Hälso- och sjukvård i. Västra Götaland. Verksamhetsanalys 2007

Hälso- och sjukvård i Västra Götaland Verksamhetsanalys 27 Regionkansliet Hälso- och sjukvårdsavdelningen Maj 28

Upplysningar om rapportens innehåll: Marianne Förars 5 49 56 71 Staffan Björck 5 49 56 78 Beställning av rapporten: Adress och distributionscentrum online via: http://www.vgregion.se/vgrtemplates/iframe 12295.aspx E-post: adress.distributionscentrum@vgregion.se eller telefon 51 62 84 Omslagslayout och bild: Marianne Förars Nära Tidan bakom träden ligger Askeberga skeppssättning, eller Rane stenar. Monumentet består av 24 stenblock som väger mellan 2 och 3 ton styck. Stenarna är flyttade med hjälp av människokraft. Även det omöjliga är möjligt. Tryck: Tryckeriet Regionens Hus Vänersborg, maj 28.

1 Förord Verksamhetsanalys 27 är den fjärde årsrapporten som följer upp hälso- och sjukvården ur ett regionalt perspektiv. Rapporten riktar sig till flera olika målgrupper. Den ska vara ett underlag för det politiska beslutsfattandet. Uppföljningen ska visa medborgare och patienter vad vården åstadkommer med sina resurser. Uppföljningen riktar sig också till hälso- och sjukvården genom att visa på goda exempel och förbättringsområden som kan stimulera till förbättringar. Ambitionen är att varje ny rapport ska innehålla nya avsnitt. Ett sådant är kapitlet om barnens vårdkonsumtion. Ett annat nytillkommet avsnitt redovisar undvikbar slutenvård och hur den varierar mellan regionens olika delar. I årets rapport är också avsnittet om medicinsk kvalitet ytterligare utökat med rapportering ur flera register. Samtidigt återkommer vissa områden i varje rapport och därigenom kan vi nu visa på trender över flera år. Det gäller till exempel avsnitten om befolkningens uppfattning och upplevelser av hälso- och sjukvård. Sveriges kommuner och landstings och Socialstyrelsens arbete med öppna jämförelser resulterade år 27 i en andra rapport. Under 27 gjordes en utvärdering av Öppna Jämförelser vilken visade att Sveriges landsting ser mycket positivt på projektet. Rapporterna har påverkat landstingens styrprocesser och resulterat i kvalitetsförbättringar. Det nationella arbetet är normerande för regionkansliet och hälso- och sjukvårdsavdelningens arbete med uppföljning och jämförelser av hälso- och sjukvård. Det är också avdelningens förhoppning att rapporten kan utgöra underlag för förbättringar. Denna rapport är en sammanställning av uppgifter från en mängd datakällor. Arbetet har samordnats av Marianne Förars vid regionkansliet. Lars-Olof Rönnqvist Hälso- och sjukvårdsdirektör Marie Röllgårdh Chef för analysenheten

2

3 Innehållsförteckning Inledning... 5 Arbetsgrupper... 5 Rapporten... 5 Regionens befolkning...7 Demografi åldersfördelning... 7 Folkhälsa... 8 Mönster i dödlighet... 11 Hälso- och sjukvård ur ett genusperspektiv... 16 Perspektiv på resurser och resursförbrukning... 17 Produktivitet i sjukvården... 18 KPP - Kostnad per patient... 2 Vårdtider inom den somatiska vården... 21 Tillgänglighet... 22 Måluppfyllelsegrad BUP... 25 Måluppfyllelsegrad mottagningar... 27 Måluppfyllelsegrad behandling... 29 Konsumtion av hälso- och sjukvård... 32 Vårdkonsumtion av särskilda planerade operationer... 37 Operationer i förhållande till behov... 37 Specifika kommentarer... 38 Barnen i Västra Götaland... 42 Demografi... 42 Sjukvårdskonsumtion... 42 Diagnospanorama... 43 Diabetes... 45 Kvalitetsuppföljning - medicinska resultat och uppföljning... 47 Öppna jämförelser... 47 Regional förteckning över kvalitetsindikatorer och målrelaterad ersättning... 48 Nationella kvalitetsregister... 49 Det Nationella Diabetesregistret, NDR... 52 Det Nationella Diabetesregistret, NDR... 52 Nationella kvalitetsregistret Riks-Stroke... 57 Hjärtinfarktregistret Riks-HIA... 64 Canceröverlevnad... 67 Svenskt NjurRegister (SNR)... 69 Nationella kvalitetsregistret Svenskt Bråckregister... 74 Gyn-op registret... 75 Svenska Hjärtkirurgiregistret... 77 Riks-Höft... 79 Svenska höftprotesregistret... 82 Svenska Reumatoid Artrit-registret... 84 Skadeanmälningar till patientförsäkringen... 87 Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet, RTG och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN... 89 Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet... 89 HSAN... 9 Patientnämndernas uppföljning... 91 Patientnämndernas årsredovisning... 91

4 Befolkningens uppfattning om och upplevelser av hälso- och sjukvården... 92 Öppna jämförelseindikatorer: (B: Patienterfarenheter)... 92 Kroniskt sjuka... 95 Läkemedel... 99 Tandvård... 17 Barn- och ungdomstandvård... 17 Uppsökande verksamhet... 18 Patienter med särskilda behov... 18 Specialisttandvård... 19 Kostnader för hälso- och sjukvård ur ett nämndsperspektiv... 11 Hälso- och sjukvårdspersonal... 115 Ordlista... 118 Arbetsgrupper... 119 Del 2 Basala uppgifter... 121

