Svensk Avfallshantering 2010

Svensk Avfallshantering 2010

Innehåll Förord 3 Så fungerar svensk avfallshantering 4 Insamling och transport 6 Avfallsmängder 2009 8 Farligt avfall 10 Batterier 12 Avfall från elektriska och elektroniska produkter 13 Materialåtervinning 14 Biologisk återvinning 16 Energiåtervinning 20 Deponering 24 Avfallsekonomi 26 Annat avfall än hushållsavfall 28 Avfallsagenda 29 Ordlista 32 Om Avfall Sverige 35 Kansli 35 2

Förord Avfallshantering är en viktig del i samhällets infrastruktur och i samhällets omsättning av råvaror, näringsämnen och energi. Genom rätt hantering av avfallet kan vi bidra till att stävja klimatförändringarna och använda avfallet som en resurs. Några exempel: Energiåtervinning genom förbränning ger både värme och el, avfall ersätter då fossila bränslen. Utsorterat matavfall som rötas ger både biogas, som kan användas till fordonsbränsle, och biogödsel, som är ett utmärkt näringsmedel. Återvunnet material sparar energi och ersätter jungfruliga råvaror. 2009 minskade mängden hushållsavfall med nära fem procent jämfört med året innan. 98,6 procent av hushållsavfallet återvinns, endast 1,4 procent deponeras. Mängden till deponering har halverats jämfört med 2008. Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick till 4 485 600 ton. Utslaget på hela befolkningen ger varje svensk upphov till 480,2 kg avfall per år. 2008 uppgick den behandlade mängden hushållsavfall till 4 731 660 ton eller 511,2 kg per person. Minskade avfallsmängder är något som Sverige och hela Europa bör sträva efter även på lång sikt. Genom ramdirektivet för avfall kräver EU att medlemsländerna ska arbeta med att förebygga uppkomst av avfall. Medlemsländerna ska ta fram avfallsminimeringsplaner med målsättningen att minska avfallsmängderna till 2020. På det nationella planet är Avfall Sverige en av aktörerna i denna process. Tillsammans med Naturvårdsverket driver vi det treåriga projektet Europa minskar avfallet, som syftar till att öka medvetenheten kring avfallspolitiken i EU och dess medlemsländer och att visa konsumtionens direkta påverkan på miljön och växthuseffekten. Det är även viktigt att understryka sambanden mellan avfallsminimering och hållbar utveckling. Årsskriften Svensk Avfallshantering ges ut av Avfall Sverige sedan tolv år tillbaka. Den beskriver kortfattat hur hushållsavfall hanteras i Sverige. I text, figurer och tabeller lämnas faktauppgifter som är uppdaterade med senast tillgängliga data. Statistiken i årsskriften Svensk Avfallshantering 2010 är hämtad från det webbaserade statistiksystemet Avfall Web och från producenternas organisationer. Avfall Web lanserades av Avfall Sverige våren 2008 sedan kommunerna efterlyst ett system för jämförelser, uppföljning och statistik vid verksamhetsplanering. Avfall Web ger också tillgång till ett underlag för en heltäckande nationell avfallsstatistik. Med Svensk Avfallshantering vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare lokalt och centralt, myndigheter, utbildningsväsendet, media och andra intresserade. Malmö i juni 2010 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3

Så fungerar svensk avfallshantering Avfall ska hanteras på sådant sätt att största möjliga miljö- och samhällsnytta uppnås. I det arbetet deltar alla från producenterna till hushållen. Kommunerna ansvarar för hushållsavfallet, producenterna ansvarar för sina respektive produktgrupper och verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall. Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som finns. Hushållen har också skyldighet att följa reglerna för avfallshanteringen i kommunen. Avfallet ska hanteras enligt den prioritetsordning som beskrivs med avfallshierarkins fem steg: förebyggande av avfall återanvändning materialåtervinning annan återvinning, till exempel energiåtervinning bortskaffande Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. EUs beslut anger ramarna för den svenska avfallshanteringen. Riksdagens miljömål styr den miljömässiga aspekten på avfallshanteringen. Följande miljömål rör avfallsområdet: deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå, senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling, senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling, senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Flera av dessa delmål är uppfyllda eller i det närmaste uppfyllda. De viktigaste metoderna för att behandla avfallet är: materialåtervinning biologisk återvinning energiåtervinning deponering Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, skrot, elavfall och batterier minskar miljöpåverkan och sparar energi och naturresurser. Biologisk återvinning sker genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Den biogas som produceras av avfall motsvarar miljontals liter bensin. Rötning ger även biogödsel som är ett utmärkt näringsmedel. Kompost ering ger ett långtidsverkande gödselmedel som används som jordförbättring i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Avfallsförbränning är ett effektivt och miljömässigt säkert sätt att utvinna energin ur avfallet. Det ger varje år värme som motsvarar behovet för 820 000 genomsnittliga villahushåll, cirka 25 procent av all fjärrvärme som produceras. Det ger också el motsvarande behovet för drygt 275 000 villor. Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas eller behandlas på annat sätt. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt och behandlingsmetoden styrs av ett mycket strängt regelverk. Kommunerna kan själva välja hur man vill organisera sin avfallshantering, den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundla 4

