Minskade hälsooch miljörisker vid användning av bekämpningsmedel

Minskade hälsooch miljörisker vid användning av bekämpningsmedel Förslag till mål för riskminskning t om 2001 Resultat av handlingsprogrammet 1996-1998 Rapport 2000:4

Minskade hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel Förslag till mål för riskminskning t.o.m. 2001 Resultat av handlingsprogrammet 1996-1998 Lägesrapport från Statens jordbruksverk och Kemikalieinspektionen Referens: Anders Emmerman

STATENS JORDBRUKSVERK 2000-02-23 KEMIKALIEINSPEKTIONEN Dnr 21-1070/00 Regeringen Jordbruksdepartementet Miljödepartementet 103 33 Stockholm Riksdagen beslutade 1997 (prop. 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk) att hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Ett konkret mål for riskminskning skall föreslås och utgöra ett delmål i programmet Minskade hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel. Resultaten av handlingsprogrammet skall fortlöpande redovisas till regeringen. Berörda myndigheter överlämnar härmed en rapport med forslag till riskminskningsmål, om atgärder som genomförts och hittills uppnadda resultat av programmet. Beslut om avlämnande av rapporten har tagits av redovisningsansvariga myndigheters generaldirektörer. i! Ing aritt Irhammar Generaldirektör > 1

Innehåll 1 SAMMANFATTNING... 5 1.1 Allmänt... 5 1.2 Mål och resultat... 5 1.2.1 Riskminskning och bekämpningsmedlens egenskaper... 5 1.2.2 Exponering av yttre miljö, livsmedel och arbetsmiljö... 6 1.2.3 Minskad användning av bekämpningsmedel... 7 1.3 Föreskrifter, utbildning och information... 7 2 INLEDNING... 9 3 FÖRSLAG TILL MÅL FÖR RISKMINSKNING... 10 4 MÅL OCH RESULTAT... 11 4.1 Allmänt... 13 4.2 Övergripande mål... 13 4.3 Riskminskning - riskindikatortal... 13 4.3.1 Målbeskrivning... 13 4.3.2 Resultat... 13 4.4 Bekämpningsmedlens egenskaper... 15 4.4.1 Målbeskrivning... 15 4.4.2 Resultat... 15 4.5 Exponering av yttre miljö, livsmedel och arbetsmiljö... 17 4.5.1 Exponering av yttre miljö... 17 4.5.2 Exponering av livsmedel... 18 4.5.3 Exponering av arbetsmiljön... 20 4.6 Minskning av användningen... 20 4.6.1 Minskning av mängd aktiv substans... 20 4.6.2 Minskning av dosytan... 23 4.6.3 Ökning av obehandlad areal... 24 4.6.4 Förändrad användning, övrigt... 25 4.6.5 Diskussion kring förändringar i användningen... 25 4.7 Aktörsbeeteenden... 27 4.7.1 Målbeskrivning... 27 3

5 ÅTGÄRDER... 27 5.1 Lagstiftning och tillsyn... 28 5.1.1 Godkännande av bekämpningsmedel... 28 5.1.2 Spridning av bekämpningsmedel... 28 5.1.3 Arbetsmiljön... 30 5.1.4 Livsmedel... 30 5.1.5 Behörighetsutbildningen... 31 5.2 Ekonomiska styrmedel... 31 5.2.1 Avgifter... 31 5.2.2 REKO-stöd, kantzoner etc.... 31 5.2.3 Funktionstestverksamheten... 31 5.2.4 Kontraktsbunden produktion... 32 5.3 Försöks- och utvecklingsverksamhet - användningen av bekämpningsmedel... 32 5.4 Forskning, utvecklingsarbete eller undersökningar, övrigt... 33 5.4.1 Yttre miljö... 33 5.4.2 Arbetsmiljö... 33 5.4.3 Livsmedel... 34 5.5 Rådgivning, information och utbildning... 35 5.5.1 Kemikalieinspektionens arbete... 35 5.5.2 Växtskyddscentralernas arbete... 35 5.5.3 Rådgivning m.m. inom länsprogrammen... 35 5.5.4 Utbildning av tjänstemän inom myndigheter... 36 5.5.5 Riktade informationsinsatser avseende arbetsmiljön för personal inom växthus- och fruktodlingar... 36 5.6 Miljöövervakning och statistik... 36 5.7 Internationellt arbete - övergripande synpunkter... 36 4

1 Sammanfattning 1.1 Allmänt Riksdagen beslutade 1997 (proposition 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk ) att Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skulle uppnås med en bredd av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Det övergripande målet med det nuvarande handlingsprogrammet med minskade hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel är att dels upprätthålla de positiva resultat som erhållits genom de två tidigare programmen om minskad och säkrare användning av bekämpningsmedel, dels omfatta åtgärder i syfte att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. För att nå målen har programmet omfattat åtgärder som syftat till: fortsatt minskning av hälso- och miljörisker mätt bl.a. med hjälp av s.k. riskindikatortal. föreskrifter, utbildning och information om säkrare hantering av bekämpningsmedel samt kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel. minskad användning av bekämpningsmedel, där användningen uttryckts både i aktiv substans, dosyta och obehandlad areal. Den ambitionsnivå som angavs i rapporten Förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel till år 2001 har dock ej varit möjlig att uppnå i alla delar bl.a. med hänsyn till tillgängliga resurser och prioriteringar vid myndigheterna. Det gäller t.ex. målen avseende exponering av yttre miljö och arbetsmiljö. Den diskussion om målen som förs i rapporten bör kunna tas i beaktande i det miljömålsarbete som nu pågår att föreslå framtida delmål, främst vad gäller miljökvalitetsmålet om en Giftfri miljö. Denna rapport utgör ett komplement till rapporten Miljöeffekter i Sverige av EU:s jordbrukspolitik, Jordbruksverkets rapport 1999:28. För analyser avseende förändringar i användningen hänvisas främst till den rapporten. 1.2 Mål och resultat 1.2.1 Riskminskning och bekämpningsmedlens egenskaper Ett konkret mål för riskminskningen skulle enligt Riksdagens beslut 1997 (proposition 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk ) föreslås och utgöra ett delmål i programmet. Myndigheterna föreslår följande mål för riskminskningen t.o.m. 2001; De riskindikatortal som använts för att redovisa resultaten av de två första handlingsprogrammen ska fortsätta minska jämfört med 1996. Minskningen av 5

