FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade.

FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade. Utges genom Täby Hembygdsförenings fornminnessektion. NYTT ISSN 2001-3493 Nr 20 Årgång 4 oktober 2012 Text, bild, ansvarig utgivare: Leif Grönwall Fjäturen och Gullsjöns historia Estrid i nya böcker Ny bok:guide till Runriket

Fjäturen och Gullsjön under 7500 år Inför bygget av Norrortsleden utförde 2004 Jan Risberg och Sven Karlsson, verksamma på Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi på Stockholms universitet provborrningar i Fjäturens och Gullsjöns bottensediment. Borrkärnorna som togs upp analyseras i UV-Mitts Daff 2005:1 bilaga 6. Det övergripande syftet med undersökningarna var att beskriva vegetationen samt påverkan av mänskliga aktiviteter. Dessutom att bestämma åldrar för olika strandnivåer samt att avgöra när sjöarna föddes dvs isolerades från havet. Detta har man gjort med bl a pollenanalyser. Man borrar sig ner i sjöarnas botten och tar upp borrkärnor som sedan kan läsas i olika lager från istidens slut fram till nutid. Att man valde en större resp mindre sjö är att man i Fjäturen får fram mer regionala vegetationsförändringar medan Gullsjöns resultat får ses som mer lokala. C14-dateringar har gjorts på makrofossil, mest björkfrön, samt lergyttjor och man har mätt halten av organiskt kol. Att försöka komprimera denna rapport från drygt 40 sidor till elva har varit en rejäl utmaning och eftersom jag inte är geolog samt att mina botaniska kunskaper stannar vid typ blåsippor, maskrosor och tussilago så har jag bokstavligt talat gett mig ut på djupt vatten. Googlandet på för mig svåra ord har varit många. Hoppas dock att ni som jag tycker det är spännande att se vad forskarna kan utläsa av, och berätta om, några kilo lera ur sjöarnas botten. Så...: Nu kör vi! BNär de tidigast analyserade sedimenten avsattes befann sig Fjäturen och ägge sjöarna är belägna i för det för östra Svealand typiska sprickdalslandskapet där berggrunden slipats till mjuka former av de upprepade istiderna. Gullsjön i en ytter/mellanskärgård. Uppstickande öar fanns väster om nuvarande Fjäturen varav de som blivit tillräckligt stora för att hysa vegetation var på hällmarkerna beväxta med vindpinade enar och mattor av ljung. På större öar växte tall och björk. Huvuddragen i vegetationen på de större öarna verkar ha tett sig ganska En s.k paleogeografisk karta över östra Svealand. kustlinjen har lyfts upp till 45 m ö.h vilket motsvarar i tid ca 5200 f Kr. Grå färg indikerar dåvarande landytor, turkos färg vattendränkta områden och blå färg, nuvarande Östersjön. Kartkonstruktion: Göran Alm

likartad under flera tusen år. När gran etablerar sig ca 500 f Kr. förändras skogen markant. Enligt samstämmiga uppgifter från Fjäturen och Gullsjön verkar enstaka granbestånd ha funnits i området redan omkring 1500f Kr. Gullsjön vid provtagningstillfället mot kärrområdet i norr samt bergrundområdet i söder. Foto: Jan Risberg Fjäturen med markering för provtagningsplatsen. Fjäturens ursprungliga utlopp var beläget strax söder om Fornboda. Gullsjön med markering av provtagningsplatsen Två representativa utsnitt från sedimentlagren i Fjäturen. Den vänstra visar de djupare äldre lagren, den högra visar ett exempel på mer organogena sediment i de övre delarna av lagerföljden. Foton: Jan Risberg

