Bilaga 3- Artificiella radionuklider i dricksvatten

Promemoria Datum: 2015-02-06 Diarienr: SSM2014-5001 Handläggare: SSM Bilaga 3- Artificiella radionuklider i dricksvatten 1. Introduktion Rådets direktiv 2013/51/Euratom ställer krav för kontroll av såväl naturliga som artificiella radionuklider. Aktivitetskoncentrationer av tritium anges som ett parametervärde och ett överskridande av 100 Bq/l innebär att en utredning av förekomsten av andra artificiella radionuklider krävs. Kontroll av tritium rekommenderas om det finns utsläppskällor av artificiella radionuklider inom det aktuella avrinningsområdet. Ett annat parametervärde som kan beaktas för kontroll av artificiella radionuklider är indikativ dos (ID). ID är inte mätbar utan kontrolleras genom 1) screening för vissa radionuklider 2) screening för en enskild radionuklid eller 3) screening för total alfaaktivitet och total betaaktivitet i vattnet. ID får inte överskrida 0,1 msv per år. 2. Halter av artificiella radionuklider i vår miljö-nuläge Information om halter av artificiella radionuklider i vår miljö kommer huvudsakligen från insamling av miljöövervakningsdata, se avsnitt A i denna bilaga. I enlighet med rekommendationer i Euratomfördragets artiklar 35/36 ska radioaktivitetsnivån (den artificiella och naturlig förekomande) i miljön övervakas för att bedöma exponeringen av befolkningen. Artificiella radionuklider i den svenska miljön härrör till stor del från kärnvapenprovsprängningar (1950-1970) och från nedfall i samband med Tjernobylolyckan 1986. I den svenska marina miljön på västkusten har vi även påverkan av Sellafield och LaHarg, utsläppen från upparbetningsanläggningar. Utsläpp av begränsad omfattning sker också vid olika verksamheter med strålning. Tritium är en artificiell radionuklid men bildas också naturligt i låga halter i vår miljö. Vad gäller kontroll av artificiella radionuklider i dricksvattnet mäts halterna av cesium-137 ( 137 Cs), strontium-90 ( 90 Sr) och tritium ( 3 H) regelbundet (två gånger per år) i vattnet från sex vattenverk. Halterna av artificiella radionuklider i dricksvattnet från de undersökta vattenverken är låga (se avsnitt A i denna bilaga). Tritiumhalterna ligger långt under (< 5 Bq/l) det parametervärdet som nämns i direktivet. Nuvarande miljöövervakningsdatasystem ger en övergripande bild av radioaktivitetsnivån i dricksvatten men är begränsad i det avseende att det inte går att upptäcka lokala förändringar runt olika utsläppskällor. Artificiella radionuklider släpps ut från kärntekniska anläggningar men det finns också ett flertal icke-kärntekniska verksamheter som använder eller producerar artificiella radionuklider i sin verksamhet (se avsnitt B i denna bilaga). I dagsläget utförs det kontroll av radioaktiva ämnen i miljön (inte i dricksvatten) runt kärntekniska anläggningar. För övriga icke-kärntekniska verksamheter saknas det ofta kontrollrutiner för att upptäcka eventuella utsläpp i miljön. Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE-171 16 Stockholm Tel:+46 8 799 40 00 E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax:+46 8 799 40 10 Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

