontella kraften delas up i en uppbromsningsfas, från isättning av hoven tills benet är lodrätt och i en påskjutsfas från att benet är lodrätt tills hoven lyfter från marken. Samma häst som ovan har en maximal kraft i uppbromsningen på ca 100 kg fram och 80 kg bak. Motsvarande siffror för påskjutsfasen är 50 kg fram och 70 kg bak. Dessa krafter är starkt kopplade till hastigheten så att om farten ökar så ökar också kraften. Samma häst som tidigare tar ca 1,5 till 2 steg per sekund i både trav och galopp. Denna frekvens ökar också med hastigheten, upp till 2,5 steg per sekund. Det vill säga att 2 gånger på 1 sekund skall hästen hinna klara belastningarna ovan inklusive att från att hoven är i marken, dvs nollhastighet hinna accelerera hoven till nästan dubbla grundhastigheten och bromsa upp den till nollhastighet igen. Det är med andra ord anmärkningsvärda belastningar som benen skall klara av! Vi har hittills pratat om maximala belastningar, en annan viktig del är stötbelastningar som uppkommer i samband med isättningen av hoven framför allt i den vertikala riktningen. Stötens kraft kan bli mycket hög om underlaget är hårt. På asfalt blir den maximala kraften i stöten lätt betydligt högre än den maximala belastningen som ses när benet är lodrätt. Stöten är dock mycket kortvarig, endast millisekunder. Stöten absorberas till 60% av hovkapseln, ca 6% vardera av hov- och kronled samt med 9% i kotleden. Detta innebär att skador till följd av stöten, dvs de som kan sättas i samband med hårt underlag framför allt berör de allra nedersta delarna av benet. Maximal belastning Den maximala kraften när benet är lodrätt belastar fram för allt böjsenor och gaffelband. Denna kraft ökar relativt sett när underlaget blir mjukare. Detta är orsaken till att sen- och gaffelbandsskador i första hand uppkommer på mjuka underlag. Hovuppbromsning I samband med isättningen glider normalt hoven någon centimeter på underlaget innan den här helt uppbromsad. Om det är stor friktion mellan underlag och hov vilket dels beror på underlaget och dels på skon (broddar) påverkas hela rörelsemönstret och belastningsförhållandena i benet. Vid normala förhållande ser man att skenan och underarmen resp. skankbenet vinklas framåt tillsammans och med jämn fart under understödsfasen. Vid en för snabb uppbromsning, t ex kraftig skärpning, bromsas även skenans framåtvinkling upp. Underarmens och skankbenets rörelse förändras dock inte på samma sätt utan fortsätter med en normal framåtvinkling. Detta resulterar i att det sker en övertänjning i framknät respektive hasen. Detta är med stor sannolikhet den mekaniska orsaken till sk chipfrakturer i framknän. 12
HÄSTEN SOM GROVTARMSJÄSARE CECILIA.MÜLLER, SLU Hästen är designad för att äta gräs, både ur ett beteendemässigt och ur ett näringsfysiologiskt perspektiv. Själva nedbrytningen av gräset klarar hästen dock inte utan hjälp av de miljarder bakterier, protozoer (encelliga djur) och mikrosvampar som finns i grovtarmskomplexet. Dessa mikroorganismer, eller tarmfloran som de också kallas, omvandlar fodrets fiberfraktioner till kortkedjiga fettsyror (huvudsakligen ättiksyra, propionsyra, smörsyra och valeriansyra), vilka utgör hästens viktigaste energikälla. Mikroorganismerna i grovtarmen utgör ett mikrobiologiskt ekosystem, där balansen mellan de olika organismerna är känslig för störningar. Sådana störningar kan vara stora mängder stärkelse som inte brutits ned i tunntarmen, hygieniskt dåligt foder, för stor andel kraftfoder i förhållande till grovfoder eller plötsliga foderbyten, för att nämna några exempel. En störd tarmflora fungerar inte som den skall, och kan innebära både akuta sjukdomar som fång och olika former av kolik, men även mer långvariga störningar i form av diarré, dåligt