FMV Designregel Försvarsmaktens elektriska anläggningar i fältmiljö - sammanfattning av genomfört projektarbete

FMV Designregel Försvarsmaktens elektriska anläggningar i fältmiljö - sammanfattning av genomfört projektarbete

1. Strömförsörjning och Elmiljö inom FMV På Försvarets materielverk (FMV) inom Anskaffning och Logistik/ Ledningssystemmateriel finns verksamheten Strömförsörjning och Elmiljö som omfattar alla system och produkter för strömför-sörjning, elkraftsförsörjning och elmiljö inom Försvarsmakten (FM), med undantag för specifikt integrerade unika produkter i t.ex. fordon, fartyg, ubåtar och flygplan. I FM nyttjas system och produkter från verksamheten inom en rad olika materielsystem, i vissa fall då som integrationsprodukter. Hantering avseende utveckling och anskaffning av strömförsörjningssystem och strömförsörjningsprodukter inom FM sker främst inom ramen för Materielsystem (MS) 573 med stöd av Materielsystem (MS) 465 vad gäller Elmiljö. Verksamheten omfattas av en stor mängd direktiv, lagar, regler och förordningar med, i vissa fall, straffrättsligt ansvar och krav på både utförande och hantering i syfte att undvika person- och egendomsskador. Verksamheten har även till uppgift att samordna och hantera elsäkerhetsfrågor för samtliga system och produkter inom FMV och FM. Leveranser sker av kompletta och "nyckelfärdiga" strömförsörjningssystem i form av helhetslösningar för insatser och förband avseende både nationell och internationell verksamhet. De sammansatta strömförsörjningssystemen som tas fram utgör en grundinfrastruktur och en förutsättning för att kunna bedriva verksamheten i FM enligt uppställda målsättningar, och är även mycket väsentlig för ledningssystemens funktion. Strömförsörjningsverksamheten består totalt av cirka 10.000 integrationsprodukter indelade i ett antal produktgrupper eller teknikområden där merparten av produkterna hanteras inom MS 573: Generering (cirka 500 produkter) Omvandling (cirka 6000 produkter) Lagring (cirka 1500 produkter) Distribution (cirka 1200 produkter) Belysning (cirka 800 produkter) Elsäkerhet Elmiljö För respektive produktgrupp/teknikområde finns speciellt utsedda produktföreträdare som svarar för den tekniska konfigurationen. Elsäkerhet och elmiljö är viktiga teknikområden inom verksamheten, och berör samtliga ingående produktgrupper och även andra system som inte hanteras inom Strömförsörjning och Elmiljö. Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet för elsäkerhet. Avseende system och produkter för nyttjande inom FMV och FM bedrivs ett mycket nära samarbete med elsäkerhetsverket. I FM hanteras elsäkerhet av säkerhetsinspektionen, vilka främst inriktar sig på verksamhetsmässiga frågor som t.ex. delegeringsformer och ansvarsfrågor. FMV hanterar tekniska krav och lösningar avseende elsäkerhet. För teknikområdet EMC inom elmiljö är FMV utsedd till att vara kontroll- och tillsynsmyndighet avseende system och produkter inom FM (SFS 1993:1067), med regeringsuppdrag. Gränsdragning avseende system/teknik (tekniskt ansvar) och verksamhetsmässiga frågor (förvaltningsansvar) regleras i samordningsavtalet mellan FMV och FM. På uppdrag från FM har FMV tagit fram en Designregel för Försvarsmaktens elektriska anläggningar i fältmiljö, FMEAF som bl.a. anger hur elsäkerheten omhändertas då etablerade standarder inte kan nyttjas. Designregeln utgår från en dokumenterad riskbedömning som också ligger till grund för det som beskrivs i detta dokument. 2014-02-20 Sid 1