Sida 2 (12) 3. Verksamheter som använder eller producerar artificiella radionuklider Verksamheter som använder radionuklider (artificiella eller naturligt förekomande) är tillståndspliktiga enligt strålskyddslagen och/eller lagen om kärnteknisk verksamhet. I dagsläget är det Strålsäkerhetsmyndigheten som är tillsynsmyndighet för de tillståndspliktiga verksamheterna. Efter implementering av EU:s strålskyddsdirektiv (2013/59/Euratom) år 2018 kommer även anmälningspliktiga verksamheter att kunna identifieras. Verksamheter som är reglerade av särskilda föreskrifter (till exempel askföreskrift) har också beaktats. Det kan också finnas verksamheter som släpper ut radioaktiva ämnen utan att SSM har kännedom om verksamheten eftersom den inte är tillståndspliktig. För mer information om olika verksamheter och vilka radionuklider som är relevanta, se avsnitt B i denna bilaga. Avsnitt B omfattar bland annat kärntekniska anläggningar, sjukhus, industrier och deponier men är inte heltäckande och vissa verksamheter har inte kunnat kartläggas på grund av sekretessbelagd information (till exempel verksamheter som bedrivs av försvarsmakten). Kärntekniska anläggningar Kärntekniska anläggningar omfattar de tre kärnkraftverken som är i drift (Forsmark med tre reaktorer, Oskarshamn med tre reaktorer och Ringhals med fyra reaktorer), två avstängda reaktorer i Barsebäck, en bränslefabrik i Västerås (Westinghouse Electric Sweden), en anläggning för hantering av avfall (Studsvik Nuclear AB) och en ytterligare anläggning som tar hand om avvecklingsavfall samt avfall från avstängda forskningsreaktorer (AB SVAFO), ett mellanlager för förvaring av använt bränsle vid Oskarshamn samt ett slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark (SFR). Utsläpp från dessa kärntekniska anläggningar (förutom Westinghouse) sker i havet. Det finns omgivningskontrollprogram för att övervaka utsläpp från kärntekniska anläggningar i synnerhet runt kärnkraftverken. Kontroll av dricksvatten omfattas inte av dessa omgivningskontrollprogram. Mer om omgivningskontrollprogram finns beskrivet i SSI rapport 2004:15. Icke-kärntekniska verksamheter Detta omfattar industrier, sjukhus, deponier och andra verksamheter (t ex forskning på universitet) som använder artificiella radionuklider. En lista på verksamheter som använder artificiella radionuklider finns i avsnitt B i denna bilaga. Kontrollprogram för att upptäcka utsläpp från icke-kärntekniska verksamheter är begränsade eller i vissa fall obefintliga med avseende på radioaktiva ämnen. 4. Kontroll av artificiella radionuklider SSM bedömer att merparten av vattenverken kan beviljas undantag från kontroll av artificiella radionuklider (dvs. varken tritium eller ID behöver kontrolleras). Bedömningen baseras på befintligt miljöövervakningsdata och en utvärdering av ca 70 verksamheter (utsläppskällor), där utsläpp av radioaktiva ämnen kan ske. Bedömningen har gjorts med avseende dels på vilka radioaktiva ämnen som används eller produceras i respektive verksamhet, dels mängden radioaktivitet som hanteras i dessa. Utsläpp från sjukhus bedöms utgöra en ytterst liten risk för förorening av vattentäkter då det huvudsakligen är kortlivade radioaktiva ämnen som används. Även risken för att eventuella utsläpp från deponier för radioaktivt avfall skulle kunna förorena en vattentäkt bedöms som låg. Utifrån dessa riskbedömningar uppskattar SSM att merparten av de ca 70 utsläppskällorna utgör en försumbar risk. Ett valideringsprojekt (tidigare kallas för kartläggning) har initierats på SSM och kommer att pågå under fram till hösten 2015. Resultatet från projektet utgör ett underlag som kan meddelas till Kommissionen i enlighet med vad som anges i bilaga II (1), E-DVD.

Sida 3 (12) SSM bedömer dock att ca tio utsläppskällor, vilket framförallt utgörs av de kärntekniska anläggningarna samt ett fåtal industrier, eventuellt kan innebära en risk för förorening av vattentäkter. Med anledning av detta föreslår SSM att vattenverk som tar sitt vatten från vattenförekomster som även utgör recipienter för dessa utsläppskällor av artificiella radionuklider ska kartläggas för tritium och/eller ID. För detta ändamål behöver de berörda vattenverken ha kännedom om de verksamheter som bedrivs inom deras respektive avrinningsområde. Kartläggningen genomförs i form av representativa prover. Detta för att täcka in eventuella tidsvariationer som inte skulle upptäckas med stickprover. Baserat på kartläggningens resultat tas sedan beslut om och utformning av eventuella kontrollprogram. Dessa kontrollprogram formuleras i termer av representativ provtagning och de kan vara tidsbegränsade, dvs. icke-periodiska. E-DVD är riktad mot dricksvattenproducenterna som ska försäkra att de levererar vatten av god kvalitet med avseende på radioaktiva ämnen. Med anledning av detta anser SSM att det är rimligt att vattenproducenterna bekostar analyser av tritium och/eller ID under den föreslagna kartläggningen. Vidare bedömer SSM att kostnadsbelastningen för analyserna inte är betungande.

