Väg 17, förbifart Marieholm

UV SYD RAPPORT 2004:1 ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 2 Väg 17, förbifart Marieholm Skåne, Norra Skrävlinge, Reslövs och Trollenäs socknar Magnus Andersson Väg 17, förbifart Marieholm 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2004 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2004:1 ISSN 1104-7526 Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Omslagsbild Foto Kenneth Stark Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2004 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Inledning 5 Landskap och fornlämningsmiljö 5 Målsättning 8 Metod 8 Undersökningsresultat 8 Område 1 8 Område 2 9 Område 3 9 Område 4 9 Område 5 11 Område 6 15 Område 7 15 Utvärdering 17 Boplatser 17 Härdområde 19 Bytomt 19 Referenser 20 Administrativa uppgifter 21

Väg 17 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med området för utredningen markerad. Skala 1:250 000. 4 Väg 17, förbifart Marieholm

Väg 17, förbifart Marieholm Magnus Andersson Inledning Med anledning av Vägverkets planer på en nydragning av Väg 17, förbifart Marieholm, har Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd utfört en arkeologisk utredning, steg 2 under senhösten 2003. Den aktuella nydragningen av vägsträckan är ca 8,5 km lång. Dessutom omfattar vägverkets arbetsplaner även anslutningsvägar på närmare 3 km inklusive en cirkulationsplats norr om Marieholm (fig. 1). Arkeologiska utredningar har tidigare utförts i närområdet i samband med Sydvattens utbyggnad av en ny vattenledning mellan Västra Strö och Teckomatorp (Jeppsson 2002). Eftersom den då genomförda steg 1 utredningen till stora delar omfattar samma områden som den nu planerade utbyggnaden av Väg 17 beslutades att direkt utföra en steg 2 utredningen inom sju utvalda områden (område 1 7) (fig. 2). Landskap och fornlämningsmiljö Utredningsområdet ligger i ett kuperat odlingslandskap på nivåer mellan 35 60 m.ö.h. Centralt inom undersökningsområdet har den planerade vägen sin sträckning längs foten av den markanta höjden vid Östra Karaby som når drygt 90 m.ö.h. Närmaste större vattendrag utgörs av Saxån som flyter i östvästlig riktning ca en kilometer söder om vägsträckningen. Längst i öster böjer Saxån av något mot norr och korsar där vägområdet. Skånska rekognoseringskartan från år 1812 20 visar att våtmarker och vattendrag hade en betydligt större utbredning under förhistorisk tid än i dagens moderna kulturlandskap. Ett flertal idag utdikade biflöden till Saxån har passerat området för den planerade vägsträckningen innan de flutit samman med Saxån. Åtskilliga mindre våtmarker har tidigare präglat landskapet framför allt i anslutning till vattendragen. Idag är även dessa våtområden utdikade (fig. 3). Under sökschaktsgrävningen kunde dock en del av dessa vattendrag och våtmarker identifieras i form av svämsedimentlager som påträffades under ploglagret. De dominerande jordarterna inom utredningsområdet utgörs av moränlera och lera. I anslutning till vattendragen förekom ställvis sandiga jordar. Den planerade vägutbyggnaden kommer att äga rum inom ett område där fornlämningstätheten är hög. Saxådalgången med anslutande vattendrag bör betraktas som ett av Skånes centrala bebyggelseområden, från neolitikum fram till idag. Vägsträckningen genomkorsar Norra Skrävlinge, Reslövs och Trollenäs socknar. Fornminnesinventeringen har visat på ett flertal boplatslämningar, grav- Väg 17, förbifart Marieholm 5