2. Försvarsmaktens elektriska anläggningar i fältmiljö, FMEAF FM organisation, inriktning och förbandsverksamhet har genomgått omfattande förändringar under de senaste decennierna. Alla materielsystem i FM och dess ingående utrustningar och anordningar har succesivt anpassats för detta, och området strömförsörjningsmateriel och utrustningar för fältmiljö utgör inget undantag. Det civila samhällets beroende av en fungerande strömförsörjning är påtaglig. I takt med FM utveckling av bl a informations- och ledningssystem samt krav på avancerade funktioner och utrustningar i fältmiljö t.ex. sjukvård, kök och förläggningar, är behovet och beroendet inte mindre i FM. Internationella insatser kan innebära krav på korta insats- och upprättandetider av funktioner som sätts samman med moduluppbyggda enheter. I bästa fall kan man på den plats man upprättar utnyttja befintlig infrastruktur inklusive dess ortsnät, men strömmen kan vara av dålig kvalitet och även innebära oplanerade avbrott, vilket inte är acceptabelt för den verksamhet FM ska bedriva. FM måste därför kunna upprätta på platser utan någon infrastruktur eller med andra förberedelser vidtagna. När man bedriver verksamhet i fältmiljö ska person- och anläggningssäkerhet vara lika hög och t o m högre än i fastigheter, eftersom det är utomhusmiljö och att det vid internationella insatser kan råda mycket extrema klimatförhållanden. Kombinationen av att i fältmiljö bygga upp förbandsplatser med transportabla utrustningar och i vissa fall även under extrema klimatförhållanden gör, att verksamheten och säkerhetskraven i många avseenden är att betrakta som unika. 3. Lagstiftning och tillämpning av standarder I takt med ett ökat internationellt samarbete beträffande föreskrifter och standarder, har bl a ellagstiftningen sedan slutet av åttiotalet succesivt övergått från att vara regelstyrd till att vara målstyrd. Regelstyrningen innebar att man i detalj angav hur något skulle utföras för att uppfylla kraven i föreskrifterna, och att det i princip inte fanns utrymme för annat utförande. Målstyrningen innebär att man anger vilka krav som ska uppfyllas, men att man kan göra på olika sätt för att nå målet så länge man uppfyller föreskriftens krav. Målstyrningen innebär också att lagarnas omfattning minskat, d v s textmassan har minskat, och i stället tillämpar man harmoniserade- eller produktstandarder i ökad omfattning. Om man tillämpar en standard anses man också uppfylla föreskriftens krav på säkerhet och behöver därmed inte göra en egen riskbedömning. Om man av någon anledning inte kan tillämpa en standard eller delar ur en standard, kan man göra avsteg från denna. En riskbedömning för gjorda avsteg måste dokumenteras för att visa hur man uppfyller föreskrifternas krav på säkerhet. Elinstallationsreglernas (SS 436 40 00) krav på säkerhet för mobila arbetsplatser bygger på direkt jordade system eller skyddsseparation. Råden i SEK Handbok Generatoraggregat, med undantag av bärbara generatoraggregat, bygger också på direkt jordade system. (direkt jordat system; se avsnitt 5.1 Krav på jordning) Standarden och handboken ger därmed inte den säkerhetslösning som krävs för FMEAF. 2014-02-20 Sid 2

För FM verksamhet i fältmiljö är förutsättningar i de flesta fall annorlunda och skillnaden mellan dessa driftsfall och vad som hanteras i etablerade standarder har med åren blivit alltmer påtaglig. För att åtgärda detta har FMV fått i uppgift av FM att ta fram en kompletterande standard för inom området person- och anläggningssäkerheten, och som med FMV nomenklatur benämns Designregel. FMEAF Sammanfattande benämning i Försvarsmakten för anordningar som upprättas i fältmiljö där elförsörjningen sker med hjälp av transportabla generatoraggregat och fördelas via eldistributionsmateriel. Systemjordning utförs enligt principerna i Designregeln för Försvarsmaktens elektriska anläggningar i fältmiljö (FMEAF), och FMV Tekniska order (TO) och övriga FMV anvisningar som bygger på denna