Sida 4 (12) Avsnitt A Radioaktiva ämnen i dricksvatten SSM:s nationella miljöövervakning Förhöjda halter av radioaktiva ämnen i dricksvatten kan ge betydande stråldoser till människan. Yt- och dricksvatten kan förorenas av radioaktiva ämnen som kommer från naturliga källor eller från konstgjorda källor, till exempel radiologiska olyckor. Naturligt förekommande ämnen avser främst uran, radium-226 ( 226 Ra), radon-222 ( 222 Rn), bly-210 ( 210 Pb) och polonium-210 ( 210 Po). Strax efter Tjernobylolyckan kunde man hitta ett antal konstgjorda radioaktiva ämnen i dricksvattenprover. Sedan dess har regelbundna mätningar av främst dricksvatten gjorts för att följa de konstgjorda ämnena över tiden. Numera är halterna av de flesta ämnena låga och mätningarna är inriktade på ett fåtal radioaktiva ämnen enligt krav i Euratomfördraget. Syftet med provtagningarna är att verifiera att halterna av konstgjorda radioaktiva ämnen är fortsatt låga. Nuvarande mätprogram Provtagningsprogrammet omfattar dricksvatten från sex vattenverk i utvalda områden för att ge en representativ bild av hela landet. Även ytvatten övervakas i Mälaren och Storsjön genom att prover av obehandlat råvatten tas vid vattenverken i Norsborg och Östersund. Prover tas för närvarande två gånger per år, på våren och på hösten. Från år 2001 analyseras drickvatten med avseende på strontium ( 90 Sr), tritium ( 3 H) och cesium ( 137 Cs). Yt- och dricksvatten från vattenverken i Norsborg och Östersund analyseras även med avseende på 226 Ra, total α-strålning och total β-strålning. Förekomsten av andra naturligt förekommande radioaktiva ämnen i dricksvatten ingår inte i miljöövervakningen, men har undersökts vid olika karteringar (se länkar nedan). Vilka koncentrationer har uppmätts? Strax efter Tjernobylolyckan provtogs också andra vattentäkter, främst inom de områden som drabbades mest av nedfallet. Både långlivade radionuklider ( 134 Cs, 137 Cs och 90 Sr) och kortlivade nuklider ( 131 I, 103 Ru, 132 Te och 140 Ba) hittades i vatten från vissa vattenverk. Sedan dess har halterna sjunkit och det är bara 137 Cs och 90 Sr som fortfarande går att hitta. Det mesta av strontiumet kommer från provsprängningar snarare än från Tjernobylolyckan, vilket innebär att skillnaderna i halterna är relativt små mellan olika platser i landet. Halterna ligger i dagsläget på 0,005 0,01 Bq/l. Tritiumhalten i de olika vattenproverna varierar inte heller så mycket utan ligger på omkring 1 Bq/l. Halterna är i

