Spannmål avsett till etanolproduktion och förbränning

Spannmål avsett till etanolproduktion och förbränning - förstudie av kalluftstorkning Nils Jonsson, JTI Sammanfattning Syftet med denna litteraturgenomgång har varit att sammanställa kunskaper om kalluftstorkningsmetoden med fokus på om metoden har potential att producera en spannmålsråvara som uppfyller de kvalitetskrav som förädlingsprocessen ställer på råvara inklusive kravet på en god arbetsmiljö. Orsaken till att kalluftstorkning diskuteras som ett alternativ till varmluftstorkning för bioenergispannmål är att den senare metoden inte medger en ekonomiskt uthållig spannmålsproduktion för mindre gårdar, medan kalluftstorkningsmetoden har betydligt lägre behov av både investeringar och energi. Preliminära beräkningar tyder på att kalluftstorkningsmetoden skulle kunna göras ännu mer konkurrenskraftig genom att man använder lägre luftmängder vid måttliga skördevattenhalter, vilket möjliggör högre lagringshöjder. För att kunna ta fram ett så tillförlitligt dimensioneringsunderlag som möjligt, krävs modellstudier baserade på historiska väderleksdata. Erfarenheter från praktiken visar att kalluftstorkning inte bör medföra några problem beträffande möjligheterna att uppfylla köparens krav på kvalitet inklusive varans vattenhalt vid lagerleverans oavsett skördeförhållanden om anläggningen är rätt dimensionerad och utrustad med tillsatsvärme. De mikrobiellt relaterade kvalitetsproblem hos spannmål odlad i vår klimatzon, som kan orsaka driftstörningar hos etanolprocessen, är främst förekomsten av vissa anaeroba bakterier samt fusariumtoxiner. De förstnämnda tillväxer i spannmålen om den har höga vattenhalter och lagras oluftad, medan fusariumtoxinerna främst bildas i fält. En hög förekomst av mögelsporer kan innebära en försämrad arbetsmiljö för dem som hanterar spannmålen. Arbetsmiljölagstiftningen baseras dock på att anställd personal inte skall exponeras för höga halter av organiskt damm, vilket nästan alltid genereras i samband med att torr spannmål hanteras. I praktiken innebär detta, oavsett om spannmålen är lagerskadad eller ej, att andningsskydd alltid skall användas av anställd personal om spannmålshanteringen inte är inkapslad. Bakgrund I Sverige skördas nästan all spannmål med för hög vattenhalt för att kunna lagras utan konservering. Merparten (80-90 %) varmluftstorkas, en metod som kännetecknas av hög energiförbrukning (75 till 120 kwh/ton) och höga torkningskostnader (0,25-0,45 kr/kg) (SMP:s torktester; Jonsson & Pettersson, 1999; Westlin m.fl., 2006; Jonsson, 2006). Detta innebär att för exempelvis höstvete blir produktionskostnaden för torkad vara på en 100 hektars gård vid nyinvestering i en konventionell varmluftstork (exklusive arrende/markränta och

2 kapitalkostnader för byggnader och markanläggningar) minst 1,20 kr/kg baserat på genomsnittliga produktionskostnader för 2 500 ha odling inom Lovangruppen (Axelsson, 2007; Westlin m.fl., 2006; Jonsson, 2006). Ett alternativ till kostnads- och energikrävande varmluftstorkning är kalluftstorkning utrustad med tillsatsvärme, en metod där man i huvudsak utnyttjar omgivningsluftens egen energi vid torkningen av spannmålen. Vid kalluftstorkning används ouppvärmd eller svagt uppvärmd luft (höjning med 5-7 C) att jämföra med lufttemperaturer mellan 40 C och 70 C vid varmluftstorkning. Om denna metod används på ett optimalt sätt bör både energibehovet och kostnaderna för torkningen kunna halveras jämfört med vid varmluftstorkning (McLean, 1989; Bruce & Ryniecki, 1991). Detta skulle innebära att produktionskostanden enligt ovan skulle kunna sänkas till i storleksordning 1,00 kr/kg, vilket ökar möjligheterna till en ekonomiskt uthållig spannmålsproduktion. Avräkningspriset för höstvete vid efterårsleverans har under de senaste 10 åren i medeltal varit 1,05 kr/kg enligt SCB. Kalluftstorkningsmetodens omfattning har minskat i Sverige sedan 1980-talet på grund av små och orationella anläggningar. Det förekom också problem med spannmålens kvalitet vissa år när anläggningarna inte var utrustad med tillsatsvärme (Jonsson & Pettersson, 1999), vilket gjorde att handeln periodvis har varit tveksam till att acceptera metoden. Efter inspektion kan dock en anläggning idag få godkänt för torkning av livsmedelsspannmål inom Sigillprogrammet om de är korrekt dimensionerade (Ek, 2006). Uppskattningsvis torkas 5-10 % av den svenskproducerade spannmålen i kalluftstorkar med eller utan tillsatsvärme. Internationellt sker det en omfattande kalluftstorkning av spannmål i planlager på körbara golv, vilket möjliggör en rationell hantering samt även torkning av andra material (ex. hö, halm och flis). En svensk variant av denna torktyp är den s.k. Östgötatorken. Syftet med denna litteraturgenomgång är att sammanställa kunskaper om kalluftstorkningsmetoden med fokus på om metoden har potential att producera en spannmålsråvara till biobränsle som uppfyller de kvalitetskrav som förädlingsprocessen ställer på råvara inklusive kravet på en god arbetsmiljö. Torkningsförloppet vid kalluftstorkning Generellt för torkning är att vattnet förs bort från spannmålen med hjälp av genomströmmande luft. Spannmål är ett hygroskopiskt material, vilket innebär att den ständigt strävar efter att vara i jämvikt med den omgivande luftens relativa fuktighet och temperatur. Hur snabbt en önskad slutvattenhalt uppnås vid kalluftstorkning bestäms av den specifika luftmängden, mängden vatten som skall torkas bort samt hur mycket vatten luften kan ta upp per enhet, vilket i sin tur bestäms av spannmålens vattenhalt, luftens relativa fuktighet och temperatur (Brooker m.fl., 1992). Vid kalluftstorkning utnyttjas främst omgivningsluftens egen energi. Torkningen sker i förhållandevis tjocka skikt under flera dygn, oftast i samma silo eller lagringsficka som spannmålen lagras. Vid högre vattenhalter krävs en snabbare torkning och därmed högre specifika luftmängder, vilket kan erhållas genom att man sänker lagringshöjden. Vid kalluftstorkning pågår torkningen tills spannmålens