riskindikatortalen ska vara större än minskningen av använd mängd bekämpningsmedel. Under 1997 och 1998 har riskindikatortalen för bekämpningsmedel uppdaterats med hänsyn till försåld mängd verksamma beståndsdelar och eventuella förändringar i klassificering och märkning. Förändringen i miljöriskindikatortalen uppvisar en nedgång med 62% jämfört med medeltalet för åren 1981-85. För hälsoriskindikatortalen är motsvarande nedgång 75%. Både miljö- och hälsoriskindikatortalen visar 1998 på en liten ökning jämfört med 1996. Under programperioden har direktiv 91/414/EEG (Rådets direktiv om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden) börjat tillämpas. Fram till och med 1998 har två aktiva substanser införts på positivlistan och beslut har tagits om att inte införa sex aktiva substanser. Användningen i Sverige av vissa avvecklingsämnen har avsevärt minskat eller helt och hållet upphört. 1.2.2 Exponering av yttre miljö, livsmedel och arbetsmiljö Undersökningar från de övre delarna av Vemmenhögsåns avrinningsområde visar att halterna, uttryckt som medelvärdet av totala värdet av bekämpningsmedel i vattnet, har minskat från ca 30 µg/l i början av 1990-talet till 5 µg/l 1998. En av orsakerna är att hanteringen av bekämpningsmedel generellt sett blivit bättre. Den från området med vattnet uttransporterade totala mängden bekämpningsmedel i procent av totalt inom området använd mängd per år har dock inte minskat lika påtagligt under samma tid. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har på uppdrag av Naturvårdsverket upprättat en databas med data från vattenundersökningar gjorda av kommuner, länsstyrelser m.fl. under åren 1985-1997. Antalet analyserade prover som ingår i databasen är 3231 stycken. Av alla prover som tagits har bekämpningsmedel påvisats i 37 % av fallen. Beträffande bekämpningsmedel i vatten gjordes systematiska undersökningar under 1995 och 1996. I nio av de tolv provtagna ytvattentäkterna hittades bekämpningsmedel. I grundvattentäkter togs 48 prover varav fem innehöll rester av bekämpningsmedel. Under 1997-1998 togs 1089 prov för att undersöka rester av otillåtna bekämpningsmedel i inhemskt odlade vegetabilier. Av dessa innehöll 13 prover rester av otillåtna bekämpningsmedel. Under samma period gjordes även provtagningar för att mäta förekomsten av bekämpningsmedelsrester över gällande gränsvärden. Sammanlagt analyserades 2 470 prov av frukt, grönsaker, potatis och spannmålsprodukter. Av dessa innehöll fyra prov halter över gällande gränsvärde. I livsmedelskontrollen har ett antal analysmetoder utvecklats för att analysera pesticidrester såväl i vatten som i vegetabilier. Förutom utveckling av nya metoder har gamla metoder förbättrats. Arbetarskyddsstyrelsen har inte erhållit extra medel för att genomföra föreslagen studie om sprutförares/odlares exponering för bekämpningsmedel varför detta inte kunnat genomföras. 6

1.2.3 Minskad användning av bekämpningsmedel Den försålda mängden aktiv substans var 1998 75 ton högre i jämförelse med 1996. Jämfört med genomsnittet 1981-85 har det skett en minskning med 63%. I förslaget till handlingsprogram till 2001 sattes delmål upp om minskning av förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen samt om ytterligare ökning av den obehandlade arealen. Dessa mål har dock inte uppnåtts. Förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen har stigit, från 1.1 1993 till 1.5 1998. Den del av landets odlade areal som hålls obehandlad har sjunkit från 53% 1994 till 52% 1998. Om den ökade försäljningen av bekämpningsmedel som skett under de senaste åren är en bestående trend eller en tillfällig svängning är ännu för tidigt att säga. Det finns flera möjliga förklaringar till ökningen av vilka några kan sättas i samband med förändringar som skett efter EU-inträdet. Som exempel kan nämnas att försäljningen av totalbekämpningsmedel (glyfosatpreparat) har ökat under en rad av år, dock inte under 1998, och att användningen av s.k. lågdosmedel (sulfonylureor) ökat under de senaste åren utan att en motsvarande minskning av användning av andra preparat för samma ändamål skett. I SCB:s intervjuundersökning 1998 ingick en del som handlade om det s.k. aktörsbeteendet. Bland annat ställdes frågan hur fastställandet av bekämpningsbehovet gjordes. Av de som svarade uppgav 90% inspektion i fält som ett alternativ, ungefär 50% hade haft hjälp av rådgivare vilket dock varierade mycket mellan regioner. 1.3 Åtgärder - Föreskrifter, utbildning och information Naturvårdsverket utfärdade nya föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel, dessa trädde i kraft den 1 juli 1997. I spridningsföreskrifterna betonas bl.a. skyldigheten att beakta skyddsavstånd till omgivningen starkare än tidigare och användningen av allmänkemikalier som växtskyddsmedel utan Kemikalieinspektionens godkännande förbjöds. Föreskrifterna innebär även krav på journalföring vid spridning av klass 1L- och klass 2L-medel. Naturvårdsverket har även givit ut allmänna råd till föreskriften. För att minska riskerna och användningen av bekämpningsmedel har en omfattande rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet bedrivits. Kemikalieinspektionen har gjort en ny databas med dagsaktuell information om bekämpningsmedel, de har dessutom kontinuerlig kontakt med t.ex. miljö- och hälsoskyddsnämnder via telefonjouren. Växtskyddscentralerna arbetar bl.a. med prognos- och varningsverksamhet för viktiga skadegörare, utformning av bekämpningsstrategier, uppföljning och förmedling av resultat från forskning och försök m.m. Inom ramen för länsprogrammen har lantbrukare och rådgivare möjlighet att delta i bl.a. kurser, fältvandringar, studiecirklar och enskild rådgivning. Arbetarskyddsstyrelsen har tillsammans med fem yrkesinspektionsdistrikt bedrivit ett projekt kallat Bekämpningsmedelsbehandlade växter för att öka kunskaperna om riskerna vid hantering av växter behandlade med bekämpningsmedel. På LRF:s initiativ startades under våren 1997 kampanjen Säkert växtskydd. Kampanjen utgick till stor del från Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd. 7

Den har bedrivits i samarbete med berörda myndigheter och industrin. Ett rikhaltigt informationsmaterial och olika hjälpmedel har tagits fram. Den utbildning som krävs för att använda klass 1- och klass 2-medel inom jordbruk, skogsbruk och trädgård har modifierats. Grundkursen för att få använda klass 2Lmedel är fr.o.m. 1999 förlängd från tre till fyra dagar. 8

