svenskt militärhistoriskt bibliotek presenterar överraskande krigshistoriska fakta februari 2012 Kris i Sverige februari 1942 Av militärhistoriske författaren Anders Frankson Överbefälhavaren Olof Thörnell hade den 18 februari 1942 förmått regeringen att mobilisera delar av svenska försvaret och skulle dessutom genomföra en större planerad manöver i Jämtland den 22 februari till 29 februari 1942. Sverige hade den tyska krigsmakten som granne på nära håll då tyskarna ockuperade Danmark, Norge och Baltikum. Tyska förband fanns också i Finland. Hela hösten 1941 hade rykten om ett tyskt anfall cirkulerat och de hade fortsatt under 1942. Till slut kunde varken Thörnell eller regeringen ignorera varningarna, alla hade 9 april 1940 i färskt minne. Men redan den 25 februari 1942 var krisen på väg att gå över. I slutet av februari 1942 fanns nästan 300 000 man under vapen i Sverige, vilket kan jämföras med september 1941 då det fanns färre än 135 000 man. Det som låg som grund för ryktena var egentligen inte en tysk invasion utan att de allierade skulle landstiga längs den norska kusten i syfte att understödja Röda armén på östfronten. En slags andra front som kraftigt försvårande de tyska ansträngningarna att erövra Murmansk-området. Samtidigt gjordes bedömningar om att detta skulle nog inte ske just nu men att tyskarna kanske skulle anfalla Sverige i preventivt syfte innan de inledde sommaroffensiven på östfronten 1942 för att säkra sin norra flank. En mängd rykten och bedömningar florerade, vilket skapade oro hos den svenska militärledningen och samlingsregeringen. Tirpitz i Norge Hitler och det tyska överkommandot bekymrade sig hela tiden för allierade landstigningar längs den norska kusten, så förutom att den tyska styrkan i Norge växte så ökade antal kustartilleribatterier enormt. Sommaren 1941 fanns 98 batterier på plats som till sommaren 1942 växte till 193. Hitlers oro var en viktig anledning till att tunga stridsfartyg från tyska krigsmarinen stationerades i Norge, bland annat det tunga slagskeppet Tirpitz hade sin bas i Norge. Bernhard von Lossberg, stabsofficer på tyska krigsmaktens överkommando (OKW) En dramatisk bild från en sommarmanöver 1941 där Sveriges nya stridsvagn stoltserar mitt i bild. Stridsvagn m/39 tillverkades av Landsverk. Det svenska försvaret höll på att genomgå en enorm upprustning mitt under brinnande krig. foto: boken svenskt pansar 1
Överbefälhavaren Olof Thörnell oroades över ryktena om en tysk invasion, som han fruktade. Han visste att upprustningen av krigsmakten inte alls var färdig och att det fanns stora brister. foto: wikipedia under många år, skrev efter kriget att Narvik under hela kriget varit Hitlers speciella sorgebarn. Dock växte den tyska arméns styrkor, åtta divisioner, i Norge inte speciellt mycket i slutet av 1941. Svenska militära underrättelsetjänsten hade mycket bra kontroll på tyska förband i Norge men det var betydligt sämre i Tyskland och Baltikum. Anfall mot Trondheim Den svenska styrkeuppbyggnaden inför februarikrisen 1942 skedde i huvudsak i södra och mellersta Sverige för möta de tyska landstigningar och eventuella luftlandsättningarna på de stora isarna Vänern och Vättern, men det skedde även en uppbyggnad i Norrland och Jämtland. Den förstnämnda var för att skapa illusionen att den svenska mobiliseringen var till för att möta eventuell brittisk landstigning i Norge, vilket meddelades tyska sändebud i Sverige, och att hindra britterna från att utnyttja eller ta svenskt territorium. Sedan styrkorna i Jämtland förstärktes fanns långtgående planer i Sverige att anfalla mot Trondheim i händelse av krig med Tyskland. Det bästa sättet att få en direkt förbindelse med de allierade var att erövra Trondheim. Även britterna hade, oberoende av svenskarna, samma tankar och under norska fälttåget våren 1940 hade brittiska styrkor faktiskt landstigit norr om Trondheim. Under hösten 1941 beordrade Storbritanniens premiärminister Winston Churchill planering av en brittisk landstigning i Trondheimsområdet. I det första utkastet av planen skulle den brittiska långtidsjakten stationeras i Östersund men eftersom det inte fanns någon samverkan med den svenska militära ledningen ströks denna del i nästa utkast av planen, även avsnittet att svenska styrkor anföll över gränsen togs bort. Churchill fick inte gehör för sina tankar och det brittiska projektet lades ned men levde vidare på svenska sidan. Att båda sidor kom att fastna för Trondheim är lätt att förstå vid en kartstudie då det tydligt framgår var den tyska kedjan runt Sverige lättast bryts. Rykten och sanningen Fanns det någon sanning i ryktena om en planerad tysk invasion av Sverige? Nej, tyskarna hade inte i februari 1942 resurser tillgängliga. Det var stor kris på östfronten efter den sovjetiska motoffensiven utanför Moskva som inleddes i december 1941. Det skedde en ordentlig förstärkning av försvaret och i slutet av februari 1942 fanns nästan 300 000 man under vapen. foto: wikipedia 2