3 vattenhalt kommer i jämvikt med tilluftens relativa fuktighet. Detta jämviktssamband, vilket varierar något mellan olika sädesslag, brukar redovisas med s.k. jämviktsvattenhaltskurvor, bild 1 (Henderson, 1987). I denna typ av diagram kan man utläsa till vilken slutvattenhalt spannmålen kan torkas, vilket är beroende av torkluftens relativa fuktighet. Exempelvis för att kunna torka vete till 14 % vattenhalt måste torkluftens relativa fuktighet vara minst 65 %, vilket alltid kan erhållas genom en höjning av torkluftens temperatur med 5-7 C med hjälp av tillsatsvärme. Högre temperaturer övertorkar spannmålen på tilluftsidan och ökar risken för besvärande kondensbildning vid frånluftsidan, vilket dock kan motverkas med hjälp av omblandning exempelvis med hjälp av omrörarskruvar (McLean, 1993). Torkningen och temperaturjämvikten inträffar inte likformigt i all spannmål på en och samma gång utan sker i två fronter, en temperaturfront och en långsammare torkfront, bild 2, vilka rör sig genom spannmålsskiktet i samma riktning som luftströmmen. Detta innebär, att om den otorkade spannmålen har 21 % vattenhalt (~ 0,90 a w ) blir dess temperatur 19 C dagtid om torkluftens temperatur och relativa fuktighet är 25 C och 50 % respektive 15 C nattetid om torkluftens temperatur och relativa fuktighet då är 15 C och 90 %. Så länge spannmålen torkas blir alltså lufttemperaturen och därmed spannmålens temperatur ovan torkfronten lägre än den tillförda luftens temperatur. 30 Vattenhalt, % 25 20 15 Vid torkning Vid uppfuktning 10 5 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Relativ luftfuktighet, % ild 1. Sambandet mellan luftfuktighet och vattenhalt vid jämvikt för vete vid 25 C (Henderson, 1987). Luftåtgången för att få temperaturfronten att passera genom skiktet är av storleksordningen 1 000 m³/m³ spannmål (Burrell & Laundon, 1967), vilket därmed tar ett par timmar vid kalluftstorkning. Däremot tar det betydligt längre tid för torkfronten att passera då luftåtgången är av storleksordningen 20 000-80 000 m³/m³ spannmål beroende på torkningsförhållandena. Då temperaturfronten passerar överförs värme både i sensibel och latent form till luften. Detta resulterar i en mindre torkning av spannmålen ovan torkfronten, vilken uppgår till 0,5-0,75 % per 10 C nedkylning (Boser, 1976). Innan torkfronten passerar

4 spannmålen har den följaktligen nästan samma vattenhalt som vid skörd, men temperaturen är densamma som tilluftssidans s.k. våta termometer. O t o r k a d s p a n n m å l T o r k z o n H u v u d k a n a l T o r k a d s p a n n m å l Bild 2. Schematisk bild av torkningsförloppet i en kalluftstork (temperaturfronten har redan passerat). När uteluft används är inte den inkommande luftkvaliteten konstant, beroende på klimatets variationer mellan dygnen men även under dygnet. Detta medför att flera temperaturfronter och i långsammare takt uppfuktnings- och torkfronter kommer att påverka miljön runt spannmålskärnan. Ovanför torkfronten är det dock i stort sett endast temperaturen som kommer att variera. På grund av att spannmålen vid torkens frånluftssida torkar sist är det där som risken för en försämrad hygienisk kvalitet är störst. Gränserna för mikrobiell tillväxt och mykotoxinbildning Mögelsvampar är de främsta skadegörarna på lagrad spannmål i den tempererade klimatzonen (Sinha, 1979). Beroende på när mögelsvamparna vanligtvis växer till i spannmålskärnan, brukar de delas in i fältsvampar och lagerskadesvampar. De vanligaste fältsvamparna tillhör familjerna Alternaria, Cladosphorium och Fusarium medan de vanligaste lagerskadesvamparna utgörs av några arter av Aspergillus (inkl. Eurotium), som trivs i en förhållandevis torr miljö, och arter av Penicillium, som föredrar något fuktigare och kallare förhållanden. Fältsvampar kan troligtvis också tillväxa i lagrad spannmål om denna är tillräckligt fuktig. Diagrammet i bild 3 ger en ungefärlig uppfattning om vid vilka vattenhalter och temperaturer hos spannmålen som olika mögelsvampar kan utvecklas. I diagrammet anges förutom spannmålens vattenhalt också motsvarande vattenaktivitet. Vattenaktiviteten, som betecknas med a w, kan inte mätas direkt i produkten utan mäts genom bestämning av relativa fuktigheten hos luften som omger produkten vid termodynamisk jämvikt. Vattenaktiviteten är numeriskt lika med relativa luftfuktigheten angivet med decimaltal.

5 Vattenaktivitet (20ºC) 0.95 0.90 0.85 0.80 0.75 0.70 0.65 0.60 Fusarium Bild 3. Temperatur- och vattenhaltsförhållanden (vattenaktivitetsförhållanden, a w ) under vilka olika mögelsvampar kan tillväxa hos lagrad spannmål (omarbetning efter Lacey m.fl., 1980). I tabell 1 redovisas vid vilken lägsta vattenaktivitet som sporer från några olika mögelsvampar har grott när de har odlats på näringssubstrat vid en viss temperatur. Dessa är exempel på några vanligt förekommande mögelsvampar i spannmål. För att mögelsvamparna skulle tillväxa, sporulera och bilda mykotoxiner krävs det att vattenaktiviteten är ett par hundradelar högre (Lacey & Magan, 1991). Förutom E. repens är samtliga mögelsvampar i tabellen potentiella mykotoxinbildare. Endast arter av Aspergillus och Eurotium kan tillväxa i spannmål när vattenhalten är 17 % (upp till a w 0,79) eller lägre oavsett temperatur. När spannmålens temperatur är 10 C kan troligtvis arter av Penicillium och Aspergillus tillväxa först när vattenhalten är 18 % (a w 0,82-0,83) eller högre, medan gränsen för tillväxt för arter av Eurotium vid denna temperatur är ca 17,0-17,5 % vattenhalt. I gränstrakterna för tillväxt sker dock denna mycket långsamt. Tabell 1. Sambandet temperatur och lägsta vattenaktivitetsnivå som tillåter mögelsvamparna att gro (efter Magan & Lacey, 1984 and Northolt, 1979). Art Temperatur, C 5 10 20 25 30 40 Penicillium verrucosum 0,87 0,83 0,80 0,80 0,85 U.G. Penicillium aurantiogriseum 0,90 0,82 0,80 0,80 0,85 U.G. Aspergillus versicolor U.G. 0,82 0,77 0,76 0,79 0,89 Eurotium repens U.G. 0,76 0,72 0,72 0,72 0,85 Fusarium culmorum 0,93 0,89 0,87 0,87 0,90 U.G. U.G. Utebliven groning under de 35-40 dygn studierna pågick