utnyttjande av grovfodret, nedsatt prestation och nedsatt allmäntillstånd. GROVFODERPRODUKTION FÖR HÄST Eftersom grovfodret är det fodermedel som har störst betydelse för hästens psykiska och fysiska välbefinnande, är det viktigt att grovfodret är hygieniskt bra och har ett för hästkategorin lämpligt näringsinnehåll. Genom att skörda vallfodret vid ett lämpligt botaniskt utvecklingsstadium kan ett anpassat näringsinnehåll uppnås. Hö har traditionellt sett varit det vanligaste grovfodret till hästar under vinterperioden, men på senare tid har inplastat vallfoder i form av ensilage och hösilage fått allt större betydelse som hästfoder. Orsakerna till detta är flera, men svårigheten att lyckas pricka in rätt botaniskt utvecklingsstadium hos vallväxterna med passande väderlek för att bärga hö, samt att lagra hö tillräckligt torrt, är sannolikt betydande faktorer. Hö som inte är tillräckligt torrt vid bärgning och lagring, eller som återfuktas av fuktig luft på skullen, är ett utmärkt substrat för tillväxt av mögelsvampar. Mögelsvampar bildar både sporer, vilka medverkar till uppkomst av kroniska luftvägslidanden hos både hästar och människor, och mykotoxiner, vilka kan leda till förgiftningar. Vår forskning har visat att denna mögelproblematik inte uppkommer i inplastat vallfoder, så länge balarnas densitet (kg torrsubstans per kubikmeter) är tillräckligt hög och förslutningen kring balarna hel och tät. Mögelproblem i inplastat vallfoder förknippas framför allt med otäta förslutningar och alltför hög torrsubstanshalt. Torr grönmassa är svår att komprimera tillräckligt hårt och genomgår inte någon egentlig ensilering. I många fall förtorkas grödan dessutom på slag under alltför många dagar (>2-3 dagar), varvid grödan blir mögelbemängd redan i fält. Vid alltför låga torrsubstanshalter kan bakterieproblem istället uppkomma. Forskning vid SLU har visat att låg ts-halt i balar medför större risk för feljäsning, varför man vid balensilering av grödor med lägre torrsubstanshalt än 45 % bör använda ensileringsmedel. Ett lämpligt torrsubstansintervall att eftersträva vid balensilering är 45-65 %. Även lagring och hantering av skördat vallfoder har stor inverkan på fodrets hygieniska kvalitet. Trots detta påvisar SLU-undersökningar att det relativt ofta finns brister i detta avseende på många hästgårdar. 13
VATTEN, DET STÖRSTA OCH VIKTIGASTE FODERMEDLET? KRISTINA DAHLBORN, SLU Hästar liksom andra däggdjur består till 60-70% av vatten. Vätskeförluster överstigande 10% av kroppsvattnet är i de flesta fall livshotande. Två tredjedelar av kroppens vatten finns inne i cellerna och resten befinner sig utanför cellerna och utgörs av blodplasma, vätskan mellan cellerna, lymfa och vätskan i magtarmkanalen (vilket hos en 500 kg häst motsvarar cirka 70 liter). Hästen gör dagligen vätskeförluster via träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar och hos den arbetande hästen även genom svett (10-15 liter / timme hos en 500 kg:s häst). Hos det digivande stoet kan vätskeförlusterna via mjölk uppgå till en daglig förlust motsvarande 2-4 % av kroppsvikten. Dessa vätskeförluster måste kompenseras och det gör hästen via foder (betesgräs innehåller 80% vatten), metaboliskt vatten (vatten som bildas inne i cellerna vid cellens metabolism). För hästen som står på stall och utgör dricksvattnet den absolut viktigaste vattenkällan. Hästen är i vätskebalans när intag och förlust av vatten är lika stora. Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag men också dess prestation. Hästens liksom andra däggdjurs vätskebalans regleras inom snäva gränser dels genom frisättning av anti-diuretiskt hormon (ADH) som gör att urinen innehåller mindre vatten och dels av törstmekanismen som stimulerar djuret att dricka. Blodets natriumkoncentration (natrium = del av vanligt salt) styr frisättningen av ADH och törstkänslan. Det vanligaste sättet att vattna hästar är via en automatisk vattenkopp, ofta har dock dessa en för hästen för lågt flöde och dessutom antagligen en för liten vattenyta. I en studie gjord vid SLU visade det sig att hästar som hade en vattenkopp med ett flöde på 2-3 l/min inte tillgodosåg sitt vattenbehov och gick ner i vikt. När dessa hästar erbjöds vatten ur hink ökade vattenintaget med 30-40%. En annan studie vid SLU har visat att om hästar får välja själva dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp. Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen särskilt om man fodrar med torrt grovfoder. En längre period med tillgång till foder och utan tillgång på vatten kan vara en orsak till störningar i magtarmkanalen och eventuellt leda till kolik. 14
HUR PÅVERKAR HÄSTEN SIN NÄRMILJÖ? MICHAEL VENTORP, SLU Med närmiljö menas här själva stallmiljön, i första hand stallets klimat och luftkvalitet. Därmed behandlas inte hur hästar och hästhållning påverkar utemiljön eller yttre miljön i ett vidare perspektiv. Men däremot påverkar hästen såväl direkt som indirekt sin inomhusmiljö. Hästens strö och foder, byggnad och skötsel påverkar stallmiljön, som i sin tur påverkar hästen och människan i stallet, många gånger i negativ riktning: Hästen avger fri värme och värmer stallet, men avger också koldioxid (som följd av sin metabolism), fukt (t.ex. vattenånga pga. temperaturreglering och metabolism), andra gaser av underordnad betydelse, partiklar från framför allt hud och päls samt vid infektioner även smitta (levande partiklar). Strö och foder orsakar luftburna partiklar, såväl ofarliga som skadliga (levande eller döda) som på olika sätt belastar framför allt luftvägarna. Gödsel och urin frigör framför allt ammoniakgas som minskar luftvägarnas reningskapacitet. Framför allt permanentbäddar avger även fukt och koldioxid. Skötseln av hästen, t.ex. rykt ökar frigörandet av ofarliga partiklar och vid duschning av häst kan stora mängder fukt avges till stalluften. Stallet kan vid fuktskador eller olämpliga materialval orsaka ogynnsamma halter av gaser och exempelvis mögelsporer. Framför allt är ridhusbottnar en stor källa till allergena partiklar. Det som i sammanhanget utgör största riskerna för ohälsa hos häst och människa är allergener, infektionsämnen, ammoniakgas och mycket höga halter av inerta partiklar ( damm ), framför allt respirabla partiklar. Den effektivaste strategin för att minska riskerna är att ta bort källorna, eller kraftigt reducera frigörandet till stalluften, för att därefter se till att reningen av luften är effektiv. Den effektivaste reningsmekanismen för framför allt små partiklar och gaser är stallets ventilation. 15
HÄSTHÅLLNING PÅ VEMS VILLKOR? MICHAEL VENTORP, SLU Det finns en mängd olika orsaker till att man håller hästarna på ett visst sätt. Förr behövdes all jordbruksmark för livsmedelsproduktion och man hade inte råd att låta hästarna gå ute på stora arealer. Många gånger arbetade hästarna en stor del av dagen. De var i stort sett enbart i stallet för att äta och vila. När hästarna var bundna i spiltor var de lätt tillgängliga. De fanns på plats och till hands för skötsel och vård, påselning och sadling. Spiltorna krävde inte stora byggnader och man visste vad hästarna fick och åt av sitt foder. Å andra sidan var hästens rörelsefrihet och möjligheter att bete sig naturligt, att vara häst, minimal. Det traditionella sättet att hysa häst, i spiltor eller inneboxar, var och är huvudsakligen anpassat till oss människor, våra krav och önskemål, och hästarna får i sin tur anpassa sig till detta. En annan, motsatt strategi, är att anpassa inhysningssättet