2 Inledning Jordbruksverket (SJV) och Kemikalieinspektionen (KemI) lämnade den 29 februari 1996 till regeringen rapporten Förslag till handlingsprogram för att minska hälsooch miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel till år 2001, Jordbruksverkets rapport 1996:2. I rapporten presenteras en rad olika mål. Ett mål som specifikt angavs var att koppla användningen till en riskfaktor. Enligt förslaget skulle riskminskningen som erhållits i tidigare program beräknas och utvärderas, för att därefter läggas fast i ett konkret mål. Riksdagen beslutade 1997 (proposition 1997/98:2, Hållbart fiske och jordbruk ) att Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skulle uppnås med en bredd av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Av propositionen framgick att den riskminskning som tidigare program resulterat i skall beräknas av KemI och presenteras för regeringen i form av ett samlat riskindex samt att ett konkret mål för riskminskning skall föreslås och utgöra ett delmål i programmet. Resultatet av handlingsprogrammet skulle fortlöpande redovisas till regeringen. Regeringen gav i november 1996 Jordbruksverket i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket (NV) och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följa upp och utvärdera miljöeffekterna av EU: s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. En första rapport lämnades till regeringen under november 1999, Miljöeffekter i Sverige av EU:s jordbrukspolitik, Jordbruksverkets rapport 1999:28. I en snäv definition består CAP (the Common Agricultural Policy) av direktiv och förordningar inom marknadsregleringarna och strukturpolitiken för jordbruket. En bredare definition av CAP omfattar all lagstiftning, gemensam och nationell, som primärt påverkar jordbruket, exempelvis miljölagstiftning. Avsikten i CAP-rapporten är att göra djupare analyser av orsaker till förändringar av riskerna, förändringar av användningen m.m. Denna rapport utgör ett komplement till CAP-rapporten. I rapporten presenteras ett förslag till ett konkret mål för riskminskning. Därutöver redovisas uppnådda resultat och genomförda åtgärder. För analyser avseende förändringar av användningen hänvisas främst till CAP-rapporten. För att nå målen har programmet omfattat åtgärder som syftat till: fortsatt minskning av hälso- och miljörisker mätt bl.a. med hjälp av s.k. riskindikatortal. föreskrifter, utbildning och information om säkrare hantering av bekämpningsmedel samt kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel. minskad användning av bekämpningsmedel, där användningen uttryckts både i aktiv substans, dosyta och obehandlad areal. Underlag till rapporten har även erhållits från Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Naturvårdsverket (NV), Statens livsmedelsverk (SLV), Statistiska centralbyrån (SCB) samt Lantbrukarnas riksförbund (LRF). 9

3 Förslag till mål för riskminskning Till pågående program skulle ett konkret delmål för riskminskning föreslås. Myndigheterna föreslår följande mål för riskminskningen t.o.m. 2001: De riskindikatortal som använts för att redovisa resultaten av de två första handlingsprogrammen ska fortsätta minska jämfört med 1996. Minskningen av riskindikatortalen ska vara större än minskningen av använd mängd bekämpningsmedel. Metoden att beräkna riskindikatortalen är enkel och grov. Det gör att den är lätt att tillämpa och förstå. Riskindikatortalen är baserade på ämnens farlighet multiplicerat med använd volym. Grunden för beräkningen av farligheten för hälsan och miljön är klassificeringen av produkterna. En minskning av använd volym innebär inte nödvändigtvis en minskning av riskerna. Det motsatta gäller då också - dvs att en ökning av använd volym bekämpningsmedel inte nödvändigtvis innebär att riskerna ökar. Det senare kan vara fallet när nya mindre farliga bekämpningsmedel ersätter gamla farligare medel. Om användningen av bekämpningsmedel ökar periodvis är målet att riskerna samtidigt ändå fortsätter att minska. Vissa riskminskande åtgärder går inte att utläsa på grund av uppbyggnaden av riskindikatortalet. Ett exempel är formuleringsändringar av olika produkter, jämför ovan nämnda betningsmedel. KemI stöder formuleringsändringar som medför minskade risker vid hanteringen. Övergång från t ex lösning och pulver till gel respektive granulat kan minska exponeringen för användaren betydligt. Ett mer utvecklat system där man t.ex. väger in användningsområden, appliceringsmetod och eventuellt vissa kombinationer av egenskaper, skulle kunna bli ett än bättre verktyg för att mäta riskerna. Som det ser ut i dagsläget finns dock inte resurser vid KemI för att utveckla riskindikatortalen ytterligare. För arbetet efter 2001 bör målet ses över och utvecklas. 11

4 Mål och resultat 4.1 Allmänt I enlighet med direktiven presenterades en rad olika mål i rapporten Förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel till år 2001. Den ambitionsnivå som därvid angavs har dock ej varit möjlig att helt uppnå bl.a. med hänsyn till tillgängliga resurser och prioriteringar vid myndigheterna. Målen om riskminskning presenteras nedan. De mål som rör förekomst av bekämpningsmedel i vatten bör omformuleras bl.a. p.g.a. att resurser ej tillförts miljöövervakningen i den omfattning som föreslogs i rapporten. Möjligheten att genomföra föreslaget mål avseende arbetsmiljön som var kopplat till en studie avseende sprutförares/odlares exponering har ej heller varit möjligt då ASS ej erhållit medel för detta. Diskussionen om målen bör kunna tas i beaktande i det miljömålsarbete som nu pågår med att föreslå delmål främst till miljökvalitetsmålet om en Giftfri miljö men även till målen om Grundvatten av god kvalitet och Levande sjöar och vattendrag. Nedanstående sammanfattning utgår från de förslag till mål som presenterades i ovanstående rapport. 4.2 Övergripande mål Handlingsprogrammet ska dels upprätthålla de positiva resultat som erhållits genom de två tidigare programmen om minskad och säkrare användning av bekämpningsmedel, dels omfatta åtgärder i syfte att ytterligare minska hälsooch miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. 4.3 Riskminskning - riskindikatortal 4.3.1 Målbeskrivning Mål enligt förslag i avsnitt 3. * De riskindikatortal som använts för att redovisa resultaten av de två första handlingsprogrammen ska fortsätta minska jämfört med 1996. Minskningen av riskindikatortalen ska vara större än minskningen av använd mängd bekämpningsmedel. 4.3.2 Resultat Riskindikatortalen för bekämpningsmedel har uppdaterats med hänsyn till försåld mängd verksamma beståndsdelar och eventuella förändringar i klassificering och märkning under 1997 och 1998. Av diagrammen för miljö- och hälsoriskindikatortalen, som redovisas nedan, framgår att förändringen i miljöriskindikatortalen uppvisar en nedgång med 62% jämfört med medeltalet för åren 1981-85. Motsvarande nedgång för hälsoriskindikatortalen är 75%. Riskindikatortalen visar 1998 på en liten ökning relativt förhållandena 1996. 13

