DOMSTOLENS DOM av den 19 juni 1990*

Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM av den 7 juli 1992*

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM av den 4 oktober 1991*

DOMSTOLENS DOM av den 19 maj 1993*

DOMSTOLENS DOM av den 12 juli 1990*

DOMSTOLENS DOM av den 28 november 1989*

DOMSTOLENS DOM av den 21 november 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM av den 20 september 1990*

DOMSTOLENS DOM av den 20 september 1988*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM av den 7 maj 1991*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 20 juni 1991 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 11 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM av den 21 september 1989*

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM av den 17 oktober 1989*

DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOMSTOLENS DOM av den 16 december 1992"

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 22 juni 1993 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM av den 19 november 1991 *

DOMSTOLENS DOM (plenum ) den 27 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM av den 17 maj 1990*

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 16 juli 1998*

DOMSTOLENS DOM av den 15 oktober 1987*

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM av den 22 juni 1989*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 27 september 1988*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 november 1986*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM av den 22 oktober 1987*

DOMSTOLENS DOM av den 19 januari 1994*

DOMSTOLENS DOM av den 9 augusti 1994 *

DOMSTOLENS DOM av den 28 januari 1992*

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM den 9 februari 1999*

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) 17 december 1987'

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 6 april 1995 *

" DOMSTOLENS DOM den 5 mars 1996 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2015 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 8 juni 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 27 februari 1997 *

DOMSTOLENS DOM den 18 december 1997'

DOMSTOLENS DOM av den 18 maj 1982*

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

Mål 0524/04. Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM den 14 december 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

DOMSTOLENS DOM den 14 december 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 23 april 1991 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM av den 14 juli 1994 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 12 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 9 juli 1985*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 februari 2001 *

DOMSTOLENS DOM avden 11 april 1989*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 13 juni 2002 *

Transkript:

DOMSTOLENS DOM av den 19 juni 1990* I mål C-213/89 har House of Lords till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan The Queen och Secretary of State for Transport, ex parte: Factortame Ltd m.fl., Begäran avser tolkningen av gemenskapsrätten och rör omfattningen av de nationella domstolarnas behörighet att besluta om interimistiska åtgärder när tvist råder om rättigheter som görs gällande enligt gemenskapsrätten. DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena Sir Gordon Slynn, C. N. Kakouns, F. A. Schockweiler, M. Zuleeg samt domarna G. F. Mancini, R. Joliét, J. C. Moitinho de Almeida, G. C. Rodríguez Iglesias, F. Grévisse, M. Diez de Velasco, generaladvokat: G. Tesauro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H. A. Rühi, som beaktat de skriftliga yttrandena från Rättegängssprak: engelska. 437

DOM AV DEN 19.6.1990 - MÂL C-213/89 Förenade kungarikets regering, genom T. J. G. Pratt, Principal Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av Sir Nicolas Lyell, QC, Solicitor General, Christopher Bellamy, QC, och Christopher Vajda, barrister, den irländska regeringen, genom Louis J. Dockery, Chief State Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av James O'Reilly, SC, Factortame Ltd m.fl., genom David Vaughan, QC, Gerald Barling, barrister, David Anderson, barrister, och Stephen Swabey, solicitor, från advokatbyrån Thomas Cooper & Stibbard, kommissionen, genom juridiske rådgivaren Götz zur Hausen och Peter Oliver, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, som beaktat förhandlingsrapporten, som hört de muntliga yttrandena från 'Förenade kungarikets regering, Factortame Ltd m.fl., Rawlings (Trawling) Ltd, företrätt av N. Forwood, QC, och kommissionen vid sammanträde den 5 april 1990, som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 17 maj 1990, meddelar följande dom 1 Genom dom av den 18 maj 1989, som inkom till domstolen den 10 juli 1989, har House of Lords i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt två frågor om tolkningen av gemenskapsrätten som rör omfattningen av de nationella domstolarnas behörighet att besluta om interimistiska åtgärder när tvist råder om rättigheter som görs gällande enligt gemenskapsrätten. 2 Dessa frågor har väckts inom ramen för en tvist mellan å ena sidan Secretary of State for Transport och å andra sidan bolaget Factortame Ltd och andra bolag som bildats enligt Förenade kungarikets lagstiftning samt dessa bolags styrelseledamöter och aktieägare, varav de flesta är spanska medborgare (härefter benämnda "klagandena i målet vid den nationella domstolen"). 438