6 Väg 17, förbifart Marieholm Fig. 2. De sju utredningsområdena markerade

Fig. 3. Utdrag ur skånska rekognoseringskartan högar, bytomter och lösfynd i närområdet. Vägarbetsområdet berör dock endast två sedan tidigare registrerade fornlämningar en bytomt (RAÄ 11 i Norra Skrävlinge socken) och fyndplatsen för en tunnbladig flintyxa (RAÄ 25 i Reslövs socken). I närområdet och i omedelbar anslutning till vägsträckningen har neolitiska offermiljöer i våtmarker dokumenterats (Karsten 1994, Andersson 2003). Stenåldersboplatser har i samband med fornminnesinventeringen registrerats såväl norr som söder om hela utredningsområdet. Bronsåldershögarna på backarna vid Östra Karaby vittnar om att området varit betydelsefullt även under denna period. I samband med den arkeologiska utredningen steg 2 inför utbyggnaden av en ny vattenledning kunde förhistoriska anläggningar dokumenteras på punkt 4 och punkt 5 alldeles söder respektive väster om backlandskapet. Punkt 4 tangerar vägsektion 4100 4300 inom område 5 medan punkt 5 ligger ca 100 meter norr om område 2. Inom dessa punkter minskade arbetsområdet vid ledningsdragningen till ett minimum (avsevärt mindre än den planerade arbetsbredden på 25 meter) varför inga vidare antikvariska åtgärder förordades (Jeppsson 2003). Drygt hundra meter söder om område 5, har dessutom en Väg 17, förbifart Marieholm 7

mynt- och silverskatt påträffats bestående av bl.a. 160 anglosachsiska, 3 kufiska och 382 tyska mynt vilka kan dateras till 900-talet (Anglert 1995). Skatten bör vara en indikation på förekomsten av en eller flera storgårdar i området under yngre järnålder. Den planerade vägsträckningen skär längst i väster, som nämnts, Norra Skrävlinges bytomt (RAÄ 11). I öster tangeras ytterligare en bytomt (Trollenäs RAÄ 24) vars utbredning enligt fornminnesinventeringen emellertid är osäker. Målsättning Utredningen syftade till att klargöra fornlämningssituationen och visa var under mark dolda fornlämningar berörs av vägutbyggnaden. Utredningen ligger till grund för planering och prioriteringar av de arkeologiska fältarbetena samt utgör beslutsunderlag för länsstyrelsen. Metod Indikation på förekomst av under mark dolda fornlämningar kan endast erhållas genom markarbeten. Utredningen utfördes därför genom avbaning av matjordstäcke i form av sökschaktning för att klarlägga fornlämningarnas status, karaktär och utbredning. De indikationer som fanns, styrde förstås målsättning och insatsgrad. Schakten grävdes växelvis i en respektive två grävskopors bredd (ca 1,6 respektive 3,2 m breda). Då det ansågs nödvändigt grävdes parallella schakt. I anslutning till Saxån utfördes djupschaktning för att närmare kunna utreda lagerbildnings- och transgressionsförlopp. På ett urval av anläggningarna användes jordsonden för att dokumentera djupet. Fältdokumentationen utfördes med GPS och registrerades i dokumentationsprogrammet Intrasis. Undersökningsresultat Totalt upptogs 35 sökschakt om tillsammans 3642 löpmeter. Den avbanade ytan uppgår till 9163 m 2 vilket motsvarar ca 3% av undersökningsområdet. Fornlämningar kunde konstateras i flertalet av schakten. De bestod av bosättningsspår som stolphål, gropar, härdar, rännor, stenpackningar och diken. Sammanlagt påträffades 346 anläggningar. Område 1 Utredningsområde 1 ansluter till Norra Skrävlinge bytomts (RAÄ 11) östra begränsning. 400 meter åt nordväst ligger närmaste kända stenålderslokal med fynd av bl.a. en tjocknackig håleggad flintyxa. Terrängen utgörs av en svag sydsluttning ca 250 meter norr om Saxån. Ett 43 meter långt schakt av två skopors bredd togs upp inom området. Endast en grop påträffades i den leriga undergrunden. 8 Väg 17, förbifart Marieholm