6000 Miljöindex ggr volym 5000 Volym verksamt ämne Ton aktiv substans 4000 3000 2000 50% av medelvärdet 1981-85 1000 25% av medelvärdet 1981-85 0 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 Figur 1. Förändring av miljöriskindikatortalet. 6000 Hälsoindex ggr volym 5000 Volym verksamt ämne Ton aktiv substans 4000 3000 2000 50% av medelvärdet 1981-85 1000 25% av medelvärdet 1981-85 0 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 Figur 2. Förändring av hälsoriskindikatortalet gånger volym. Exempel på riskminskande åtgärder som vidtagits under det senaste året är godkännande av cyprodinil, som ersätter karbendazim som fungicid i stråsäd. Karbendazim är klassat som reproduktionsstörande, cancerframkallande och giftigt för daggmask. Ersättningsmedlet har inga allvarliga toxiska egenskaper för människa och är inte giftigt för daggmask. Godkännande av betningsmedel innehållande imidakloprid (Gaucho WS 70 och Montur FS 190) förväntas innebära att två eller fler efterföljande sprutbehandlingar med insekticider inte behöver utföras eftersom dessa betningsmedel tas upp i växten och därför skyddar plantan under en längre period. Det långvariga skyddet minskar dessutom hektardosen av bekämpningsmedel. Användande av Gaucho ger en minskning av hektardosen bekämpningsmedel med 75-90%. Med Montur blir minskningen 95-98%. Dessutom får appliceringen genom betning anses ha fördelar gentemot sprutning eftersom risken för spridning i miljön minskar. 14

En mikroorganism, Pseudomonas chlororaphis, har godkänts i en produkt för betning av spannmålsutsäde. Denna produkt bedöms ha fördelar ur hälso- och miljörisksynpunkt och innebär ett värdefullt alternativ till betning med vissa kemiska medel. 4.4 Bekämpningsmedlens egenskaper 4.4.1 Målbeskrivning * Prövningen av bekämpningsmedel bör även fortsättningsvis vara restriktiv. Nuvarande skyddsnivå ska behållas. * Användningen ska avsevärt minskas av s.k. avvecklingsämnen, dvs. av aktiva substanser som utifrån sina inneboende egenskaper och användning anses vara olämpliga men där konsekvenserna av ett omedelbart förbud skulle bli mycket stora. Aktiv substans Utgångsvärde 1994, ton Målår 1998, ton EBDC 180 40 0 Benomyl 2 1 0 Kaptan/Folpet 3 1 0 Pendimetalin 14 0 0 Linuron 2,5 0 0 Vinklozolin 4 0 0 Målår 2001, ton 4.4.2 Resultat 4.4.2.1 Påverkan av direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden Direktiv 91/414/EEG föreskriver hur prövningen av verksamma ämnen och medel ska ske inom EU. Om ett ämne bedöms som godtagbart fattas beslut vid EUkommissionen att ta upp det i en gemensam förteckning över tillåtna ämnen som benämns positivlistan. Enskilda länder kan sedan besluta om godkännande av bekämpningsmedel innehållande endast de ämnen som finns på positivlistan. Enligt direktivet gäller att ett bekämpningsmedel som blir godkänt i ett medlemsland i princip även ska kunna godkännas i ett annat medlemsland såvida t ex miljöförhållanden är jämförbara i de berörda områdena. Fram till och med 1998 har två aktiva substanser införts på positivlistan: imazalil och asoxystrobin. Under samma period har beslut tagits att inte införa följande ämnen på listan: cyhalotrin, azinfosetyl, ferbam, profam, dinoterb och fenvalerat. Inget av i Sverige tidigare förbjudna ämnen har godkänts. Imazalil är det enda ämnet av de ovan nämnda, som var godkänt i Sverige redan innan EU:s omregistreringsprogram. Implementeringen av EU:s beslut för imazalil 15

och därtill hörande användningsvillkor ska vara klar senast 30 juni 2003. Tills dess ska riskbedömningar göras för svenska förhållanden för att få fram vilka användningsområden som är acceptabla i Sverige. Inga ämnen har hitintills godkänts, som sannolikt inte skulle godkänts enligt svensk lagstiftning. Det går inte än att avgöra om direktivet kommer att medföra några konsekvenser för den svenska användningen av kemiska bekämpningsmedel, se ovan. 4.4.2.2 Minskad användning av avvecklingsämnen Aktiv substans Utgångsvärde Försäljning 1998, ton Kommentar 1994, ton EBDC 180 64,5 Alternativa medel finns på marknaden. Endast blandpreparat finns kvar för mankozeb. Maneb förbjöds 1994.12.31. Benomyl 2 0,8 Alternativa medel inte tillräckligt utprovade i fruktodling. Kaptan/folpet 3 2,3 Alternativa medel inte tillräckligt utprovade. Pendimetalin 14 4 Inskränkt användningsområde, endast morotsodling kvar. Linuron 2,5 0 Har använts på dispens i grödor där alternativ saknas. Dispensansökningar under våren 1999 har avslagits och de har därefter överklagats hos regeringen. Vinklozolin 4 0 Förbjöds 1996. För de avvecklingsämnen som fortfarande finns kvar på marknaden är det inte kostnadseffektivt att ytterligare begränsa användningen, varför KemI:s arbete med detta får avvakta tills dess att nya alternativa produkter introduceras. 16

4.4.2.3 Övrigt För de icke aktiva ämnena nonylfenoletoxylater har KemI uppmanat företagen att byta ut dessa mot mindre hälso- och miljöfarliga ämnen. Alla företag har presenterat tidsplaner för när detta utbyte ska vara genomfört. Nonylfenoletoxylaterna ska i princip vara borttagna från i Sverige godkända bekämpningsmedel under år 2000. 4.5 Exponering av yttre miljö, livsmedel och arbetsmiljö 4.5.1 Exponering av yttre miljö 4.5.1.1 Målbeskrivning I rapporten Förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel till år 2001 formulerades målen enligt följande: Inga påvisbara halter av bekämpningsmedel i grundvatten. Halten av ett enskilt bekämpningsmedel ska inte överstiga 0,1 mg per liter och den sammanlagda halten ska inte överstiga 0,5 mg per liter. Påvisade halter i ytvatten får inte överskrida det s.k. PNEC-värdet (riktvärdet) för det aktiva ämnet. Målen i handlingsprogrammet stämmer i princip väl överens med tre av de femton miljömål som föreslagits av regeringen i prop. 1997/98:145 "Svenska miljömål" d.v.s. målen Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag och Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär enligt förslaget bl. a. att "halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll". Hur - "nära noll" - ska definieras är en fråga som måste behandlas senare. Beträffande bekämpningsmedel har man inom ramen för detta arbete för avsikt att ta fram riktvärden eller motsvarande för ytvatten. Ett första led i detta arbete blir att bestämma hur och på vilka grunder dessa ska beräknas. Eftersom inga särskilda medel avsatts inom ramen för handlingsprogrammet och andra resurser på KemI skurits ned, kan dock inte förslaget på att ta fram riktvärden uppfyllas inom detta program. Betydelsen av riktvärden eller motsvarande ligger dessutom uteslutande i att man ska kunna använda dem som referens för halter som uppmäts i miljön. Då fortfarande inga medel avsatts för miljöövervakning av någon nämnvärd omfattning vad gäller bekämpningsmedel finns därför heller inget överhängande behov av riktvärden. (Bäst är därför att härvidlag avvakta resultaten från KemI:s arbete med miljömålsuppdraget om Giftfri miljö och pågående Kemikalieutredning). Mot bakgrund av ovanstående skulle följande omformulering av målen kunna diskuteras: Halter av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten ska på sikt vara nära noll. För grundvatten innebär detta att halten av ett enskilt bekämpningsmedel år 2001 ska vara < 0,1mg/l och att den sammanlagda halten ska vara <0,5 mg/l. För ytvatten innebär det att (i områden där utförda undersökningar varit tillräckligt omfattande för att medge en sådan bedömning) halterna år 2001, som ett led i en trend ska, vara påtagligt lägre än i början på 1990-talet. På sikt ska halten av ett enskilt bekämpningsmedel vara så låg att den utifrån 17

