Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Från FN- stadgan till Milleniedeklarationen Hur har synen på utvecklingsfrågor förändrats? FN i Världspolitiken VT 2013 Antal ord: 3493 Författare: Björn Hallberg Kursansvarig: Per Jansson
Innehåll 1. Inledning... 1 2. Resultat... 3 2.1. Utvecklingsarbetets trender före milleniedeklarationen... 3 2.2. Milleniedeklarationens innehåll... 4 2.3. Vad föreskriver stadgan gällande utvecklingsfrågor?... 6 3. Analys... 7 3.1. Likheter/skillnader mellan millenniedeklarationen och stadgan... 7 3.2. Vad kan utvecklingen härröras till?... 8 4. Avslutning... 9 4.1. Slutsats... 9 Referensförteckning... 10 Bilaga 1... 11
1. Inledning FN:s explicita och primära uppgift är att upprätthålla fred och säkerhet i det internationella samhället, målet är med all önskvärd tydlighet formulerat i stadgans första artikel och intentionen går ej att misstolka. Organisationens syften är dock flera än att upprätthålla fred och säkerhet men alla syften ämnar att bidra till uppfyllandet av det primära målet. Ett av dessa syften eller delmål formuleras som följer: To achieve international co-operation in solving international problems of an economic, social, cultural, or humanitarian character [ ]. 1 Ett av FN:s medel för att uppnå fred och säkerhet är således att åstadkomma samarbete för att lösa ekonomiska, sociala, kulturella och humanitära problem. Formuleringen i artikel 1 går i mångt och mycket att se som den legitima grunden till det internationella utvecklingsarbetet som bedrivs i FN:s regi. Socioekonomiskt arbete/utvecklingsarbete kan ses som organisationens tredje viktigaste verksamhetsområde, näst efter fredsbevarande insatser och beskyddandet av mänskliga rättigheter. 2 Detta verksamhetsområde har varit centralt sedan organisationens unga år. Edward Stettinius var USA:s utrikesminister vid tidpunkten för signerandet av stadgan i San Fransisco 1945, följande citat av Stettinius är talande för vilken betydelse arbetet på utvecklingsområdet avsågs ha då organisationen grundades: The fight for peace must be waged on two fronts. On one front, it is about security, and on the other, it is about the economy and social justice. Only a victory on both fronts will present the world with a lasting peace. 3 Arbetsområdet har historiskt sett varit en central del av FN:s verksamhet, det går inte att komma ifrån. Men är denna verksamhet lika viktig idag som den var 1945, eller har fokus på utveckling rent av ökat? Framförallt: önskar FN uppnå samma resultat med sitt utvecklingsarbete nu som då? För att försöka svara på dessa frågor ämnar jag att göra en jämförelse mellan stadgan - organisationens stöttepelare - och milleniedeklarationen. Milleniedeklarationen, med tillhörande milleniemål, är måhända den överenskommelse som präglat FN:s verksamhet allra mest på senare år. I synnerhet sätter den tonen för organisationens utvecklingsarbete. Stadgan och milleniedeklarationen bör vara stringenta till stor del samtidigt går det inte att förbise att 55 år skiljer dokumenten åt. Organisationen har i sig förändrats, därtill har världen i största allmänhet förändrats. I undersökningen kommer jag att utgå från milleniedeklarationen och vad denna stipulerar för organisationens utvecklingsarbete. Vilka områden ska FN och dess medlemsländer inrikta sitt utvecklingsarbete mot och vilken roll hävdar deklarationen att verksamheten har? Sedermera kommer jag att jämföra mina resultat med stadgans formuleringar. Genom denna process kommer jag att kunna finna eventuella förändringar. När jämförelsen är till ända vidtar en något mer löst hållen analys, där jag försöker tolka resultaten i relation till den aktuella 1 Sven Bernard Gareis & Johannes Varwick, The United Nations: An Introduction (Houndmills: Palgrave MacMillan, 2005), s. 17 2 Ibid. s. 178 3 Ibid. s. 181 Sida 1
tidsperiodens allmänna utveckling. Vad kan de eventuella förändringarna härröras till? Slutligen kommer jag att presentera mina generella slutsatser. Efter denna nätta inledning övergår jag nu till min undersökning. Sida 2