MATERIALÅTERVINNING Genom återvinning av material sparas energi och resurser. Från hushållsavfallet återvanns 2009 omkring 1,6 miljoner ton material. Det är mer än en fördubbling jämfört med år 1995. gen. Kommunerna kan välja förvaltningsform eller kommunala bolag, eget eller samägt med andra kommuner. Samverkan kan även ske i gemensam nämnd eller kommunalförbund. Det finns också kommuner som samverkar kring enskilda frågor, till exempel gör gemensamma upphandlingar. Samverkan är en naturlig verksamhetsform för att nå mesta möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs, till gagn både för kommuninvånarna och miljön. Själva insamlingen av hushållsavfallet utförs av externa aktörer, privata företag, i 73 procent av landets kommuner och i övrigt av kommunerna själva. På samma sätt genomförs avfallsbehandlingen antingen av kommunerna själva eller av en extern aktör, som ofta är ett annat kommunägt bolag men som också kan vara ett privat företag. 5

Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. På kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushållsavfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Det kan exempelvis vara trasiga möbler, leksaker, cyklar och barnvagnar men också trädgårdsavfall eller visst rivningsavfall. Under 2009 lämnade hushållen in 1,5 miljoner ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. En liten del av detta samlades in via fastighetsnära insamling. Mängden grovavfall motsvarar 160 kg/person. Det finns cirka 600 återvinningscentraler i hela landet och sammantaget får de årligen cirka 20 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Många kommuner har därför anpassat och moderniserat sina återvinningscentraler. Flera mindre återvinningscentraler har lagts ner när kommunerna byggt nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare. Många av landets återvinningscentraler har de senaste åren varit drabbade av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel, vilket reducerat inbrotten avsevärt. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. Producenternas system med cirka 5 800 obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av producentansvarsmaterial från flerfamiljshus och villafastigheter, det är ett system som ökar. Hushållens kärl- och säckavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiutvinning genom förbränning eller en uppdelning i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl ett för bioavfall och ett för brännbart avfall flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan av sopbilen till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. 6

Säckar utgör en arbetsmiljörisk och användningen har därför minskat kraftigt. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett 190-liters kärl som töms varannan vecka. I övriga fall finns ett antal varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfallet ofta varje vecka. Den traditionella baklastande sopbilen dominerar fortfarande insamlingsarbetet men andelen flerfacksfordon ökar och teknikutvecklas. Sidlastare har en mer konstant andel av fordonsparken. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Avfallshämtning har tidigare inneburit mycket arbetsskador. Tunga lyft hörde förr till vardagen och för att arbeta med insamling krävdes en mycket god fysik. Ett fåtal renhållningsarbetare kunde utföra sitt arbete fram till normal ålderspensionering. Idag är situationen annorlunda. Säckar har ersatts med kärl eller andra typer av behållare. Manuell hantering ersätts med ny teknik och automatiserade system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna. Fördelarna är bland annat att det inte krävs någon tung manuell hantering. Sopsugsystem är bra ur arbetsmiljösynpunkt eftersom det är slutet och helt automatiserat. Systemet minskar också behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugsystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugsystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Tekniken kan transportera avfallet upp till två km från sopnedkasten. Antalet containrar varierar och beror dels på antalet utsorterade fraktioner och dels på mängden avfall. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugsystemet samlas avfallet in med hjälp av luft och själva vakuumtekniken sitter i bilen. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en så kallad dockningspunkt, som kan vara placerad upp till 300 meter från tankarna. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten, vakuumtekniken sätts igång och avfallet transporteras med hjälp av luft från de olika lagringstankarna till dockningspunkten och vidare in i bilen. Mobila sopsugsystem kräver specialfordon. Underjordsbehållare är ett annat växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen i marken där avfallet förvaras är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. 7

Avfallsmängder 2009 2009 minskade mängden hushållsavfall för första gången sedan mitten av 1990-talet. Avfallsmängden minskade med nära fem procent jämfört med året innan. Minskningen är en trolig följd av lågkonjunkturen. Det finns ett tydligt samband mellan konjunktur, konsumtion och avfallsmängd minskad konsumtion leder till minskade mängder avfall. 2009 uppgick den behandlade mängden hushållsavfall till 4 485 660 ton. Utslaget på hela befolkningen ger varje svensk upphov till 480,2 kg avfall per år. 98,6 procent av hushållsavfallet återvinns, endast 1,4 procent deponeras. Det är en halvering jämfört med 2008. 1 586 600 ton förpackningar, returpapper, el-avfall och metall från kommunernas återvinningscentraler, togs tillvara genom materialåtervinning. Det är en minskning med 71 200 ton, eller 4,3 procent, jämfört med 2008. 35,4 procent av hushållsavfallet materialåtervinns. Biologisk återvinning rötning eller kompostering ökade 2009. 617 680 ton hushållsavfall behandlades biologiskt 2009. Det är en ökning med drygt 20 000 ton, 3,4 procent, jämfört med året innan. 13,8 procent av hushållsavfallet går nu till biologisk återvinning. Detta innebär att 49,2 procent av hushållsavfallet återvinns genom material- och biologisk återvinning. Därmed är riksdagens miljömål på 50 procent nära att uppfyllas. 2 173 000 ton hushållsavfall gick till energiåtervinning, en minskning med 5,2 procent eller nästan 120 000 ton. 48,4 procent av hushållsavfallet energiutvinns genom förbränning. Deponeringen fortsätter att minska. 63 000 ton hushållsavfall deponerades 2009. Det är en minskning med drygt 77 000 ton jämfört med året innan, 55 procents nedgång. Farligt avfall utgör 1 procent av det behandlade hushållsavfallet. 45 380 ton samlades in 2009. Det är drygt 2 000 ton mer än året innan, en ökning med 4,8 procent. 8

BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2005 2009 (TON) 2005 2006 2007 2008 2009 Farligt avfall 26 400 38 960 40 880 43 320 45 380 Materialåtervinning 1 474 280 1 657 520 1 737 720 1 657 840 1 586 600 Biologisk återvinning 454 450 469 880 561 300 597 280 617 680 Energiåtervinning 2 181 890 2 107 860 2 190 980 2 292 970 2 173 000 Deponering 210 110 226 000 186 490 140 250 63 000 Totalt behandlad mängd 4 347 130 4 500 220 4 717 370 4 731 660 4 485 660 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2005 2009 (KG/PERSON) 2005 2006 2007 2008 2009 Farligt avfall 2,9 4,3 4,5 4,7 4,9 Materialåtervinning 162,9 181,9 189,2 179,1 169,9 Biologisk återvinning 50,2 51,6 61,1 64,5 66,1 Energiåtervinning 241,2 231,3 238,6 247,7 232,6 Deponering 23,2 24,8 20,3 15,2 6,7 Totalt behandlad mängd 480,5 493,8 513,7 511,2 480,2 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2005 2009 (%) 2005 2006 2007 2008 2009 Farligt avfall 0,6 0,9 0,9 0,9 1,0 Materialåtervinning 33,9 36,8 36,8 35,0 35,4 Biologisk återvinning 10,5 10,4 11,9 12,6 13,8 Energiåtervinning 50,2 46,8 46,4 48,5 48,4 Deponering 4,8 5,0 4,0 3,0 1,4 Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100 Källa: Avfall Sverige Översikt 1999-2009 ton 2 500 000 2 000 000 1 500 000 5 4 3 2 1 milj. ton AVFALLSTRENDEN 2010 Avfallsmängderna minskar samtidigt som återvinningen ökar. 2009 återvanns hela 98,6 procent av hushållsavfallet i Sverige, endast 1,4 procent deponerades. 1 000 000 0 2005 2006 2007 2008 2009 500 000 0-99 -00-01 -02-03 Farligt avfall Biologisk återvinning Energiåter vinning -04-05 -06-07 -08-09 Deponering Materialåter vinning Total mängd behandlat hushållsavfall Ton % Farligt avfall 45 380 1,0 Materialåtervinning 1 586 600 35,4 Biologisk återvinnning 617 680 13,8 Energiåtervinning 2 173 000 48,4 Deponering 63 000 1,4 Totalt behandlad mängd 4 485 660 100 9

Farligt avfall 2009 samlades 45 380 ton farligt avfall in från hushållen, en ökning med 4,8 procent jämfört med 2008. I genomsnitt lämnade varje svensk in 4,9 kg farligt avfall. I mängden ingår impregnerat virke, en fraktion som ökat stadigt de senaste åren och nu utgör 55 procent av hushållens farliga avfall. 24 760 ton impregnerat virke samlades in 2009, det är en ökning med 16 procent jämfört med året innan. Farligt avfall, inklusive impregnerat virke, utgjorde 1 procent av hushållsavfallet. Några av de egenskaper som utmärker farligt avfall är att det kan var giftigt, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiskt, smittförande eller brandfarligt. De farliga ämnena kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt. Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har sedan länge denna skyldighet inskriven i den kommunala renhållningsordningen. På det nationella planet saknar Sverige helt ett uppföljningssystem för farligt avfall från industri och andra verksamheter. Det finns heller inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den officiella svenska avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,8 miljoner ton farligt avfall från hushåll och företag i Sverige under 2006. I den mängden ingår även skrotbilar, el-avfall med mera. Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Flera kommuner har avvecklat de obemannade miljöstationerna och i stället infört någon form av fastighetsnära insamling. Cirka en tredjedel av landets kommuner kan erbjuda fastighetsnära insamling, ofta i kombination med flera andra insamlingssystem. Farligt avfall som lämnats till mottagningseller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas för att förenkla den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Nya behandlingsmetoder har utvecklats för materialåtervinning från farligt avfall genom att separera ut de farliga ämnena och återvinna återstoden. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras 10

genom biologisk nedbrytning. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. Avfall Sverige genomför under 2009-2010 en nationell kampanj för att informera om farligt avfall. Kampanjen bedrivs i samarbete med landets kommuner. De primära målen med kampanjen är att öka motivationen att dels lämna in farligt avfall, dels använda mindre mängd farliga kemiska produkter. Läkemedel klassas inte som farligt avfall, med undantag av cytostatika, men ska av miljöskäl samlas in separat. Sedan den 15 december 2009 ansvarar apoteken för att samla in läkemedelsavfall. 2009 samlades drygt 1 100 ton läkemedelsavfall in vilket är en ökning med fyra procent jämfört med 2008. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 1999 2009 ton 50 000 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0-99 -00-01 -02-03 -04-05 -06-07 -08-09 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) 11