ingående kännedom om medlets egenskaper inte kan antas ge någon skadlig effekt på vattenmiljön. 4.5.1.2 Resultat Sedan år 1990 har Lantbruksuniversitetet bedrivit undersökningar i de övre delarna av Vemmenhögsåns avrinningsområde i Skåne. Resultaten från dessa undersökningar representerar en tillräckligt lång tidsserie för att kunna användas för att illustrera en trend inom ett jordbruksområde i södra Skåne. Sedan början av 1990-talet har halterna uttryckt som medelvärdet av totala halten av bekämpningsmedel i vattnet minskat från ca 30 µg/l till för år 1998 mindre än 5 µg/l. Den från området med vattnet uttransporterade totala mängden bekämpningsmedel i procent av totalt inom området använd mängd per år har dock inte minskat lika påtagligt under samma tid. Vidare har på samma institution inom Lantbruksuniversitetet på uppdrag av Naturvårdsverket upprättats en databas innehållande data från spridda undersökningar utförda av kommuner och länsstyrelser m.fl. runt om i landet under åren 1985-1997. Antalet analyserade prover som ingår i basen är för närvarande totalt 3231 stycken varav 417 representerar grundvatten och 1529, 490, 565 och 230 härrör fån ytvatten, råvatten från vattenverk, dricksvatten respektive övrigt. Flest prov har således tagits i ytvatten och det är också i detta medium där de flesta fynden av bekämpningsmedel gjorts. Av alla de prover som tagits har bekämpningsmedel påvisats i 37 % av fallen. Vanligast påträffade substanser är bentazon, 2-6 diklorbensamid, MCPA, atrazin, diklorprop och mekoprop. Mediankoncentrationen av dessa substanser är 0,1-0,5 µg/l. Förutom de nämnda vanligaste substanserna har totalt sett 50 andra substanser påvisats. Materialet är tillräckligt stort för att det trots sin heterogena art bör kunna användas för en grov lägesbeskrivning av situationen vad gäller förekomst av bekämpningsmedel i yt- och/eller grundvatten. För grundvattnets del t. ex. med EU:s gränsvärde 0,1µg/l som måttstock. I Vemmenhögsåns vatten har genomsnittshalten av bekämpningsmedel minskat sedan mätningarna påbörjades. Att genomsnittshalten minskat har flera orsaker; dels har många bekämpningsmedel en betydligt lägre mängd aktiv substans men framförallt har hanteringen av bekämpningsmedel överlag blivit bättre, t. ex. vid påfyllning och rengöring av sprututrustningen. 4.5.2 Exponering av livsmedel 4.5.2.1 Målbeskrivning Inga rester av otillåtna bekämpningsmedel i inhemskt odlade vegetabilier. Ingen förekomst av bekämpningsmedelsrester över gällande gränsvärden i inhemskt odlade vegetabilier. Intaget skall inte öka av några ur risksynpunkt viktiga bekämpningsmedel från vissa ur konsumtionssynpunkt betydelsefulla livsmedel. 18

Inga påvisbara halter av bekämpningsmedel i yt- eller grundvatten som är avsett att beredas till dricksvatten. Inga påvisbara halter av bekämpningsmedel i dricksvatten för allmän förbrukning. 4.5.2.2 Resultat Inga rester av otillåtna bekämpningsmedel i inhemskt odlade vegetabilier I ett antal fall har misstanke funnits om att inhemskt odlade vegetabilier innehållit halter av otillåtna medel. Under 1997 1998 påträffades: - klorfenvinfos i två av 303 prover av morötter, - klortalonil i ett av 32 prov av västeråsgurka, - mevinfos i två av 34 prov av sallat, - klorprofam i två av 289 prov av potatis, - endosulfan i fem av 217 prov av slanggurka, - ditiokarbamater i ett av 214 äpplen prov. I de flesta fallen har de funna halterna varit mycket låga. Beträffande förekomsten av endosulfan i slanggurka har denna undersökts vid ett flertal tillfällen sedan 1990. Resultaten redovisas i SLV Rapport 13/98. Den slutsats som dras är att de låga halter som påträffats de senaste åren sannolikt hänför sig till tidigare behandlingar och inte från någon otillåten användning. Uppföljning med förnyad provtagning har i de flesta fallen inte varit möjlig, antingen på grund av att analysresultaten inte förelegat snabbt nog eller därför att produktionssäsongen varit slut. Ingen förekomst av bekämpningsmedelsrester över gällande gränsvärden i inhemskt odlade vegetabilier Under 1997 och 1998 analyserades sammanlagt 2 470 prov av frukt, grönsaker, potatis, spannmål och spannmålsprodukter. Av dessa innehöll 128 rester av bekämpningsmedel. I fyra fall, samtliga under 1997, var halten över gränsvärdet. Intaget av de ur risksynpunkt viktigaste bekämpningsmedlen från inhemskt odlade vegetabilier skall inte öka Livsmedelsverket publicerade under 1998 en rapport över Beräknat intag av bekämpningsmedel från vissa frukter och grönsaker (Rapport 7/98). Intaget av vissa bekämpningsmedel har följts från 1985 till och med 1997. Undersökningen är den första i sitt slag och har skett i samarbete med Kemikalieinspektionen och dess föregångare, Produktkontrollnämnden. Det är endast de aktiva substanser som 1985 hade ett intag som var större än en procent av ADI (Average Daily Intake) som jämförts i studien. Det rör sig om sammanlagt nio aktiva substanser. Studien visar att intaget 1985 var 90,1 µg/person och dag, 1993 var intaget 44,8 µg/person och dag och 1996-1997 var intaget 36,9 µg/person och dag. Beräkningarna av intaget utifrån 1998 års analysresultat ger att intaget var 118 µg/person och dag 1998. Denna siffra ska jämföras med att analysen 1998 omfattade 19 aktiva substanser 1998 mot nio aktiva substanser 1996-1997. Inga påvisbara halter av bekämpningsmedel i yt- eller grundvatten som är avsett att beredas till dricksvatten och Inga påvisbara halter av bekämpningsmedel i dricksvatten för allmän förbrukning. 19