2. Resultat Innan jag tar mig an millenniedeklarationen och detaljstuderar innehållet, textens idéer och visioner, är det nödvändigt att kort redogöra för i vilket sammanhang deklarationen kom till. För att förstå milleniedeklarationen innehåll måste vi sätta den i dess rätta kontext. Det är därtill viktigt att förstå vilka trender det internationella utvecklingsarbetet hade följt tiden innan deklarationens tillkomst. 2.1. Utvecklingsarbetets trender före milleniedeklarationen 80-talets och tidigare decenniers internationella utvecklingsarbete var hämmat av det pågående kalla kriget. Världen var bipolär, det internationella samarbetet kunde på få plan överskrida de politiska gränserna. Under 80-talet pådrevs utvecklingsarbetet främst av Bretton Woods-institutionerna - IMF och Världsbanken - och nyckeln till utveckling ansågs vara nyliberala lösningar. Diskursen hävdade att det alla stater behöver utvecklade som outvecklade - var makroekonomisk stabilitet. Per definition innebar detta att utvecklingsländerna skulle strukturanpassas efter västerländsk modell. 4 1989 revs Berlinmuren, kalla kriget tog slut och Sovjetunionens började att rasa samman inifrån. Världen var nu unipolär den militära och politiska arenan dominerades av hegemonen USA - och möjligheten till internationellt samarbete ökade drastiskt. Detta gällde inte minst för utvecklingsarbetet. Kritiken mot de nyliberala och makroekonomiska utvecklingsprogrammen växte sig allt starkare, istället kom områden som god samhällsstyrning, demokrati och mänskliga rättigheter att få allt mer fokus. Samtidigt insåg världssamfundet att utvecklingsländerna själva måste äga utvecklingsprocessen i en större utsträckning. 5 I linje med denna utveckling arrangerade FN en rad konferenser under 90-talet. Fokus låg här på bland annat miljö-, utbildning- och jämställdhetsfrågor. Strukturanpassningsprogrammen dominerade ännu utvecklingsarbetet men de centrala fokuseringspunkterna börjar skifta från makro till mikro-nivå. 6 Trenden växer sig allt starkare i slutet av 90-talet och i början av det nya millenniet. Fokus låg inte längre enbart på att nå ekonomisk tillväxt genom makroekonomiska lösningar istället centrerades diskussionen kring hur ekonomisk tillväxt effektivare kan minska fattigdomen. Fattigdomsbekämpning sågs mer och mer som det centrala för utvecklingsarbetet ren ekonomisk tillväxt garanterar inte utveckling för alla. 7 Det är i ljuset av denna utveckling som millenniedeklarationens författande måste ses. År 2000 kallade den dåvarande generalsekreteraren, Kofi Annan, världens ledare till ett toppmöte; millennietoppmötet. En stor majoritet av statscheferna deltog på detta möte, mötets syfte var att inrikta det internationella utvecklingsarbetet mot de utsatta människornas behov. 4 Bertil Odén, Biståndets Idéhistoria Från Marshallhjälp till milleniemål (Lund: Studentlitteratur, 2006), s. 106-107 5 Ibid. s. 107-108 6 Ibid. s. 116-124 7 Ibid. s. 125-126 Sida 3
Innan år 2000 är till ända antar FN:s generalförsamling milleniedeklarationen med tillhörande milleniemål. Deklarationen ska peka ut en gemensam riktning för utvecklingsarbetet och målen ska styra världssamfundets inriktning. 8 Härmed vidtar min undersökning av deklarationen. Vad säger den egentligen om utvecklingsarbetet? 2.2. Milleniedeklarationens innehåll Deklarationen inleds med ett förord av Kofi Annan. Annan menar att deklarationen ska verka som en riktlinje för hur arbetet ska fungera under det kommande århundradet. Den främsta anledningen till att den har kommit till, menar han, är att världens ledare är oroade över FN:s bristande effektivitet. Organisationen måste bli handlingskraftigare, den måste nå resultat. Fortsättningsvis tar själva deklarationen vid och inledningsvis stipulerar denna ett antal värderingar och principer vilka organisationen och dess medlemmar måste hörsamma och följa. Detta inledande kapitel talar inte specifikt om mitt problemområde (utvecklingsarbetet), det är likväl relevant att inkludera detta i undersökningen då det proklamerar vilka riktlinjer organisationens allmänna arbete ska följa. I denna avdelning garanterar världens ledare att de fortsatt ämnar följa stadgans uppsatta ändamål och principer. Deklarationen hävdar att stadgan under organisationens första 55 år har visat sig vara tidlös och universell, därtill menar man att den har ökat i betydelse desto mer avhängiga världens länder har blivit av varandra. 