Batterier 1 januari 2009 trädde ett nytt producentansvar för batterier i kraft. Det ger batteriproducenterna ansvaret för insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. Det gör man nu tillsammans med kommunerna. El-Kretsen och Blybatteriretur, som företräder producenterna, och Avfall Sverige samarbetar i informationsfrågan under namnet Batteriinsamlingen. De flesta kommunerna sköter insamlingen av bärbara batterier inom kommunen mot en avtalad ersättning från producenterna. 2009 samlades 1 450 ton bärbara batterier och 273 ton inbyggda batterier in, i genom snitt 185 g per invånare. Det innebär en minskning med 6 procent jämfört med 2008. Kommunerna samlade in 5 275 ton blybatterier, i genomsnitt 0,6 kg per invånare. Det är en ökning med 4 procent jämfört med året innan. Alla batterier som samlas in tas om hand och sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande: Blybatterier skickas till återvinning och blyet används i nya blybatterier. Batterier som innehåller nickel/kadmium skickas till behandling, där kadmium används till så kallade öppna nickelkadmiumbatterier, som används inom industrin. Nickel återvinns också, men sänds vidare till stålverk. Nickelmetallhydridbatterier återvinns där nickel kommer in i kretsloppet igen. Batterier med kvicksilver skickas till upparbetning. Riksdagen har beslutat att kvicksilver inte ska återvinnas. Därför pågår arbete med att utvinna kvicksilvret ur batterierna så att det istället ska kunna tas ur kretsloppet och slutförvaras på ett säkert sätt. Litiumbatterier tas omhand där man kan återanvända kobolt, till exempel som tillsats i stålindustrin. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Insamling av småbatterier 2003 2009 kg/invånare 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0-03 -04-05 -06-07 -08-09 12

Avfall från elektriska och elektroniska produkter 143 850 ton el-avfall samlades in 2009, en minskning med 5,2 procent jämfört med 2008. I genomsnitt lämnades 15,4 kg el-avfall per person in 2009. Året innan samlades 16,3 kg in per person. Det finns ett tydligt samband mellan konjunktur, konsumtion och avfall. Minskningen är därför troligen en följd av konjunkturen, samtidigt som många el-produkter blir mindre och lättare. Sedan producentansvaret infördes i Sverige har kommuner och producenter samarbetat för att ta hand om el-avfallet. År 2001 bildade Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen systemet El-retur. Samarbetet innebär att kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av elavfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns cirka 600 runt om i landet. I vissa kommuner kompletteras den med fastighetsnära insamling. Avfall Sverige och El-Kretsen bedriver, tillsammans med flera kommuner, olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är en insamlingsbehållare för glödlampor och smått el-avfall, som placeras i butiker eller andra offentliga miljöer. Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det skickas till vidare behandling. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar dem vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen, farligt avfall, tas om hand i godkända anläggningar. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Glaset och metallerna kan sedan återvinnas och det pågår försök med att utarbeta metoder så att även det kvicksilverhaltiga lyspulvret ska kunna återvinnas. Det förekommer att uttjänt elektronik skänks till andra länder, ett gott syfte som dock inte gagnar miljön. Det är miljömässigt bättre att lämna till återvinning i Sverige, där det finns möjlighet att ta hand om avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt. ÅTERVINNING AV ELAVFALL 2003-2009 ton 200 000 150 000 100 000 50 000 0-03 -04-05 -06-07 -08-09 Återvunnet elavfall 13

Materialåtervinning Material- och biologisk återvinning uppgick till 2 204 280 ton 2009. Det motsvarar 236,0 kg per person. Sveriges riksdag har satt som mål att minst 50 procent av hushållsavfallet ska återvinnas genom material- och biologisk återvinning till 2010. 49,2 procent av hushållsavfallet gick till material- och biologisk återvinning 2009. Den delen av materialåtervinningen som omfattar förpackningar, returpapper, el-avfall och det grovavfall som tas tillvara som metallfraktion vid kommunernas återvinningscentraler minskade till 1 586 600 ton, 169,9 kg per person, vilket motsvarar 35,4 procent av allt behandlat hushållsavfall. Metall från hushåll, exempelvis cyklar och trädgårdsmöbler, som lämnas på återvinningscentralerna ökade fram till 2007, och minskade därefter. Från 2008 till 2009 ökade dock den fraktionen med nästan 18 000 ton. År 2009 lämnades 169 920 ton metall in för återvinning, 18,2 kg per person. Minskade mängder till materialåtervinning kan delvis förklaras med lågkonjunkturen genom att minskad konsumtion leder till minskad mängd avfall. Återvinningsgraden på tidningar och vissa förpackningsslag har samti digt ökat vilket innebär att en större del av de förpackningar och tidningar, som sätts på marknaden, också återvinns. Mängderna kartong-, plast- och metallförpackningar utgår från förpackningsmängderna, som redovisats av de producentföretag som betalar in avgifter till det så kallade REPA-registret. Förpackningarna samlas huvudsakligen in via de cirka 5 800 obemannade återvinningsstationerna, som producenterna driver. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av tidningar och förpackningar, det är ett insamlingssystem som tillämpas allt mer. Insamlad mängd tidningspapper minskade 2009 då 420 000 ton samlades in. Återvinnings graden ökade dock till 91 procent, det uppsatta målet på 75 procent har uppnåtts sedan länge. Insamlat kontorspapper minskade till 118 000 ton. Det är cirka 72 procent av den mängd som sätts på marknaden. Resultatet överstiger det frivilliga åtagandet om att samla in minst 50 procent. 479 700 ton pappersförpackningar papper, kartong och well lämnades till återvinning 2009. Alla förpackningar av pappersfibrer har ett gemensamt återvinningsmål på 65 procent och återvinningsgraden blev förra året 74 procent. 33 400 ton metallförpackningar lämnades till återvinning förra året. Återvinningsgraden blev 73 procent och återvinningsmålet på 70 procent uppnåddes därmed. 44 430 ton plastförpackningar materialutnyttjades 2009, återvinningsgraden minskade till 27 procent. 6 230 ton energiutvanns, återvinningsgraden var 4 procent. Den totala återvinningsgraden för plastförpackningar var 31 procent, långt från återvinningsmålet på 70 procent. Från och med 2009 inkluderas inte de plastförpackningar som energiåtervinns genom förbränning tillsammans med annat hushållsavfall. 177 300 ton, 90 procent, av glasförpackningarna materialutnyttjades. Återvinningsmålet är 70 procent. Avfall Sverige genomför under 2010-2011 en nationell kampanj om materialåtervinning. Kampanjen bedrivs i samarbete med landets kommuner. Målet med kampanjen är att öka kunskapen om materialåtervinning och förtroendet för kommunernas arbete med denna återvinning. 14