Område 2 Utredningsområde 2 ligger i Reslövs socken på en svag sydsluttning. Inga kända registrerade boplatser finns i närområdet. Däremot har en tjocknackig flintyxa påträffats omkring 300 meter sydöst om området. Områdets östra del korsas av den nyligen anlagda vattenledningen. Fem schakt med en sammanlagd längd av 624 meter upptogs inom detta område. I sökschakten dokumenterades 22 anläggningar varav 12 stolphål, 9 gropar och en härd. Matjordslagret var endast 0,2 0,3 meter djupt och anläggningarna har därmed varit utsatta för plöjningsskador under lång tid. Sålunda var anläggningarna förhållandevis grunda, mellan 0,05 0,2 meter. Undergrunden utgjordes av lera och siltig lera. Ett flertal recenta dräneringsdiken genomkorsar området. Område 3 På en flack terrass och östsluttning ned mot en utdikad bäck ligger utredningsområde 3 i Reslövs socken. På ett höjdparti norr om området ligger en gravhög (RAÄ 2, Simhög) och enligt prästrelationerna ska ytterligare två gravhögar funnits på höjden. På samma höjd finns en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 74). Omkring 200 meter nordväst om området ligger fyndplatserna för en tjocknackig respektive en tunnackig flintyxa (RAÄ 62 och 63). På Åkarpsgården ett par hundra meter söder om den planerade vägsträckningen finns en lösfyndssamling bestående av två tunnackiga bergartsyxor, en tjocknackig flintyxa, en flintdolk, en trindyxa och ett antal fragmenterade flintyxor (RAÄ 50). Föremålen ska enligt fornminnesregistret ha påträffats på gårdens ägor. Vid en översiktlig ytinventering före avbaningen iakttogs rikligt med slagen flinta i ploglagret. Ett 345 meter långt schakt av två skopors bredd grävdes inom området. Rikligt med anläggningar (totalt 63 stycken) dokumenterades framför allt inom områdets mellersta del (fig. 4). Anläggningarna utgjordes av 26 Stolphål, 16 gropar, 16 härdar och 5 rännor. Undergrunden bestod av lera. I anslutning till den utdikade bäckfåran övergick emellertid jordarten till sand. Antalet stolphål i det förhållandevis smala sökschaktet indikerar att det bör vara möjligt att identifiera huskonstruktioner på platsen. Då fynd saknades i anläggningsytan och flintan i ploglagret var av allmän förhistorisk karaktär är det vanskligt att datera fornlämningen. Närheten till bronsålderns gravhögar och fynd av neolitiska yxor i omgivningen tyder på att dessa perioder kan vara representerade på platsen. Område 4 I Reslövs socken ligger utredningsområde 4 på ett flackt näs mellan två idag utdikade bäckar som sammanflöt söder om den planerade vägsträckningen. Den nuvarande Väg 108 korsar här den planerade nydragningen för Väg 17 och man planerar därför att anlägga en cirkulationsplats där de två vägarna möts. Inga fornlämningar är kända i det omedelbara närområdet. Den närmaste registrerade boplatsen ligger omkring 600 meter åt sydöst. Väg 17, förbifart Marieholm 9