Sida 5 (12) nivå med den naturliga halt som kan förväntas till följd av att tritium bildas i atmosfären som ett resultat av den kosmiska strålningen. 137 Cs-halter har kontinuerligt följts i dricksvatten från ytvattenverk sedan Tjernobylolyckan. Den högsta halten 137 Cs, 16 Bq/l, registrerades den första veckan i maj 1986 i dricksvatten från ytvattenverket i Stöde utanför Sundsvall. Figuren nedan visar variationer i 137 Cs-halt i dricksvatten från två ytvattenverk. De första åren sjönk halterna snabbt med en effektiv halveringstid på 1 till 1,5 år. I dagsläget har halterna stabiliserats på en låg nivå. Sedan 2004 görs analyserna normalt med en mätmetod som innebär att riktigt låga halter, under EU:s rapporteringsnivå, inte längre kan upptäckas. Det innebär att halterna i vattnet från Kramfors/Östby nu oftast är för låga för att ge något mätresultat. 137 Cs i dricksvatten från två ytvattenverk i Sverige. Öppna symboler representerar prover där 137 Cs ej kunde hittas. Halten 137 Cs i dessa prover är inte noll, men de är lägre än detektionsgränsen. Från 2004 används en mindre känslig analysmetod med högre detektionsgräns, normalt ca 0,09 Bq/liter. Detektionsgränsen kan variera något mellan prover till exempel beroende på mättid, och det förkommer därför ibland även senare mätvärden som är något lägre än 0,09 Bq/liter. Mätdata I följande diagram har värden under detektionsgränsen plottats på nollinjen för att figuren ska bli tydligare vad avser egentliga mätvärden. Typiska MDA värden för Studsvik och SSM, liksom vattendirektivsvärden och nuvarande rapporteringsnivåer till EU anges under varje figur. Vattendirektivsvärden kan avse såväl gränsvärden (H-3), halter motsvarande 0,1 msv/år samt krav på detektionsgräns.

Sida 6 (12) Cs-137 Bq/l 0,3 Cs-137 0,25 0,2 0,15 0,1 Göta älv Luleälv Kramfors Storsjön Mälaren Öjaren 0,05 0 1998 2001 2004 2006 2009 2012 2014 MDA Studsvik: 0,09 Bq/l MDA SSM: 0,004 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 0,5 Bq/l Rapporteringsnivå EU: 0,1 Bq/l Vattendirektivet (motsvarar 0,1 msv per år): 11 Bq/l Kommentar: Cs-137 i Sverige har länge dominerats av bidrag från Tjernobylolyckan snarare än KA i Sverige. Halterna i de vattenverk som vi mäter har länge varit under de nivåer som är aktuella i dricksvattendirektivet. Efter Tjernobylolyckan däremot kunde man hitta halter som inte skulle varit godkända. Ett aktuellt exempel på halter gäller halten i ytvatten i en recipient nedanför ett upplag med aska. Där mäter man nu halter på ca i 0,5 Bq/l sjön och ca 20 Bq/l i bäcken som leder från upplaget till sjön.

Sida 7 (12) Sr-90 Bq/l 0,02 Sr-90 0,018 0,016 0,014 0,012 0,01 0,008 0,006 Göta älv Luleälv Kramfors Storsjön Mälaren Öjaren 0,004 0,002 0 1998 2001 2004 2006 2009 2012 2014 MDA Studsvik: 0,05 Bq/l MDA SSM: 0,0005 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 0,4 Bq/l Rapporteringsnivå EU: 0,06 Bq/l Vattendirektivet (motsvarar 0,1 msv per år): 4,9 Bq/l Kommentar: Sr-90 på nationell nivå kommer i huvudsak från provsprängningarna på 50-60-talen och är ganska jämnt fördelat över landet. Nivåerna i de vatten som mäts är ganska långt under de nivåer som är relevanta ur drickvattenperspektiv.

Sida 8 (12) H-3 Bq/l 4,5 H-3 4 3,5 3 2,5 2 1,5 Göta älv Luleälv Kramfors Storsjön Mälaren Öjaren 1 0,5 0 1998 2001 2004 2006 2009 2012 2014 MDA Studsvik: 80 Bq/l MDA SSM: 3 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 10 Bq/l Rapporteringsnivå EU: 100 Bq/l Vattendirektivet (gränsvärde): 100 Bq/l Kommentar: H-3 förekommer naturligt i låga halter, men produceras också i olika verksamheter. Vattendirektivets värde på 100 Bq/l utgör ingen större doskonsekvens, men förekomst av tritium är en indikation på att någon form av utsläpp sker vilket skulle kunna innehålla även andra radionuklider. Tritiumvärden rapporterade till EU ligger normalt kring några enstaka Bq/l.