9 Vidare vill jag framhäva en särskild punkt - punkt 2 - i deklarationen första kapitel. Punkten poängterar att universell solidaritet är en nödvändighet, att hjälpa utsatta människor är av intresse för alla världens medborgare. Punkten återges ordagrant nedan: Vi erkänner att vi, utöver våra förpliktelser i våra egna länder, har ett kollektivt ansvar för att principerna om människors värdighet, jämlikhet och jämställdhet på det globala planet respekteras och efterlevs. Vi som ledare är därför ansvariga inför alla människor i världen, särskilt de mest sårbara och utsatta, och framför allt världens barn som är vår framtid. 10 Vidare resonerar deklarationen om globaliseringen, om att det är viktigt att man utnyttjar globaliseringens positiva krafter. Globaliseringen för med sig många möjligheter, men dessa möjligheter fördelas inte per automatik jämt över jordklotet. Därför är det viktigt att länderna vidtar gemensamma ansträngningar för att alla ska kunna ta del av de positiva effekterna utvecklingsländerna och de s.k. övergångsekonomierna måste involveras, och tas hänsyn till, då det oftast är dessa typer av länder som går miste om möjligheterna. Avslutningsvis i detta kapitel skriver man att värderingarna och principerna i detta kapitel omsätts i mål, de värderingar som anses vara viktigast för det nya århundrandet är följande: Frihet, jämlikhet, solidaritet, tolerans, respekt för naturen och delat ansvar. 11 I deklarationens tredje kapitel tas området Utveckling och fattigdomsutrotning upp. Att världens ledare vill åstadkomma en förändring och utöka ansträngningarna för att förbättra utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen råder det inga tvivel om. I punkt 11, kapitlets inledande punkt, formuleras tydligt vilken intentionen är: 8 Odén (2006), s. 126-127 9 FN:s Generalförsamlings Resolution A/RES/55/2: Milleniedeklarationen, (New York, 2000) s. 1-5 10 A/RES/55/2, s. 4 11 A/RES/55/2, s. 5-7 Sida 4
Vi skall göra vårt yttersta för att befria våra medmänniskor män, kvinnor och barn från den extrema fattigdomens elände och förnedring, som mer än en miljard människor i nuläget lever i. Vi förbinder oss att förverkliga allas rätt till utveckling och att befria hela mänskligheten från nöd. För att åstadkomma en förändring och för att utrota fattigdomen måste förutsättningarna för utveckling förbättras, såväl på en nationell som en global nivå. Det multilaterala finans- och handelssystemet måste vara öppet och rättvist, framförallt måste hinder undanröjas vilka hindrar utvecklingsländerna från att lyckas. De minst utvecklade länderna är gravt skuldsatta och deras möjligheter till handel är små på grund av tullhinder, deklarationen menar därför att diskussioner om tullfrihet måste föras samt att de program för skuldlättnader som existerar ska tillämpas. Därtill skriver man att de fattigaste ländernas bilaterala skulder ska avskrivas så till vida länderna i fråga anstränger sig för att själva bekämpa fattigdomen. Vidare menar deklarationen att biståndsvolymen bör öka. Slutligen beslutar deklarationen om ett antal resultatkrav; dessa resultatkrav är grunden till de senare antagna milleniemålen. Millenniemålen i korthet lyder som följer: extrem fattigdom ska utrotas, mödrahälsan ska förbättras och barnadödligheten ska minska radikalt, jämställdheten mellan kvinnor och män ska öka, alla barn ska ha rätt till grundskola, spridningen av hiv/aids ska stoppas, en hållbar utveckling ska säkras och samarbetet kring handel och bistånd ska öka. Målen åtföljs dessutom av en rad delmål, vilka ska vara uppfyllda år 2015. Exempelvis ska den extrema fattigdomen vara halverad vid den ovan angivna tidpunkten. 