Designregel. FMEAF kommer att vara ett nytt begrepp i FM, och en sammanfattande benämning för anläggningar som byggs upp med hjälp av transportabla utrustningar för produktion och distribution av el i fältmiljö, d v s transportabla generatoraggregat och elcentraler samt anslutningskablar s.k. flexibla gummikablar. Designregeln kommer till vissa delar även att påverka hur de utrustningar (förbrukare) som ska anslutas till FMEAF måste vara konstruerade för att ingå som en del i bl a säkerheten för hela det uppbyggda systemet. Bilden nedan visar principen för klassificering/rangordning av styrande dokument vid anskaffning och modifiering av elektriska produkter. (bilden ur Designregel FMEAF). Kompletterande krav i FMV Teknisk specifikation FMV Designregel Harmoniserad standard, Direktiv inom EU Designregel FM Elektriska Anläggningar i Fältmiljö (FMEAF) omfattar inte området funktionssäkerhet (t ex EMC, EMI eller åska). 2014-02-20 Sid 3

4. Dokumenterad riskbedömning Om man gör avsteg från en standard eller tar fram en ny standard krävs det bl.a. en dokumenterad riskbedömning för att visa hur man uppfyller kraven i föreskrifterna. Under arbetet med FMEAF och framtagning av Designregeln har det genomförts två omfattande prov i fältmiljö där ett stort antal tester och mätningar utförts enligt en fastställd provplan. Respektive prov omfattade två dagar där båda proven genomfördes vid Trängregementet i Skövde, med hjälp av personal från regementet. Det första provet genomfördes i december 2010 med ca 70 cm snö och 20 minusgrader, och det andra i november 2011 med dimma, regn och mycket blöta markförhållanden. 5. Verifiering av principerna för FMEAF Projektet har genomfört ett remissarbete inom FMV och FM på de underlag som projektgruppen redovisat. Inkomna remissvar har behandlats och beaktats vid ett protokollfört granskningsmöte på FMV. FMV har dessutom låtit Elsäkerhetsverket och Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) genomföra granskning och verifiering av designregeln med bakomliggande rapport. SP har genomfört en granskning av både desinregeln och bakomliggande rapport och metoden för riskbedömningen, och lämnat nedanstående slutsats (ordagrant). Resultatet av SP s granskning ger att resonemanget som förs i rapporten är väl grundat och med de skyddsåtgärder som beskrivs i rapporten såsom kompletterande jordning, användande av jordfelsbrytare, förebyggande av yttre fel, kontinuitet i skyddsjordsledaren mellan generatoraggregat och anslutna utrustningar/förbrukare samt kraven på kompeten personal som upprättar och driver elektriska anläggningar i fältmiljö så kan man anse att det grundläggande kravet på god elsäkerhetsteknisk praxis är uppfyllt. Elsäkerhetsverket är ansvarig myndighet för tekniska säkerhetsfrågor såsom elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet, EMC, och utfärdar föreskrifter för bl a starkströmsanläggningar och elektrisk materiel. Elsäkerhetsverket har deltagit vid tre projektmöten och succesivt informerats om projektets arbete och slutsatser, och även granskat slututgåvan av rapport och Designregel. Elsäkerhetsverket har lämnat nedanstående slutsats (ordagrant). Myndigheten har i dagsläget inget att erinra utan konstaterar att FMV gjort en dokumenterad riskbedömning enligt den möjlighet som ges i 2 Kap 1 Elsäkerhetsverkets föreskrifter då en starkströmsanläggning helt eller delvis avviker från svensk standard. 2014-02-20 Sid 4