5 Inledning Hälso- och sjukvårdsavdelningen i Västra Götalandsregionen publicerar för fjärde året en övergripande beskrivning av hälso- och sjukvården i regionen. Rapporten är ett komplement till övrig regional rapportering. Målgrupp för rapporten är i första hand politiska nämnder och styrelser men även andra intressenter. Rapporten är framtagen för att ge en sammanhållen bild av hälso- och sjukvården i regionen och skall bygga på enhetligt framtagen statistik ur befintliga datakällor och övriga underlag, ge möjlighet till olika typer av jämförelser: över tid, mellan områden och mellan regionen och riket/andra delar av riket och mellan kön, innehålla analyserande kommentarer, utgöra ett komplement till övrig regional rapportering, i tillämpliga delar samordnas med årsredovisning och budgetunderlagsarbete, på sikt utvecklas med allt större fokus på analys och uppföljning av effektivitet och kvalitet. Rapporten skall således ge möjligheter till jämförelser över tid, mellan olika hälso- och sjukvårdsnämndområden i regionen och mellan regionen och riket/andra delar av riket Kraven på regionalt enhetlig och jämförbar information har varit vägledande för urval av redovisade data. Inom några områden finns idag inte regionalt jämförbara uppgifter. Arbetsgruppen har då valt att inte redovisa dessa data utan utvecklingsarbete har istället inletts för att kunna presentera data i kommande rapporter. En andra mycket viktig utgångspunkt har varit att ta tillvara och använda redan insamlade data. Statistik och andra verksamhetsuppgifter som redan samlats in för regionala och nationella syften har använts så långt som möjligt. Området könsuppdelad statistik är under utveckling. En överblick av vad som är möjligt eller inte ges i särskilt avsnitt under rubriken könsuppdelad statistik. Vi har, där det är relevant, strävat efter att redovisa data uppdelat på hälso- och sjukvårdsnämndernas områden. Data från 27 har använts där det varit Inom området kvalitet och resultat inom hälso- och sjukvård har man såväl inom regionen som nationellt startat ett arbete med målsättningen att redovisa fler aspekter på såväl patientupplevd kvalitet som medicinsk kvalitet. I denna rapport presenteras data ur några kvalitetsregister. Föreliggande rapport planeras att successivt utvecklas till en uppföljning med allt större fokus på effektivitet och kvalitet. Rapporteringen om hälso- och sjukvårdsverksamhet kommer i sin helhet att utvecklas såväl vad gäller rapportens innehåll som presentationsform. Arbetsgrupper I arbetet med framtagandet av data till rapporten har ingått medarbetare från regionkansliets hälso- och sjukvårdsavdelning, ekonomiavdelning, personalavdelning samt medarbetare från nämndernas hälsooch sjukvårdskanslier, bilaga 1. Projektledare har varit Marianne Förars, analysenheten, hälso- och sjukvårdsavdelningen. Rapporten Rapporten innehåller fakta men även analyserande kommentarer som kan vara till hjälp vid tolkningen samt belyser trender och avvikelser. Innehållet är uppdelat i tre delar: Rapporten är indelad i två huvudavsnitt. En första textdel innehåller ett urval av sammanställningar och med analyserande kommentarer. I denna del återfinns såväl jämförelser av vårdkonsumtion som uppgifter om demografi och kostnadsnivå. En andra beskrivande del behandlar regionens vårdproduktion med basala uppgifter om utbudet. Som komplement till rapporten finns en tabellbilaga som kan användas som källa i andra analyser och jämförelser. Begrepp och termer förklaras i ordlista. Rapporten finns också publicerad på regionens hemsida www.vgregion.se.

6 Hälso- och sjukvårdsnämndområden i Västra Götalandsregionen Bengtsfors 1 2 1 3 9 Mariestad 1 Kungälv 4 Torslanda Körra- Rödbo Ale 12 Lärjedale 11 n Bergsjön Kortedala 4 6 7 Alingsås 8 Linnéstaden Högsbo Älvsborg 5 Lundby Centrum Härlanda 7 Härryda Hälso- och sjukvårdsnämndsområden 27 Hälso- och sjukvårdsnämnd Andel av länets Antal Andel i befolkningen % befolkning (%) Totalt Kvinnor Män 65 år+ 75 år+ 85 år+ 1 Norra Bohuslän 5 73 346 36 492 36 854 22, 11,1 3,2 2 Dalsland 3 43 74 21 583 22 121 23,1 12, 3,5 3 Trestad 1 154 995 77 557 77 438 18,4 9,2 2,7 4 Mellersta Bohuslän 8 117 33 58 249 59 81 16,5 7,4 1,9 5 Göteborg - Centrum Väster 14 217 92 111 362 16 54 15,5 8,3 2,8 6 Mittenälvsborg 6 94 742 47 581 47 161 16,6 7,8 2,3 7 Södra Bohuslän 8 126 98 63 282 62 816 14,3 6,9 1,9 8 Sjuhärad 12 187 63 94 587 93 43 18,6 9,6 3, 9 Västra Skaraborg 8 128 161 64 17 64 54 19,7 1, 3,1 1 Östra Skaraborg 8 127 79 63 846 63 944 19,8 9,8 2,9 11 Göteborg - Hisingen 8 13 33 64 931 65 12 15,2 7,6 2,1 12 Göteborg - Nordöstra 9 143 733 72 647 71 86 13, 7,2 2,4 Västra Götaland 1 1 547 298 776 735 77 563 17,2 8,7 2,6 Riket 9 182 927 4 619 6 4 563 921 17,5 8,7 2,6 I Göteborgs kommun finns 1 834 personer (511 kvinnor och 1 323 män) som ej går att klassa i respektive nämndområde (5, 11, 12). Dessa personer är inkluderade i totalsumman för Västra Götaland. Källa: SCB och Göteborgs stad

7 Regionens befolkning I Västra Götaland bor drygt 1,5 miljoner människor, cirka 17 procent av Sveriges befolkning. Länet är fördelat på 49 kommuner. Befolkningen i Göteborgs stad omfattar grovt sett en tredjedel av länets invånare. Göteborgs stad består av 21 stadsdelar. Västra Götalandsregionen är indelad i 12 hälso- och sjukvårdsnämndsområden (HSN). Hälso- och sjukvårdsnämnderna är beställare av hälso- och sjukvård. Nämnderna företräder medborgarperspektivet och har ett samlat ansvar för att främja befolkningens hälsa och tillse att det finns tillgång till primärvård, sjukhusvård, tandvård, folkhälsoinsatser samt insatser för funktionshindrade/handikappade. Hälso- och sjukvårdsnämnderna gör därmed en samlad beställning av insatser för befolkningen. Indelningen av nämndsområdena visas på kartan på sidan 6. Befolkningens behov av sjukvård bestäms i hög grad av befolkningens sammansättning. Faktorer som påverkar är ålder, kön och sjuklighet. Även stad eller landsbygd påverkar liksom socioekonomiska faktorer. Befolkningens ålderssammansättning är av störst betydelse för behovet av sjukvård. Avsnittet om regionens befolkning beskriver inomregionala skillnader i åldersfördelning och några utvalda folkhälsoområden. Fokus ligger på analys av förtida dödlighet. Demografi åldersfördelning Befolkningens ålderssammansättning i Västra Götaland liknar den i Sverige som helhet. Andelen individer 65 år och äldre utgör 17,2 procent av befolkningen. Andelen barn och ungdomar -19 år utgör 23,8 procent av befolkningen. Antal i befolkningen 14 12 1 8 6 4 2 män kvinnor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Ålder Figur A-1. Antalet kvinnor och män per ettårsklass i Västra Götaland 27. Källa: SCB (HSN 5, 7, 11, 12) och den äldsta i Dalsland (HSN 2) och Norra Bohuslän (HSN 1) redovisat i figur A- 2. Göteborg - Centrum väster (HSN 5) har den lägsta andelen -19 åringar i länet, men Göteborgsområdet (HSN 5, 11, 12) har den största andelen 2-44-åringar. HSN 1 HSN 2 HSN 3 HSN 4 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 HSN 1 HSN 11 HSN 12 % 2% 4% 6% 8% 1% år 1-9 år 1-19 år 2-29 år 3-44 år 45-64 år 65-74 år 75-84 år 85 - w år Figur A-2 Andelen (%) av befolkningen fördelat på åldersklasser och hälso- och sjukvårdsnämndsområden 27. Källa: SCB Det är väsentligt fler kvinnor än män i åldrarna 65 år och äldre (tabell A-1). Andelen äldre beräknas öka från dagens 17 procent till 23 procent år 23 i Sverige. Befolkningstillväxten beräknas bli större bland män än bland kvinnor, men andelen äldre kvinnor kommer fortfarande att vara större. Denna befolkningsökning bland äldre kommer sannolikt att påverka resursbehovet för hälso- och sjukvård. Tabell A-1. Andel (%) av befolkningen äldre än 65 år respektive 75 år, fördelat på hälso- och sjukvårdsnämndsområde och kön 27. Källa: SCB och Göteborgs stad Andel 65+ Andel 75+ kvinnor män kvinnor män HSN 1 23,5% 2,5% 12,8% 9,3 % HSN 2 25,3% 21,1% 14,1% 1,% HSN 3 2,4% 16,3% 1,8% 7,6 % HSN 4 17,8% 15,3% 8,5 % 6,3 % HSN 5 18,% 12,9% 1,4% 6,2 % HSN 6 18,% 15,2% 9,2 % 6,4 % HSN 7 15,9% 12,8% 8,1 % 5,6 % HSN 8 2,8% 16,4% 11,5% 7,6 % HSN 9 21,8% 17,6% 11,9% 8,2 % HSN 1 21,9% 17,7% 11,6% 8, % HSN 11 17,1% 13,3% 9,2 % 6, % HSN 12 15,2% 1,7% 9,2 % 5,1 % VG 19,1% 15,2% 1,4% 6,9 % Inom länet varierar befolkningssammansättningen påtagligt. Den yngsta befolkningen finns i Göteborg