De systematiska undersökningar av bekämpningsmedel som genomfördes under 1995 och 1996 har rapporterats i Vår föda nr 1 1998 och finns på SLV:s webbplats. Prov togs från 12 ytvattentäkter, provtagningarna gjordes vid den tidpunkt då åkerarealen besprutas med bekämpningsmedel (höst och vår). I nio ytvattentäkter hittades bekämpningsmedel, samtliga hade halter under 0,1 µg/l. I grundvattentäkter togs 48 prover. Av dessa hade fem allmänna dricksvatten påvisbara halter av bekämpningsmedel. Tre hade halter över 0,1 µg/l. Inga undersökningar har därefter utförts på SLV:s initiativ. I dricksvattenföreskriften sägs att varje råvattentäkt från ytvatten skall undersökas med avseende på bekämpningsmedel mellan en gång per år till vart femte år beroende på storleken. För råvattnet från grundvatten samt för allt dricksvatten gäller ett allmänt råd. Enligt detta bör man ha minst samma frekvens på bekämpningsmedelsundersökningarna som för råvatten från ytvatten. I flera fall har kommunerna även analyserat vatten från enskilda vattentäkter. Fynd har gjorts i flera kommuner. Några av dessa har informerat SLV och begärt att få hälsomässiga bedömningar utförda. Under 1996 rapporterades bekämpningmedel i allmänna täkter från fyra kommuner och i fem enskilda täkter från två kommuner. Motsvarande för 1997 var förekomst i allmänna täkter från två kommuner och för 1998 förekomst i allmänna täkter från tre kommuner och i enskilda täkter från fyra kommuner. 4.5.3 Exponering av arbetsmiljön 4.5.3.1 Målbeskrivning Minska sprutförares/odlares exponering för bekämpningsmedel. I förslaget till handlingsprogram föreslogs att en studie utförs på ett antal gårdar för att bedöma om omfattningen av sprutförares/odlares exponering för bekämpningsmedel. Studien skulle upprepas efter en viss tid. Resultaten skulle kunna ge underlag för ytterligare åtgärder. I Arbetarsskyddsstyrelsens yttrande över förslaget underströk verket att det inte fanns något utrymme inom ramen för styrelsens anslag för att genomföra några studier. Särskilda medel måste därför ställas till förfogande. Eftersom Arbetarskyddsstyrelsen inte erhållit några medel har studien inte kunnat genomföras. 4.6 Minskning av användningen 4.6.1 Minskning av mängd aktiv substans 4.6.1.1 Målbeskrivning * Användningen uttryckt i mängd aktiv substans skall vara högst 25 procent av genomsnittsanvändningen 1981-85, d.v.s. 1150 ton. 20

4.6.1.2 Resultat ton aktiv substans 6 000 5 000 Medeltal 81-85 4 000 Försåld mängd 3 000 Hälften av medeltal 81-85 Uppskattad användning 2 000 1 000 Mål för användningen 1996 0 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Figur 3. Förändring i användningen av bekämpningsmedel uttryckt i kg aktiv substans i försäljningen av bekämpningsmedel (KemI) och använd mängd (SCB:s intervjuundersökning). År 21

Tabell 1. Försäljning av bekämpningsmedel inom jordbruk och trädgårdsskötsel fördelade på olika användningsområden, ton aktiv substans (enl. KemI:s försäljningstatistik) År Totalt 1981 185 576 3 989 169 25 4 944 1982 172 685 4 009 174 35 5 075 1983 129 502 3 530 131 81 4 373 1984 164 672 3 386 111 140 4 473 1985 155 560 2 764 168 131 3 778 Genomsnitt 1981-85 161 599 3 536 150 82 4 528 1986** 199 869 4 207 160 243 5 678 1987 119 470 1 781 63 84 2 517 1988 101 662 2 029 112 75 2 979 1989 120 445 1 871 50 35 2 521 1990 97 608 1 658 38 49 2 450 1991 86 696 1 073 27 43 1 925 1992 90 479 956 36 32 1 593 1993 76 283* 1 105 26 41 1 531 1994** 90 316 1 526 46 47 2 025 1995 67 178 1 003 24 34 1 306 1996 77 215 1 272 18 30 1 612 1997 74 230 1 321 20 31 1 676 1998 74 272 1 277 31 33 1 687 * Vissa lagerkvantiteter av preparat mot potatisbladmögel har omsatts på överstyrelsen för civil beredskap, varför användningen sannolikt överstiger försäljningen något. ** Försäljningen överstiger förbrukningen, jmf tabellen nedan, med stor sannolikhet beroende på att en prisregleringsavgift infördes 1986 respektive höjning av miljöavgiften 1994. Tabell 2. Användningen av bekämpningsmedel 1988-97 i jordbruket enligt SCB samt en uppskattning av användningen inom trädgårdsnäringen, ton aktiv substans. År Betningsmedel Svampbek.- medel Ogräsbek.- medel Insektsbek.- medel Tillväxtregulat. Betningsmedel Svampbek.- medel Ogräsbek.- medel Insektsbek.- medel Tillväxtregulat. Totalt 1988 140 660 2 200 110 10 3 120 1989 120 490 1 910 40 40 2 600 1990 100 500 1 650 40 40 2 330 1991 90 530 1 140 20 20 1 800 1992 90 420 1 050 40 10 1 610 1993 Ingen undersökning har genomförts. 1994 90 260 1 190 30 20 1 590 1995 Ingen undersökning har genomförts. 1996 80 200 1 140 20 20 1 460 1997 Ingen undersökning har genomförts. 1998 70 270 1 070 20 10 1 440 Under 1998 ökade den försålda mängden aktiv substans med 20 ton i jämförelse med 1997. Vid jämförelse med 1996 har försäljningen ökat med 75 ton aktiv substans. Jämfört med genomsnittet av försäljningen under 1981-85 har det skett en minskning med 63%. De använda mängderna av bekämpningsmedel, enligt SCB:s intervjuundersökning, är i stort sett oförändrade. 22