Sediment från Gullsjön som är avsatta före isoleringen (mot vänster) och i den nyblivna sjön (mot höger). Uppdelningen av kärnan beror på provuttagning för kolanalyser. Foto: Jan Risberg Vegetationshistoria Fjäturen Man har delat upp pollendiagrammet i sex lokala pollenzoner. 1 ca 5500-2500 f Kr. Här har avsatts lera och gyttjelera från Östersjöns föregångare Litorinahavet. Ögrupper och skär torde legat nära då den översta leran och den understa gyttjeleran avsattes, beroende på att relativt många insektspollinerade örtpollen hittats vilka normalt inte transporteras så långt från ursprungskällan. Dominerande pollenslag är tall och björk som sannolikt dominerat häll-och moränmarkerna nordväst om Fjäturen där höjderna idag når upp till 55-60m. Ek, asp och lind har troligen ingått i tall och björkvegetationen på moränmarkerna och hassel, lönn, alm, asp och rönn har vuxit i skrevorna. På sumpiga marker och längs stränderna har al vuxit tillsammans med snår av vide. Genom hela zonen har enstaka pollen av havtorn hittats, vilken är konkurrentssvag och förekommer längs havsstränder där strandförskjutningen är snabb (>0,5m/århundrade) Av gräs och örter har hittats pollen från vildgräs, ängs-bergssyra, strandvänderot, hampa, fältmalört/gråbo, mållor, trampört, maskrosor/fibblor stensöta m.fl. Algförekomst tyder på brackvatten (Litorinahavet) Havtorn har idag sitt starkaste fäste längs den uppländska kusten. Arten är konkurrenssvag och förekommer på nybildade, grusiga eller sandiga stränder längs havsstränder där strandförskjutningen är snabb (>0,5 m/århundrade) Pollen från havtorn t.v. har hittats i Fjäturens sediment daterade till ca 5100 f Kr. Foto: Sven Karlsson Kvist från havtorn från Lindman 1974 2 ca 2500-1500 f Kr. Skärgårdsförhållanden råder fortfarande och zonen skiljer sig inte så mycket från föregående. Strandlinjen bör ha sänkts från ca 25 till 20 meter. Nytt på trädsidan är enstaka pollen av avenbok (ca 1700f Kr.) och bok (2000f Kr.) Dominerande är som tidigare björk och tall. Örtförekomsten är lägre än föregående zon men likartad. Nya pollentyper är rosväxter, aster, kulla/röllika. I skrevor eller bryn växer slån, hagtorn eller nypon, björnbär.

Kustlinjen har nu lyfts upp till motsvarande 20 m ö.h. I tid motsvarar det ungefär 1500 f Kr. 3 ca 1500-500 f Kr. Skärgården utökas med fler öar och ögrupper, strandlinjen förskjuts till 15m. Tall och björk dominerar liksom tidigare men tallen ökar och björken minskar. Granpollen som bara förekommit sporadiskt tidigare ökar nu alltmer. Av ädellövträden minskar endast alm betydligt. Det är tydligt att skärgårdslandskapen runt den blivande Fjäturen nu förändras från att tidigare legat inom det maritima lövskogsbältet till att nu bli en innerskärgård. Längs fastlandskusten dominerar hällmarkstallskog med inblandning av gran. Tänkbart är att granpollen transporterats med vinden från fastlandet. Ljungpollen ökar och nytillkomna örter är brakved, nejlikväxter, samt smörblomma och svartkämpar. Svartkämpar är intressant eftersom den kan indikera förekomsten av betesverksamhet i omgivningarna. Smörblomman är också betesgynnad eftersom djuren skyr blomman pga dess beska smak. Vid 780-410 f Kr ökar antalet kolpartiklar samt den ljuskrävande enen. Detta tyder på röjningseldar. Förekomsten av örnbräken stärker teorin. 4 ca 500f Kr-200 e Kr. Fjäturen blir insjö. I sedimenten på 545-550cm djup förändras algfloran från brackvattengynnade till sötvattengynnade. Fjäturen blir insjö ca år 135-235. Havsnivån är då ca 10m högre än idag. Isoleringen illustreras också genom att tallpollen minskar och följs av en ökning av alpollen. Detta är ett vanligt förekommande fenomen när sjöar isoleras från havet. Tallpollen är lättflytande genom sina luftsäckar och förs med havsströmmarna in i vikarna i stora mängder från den utanförliggande skärgården. Detta upphör då sjön avsnörs från havet, strandskogsvegetationen i form av al dominerar i borrkärnan. Av övriga träd minskar alm och lind. Gran ökar långsamt genom zonen och konkurerar ut ädellövträden.