Den tyska krigsmakten hade byggt upp en aura av osårbarhet som nu sprack, men många trodde att det var bara en temporär motgång, att den tyska vår- och sommaroffensiven 1942 skulle knäcka Röda armén. Ingen armé kunde ta de förluster som Röda armén hade fått under 1941. Sedan skulle kriget i väst fortgå under många år men kriget på östfronten kom att utvecklas annorlunda och Röda armén knäckte istället sin tyska motsvarighet. Underrättelsetjänstens problem Varför kom ryktena att få sådan betydelse? Ett grundläggande problem för en försvarsmakt är pålitlig information om den eventuella motståndarens, i detta fall Tysklands, avsikter. För att samla ett starkt försvar på rätt plats krävs därför pålitliga underrättelser om motståndarens intentioner som dessutom måste erhållas i så pass god tid att man hinner positionera sina styrkor. En så gynnsam situation förekom ytterst sällan. Det grundläggande problemet var att en enskild informationskälla sällan gav mer än en fragmentarisk bild av tyskarna och deras förehavanden samt intentioner. Underrättelsetjänst är svårt och det blir inte lättare av att motståndaren ofta försöker vilseleda, genom att på olika sätt plantera falsk information. Mot bakgrund av de svårigheter som militär underrättelsetjänst brottas med kan man inte förvänta sig att i god tid erhålla en pålitlig bild av motståndarens intentioner. Skulle detta lyckas får det anses vara en bonus, men normalt sett fick de svenska officerarna nöja sig med ett underlag som var både osäkert och opålitligt. De var tvungna att göra en bedömn- Något som svenska försvaret oroade sig för var tyska fallskärmsjägarförband. foto: krigsarkivet Brittiska styrkor landsteg norr om Trondheim i april 1940 och hösten 1941 pågick brittisk planering om att göra detta igen. foto: krigsarkivet 3
ing av motståndarens möjliga alternativ och försöka gissa vilket eller vilka av dessa som var mest troliga att denne skulle välja. Överbefälhavaren Olof Thörnell och den högsta militärledningen vågade inte riskera något utan föreslog åtgärder utifall ryktena var sanna. Samlingsregeringen vågade inte annat heller men justitieminister Karl Gustav Westman fick en idé. Om tyskarna misstänkte att de svenska försäkringarna om att Sverige skulle försvara sig mot britterna var opålitliga skulle de sätta större tillit om vi gav försäkran till Finland. Om vi inte höll en sådan försäkran, skulle det vara ett förräderi, som tyskarna borde förstå måste förstå måste vara uteslutet. Westmans plan fick effekten att finska kanaler på olika sätt förmedlade till tyskarna att svenskarna skulle försvara sin neutralitet mot varje angripare. Dessutom att en eventuell tysk preventivaktion mot Sverige skulle driva in Sverige i det allierade lägret. Epilog Arvid Richert, svensk envoyé och sändebud i Tyskland, överlämnade den 24 februari en förklaring från den svenska kungen, Gustav V, till statssekreteraren Ernst von Weizsäcker på tyska utrikesdepartementet. I den markerade kungen tydligt att Sverige skulle försvara sig mot eventuella invasioner med tanke på ryktena om en allierad landstigning i Nordskandinavien. Dagen efter blev Richert uppkallad till riksutrikesminister Joachim von Ribbentrop. Richert tolkade signalerna som han fick från Ribbentrop att det för tillfället inte fanns några offensiva avsikter riktade mot Sverige. Det började lugna ner sig i Sverige. Det var bara rykten och det hade inte förekommit någon tysk styrkeuppbyggnad riktad mot Sverige. Att Hitler däremot var missnöjd med Sverige på flera punkter rådde det inget tvivel om. Exempelvis var han missnöjd med att Sverige Ett krig med Tyskland hade inneburit att Luftwaffe med sina bombplan kunde angripa från baser i Norge, Danmark, Tyskland och Baltikum. Det hade blivit väldigt svårt att skydda svenskt luftrum. foto: krigsarkivet efter att Engelbrechtsdivisionen transiterats genom landet sommaren 1941 hade sagt nej till flera liknande transporter, att Sverige inte ställde upp bakom Hitlers korståg mot bolsjevismen, att det förekom svenska protester mot vad som skedde i Norge, de norska kvarstadsbåtarna och att inte kommunistpartiet i Sverige förbjöds. Detta tyska missnöje hade ledde till en svensk oro om en preventiv tysk aktion mot Sverige. Vill du veta mer om Norden under andra världskriget? Nu har du chansen att välja något av de paket jag erbjuder på de nästa sidorna när du blir medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Totalt värde upp till ca 1 423 kr. Gå in på www.krigsmyter.nu/februarikrisen.php för att läsa mer. I februari 1942 hölls den stora Jämtlands manöver. Det fanns svenska planer på att utifall det blev krig med Tyskland att anfalla mot Trondheim i det ockuperade Norge för att etablera kontakt med de allierade. foto: amf (armémarin- och flygfilm) 4