3 Det framgår av handlingarna i målet att ifrågavarande bolag är ägare till eller förestår driften av 95 fiskefartyg som upptagits i det brittiska fartygsregistret i enlighet med Merchant Shipping Act 1894. Av dessa fartyg var 53 ursprungligen registrerade i Spanien och seglade under spansk flagg men upptogs i det brittiska fartygsregistret vid olika tillfällen fr.o.m. 1980. De återstående 42 fartygen har alltid varit registrerade i Förenade kungariket men köptes upp av bolagen vid olika tillfällen, främst fr.o.m. 1983. 4 Den rättsliga reglering som rör brittiska fiskefartygs registrering ändrades radikalt genom del II av Merchant Shipping Act 1988 (härefter benämnd "1988 års lag") och Merchant Shipping (Registration of Fishing Vessels) Regulations 1988; S. 1.1988 nr 1926 (härefter benämnda "1988 års förordningar"). Det är ostridigt att Förenade kungariket vidtog denna ändring för att få slut på den praxis som kallas "quota hopping" och som enligt Förenade kungarikets regering består i "plundring" av Förenade kungarikets fiskekvoter av fartyg som seglar under brittisk flagg men som inte har någon verklig anknytning till Förenade kungariket. s I 1988 års lag föreskrevs att ett nytt register skulle upprättas där hädanefter alla brittiska fiskefartyg skulle registreras, inklusive de som redan var registrerade i det gamla allmänna registret i enlighet med Merchant Shipping Act 1894. Emellertid kan endast de fiskefartyg som uppfyller villkoren i artikel 14 av 1988 års lag bli upptagna i det nya registret. 6 Enligt artikel 14.1 kan ett fiskefartyg, såvida inte Secretary of State for Transport ger dispens, tas upp i det nya registret endast om "a) fartyget är brittiskägt, b) fartyget förvaltas och dess verksamhet leds och kontrolleras från Förenade kungariket samt c) förvaltaren eller den som leder driften av fartyget är en behörig person eller ett behörigt bolag Enligt 14.2 anses ett fiskefartyg vara brittiskägt, om den nominella äganderätten (legal ownership) till fartyget helt innehas av en eller flera behöriga personer eller bolag och om den reella äganderätten (beneficial ownership) till fartyget innehas av ett eller flera behöriga bolag eller, till minst 75 %, av en eller flera behöriga personer. Enligt artikel 14.7 avses med "behörig person" en person som är brittisk medborgare och som är bosatt i och har 439

DOM AV DEN 19.6.1990 - MAL C-213/89 sitt hemvist i Förenade kungariket, och med "behörigt bolag" ett bolag som har bildats i Förenade kungariket och har sitt säte där samt vars aktiekapital till minst 75 %, ägs av en eller flera behöriga personer eller bolag och av vars styrelseledamöter minst 75 % utgörs av behöriga personer. 7 1988 års lag och förordningar trädde i kraft den 1 december 1988. Emellertid förlängdes, i enlighet med artikel 13 i lagen, övergångsvis t.o.m. den 31 mars 1989 giltigheten av de registreringar som ägt rum i enlighet med de äldre reglerna. s Den 4 augusti 1989 väckte kommissionen talan vid domstolen i enlighet med artikel 169 i EEG-fördraget i syfte att få fastslaget att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7, 52 och 211 i EEG-fördraget genom att införa de nationalitetsvillkor som föreskrivs i artikel 14 i 1988 års lag. Denna talan behandlas i det vid domstolen nu anhängiga målet 246/89. Genom en särskild handling, som inkom till domstolens kansli samma dag, begärde kommissionen att domstolen interimistiskt skulle besluta om att tillämpningen av dessa nationalitetsvillkor skulle inställas beträffande medborgare i andra medlemsstater och fiskefartyg som fram till den 31 mars 1989 bedrev fiske under brittisk flagg och med brittisk fiskelicens. I beslut av den 10 oktober 1989 i mål 246/89 R (Rec. 1989 s. 1325), biföll domstolens ordförande denna begäran. För verkställande av detta beslut utfärdades i Förenade kungariket en regeringsförordning om ändring i artikel 14 i 1988 års lag med verkan fr.o.m. den 2 november 1989. 9 Vid tidpunkten för inledande av det processuella förfarande som ledde fram till målet vid den nationella domstolen uppfyllde de 95 fiskefartyg som tillhörde klagandena i sistnämnda mål i åtminstone ett avseende inte de villkor för registrering som anges i artikel 14 i 1988 års lag och kunde således inte införas i det nya registret. io Eftersom fartygen skulle fråntas rätten att bedriva fiske fr.o.m. den 1 april 1989 gjorde de ifrågavarande bolagen, genom en begäran om domstolsprövning som de ingav den 16 december 1988 till High Court of Justice, Queens Bench Division, gällande att del II i 1988 års lag var oförenlig med gemenskapsrätten. Dò begärde dessutom att beslut skulle fattas om interimistiska åtgärder för hela tiden fram till ett slutligt avgörande angående deras begäran om domstolsprövning. 440