6 Ochratoxin A är en av de vanligaste mykotoxinerna i otillräckligt torkad svensk spannmål (Jonsson & Pettersson, 1999). Under våra klimatförhållanden produceras den sannolikt enbart av Penicillium verrucosum. Svampen är köldtålig och växer relativt bra vid 12 C och 18 % vattenhalt (Northolt et al., 1979). Om vattenhalten är hög i spannmålen kan arter av Fusarium tillväxa och producera mykotoxiner även under torkning och lagring. I en norsk studie med vårvete med vattenhalten 32 % bildades zearalenon och deoxynivalenol (DON) i spannmålen när den lagrades oluftad eller torkades med låga luftmängder (<400 m 3 /ton, timme) (Langseth m.fl., 1993). Halterna var höga redan efter en dryg veckas lagring. I en svensk gårdsstudie kunde en ökning av DON och nivalenol konstateras i kallluftstorkad spannmål som hade skördats med vattenhalter över 25 % och där torkningen hade avbrutits innan torkfronten passerat genom hela torkskiktet (Jonsson & Petersson, 1999). I dessa fall hade det översta torkskiktet mycket höga vattenhalter även efter 3-7 veckor lagring. Lagringsvattenhalt Under svenska klimatförhållanden brukar 14,0 % anses vara säker vattenhalt för lagring av spannmålen fram till nästkommande sommar. Om lagringen är längre bör spannmålen sannolikt torkas till 13,0-13,5 % för att bli lagringsstabil. Om man vill lagra spannmålen vid en högre vattenhalt bör den brittiska rekommendationen om maximal säker lagringstid i tabell 2 kunna användas som riktvärden. Den gäller för en lagringstemperatur av högst 15 C, vilket i allmänhet förutsätter att spannmålen kyls med omgivningsluft efter avslutad torkning. Temperaturen motsvarar medeltemperaturen för mellersta och södra Sverige under senare delen av augusti, bild 4. Om spannmålens vattenhalt inte är jämn i spannmålspartiet, gäller lagringstiden för den fuktigaste delen. Omfattande provtagning och vattenhaltsbestämning av varje delprov är nödvändigt i detta sammanhang. Kontroll av lagringsvattenhalten enbart med en kalibrerad snabbvattenhaltsmätare är inte en tillräckligt säker metod utan mätningarna bör kompletteras med värmeskåpsmetoden, NIT/NIR-analys eller värmelampa. I och med att genomsnittstemperaturen i Sverige är betydligt lägre än 15 C under vinterhalvåret bör det vara möjligt att genom återkommande kylning lagra sent skördad spannmål (oktober-) med upp till 16-17 % vattenhalt under vintermånaderna utan risk för lagerskador. Tabell 2. Maximal lagringstid för säker lagring av spannmål vid 15 C (MAFF, 1966). Lagringstid Utsäde och maltkorn, % vh Övrig spannmål, % vh < 4 veckor från skörd 16 17 < februari 15 16 < april 14 15 > april 13 14

7 20 Normaltemperatur, C 15 10 5 0 Uppsala Linköping Lund -5 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Bild 4. Normaltemperatur för månaderna, medelvärden för åren 1931-1960 (Taesler,1972). Grunderna för dimensionering Mögelsvampar är de främsta skadegörarna av lagrad spannmål i den tempererade klimatzonen (Sinha, 1979). Därför är det viktigt att känna till när dessa tillväxer och hur de påverkar spannmålens kvalitet. På grund av att spannmålen vid torkens frånluftssida torkar sist, är det där som risken för en försämrad hygienisk kvalitet är störst. Därför måste luftmängden vara tillräckligt hög så att torkfronten hinner passera genom hela torkskiktet innan en skadlig tillväxt av mögelsvampar inträffar. För att kunna dimensionera en kalluftstork korrekt är det därför nödvändigt att känna till det mikrobiella tillväxtförloppet under olika förhållanden och hur det påverkar spannmålens kvalitet samt skördevattenhalterna för området och luftens vattenupptagande förmåga. Tillgänglig torkningstid Enligt de studier som JTI har gjort påverkas spannmålens grobarhet, lukt och troligtvis också smak redan vid en begynnande mögelväxt (Jonsson m.fl., 2007). Därefter börjar mykotoxiner bildas. Först därefter brukar förekomsten av mögelsvampar vara fullt synbar och orsaka mätbara närings- och torrsubstansförluster hos spannmålen. Spannmål med 18 % eller högre vattenhalt bör kylas eller börja torkas samma dag som den skördas på grund av risk för en snabb värmebildning, vilken påskyndar en mikrobiell tillväxt. I den tempererade klimatzonen är det främst mögelgiftet Ochratoxin A som riskerar att bildas i fuktigt lagrad eller bristfälligt torkad spannmål (Frisvad, 1995). JTI har i EU-projetet Prevention of Ochratoxin A in grain utvecklat en matematisk modell av säker lagringstid innan mögelväxt och bildning av mögelgiftet Ochratoxin A under givna klimatiska förhållanden (Jonsson m.fl., 2003). För att undvika tillväxt av mögelsvampar bör spannmålen som kyls genom luftning eller långsamtorkas uppskattningsvis vara färdigkonserverad inom de tider

8 som framgår av tabell 3 för att med säkerhet uppnå livsmedelskvalitet. I studien kunde Ochratoxin A påvisas först efter ytterligare 70 % längre lagringstid vid 18-19 % vattenhalt medan motsvarande tidspåslag var 30 % vid 24 % vattenhalt hos spannmålen. Tabell 3.. Uppskattning av tillgänglig tid inom vilken kalluftstorkad eller luftad buffertlagrad spannmål bör torkas för att undvika mögeltillväxt. Angivna lagringstider för 17 % och 26 % vattenhalter är extrapolerade värden och därför något osäkrare. Resultaten är baserade på lagringsstudier med nyskördat höstvete (Jonsson, m.fl., 2003). Temperatur Tillgänglig tid, dagar, vid skördevattenhalt, % C 17,0 18,0 20,0 22,0 24,0 26,0 25 15 9 4 2,5 1,7 1,3 20 26 15 7 4 3 2,5 15 50 30 11 8 5 4 10 100 56 23 12 8 6,5 Spannmålens skördevattenhalt I bild 5 redovisas skördevattenhalter för olika år samt medeltal och standardavvikelser för höstvete för åren 1980-2004 i Götalands slättbygder (Gss), Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder, vilka utgör de huvudsakliga spannmålsproducerande områdena i Sverige. Av diagrammet framgår det att skördevattenhalterna oftare var höga och hade en större variation under 1980-talet. För åren 1990-2004 var medelvärdet och standardavvikelsen för skördevattenhalterna följaktligen ca 1,0 respektive 0,5 % lägre i samtliga de tre områdena. Bild 5. Skördevattenhalter för höstvete, årsmedeltal samt trender, medeltal och standardavvikelser för södra och mellersta Sverige för åren 1980 till 2004 baserat på data från SLU:s sortförsök. Vattenhlt, % 30 25 20 15 Gss Gns Ss medelv 1980-2004 17,7 18,8 20,1 std 2,7 2,6 3,0 Gss Gns Ss Poly. (Gss) Poly. (Gns) Poly. (Ss) 10 1980 1985 1990 1995 2000 2005 År