till hästen, att fullt ut ta hänsyn till hästen som biologisk varelse: dess krav, egenskaper och naturliga beteende. Grupphållning med utegång är det sätt som är närmast hästens naturliga miljö och som bäst uppfyller hästens krav som flock-, flyktoch stäppdjur. Inhysningen är också arbetsbesparande och kräver relativt låga investeringskostnader för byggnader, inredning och installationer. Utegång ställer å andra sidan höga krav på uteanläggningar i form av stora arealer, god markbeskaffenhet och terräng. Många gånger krävs det också mer av driftsledning och skötare gentemot traditionell hästhållning. Det gäller att ha det bra ordnat och bra rutiner för gruppindelning, övervakning och foderstyrning. Ett exempel på detta är det tyska datorstödda systemet aktivt stall. Mellan ytterligheterna, inhysning i spiltor respektive utegång i grupp, ligger de andra inhysningssätten. Går man från ett sätt till ett annat förloras ibland, uppfylls ibland önskvärda konsekvenser, mer eller mindre successivt. All inhysning syftar till att vi under praktiska förhållanden ska kunna använda hästarna. Det är då tvunget att inhysningen mer eller mindre blir en kompromiss mellan människo- och hästanpassad. Den inställning man själv har, och förutsättningar i form av arealer och mark, byggna-der, ekonomi, etc. bidrar i det enskilda fallet till hur kompromissen ser ut. Men man bör vara medveten om vilka konsekvenserna blir och våga ifrågasätta såväl traditioner som naturromantik - och vara öppen för nya idéer och möjligheter. 16
DEN TÄTORTSNÄRA HÄSTEN- KONFLIKTER OCH MÖJLIGHETER I SAMHÄLLET HANNA PERSSON, SLU Antalet hästar har de senaste 30 åren ökat från cirka 70 000 till närmare 300 000 år 2005. En stor del av hästarna hålls i tätortsnära regioner. Hästarna har fått en allt större betydelse för jordbruket och för ekonomin på landsbygden i form av försäljning av foder och tjänster. Hästen är idag en stor inkomstkälla inom lantbruket. Hästhållningen har dessutom betydelse för hur flyttmönster på landsbygden ser ut och många landsortskommuner ser hästhållningen som ett sätt att attrahera nya inflyttare, till de avstyckade mindre gårdar som blir över vid jordbrukets strukturrationalisering. Den snabba expansionen av hästnäringen sker dock inte helt smärtfritt. Konflikter mellan användningen av hästen i samhället och andra samhällsintressen kommer allt högre upp på agendan. Ur den pågående samhällsdebatten har fyra olika teman till konflikter och problem kunnat identifieras: Användningen av hästen i landskapet och alle mansrätten Konflikter med avseende på skyddsavstånd mellan bostäder och hästhållning Säkerhet och tillgänglighet för ridning/körning i landskapet Hästens attribut i landskapet. Dessa fyra teman ligger till grund för en attitydundersökning bland hästägare, markägare och planerare i tre län; Skåne, Västra Götaland och Gävleborgs län. Olika frågor har ställts kring de fyra temata för att kunna beskriva hur attityder kring dessa skiljer sig mellan de undersökta grupperna. De preliminära resultaten visar att det finns tydliga skillnader i hur de olika grupperna upplever frågorna runt ovan nämnda teman, detta leder i vissa fall till konflikter mellan hästhållningen och övriga samhället. 17