8 Andelen äldre än 65 år varierar mellan länets kommuner och stadsdelar (figur A-3). Störst andel äldre finns i Göteborgs stadsdel Frölunda, där 27 procent av befolkningen är äldre än 65 år. I Frölunda, Bengtsfors, Sotenäs, Mellerud, Åmål, Gullspång, Karlsborg, Lysekil, Högsbo, Tanum, Mariestad och Munkedal är mer än 21 procent av befolkningen äldre än 65 år. I Lärjedalen, Gunnared, Bergsjön, Majorna, Torslanda och Linnéstaden är mindre än 12 procent av befolkningen äldre än 65 år. Figur A-3 Andel (%) i befolkningen äldre än 65 år fördelat på kommuner och Göteborgs stadsdelar i förstorad ruta 27. Källa: SCB och Göteborgs stad Folkhälsa Detta avsnitt fokuserar på inomregionala skillnader i självskattad hälsa, fetma och rökning, baserat på undersökningen Hälsa på lika villkor. Det inleds med en nationell lägesbeskrivning om folkhälsa. Enligt Socialstyrelsens senaste lägesrapport om folkhälsa och sociala förhållanden 1, som baseras på data framförallt från mitten av 199-talet fram t.o.m. 26, har folkhälsan och viktiga riskfaktorer för ohälsa utvecklats till det bättre i de flesta befolkningsgrupper. Positiva tendenser ses för medellivslängd, självrapporterat psykiskt välbefinnande, självmord, övervikt och fetma för kvinnor, rökning, alkoholvanor i årskurs 9, sysselsättningsgrad och fattigdom. 1 Lägesrapport 27 folkhälsa och sociala förhållanden. Socialstyrelsen 28 Enligt nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor finns dock vissa avvikelser från det generella mönstret. Siffrorna under perioden 24 till 27 tyder inte på att andelen kvinnor med fetma avstannat, snarare ökat. I nuläget är det för tidigt att dra slutsatser om fetmautvecklingen. En avvikelse som nämns i lägesrapporten är ungdomar och unga vuxna vilkas psykiska ohälsa har fortsatt att öka även under 2-talet. Det gäller särskilt bland yngre kvinnor. För flickor i åldrarna 15-19 år har andelen som vårdats på sjukhus för självmordsförsök och alkoholförgiftningar ökat mest. För pojkar i samma ålder har självmordsförsöken också ökat något. Fullbordade självmord fortsätter inte att minska bland personer yngre än 25 år. För unga vuxna har de sociala förhållandena försämrats, andelen fattiga har ökat jämfört med övriga befolkningen. Nationella folkhälsoenkäten visar dock att andelen unga kvinnor 16-29 år med nedsatt psykiskt välbefinnande, stress, självmordstankar minskat under perioden 24 till 27. Detta kan vara ett tecken på att den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa bland unga vuxna håller på att brytas. Alkoholkonsumtionen är fortsatt hög jämfört med 199-talet. År 26 konsumerades motsvarande knappt 1 liter hundraprocentig alkohol per person jämfört med 8 liter i mitten av 9-talet. Under senare år har andelen som vårdats på sjukhus för alkoholförgiftning ökat i den vuxna befolkningen, och den alkoholrelaterade dödligheten har ökat något i åldrarna 45 år och uppåt. Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor År 27 genomfördes den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor för fjärde året i rad i Sverige. I enkätundersökningen tillfrågades ett urval av befolkningen i åldrarna 16-84 år om fysisk och psykisk hälsa, vårdkontakter, läkemedel, levnadsvanor, ekonomiska förhållanden samt trygghet och sociala relationer. Västra Götalandsregionen har deltagit med extraurval varje år sedan 25 (Göteborg sedan 24) för att kunna studera materialet på hälso- och sjukvårdsnämndsområde och i viss mån även kommun. År 27 gjorde Västra Götaland det största urvalet hittills och 28 919 personer besvarade enkäten. Svarsfrekvensen var knappt 6 procent och varierade mellan hälso- och sjukvårdsnämndsområden. Materialet har kalibrerats i syfte att reducera såväl urvalssom bortfallsfel. År 27 varierade antalet besvarade enkäter mellan kommunerna och Göteborgs stadsdelar mellan 317 och 583. Antalet besvarade enkäter mellan hälso- och sjukvårdsnämnderna varierar mellan 1 563 och 3 791. Resultat från undersökningarna används i hälso- och sjukvårdskansliernas arbete, samt som underlag i olika rapporter. Metod och resultat från Västra Götaland presenteras på www.vgregion.se/nfhe. Metod och resultat från nationella enkäten presenteras på statens folkhälsoinstituts hemsida. www.fhi.se