9 Orsakerna till att skördevattenhalterna genomsnittligt var lägre kan bero på en ökad skördekapacitet, vilket möjliggjorde att en större del av spannmålsarealen kunde skördas när spannmålens vattenhalt var som lägst. Det är dock oklart om den pågående klimatförändringarna kan ha bidragit till att spannmålen mognat något tidigare under senaste årtiondet och att skörden därmed kunnat genomföras under mer gynnsamma förhållanden (Kjellström, 2007). Luftens vattenupptagande förmåga Vid kalluftstorkning utan tillsatsvärme är torkningens effektivitet direkt beroende av uteluftens vattenupptagande förmåga. Denna uttrycks som mättnadsdeficit vid konstant energiinnehåll. I en studie vid JTI beräknades luftens vattenupptagande förmåga under perioden maj-oktober baserat på timvisa mätvärden från 20 olika meterologiska stationer för en 20-årsperiod (Jeppsson, 1979). Enlig denna studie var skillnaderna hos luftens vattenupptagande förmåga mellan åren på enskilda stationer större än skillnaderna mellan olika stationer under samma år. En slutsats var att när det gäller luftens torkande förmåga är förutsättningarna för kalluftstorkning ungefär lika goda i samtliga landsdelar vid samma tidpunkt. Vid dimensioneringen av en kalluftstork är det därför viktigt att man tar hänsyn till när skörden inträffar i området. Betydelsen av tidpunkten för skörd för torkningsförutsättningarna framgår av tabellerna 4 och 5 baserade på äldre klimatdata. Tabell 4. Relativtal för luftens torkande förmåga dagtid under olika månader. Värdena grundar sig på medeltal för 20 väderleksstationer för åren 1955-1975 (Jonsson, 1990). Månad Medelåret Sämsta året Augusti 100 60 September 69 44 Oktober 38 20 Om enbart kalluft används och inte spannmålen kan torkas till 15 % eller lägre vattenhalt på hösten bör det vara möjligt att sluttorka den när luften blir torrare under efterföljande vår under förutsättning att spannmålen inte lagras med för hög vattenhalt under vintern (se tabell 2). Tabell 5. Möjliga slutvattenhalter vid kalluftstorkning utan tillsatsvärme under olika tider av året (Aniansson m.fl., 1968). Torkning under augusti september oktobernovember våren Slutvattenhalt i % 14-17 15-19 16-20 14-16 Rekommenderade luftmängder Den maximala skikttjocklek som från början rekommenderas av JTI under svenska förhållanden var ca 1 m (Aniansson m.fl., 1968). Detta motiverades av att en tillräckligt hög specifik luftmängd, 600-1 000 m 3 /ton, timme, skulle kunna uppnås till en rimlig fläktkostnad. Denna luftmängd var anpassad för att kunna torka ned spannmål med upp till 20 % skördevattenhalt innan en skada inträffade.

10 Delar av JTI:s rekommendationer om kalluftstorkning reviderades i slutet av 1980-talet baserade på medelvärdesberäkningar beträffande olika års klimat och skördevattenhalter (Jonsson, 1990; Jonsson, 1991). Omarbetningen baserades bland annat på nyare data om den skadefria lagringstiden samt på en bearbetning av historiska väderleksdata från olika odlingsområden i Sverige. De viktigaste tilläggen till den gamla rekommendationen var en ökning av den specifika luftmängden vid högre inläggningsvattenhalter, att torken skall vara utrustad med tillsatsvärme som ökar luftens temperatur med 5-7 C och att torkningen bör pågå kontinuerligt hela dygnet vid höga vattenhalter. Metoden rekommenderades inte för områden norr om Svealands slättbygder på grund av att vattenhalten vid skörd ofta är över 22 %. Beräkningar med hjälp av de nya data om säker lagringstid utan mögelväxt som framkommit inom projektet OTAPrev redovisade ovan, tyder på att betydligt lägre specifika luftmängder skulle kunna användas vid kalluftstorkning upp till 20-22 % vattenhalt jämfört med den gällande JTI-rekommendationen. Det sker en relativt omfattande kalluftstorkning av spannmål i planlager internationellt. Av tabell 6 nedan framgår också att JTI:s rekommendation om specifik luftmängd vid 20 % vattenhalt ligger högt vid en internationell jämförelse. Tabell 6. Rekommendationer om specifika luftmängder vid kalluftstorkning för några olika länder. Land Specifik luftmängd Kommentar Referens vid 20% vh, m 3 /ton,h Sverige 600-1000 Aniansson m.fl., 1967 Danmark 150-500 MFLF, 1999 England 180 Max 21 % vattenhalt ADAS, 1982 Tyskland 100-500 Rietz, 1973; von Keiser 1977 USA 145 USDA, 1965 Canada 130 Utsäde Agricultural Canada, 2006 Motiveringen till att hålla nere de specifika luftmängderna så mycket som möjligt är att kostnaderna för lagringsutrymmet, fläktar och energi ökar med ökat luftflöde. För att kunna optimera fläktkapaciteter och styrsystem har ett antal modellstudier genomförts baserat på historiska väderleksdata för olika geografiska områden (Morey m.fl., 1979; Fraser& Muir, 1981; Bailey, & Smith. 1982; Sharp, 1982 and 1984; Sanderson m.fl., 1989; Ryniecki & Nellist, 1991a, b; Ryniecki m.fl., 1993). I England, som har skördevattenhalter jämförbara med södra Sverige, torkas över 50 % av spannmålen i planlagertorkar med körbara golv oftast utrustade med tillsatsvärme och emellanåt också med omrörarskruvar (Hodges, 1989; McLean, 1993; Nellist, 1998). Den relativt låga specifika luftmängden som rekommenderas medger betydligt högre lagringshöjder än i Sverige, upp till 3-4 meter, vilket sänker investeringsbehovet betydligt.

11 Resultat från några olika studier I en orienterande kyllagringsstudie genomförd vid JTI tillväxte nästan enbart arter av Aspergillus när spannmål med 18,0-18,7 % vattenhalt lagrades vid 6-10 C under 8,5 månader (Jonsson & Pettersson, 1992). Tillväxten vilken var långsam inleddes efter 5 månader. I spannmål som lagrades vid samma temperatur men med 21,5 % vattenhalt (ca a w 0,88) inleddes en tillväxt av i huvudsak Penicillium efter en månads lagring. För att säkerställa förekomst hade spannmålen vid inläggningen infekterats med lagerskadeflora (1 000 sporer av respektive Aspergillus versicolor och Penicillium aurantiogriseum). En gårdsstudie av artificiellt kyllagrad spannmål från två olika anläggningar visade på en begynnande förekomst av Aspergillus efter 5-8 månaders lagring (Lundin, 1986). Vid inläggningen varierade spannmålens vattenhalt mellan 15 % och 20 % och dess lagringstemperatur var under större delen av lagringen under 10 C. Under de första månaderna uppmättes dock temperaturer upp till 17 C i de översta spannmålsskikten i silorna. I en studie påvisades ochratoxin i spannmål efter 140 dygns lagring vid 18 % vattenhalt och 10 C (Müller & Boley, 1992). Om vattenaktiviteten är hög kan Ochratoxin-produktion ske vid ännu lägre temperaturer. I laboratoriestudier har mykotoxinet producerats vid 4 C när vattenaktiviteten var optimal för tillväxt (a w = 0,98) (Norholt et al., 1979). Vid optimal temperatur (20-25 C) började toxinet bildas vid a w = 0,83-0,86. I en gårdsstudie genomförd vid JTI under åren 1986 och 1987 på 110 gårdar i Skåne och Uppland kunde Ochratoxin A påvisas i spannmål med samtliga torkningsmetoder i samband med mycket besvärliga skördeförhållanden (Jonsson & Pettersson, 1999). Mykotoxinet var vanligast i spannmål som hade kalluftstorkaats med ouppvärmd omgivningsluft. När tillsatsvärme användes var dock andelen Ochratoxin-positiva prover betydligt lägre och densamma som för den varmluftstorkade spannmålen. I nästan alla fall när Penicillium verrucosum och/eller Ochratoxin A påträffades i den kalluftstorkade spannmålen efter 5 månaders lagring var dess lagringsvattenhalt 18 % eller högre. I ett nyligen avslutat projekt användes en matematisk modell av kalluftstorkning (STORDRY) utvecklad vid Silsoe Research Institute, (Sharp, 1982 and 1984; Ryniecki & Nellist, 1991a, b; Ryniecki m.fl., 1993 a, b), vilken kombinerades med en hygienmodell framtagen vid JTI inom projektet OTAPrev vid utvärdering av den engelska rekommendationen för kalluftstorkning (Bruce, Jonsson & Armitrage, 2006). Utvärderingen baserades på historiska väderleksdata (20- årsperiod) från fem olika odlingsområden i England. I studien framkom att JTI:s modell var mer krävande än den tidigare använda hygienmodellen baserad på synbar mögelförekomst (Fraser & Muir, 1981), vilket resulterade i att endast 2/3 av de torkningssimuleringarna som gav lyckat resultat med den tidigare modellen gav godkänt resultat med JTI:s modell. Bland annat testades vid vilken maximal lagringshöjd spannmålen kunde lagras med lyckat konserveringsresultat samtliga 20 undersökta år. Vid kontinuerlig torkning av spannmål med 20 % vattenhalt och tillsatsvärme som slog på när relativa luftfuktigheten översteg 80 % var den maximala höjden 3,2 meter med den gamla modellen jämfört med 2,3 meter med JTI:s hygienmodell. Det förekom också