BETEENDESTÖRNINGAR HOS HÄSTAR MARGARETA RUNDGREN, SLU Våra hästar har under miljoner år utvecklat beteendeprogram, som ökat deras möjlighet att överleva och föröka sig på stäppen. De mest basala av dessa program, som att ständigt söka föda och äta samt att hålla sig i närheten av sin flock, försöker hästen följa hur väl försedd med näring och skydd mot rovdjur den än är. När det inte går, kan den bli frustrerad och utveckla beteendestörningar såsom krubbitning, tungrullning, vävning, stallvandring mm. I flera undersökningar har man funnit höga frekvenser av sådana beteenden i stall där hästarna får lite grovfoder, mycket kraftfoder, har annat strö än halm eller där de har begränsad kontakt med varandra, till exempel inte kan se hästen i boxen bredvid. Brist på drömsömn på grund av olämplig liggplats kan också orsaka beteendeproblem. Förutom dessa mera långvariga faktorer, kan enskilda, men påfrestande händelser orsaka beteendestörningar. I en engelsk studie har man funnit att en stor del av beteendestörningarna utvecklas inom den första månaden efter avvänjningen, som ofta går till så att fölet helt plötsligt skiljs från stoet. I naturen sker avvänjningen successivt vid högre ålder och fölet fortsätter att följa modern även efter att det slutat dia. Hästar som flyttar till helt nya miljöer med andra rutiner eller hästar i full träning, som plötsligt tvingas stå stilla i sin box på grund av skada, riskerar också att utveckla beteendestörningar. För att förebygga detta bör man ta extra mycket hänsyn till deras behov av att äta/tugga och ha hästsällskap i deras nya situation. Självbitning, som främst drabbar vuxna hingstar, har en annan bakgrund än andra beteendestörningar. Den tycks bero på någon slags social stress. Hingstar som utvecklar självbitning på stationer med många andra hingstar, kan bli bättre om de flyttas till en egen station. Andra kan förbättras om de får en neutral kompis eller har ston omkring sig. I dessa fall får man prova sig fram vad som passar bäst för varje individ. Fullt utvecklade beteendestörningar är mycket svåra eller omöjliga att få bort. Frekvensen av till exempel krubbitning kan minskas, men vid minsta störning ökar den igen. Det gäller alltså att ge hästen en utfodring och miljö, som är så väl anpassad till dess naturliga beteenderepertoar att den aldrig behöver utveckla några beteendestörningar. 18
VÅRA DYRBARAR FÖL SUSANNE DEMMERS, SLU Nyfödda föl är mycket känsliga de första veckorna i livet och kan då drabbas av infektioner med dödlig utgång. En av orsakerna till detta är att fölets immunförsvar är omoget och detta gör att bakterier och andra infektionsämnen lätt kan angripa och leda till allvarliga sjukdomstillstånd. I blodbanorna finns grunden till immunförsvaret i form av vita blodkroppar bestående av bl.a. neutrofiler och lymfocyter. Neutrofilerna hos fölet är fullt utvecklade och är det första försvaret mot bakteriella infektioner. Mängden lymfocyter är däremot lågt och antalet antikroppar som bildas av B-lymfocyterna är i stort sett obefintliga. Antikropparnas funktion är att känna igen och fästa på främmande partiklar så att andra blodceller blir stimulerade och äter upp dessa komplex. För att göra de främmande ämnena mera smakliga finns det vissa andra ämnen också bl.a. komplement som fungerar lite som smör på mackan. Den egna produktionen av antikroppar kommer så småningom igång hos fölet vid 2-3 veckors ålder, men ännu vid 7 månaders ålder har det visats att värdena fortfarande ligger långt under vuxnas värden. Via den oumbärliga råmjölken kan fölet erhålla livsviktigt skydd mot infektioner men trots god tillgång på råmjölk är det viktigt att fölet hålls skyddad den första tiden.. I omgivningen hos hästar förekommer normalt sett en mängd bakterier och virus som kan orsaka sjukdom hos svaga och nedsatta individer och unga föl drabbas mycket hårdare av infektioner än äldre hästar. Streptococcer, actinobacillus, colibakterier och rotavirus är några av många förekommande infektionsämnen i hästpopulationen som föl kan drabbas av. Även parasiter såsom spolmask, blodmask m.fl. kan i miljön också ge ett högt smittryck. Det gäller alltså att den späda fölungen får en så bra start som möjligt och att den skyddas så gott det går för onödiga smittor den första tiden. Samtidigt är det bra om fölungen när den har blivit litet äldre, kan bygga upp ett bra immunförsvar. Det är inte bra om den kommer ut som 2-3 åring på banan och träffar på smittämnen för första gångennär den skall tävla bör den hålla sig frisk!! 19