9 Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor 24-27 Förändringen i allmänt hälsotillstånd, nedsatt psykiskt välbefinnande, riskabel alkoholkonsumtion, rökning, övervikt och fetma mellan åren 24 till 27 i Västra Götaland redovisas i tabell A-2. Fyra år är en dock en alltför kort tidsserie för att studera trender. De förändringar som ses måste därför tolkas med försiktighet. Andelen kvinnor som upplever sitt allmänna hälsotillstånd som bra ser ut att öka från 63 till 67 procent under perioden. Denna ökning är inte lika tydlig i den nationella undersökningen. Andelen kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande har minskat, från 24 till 2 procent. Andelen personer med övervikt och fetma har varit oförändrad under perioden. Tabell A-2. Självrapporterad hälsa och levnadsvanor (%) fördelat på kön i Västra Götaland förändring över tid. Källa: Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor 24 25 26 27 Antal enkäter 5 27 16 253 21 6 28 919 Allmänt hälsotillstånd bra/mycket bra (%) Kvinnor 63 65 66 67 Män 7 71 71 73 Allmänt hälsotillstånd dåligt/mycket dåligt (%) Kvinnor 1 9 8 8 Män 6 7 6 6 Nedsatt psykiskt välbefinnande GHQ12 (%) Kvinnor 24 21 22 2 Män 14 16 15 14 Riskabel alkoholkonsumtion (%) Kvinnor 8 1 1 1 Män 18 2 16 18 Dagligrökare (%) Kvinnor 17 17 16 16 Män 15 13 13 12 Övervikt inkl fetma (%) kvinnor 39 38 38 39 män 54 53 53 52 Fetma (%) kvinnor 11 11 11 12 män 11 11 12 11 En större andel män än kvinnor uppger att deras hälsotillstånd är bra eller mycket bra (73 procent respektive 67 procent). Andelen som uppger att de mår bra minskar med stigande ålder, kortare utbildning, lägre inkomst, lägre socioekonomi. Personer födda utanför Norden skattar sin hälsa lägre än personer födda i Norden. Göteborg centrum väster har i varje undersökning sedan 24 störst andel personer som uppger att de mår bra/mycket bra. Södra Bohuslän (HSN 7) har också en hög andel personer som uppger att de mår bra. Detta torde till stor del bero på att området har bland den yngsta populationen i länet. Nordöstra Göteborg (HSN 12) och Hisingen (HSN 11, framförallt männen) som har den allra yngsta befolkningen har dock den minsta andelen personer som uppger att de mår bra. Därefter har Dalsland (HSN 2) och Norra Bohuslän (HSN 1) framförallt bland kvinnorna minst andel som mår bra. Dalsland och Norra Bohuslän har den äldsta befolkningen i länet och kan förväntas har en lägre andel som inte mår bra. De lägre andelarna i Nordöstra Göteborg och Hisingen kan troligtvis förklaras av socioekonomiska skillnader. Inom nämnderna är spridningen ännu större än mellan nämnderna (figur A-4). I nordöstra Göteborg är det Lärjedalen, Bergsjön och Gunnared som har lägst andel personer som upplever sitt hälsotillstånd som bra, cirka 6 procent. I Dalsland har Dals-Ed lägst andel som mår bra och på Hisingen är det Biskopsgården. Även Gullspång i Östra Skaraborg har en låg andel. I dessa kommuner och stadsdelar har cirka 6 procent av befolkningen uppgivit att deras allmänna hälsotillstånd är bra eller mycket bra, jämfört med 7 procent i hela länet. I Askim och Älvsborg har drygt 8 procent svarat att de mår bra eller mycket bra. Självskattat allmänt hälsotillstånd Självskattad hälsa är tydligt relaterad till ökad sjuklighet och kortare återstående livslängd. En av frågorna i folkhälsoenkäten Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd (femgradig skala)? ger en uppfattning om hur invånarna uppfattar sin hälsa. Figur A-4 Andel (%) i befolkningen som uppger att de mår bra eller mycket bra fördelat på Västra Götalands kommuner och Göteborgs stadsdelar (i förstorad ruta) 27. Den högsta och lägsta gruppen har en statistiskt säkerställd skillnad jämfört med länsgenomsnittet. Källa: Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor

1 Fetma Övervikt och fetma är ett tilltagande folkhälsoproblem. Fetma är en betydande riskfaktor för flera olika hälsoproblem som diabetes, högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdomar, gallsten, vissa cancersjukdomar, ledproblem. Därmed är det också en viktig riskfaktor för förtida död. Övervikt och fetma - definition BMI (Body Mass Index) är ett kroppsmasseindex som baseras på kroppsvikt och längd (vikt i kg/längd i meter 2 ). Normalvikt 18,5-24,9 kg/m 2 Övervikt 25-29,9 kg/m 2 Fetma >3 kg/m 2 Elva procent av männen och tolv procent av kvinnorna har fetma i Västra Götaland. Denna siffra kan dessutom vara underskattad eftersom uppgifterna är självrapporterade. Fetma ökar med stigande ålder men för män endast fram till 65 års ålder (figur A-5). Fetma är vanligare bland personer med kort utbildning, låg inkomst och med arbetaryrken än bland personer med längre utbildning, högre inkomst och tjänstemannayrken. Fetma är vanligare förekommande bland kvinnor med födelseland utanför Norden. Övervikt är mindre vanligt i storstadsregioner än på landsbygden. Andel med fetma 18% 16% 14% 12% 1% 8% 6% 4% 2% % HSN 1 HSN 2 HSN 3 HSN 4 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 kvinnor män 12% 11% HSN 1 HSN 11 HSN 12 VG Figur A-6 Andel (%) i befolkningen med fetma, definierat som body mass index >3 kg/m 2 fördelat på hälso- och sjukvårdsnämndsområden och kön 27. Källa: Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor Andelen med fetma varierar mellan nämndsområden med 8 till 14 procent. Mellan kommuner och stadsdelar i Göteborg varierar andelen med fetma mellan 5 till 18 procent. Gunnared, Bergsjön, Töreboda, Biskopsgården, Grästorp, Sotenäs och Tidaholm har signifikant högre andel med fetma än länssnittet i 27 års undersökning. Linnéstaden, Askim, Älvsborg, Örgryte, Majorna, Göteborg centrum, Öckerö och Härlanda har å andra sidan signifikant lägre andel personer med fetma än länssnittet. Figur A-5 Andel (%) i Sverige med fetma i åldersgrupperna 16-29 år, 3-44 år, 45-64 år, 65-84 år, 16-84 år. Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut www.fhi.se I Östra Skaraborg (HSN 1) har andelen kvinnor med fetma varit signifikant större än länssnittet i varje undersökning de senaste tre åren. För männens del ses inga tydliga inomregionala skillnader över länssnittet. Göteborg Centrum Väster har en klart lägre andel personer med fetma i alla undersökningar (24-27), framförallt bland kvinnor. Göteborg har den yngsta befolkningen i länet. Eftersom fetma ökar med stigande ålder, förväntas detta område ha en lägre andel med fetma. De socioekonomiska förhållandena förklarar troligtvis också den lägre andelen personer med fetma i Göteborg, Centrum Väster. Tobaksrökning Rökning ökar kraftigt risken att insjukna i ett stort antal sjukdomar. Det ökar också risken för att redan utbrutna sjukdomar förvärras. Förebyggande insatser mot rökning är hittills det mest effektiva sättet att minska sjuk- och dödlighet i cancer 2. Tobaksrökning under graviditet innebär dessutom en ökad risk för låg födelsevikt hos barnet och ökar risken för plötslig spädbarnsdöd 3. 7 procent av landets vårdcentraler har särskild resurspersonal som är behjälplig vid rökavvänjning. Andelen mellan landstingen varierar från 27 procent till 1 procent 4. I Västra Götaland är siffran 88 procent. En större andel kvinnor än män röker dagligen (16 procent respektive 12 procent). Andelen rökare är störst i åldersgruppen 45-64 år (Figur A-7). Andelen dagligrökare är större bland personer med arbetaryrken än med tjänstemannayrken, ickeförvärvsarbetande än förvärvsarbetande, kort utbildning än lång utbildning, låg inkomst än hög inkomst, födelseland utanför Sverige än i Sverige. 2 Cancerfondsrapporten 28, Cancerfonden 3 Folkhälsorapport 25. EpC Socialstyrelsen 25-111-2 4 Cancerfondsrapporten 28, Cancerfonden