Materialåtervinning HUSHÅLL 2009 Regeringens [ton] [kg/person] Återvinningsgrad % återvinningsmål % Tidningspapper 420 000 45,0 91 75 Kontorspapper 118 000 12,6 72 Pappersförpackning 479 700 51,4 74 65 Metallförpackningar 33 400 3,6 73 70 Plastförpackningar 44 430 4,8 * 27 70 Glasförpackningar 177 300 19,0 90 70 Elektronikavfall 117 770 12,6 Kylenheter 26 080 2,8 Metall från hushållsavfall 169 920 18,2 Totalt 1 586 600 169,9 * 4 % energiutvanns - total återvinningsgrad 31 % ** varav 30 % materialutnyttjande. ** Materialåtervinning hushåll 2005 2009 (ton) 2005 2006 2007 2008 2009 Tidningspapper 483 000 483 000 474 000 459 000 420 000 Kontorspapper 135 000 153 000 164 000 156 000 118 000 Pappersförpackning 380 000 486 790 504 000 482 000 479 700 Metallförpackningar 33 700 33 700 35 300 32 660 33 400 Plastförpackningar 31 080 42 130 49 120 50 310 44 430 Glasförpackningar 155 000 159 000 171 100 174 170 177 300 Elektronikavfall 101 500 121 900 129 700 122 900 117 770 Kylenheter 25 000 28 000 30 500 28 800 26 080 Metall från hushållsavfall 130 000 150 000 180 000 152 000 169 920 Totalt 1 474 280 1 657 520 1 737 720 1 657 840 1 586 600 materialåtervinning hushåll Källa: Förpacknings- och tidningsinsamlingen, El-kretsen, Svensk Returpappersförening och Avfall Sverige ton 2 000 000 1 800 000 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 15

Biologisk återvinning 2009 gick 617 680 ton hushållsavfall till biologisk återvinning rötning eller kompostering. Det är en ökning med 3,4 procent jämfört med 2008. Totalt behandlades 66,1 kg avfall grönavfall och matavfall biologiskt per person 2009. Den biologiska återvinningen utgör nu 13,8 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. 154 kommuner har mer eller mindre utbyggda system för insamling av matavfall, visar en ny undersökning som Avfall Sverige genomfört. 22 av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, resterande 132 kommuner har system även för hushållen. Undersökningen visar också att ytterligare 63 kommuner har planer på att införa system för källsortering av matavfall. Avfall Sveriges beräkningar visar att 21 procent av matavfallet återvanns biologiskt 2009. Plockanalyser av hushållsavfall har visat att varje svensk ger upphov till nästan 100 kg matavfall per år, främst grönsaks- och fruktrester. Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också. Vid rötning av biologiskt avfall bildas biogas som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är förnyelsebart och det mest miljövänliga bränslet som kan användas till fordonsbränsle och uppvärmning. För att använda biogasen som fordonsbränsle och i naturgasnätet måste gasen uppgraderas. Under 2009 producerades 317 440 MWh biogas, det motsvarar över 35 miljoner liter bensin. Idag används biogas främst som fordonsbränsle och den marknaden är under stark utveckling. Vid rötning bildas också biogödsel, som är ett utmärkt gödningsmedel med ett rikt näringsinnehåll. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen, bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Under 2009 producerades 498 720 ton biogödsel varav 97 procent återfördes till lantbruket. Den resterande delen avvattnades och/ eller efterkomposterades. 630 500 ton avfall komposterades 2009, 85 620 ton av detta var matavfall. Komposten användes främst till jordförbättringsmedel eller jordblandningar. Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från utsorterat bioavfall, inklusive matavfall från livsmedelsindustrin, kan kvalitetsmärka sin produkt genom certifiering. 16

Biogas från avfall - stor klimatbesparing Forskare vid Lunds tekniska högskola visar nu att biogas från avfall kan ge 95 procent lägre växthusgasutsläpp än bensin. En större besparing än vad man tidigare trott. 17

Certifieringssystemet, som har funnits i tio år, har Avfall Sverige arbetat fram i samråd med lantbruks- och livsmedelsbranschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande avfall till användning. För närvarande arbetar ett antal anläggningar med att certifiera sina produkter. Tio biogasanläggningar har erhållit certifikat. De är Falkenberg, Helsingborg, Kalmar, Kristianstad, Laholm, Linköping, Norrköping, Uppsala, Västerås och Vänersborg. Tre komposteringsanläggningar är certifierade, Borlänge, Malmö och Örebro. Avfall Sveriges initiativ till ett frivilligt åtagande för att minimera utsläpp från biogasoch uppgraderingsanläggningar fortsatte och vidareutvecklades under 2009. I anläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, och vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl även om utsläppen från biogasanläggningar är låga. Drygt 30 biogas- och uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till det frivilliga åtagandet. 2005 2006 2007 2008 2009 Rötning 258 070 283 730 356 090 405 580 535 930 Kompostering 459 830 452 390 515 290 568 700 630 500 Total biologisk behandling 717 900 736 120 871 380 974 280 1 166 430 varav matavfall 118 960 134 990 166 810 162 680 178 770 Total mängd hushållsavfall som behandlas biologiskt * 454 450 469 880 561 300 597 280 617 680 Biogödsel (ton) 251 840 272 730 336 100 389 350 498 720 Rågas (MWh) 161 600 181 270 228 810 280 000 317 440 Fordonsgas (MWh) 87 730 106 430 149 230 204 720 262 600 El (MWh) 1 260 1 680 1 230 700 o ** Uppvärming (MWh) 61 620 63 600 67 960 48 740 41 280 Total (MWh) 161 600 181 270 218 410 254 160 303 870 18 * Inkluderar 63 000 ton hemkompostering. ** En allt större del av biogasen uppgraderas till fordonsgas. Elproduktionen har i det närmaste upphört.