6. Viktiga skillnader mellan etablerade standarder och Designregel FMEAF Nedanstående fem punkter sammanfattar de områden där det finns viktiga skillnader mellan tillämpningen av etablerade/befintliga standarder och Designregeln FMEAF. Krav på jordning, se 6.1 Krav på generatoraggregat och ansluten utrustning, se 6.2 Generatoraggregats uttagskonfiguration och Z-impedans, se 6.3 Krav på jordfelsbrytare vid systemuppbyggnad, se 6.4 Krav på elinstallatör, se 6.5 I efterföljande avsnitt finns kortfattade beskrivningar av ovanstående fem områden och de vanligast förekommande frågorna, vilka begränsningar som funnits och vad arbetet med FMEAF och Designregeln innebär inom det aktuella området. 6.1 Krav på jordning Detta avsnitt behandlar enbart driftfall där jordning inte sker till en punkt som står i direkt förbindelse med ett fast installerat och godkänt jordtag (direkt jordat) d v s ett jordtag som är regelbundet kontrollerat och dokumenterat vad gäller dess övergångsmotstånd (resistans) till marken. För de som hanterat eller kommit i kontakt med transportabla generatoraggregat, är det inget kontroversiellt att det i de flesta anvisningar, manualer eller handböcker framgår att i fältmiljö ska aggregat jordas med jordspett och jordlina ingående i tillbehörssatsen. Det är förmodligen dock få som ifrågasätter att man ska utföra jordning eller kan klara ut konsekvenserna ur säkerhetssynpunkt om man inte jordar. Hur man ska utföra jordningen uppvisar också mycket varierande detaljeringsgrad beroende på aggregattyp. Det framgår heller inte något krav på maximalt tillåtet värdet på jordtagsresistansen, men att det ur personsäkerhetssynpunkt ändå är viktigt och ska utföras! Den tekniskt intresserade har därmed säkert någon gång ställt sig frågan om det ur säkerhetsynpunkt är viktigt att man i fältmiljö jordar genom att slå ner jordspett, borde det väl också vara viktigt att ange maximalt tillåtet värde på jordtagsresistansen? Ställer man frågan till på marknaden förekommande konstruktörer/leverantörer av transportabla utrustningar, nationellt såväl som internationellt, kan man få mycket varierande svar. Området jordning och dess betydelse för säkerheten är ganska komplext att beskriva, men kan mycket förenklat beskrivas utifrån två typfall med helt olika förutsättningar vid upprättandet. 2014-02-20 Sid 5

Förutsättning 1. Ett enskilt eller maximalt fyra parallellkopplade generatoraggregat försörjer en eller några få utrustningar som via anslutningskabel ansluts direkt till aggregatens tillgängliga belastningsuttag som har jordfelsbrytare enligt föreskrifternas krav. Genom att generatoraggregaten är utrustade med jordfelsbrytare för att uppfylla kraven på personskydd, är resistansen i det enskilda jordspettetet inte av avgörande betydelse för personsäkerheten. Förutsättning 2. Ett enskilt eller flera parallellkopplade generatoraggregat försörjer ett eller flera eldistributionssystem med ett antal anslutningskablar och elcentraler fördelade över ytan. I det här fallet bygger man således upp ett system som i vissa fall kan innebära stor utbredning över ytan och utrustningar av mycket varierande slag och belastningsprofiler. Eftersom det inte finns tillgång till ett inmätt systemjordtag och det inte går att erhålla ett helt dubbelisolerat system, måste man således göra något som är minst lika bra som ett systemjordtag, vilket åstadkommes genom att utföra kompletterande jordning. Kompletterande jordning innebär att man slår ner ett antal jordspett och ansluter dessa i olika punkter i systemet/utrustningarna. Genom att jordspetten är sammabundna via skydds-jordsledarna i mellanliggande anslutningskablar, får man ett antal parallellkopplade jordningar till markplanet. Kontinuitet i jordtagsledarna i alla mellanliggande anslutningskablar är därmed av stor vikt! Övergångsresistansen mot jord i varje enskilt jordspett behöver således inte kontrollmätas, eftersom värdet för ett enskilt jordspett inte är av avgörande betydelse för totalsumman av alla parallellkopplade jordspett i systemet. Den som ansvarar för systemuppbyggnaden gör även bedömning av var man med de aktuella markförhållanden på platsen kan räkna med att få lägsta möjliga jordtagsresistans när man slår ner jordspetten, och var i systemet respektive jordlina ska anslutas. Devisen för FMEAF är således jorda mer och jorda rätt. 2014-02-20 Sid 6