12 regionala skillnader när det gällde behovet av specifik luftmängd vid kalluftstorkning beroende på klimatskillnader. Planlagertorkar På grund av begränsningar hos elnätet begränsas sannolikt arealunderlaget för en planlagertorkar till maximalt 100-200 ha, vilket representerar huvuddelen av den svenska spannmålsarealen (SCB, 2006). Dessa gårdsstorlekar saknar annars ett ekonomiskt realistiskt investeringsalternativ för torkning om en nyinvestering krävs och om inte samverkan om en varmluftstork eller silotork med andra gårdar är möjlig. Körbara golv möjliggör en rationell hantering av spannmålen, bild 6. Bild 6. Engelsk planlagertork med körbart golv och nedsänkta luftkanaler. En svensk variant av planlagertorkar, den s.k. Östgötatorken, följer JTI:s luftmängdsrekommendationer. Denna tork lämpar sig för självbygge med eget virke, vilket kan sänka investeringsbehovet betydligt. Investeringskostnaden per m 2 tork är i storleksordningen 1 500 kr om byggnad finns. Om två torksatser torkas per år och den ena direktlevereras eller kan tillfälligt lagras på annan plats innan leverans, blir kostnaden för denna torktyp ungefär hälften så stor per kilo spannmål jämfört med nyinvestering i en konventionell varmluftstorkningsanläggning för en 100 ha gård. Detta förutsätter dock att uppställda kvalitetsmål nås. Om det finns infarter från båda gavlarna kan fyra spannmålspartier hanteras oberoende av varandra. Planlagertorken är flexibel och kan användas för torkning av stråmaterial och flis och fungera som maskinhall. Delar av kostnaderna kan i dessa fall belasta även andra delar av verksamheten. Solfångare vid spannmålstorkning Orienterande studier vid JTI av varmluftstorkar kompletterade med enkla hemmabyggda luftvärmda solfångare tyder på att solfångarna kan täcka en betydande andel av energibehovet vid torkningen (Ekström & Magnusson, 1983). Upp till 60 % har uppmätts i en anläggning under gynnsamma förhållanden. Tekniskt är solfångare en lämplig värmekälla till kalluftstorkar på grund av att

13 luften endast skall förvärmas maximalt 5-7 C (Fraser & Muir, 1981). Ett problem är dock att denna värmekällas effekt varierar både med väderleken och under dygnet. Tidigare har JTI, tillsammans med LBT (idag JBT), gjort en teknisk utvärdering av olika typer av solfångare och hur de kan dimensioneras och användas vid torkning av spannmål och stråfoder (Gustafsson & Ekström, 1980). Rekommendationerna baseras dock på månadsmedelvärden när det gäller solinstrålning, varför det är svårt att bedöma metodens väderleksberoende. En utvärdering av solfångare som tillsatsvärmekälla under svenska förhållanden bör genomföras med hjälp av historiska väderleksdata i en modellstudie. Krav på spannmålens kvalitet Etanolspannmål Det viktigaste kvalitetskravet på etanolspannmål är stora välfyllda kärnor med en hög stärkelsehalt, vilket korrelerar väl med en låg proteinhalt (Smith m.fl., 2006). En för hög bakterieförekomst är inte önskvärt, speciellt av Lactobacillus spp., vilket kan orsaka problem i fermenteringsprocessen på grund av att mjölksyra och ättiksyra kan hämma tillväxten av jästsvampar samtidigt som bakterierna konkurrerar om det lättillgängliga sockret (Hynes m.fl., 1997; Skinner & Leathers, 2004). Dessa bakterier tillväxer vid anaerob lagring av spannmål om vattenhalten är över 22-25 % (Ekström m.fl., 1965; Nash, 1985). Även mykotoxiner producerade av fältsvampar tillhörande Fusarium (DON, DAS, T2-toxin and zearalenon) samt mögelgifterna Aflatoxin och Patulin kan påverka jästsvamparnas tillväxt så att fermentationen blir långsam eller avstannande (Kelsall & Lyons, 2003; Flannigan, 1986). Av vad som framgått tidigare kan Fusarium tillväxa och producera mykotoxiner även under torkning och lagring om vattenhalten är tillräckligt hög i spannmålen. Däremot har inte Aflatoxin eller Patulin påvisas i bristfällig torkad spannmål i de nordiska länderna (Pettersson & Jonsson, 1996). I litteraturen förekommer inga uppgifter om att en måttlig förekomst av de lagerskadesvampar som förekommer inom den tempererade klimatzonen (arter av Eurotium, Aspergillus eller Penicillium) skulle störa jäsningsprocessen eller minska utbytet nämnvärt. JTI:s studier med respirometer visar att TS-förlusterna är minimala vid kalluftstorkning och är maximalt 0,1 % om spannmålen torkas inom de tider som anges i tabell 3. Kraven på spannmålens hygiensiska kvalitet bestäms också av kvalitetskraven på etanolprocessens biprodukter. Vanligtvis används spannmålsresten, dranken, som foder till nötkreatur. För detta djurslag kan den utgöra upp till 40 % av foderstaten medan motsvarande andel för svin och fjäderfä är ca 5 % (Ewing, 1997). Förekomsten av mycel från mögelsvampar och därmed också mögelgifter brukar vara högst i skaldelen. När kraven på spannmålsråvarans hygieniska kvalitet fastställs måste man därför beakta att skaldelarna koncentreras i dranken med en faktor tre (Smith m.fl., 2006). I tabell 7 redovisas myndigheternas rekommendationer (riktvärden) beträffande hygienisk kvalitet hos foder.