PARASITINFEKTIONER EVA OSTERMAN LIND, SVA Hästar är värddjur för ett stort antal parasiter, varav blodmaskar, spolmask och bandmask är de viktigaste maskarna. Sedan moderna avmaskningsmedel introducerades på 1960-talet har förebyggande avmaskningar utgjort en viktig del av kontrollåtgärderna mot parasitinfektioner hos häst. Tyvärr har en intensiv och utbredd användning av maskmedel lett till att hästens små blodmaskar har utvecklat resistens, dvs maskarna dör inte vid avmaskning, utan lever vidare och reproducerar sig. I Sverige, där situationen ännu inte är lika allvarlig som i t ex USA, har vi en utbredd resistens mot preparat av typen bensimidzoler. Nyligen dokumenterades även det första fallet av resistens mot pyrantel ett av de två mest använda preparaten i Sverige. När resistens väl har etablerats i en besättning, är chanserna mycket små att maskarna återgår till att bli känsliga. Hittills har inga fall av resistens mot preparat av typen ivermektin eller moxidektin rapporterats hos häst. Med syfte att hejda spridning och utveckling av resistens mot avmaskningsmedel bör man bland annat minska användningen av avmaskningsmedel. Parasitkontroll bör i högre utsträckning integreras med beteshygien, betesplanering, träckprovtagning och kontroll av resistensläget på enskilda gårdar. För att ta reda på hur dagens kontrollmetoder skulle kunna förbättras, genomfördes nyligen en enkätstudie avseende avmasknings- och betesrutiner vid 443 svenska hästgårdar. Praktiskt taget alla som besvarade enkäten uppgav att de regelbundet avmaskar sina hästar. Vidare visade det sig styngflugan har stor betydelse för val av tidpunkt för avmaskning och för preparatval. Endast 1% av de svarande uppgav att de regelbundet låter träckprovundersöka sina hästar. Trots att majoriteten aldrig hade upplevt några parasitproblem hos sina hästar ansåg de flesta ändå att resistens mot avmaskningsmedel är ett angeläget problem. Hos alla kategorier av hästägare/tränare framkom det att praktiserande veterinärer har en central roll som rådgivare i parasitfrågor. Studien lyfte fram behovet av att modifiera vissa kontrollrutiner för att förebygga utveckling och spridning av resistens. 20
LUFTVÄGSSJUKDOMAR HOS MÄNNISKOR OCH HÄSTAR MIIA RIIHIMÄKI, SLU LENA ELFMAN, AKADEMISKA SJUKHUSET Hästnäringen är på stark frammarsch i Sverige. Det finns idag 250-300.000 hästar i landet och ca en halv miljon svenskar har regelbunden kontakt med hästar. Vi har gjort en pilotstudie i ett stall för att studera de miljöfaktorer i häststallarna som kan ha samband med uppkomst av sjukdomar i luftvägarna hos människor och hästar. Metod Vi har vid två tillfällen (vinter och sommar) undersökt tolv varmblodiga travhästar som bor i samma stall i en stor travanläggning med avseende på allmän hälsa och luftvägar (allmän klinisk undersökning, blodprov för inflammationsmarkörer samt för artriell syresättning, endoskopiundersökning av luftvägar, samt vävnadsprover från luftrör). Inomhusmiljön i stallet studerades vid samma tidpunkter avseende respirabelt damm, allergen, mikroorganismer, endotoxiner och glukan. Personalen i stallet fick besvara en enkät om upplevda störningar och symtom. Vi undersökte också deras lungfunktion och tecken på inflammation i näsan med sköljprov. Resultat Vid första undersökningstillfället hade en häst lindrigt ökad antal inflammatoriska celler i lungan, proverna från andra hästarnas luftvägar visade inga tydliga patologiska förändringar som kan relateras i stallmiljön. Vid