Kompostering Totalt (ton) varav hushållsavfall Ale 1 290 390 Alingsås 1 210 1 210 Borås 9 260 2 060 Borlänge 11 770 11 110 Eslöv 9 810 9 810 Fagersta 4 220 650 Gällivare 6 980 560 Göteborg 26 240 20 580 Habo 1 660 200 Halmstad 6 640 6 640 Helsingborg 22 460 17 290 Huddinge 17 870 17 590 Hässleholm 18 280 16 870 Karlskrona 7 500 7 500 Karlstad 56 500 2 000 Klippan 9 760 7 980 Kristinehamn 15 400 200 Kungsbacka 3 960 1 800 Ludvika 13 210 10 240 Luleå 20 410 12 140 Malmö 33 180 33 180 Mariestad 1 820 240 Motala 3 200 3 200 Mörrum 12 700 10 650 Norrtälje 1 570 1 570 Sala 11 700 7 680 Simrishamn 5 280 5 280 Södertälje 12 900 5 900 Tranås 1 730 500 Trelleborg 6 410 6 410 Täby 29 510 23 570 Uppsala 9 180 9 030 Västerås 33 180 10 000 Ystad 4 720 4 720 Örebro 9 800 9 700 Östersund 11 610 6 270 Överkalix 980 220 Summa 453 900 284 940 Övriga anläggningar 176 600 176 600 Riket 630 500 461 540 Rötning Totalt (ton) varav hushållsavfall Bjuv 47 000 0 Boden 4 060 1 860 Borås 24 580 12 400 Eskilstuna 5 960 3 320 Falköping 8 550 4 970 Falkenberg 79 400 2 700 Helsingborg 64 330 19 020 Huddinge 940 680 Jönköping 8 890 5 950 Kalmar 25 890 0 Kristianstad 90 130 4 230 Laholm 55 230 2 300 Linköping 46 600 0 Norrköping 16 000 0 Skellefteå 6 540 4 290 Skövde 8 230 0 Uppsala 9 600 5 020 Vetlanda 1 000 1 000 Vänersborg 12 700 10 100 Västerås 20 300 15 300 Totalt 535 930 93 140 BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 2009 ton 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 19

Energiåtervinning Under 2009 gick 2 173 000 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en minskning från 2008 med nästan 120 000 ton. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 232,6 kg hushållsavfall per person till energiåtervinning 2009. Energiåtervinning utgör 48,4 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Som en effekt av utbyggnad och effektivisering har energiåtervinningen genom avfallsförbränning ökat de senaste åren. Totalt utvanns 13,9 TWh energi genom förbränning, fördelat på 12,3 TWh värme och 1,6 TWh el. Det motsvarar hushållsel till nästan 275 000 normalvillor och värme till 820 000 villor. En undersökning av hur avfall används för energiutvinning ur ett europeiskt perspektiv visar att Sverige är det land, som utvinner mest energi ur avfallet vid förbränning. * Förutom hushållsavfall behandlades också 2 497 830 ton övrigt avfall, främst industriavfall. Den samlade avfallsmängden till energiåtervinning var 4 670 840 ton vilket är en ökning med drygt 100 000 ton sedan året innan. Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser främst anläggningar, som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar, som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den totala energiutvinningen genom förbränning av avfall i Sverige. Sverige har haft stränga krav på utsläpp från energiåtervinning till vatten och luft sedan mitten av 1980-talet. De flesta utsläpp har minskat med 90 99 procent sedan dess. Förutom ökade krav har faktorer som ständig teknisk utveckling och bättre sortering av avfallet bidragit till minskade utsläpp. Efter förbränningen kvarstår rester bestående av slagg från ugnen, 15 20 viktprocent av den tillförda mängden avfall, och rökgasreningsrester, 3 5 viktprocent. En del av slaggen deponeras, men slaggruset används också som ersättning för naturgrus vid exempelvis konstruktion av vägar och deponier. Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor. I Sverige finns 29 anläggningar, som förbränner hushållsavfall. Utbyggnaden fortsätter under 2010 och 2011. Import av avfall till energiutvinning har ökat under de senaste åren. 36 480 ton hushållsavfall importerades till Sverige 2009. Avfall har blivit ett allt viktigare bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. Avfall Sverige och Svensk Fjärrvärme har gjort en studie som indikerar minskade utsläpp av växthusgaser till följd av importen. ** Den största utsläppsreduktionen beror på att importen ersätter annan avfallsbehandling i ursprungslandet. Det gäller i första hand deponering, vilket innebär kraftigt minskade utsläpp av metan, som är en mycket kraftig växthusgas. Transporten av avfallet ger ett i sammanhanget marginellt tillskott av växthusgaser, visar Avfall Sveriges och Svensk Fjärrvärmes undersökning. Enligt EUs ramdirektiv för avfall är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. * Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv Avfall Sverige-rapport U2008:13 finns för nedladdning på www.avfallsverige.se ** Klimatpåverkan från import av brännbart avfall Avfall Sverige- rapport U2009:06 finns för nedladdning på www.avfallsverige.se 20