14 Tabell 7. Myndigheternas rekommendationer (riktvärden) beträffande hygienisk kvalitet hos foder (SJVFS 2006:81; EG nr 576/2006). Även gränsvärdena för livsmedelsspannmål redovisas som en jämförelse (SLV, 1998; EG nr 1881/2006). Mikroorganism Råvara Övre gräns foder antal/gram Bakteriehalt Spannmål (torkad) Övre gräns livsmedel antal/gram totalantal aeroba 5 x 10 7 1 x 10 6 Salmonella 0 Mögelsvampar Spannmål (torkad) Kolonibildande enheter 1 x 10 5 1 x 10 4 Endogen infektion med Aspergillus, Eurotium & Penicillium Mykotoxiner Råvara Riktvärden foder 35 % 30 % mg/kg (ppm) Gränsvärden livsmedel mg/kg (ppm) Deoxynivalenol (DON) Spannmål & spannmålsprodukter 8 1,250 (småbarn 0,200) Tillskottsfoder och helfoder, med undantag av 5 Zearalenon - tillskottsfoder och helfoder för svin 0,9 - tillskottsfoder och helfoder för kalvar (< 4 månader), lamm och killingar Spannmål och spannmålsprodukter Tillskottsfoder och helfoder för smågrisar och gyltor (unga suggor) Tillskottsfoder och helfoder för suggor och slaktsvin Tillskottsfoder och helfoder för kalvar, mjölkboskap, får (inklusive lamm) och getter (inklusive killingar) 2 2 0,100 (småbarn 0,02) 0,1 0,25 0,5 Ochratoxin A Spannmål och spannmålsprodukter 0,25 0,005 (småbarn 0,0005) Tillskottsfoder och helfoder för svin 0,05 Tillsk.foder och helfoder för fjäderfä 0,1 Även gränsvärdena för livsmedelsspannmål redovisas som en jämförelse. Statens Jordbruksverk har nyligen gjort en anpassning av den svenska foderlagstiftningen

15 efter EU:s regelverk (SJVFS 2006:81; EG/576/2006), vilket i praktiken innebär att man sänkt kraven på foderspannmålen genom att vissa gränsvärden har omvandlats till rekommenderade värden, s.k. riktvärden. Man anger att angivna kvalitetsvärden för foder skall ses som rekommenderade riktvärden för den riskvärdering som genomförs av foderföretagaren. Ett överskridande behöver inte betyda att fodret är skadligt för djuren men innebär en misstanke om skadlighet. Bedömning får ske i varje enskilt fall angående skadlighet och användning av det aktuella fodret. Dessutom bör överväganden göras om det krävs särskilda åtgärder för att trygga kvaliteten i den fortsatta produktionen. Agroetanols krav Agroetanols krav är att spannmålens hygieniska kvalitet uppfyller lagkraven för foderråvara samt att spannmålen är frisk och sund och utan luktanmärkning (Agroetanol, 2007). Svag lukt, svag grå färg eller mindre mängd fältgrott accepteras men leder till prisavdrag. Spannmålen som levereras under skördeperioden (1/8-15/10) får ha upp till 15 % vattenhalt utan priskorrigering och upp till 15,5 % med prisavdrag. Den skall vara kyld/luftad innan leverans. Lagerlevererad vara (16/10-31/7) skall vara varmluftstorkad till max 14,5 % vattenhalt snarast efter skörd. En vattenhalt upp till 15,0 % accepteras men leder till prisavdrag. Spannmål till bränsle En mer omfattande användning av spannmål som bränsle är en ny företeelse, vilket kan förklara att det saknas kvalitetskrav för denna typ av spannmål. Tidigare har i huvudsak endast spannmål som inte klarat kvalitetskraven för livsmedel och foder använts som bränsle. Arbetsmiljö Enligt en nyligen genomförd norsk studie varierade exponering för totalt damm med upp till en faktor hundra mellan olika anläggningar för gårdstorkning av spannmål, vilket tolkades som att anläggningens tekniska utformning hade stor betydelse (Halstensen m fl, 2004). Exponering för organiskt damm vid spannmålshantering kan ge en rad olika besvär och sjukdomar såsom akut toxisk alveolit (organic dust toxic syndrome, ODTS), allergisk alveolit, kronisk bronkit, astma och allergier (Rylander, 1986; Malmberg, et al., 1987; Carvalheiro, et al., 1995; von Essen m fl., 1999; Kimbell-Dunn m fl., 2001; Sheifert m fl., 2003). Lantbrukare med spannmålsodling (utan djurproduktion) uppvisar också besvär i andningsorganen såsom andnöd, hosta, snuva och nästäppa. Orsakssambanden har visat sig svåra att klarlägga bl a på grund av det organiska dammets sammansättning och förändring utifrån en rad olika faktorer och det spektrum av olika symptom och sjukdomar dammet orsakar (Seifert m fl. 2003). Faktorer som påverkar dammets sammansättning är förhållandena i samband med skörd, torkning och lagring, av vilka det senare är speciellt viktigt (Lacey & Dutkiewicz, 1994).

16 Dammet kan innehålla stärkelsekorn, agnar och skaldelar från kärnan, jord, sporer av mögelsvampar och actinomyceter, bakterier och metaboliter från alla dessa mikroorganismer; hela kroppar, fragment och exkrementer av insekter och kvalster, exkrementer från gnagare och fåglar samt pesticidrester. Det är både det respirabla dammet i sig, såväl som innehållet av endotoxiner från bakterier samt mögelsporer som tros vara huvudsakliga orsaksfaktorer. En studie av totala halten organiskt damm vid kalluftstorkning visade att de dammigaste arbetsmomenten i torkar är tippning i tippgropen (10-100 mg/m 3 ), påfyllning av torkbingar och lagringssilor (5-15 mg/m 3 ) samt tömningen av dessa (5-140 mg/m 3 ) (Tuunanen, 1991). I Sverige finns det ett hygieniskt gränsvärde för exponering för totaldammhalt organiskt damm på 5 mg/m 3 (Arbetsmiljöverket, 1994). Vissa studier tyder på att en gräns baserad på endotoxiner snarare än totaldammhalt är att föredra, då endotoxiner visats vara orsak till åtminstone 70 % av den inflammatoriska responsen för spannmålsdamm i cellkulturer. Endotoxiner produceras av gramnegativa bakterierna, vilka tillväxer på spannmålskärnan redan i fält. Gränsvärdet för risken att insjukna i allergisk alveolit har visats vara vid en mögeldammhalt över 10 7 sporer/m 3 (Blomquist, 2002). Detta gränsvärde har nyligen uppmätts utanför en hytt vid tröskning av spannmål i ett av SLF finansierat projekt på JTI. I miljöer som är höggradigt kontaminerade med luftburna mögelsvampar, exempelvis i vattenskadade byggnader och i lantbruket, kan exponering av mögelgifter via inandning utgöra en potentiell hälsorisk (Hendry & Cole, 1993; Pitt, 1994; Hintikka & Nikulin, 1998; Sorensen, 1999; Skaug m.fl., 2000). I den norska studien var exponeringen för totala halten spannmålsdamm och mögelgiftet Ochratoxin A signifikant högre vid arbetet i spannmålslagret (medel 5,9 mg/m 3 ) jämfört med i samband med skördetröskningen (medel 1,2 mg/m 3 ) (Halstensen m fl, 2004). Exponeringen var högst i samband med arbetet med tömning av lagringsfickor (medel 7,5 mg/m 3 (1,1-110)). Sammanfattande slutsatser Syftet med denna litteraturgenomgång har varit att sammanställa kunskaper om kalluftstorkningsmetoden med fokus på om metoden har potential att producerar en spannmålsråvara som uppfyller de kvalitetskrav som förädlingsprocessen ställer på råvara inklusive kravet på en god arbetsmiljö. För att kunna producera etanolspannmål krävs idag gårdstorkning och lagring. Olika genomgångar har visat att en nyinvestering i en konventionell varmluftstorkningsanläggning endast är lönsam vid arealunderlag över 500-1 000 hektar. Kalluftstorkningsmetoden är därför ett bättre alternativ vid en nyinvestering för gårdar upp till drygt 100 hektar, speciellt om det finns tillgång till lämpliga byggnader. Utformad som en planlagertork kan torken användas för torkning även av andra grödor och för förvaring av maskiner, vilket sänker kostnaderna ytterligare. Preliminära beräkningar tyder på att kalluftstorkningsmetoden skulle kunna göras ännu mer konkurrenskraftig ekonomiskt genom att man använder lägre luftmängder vid låga skördevattenhalter. En internationell jämförelse visar att de luftmängder