10 Väg 17, förbifart Marieholm Fig. 4. Utredningsområde 3

Fyra schakt på totalt 330 löpmeter grävdes inom område 4. Av de 22 anläggningar som identifieras fanns 15 gropar, 6 stolphål och 1 härd. Längst i väst, väster om Väg 108, framkom ett upp till en meter mäktigt svämsedimentlager vilket illustrerar att denna del tidigare bildat en våtmark. Inga fynd kunde iakttas i lagret. Det var således öster om vägen som anläggningarna påträffades. Dessa var dock i de flesta fall grunda och söndergrävda av recenta dräneringsdiken. Område 5 Utredningsområde 5 följer den planerade vägsträckningen i två kilometer inom Reslövs socken. Landskapet är kuperat med mellanliggande våtmarkslager. Längst i väster sträcker sig vägen utmed en nordvästsluttning. Terrängen är sedan böljande och svagt stigande tills det når en högsta punkt (ca 55 m.ö.h.) ungefär i utredningsområdets mitt. Därefter följer en lång svag sydostsluttning vid foten av Östra Karaby backar. Vid den sista tredjedelen av sträckan påbörjas åter en stigning som regelbundet avbryts av terrasserade formationer. Registrerade stenåldersboplatser och fyndplatser ligger såväl norr som söder om sträckningen. Sammanlagt 13 schakt på 1500 löpmeter togs upp inom detta område. Totalt framkom 174 anläggningar i form av stolphål, gropar, härdar och rännor. Anläggningarna var främst koncentrerade till två områden. På en lerig nordvästsluttning i områdets västligaste del dokumenterades ett stort antal härdar. Inom det två skopor breda schaktet konstaterades 30 härdar på en 80 meter lång sträcka. Dessutom urskiljdes 9 stolphål och 8 gropar. Anläggningar i form av stolphål och gropar fortsatte att förekomma på den anslutande höjdplatån (fig. 5). Norr om denna västra del av utredningsområde 5 ligger en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 56). Inom utredningsområdets östra del kunde ytterligare boplatslämningar dokumenteras. På terrasser och på en svag förhöjning framkom 92 anläggningar på en sträcka av 500 meter, varav 55 stolphål, 20 gropar och 17 härdar (fig. 6). De anläggningar som undersöktes med jordsond hade ett djup som översteg 0,1 meter. Undergrunden urgjordes här av lera. I ploglagret iakttogs måttligt med slagen flinta. Inom denna del av utredningsområdet finns fyndplatsen för en tunnbladig flintyxa (RAÄ 25). Ytterligare en tunnbladig flintyxa har påträffats drygt 100 meter söder om området (RAÄ 28). I anslutning till denna senare fyndplats ligger en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 34). I närområdet finns också den tidigare omnämnda mynt- och silverskatten bestående av bl.a. 160 anglosachsiska, 3 kufiska och 382 tyska mynt vilka kan dateras till 900-talet (Anglert 1995). På Östra Karaby backar finns två överodlade Gravhögar (RAÄ 30, Ljunghög och RAÄ 31). I fornminnesregistret finns uppgifter om att Östra Karaby backar kringvävts av traditioner. Prästrelationerna från 1690 1693 berättar att här i gamla dagar varit een stoor helgedom, hvilkens beskafenheet dock nu meehrendeehls gåån utur folcks minne. Vidare omtalas att det funnits en marknad och tingsplats på höjden. Väg 17, förbifart Marieholm 11

12 Väg 17, förbifart Marieholm Fig. 5. Utredningsområde 5, väst.

Väg 17, förbifart Marieholm 13 Fig. 6. Utredningsområde 5, öst.

14 Väg 17, förbifart Marieholm Fig. 7. Utredningsområde 6.

Område 6 Mellan två utdikade vattendrag, på en lerig platå och östsluttning ligger utredningsområde 6, i Trollenäs socken. Den planerade vägsträckningen går här alldeles norr om en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 29). Omkring 100 meter söder om denna boplats finns uppgift om fynd av två slipade flintyxor. Vid ytinventeringen framkom eggdelen till en bergartsyxa i områdets västra del och ett fragment tillhörande en tunnackig flintyxa i områdets mellersta del. Tre schakt på sammanlagt 350 löpmeter undersöktes inom område 6. 41 anläggningar dokumenterades, varav 20 stolphål, 14 gropar och 7 härdar. Undergrunden utgjordes av moränlera, med stort inslag av sten i de västra delarna. Det var därför, i vissa fall, svårt att skilja på stolphål och stenlyft. Anläggningarna var koncentrerade till de västra och mellersta delarna av området (fig. 7). Område 7 Utredningsområde 7 i Trollenäs socken ligger på ömse sidor om Saxån. Det norra avsnittet följde en svag sydost sluttning med en avslutande brant ravin ned mot ån. Stenåldersboplatser är kända såväl nordost som sydost om den planerade vägsträckningen (RAÄ 10 och 31). Ett omkring 100 meter långt schakt togs upp på sluttningen och ned för ravinen. Två härdar dokumenterades på sluttningen. Utför branten övergick den leriga undergrunden i svämsand. Uppenbarligen har ån vid ett tidigare skede följt en nordligare fåra. Detta bekräftades av ett djupschakt som togs upp alldeles intill den nuvarande ån. Inga fynd eller kulturpåverkade markhorisonter framkom på denna sida av ån. Söder om ån tangerar utredningsområdet fornlämningen Trollenäs bytomt (RAÄ 24), vars utsträckning enligt fornminnesregistret är osäkert (fig. 8). Nära Saxån framkom en stenskodd vallanläggning som troligen fungerat som fundament för en kanal. Kanalen sträcker sig i östvästlig riktning genom utredningsområdet. Där kanalen ansluter till Saxån, öster om fotbollsplanen i Trollenäs, finns resterna efter en stenuppbyggd fördämning som troligen tjänat till att leda in vattnet i kanalen. Enligt den ekonomiska kartan från år 1972 har en kvarnanläggning legat omkring 500 meter väster om utredningsområdet. I de djupschakt som togs upp i anslutning till Saxån kunde man däremot inte se några spår av mänsklig verksamhet. På sluttningar och terrasser uppför åravinen framkom ett flertal anläggningar. En stenläggning påträffades under upp till en meter tjockt omrört kulturlager innehållande bl.a. tegelfragment. En större grop (grophus?) och ett antal stolphål dokumenterades också. På den plana ytan söder om bytomtens begränsning identifierades ett antal stolphål, gropar, rännor och en stenfylld grop (fig. 9). Väg 17, förbifart Marieholm 15