6.2 Krav på generatoraggregat och ansluten utrustning Utan att gå in på alltför djuplodande tekniska förklaringar kan man sammanfatta några generella krav för att uppnå önskad person- och anläggningssäkerhet för alla ingående utrustningar i ett sammanbyggt system i fältmiljö. Det kan liknas vid principen att en kedja inte är starkare än dess svagaste länk. Kraven kan i sin tur något förenklat delas upp i områdena utrustningars konstruktion och hantering vid upprättande. 6.2.1 Utrustningars konstruktion. Säkringar är i huvudsak ett anläggningsskydd, medan jordfelsbrytare och skyddsjordning är de viktigaste förutsättningarna för personsäkerheten, men utgör aven ett anläggningsskydd. Jordfelsbrytare i utrustningar ingående i systemuppbyggnad behandlas i ett efterföljande avsnitt, men märkfelströmmen, d v s gränsen där en jordfelsbrytare ska lösa ut, är en avvägning mellan elsäkerhet och funktionssäkerhet. För att skapa möjlighet för bl a generatoraggregat att både kunna försörja enskilda direktanslutna utrustningar eller vara en produktionskälla i ett större distributionssystem kan det finnas krav på jordfelsbrytare med justerbar utlösningsnivå. Anvisningar för ovanstående framgår i respektive generatoraggregats instruktionsbok/ beskrivning. 6.2.2 Hantering vid upprättande. Vid systemuppbyggnad är rätt inställning av eventuella förekommande justerbara jordfelsbrytare och utförandet av jordningen till markplanet viktig, vilket förutsätter en anpassad konstruktionslösning för respektive utrustning. Anvisningar för ovanstående framgår i respektive generatoraggregats instruktionsbok/ beskrivning. 6.3 Generatoraggregats uttagskonfiguration och Z-impedans I elektriska likströmskretsar finns det motstånd eller resistanser. Om ett sådant motstånd förekommer i en växelströmskrets, t ex med frekvensen 50 Hz som i våra ortsnät, benämns det för impedans (beteckning Z ) eftersom växelströmsmotståndet varierar med frekvensen. Konstruktionen med Z-impedans mellan skyddsjordsledare/jord och generatorlindningens nollpunkt har i princip bara förekommit i Sverige, och fanns i starkströmsföreskrifterna redan på sjuttiotalet (SIND-FS 1978-6). Syftet var att begränsa en felström orsakad av ett yttre fel i anläggningen om generatoraggregatet var anslutet till ett jordspett med okänt värde på övergångsresistansen. Yttre fel kan vara en oisolerad luftledning som trillar ner på marken, eller en fasledare i en anslutningskabel som kommer i direkt kontakt med marken och spänningssätter denna. Eftersom det finns jordfelsbrytare på alla utrustningar för FMEAF kommer dessa att lösa ut även för denna typ av jordfel. Generatoraggregat för FMEAF kräver därmed ingen Z-impedans av den anledningen. 2014-02-20 Sid 7

Z-impedanser förekommer även där man har singel- eller parallellkopplade generatoraggregat med femledarsystem (TN-S) som även ska kunna mata fyrledarsystem (TN-C) i t ex byggnader eller andra fasta elinstallationer. Utan Z-impedans kommer den normala belastningsströmmen att lösa ut jordfelsbrytarna i aggregaten, vid matning av ett fyrledarsystem, även då det inte är något elfel i anläggningen. Om ett generatoraggregat, konstruerad för femledarsystem (TN-S), inte ska användas för att försörja fyrledarsystem (TN-C) behövs således ingen Z-impedans. 