11 Mönster i dödlighet Förtida död i Västra Götaland 1996-26 År 27 avled 15 385 västragötalänningar. Nästan hälften av alla dödsfall både bland män och kvinnor orsakas av hjärt- kärlsjukdomar och cirka en fjärdedel beror på tumörsjukdomar och cancer, såväl i Västra Götaland som totalt i Sverige. Figur A-7 Andel (%) i Sverige som röker dagligen i åldersgrupperna 16-29 år, 3-44 år, 45-64 år, 65-84 år, 16-84 år. Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut www.fhi.se Männen i nordöstra Göteborg (HSN 12) har i alla fyra undersökningar (24-27) haft en högre andel dagligrökare än länssnittet. Männen på Hisingen hade en högre andel än länet både 25 och 26. För kvinnornas del finns inget entydigt mönster i skillnader i andel dagligrökare mellan nämndsområden. Andelen dagligrökare varierar mellan nämndsområdena med 11 till 17 procent. Mellan kommuner och stadsdelar i Göteborg varierar andelen mellan 7 och 26 procent. Högst andel dagligrökare har Bergsjön, Gunnared, Biskopsgården och Lärjedalen (figur A-8). Lägst andel dagligrökare har Älvsborg, Askim, Torslanda, Härlanda, Lerum, Tjörn och Styrsö. Dödfallen före 75 års ålder kan vara viktiga att redovisa särskilt, eftersom de i princip kan vara möjliga att förhindra. Dessa kan även avspegla aspekter av människors livsvillkor som har betydelse för hälsotillståndet i befolkningen. Nästan en tredjedel av alla dödsfall bland män och en femtedel bland kvinnor inträffar före 75 års ålder. Cancer är den klart vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldrarna 1-74 år och är dubbelt så vanlig som hjärtkärldödlighet. Bland män är hjärt-kärldödligheten något högre än cancerdödligheten i åldrarna 1-74 år. Dödlighet i äldre åldrar kan också vara möjliga att förhindra, t.ex. via betydande effekter av sen blodtrycksbehandling, men i detta avsnitt fokuseras på den yngre befolkningen. Avgränsningen av förtida dödlighet till före 75 års ålder bygger på en konvention och används av bl.a. Socialstyrelsen och vid internationella jämförelser, men det är ingen självklar gräns. Syftet här är att dels beskriva utvecklingen av förtida död i Västra Götalandsregionen, dels att bedöma huruvida det finns reella skillnader, d.v.s. skillnader som inte kan betingas av slumpmässiga variationer, mellan olika kommuner och stadsdelar under perioden 1996 till 26. Data och metod Data sammanställdes över antalet individer som dött mellan 1 och 74 års ålder per kommuner och Göteborgs stadsdelar och år för perioden 1996-26. Dessa relaterades till medelbefolkningen 1-74 år i respektive område och år. Beskrivande resultat I länet bor knappt 1,4 miljoner människor 1-74 år fördelade på 49 kommuner. Befolkningen i Göteborg omfattar grovt sett en tredjedel av befolkningen och i denna studie har Göteborgs stad därför delats upp i sina 21 stadsdelsnämnder (SDN). Befolkningens storlek i respektive område varierar i betydande grad. Figur A-8 Andel (%) i befolkningen som röker dagligen fördelat på Västra Götalands kommuner och Göteborgs stadsdelar (i förstorad ruta) 27. Den högsta och lägsta gruppen har en statistiskt säkerställd skillnad jämfört med länsgenomsnittet. Källa: Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor De flesta områden har ett invånarantal mellan 5-15 personer mellan 1-74 år. Enstaka områden har dock betydligt större invånarantal, som mest knappt 45 och som minst omkring 2 män och kvinnor (tabell A-3). Antalet förtida döda varierar år 26 i motsvarande grad mellan 7

12 fall till drygt 16 för män och mellan 2 fall till drygt 12 för kvinnor. Tabell A-3 Beskrivande data beträffande antal döda 1-74 år och folkmängd per kön i de olika kommunerna och Göteborgs stadsdelar år 26. Antal Kvinnor Antal Män Folkmängd Döda Folkmängd Döda MIN 1 976 2 2 72 7 25:e perc 4 812 12 4 976 21 Median 7 178 22 7 374 31 Medel 9 885 26 1 17 4 75:e perc 13 65 32 14 1 53 MAX 44 48 121 44 92 164 Förtida dödlighet är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor (figur A-8). Den förtida dödligheten varierar inom länet. Andelen förtida döda varierar mellan nämnderna från 2 till knappt 3 döda per 1 för kvinnor och mellan cirka 33 till knappt 5 döda per 1 för män (figur A-9). Dödstalet i åldrarna 1-74 år är högst i Göteborg nordöstra (HSN 12) och Göteborg Hisingen (HSN 11). Antal döda 1-74 år per 1 6 5 4 3 2 1 kvinnor män HSN 1 HSN 2 HSN 3 HSN 4 HSN 5 HSN 6 HSN 7 HSN 8 HSN 9 HSN 1 HSN 11 HSN 12 Figur A-9 Antal döda per 1 i åldrarna 1-74 år, fördelade på hälso- och sjukvårdsnämndsområde och kön under perioden 22-26. Åldersstandardiserat. 95 % konfidensintervall. Källa: SCB Inom varje HSN-område finns stora variationer i dödlighet. Mellan kommuner och stadsdelar varierar förtida dödlighet från cirka 13 till 36 per 1 för kvinnor och från drygt 2 till knappt 7 per 1 för män under perioden 22-26 sammanslagen. 226 VG 377 antal döda 1-74 år per 1 6 5 4 3 2 1 män kvinnor VG kvinnor VG män Riket kvinnor Riket män 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur A-1 Antal döda per 1 i åldrarna 1-74 år i Västra Götaland, fördelade på kön under perioden 1987-27. Källa SCB. Förändringen över tid 1996 till 26 per kommuner och Göteborgs stadsdelar i observerade dödstal uttryckta som antal döda före 75 års ålder per 1 invånare 1-74 år är redovisade i tabellbilagan. Variationen mellan olika områden är betydande, men även variationen inom ett och samma område över tid. Variationen är i de flesta fall så pass stor att det är svårt att bedöma utvecklingen under den studerade perioden, vilket illustreras av figur A-11 där några av länets kommuner/stadsdelar är redovisade, men inte namngivna på grund av bedömningssvårigheten. Antal per 1 8 7 6 5 4 3 2 1 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 Figur A-11 Antal döda män per 1 i åldrarna 1-74 år i Västra Götaland, fördelade på sex av länets kommuner/stadsdelar under perioden 1996-26. Källa SCB. En stor del av variationen sammanhänger med att befolkningen är relativt liten i ett flertal områden. I de områden där befolkningen är liten kommer de slumpmässiga variationerna att spela större roll för det relativa antalet döda före 75 års ålder. Antalet döda per 1 i åldrarna 1-74 år har minskat i Västra Götaland under perioden 1987-27 med cirka 3 procent (figur A-1). Minskningen i beror till stor del på en minskad hjärtkärldödlighet.