12 Milleniemålen formulerade i sin helhet återfinns i bilaga 1. Fortsättningsvis behandlas områden vilka inte direkt berör utveckling, indirekt är de dock betydande. Bland annat talar man om vikten av att ta hänsyn till miljön. Kyoto-protokollet måste efterhållas, avverkningen av skog måste minska och hushållningen av vattenresurser måste bli bättre. Kontentan av resonemanget är att en långsiktig utveckling måste vara hållbar. 13 I deklarationens näst sista kapitel tas Afrikas specifika situation upp. Kontinenten är i extra stort behov av stöd och detta stöd ska världssamfundet bidra med. Deklarationen skriver att biståndet och den teknologiska överföringen ska öka, demokratiska strävanden ska stödjas och fredsbevarande operationer ska erbjudas. Därtill ska FN:s medlemsländer hjälpa de afrikanska länderna att bekämpa hiv/aids. 14 Deklarationens sista kapitel, Ett starkare Förenta Nationerna, är måhända det mest konkreta. Här föreslås förändringar som organisationen bör genomgå. Först och främst bekräftar man inledningsvis Generalförsamlingens starka ställning; GF är FN:s centrala och mest representativa organ, församlingen ska fungera överläggande och policyskapande och alla medlemmar ska verka för att GF ska kunna verka så effektivt som möjligt. Vidare menar man att det ekonomiska och sociala rådet ska stärkas, i nuläget är dess befogenheter inte så omfattande som stadgan i grunden avsett. Sedermera säger man att samordningen, på flera plan, måste förbättras. Dels är samordningen mellan FN:s organ bristfällig, därtill är arbetet med Bretton Woods-institutionerna och andra multilaterala organisationer allt för ofta dåligt 12 A/RES/55/2, s. 11-15 13 A/RES/55/2, s. 15-17 14 A/RES/55/2, s. 20-21 Sida 5
koordinerad. En samstämmighet måste råda om utvecklingsproblemen ska få en lösning. För att nå än bättre effektivitet bör även de nationella församlingarna inkorporeras i utvecklingsarbetet i större utsträckning. 15 Stadgan avslutas sedan med ännu en formulering där världens ledare stipulerar att solidariteten utgör kärnan i organisationens arbete: Vi bekräftar ånyo högtidligen, vid detta historiska tillfälle, att Förenta Nationerna är hela den mänskliga familjens oumbärliga gemensamma verktyg, med vilket vi skall försöka förverkliga våra universella förhoppningar om fred, samarbete och utveckling. Därför utlovar vi vårt oreserverade stöd för dessa gemensamma mål och uttalar vår beslutsamhet att nå dem. 16 2.3. Vad föreskriver stadgan gällande utvecklingsfrågor? I detta delavsnitt kommer jag att sammanfatta vad FN-stadgan stipulerar gällande utvecklingsfrågor/arbete. De relevanta kapitlen vilka jag kommer beröra är främst kapitel I: Ändamål och grundsatser och kapitel IX: Internationellt ekonomiskt och socialt arbete. Vissa passager från andra delar av stadgan kan dock också komma att tas upp. FN:s ändamål i hänsyn till utvecklingsfrågor togs upp kort i inledningen av denna uppsats, men jag finner det nödvändigt att återigen citera delar av artikel 1: Förenta Nationernas ändamål äro: 3. att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kulturell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion; 4. att utgöra en medelpunkt för samordnande av nationernas verksamhet för dessa gemensamma syften. 17 Paragraf 4 hänvisar inte enbart, som formuleringen antyder, till utvecklingsarbetet utan det gäller för verksamhetens alla gemensamma syften och framförallt till det primära syftet; att upprätthålla fred och vänskapliga förbindelser. Paragraf 3 är egentligen den enda som hänvisar till utvecklingsarbete i stadgans första kapitel och formuleringen är förhållandevis öppen. För att finna någon närmare beskrivning av organisationens intentioner för utvecklingsarbetet får vi förflytta oss till kapitel IX. I kapitel IX är det internationella ekonomiska och sociala arbetets ändamål något närmare definierat. Artikel 55 föreskriver att förbättrade förhållanden och ökat välstånd för världens befolkning är en förutsättning för att organisationens primära mål ska uppnås. Artikel 55 pekar ut ett antal indikatorer vilka organisationen ska arbeta efter för att förbättrade förhållanden och ökat välstånd ska bli verklighet. Dessa är: a. högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende; 15 A/RES/55/2, s. 21-23 16 A/RES/55/2, s. 24 17 FN-stadgan, kapitel I, Artikel 1 (3-4) Sida 6