Kustlinjen upplyft till 10 m ö.h.ca 200 e Kr. Fjäturen blir nu insjö.gullsjön har varit det länge. Örtpollenfloran tyder på att människor etablerar sig i området. En rad pollentyper kan kopplas till arter som hör hemma i ängsmarker av olika slag. Torrängar på mager mark eller där betesdjur tillfört gödsel visas i borrkärnan i form av tjärblomster, gulmåra, fårsvingel, bergssyra, svartkämpar, brudbröd, fältmalört och rödklint. Från mitten av zonen har de första pollenkornen av sädesslag hittats och identifierats som korn. Något högre upp hittas även pollen av vetetyp (ca 390-210 f Kr) Människor öppnar nu upp landskapet med hjälp av eld, en kontinuerlig ökning av kolpartiklar, enpollen tillsammans med en rad ängsväxter framträder. Ängs-och odlingsmarkernas läge bör ha varit sydväst eller norr om Fjäturen. 5 ca 200-1300 ekr Zonen omfattar ungefär romersk järnålder till medeltid. Tall och björk dominerar som tidigare. Ek förekommer relativt rikligt med upp mot 10% av pollensumman. Alm lind och ask ligger under 1%, bok och avenbok endast enstaka. Granpollen ligger jämt på ca 5% men ökar kraftigt närmare slutet av zonen med 15%. Bland buskar ökar en i likhet med gran i den övre delen. En rad örtpollen har hittats, flertalet dock i låga frekvenser. Bland allmänt kulturgynnade har hittats pollen från rosväxter, nejlikväxter, flockblomster, måror, kråkvicker och kovall. Någonstans mellan vikingatid och tidig medeltid saknas pollen av sädesslag samt minskar antalet kolpartiklar vilket tyder på att odlingarna flyttats eller övergetts under en period. Pollen av smalkaveldun, bredkaveldun samt vit näckros tyder på att sjön grundas upp.

Kustlinjen upplyft till 5 m ö.h.ca 800 e Kr. 6 ca 1300-1950 e Kr. Trädvegetationen förändras genom att hassel, ek, alm och lind minskar markant eller helt försvinner. Mindre minskning av björk, gran ökar och ligger på 15-20%. Trädvegetationen runt Fjäturen antas nu ha ungefär dagens utseende. Pollen av en, vildgräs och kolpartiklar ökar såväl som södesslag av korn, vete och speciellt råg, vilket tyder på att lämpliga marker röjs för odling, troligen genom svedjebruk. Markanvändningen har ökat påtagligt de senaste 700 åren. Gullsjöns vegetationshistoria. Här har gjorts indelning i fyra lokala pollenzoner som sträcker sig från bronsålder till nutid. Zon 1 1400-750 f Kr. Denna zon motsvarar ungefär bronsålder. Lagerföljden består av gyttjelera och lergyttja från en havsskärgård. Strandlinjen sjunker från ca 25m till ca17m. Enligt den lokala paleogeografiska kartan för 20m Låg den blivande Gullsjön i ett sund som sträcke sig i NV-SO riktning. På häll och moränmarker växte tall och vårtbjörk. Gullsjön i ett havssund vid skiftet sten-bronsålder Karta: Leif G

Rikligt med al har vuxit längs stränderna, sannolikt med partier av glasbjörk. Relativt rikligt har ek vuxit insprängt på moränmarkerna. I betydligt mindre omfattning förekommer hassel, alm,lind, ask och lönn samt gran i ännu mindre omfattning. Buskpollenfloran domineras i början av perioden av viden vilket vuxit längs stränderna samt ljung som vuxit på strandnära berg. Mot slutet av perioden uppträder en vilket tyder på att röjda marker börjar skapas. Örtpollenfloran är ganska sparsam, enstaka pollen har hittats av kovall, aster, ängs-/ bergssyra, älgört/brudbröd, ruta, halvgräs, malört/gråbo och målla. Gråbo förekommer gärna på tångvallar. Ungefär ca 800f Kr blir Gullsjön en insjö dels liksom i Fjäturen minskar havsflytande tallpollen markant samtidigt som björkpollen ökar dels genom att den brackvattengynnade dinoflagellatcystor försvinner och ersätts av sötvattensgynnade grönalger (Pediastrum) I samband med att Gullsjön isoleras har det första sädesslagspollenet hittats, vilket är av korn-typ. Det enda som tyder på att marker röjts är att en ökar mycket tydligt vid tiden för att korn hittas. Gullsjön på väg att födas. Kartutsnitt ca 1000 f.kr De röda prickarna markerar spår av mänsklig aktivitet (grav- boplats) Karta hemsnickrad av Leif G. Zon 2 ca 750f Kr 550e Kr Inom zonen sjunker strandlinjen från ca 17m till under 10 m ö.h. vilket innebär att Gullsjön hamnar långt in över land och utan kontakt med havet. Tall och björk dominerar som tidigare, relativt rikligt med al och ek. Alm och lind minskar medan gran ökar till ca 5%. Genom hela zonen hittas också pollen av ask och avenbok. Mot slutet av perioden även bok Vad gäller avenbok är det osäkert om arten växt i området eller om pollenkornen transporterats från sydligare områden med vinden. I centrala och västra Europa växer avenbok tillsammans med bl a ek. Ek har under perioden vuxit rikligt vid Gullsjön och även om avenbok inte riktigt kommer upp i den 1% som anses vara bevis på förekomst så är det troligt att den vuxit vid Gullsjön. En ökar samt örtpollenfloran och kolpartiklar visar på bete och odling. Runt 380-200 f Kr ökar pollen av svartkämpar parallellt med att enpollen minskar. Förklaringen kan vara att betet blir intensivare under en period och att djuren håller tillbaka enen. Pollen av odlade växter från korn och vete förekommer spritt i låga värden över hela den äldre delen av zonen, för att i den yngre delen övergå kontinuerligt till enbart korn plus ett enstaka rågpollen nära den övre zongränsen. Rågpollenet dateras till ca 420-540 e Kr. Tänkbara odlingsområden är lermarkerna norr om Gullsjön eller moränmarkerna som omger södra halvan av sjön.