Fig. 8. Utdrag ur 1722 års karta med vägområdet markerat 16 Väg 17, förbifart Marieholm

Fig. 9. Utredningsområde 7 Utvärdering Förundersökningar föreslås på fem platser inom fyra av utredningsområdena: område 3, västra och östra delen av område 5, västra och mellersta delen av område 6 och område 7 öster om Saxån (fig. 10). Utredningen visade att tre fornlämningskategorier kommer att beröras av de vidare undersökningarna. Boplatser Förekomsten av stolphål, gropar och härdar gör att område 3, östra delarna av område 5 och område 6 kan betraktas som förhistoriska boplatslämningar. Frekvensen av anläggningar tyder på att den planerade vägsträckningen skär genom centrala delar av boplatserna. Det urval som undersöktes med jordsond visade att de var förhållandevis välbevarade, trots läget i fullåkersbygd. Bristen på fynd i anläggningarnas yta gör det svårt att datera lämningarna i detta skede men platsernas topografi, anläggningarnas karaktär och flintfynd i ploglagren pekar på tidsspannet neolitikum äldre järnålder. Väg 17, förbifart Marieholm 17

18 Väg 17, förbifart Marieholm Fig. 10. Förundersökningsområden

Trakterna kring Marieholm kan till stora delar sägas vara en vit fläck på kartan vad det gäller arkeologiska undersökningar. Det är endast utredningen i samband med anläggandet av vattenledningen mellan Västra Strö och Teckomatorp som berör närområdet. Denna var dock alltför begränsad i omfattning för att leda till några arkeologiska resultat kring områdets förhistoriska bebyggelse. Undersökningar i denna landsdel kan därför ge ny kunskap om den lokala boplatsorganisationen under delar av vår förhistoria. Härdområde Inom den västra delen av utredningsområde 5 ligger en plats som förmodligen kan dateras till yngre bronsålder/äldre järnålder men som har en annorlunda karaktär än boplatserna. Platsen är belägen på en nordvästsluttning och domineras anläggningsmässigt av härdar. Utifrån platsens läge och struktur kan en hypotes framföras att detta är en sk. eldkultplats. Platser av denna karaktär är kända från en handfull andra skånska lokaler bl.a. Fjärdingslöv 15:9 (Wallin 1985), Käglinge Grustäkt (Thörn 1992), Löddeköpinge 14:7 (Andersson 1996), Råga Hörstad (Widholm 1975), Glumslöv (Fendin 1999), Bårslöv (Knarrström & Olsson 2000) och Hofterup (Svanberg 1999). Från övriga Nordeuropa finns ytterligare omkring 70 lokaler av samma typ, de flesta i Tyskland. Flertalet av platserna är daterade till yngre bronsålder. Enligt en av Heidelk-Schacht utarbetat kultplatsdefinition bör en standardfornlämning av denna typ ha följande karaktäristiska: -Högt belägen, vilket medför en hög exponeringsgrad. -Belägen i närheten av vattendrag, sjö eller dylikt. -Avsides läge i förhållande till boplats. -Stort antal eldstäder. -Runda eller ovala anläggningar. -Innehållande skörbränd eller obränd sten och träkol. Fyndfattigdom (Heidelk-Schacht 1989, s.229f). Av olika skäl har platsen inom område 5 högt forskningsvärde. Platsen bör kunna ge viktiga bidrag till studier kring strukturer och funktioner på lokaler av denna typ. Möjligheterna att sätta in resultaten i ett större sammanhang, dels till vanliga boplatser och dels till andra liknande platser i Skåne finns. Därför är det av stor vikt att vid en kommande förundersökning studera bevaringsförhållandena på platsen. Bytomt Den tredje fornlämningskategorin som kunde dokumenteras i samband med utredningen var lämningar som troligen direkt eller indirekt kan knytas till Trollenäs by. Enligt 1722-års karta passerar den planerade vägen (område 7) omedelbart söder om bytomten. En angelägen uppgift under kommande förundersökning är att klargöra de i samband med utredningen påträffade anläggningarnas datering, funktion och eventuella koppling till Trollenäs by. Väg 17, förbifart Marieholm 19