Efterklokheten i högsätet Det är angeläget fundera över hur viktiga beslut fattas. Ofta får jag känslan av att fokus faller på fel sak. Ta exemplet vaccination mot svininfluensan. Det blev ju ingen massdöd av denna influensa och vaccinet gjorde dessutom att över 150 svenska barn blev allvarligt sjuka. Så här i efterhand framförs massiv kritik. Detta bör dock bedömas utifrån vad beslutsfattarna visste då det begav sig. Hur det faktiskt gick måste sättas i rätt sammanhang. Antag att svininfluensan utvecklat sig till en ny spanska sjukan och miljontals människor dött (vilket man befarade vid beslutstillfället). Hade Sverige då plötsligt handlat rätt? Eller hade det varit lika förkastligt med vaccinering? Sveriges relationer med tyskar och allierade är ett område där efterklokheten firat triumfer ända sedan krigsslutet. Många vet att de eftergifter Per-Albin Hansson och hans regering gjorde visavi tyskarna inte bara var moraliskt förkastliga utan även helt onödiga. Ett exempel är den svenska järnmalmen. Den kunde Sverige gott låtit bli att exportera! Frågan är då om fartygen gick tomma tillbaka från Tyskland tillsverige. Nej, i utbyte mot järnmalm fick Sverige det för den dåtida folkförsörjningen helt livsnödvändiga kolet miljontals ton varje år. Skulle tyskarna har skänkt svenskarna dyrbart kol gratis? Nej, sjäklvklart ville de ha betalt. Och i utbyte fick de inte minst järnmalm. Är det ett exempel på ett onödigt handelsutbyte? Alternativet hade ju varit ett Sverige där folk dött av svält och umbäranden. Tillbaka till februarikrisen 1942. Hitlers arméer hade i rask takt lagt under sig stora delar av Europa. Sverige hade till skillnad från sina nordiska grannar med en blandning av tur och skicklighet hittills klarat sig från kriget. Jag minns när jag började läsa om Sverige och andra världskriget att jag blev lite chockad över att upptäcka att vår beredskap inte alls varit god, vi hade kraftigt eftersatt vårt försvar. Sverige var inte redo när Hitler inledde andra världskriget och hans pansartrupper erövrade Europa. Sverige hade 48 stridsvagnar 1939 men under kriget kom det att ske en enorm expansion av pansartrupperna jämfört med åren innan kriget. Under kriget lyckades den svenska krigsmakten beställa ytterligare 702 stridsvagnar där faktiskt hela 482 var utvecklade i Sverige, medan övriga 220 var tillverkade på licens (från Tyskland) där de största leveranser skedde 1943-1944. Om detta kan du läsa i den fantastiska boken Svenskt pansar av Carl- Gustaf Svantesson och Rickard O. Lindström. Boken finns endast hos Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, inte i bokhandeln eller på internet. Jag har själv varit med om att ta fram boken det är ett referensverk utan motstycke Jag erbjuder den boken Svenskt Pansar för endast 49 kronor om du går med idag, det är mitt bronspaket. I mitt silverpaket för 98 kronor lägger jag till Bertil Nelsons klassiska bok General Vinter, allt om vinter- BRONSPAKETET: 49 kr (värde 510 kr)
SILVERPAKETET: 98 kr (värde 865 kr) krigföring. Dessutom stoppar jag ner SMB:s populära pansarpenna i paketet. Mitt guldpaket för 198 kronor är speciellt denna gång, förutom böckerna Svenskt Pansar och General Vinter samt pansarpennan ingår marinens blå persedelspåse och boken Lauri Törni, en mycket spännande och intressant historia. Den finske soldaten Lauri Törni blev officer i finska armén, Waffen-SS och slutligen i de amerikanska specialstyrkorna, de gröna baskrarna. Han stupade i Vietnam 1965 och hans kropp återfanns först 1999. Törni ligger begravd på Arlingtonkyrkogården i Virginia, som är USA:s mest betydande krigskyrkogård. Gå in på www.krigsmyter.nu/februarikrisen. php för att läsa mer. Bästa hälsningar GULDPAKETET: 198 kr (värde 1 423 kr) Per-Anders Lundström, styresman för SMB PS. i den klassiska krigsfilmen De gröna baskrarna med John Wayne i huvudrollen så var faktiskt verklighetens Lauri Törni, eller Larry Thorne som han hette som amerikansk medborgare, förebild för Waynes rollfigur.