Överensstämmelsen mellan firmornas uppgifter om försålda mängder och lantbrukarnas uppgifter om använda mängder stämmer tämligen väl överens. Så är inte fallet när det gäller preparat som innehåller glyfosat. Uppgifter om försålda mängder glyfosat överstiger betydligt uppgifterna om använda mängder. Detta resulterar i en skillnad på ca 250 ton mellan uppgifterna om försålda mängder och använda mängder. KemI har ansökt om EU-bidrag för att göra en djupare undersökning av glyfosatanvändningen och därmed få en bättre bild av situationen. Undersökningen om användningen av bekämpningsmedel har utförts av Statistiska centralbyrån vartannat år. Av resursskäl kommer undersökningen i fortsättningen utföras med längre intervaller. 4.6.2 Minskning av dosytan 4.6.2.1 Målbeskrivning * Förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen skall minska med 10 procent fram till 2001. Enligt handlingsprogrammet gjordes en jämförelse med förhållandena 1993. En 10- procentig minskning skulle innebära att för den samlade dosytan och den odlade arealen skulle kvoten understiga 1,0. Utgångspunkt för att följa förändringarna utgör SCB:s årliga meddelande Bekämpningsmedel i jordbruket 1998, Beräknat antal doser (Mi 31 SM 9901). Utifrån försäljningen beräknas det antal hektardoser som den försålda mängden räcker till. Av meddelandet framgår också åkerarealen. 4.6.2.2 Resultat Dosyta/ åkerareal 3,00 2,6 2,50 2,00 1,50 1,6 1,2 1,2 1,2 1,2 1,1 1,1 1,1 1,6 1,3 1,4 1,5 1,00 0,9 0,50 0,00 1981-85 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Figur 4. Förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen. År 23

Ökningen i försålda antal hektardoser var 6 % i jämförelse med 1997 och 41 % vid jämförelse med 1993 (se tabell i bilaga 2). Det försålda antalet doser under 1998 är det högsta under den senaste 10 års perioden, undantaget extremåret 1994 när en höjning av miljöavgiften på bekämpningsmedel förväntades och många aktörer ökade på sina lager av bekämpningsmedel. Den totala åkerarealerna är i stort sätt oförändrad sedan 1993 (se tabell i bilaga 1). Förskjutningar i grödfördelningen har dock skett under denna period. Grödor med förhållandevis låg användning av bekämpningsmedel såsom våroljeväxter och vall har minskat och ersatts av t.ex. stråsäd och sockerbetor med relativt hög bekämpningsmedelsanvändning. Förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen har istället för att minska ökat från 1,1 till 1,5 mellan 1993 och 1998. 4.6.3 Ökning av obehandlad areal 4.6.3.1 Målbeskrivning * Den del av landets odlade areal som hålls obehandlad per säsong skall öka med 10 procent fram till 2001. Därvid gjordes en jämförelse med förhållandena 1994. Det innebär att man till år 2001 skulle uppnå 58 % obehandlad areal. Utgångspunkt för att följa förändringarna utgör SCB:s intervjuundersökning Bekämpningsmedel i jordbruket 1997/98, Förbrukning i åkergrödor (Mi 31 SM 9902). 4.6.3.2 Resultat Obehandlad areal 100% 80% 60% 46% 47% 49% 56% 54% 53% 52% 52% 40% 20% 0% 1988 1989 1990 1991 1992 1994 1996 1998 År Figur 5. Den obehandlade arealen uttryckt i procent av den totala. Den del av landets odlade areal som hålls obehandlad har sjunkit något sedan 1994. 24

4.6.4 Förändrad användning, övrigt SCB har sedan 1981 redovisat uppgifter om dosstorlek utifrån de rekommendationer som leverantörerna av bekämpningsmedel ger. Figur 6 visar att den genomsnittliga dosen för all användning inom jordbruket minskat från ca 1,2 kg a.s./ha 1981 till 0,4 kg a.s./ha 1998. Från 1996 har dosstorleken legat stilla på 0,4 kg a.s./ha. Genomsnittlig dos, aktiv substans kg/ha 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Figur 6. Genomsnittlig dos aktiv substans per ha för all användning inom jordbruket 1981-1998, enligt SCB 4.6.5 Diskussion kring förändringar i användningen (se även Jordbruksverkets rapport 1999:28 Miljöeffekter i Sverige av EU:s jordbrukspolitik) Försäljningen av bekämpningsmedel har under de senaste åren åter börjat öka. Om detta är en bestående trend eller en tillfällig svängning är ännu för tidigt att säga. Det finns flera möjliga förklaringar till ökningen. Några kan sättas i samband med förändringar som skett efter EU-inträdet. EU-medlemskapet innebar bland annat att svenska omställningsprogrammet avvecklades. Att återföra dessa marker som under flera år legat obrukade har krävt stora insatser av bekämpningsmedel. De kan dock betecknas som engångsinsatser och borde inte på längre sikt bidra till en ökad bekämpningsmedelsanvändning. Med EU-medlemskapet kom kraven på att hålla åkermark i träda för att erhålla arealstöd. Trädan som ligger en eller flera år kräver ofta betydande insatser av bekämpningsmedel i samband med att den åter tas i bruk. Därmed bidrar den till en högre användningen av bekämpningsmedel. Dessutom har utformningen av de möjligheter som finns att erhålla ekonomiskt stöd från EU bidragit till att gynna stråsädesodlingen och då framförallt höstsäden. Detta har inneburit att oljeväxter och vall fått stå tillbaka till förmån för stråsäden samt att vårsäd ersatts med höstsäd. Användningen av bekämpningsmedel är högre i höstsäd än i vall, oljeväxter och vårsäd vilket leder till ökad förbrukning. Den ökade stråsädesodlingen har också medfört mer ensidiga växtföljder vilket i sin tur inneburit ökade problem med växtföljdsskadegörare såsom stråknäckare, rotdödare och bladfläcksvampar samt vissa ogräs såsom kvickrot och åkerven. På sikt kan problem av detta slag förväntas öka. 25