Pollen av vit näckros och kransslinga ökar plötsligt ca 380-200f Kr. vilket tyder på en uppgrundning av sjön. Zon 3 ca 550 1300 e Kr. Under denna period är landskapet snarlikt med det nutida. Strandlinjen är upplyft till ca 5 m ö.h. Tall och björk dominerar. Den mest märkbara skillnaden är att alm och lind minskar medan gran ökar. En och ljung ökar liksom örnbräken.örnbräken anses vara en bra brandindikator, samtidigt som den är påtagligt gynnad av kulturingrepp i skogen. Betesindikatorn svartkämpar förekommer fram till ca år 800 sedan hittas inga svartkämpepollen förrän ca 1250. Möjligen har man flyttat betesmarkerna längre bort från sjön. Vad gäller odling så har detta fortsatt genom hela zonen men med en påtaglig minskning mellan 600-1000. Dominerande sädesslag är korn men ungefär när svartkämpar upphör ca år 800 börjar enstaka rågpollen uppträda. Lite längre fram hittas även vete. Den viktigaste odlingsformen i äldre tid var svedjebruk, ofta i intervaller om 20-30 år.. Man fällde träden, lät dem torka till följande vår och brände sedan vid lämplig tidpunkt. Efter svedjandet inhägnades marken med brända stockar. Någon egentlig markbearbetning skedde sällan utan man sådde vanligen rovor direkt i askan. På hösten sedan rovorna tagits upp såddes råg eller korn som skördades påföljande år. Efter odling fortsatte man ofta med slåtter av det gräs som växte upp på svedjelandet. Efter slåttern lät man djuren ta marken i anspråk för bete. Möjligen har moränmarkerna runt södra halvan av sjön tagits i anspråk. I Gullsjöns sediment har också hittats pollen av Humle/hampa. Eftersom dessa är svåra att särskilja sammanförs de oftast. Malört/gråbo, mållor, maskrosor och brännässlor tyder på kväverika miljöer i människans närhet som stall, ladugårdar, gödslade hagar, gödselstackar i området. Förekomsten av smalkaveldun, vit näckros och nate tyder på näringsrika förhållanden i sjön. Om man använder pollen från svartkämpar som indikator för betesmarker har dessa påvisats vid Gullsjön under följande tidsperioder: 700 f Kr-800 e Kr 1250-1450 1900 - nutid Svartkämpar (Plantago lanceolata). Arten gynnas av slåtter och bete, dvs är tydligt kulturbunden och räknas som en av de bästa indikatorerna på betesmark. Tv pollenkorn av svartkämpar. Foto: Sven Karlsson. Blomman från Lindman 1974.