Sida 9 (12) Ra-226. MDA Studsvik: - Bq/l MDA SSM: 0,02 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 0,04 Bq/l Rapporteringsnivå EU: - Bq/l Vattendirektivet (motsvarar 0,1 msv per år) 0,5 Bq/l Kommentar: SSM har inte mätt något värde högre än detektionsgränsen i de två vattenverk som mäts. Totalalfa MDA Studsvik: - Bq/l MDA SSM: 0,04 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 0,04 Bq/l Rapporteringsnivå EU: - Bq/l Vattendirektivet (screening för ID) 0,1 Bq/l Kommentar: SSM har bara ett mätvärde som uppges vara högre än detektionsgränsen (0,24 Bq/l i Göta älv 2004). Detta värde skulle å andra sidan trigga en mer noggrann mätning för att kolla upp ID. Totalbeta MDA Studsvik: - Bq/l MDA SSM: 0,3 Bq/l Vattendirektivet (krav mätgräns) 0,4 Bq/l Rapporteringsnivå EU: - Bq/l Vattendirektivet (screening för ID) 1 Bq/l Kommentar: SSM har fyra mätvärden som uppges vara högre än detektionsgränsen (0,3-0,4 Bq/l, alla uppmätta år 2004). Dessa värden skulle alltså inte trigga en mer noggrann mätning för att kolla upp ID.

Sida 10 (12) Avsnitt B: Lista på verksamheter som använder eller producerar artificiella radionuklider Verksamhet Radionuklider Stockholms regiondjursjukhus I-131 Specialistdjursjukhuset Strömsholm I-131, Tc-99m Specialisthästsjukhuset Strömsholm Tc-99m Blå stjärnans djursjukhus I-131 Djursjukhuset Helsingborg I-131 Anicura djursjukhuset I-131 Skogsbykliniken I-131 Västra djursjukhuset I-131 WesDyne Sweden AB Oy IndMeas Ab Br-82, Tc-99m, Ba-137m, La-140, Au-198, Na-24 Försvarsmakten Ra-226, H-3 DEKRA Industrial AB Ragn-Sells Radiotox A, B, C, D** Tracerco Norge AS Cs-137, Br-82, La-140, Na-24, Kr-79, Sn-113, Ge-68 AstraZeneca AB C-14, H-3 Strålsäkerhetsmyndigheten Göteborgs universitet Radiotox A, B, C, D** F-18, Lu-177, In-111, Ga-68, 0,5, Tc-99, C-11, S-35, C- Lunds universitet 14, H-3 Chalmers tekniska högskola H-3 Uppsala universitet Radiotox A, B, C, D** Karolinska institutet Th-227, Ra-223, radiotox B, C,D** Kungliga Tekniska högskolan Radiotox A, B, C, D** Stockholms universitet Radiotox A, B, C, D** Sveriges Lantbruksuniversitet I-131, Tc-99m, radiotox B, C, D** Red Glead Discovery AB H-3, C-14 Novandi Chemistry C-14, H-3 Deponier som tar emot kontaminerad torvaska U- och Th-kedjorna, Cs-137 Deponier som tar emot kontaminerad träbränsleaska: Cs-137 Anläggningsarbeten innehållande kontaminerad torv- och träbränsleaska: Kännedom finns om enstaka anläggningsarbeten men i övrigt är de inte kartlagda. U- och Th-kedjorna, Cs-137 Kärnteknisk anläggning Barsebäck OKG Ringhals Ranstad Westinghouse Forsmark Studsvik och SVAFO Ågesta