Det finns också exempel på nationella åtgärder som kan ha bidragit till ökad bekämpningsmedelsanvändning. Ett sådan exempel är kraven på höst och vinterbevuxen mark som införts. Dessa regler försämrar möjligheterna att bekämpa kvickrot på hösten. Trots att användningen av s.k. lågdosmedel (sulfonylureor) ökat under de senaste åren har inte användningen av ogräsbekämpningsmedel minskat i motsvarande grad. Det är framförallt två saker som har motverkat en sådan utveckling: Försäljningen av totalbekämpningsmedel (glyfosatpreparat) har under en rad av år ökat. Den minskade dock under 1998 men trots det ligger förbrukningen kvar på en hög nivå. Det finns flera orsaker till den höga förbrukningen. Bekämpningsbehovet har ökat bl.a. på grund av de orsaker som nämns ovan dvs. krav på träda, avveckling av omställningsprogrammet, ändrat grödval och miljöregler. Dessutom har skillnaden mellan kostnaden för mekanisk bekämpning ökat i förhållande till kemisk bekämpning beroende på både lägre preparat kostnader och högre kostnader för drivmedel. Ytterligare en bidragande orsak är att kemisk bekämpning är betydlig mindre tidskrävande än mekanisk. Orsaker och konsekvenser beskrivs mer omfattande i rapporten - Ökad användning av glyfosat, Beskrivning och orsaker, Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter (SJV rapport 1999:15). En ökad försäljning och förbrukning av lågdosmedel borde också ha lett till en motsvarande minskad försäljning av andra ogräspreparat med motsvarande användningsområden. Detta har dock inte skett. En möjlig orsak kan vara att lågdosmedlen blandas med andra preparat för att bekämpa vissa ogräs. Det försålda antalet doser har liksom den försålda mängden ökat under senare år. Förklaringen till detta är delvis de samma som förklarar den ökade försäljningen. Försäljningökningen av lågdosmedel och glyfosat har båda resulterat i ett stort antal extra doser vilka inte har kompenserats av motsvarnde färre doser av andra preparat. Dessutom var både 1997 och 1998 gynnsamma år för svamp. Antalet doser av svampmedel kunde dock ha förväntats öka mer än vad som blev fallet, möjligen kan detta ha berott på att den regniga sommaren ledde till att en del lantbrukare aldrig kom ut på fälten och kunde spruta. Även försäljning av insektsmedel svarade under 1998 för en ganska stora ökning (100 000 doser eller 25 %) jämfört med 1997. Denna ökning är ganska svårförklarlig. Delvis kan den bero på att vissa delar av landet hade bladlusangrepp där det förelåg ett bekämpningsbehov. En annan möjlig orsak kan vara att redan hösten 1998 förutspåddes 1999 bli ett år med stor bladlusförekomst. Detta kan ha medfört att en del preparat köptes in under senare delen av 1998 för att användas 1999. Utvecklingen vad det gäller använda hektardoser har tillsammans med förändringarna vad det gäller fördelningen av arealen mellan olika grödor resulterat i att förhållandet mellan den samlade dosytan och den odlade arealen istället för att minska har ökat från 1,1 till 1,5 mellan 1993 och 1998. Den obehandlade arealen har inte ökat. Detta trots att den ekologiska arealen ökat de senaste åren. Den areal som fick stöd för ekologisk odling uppgick 1998 till ca. 250 000 ha. Det är en ökning med ca. 110 000 ha sedan 1996. En möjlig förklaringen är att den ekologiskt odlade arealen lokaliserats till marker som redan innan omläggningen hade mycket begränsad bekämpningsmedelsanvändning. Även 26

förändringarna vad det gäller fördelningen av arealen mellan grödor har bidragit till att den obehandlade arealen inte har ökat. 4.7 Aktörsbeeteenden 4.7.1 Målbeskrivning Positiva förändringar i aktörsbeteenden kan leda till stora riskminskningar både för arbetsmiljön och den yttre miljön. Förbättringar kan göras på en mängd områden. Genom att exempelvis använda bra arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel kan risken för spill och stänk minskas. I SCBs intervjuundersökning (Statistiska meddelanden, Mi 31 SM 9902) redovisas svar på ett antal frågor om det s.k. aktörsbeteendet. Några av de frågor som ställdes var rörande fastställande av bekämpningsbehovet, funktionstest av spruta, sprutans ålder, påfyllning av sprutan och personlig skyddsutrustning. 4.7.1.1 Resultat I huvudsak hänvisas till SCB:s intervjuundersökning. Av några av svaren framgår att fastställande av bekämpningsbehovet sker med hjälp av flera alternativ, närmare 90 % har svarat Inspektion i fält som ett alternativ. Ungefär 50 % har haft hjälp av rådgivare, det varierar dock mycket mellan olika regioner. Vad gäller funktionstest av sprutor så testas ca 10 % av sprutorna varje år och 25 % vartannat år (riksnivå). På frågan om sprutans ålder visade det sig att ca 5 % av sprutorna var mindre än 3 år gamla och över 40 % av sprutorna var över 10 år gamla. För över två tredjedelar av sprutorna sker påfyllning på gårdsplan eller på spol/gödselplatta med uppsamlingstank. För mindre än 5 % av sprutorna sker påfyllning på biobädd. Det motsvarar ca 10 % av åkerarealen. För personlig skyddsutrustning har ca 80 % svarat att de använder någon form av skyddsutrustning, majoriteten använder skyddshandskar. Mindre än 5 % uppger att de inte använder någon skyddsutrustning alls. 27

5 Åtgärder Nedanstående sammanställning utgår från de förslag till åtgärder som presenterades i rapporten Förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel till år 2001. 5.1 Lagstiftning och tillsyn 5.1.1 Godkännande av bekämpningsmedel (KemI) När det gäller effektivitetsstudier och presentation av data kommer ett stort ansvar att läggas på företagen. Sverige har ännu inte börjat tillämpa principerna för handläggning av frågorna om effektivitet för bekämpningsmedel vars aktiva ämnen är listade på Annex 1 till växtskyddsdirektivet. Rutiner behöver arbetas fram och utvecklas. Tester för vetenskapliga effektivitetsförsök kommer att utföras enligt två kriterier. Det ena är för: - det nationella godkännandesystemet med s k EU-gamla bekämpningsmedel, och det andra är för: - godkännanden av bekämpningsmedel enligt växtskyddsdirektivet. För det senare fallet krävs att utförande av försöken och analyser av resultat därifrån utförs av organ som ackrediterats för denna uppgift. Ackreditering ges av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). Effektivitetsförsöken skall utföras av officiella eller officiellt erkända provningsanstalter eller organisationer som uppfyller vissa grundkrav. I fråga om problemen med tillgången till bekämpningsmedel inom den svenska trädgårdsnäringen har en utredning påbörjats med SJV som sammanhållande myndighet. Utredningen görs i nära samverkan med trädgårdsnäringen och avses kunna presenteras i slutet av maj år 2000. Krav på att klass 2L-medel får säljas endast till odlare/företag där sprutföraren har utbildningsbevis har inte införts. Utredning avseende krav på utbildningsbevis för försäljare av bekämpningsmedel har inte gjorts. Vad gäller frågan om omhändertagande av icke längre godkända bekämpningsmedel har inga nya regler införts. För de lantbrukare som erhåller REKO-stöd gäller dock att inte längre godkända kemiska bekämpningsmedel ska lämnas till destruktion. 5.1.2 Spridning av bekämpningsmedel 5.1.2.1 Spridningsföreskrifter Nya föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel beslutades av Naturvårdsverkets styrelse i december 1996 och trädde i kraft den 1 juli 1997. De främsta nyheterna i de nu beslutade föreskrifterna: Förbud mot att yrkesmässigt använda "allmänkemikalier (organiska- och oorganiska syror, petroleumprodukter m.m.) som växtskyddsmedel, blastdödningsmedel och liknande utan Kemikalieinspektionens godkännande. 28