n i2 n M is Den 10 mars 1989 meddelade Divisional Court of the Queens Bench en dom i vilken Divisional Court i) beslöt att förklara målet vilande och att i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget vända sig till domstolen med en begäran om förhandsavgörande rörande de gemenskapsrättsliga frågor som väckts under rättegången samt ii) interimistiskt beslöt att inställa tillämpningen av del II i 1988 års lag och 1988 års förordningar beträffande sökandena. Den 13 mars 1989 överklagade Secretary of State for Transport det av Divisional Court fattade beslutet om interimistiska åtgärder. I dom av den 22 mars 1989 fann Court of Appeal att domstolarna enligt nationell rätt saknade behörighet att interimistiskt inställa tillämpningen av lagar. Court of Appeal upphävde följaktligen Divisional Courts beslut. Saken fördes vidare till House of Lords som därefter meddelade sin ovan nämnda dom av den 18 maj 1989. I denna dom konstaterades först att påståendena av klagandena i målet vid den nationella domstolen om att de skulle lida irreparabel skada ifall de begärda interimistiska åtgärderna inte beviljades och de vann målet, var välgrundade. House of Lords fann dock att de engelska domstolarna enligt nationell rätt saknade behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i ett sådant fall som det vid den nationella domstolen. House of Lords anförde särskilt att hinder häremot förelåg på grund av den gamla common lawregeln om att ingen interimistisk åtgärd kan beslutas mot kronan, dvs. regeringen, tillsammans med presumtionen att de nationella lagarna överensstämmer med gemenskapsrätten så länge som frågan om deras förenlighet med gemenskapsrätten inte har avgjorts. House of Lords väckte därefter frågan om engelska domstolar, trots den nämnda nationella rättsregeln, enligt gemenskapsrätten var behöriga att besluta om interimistiska åtgärder mot kronan. Eftersom House of Lords alltså ansåg att tvisten gav upphov till ett gemenskapsrättsligt tolkningsproblem, beslöt House of Lords att i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget förklara målet vilande till dess att domstolen uttalat sig om följande tolkningsfrågor: "1) När i) i en rättegång som inletts vid en nationell domstol, en part gör gällande att han har rättigheter i enlighet med gemenskapsrätten som har direkt effekt i nationell rätt ("rättigheter som gjorts gällande"), 441

DOM AV DEN 19.6.1990 - MAL C-213/89 ii) iii) iv) en uttrycklig nationell bestämmelse, om den tillämpas, automatiskt fråntar denna part de rättigheter som gjorts gällande, det finns starka argument både för och emot förekomsten av de rättigheter som gjorts gällande och den nationella domstolen har begärt ett förhandsavgörande i enlighet med artikel 177 för att få klarhet i huruvida rättigheterna existerar, det enligt nationell rätt présumeras att den ifrågavarande nationella bestämmelsen är förenlig med gemenskapsrätten, om och så länge som bestämmelsen inte har förklarats vara oförenlig med gemenskapsrätten, v) den nationella domstolen saknar behörighet att interimistiskt skydda de rättigheter som gjorts gällande genom att inställa tillämpningen av den nationella bestämmelsen i avvaktan på förhandsavgörandet, vi) det är sannolikt att den part som gjort gällande dessa rättigheter lider irreparabel skada, om man i förhandsavgörande dömer till förmån för honom och något sådant interimistiskt skydd inte har getts, är då den nationella domstolen enligt gemenskapsrätten a) ' skyldig att bevilja sådant interimistiskt skydd för de rättigheter som gjorts gällande, eller b) behörig att bevilja ett sådant interimistiskt skydd för de rättigheter som gjorts gällande?" 16 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen, rättegångens förlopp och de till domstolen ingivna yttrandena hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det. 1 7 Det framgår av handlingarna i målet och särskilt av domen om hänskjutande och rättegångens ovan beskrivna förlopp vid de nationella domstolar där tvisten tidigare behandlades, att den nationella domstolen genom sin tolkningsfråga i huvudsak vill veta om en nationell domstol, som i ett där anhängigt mål angående gemenskapsrätten anser att det enda hindret mot att besluta om 442