Sida 11 (12) Sjukhus Akademiska sjukhuset Uppsala (UAS) Blekinge Karlskrona Centrallasarettet Västerås Centrallasarettet Växjö Centralsjukhuset Karlstad Centralsjukhuset Kristianstad Danderyds sjukhus Drottning Silvias barnsjukhus Falu lasarett Helsingborgs lasarett Kalmar-Västervik Karolinska, Huddinge (KS) Karolinska, Solna (KS) Länssjukhuset Gävle/Sandviken Länssjukhuset Halmstad Länssjukhuset Ryhov Jönköping Mälarsjukhuset Eskilstuna Norra Älvsborgs Länssjukhus (NU) Norrlands Universitetssjukhus Umeå Sahlgrenska Universitetssjukhuset Skaraborgs sjukhus Skövde Skånes Universitetssjukhus, Lund Skånes Universitetssjukhuset, Malmö St.Görans sjukhus Sunderby sjukhus Sundsvalls sjukhus Södersjukhuset SÖS Södra Älvsborgs Sjukhus Borås Uddevalla sjukhus (NU) Universitetssjukhuset i Örebro Universitetssjukhuset Linköping Östersunds sjukhus Östra sjukhuset C-11, Cr-51, F-18, Ga-68, I-123, I-131, In-111, Lu-177, O-15, P-32, Ra-223, Se-75, SM-153, Tc-99, Y-90 In-111, Sm-153, Tc-99 I-131, P-32, Se-75, Sm-153, Tc-99 F-18, I-123, I-131, In-111, P-32, Se-75, Sr-89, Tc-99 Cr-51, I-123, I-131, P-32, Ra-223, Se-75, Sm-153, Tc-99 Cr-51, Tc-99 I-123, Tc-99 Cr-51, I-123, Tc-99 I-131, Se-75, Sm-153, Tc-99 Tc-99 Cr-51, I-131, In-111, Ra-223, Sm-153, Tc-99 C-14, Cr-51, F-18, I-123, I-125, Se-75, Tc-99, C-11, F-18, Ga-68, I-123, I-131, In-111, P-32, Ra-223, Se- 75, Sm-153, Tc-99, Xe-133, Y-90 Cr-51, I-123, I-131, P-32, Se-75, Sm-153, Tc-99 I-131, Sm-153, Tc-99 I-123, I-131, In-111, P-32, Se-75, Sm-153, Tc-99 F-18, I-123, I-131, In-111, Ra-223, Tc-99, Tl-201 Cr-51, Tc-99 C-11, Cr-51, F-18, I-123, I-131, In-111, Ra-223, Se-75, Sm-153, Tc-99 Cr-51, F-18, Fe-55, Fe-59, H-3, I-123, I-131, In-111, Lu- 177, P-32, Se-75, Sm-153, Tc-99, Y-90 Cr-51, I-123, I-131, In-111, Se-75, Sr-89, Tc-99 F-18, Ga-68, I-123, I-131, In-111, Lu-177, P-32, Ra-223, Sm-153, Tc-99, Y-90 C-14, Cr-51, F-18, I-123, In-111, Se-75, Tc-99 Tc-99 Cr-51, I-131, Tc-99 Cr-51, I-123, I-131, Ra-223, Sm-153, Tc-99 I-131, Tc-99 Cr-51, I-131, P-32, Tc-99 In-111, Se-75, Sm-153, Tc-99 F-18, I-123, I-131, In-111, P-32, Ra-223, Se-75, Sm-153, Tc-99 F-18, I-123, I-131, In-111, P-32, Ra-223, Se-75, Sm-153, Tc-99, Y-90 Cr-51, I-131, Se-75, Sr-89, Tc-99 Se-75, Tc-99 * Nuklider förekommande i kärnreaktorer ** Möjligt innehav av alla radionuklider enligt riskklassning A,B,C,D (1,2,3,4)

Sida 12 (12) Kritiska utsläppskällor Verksamhet WesDyne Sweden AB Radionuklider DEKRA Industrial AB Ragn-Sells Radiotox A, B, C, D AstraZeneca AB C-14, H-3 Novandi Chemistry C-14, H-3 Barsebäck OKG Ringhals Ranstad Westinghouse Forsmark Studsvik och SVAFO Ågesta