Zon 4 ca 1300 1950. Tall och björk dominerar med en viss nedgång för tall, gran ökar och ligger konstant på ca 15%. Ek minskar medan hassel, alm, och lind nästan helt försvinner. Från ca 1700 ökar en, ljung örnbräken och kolpartiklar markant. Markerna runt sjön blir torrare och verkar kunna tas i anspråk för odling. Tydlig förhöjd förekomst av sädesslag i form av korn, vete, råg och enstaka pollen av havre. Lin Till de odlade växterna har också hittats ett enstaka pollen av lin ca år1300. Lin (Linum usitatissimum) är inte känt i vilt tillstånd. Lin producerar få pollenkorn, vilka dessutom är stora och tunga. De sprids inte långt vid blomningen, varför även enstaka fynd av lin anses tyda på odling i närheten av provtagningsplatsen. Linet kan ha använts som föda, medicin eller som spånadsväxt för tillverkning av linneplagg, fisknät, rep etc. Lin anses härstamma från främre och mellersta Asien. Lin tros ha införts i Norden från sydost och ha nått Bornholm under sen bronsålder, till Jylland under förromersk järnålder. Det anses att floden Donau har varit viktig för spridningen av lin till västeuropa från områden i mellanöstern. Blåklint Åkerogräsen blir också vanligare, t ex blåklint. Om blåklintens historia vet man att den med människans hjälp spreds i landet under vikingatid. Under medeltiden blev den alltmer utbredd med hjälp av höstsädesodlingen, troligen främst med råg. Under 1700 fram till första hälften av 1900-talet anges blåklinten vara ett av de besvärligaste ogräsen. Blåklintspollen har hittats i Gullsjön tillsammans med rågpollen runt år 1700. Vatten och kärrväxterna domineras av smalkaveldun och vit näckros, vilka kan ses än idag. Humle/Hampa I Gullsjöns sediment har hittats pollen från humle/hampa. Eftersom dessa två arter är svåra att särskilja vid pollenanalys sammanförs de oftast. Pollenkornen har hittats regelbundet mellan 900-1650 e Kr. Vilken art är det då som hittats? Humle är förmodligen ursprunglig i landet på havsstränder, strandlundar, alskogar etc men började tidigt odlas för att användas vid ölbryggning. Man tror att humlen införts till landet av munkarna. Humleblommorna utvecklar fruktkottar bemängda med aromrika körtlar, vilka ger ölet dess beska aromatiska smak och förlänger ölets hållbarhet. Hur länge humle odlats i Sverige vet man inte med säkerhet. Vild humle kan ha odlats så tidigt som äldre järnålder. I landskapslagarna fanns den omtalad, och i kung Kristoffers landslag av år 1442 stadgades att varje bonde skulle anlägga en humlegård med 40 stänger. Innan humle började användas inom bryggerinäringen användes i stället andra växter med aromatisk smak och doft, t.ex bladen av pors.

Hampan är en gammal kulturväxt, och härstammar förmodligen från Centralasien. I det dåvarande Persien synes hampan ha odlats redan 800-900 f Kr. Till Sverige infördes den förmodligen omkring Kristi födelse eller strax därefter. Hampfibrerna som har mycket hög draghållfasthet, synes ha haft sin största användning vid tillverkning av snören, nät, tömmar, rep, och vissa grövre klädesplagg. Humle/hampapollen. Foto: Ann-Marie Robertsson Humleblomma (från Lindman 1974) I pollendiagram från skilda delar av landet, kan man se en uppgång av humle/hampa i tidsintervallet 500-1500 e Kr. Diskussioner har därför förts huruvida vilken art det är som odlats, humle eller hampa. I de fall man får en markant procentuell ökning av humle/hampa-pollen inom ovan nämnda tidsintervall förmodas att det rör sig om hampa. Hampan rötades i vatten för att bli av med de växtdelar som inte användes vid tillverkning av rep, nät, snören, väv etc. Därvid kunde stora mängder hampapollen frigöras i vattnet och inbäddas i sedimenten. I Gullsjön ger storleken på pollenkornen ingen direkt ledning. Hampapollen brukar vara något större än humle men överlappning förekommer. Storleken i Gullsjön skulle kunna tyda på att det i zon 2 förekommit både odlad hampa respektive vildväxande humle medan i zon 3 och 4 huvudsakligen rör sig om hampa. Humle kan dock inte uteslutas. På de övre nivåer i lagerföljden (zon 3 och 4) som dessa pollenkorn hittats var alvegetationen betydligt reducerad varför sannolikheten för vildväxande humle minskar. Den topp av humle/hampapollen som daterats till 1300-1400 sammanfaller ganska väl med kung Kristoffers landslag av år 1442 som beordrade bönderna att anlägga humlegårdar. Emot odlad humle talar att pollenkornen av humle/hampa minskar och i stort sett försvinner ur pollendiagrammet omkring 1400-1500 för att ersättas av en ökad odling av både korn, vete och råg. Sammanfattning I pollendiagrammen är de mänskliga spåren före ca 800 f Kr sparsamma, delvis beroende på att området varit en utpräglad skärgårdsmiljö. Det är först när strandförskjutningen gör att landytor med användbara jordarter stiger upp ur Litorinahavet som människor blir mer bofasta i området. Människor har förmodligen rört sig även i skärgårdsmiljön men då med jakt som huvudsaklig sysselsättning. Odlingsstarten verkar ha skett tidigare vid Gullsjön 800 fkr, Fjäturen 300 fkr. Intressant att notera den i stort sett avsaknaden av pollen från sädesslag i bägge sjöarna under perioden 500-1000 e Kr.