b. lösandet av internationella ekonomiska, sociala, hälsovårds- och närbesläktade problem; internationellt samarbete i kultur- och uppfostringsfrågor; samt c. allmän aktning för och respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. 18 Syftena för organisationens arbete mot utveckling är inte heller här särskilt väldefinierade. Levnadsstandarden ska höjas, utbildningsnivån (uppfostringsfrågor) ska höjas och mänskliga rättigheter ska respekteras. Vad som däremot framgår med tydlighet är att utveckling i sig inte är det högsta ändamålet, det högsta ändamålet är att skapa en miljö där freden kan ta fäste. Vidare står i artikel 56 att läsa att organisationens alla medlemmar ska sluta upp i arbetet för att uppnå de i artikel 55 angivna ändamålen. Därtill stipuleras att fackorganens - vilka knutits till organisationen genom stadgan - arbete ska samordnas för att verksamheten ska kunna uppnå ändamålen. Dessutom ska nya fackorgan kunna upprättas om dessas verksamhet syftar till att uppnå de stipulerade ändamålen. 19 Detta förhållandevis korta kapitel avslutas med artikel 60: Ansvaret för fullgörande av organisationens i detta kapitel angivna uppgifter åvilar generalförsamlingen och under dess myndighet det ekonomiska och sociala rådet, som för detta ändamål skall hava i kapitel X närmare angivna befogenheter. 20 Vidare i kapitel X av stadgan går det att läsa att ECOSOC har rätt att initiera undersökningar och rapporter på det aktuella området och därtill har de rätt att lämna förslag till GF, organisationens medlemmar och fackorgan. Organet har ytterligare möjlighet att sammankalla internationella konferenser vilka är relevanta för verksamhetsområdet. Därtill är ECOSOC ansvarigt för kontakten och samordnandet av fackorganens verksamhet. 21 ECOSOC har således enligt stadgan en stor roll att spela för utvecklingsarbetet, framförallt har organet omfattande möjligheter att initialt föra fram frågor. Likväl, generalförsamlingen är i förlängningen den instans som står för beslutstagandet. 3. Analys 3.1. Likheter/skillnader mellan millenniedeklarationen och stadgan Skillnaderna mellan millenniedeklarationen och stadgan är måhända fler än likheterna. Som tidigare nämnt, en viss stringens bör finnas (och finns) men 55 år har passerat sedan stadgan trädde i kraft och sålunda är det inte förvånande att dokumenten skiljer sig åt. 18 FN-stadgan, kapitel IX, Artikel 55 19 FN-stadgan, kapitel IX, Artikel 56-59 20 FN-stadgan, kapitel IX, Artikel 60 21 FN-stadgan, kapitel X, Artikel 62-63 Sida 7
De båda dokumenten talar om vikten av att samarbeta för att lösa internationella problem av ekonomisk och social karaktär. Den stora skillnaden är dock att stadgans formuleringar ger sken av att samarbete är en möjlighet, millenniedeklarationen å andra sidan menar att samarbete är en skyldighet. Världens ledare föreskriver i det senare dokumentet att alla människor har rätt till utveckling och att alla människor ska befrias från nöd. Jämförelsevis stipulerar stadgan att samarbete för utveckling vilket ska leda till förbättrade förhållanden och ökat välstånd kan skapa en lämplig miljö där freden kan frodas. Rent generellt kan sägas att utveckling i millenniedeklarationen definieras som något alla har rätt till, utveckling är önskvärt i sig självt. I stadgan däremot anses utveckling till stor del vara ett medel för att uppnå fred. Fortsättningsvis och följaktligen skiljer sig även målsättningarna åt. Millenniedeklarationens mål det vill säga millenniemålen - är ambitiösa och förhållandevis konkreta. Exempelvis menar man att den extrema fattigdomen ska halveras till och med år 2015. I förlängningen ska den extrema fattigdomen helt utrotas. Vidare ska jämställdheten öka, miljön ska tas hänsyn till och utvecklingshinder av olika slag ska undanröjas. Målsättningarna i stadgan är förvisso av liknande art indikatorerna utgörs av högre levnadsstandard, full sysselsättning och lösandet av internationella ekonomiska, sociala, hälsovårds- och närbesläktade problem men konkreta är de inte. Stadgan ger inte utvecklingsfrågor något större utrymme och intrycket