13 Finns det reella skillnader? Den största variationen mellan områdena återfinns i Göteborgsregionen. På grund av de kraftiga fluktuationerna i många områden är det svårt att avgöra med blotta ögat huruvida skillnaderna är slumpmässigt betingade. Flernivåanalys gör det möjligt att dels beräkna trendlinjer för varje område och på så sätt jämna ut de årsvisa fluktuationerna till en jämn trendlinje, dels få en uppfattning om hur stor osäkerheten i beräkningen är. På så sätt får man en bättre uppfattning om den sanna trenden bakom de ibland mycket stora årsvisa variationerna. Älvsborg, Askim och Bollebygd är risken att dö i förtid mellan 2 till 4 procent lägre än länssnittet. Resultaten av flernivåanalyserna redovisas i figur A-12 och i tabellbilagan. Figur A-12 visar trenderna för män i Göteborgs stadsdelar under perioden 1996-26. Hänsyn har tagits till att åldersfördelningen kan se annorlunda ut i olika områden och därmed påverka antalet döda före 75 års ålder. Den genomsnittliga trenden för regionen redovisas som streckad linje. 1 Antal döda män 1-74 år per 1 8 6 4 2 Figur A-13 Relativ risk att dö förtid 1-74 år per kommuner och Göteborgs stadsdelar jämfört med länsgenomsnittet 26. Kvinnor. Åldersstandardiserat. Källa: SCB 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 Figur A-12 Antalet döda män 1-74 år per 1 fördelat på Göteborgs stadsdelar. Trend för Västra Götaland markerad med streckad linje. Åldersstandardiserade tal. Källa: SCB och Göteborgs stad Man finner en generell nedgång i antalet förtida döda < 75 års ålder per 1 under de elva åren. I genomsnitt avled drygt 4 män per 1 1996 och knappt 4 individer per 1 26. Men risken att dö i förtid är väldigt olika i de olika nämndområdena. I flera nämndområden (t.ex. Dalsland (HSN 2), Trestad (HSN 3), Västra (HSN 9) och Östra Skaraborg (HSN 1) ligger trenderna ganska väl samlade relativt nära det regionala genomsnittet (tabellbilagan och analysenhetens hemsida). I vissa nämndområden varierar riskerna avsevärt mellan områdena inom hälso- och sjukvårdsnämnden. Det förefaller vara ett mönster för framförallt de tre Göteborgsnämnderna (figur A-12). Figur A-13 och A-14 visar den relativa risken att dö i förtid per kommun och stadsdel jämfört med länssnittet för de skattade värdena år 26. De högsta och de lägsta värdena återfinns i Göteborgsområdet. Befolkningen i Bergsjön, Majorna, Biskopsgården och Gunnared har mer än 1,5 gånger så hög risk att dö före 75 års ålder jämfört med länet i helhet. I Figur A-14 Relativ risk att dö förtid 1-74 år per kommuner och Göteborgs stadsdelar jämfört med länsgenomsnittet 26. Män. Åldersstandardiserat. Källa: SCB Flernivåanalysen visar också att även om den generella trenden är vikande beträffande risken för förtida död 1996 26, ökar den geografiska ojämlikheten mellan områdena. De områden med högst risktal och de områden med lägst risktal återfinns inom Göteborgsnämndernas områden. Den ökande spridningen mellan nämndområdena beror enligt analysen på att risktalet har minskat betydligt snab-

14 bare i Älvsborg (SDN 11) än i Bergsjön (SDN 4), där trenden närmast är stillastående under den senaste 1-årsperioden. Grovt sett är utvecklingen över tid likartad i de flesta kommunerna utanför Göteborgsområdet och analysen ger inte stöd för att trenderna skiljer sig ifrån varandra i någon väsentlig grad. Däremot är skillnaderna stora mellan stadsdelsområdena inom Göteborgsnämnderna och kan enligt analysen inte förklaras av slumpmässiga skillnader. De exakta skattningarna med 95 % konfidensintervall redovisas i tabellbilagan. Diskussion och slutsatser Utvecklingen av förtida död i regionen är gynnsam såtillvida att den generella trenden är nedåtgående även när man tar hänsyn till slumpens inverkan. Om man nöjer sig med att analysera den genomsnittliga utvecklingen i regionen kommer man att påvisa en gynnsam trend men där den växande olikheten mellan områdena inte framgår. Om man å andra sidan försöker att bedöma de områdesspecifika trenderna var för sig kommer de flesta områden att vara för små för att medge en säker bedömning av trendutvecklingen. En konsekvens av detta är att slumpen kommer att spela stor roll och medföra såväl att förändringen över tid som att bedömningen av risknivån blir osäker. Flernivåanalysen har fördelen att den gör det möjligt att samtidigt bedöma den generella trenden och de områdesspecifika trenderna. På så sätt kan man få en uppfattning om det finns områden i regionen där trenderna avviker från den genomsnittliga. Vad beror dessa skillnader på? Här redovisas förtida död för samtliga dödsorsaker. Det är naturligtvis ett grovt sätt att mäta på. En rimlig invändning mot att använda dödsfall som ett mått på befolkningens hälsotillstånd är förstås att dödsfall förefaller vara ett något paradoxalt hälsomått, det mäter ohälsa snarare än hälsa i befolkningen. Mot detta kan hävdas att den invändningen är rimlig när det gäller att mäta den enskilde individens hälsa men de systematiska skillnader man finner t.ex. i ovanstående redovisning avspeglar sannolikt systematiska skillnader i de livsvillkor och levnadsförhållanden under vilka den enskilde formar sitt liv. I den mån folkhälsopolitiken syftar till att minska skillnader mellan befolkningsgrupper är det rimligt att beskriva hur skillnader i t.ex. för tidig död fördelar sig i befolkningen. finns är systematiska på så sätt att risken för förtida död är större i socioekonomiskt utsatta områden och mindre i resursstarka områden. Detta mönster är förvisso inte unikt för Västra Götalandsregionen utan återfinns i mer eller mindre hög grad i hela Sverige liksom i flertalet höginkomstländer. Flertalet av de kroniska sjukdomstillstånd som utgör merparten av dagens sjukdomsbörda har en stark koppling till socioekonomisk position. Det finns idag några mer distinkta om än inte ömsesidigt uteslutande förklaringsmodeller. En är att människors hälsa påverkas gynnsamt av att ha ett bra socialt nätverk, att ha inflytande på sin arbetsplats, att vara inkluderad i samhällslivet. Ett annat sådant huvudspår är att de materiella levnadsvillkor man lever under har stor betydelse för hälsotillståndet. Kanske inte i en absolut betydelse även en fattig person i Sverige har förmodligen bättre materiella omständigheter än en fattig person i ett låginkomstland utan snarare i en relativ betydelse: ju sämre materiella omständigheter man har relativt andra i sin omgivning desto större tycks risken vara för att drabbas av ohälsa och för tidig död. Ett tredje huvudspår handlar om sambandet mellan det område man bor i och ens hälsotillstånd. Det är inte enbart den fysiska miljön som har betydelse utan också hur väl offentlig och privat service är utbyggd, normer och värderingar i lokalsamhället och, inte minst, områdets anseende hos gemene man. Sedan 9-talet har en stor del av forskningen fokuserat på betydelsen av händelser tidigare i livet för nutida risk för ohälsa och knyter på sätt och vis ihop de tre ovanstående förklaringsmodellerna. Denna forskningslinje har visat att de systematiska skillnader som finns mellan olika befolkningsgrupper kan knytas till exponeringar och händelser under hela livet. Begreppet förtida död är en rimlig indikator på systematiska skillnader i befolkningens hälsotillstånd. Men det finns anledning att vara försiktig med slutsatserna. Utfallet beror inte bara på situationen idag. En del av skillnader kan förklaras av de levnadsförhållanden som rådde för ett halvsekel sedan, då flertalet av dem som idag dör i förtid var unga. Därför bör man vara försiktig med att tolka utfallet så att de skillnader som finns mellan olika områden kan elimineras med rätt åtgärder eller politiska beslut. Rimligen har de olika dödsorsakerna helt olika orsaksmönster och mekanismer. Mekanismerna bakom död i t.ex. hjärt-kärlsjukdomar skiljer sig från död genom skador eller förgiftningar. Å andra sidan är skillnaderna mellan områden så systematiska att de inte kan förklaras av slumpmässiga variationer mellan områden. De skillnader som