andra undersökningstillfället hade hälften av hästarna förhöjt värde av sk.eosinofila granulocyterbakterier som förökar sig inuti blodkroppar) i lungsköljprov. Samtidigt visade ingen häst några symptom från luftvägarna, de enda symptomen var nedsatt prestation hos de tre hästarna som hade högsta värden av dessa celler i lungsköljprov. Stallmiljöundersökningar visade låg mängd respirabelt och organiskt damm. Halten mikroorganismer i luften var normal till något förhöjd, avseende bakterier och svampar vid första undersökningstillfällen. Den odlingsbara andelen var relativt hög, vilket indikerade att det fanns en växande källa i stallet. Nivåerna av sk endotoxin och glukan låg över gränsvärdena i februari. Lungfunktionsvärderna bland personalen var normala hos alla utom en, som hade en ökad variabilitet som kan stämma med hennes rapporterade allergi. Analys av inflammationsmarkörer på nässköljprov i februari visade på inflammatoriska tecken hos några i personalen, varav den med högst värde var rökare och hade en förkylning som kan förklara den ökade sekretoriska aktiviteten. Proverna från människornas luftvägar från andra undersökningstillfällen är under analys. Sammanfattning Genom ett samarbete mellan human- och djurmedicinen har vi en unik möjlighet att studera vilka faktorer som kan ha störst betydelse för uppkomst av luftvägssjukdomar hos hästar och människor som vistas i stall. Denna pilotstudie visar att de faktorer vi studerat verkar vara relevanta för att gå vidare och jämföra bra och dåliga stallmiljöer. Målet är att följa samma hästar och människor över längre tidsperiod, samt utöka studien till stallar som har problem med luftkvalité. 21
NY DIAGNOSTIK FÖR LUFTVÄGSVIROSER HOS HÄST LOUISE TREIBERG BERNDTSSON, LEG.VETERINÄR, SVA Luftvägsrelaterade sjukdomar är vanliga hos häst. Många av dessa sjukdomar är orsakade av virus. Precis som hos alla yngre individer är unghästar extra känsliga för infektioner och drabbas ofta av luftvägssymtom de första åren av sitt liv. Alla viroser ger ej upphov till kliniskt tydliga symtom utan kan ses som en prestationssänkning eller trötthet. Viroser med kliniska symtom kan i akutfasen av sjukdomen vara kliniskt mycket lika och svåra att skilja åt. Förhöjd temperatur, hosta samt näsflöde förekommer i akutfasen vid de vanligaste virusinfektionerna. De vanligaste viroserna i Sverige är influensa A2, virusabort, (Herpesvirus 1) Herpesvirus 4, virusarterit och rhinitvirus. Vi har tidigare haft begränsade möjligheter att påvisa akuta virusinfektioner hos häst. En väl fungerande immunofluorescens metod finns för influensa A2 men för övriga virus har endast av antikroppar funnits att tillgå. Analys av antikroppar, s.k. serologisk undersökning har flera fördelar, de är relativt enkla analyser att utföra, de är billiga och säkra. Nackdelarna är att många av analyserna är tidskrävande; en serumneutralisationstest tar minst 4 dagar att genomföra. Serologi är vidare en indirekt metod att påvisa infektion, det tar minst en vecka från sjukdomsutbrottet tills hästen har mätbara värden av antikroppar i blodet samt att det är svårt med serologi att avgöra om det är en pågående infektion eller om den är utläkt. Ny diagnostik PCR (Polymerase Chain Reaction) är en avancerad laboratoriemetod för att spåra ett smittämnes arvsmassa. PCR-processen innebär att en specifik del av RNA eller DNA molekylen kopieras till ett stort antal kopior. Genom att använda korta bitar av DNA som igenkännande sonder är det möjligt att bestämma exakt vilket område man vill mångfaldiga. Den uppförökade delen, eller PCR-produkten som den kallas, kan man sedan använda sig av på en mängd olika sätt. I diagnostik kan man t.ex. upptäcka olika smittämnen genom att använda en PCR reaktion som