17 som JTI:s rekommenderar vid 20 % vattenhalt ligger högst. Motiveringen till att hålla nere de specifika luftmängderna så mycket som möjligt (utan kvalitetsproblem) är att kostnaderna för lagringsutrymmet, fläktar och energi sjunker med sänkt luftflöde. För att kunna ta fram ett korrekt dimensioneringsunderlag baserat på noggranna beräkningar krävs omfattande modellstudier baserade på historiska väderleksdata. Genomgången visar att det inte bör vara några problem att kalluftstorka spannmål med bevarad kvalitet till en slutvattenhalt under 14,5 % oavsett klimatförhållanden om anläggningen är rätt dimensionerad och utrustad med tillsatsvärme. Om anläggningen följer JTI:s nuvarande rekommendationer är den godkänd för Sigillprogrammet. De hygieniska kvalitetskraven för etanolspannmål bör bestämmas av jäsningsprocessens krav och av vad biprodukternas används till. Av vad som framgått ovan bör spannmålen inte ha fältskador av Fusarium för att undvika risken för störningar i jäsningsprocessen. Är grödan angripen av Fusarium och skördevattenhalte är över 25 %, vilket sällan inträffar i de stora odlingsområdena för spannmål, bör spannmålen dock torkas snabbt så att fältskadan inte förvärras. Biprodukterna vid etanolframställningen används idag främst som foder till idisslare, vilka har lägre hygieniska riktvärden för foder än enkelmagade djur och därför medger en högre förekomst av lagerskador. Det finns inget som tyder på att en begränsad förekomst av de arter av lagerskadesvampar som förekommer i torkad spannmål i den tempererade klimatzonen skulle störa etanolprocessen. Agroetanol accepterar dock endast en svag lukt och/eller svag grå färg hos spannmålen följt av kvalitetsavdrag. När det gäller mögelsvampar är det främst lagerskadesvampar som producerar aromatiska metaboliter. Svaga luktförändringar inträffar tidigt vid mögelsvamparnas tillväxt i samband begynnande sporulering innan mögelgifter har börjat bildas enligt JTI:s studier. Däremot ger inte angrepp av fältsvampen Fusarium luktförändringar. Dessa svampar kan ge färgförändringar men dock inte alltid. Lagerskadesvampar ger synbara förändringar först i ett förhållandevis sent stadium när lagerskadan är påtaglig och lukten av mögel är tydlig. Mögelangrepp kan orsaka en försämrad arbetsmiljö för dem som hanterar spannmålen. Problemet är dock sannolikt störst på gårdsnivå utan anställd personal. Orsaken är att arbetskyddslagstiftningen, vilken omfattar anställd personal, utgår från att organiskt damm är skadligt generellt, vilket i praktiken innebär att andningsskydd alltid skall användas och/eller att dammande hantering av spannmålen skall vara inkapslad oavsett om spannmålen är lagerskadad eller ej. Ännu förekommer ingen omfattande användning av spannmål som bränsle i villapannor. För att undvika spridning av organiskt damm i bostaden bör spannmålstransporterna inomhus vara inkapslade. Referenser ADAS 1982 Bulk grain driers. Grain drying and storage No. 2. Booklet 2416, Ministry of Agriculture, Fisheries and Food, London, UK Agricultural Canada, 2006.???

18 Agroetanol 2006. www.agroetanol.se Aniansson G., Norén O. & Ekström N., 1968. Hur man bygger och använder plantorkar för spannmål. Meddelande nr 276, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Anon. 1990 Bulk grain drying and conditioning. Farm Electric advice leaflet 032/7.90. Farm Energy Centre, Stoneleigh Park, Kenilworth, Warwickshire CV8 2LS, UK Arbetsmiljöverket, 1994. Organiskt damm i lantbruk. AFS 1994:11. Arbetsmiljöverket, Solna. Axelsson P. 2006. Lovangruppen, muntlig information. Bailey, P.H. and E.A. Smith. 1982. Strategies for control of near-ambient grain driers simulation using 1968 Turnhouse (Edinburgh) weather. Dept. Note SIN / 330, Pencuik, UK: Scot. Inst. Agric. Eng. Blomquist G. 2002. Bioaerosoler: risker och mätningar. Rapport, Arbetslivsinstitutet, Umeå. Boser F., 1976. Kühlkonservierung von Getreide, Mühle 113 (1976):34, s. 467-468. Brooker D.B., Bakker-Arkema F.W. & Hall C.W., 1992. Drying and storage of grains and oilseeds. AVI Book Van Nostrand Reinhold, New York. Bruce, D.M, Jonsson N. & Armitage D.M., 2006. Practical strategies for minimising the production of ochratoxin A in damp cereals. Project Report No. 399. HGCA. Bruce, D.M.; Ryniecki, A. Economic methods of cereal grain drying to prevent spoilage and loss of quality. In "Cereal grain Mycotoxins, Fungi and Quality in Drying and Storage", Developments in Food Science 26, Ed. Chelkowski, J., Elsevier Science Publishers 1991. Burrell N.J. & Laundon H.J., 1967. Grain coding studies I. Observations during large scale refrigeration test on damp grain. J. Stored Prod. Res. 3:125-144. Carvalheiro, MF., Peterson, Y., & rubenowitz, E., et al., 1995. Bronchial reactivity and work-related symptoms in farmers. Am. J. Ind. Med. 27, pp 65-74. Creasia D.A., Thurman J.D., Jones III L.J.D., Nealley M.L., York C.G., Wannermacher Jr R.W. & Bunner D.L., 1987. Acute inhalation toxicity of T-2 mycotoxin in mice. Fundam Appl Toxicol 8: 230-235. Creasia D.A., Thurman J.D., Wannermacher Jr R.W. & Bunner D.L., 1990. Acute inhalation toxicity of T-2 mycotoxin in the rat and guinea pig. Fundam Appl Toxicol 14: 230-235. DiPaolo N., Guarnieri A., Garosi G., Sacchi G., Mangiarotti A.M. & Di Paolo M. 1994. Inhaled mycotoxins leads to acute renal failure. Nephrol Dial Transplant 9 (Suppl 4): 116-120. EG nr 1881/2006 Kommissionens förordning om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel. Ek, B., 2006. Lantmännen, muntlig information. Ekström N., Aniansson G., Thyselius L. & Thomke S., 1965 Spannmålsensilering. Meddelande nr 311. Jordbrukstekniska instituet. Uppsala. Ekström N. & Magnusson A., 1983. Solfångare till varmluftstorkar. Opublicerad rapport JTI. Ewing W., 1997. The FEEDS directory Context Publications, Ashby De La Zouch, England