6.4. Krav på jordfelsbrytare vid systemuppbyggnad Utrustningar som används för att bygga upp transportabla eldistributionssystem d v s generatoraggregat och elcentraler, samt utrustningar som ansluts till dessa system, är oftast inte anskaffade vid samma tillfälle eller med exakt vetskap om hur det system de ska mata eller ingå i kan vara konfigurerat. Respektive utrustning har en konstruktionslösning som säkerställer att lagstiftningen för den enskilda utrustningen uppfylls. När dessa byggs upp i ett system kan kraven medföra icke önskvärda begränsningar ur driftsynpunkt, och jordfelsbrytare kan vara ett sådant exempel. Jordfelsbrytare är ett mycket bra person- och anläggningsskydd och förekommer i alla utrustningar för FMEAF som FMV anskaffar. En jordfelsbrytare arbetar enligt principen att känna av att den ström som flyter i en krets är lika stor fram till en felfri utrustning som strömmen från den. Om en del av strömmen i kretsen tar annan väg, t ex genom ett fel i utrustningen eller ström genom människokroppen till jord, är de båda strömmarna inte längre lika stora och jordfelsbrytaren känner skillnaden och löser ut. För att vara ett bra personskydd får skillnaden bli maximalt 30 ma. Alla nya utrustningar har en viss läckström till jord, och ökar i takt med att utrustningen åldras. Det innebär också att ju fler utrustningar som ansluts ökar också summan av alla läckströmmar. Om ett stort antal utrustningar matas via en 30 ma jordfelsbrytare kommer summan av alla läckströmmar så småningom överstiga gränsvärdet vilket innebär att man kan få ett oplanerat strömavbrott. Genom att man i FMEAF kan anpassa jordfelsbrytarna så att det inställda gränsvärdet för tillåten felström är högst vid utgående matning från generatoraggregatet och sedan succesivt minskar detta utåt i distributionssystemet, skapar man selektivitet d v s önskad driftsäkerhet och med anpassad person- och anläggningssäkerhet. Kravet är dock att en jordfelsbrytare för personskydd, d.v.s. max 30 ma utlösningsström, skyddar de uttag där bruksföremål kan anslutas. Det förutsätter dels en anpassad konstruktion men framför allt att det hanteras av personal med en specifik utbildning och kompetens för FMEAF. Designregeln ger även möjlighet att ha jordfelsbrytare med märkfelström upp till 300 ma för trefasuttag 32A för att bl a kunna ansluta containrar för förplägnad, sjukvård och ledningssystem. Krav på jordfelsbrytare för personskydd finns dock för systemet som helhet. 2014-02-20 Sid 8

6.5. Krav på elinstallatör Inom Försvarsmakten har det under många år förekommit diskussioner kring begreppet och rollen elinstallatör, d v s en person med någon form av elbehörighet utfärdad av Elsäkerhetsverket. Vissa typer av elinstallationsarbeten på starkströmsanläggningar, eller i dagligt tal elanläggningar, ska således utföras av elinstallatör eller av yrkesman under elinstallatörs överinseende. Kompetenskraven beträffande teori och praktik för att bli elinstallatör är väl reglerade i förordningar och föreskrifter, medan motsvarande myndighetskrav saknas för rollen som yrkesman. Det är upp till den elinstallatör som har överinseende att bedöma om yrkesmannen har erforderlig kompetens. Det bör påpekas att det är enbart elinstallationsarbete på starkströmsanläggningar utförda enligt Elinstallationsreglerna SS 436 40 00 som kräver någon form av elbehörighet. Definitionen på en elanläggning kan beskrivas som den del som producerar och för fram energi till en punkt t ex ett uttag, där man ansluter något som förbrukar elenergi. FMEAF byggs upp av maskiner och produkter framtagna efter maskin- och produktdirektiven. Det krävs således ingen elbehörighet för att upprätta, driftsätta eller reparera produkter, maskiner, anordningar, bruksföremål eller motsvarande. Det krävs däremot alltid kompetens för att utföra det på rätt sätt, och en