masskopierar en del av smittämnets arvsmassa och därigenom gör det möjligt att se det. Kopieringssteget gör denna teknik mycket känslig och små mängder av smittämnet kan upptäckas. Ny PCRteknik, realtids-pcr, har förkortat arbetskedjan med minst ett och ett halvt dygn. Testerna har blivit snabbare, säkrare och kan med bättre precision fastslå förekomsten av smittämnen hos infekterade hästar. Med den nya multi PCR tekniken kan man dessutom söka efter flera smittämnen samtidigt, flera individuella PCR reaktioner, en för varje smittämne, körs från ett och samma prov. Detta möjliggörs genom att robotar används för nukleinsyraextraktion samt pipettering och tillsammans med realtids PCR maskiner är den diagnostiska proceduren numera snabb, robust och automatiserad. Ett prov fem svar Ett svabbprov från näshålan eller svalget testar för fem olika virus; EHV-1 EHV-4 EAV Influensa A2 Rhinitvirus typ B De fem virussjukdomarna är valda efter de sjukdomar som är mest efterfrågade i diagnostiken därför att de har liknande symtom i akutfasen av sjukdomen. Provet ska tas i akut skede dag 1 och senast dag 3 efter symtom. Diskussion Det nya luftvägspaketet har utvecklats för att bli ett värdefullt verktyg för den praktiserande veterinären. Dock bör nämnas att kvarka är en sjukdom som också är svår att skilja från viroser i akut skede. Utvecklingsarbete pågår på SVA för att kunna införliva analys för Streptococcus equi i luftvägspaketet. 22
KVARKA VIVECA BÅVERUD, SVA Kvarka är en mycket smittsam och allvarlig infektionssjukdom hos hästar. Sjukdomen orsakas av bakterien Streptococcus equi subspecies equi (S. equi). Symtom Den klassiska symtombilden för kvarka är: Svullna lymfknutor i huvud/halsregionen Varigt näsflöde Feber I lymfknutorna utvecklas ofta bölder som kan spricka och tömma sig på stora mängder var Milda symtom är vanligt. Näsflödet kan vara tunt och genomskinligt och är då omöjligt att skilja från en virussjukdom. Ibland finns heller ingen lymfknuteansvällning. Kvarka är anmälningspliktig till länsveterinär på kliniska symtom. Laboratorium som isolerar S. equi rapporterar detta till Statens Jordbruksverk och länsveterinären. Smittspridning Kvarka är mycket smittsamt S. equi kan överleva i miljön i månader, då bakterien är mycket motståndskraftig. Bakterier förekommer i böldinnehåll, svalg och nässekret hos infekterade djur och överförs lätt vid kontakt, men även via redskap och kläder, till andra hästar. Symtomlösa smittbärare Under senare tid har man i en svensk och flera engelska studier visat att vid och efter kvarkautbrott finns det ofta några hästar som blir symtomlösa smittbärarare. Dessa hästar kan då vara bärare av bakterien, utan att själva längre vara sjuka, och sannolikt sprida smittan vidare. Diagnostik Diagnos ställs ofta med ledning av kliniska symtom, men kan konfirmeras genom att man i ett prov taget med en svabb från näshålan, svalget, luftsäckar eller en böld odlar fram S. equi. Isolering och stallrengöring För att förhindra smittspridning vid kvarka skall stall med sjuka hästar hållas isolerat till dess att 20 dagar förflutit från det att ingen häst längre visar smittförande symtom. Efter genomgånget utbrott är det av största vikt att stallet rengörs och desinficeras ordentligt. Forskning Ett pilotprojekt, med stöd från Agria, har pågått vid Avd för Bakteriologi och vi har nu erhållit forskningsanslag från Stiftelsen Svensk Hästforskning för ett 3-årsprojekt med titeln: Ny PCR-diagnostik för kvarka. Vi kommer inom projektet att att ta fram ett nytt PCR-system för att snabbt kunna påvisa S. equi från prover med misstänkt kvarka, studera provtagning och karakterisera S. zooepidemicus-stammar och se om de ger upphov till kvarkaliknande symtom och smittbarhet till andra hästar. 23