ENERGIÅTERVINNING Totalt utvanns 2009 13,9 TWh energi genom avfallsförbränning, fördelat på 12,3 TWh värme och 1,6 TWh el. Det motsvarar el till nästan 275 000 normalvillor och värme till 820 000 villor. 21

Tillfört avfall (ton) Energiutvinning (MWh) Anläggning Hushållsavfall Totalt Värme El Avesta 19 460 52 360 164 980 0 Boden 43 020 93 500 306 000 28 000 Bollnäs 23 290 47 030 131 710 0 Borlänge 36 560 63 340 154 910 31 690 Borås 26 040 102 820 227 700 49 700 Eksjö 28 650 51 950 94 550 16 250 Finspång 23 130 29 360 65 270 0 Göteborg 275 460 453 860 1 197 390 227 790 Halmstad 103 370 183 470 450 200 63 420 Hässleholm 10 920 42 420 107 940 3 990 Jönköping 47 780 145 150 359 100 100 210 Karlskoga 30 800 95 580 233 840 22 170 Karlstad 35 320 48 040 156 860 0 Kil 0 13 830 40 490 0 Kiruna 29 590 60 800 136 280 24 030 Kumla 44 740 162 210 263 420 68 370 Köping 15 350 29 380 76 080 0 Lidköping 42 920 90 480 292 210 30 400 Linköping 146 350 390 900 948 140 134 940 Ljungby 52 540 58 720 139 930 15 040 Malmö 220 780 548 230 1 471 540 254 040 Mora 11 160 14 130 39 340 0 Norrköping 112 150 190 470 499 510 32 450 Skövde 26 840 59 400 170 930 12 960 Stockholm 393 430 659 910 1 649 490 311 640 Sundsvall 90 430 197 000 421 820 84 370 Södertälje 0 175 740 781 600 10 490 Uddevalla 43 990 97 560 183 000 57 000 Umeå 62 780 128 960 310 130 68 900 Uppsala 165 650 340 690 1 090 130 0 Västervik 10 500 43 550 119 930 0 Summa 2 173 000 4 670 840 12 284 420 1 647 850 Avfall Sveriges statistik omfattar anläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Södertälje och Kil är trots denna definition medräknad. I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt 106 200 MWh 22

Energiutvinning och emissioner 2005 2006 2007 2008 2009 Förbränning (ton) Hushåll 2 181 890 2 107 860 2 190 980 2 292 970 2 173 000 Annat avfall 1 637 440 1 991 940 2 279 710 2 273 840 2 497 840 Summa 3 819 330 4 099 800 4 470 690 4 566 810 4 670 840 Produktion (MWh) Värme 10 168 190 10 270 290 12 151 270 12 196 620 12 284 420 El 943 270 1 187 390 1 482 750 1 527 600 1 647 850 Summa 11 111 460 11 457 680 13 634 020 13 724 220 13 932 270 Utsläpp till luft (ton) Stoft 39 33 24 30 37 HCl 98 55 60 39 35 SOx (SO 2 ) 310 175 196 154 211 NOx (NO 2 ) 1 904 2 180 2 101 2 190 2 350 Utsläpp till luft * Hg (kg) 33 39 36 44 58 Cd + Tl (kg) 21 15 6 6 15 Pb (kg) 77 54 51 136 170 Dioxin (g) 1,1 0,8 0,5 0,8 2,6 Slagg (ton) 550 850 598 545 649 680 693 140 736 020 RGR (ton) 160 920 176 298 183 370 202 920 216 660 ** ** ** * utsläppsvärden redovisas enligt föreskrifterna för avfallsförbränning ** enstaka högre värden påverkar de totala utsläppsvärdena AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1991 2009 ton 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 energiutvinning UR AVFALL 1991 2009 MWh 15 000 000 12 000 000 9 000 000 6 000 000 3 000 000 0-91 -96-01 -07-08-09 Mängd till energiåter vinning Varav hushållsavfall 0-91 -96-01 -07-08 -09 Energiproduktion Värme 23