Referenser Andersson, M. 1996. Arkeologisk utredning och slutundersökning. Skåne. Löddeköpinge sn. Löddeköpinge 14:7 m.fl. 1989. UV Syd Rapport 1996:74. Lund. Andersson, M. 2003. Skapa plats i landskapet. Tidig- och mellanneolitiska samhällen utmed två västskånska dalgångar. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º, No 42. Lund. Anglert, M. 1995. Kyrkor och herravälde. Från kristnande till sockenbildning i Skåne. Lund Studies in Medieval Archaeology 16. Lund 1995. Heidelk-Schacht, S. 1989. Jungbronzezeitliche und früheisenzeitliche Kultfeuerplätze im Norden der DDR. I Religion. Berlin. Jeppsson, A. 2002. Vattenledningen Västra Strö Örbyfältet. Skåne, Västra Strö socken m.fl. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:21. Jeppsson, A. 2003. Vattenledningen Västra Strö-Örbyfältet, etapp 1 sträckan Västra Strö-Brödåkra. Skåne, Västra Strö, Östra Karaby, reslövs och Norra Skrävlinge socknar m.fl. UV Syd Rapport 2003:3. Karsten, P. 1994. Att kasta yxan i sjön. En studie över rituell tradition och förändring utifrån skånska neolitiska offerfynd. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8 o. No 23. Lund. Knarrström, A. & Olsson, M. 2000. Boplatser och härdområde vid Bårslöv. Skåne, Välluv och Bårslöv socknar, väg 109. UV Syd Rapport 2000:61. Lund. Svanberg, F. 1999. Ett härdområde i Hofterup. Skåne, Hofterup sn, Hofterup 3:14. UV Syd Rapport 1999:74. Lund. Thörn, R. 1992. Käglinge grustäkt - aspekter kring ett komplext boplats- och kokgropsområde. Arkeologi i Malmö. En presentation av ett antal undersökningar utförda under 1980-talet. Rapport nr 4. Wallin, L. 1985. Boplatslämningar vid Gyllhögarna. Fornlämning 6:6, Gylle socken, Skåne. Rapport. RAÄ UV Syd. Widholm, D. 1975. Nya fornfynd från Sydsverige. Ale 1/1974. Kristianstad. 20 Väg 17, förbifart Marieholm

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-1408-2003. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-17241-03, 2003-05-20. Projektnummer: 1410350. Undersökningstid: 27 oktober 2003 18 november 2003. Projektgrupp: Magnus Andersson, Kennet Stark. Underkonsulter: Sydschakt. Exploateringsyta: ca 8500 löpmeter. Undersökt yta: 3642 löpmeter. Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C9g, 2C9h, Koordinatsystem: Rikets. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x =6198000, y=1331000 Höjdsystem: RH 1900. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt dokumentationsmaterial förvaras i Lund. Fynd: Tillvaratogs ej. Väg 17, förbifart Marieholm 21