interimistiska åtgärder är en nationell rättsregel, inte skall tillämpa den regeln. 18 Med avseende på svaret på denna fråga skall det erinras om att domstolen i dom av den 9 mars 1978 Simmenthal i mål 106/77 (Rec. 1978 s. 629) uttalade att de direkt tillämpliga gemenskapsrättsreglerna "skall tillämpas fullt ut och på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater, från och med dagen för reglernas ikraftträdande och under hela giltighetstiden" (punkt 14) och att, "enligt principen om gemenskapsrättens företräde skall... fördragsbestämmelserna och institutionernas direkt tillämpliga rättsakter ha den verkan i förhållande till medlemsstaternas inhemska rätt att de... medför att varje motstridande föreskrift i den... nationella lagstiftningen blir automatiskt otillämplig i och med att gemenskapsreglerna träder i kraft" (punkt 17). 19 Enligt domstolens rättspraxis åligger det de nationella domstolarna, på grund av den samarbetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget, att säkerställa det rättsliga skydd för enskilda som följer av att bestämmelser i gemenskapsrätten har direkt effekt (se senast domarna av den 10 juli 1980, Ariete i mål 811/79, Rec. 1980 s. 2545 och Mireco i mål 826/79, Rec. 1980 s. 2559). 20 Domstolen har likaledes funnit att varje bestämmelse i en nationell rättsordning eller varje lagstiftnings-, förvaltnings- eller domstolspraxis som kan få till följd en försvagning av gemenskapsrättens verkan på grund av att den domstol som är behörig att tillämpa denna rätt förvägras möjligheten att vid tillämpningstillfället göra allt som erfordras för att utelämna nationella lagbestämmelser vilka, även temporärt, kan hindra gemenskapsreglernas fulla verkan, är oförenlig med de krav som följer av gemenskapsrättens karaktär (ovan nämnda dom av den 9 mars 1978 Simmenthal, punkterna 22 och 23). 2i Det skall tilläggas att gemenskapsrättens fulla verkan i lika hög grad skulle försvagas om en nationell rättsregel kunde förhindra att en nationell domstol - där ett mål anhängiggjorts som skall avgöras i enlighet med gemenskapsrätten - beslutar om interimistiska åtgärder för att säkerställa den fulla verkan av det senare domstolsavgörandet om förekomsten av de rättigheter som gjorts gällande på grundval av gemenskapsrätten. Härav följer att den nationella domstol som under dessa förhållanden skulle besluta om interimistiska åtgärder om inte en nationell rättsregel stod hindrande i vägen, inte får tillämpa den regeln. 443

DOM AV DEN 19.6.1990 - MAL C-213/89 22 För denna tolkning talar även det genom artikel 177 i EEG-fördraget inrättade systemet vars ändamålsenliga verkan skulle försvagas om den nationella domstol som förklarar målet vilande till dess att EG-domstolen har besvarat dess tolkningsfråga, inte kunde bevilja interimistiska åtgärder förrän den meddelar sin dom på grundval av svaret från EG-domstolen. 23 Följaktligen blir svaret på frågan följande. Gemenskapsrätten skall tolkas på så sätt att en nationell domstol, som i ett där anhängigt mål angående gemenskapsrätten anser att det enda hindret mot att besluta om interimistiska åtgärder är en nationell rättsregel, inte skall tillämpa denna regel. Rättegångskostnader 24 De kostnader som har förorsakats Förenade kungarikets regering, den irländska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN - angående den fråga som genom dom av den 18 maj 1989 förts vidare av House of Lords - följande dom: Gemenskapsrätten skall tolkas på så sätt att en nationell domstol, som i ett där anhängigt mål angående gemenskapsrätten anser att det enda hindret mot att besluta om interimistiska åtgärder är en nationell rättsregel, inte skall tillämpa den regeln. 444

Due Slynn Kakouris Schockweiler Zuleeg Mancini Joliét Moitinlio de Almeida Rodríguez Iglesias Grévisse Diez de Velasco Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 juni 1990. J.-G. Giraud Justitiesekreterare O. Due Ordförande 445