tillverkare/leverantör kan ställa speciella krav på kompetens för att få göra ingrepp. Begreppet tillfälliga elanläggningar förekommer inte längre i föreskrifterna för elinstallationer. Däremot används det bl.a. i samband med bygg- och rivningsplatser som kan byggas upp t ex vid: Nybyggnadsarbeten Arbeten med reparation, förändring, utvidgning eller rivning av befintliga byggnader Industribyggen Markarbeten Liknande arbeten Fordringarna gäller för fasta och flyttbara installationer men fasta och flyttbara installationer vid bygg och rivningsplatser ska inte jämföras med de driftfall som gäller för FMEAF. FMEAF kräver inte elbehörighet! Eftersom FMEAF byggs upp av CE-märkta produkter kommer det inte att finnas några krav på elbehörighet för att utföra skötsel d v s med verktyg göra ingrepp och byta eller reparera någonting i dessa utrustningar. Som leverantör kommer FMV däremot att ställa kompetenskrav på personal som ska utföra avhjälpande underhåll på av FMV levererad materiel. FM får inte, på eget ansvar, utföra ingrepp eller ändringar på materiel eller system utan anvisningar från FMV. 2014-02-20 Sid 9

7. Konsekvenser för verksamheten Elsäkerhet och funktionssäkerhet för FMEAF påverkas av ett antal parametrar i processen från framtagning av Krigsförbandsspecifikation (KFS) till hanteringen i fältmiljö. Nedan följer en kort sammanfattning av några sådana områden: Kraven måste tydliggöras bl a beträffande användningsområde och ändamål för de generatoraggregat som ska anskaffas. Ska aggregaten även kunna användas för stöd till civila samhället kan detta kräva konstruktionslösningar som FM i vanliga fall inte behöver. Omfattning och detaljeringsgrad i tekniska specifikationer vid en upphandling kommer i vissa fall att kunna reduceras för att ge tillverkare möjlighet att tillämpa etablerade standarder kompletterat med Designregeln. Vid upphandling och konstruktion av enskild utrustning avsedd att ingå i större system i fältmiljö, måste utrustningen förutom att uppfylla kraven för utrustningen även vara anpassad för att kunna ingå som en del i säkerheten för hela systemet. Utrustningar avsedda för FMEAF är produkter/maskiner, vilket innebär att det inte är optimalt att tillämpa standarder avsedda för utförande av elektriska installationer i starkströmsanläggningar. Krav på elbehörighet gäller enbart vid ingrepp i starkströmsanläggningar och är således inte aktuellt för ingrepp i produkter/maskiner även om det sker i fältmiljö. Enkelt uttryckt, det som inte kräver elbehörighet för att tillverka/bygga kräver heller ingen elbehörighet för att reparera oavsett var detta sker. FMV kommer att ställa krav på specifik utbildning och kompetens för personal i FM som får uppgiften att upprätta och hantera FM större elektriska anläggningar i fältmiljö. FMV kommer att ställa krav på specifik utbildning och kompetens för personal i FM som får uppgiften att utföra underhåll på produkter/maskiner. 8. Har Du frågor eller funderingar avseende FMEAF? Har Du frågor eller funderingar när det gäller FMEAF finner Du stöd på www.stromforsorjning.info (FMV Strömförsörjning). På denna hemsida finns information om FMV strömförsörjningsutrustningar och Du har också möjlighet att komma i kontakt med FM och FMV gemensamma Elsäkerhetsråd. Nyhet! Har Du frågor eller funderingar om elsäkerhet inom FMV/FM? Besök FMV hemsida för strömförsörjning www.stromforsorjning.info där finns information om hur Du kommer i kontakt med FMV. Där finns även kontaktuppgifter till FMV och FM gemensamma elsäkerhetsråd! 2014-02-20 Sid 10

Egna anteckningar TEKNIK FÖR SVERIGES SÄKERHET FMV Försvarets materielverk 115 88 Stockholm Besöksadress: Banérgatan 62 Tel 08-782 40 00 Fax 08-667 57 99 registrator@fmv.se www.fmv.se