19 Flannigan, B., 1986. Mycotoxins and fermentation industries. International Biodeteration Supp. Vol. 22. Fraser, B.M.; Muir, W.E. 1981. Airflow requirements for drying grain with ambient and solar-heated air in Canada. Transactions of the American Society of Agricultural Engineers, 208-210 Frisvad J.C., 1995. Mycotoxins and Mycotoxigenic. Ed. D.S. Jayes, N.D.G. White and W.E. Muir. Marcel Dekker Inc. pp. 251-288. Göstafsson G. & Ekström N., 1980. Solfångare för torkning. Aktuellt från Lantbruksuniversitet 282. Halstensen A. S., Nordby K-C., Elen O. & Eduard W., 2004. Ochratoxin A in grain dust estimated exposure and relations to agricultural practices in grain production. Ann Agric Environ Med 11: 245-254. Henderson, S. 1987. A mean moisture content - relative humidity relationship for nine varieties of wheat. Journal of Stored products research, 23, 143-147. Hendry K. M. & Cole E.C., 1993. A review of mycotoxins in indoor air. J. Toxicol Health 38:183-198. Hintikka E.L. & Nikulin M., 1998. Airborn mycotoxins in agricultural and indoor environments. Indoor Air 1998; Suppl. 4: 66-70. Hodges T. P., 1989. Prediction of spoilage in grain drying and storage - a review. Divisional Note (DN 1501), Silsoe; AFRC Institute of Engineering Research, 35pp. Hynes SH, Kjarsgaard DM, Thomas KC and Ingledew WM., 1997. Use of virginiamycin to control the growth of lactic acid bacteria during alcohol fermentation. Journal of Industrial Microbiology & Biotechnology (1997) 18, 284 291 Jeppsson, R., 1979. Statistik över luftens vattenupptagande förmåga i Sverige. Specialmeddelande 27. Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Jonsson N., 1990. Kalluftstorkning av ärter, Rapport 112, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Jonsson N., 1991. Kalluftstorkning av spannmål. Teknik för lantbruket 26. Jonsson N. & Pettersson H., 1992. Förekomst av mykotoxiner vid kyllagring av spannmål. Slutrapport till KSLA. Jonsson N. & Pettersson H. 1996. Mykotoxiner i spannmål-förorening eller allvarligt hot? Lantbrukskonferensen 29-30 januari 2006. Lantbruksvetenskapliga fakulteten, SLU Info Allmänt nr.197. Jonsson N. & Pettersson H., 1999. Utvärdering av olika konserveringsmetoder för spannmål - baserad på analyser av hygienisk kvalitet. JTI-rapport 263. Jonsson N., Johnsson P., Ritzzo A., Olsen M. & Gustafsson L. 2003. Modelling the growth of Penicillium verrucosum in ceral grain during aerobic conditions. In "Prevention of Ochratoxin A in Cereals" Final Report of Project No. QLK1- CT-1999-00433 in Quality of Life and Management of Living Resources, Fifth Framework Programme Jonsson N., 2006. Uppdatering av gårdens spannmålstork. SLAs publikationsserie Jonsson N., Pettersson H. & Schnürer J., 2007. Comparison of different indicators of growth of moulds and production of ochratoxin A in cereal grain. Artikel under publicering. Kelsall DR & Lyons TP., 2003. Practical management of yeast: conversion of sugars to ethanol. In KA Jaques, TP Lyons, DR Kelsall, eds, The Alcohol Textbook. Nottingham University Press, Nottingham, UK

20 Kimbell-Dunn M. R., Fishwick, R. D., Bradshaw, L., Erkinjuntti-Pekkanen, R. & Pearce, N. 2001. Work-related respiratory symptoms in New Zealand farmers. Am J Ind Med 39(3), pp 292-300. Kjellström E. 2007. Forskare SMHI Rossby Center. Muntlig kommunikation. Krogh P., 1987. Ochratoxins in Food. Pages 97-121 in: Mycotoxins in Food. P. Krogh, ed. Academic Press, London. Lacey J & Dutkiewicz J. 1994. Bioaerosols and occupational lung disease. J. Aerosol Sci, 25(8): 1371-1404. Langseth W., Stenwig H. & Mo E., 1993. Growth of moulds and production of mycotoxins in wheat during drying and storage. Acta Agric. Scand., Sect. B, Soil and Plant Sci. 43:s 32-37. Lundin, G, 1986. Kyllagring av korn. Försök vid två gårdar i södra Sverige. JTIrapport 80. MAFF, 1966. Farm grain drying and storage. Bulletin No 149. Ministry of Agriculture, Fisheries and Food, London, UK Malmberg, P.,Rask-Anderson, A. & Palmgren, U., et al., 1987. Respiratory problems among Swedish farmers-coorelation between symptoms and environment. Eur. J. Respir. Dis. Suppl, 154, pp 22-7 McLean, K. A. 1989 Drying and Storing Combinable Crops. 2nd Edition. Farming Press, Ipswich McLean, K.A. 1993 The use of auger-stirring in bulk grain driers - Implications for quality. Association of Applied Biologists Conference on Cereal Quality. Aspects of Applied Biology 36 457-463 MFLT, 1999. Blæser til korntørring. Grøn viden nr. 203. Januar 1999. Ministeriet for Fødevaraer, Landbrug og Fiskeri. Danmarks JordbrugsForskning. Morey RV, Cloud HA & Nelson WW., 1979. Evalution of the feasibility of solar energ grain drying. Trans. Am. Soc. Agric. Engrs., 22, 409-417. Müller H-M. & Boley A., 1992. Untersuchungen zur Kühllagerung von Weizen. 1. Mitteilung - ergosterin, Ochratoxin A und Citrium nach Zvimpfung von Penicillium verrucosum. Arch. Anim. Nutr. Vol. 42. pp. 351-363. Nash M.J., 1985. Crop conservation and storage in cool temperate climates. Pergamon Press. Oxford. Nellist, M.E. 1998 Bulk storage drying of grain and oilseeds. HGCA Research Review No. 38, Home-Grown Cereals Authority, Caledonia House, 223 Pentonville Road, London N1 9HY, UK Northolt, M D, Van Egmond, H P & Paulsch, W E, 1979. Ochratoxin A production by some fungal species in relation to water activity and temperature. J. Food Protect 42:485-490. Pitt J.L., 1994. The current role of Aspergillus and Penicillium in human and animal health. J Med Vet Mycol 32 (Supplement I): 17-32. Rylander, R., 1986. Lung diseases caused by organic dusts in farm environment. Am. J. Ind. Med. 10, pp221-227. Ryniecki, A. & Nellist, M. E., 1991 b) Optimization of control systems for nearambient grain drying: Part 1. The optimization simulation. J agric. Eng. Res. 48, 19-35. Ryniecki, A. & Nellist, M. E.,1991 a). Optimization of control systems for nearambient grain drying: Part 1. The optimization procedure. J agric. Eng. Res. 48, 1-17