Deponering 2009 deponerades 63 000 ton hushållsavfall. Det är en minskning med 77 000 ton, 55 procent, jämfört med 2008. Utslaget per invånare är det 6,7 kg per person. 1,4 procent av hushållsavfallet deponerades 2009. Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt 1 030 000 ton år 2009, en minskning med 640 000 ton jämfört med året innan. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel kakel, porslin och betongkross. 1994 började Avfall Sverige samla in statistik över mängden hushållsavfall till deponering. Sedan dess har deponeringen minskat kraftigt och 2003 uppnåddes miljömålet om en halvering av mängden deponerat avfall jämfört med 1994. Målet skulle ha nåtts 2005. Den 31 december 2008 trädde strängare EU -bestämmelser för deponering i kraft och nära hälften av deponierna för kommunalt avfall stängdes, 85 deponier drevs vidare under 2009. Merparten av de deponier som drivs vidare tar emot icke-farligt avfall och 21 av dessa även farligt avfall. Endast 5 av deponierna är avsedda för enbart inert avfall. De deponier som stängs ska sluttäckas. Tillsammans täcker dessa deponier en yta av uppskattningsvis 25 km 2 och den uppskattade totala kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäckningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Det är inte alltid naturliga material finns att tillgå. I många fall utnyttjas restprodukter i stället, till exempel slagger, slam, askor, förorenade jordar etc. Under 2009 utvanns cirka 248 GWh ur insamlad deponigas vid 36 aktiva deponier, varav cirka 11 GWh i form av el. Utöver detta facklades gas motsvarande cirka 35 GWh bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. Under samma period utvanns cirka 46 GWh ur insamlad deponigas vid 12 deponier som avslutats under 2008, varav cirka 6 GWh i form av el, och gas motsvarande 8 GWh facklades bort. Minst hälften av de aktiva deponierna anger att de behandlade lakvattnet lokalt under 2009. Den lokala lakvattenbehandlingen omfattar i de flesta fall någon form av biologisk rening för att bland annat minska utsläppen av näringsämnen. Lakvattnet kommer dock att på sikt ändra karaktär eftersom det är förbjudet att deponera organiskt avfall. Vid knappt 80 procent av de aktiva deponierna samlades drygt 4,8 miljoner m 3 lakvatten in under 2009. På en modern avfallsanläggning är deponeringen endast en del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för transport till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanläggningar. De utnyttjas bland annat också som mellanlager för stora mängder avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. 24

Deponerade mängder 1994 2009 (ton) deponerade mängder 1994 2009 Deponerad mängd varav hushållsavfall 1994 6 080 000 1 380 000 1995 5 340 000 1 200 000 1996 5 050 000 1 110 000 1997 4 750 000 1 150 000 1998 4 800 000 1 020 000 1999 4 900 000 920 000 2000 4 450 000 865 000 2001 4 240 000 880 000 2002 3 770 000 825 000 2003 2 940 000 575 000 2004 2 480 000 380 000 2005 1 940 000 210 000 2006 1 830 000 226 000 2007 1 994 000 186 000 2008 1 670 000 140 000 2009 1 030 000 63 000 ton 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0-94 -96-98 -00-02 -04 Deponerad mängd avfall varav hushållsavfall -06-08 -09 Det finns en viss osäkerhet i värdena avseende hushållsavfall då det inte alltid går att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall. Energiutvinning på deponier (mwh) 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Nyttiggjord energi 370 000 340 000 282 200 290 100 310 800 294 240 varav elenergi 25 000 20 000 20 800 22 600 23 700 17 400 Fackling 50 000 70 000 60 200 52 100 65 100 43 600 25

Avfallsekonomi Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och producenterna. Kommunens kostnader tas ut via en renhållningsavgift och producenternas kostnader som en avgift på själva produkten. Kommunfullmäktige fastställer kommunens renhållningsavgifter. Producenterna beslutar själva hur stor avgiften på produkten ska vara. Renhållningsavgiften täcker som regel kommunens hela kostnad för avfallshanteringen, men underskott får skattefinansieras. I kostnaderna ingår att administrera verksamheten genom avfallsplanering, kundservice, fakturering och information. Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för den service som ges vid återvinningscentralerna i form av mottagning av grovavfall och hushållens farliga avfall. Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämtnings- och behandlingsavgift. Enligt kommunallagens självkostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre renhållningsavgifter än vad som motsvaras av de kostnader man har för avfallshanteringen. Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt 1 940 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgifter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall Web. Många kommuner, som infört frivillig insamling av matavfall, använder taxan som styrmedel. Det kan ske genom att de, som väljer matavfallsabonnemang, får betala en lägre avgift än de som väljer att lämna blandat avfall. För att styra över mer avfall till återvinning har flera kommuner infört en viktbaserad avgift där man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall som hämtas. 29 kommuner hade infört viktbaserad taxa 2009. Hämtningsfordonet är då försett med en vågfunktion och utrustning för att identifiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostnaden blir vid viktbaserad avgift beror på hur mycket avfall som lämnas. Renhållningsavgiften i en lägenhet på 70 m 2 är i genomsnitt 1 350 kronor, visar en årlig rapport från Avgiftsgruppen, där organisationerna för hyresgäster och fastighetsägare bland andra är representerade. I genomsnitt är kostnaden för avfallshanteringen 690 kronor per person och år, inklusive moms. Kommunens kostnader för insamling av kärl- och säckavfall är i genomsnitt 200 kr per person. I denna kostnad ingår inte behandlingen av avfallet. I grundkostnaden, som uppgår till 250 kr per person, ingår även drift av återvinningscentraler, hantering av hushållens farliga avfall, planering, information och administration. Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från cirka 40 procent av Sveriges kommuner. Det finns en mängd olika styrmedel för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det kan vara information eller administrativa och ekonomiska styrmedel. Till de administrativa styrmedlen hör regleringar och förbud, exempelvis gränsvärden för utsläpp och förbud att deponera organiskt avfall. Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot, exempelvis skattelättnader och subventioner, eller piska, exempelvis skatter och avgifter. En grundprincip är att förorenaren ska betala. Skatt på avfall, som deponeras, infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska deponeringen. Skatten var då 250 kr per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 juli 2006 är deponiskatten 435 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som är skattskyldig. Den 1 juli 2006 infördes en skatt på hushållsavfall till förbränning. Riksdagen har beslutat att avskaffa den skatten 1 oktober 2010. Behandlings- eller mottagningsavgift är den kostnad för avfallshanteringen som tas ut då avfallet förs till en behandlingsanläggning. I tabellen på nästa sida anges ungefärliga avgifter vid olika typer av behandling. Variationerna kan vara stora från anläggning till anläggning. 26