är att verksamhetsområdet har blivit av allt större relevans för FN med tiden, åtminstone om vi utgår från att millenniedeklarationens formuleringar verkliggörs i praktiken. Varför organisationen har kommit att värdera utvecklingsfrågor högre kan ha flera olika förklaringar: vilka dessa förklaringar kan vara kommer jag att resonera om i nästkommande delavsnitt 3.2. Vad kan utvecklingen härröras till? Den centrala faktorn vilken med stor säkerhet är en av förklaringarna till utvecklingen är att FN:s medlemsantal har utökats. När FN formellt bildades uppgick medlemsantalet till 51 länder. Nu drygt 70 år senare har organisationen utökats radikalt och medlemsländerna är 193 till antalet. Den främsta expansionsvågen skedde under 50- och 60-talet då avkoloniseringen intensifierades. Allt eftersom kolonierna emanciperades och antogs som medlemsländer i FN förändrades maktförhållandena i organisationens representativa församlingar, snart var utvecklingsländerna i majoritet i generalförsamlingen liksom i ekonomiska och sociala rådet. Att utvecklingsländerna uppnådde majoritet möjliggjorde att ländernas intressen fördes upp på agendan utvecklingsfrågor blev härefter allt viktigare. 22 Att millenniedeklarationen kommer ut vid den givna tidpunkten har flera orsaker. Jag vill uppmärksamma två potentiella sådana. Först och främst, och måhända uppenbarast, utgjorde millennieskiftet ett bra tillfälle för att se framåt. Deklarationen uttrycker, rent retoriskt, en väldig framförsikt och det betonas att världen står inför en ny gryning; ett nytt millennium. Det låter möjligtvis drömskt, men millenniedeklarationen stärks definitivt av dess retoriska anda. Vidare till den andra orsaken, vilken jag vill härleda till de föregående decenniers 22 Gareis & Varwick (2005), s. 7-15 Sida 8
utvecklingsarbete. Som jag nämnde tidigare var utvecklingsarbetet under 80- och 90-talet väldigt makroinriktat. Fattigdomsbekämpningen, mikroperspektivet, var givetvis närvarande men i det stora hela inriktades arbetet mot att stärka själva ländernas ekonomi. Millenniedeklarationen kan ses som en reaktion mot dessa tankegångar; framöver, menar man, ska fokus ligga på att garantera människor ett värdigt liv. Makroekonomisk stabilitet är inte längre det högst prioriterade målet. Att världens ledare numera framhäver utveckling i allmänhet - utveckling för den lilla människan i synnerhet - som något högst eftersträvansvärt är med andra ord inte underligt. Millenniedeklarationen är i mångt och mycket ett uttryck för världens fattiga länders vilja, medan stadgan (vilken kom till stånd på initiativ av en majoritet av de då redan utvecklade länderna) först och främst avsåg att stabilisera en krigshärjad värld. Slutligen. De förändrade maktförhållande i organisationen är med stor sannolikhet den enskilt största anledningen till att millenniedeklarationen, i jämförelse med stadgan, sätter så högt värde på utvecklingsfrågor. Med det sagt menar jag dock inte att det är den enda anledningen, andra troliga förklarande faktorer är att kalla krigets slut gav upphov till ett ökat samarbete på internationell nivå. Vidare får inte globaliseringens effekter räknas bort i en allt mer sammanbunden och beroende värld är universell utveckling önskvärd för alla aktörer. Hur som helst, att göra en omfattande analys av orsakerna till den nämnda utvecklingen vore ett mastodontjobb och det kan rimligtvis inte avhandlas i detta kurspapper. Det huvudsakliga syftet med denna undersökning var att jämföra millenniedeklarationen och stadgan vilket jag har gjort, detta korta avslutande resonemang fyller en sekundär funktion i undersökningen. En vidare analys får lämnas till framtida forskning. 4. Avslutning 4.1. Slutsats Att döma av millenniedeklarationen har fokus på utvecklingsfrågor och utvecklingsarbete ökat radikalt sedan stadgan trädde i kraft. I deklarationen menar man att organisationens medlemmar har ett ansvar för att alla världens människor ska uppnå utveckling och att de ska besparas från fattigdomens plågor. Definitionen av utveckling är, till skillnad från i stadgan, bred och indikatorerna vilka organisationen ska jobba efter berör allt från hållbar utveckling till minskad barnadödlighet. I stadgan framhävs utvecklingssträvanden främst som ett medel Sida 9