15 Kort om Regionens befolkning Ålderssammansättning Befolkningens behov av hälso- och sjukvård bestäms i hög grad av befolkningens ålder; behovet/kostnaderna ökar brant från 65 års ålder. Andelen i befolkningen över 65 år förväntas öka med närmare 5 procent fram till år 23. Befolkningens ålderssammansättning i VG liknar den i riket, det finns fler äldre kvinnor än män Hälso- och sjukvårdsnämndsområde Dalsland (HSN 2) och Norra Bohuslän (HSN 1) har den äldsta befolkningen i länet. Göteborg (HSN 5, 11, 12) och Södra Bohuslän (HSN 7) har den yngsta befolkningen. Frölunda har den äldsta befolkningen i länet; 27 procent av befolkningen är äldre än 65 år jämfört med 17 procent i länet som helhet. I Bengtsfors, Sotenäs, Mellerud, Åmål, Gullspång, Karlsborg, Lysekil, Högsbo, Tanum, Mariestad och Munkedal är mer än 21 procent av befolkningen äldre än 65 år. Folkhälsa Enligt Socialstyrelsens lägesrapport om folkhälsa har folkhälsan förbättrats i de flesta befolkningsgrupper. Ett undantag som nämns är gruppen ungdomar och unga vuxna, samt den höga alkoholkonsumtionen. Det finns stora variationer mellan länets hälso- och sjukvårdsnämndsområden och framförallt kommuner och stadsdelar vad gäller allmänt hälsotillstånd, fetma och rökning som studerats i detta avsnitt. Göteborg centrum väster (HSN 5) har störst andel personer som mår bra. Nordöstra Göteborg (HSN 12) har minst andel. Andelen kvinnor med fetma i Östra Skaraborg (HSN 1) har i alla tre folkhälsoenkätsundersökningar varit högre än länssnittet. Män i nordöstra Göteborg (HSN 12) och Hisingen (HSN 11) har en högre andel dagligrökare än länet som helhet. Förtida död Dödsfallen före 75 års ålder kan vara viktiga att redovisa särskilt, eftersom de i princip kan vara möjliga att förhindra. Skillnaderna i förtida död är avsevärda mellan nämndområden, men även mellan kommuner och stadsdelar inom nämndområdena. I Göteborgsnämndernas områden återfinns såväl de områden med högst dödstal som de med lägst. Spridningen i förtida död mellan kommuner och stadsdelar är större bland män än bland kvinnor. Under perioden 1996-26 ses en generell nedgång i antalet förtida döda i länet. Utvecklingen över tid är grovt sett likartad i de flesta kommuner utanför Göteborgsområdet. Inom Göteborgsområdet ses däremot en ökande spridning i dödstalet, som förklaras av att dödstalet minskat betydligt snabbare i bland andra stadsdelen Älvsborg än i framförallt Bergsjön.

16 Hälso- och sjukvård ur ett genusperspektiv. Jämfört med föregående års verksamhetsanalys har fler områden redovisats med könsuppdelade data. Rapporten baseras dock till största delen på data från redan befintliga källor som ofta inte har könsuppdelad statistik. Det gäller t.ex. ofta årsrapporter från nationella kvalitetsregister. Där data beställts särskilt från kvalitetsregistren finns möjligheten till redovisning per kön vilket gjorts för höftregistret och Svenskt Njurregister. Nedan redovisas omfattningen av könsuppdelad statistik per avsnitt i denna rapport. Tabell B-1 Område i VA 27 Redovisas könsuppdelat Kommentar Befolkningsuppgifter Ja SCB, VGR Självskattad hälsa Ja Folkhälsoenkäten Levnadsvanor Ja Folkhälsoenkäten Mönster i dödlighet Ja SCB, Göteborgs kommun Kostnader per invånare Nej SKL rapport Produktivitet i sjukvården Nej VGR rapport KPP- kostnad per patient Nej Tillgänglighet Delvis SKL, Regionens väntetidsuppföljning Konsumtion av h o sjv kontaktgrad Nej VEGA Slutenvårdskonsumtion Nej SKL rapport, VEGA Undvikbar slutenvård Ja VEGA Öppenvårdskonsumtion Nej VEGA Vårdkonsumtion RR Nej VEGA HSA Barn kontaktgrad, sjukvårdskonsumtion Ja VEGA Barn diabetes Delvis VEGA, SWEDIABKIDS Kvalitetsuppföljning NDR Nej NDR HSA RiksStroke Delvis RiksStroke HSA Riks-HIA Nej Riks-HIA HSA Canceröverlevnad Ja OC, SKL öppna jämförelser Svenskt Njurregister Ja SNR HSA Svenskt Bråckregister Nej Svenskt Bråckregister Gyn-op registret Ja Gyn-op registret Hjärtkirurgiregistret Nej Hjärtkirurgiregistret Rikshöft Delvis Rikshöft HSA Höftprotesregistret Nej Höftprotesregistret HSA Reumatoid Artrit-registret Nej RA-registret HSA Skadeanmälningar LÖF Nej LÖF RTG Nej RTG årsredovisning HSAN Nej HSAN årsredovisning (finns) Patientnämnderna Nej ÅR Befolkningens uppfattning o upplevelser Ja Vårdbarometern av h o sjv -förtroende beteende kontakt Läkemedel Delvis Xplain Tandvård Nej Ekonomi Nej Personal Nej Redovisas i Personalfokus Basala uppgifter Nej Beskriver produktion och utbud