Sammanställning av resultaten från de bio-och litostratigrafiska undersökningarna i Fjäturen och Gullsjön. Rapporten i sin helhet kan läsas på http:// www.arkeologiuv.se/cms/arkeologiuv/publikationer/daffar/uv_mitt_daff/uv_mitt_daff_2005. html (bilaga 6). Att idag stå vid Gullsjön och tänka tillbaka till bronsåldern är fantasieggande: Alldeles intill Gullsjön ligger Löttingekullen som var det av Täby som först steg upp över havets yta. Långt senare, när Gullsjön blivit en insjö bosatte sig bronsåldersmänniskor på sluttningen mellan bergstoppen och sjön. På toppen av berget begravde man sina döda, offergåvor till gudarna deponerades gärna i små sjöar/våtmarker, (Gullsjön?) Vilka hemliga skatter ruvar den lilla sjön på? Bara namnet sätter ju igång fantasin. Estrid i nyutkomna böcker Upplands Väsby kommun profilerar sig precis som Täby som en vikingakommun. Inför kommunens 60-årsjubileum har man givit ut en barnbok samt en historiebok. I bägge böckerna figurerar Estrid. Vad gäller barnboken så finns ytterligare en täbyanknytning, Författare är nämligen täbybon Emilie Eliasson Hovmöller. Emilie låter, i första boken (i en planerad trilogi),estrid träffa Upplands Väsbys store vikingaprofil Ragnvald i en fiktiv berättelse om ont och gott på 1000-talet. Nästa bok kommer att handla om Ragnvalds resor och i den tredje blir åter Estrid huvudpersonen. Kampen om bygdemakten tar avstamp i tusentalets början med Ragnvald som en tid var hövding över väringagardet i Miklagård (Istambul). När Ragnvald kom hem till Harg igen hade hans mor dött och pappa Ingvar gift om sig med Estrid. Författaren och hembygdsforskaren Mats Lejdeby tar oss vidare genom medeltiden och presenterar stormannasläkterna som slogs om makten i Uppland (och Sverige). Enligt Mats föddes Heliga Birgitta i Fresta! (Väldigt nära Täby). Jens Ahlbom har förnämligt illustrerat bägge böckerna. Jens har illustrerat ett 100- tal böcker bl a böckerna om Mulle Meck. Heder åt Upplands Väsby kommun som gett ut dessa böcker samt grattis till 60-åringen! Böckerna kan beställas av Upplands Väsby kommun eller köpas hos T ex Adlibris eller Bokus.

Ny bok! ute 28 nov Inbjudan till alla läsare av Fornminnesnytt (och alla som ni känner) VÄLKOMMEN TILL lanseringen av nya boken Guide till Runriket Torsdag 28 november Lyssna till berättelsen om Runriket, där spåren av vikingatidens människor fortfarande är många, om vikingakvinnan Estrid som levde i Täby och Vallentuna för 1000 år sedan och om de senaste fynden vid de arkeologiska grävningarna vid Broby bro. Fri entré. Vi bjuder på dryck och tilltugg! Var och när: 15:00 Vallentuna Kulturhus Bibliotek, Allévägen 1 17:30 Huvudbiblioteket i Täby, Biblioteksgången 13 Medverkande: Arkeologen och författaren Lars Andersson (som hittade Estrid) och arkeolog Richard Grönwall från Stockholms läns museum. Om boken: Guide till Runriket ger dig möjlighet att själv ge dig ut och upptäcka Runriket och de spännande historiska platserna runt Vallentunasjön under vägledning av erfarna arkeologer. Boken innehåller såväl allmänna texter om runstenarna och deras tid, som mer specifika guider till de olika besöksmålen. Här berättas ingående om liv och död i Mälarområdet för 1000 år sedan, om långväga resor, släktallianser och storvulna maktanspråk. Boken finns att köpa i museets butik from 28 november. 08-586 149 00, butiken@stockholmslansmuseum.se Pris: 95:- I samarbete med: Fri entré! 08-586 194 00 Sickla industriväg 5A, Nacka Öppet tis-tor kl 12-17, fre-sön 12-16 www.stockholmlansmuseum.se