för att uppnå organisationens primära syfte internationell fred. I millenniedeklarationen framhävs fortfarande att utveckling är en förutsättning för fredliga relationer länder emellan, samtidigt poängteras att utveckling i sig självt är önskvärt. Att rädda världens befolkning från fattigdom är i princip lika högt prioriterat som att rädda världens befolkning från krigets förödelser. Det är ett rimligt antagande att utvecklingsfrågor har en större plats på organisationens agenda idag än vad de hade 1945, därtill är det ett rimligt antagande att organisationens förändrade majoritetsförhållanden har bidragit till denna utveckling. Utvecklingsländerna håller en stark maktposition i generalförsamlingen och detta borgar för en stor aktivitet - nu och framöver - på utvecklingsarbetets område. Referensförteckning Källor FN:s Generalförsamlings Resolution A/RES/55/2: Milleniedeklarationen, (New York, 2000) http://www.fn.se/documents/fn-info/milledeklarationen.pdf - (Svensk översättning) FN-stadgan http://www.fn.se/pagefiles/1158/fn-stadgan.pdf - (Svensk översättning) Sida 10
Referenslitteratur Sven Bernard Gareis & Johannes Varwick, The United Nations: An Introduction (Houndmills: Palgrave MacMillan, 2005) Bertil Odén, Biståndets Idéhistoria Från Marshallhjälp till milleniemål (Lund: Studentlitteratur, 2006) Internet Så kom milleniemålen till http://www.millenniemalen.nu/malen-2/sa-kom-malen-till/ (15/5 2013) Bilaga 1 Millenniemål 1: Utrota extrem fattigdom och hunger Halvera andelen människor som lever på mindre än en dollar per dag mellan 1990 och 2015. Halvera andelen människor som lider av hunger under samma period. Sida 11
Uppnå full och produktiv sysselsättning och värdigt arbete för alla, inklusive kvinnor och ungdomar, senast 2015. Millenniemål 2: Grundskoleutbildning för alla barn Alla flickor och pojkar i hela världen ska kunna fullfölja en grundskoleutbildning senast 2015. Millenniemål 3: Främja jämställdhet och öka kvinnors makt Avskaffa könsdiskriminering i grund- och gymnasieskolan, helst till 2005, och i all utbildning senast 2015. Millenniemål 4: Minska barnadödligheten Minska dödligheten bland barn under 5 år med två tredjedelar mellan 1990 och 2015. Millenniemål 5: Förbättra mödrahälsan Minska mödradödligheten med tre fjärdedelar mellan 1990 och 2015. Uppnå universell tillgång till reproduktiv hälsa senast 2015. Millenniemål 6: Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar Hejda och minska spridningen av hiv/aids senast 2015. Uppnå universell tillgång till behandling av hiv/aids för alla som behöver det senast 2015. Hejda och minska förekomsten av malaria och andra stora folksjukdomar senast 2015. Millenniemål 7: Säkra en hållbar utveckling Integrera principerna om hållbar utveckling i den nationella politiken och i de nationella programmen och vända trenden att naturresurser går förlorade. Minska förlusten av biologisk mångfald, uppnå en markant reduktion av förlusten till 2010. Halvera andelen människor som saknar hållbar tillgång till rent dricksvatten och godtagbar sanitär standard senast 2015. Förbättra förhållanden för minst 100 miljoner människor som bor i slum senast 2020. Millenniemål 8: Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling Sida 12
Vidareutveckla ett öppet, reglerat, förutsägbart, icke-diskriminerande handels- och finanssystem. Ta hänsyn till de speciella behoven hos de minst utvecklade länderna. Ta hänsyn till de speciella behoven hos små utvecklingsländer som är öar. Ta ett helhetsgrepp på utvecklingsländernas skuldproblem genom nationella och internationella åtgärder i syfte att nå en hållbar skuldnivå på lång sikt. I samarbete med läkemedelsföretag tillhandahålla livsviktiga läkemedel till överkomliga priser i utvecklingsländerna. I samarbete med den privata sektorn göra ny teknik, framför allt inom information och kommunikation, tillgänglig. (http://www.fn.se/fn- info/vad- gor- fn/utveckling- och- fattigdomsbekampning/millenniemalen/) Sida 13