17 Perspektiv på resurser och resursförbrukning Jämförande statistik över resursförbrukning för hälso- och sjukvård tas fram av SKL. De uppgifter som rapporteras in till SKL tas fram enligt ett särskilt regelverk. SKL:s sammanställning redovisas först på hösten året efter varför endast 26 års siffror kan redovisas här. De uppgifter som lämnas till SKL är inte jämförbara med kostnader på nämndnivå och materialet finns inte fördelat per hälso- och sjukvårdsnämnd. I ett särskilt avsnitt redovisas hälso- och sjukvårdsnämndernas kostnader/ekonomiska ersättning för hälso- och sjukvård inklusive högspecialiserad vård på nämndnivå. Kostnaden 26 för hälso- och sjukvård per invånare var 18 127 kronor i VGR. Kostnaden för hälsooch sjukvård 26 var lägre än genomsnittet i Sverige (19 42 kronor). Kostnaden för VGR var 4,8 procent lägre än för riket. Med kostnader menas landstingens nettokostnader som finansieras med skatter och statsbidrag. Befolkningens egna utgifter för hälso- och sjukvård ingår inte i jämförelsen. I figur C-1 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård (exklusive tandvård) per invånare 26. Gotland Norrbotten Blekinge Västernorrland Stockholm Västerbotten Gävleborg Dalarna Jämtland Örebro Värmland Riket Västmanland Kalmar Jönköping Skåne Kronoberg VGR Uppsala Sörmland Östergötland Halland 4 8 12 16 2 Figur C-1. Landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård (exklusive tandvård) per invånare 26. Källa SKL. Den viktigaste faktorn för sjukvårdskostnader är befolkningens ålder men det finns andra faktorer som också har betydelse för befolkningens vårdbehov och landstingens förutsättningar för kostnader för vård. I utjämningssystemet för hälso- och sjukvården beräknas en förväntad kostnad efter invånarnas ålder, kön, socioekonomi och antal individer i särskilt vårdtunga grupper samt efter glesbygd. Detta behovstal utgör en grund för den statliga utjämningen av kostnader mellan landstingen. Att värdera landstingens kostnader i ljuset av dessa behovstal är ett annat sätt att jämföra landstingens kostnader för vård. Landstingsförbundet har jämfört kostnaden i respektive landsting med förväntade kostnader utifrån utjämningssystemets beräkningsgrunder vilket redovisas i figuren nedan. 5 Analyserat på detta sätt har VGR, tillsammans med Halland och Östergötland, de lägsta hälso- och sjukvårdskostnaderna i Sverige. Gotland Stockholm Blekinge Västerbotten Gävleborg Västernorrland Norrbotten Dalarna Jämtland Värmland Västmanland Kronoberg Örebro Uppsala Jönköping Skåne Kalmar Sörmland VGR Halland Östergötland 2 4 6 8 1 12 Figur C-2. Relationen mellan faktisk sjukvårdskostnad per invånare och kostnad enligt utjämningssystemet 26 (genomsnitt = 1) Källa SKL. Stockholms läns landsting skall enligt utjämningssystemets modell ha en kostnad per invånare som ligger på 99 % av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är emellertid 112 % av genomsnittet. Stockholm har därför ett indextal på 113 (1,12/,99x1). Justerat för de förväntade skillnaderna är således sjukvårdskostnaden högst i Stockholm och lägst i Östergötland. VGR förväntas enligt utjämningssystemet ha en kostnad som ligger på 12 % av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är emellertid endast 95 % av riksgenomsnittet. VGR har därför ett indextal på 93 vilket kan tolkas som att kostnaderna för vård är låga i ett nationellt perspektiv. Om VGR skulle ha förbrukat lika mycket resurser per invånare för hälso- och sjukvård som genomsnittet i Sverige skulle kostnaderna ha varit ca 1,5 miljarder högre 26. Om hänsyn tas till behovsindex skulle VGR:s kostnader ha varit ca 2 miljarder högre. Om kostnaderna per invånare varit samma som i Stockholms läns landsting, som har ett större skatteuttag, skulle kostnaderna ha varit ca 3 miljarder högre och skillnaden skulle vara ännu större om 5 Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv, Sveriges kommuner och landsting 26

18 hänsyn tagits till utjämningssystemets metod för behovsbedömning. Utöver vad som redovisas här innehåller SKL:s rapportering en jämförelse av kostnader uppdelat på typ av vård som återges i figuren nedan tandvård Läkemedel psykiatrisk vård primärvård Specialiserad vård Kronor/ capita -1-5 5 1 15 procent 66-57 47-118 -76 Figur C-3. 26. Procent avvikelse av kostnader för hälsooch sjukvård per invånare i VGR från genomsnittet i Sverige 26 samt avvikelse i kronor. Med läkemedel avses läkemedel inom läkemedelsförmånen. Källa SKL. Här framgår att de låga kostnaderna i VGR beror på den specialiserade vården, dels procentuellt men framförallt i absoluta tal. Under konsumtionsavsnittet beskrivs en utveckling mot att allt fler patienter får sitt sjukvårdsbehov tillgodosett genom kontakter i primärvården. Produktivitet i sjukvården vårdkontakter 5,1 4,9 4,7 4,5 Uppsala Skåne 4,3 Genomsnitt Stockholm vårdkontakter 4,1 VGR 3,9 Genomsnitt kostnad 3,7 8 9 1 11 12 13 kostnad/invånare Figur C-4. Förhållandet mellan kostnader och vårdkontakter inom specialiserad vård 26. Vårdkontakterna sammanviktade och några landsting namngivna. Källa SKL. Bilden ger ett enkelt mått på produktivitet baserat på data insamlade till SKL. VGR:s resultat karakteriseras av mindre mängd vård men kostnaden är samtidigt lägre vilket gör att produktiviteten är nära genomsnittlig i ett svenskt perspektiv. Jämfört med Stockholm, Skåne och Uppsala som är namngivna i figuren så har de mycket större produktion av specialiserad öppen vård vilket är den huvudsakliga anledningen till att de hamnar längre till höger i diagrammet. Sjukhusens produktivitet I VGR har analyser gjorts sedan 1992 av kostnadsutvecklingen för sjukhusen. Det finns således 16 års uppföljning av sjukhusens kostnadsutveckling på ett jämförbart sätt. Det är nödvändigt att använda tillgängliga resurser på ett effektivt sätt för att kunna tillgodose de samlade vårdbehoven. Det är svårt att på ett övergripande sätt fånga uppgifter om effektivitet för en så komplicerad verksamhet som hälso- och sjukvård. Produktivitet, som är ett mått på prestationer i förhållande till resurser, är en del av effektiviteten. Produktivitet är enklare att fånga men ett problem med produktivitetsjämförelser är att prestationer inte alltid låter sig mätas på ett jämförbart sätt. Ett utvecklingsarbete pågår dock på nationell nivå av Sveriges kommuner och landsting. Figuren nedan visar sammanvägda vårdkontakter inom specialiserad somatisk vård i förhållande till kostnad procent 2 15 1 5-5 -1 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 Figur C-5. Sjukhusens ackumulerade procentuella förändring av kostnaden. Produktivitet sjukhusen, rapport VGR. Bilden visar en resursåtgång för sjukhusen som följer utvecklingen i samhällsekonomin. Kostnadsökningen var som störst 2-21. Mellan 23 och 24 minskade kostnaderna något varefter de åter ökar men i långsammare takt än tidigare. Sedan 1998 har prestationerna granskats på motsvarande sätt och har ställts mot kostnadsutveckling som produktivitetsmått. I figuren framgår utvecklingen av kostnad per prestation för sjukhusen i VGR.