Bohusläns museum RAPPORT 2017:18

Bohusläns museum RAPPORT 2017:18 Schaktningsövervakning i Kungsviken Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning Morlanda 290, Kungsviken 1:23 Morlanda socken, Orust kommun Robert Hernek

Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.bohuslansmuseum.se ISSN 1650-3368 Författare Robert Hernek Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Framsidans foto är taget av Robert Hernek. Fotot visar uppgrävda jordmassor utefter VA-schaktet. Foto mot sydväst. Baksidans foto är taget av Robert Hernek. Fotot visar en profil i schaktväggen. Foto mot sydost. Tryck Bording AB, Borås 2017 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012

Innehåll Sammanfattning...7 Bakgrund...7 Landskapsbild...8 Naturlandskap...8 Fornlämningsmiljö...8 Tidigare undersökningar...8 Morlanda 290 läge och tidigare insatser...9 Metod...10 Resultat...10 Datering...12 Slutsats...13 Referenser...15 Tekniska och administrativa uppgifter...16

4 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1 :20 000. Schaktningsövervakning i Kungsviken 5

6 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1 :10 000.

Schaktningsövervakning i Kungsviken 7 Figur 4. Vy över VA-schaktet efter den första avbaningen. Foto mot nordost, Magnus Rolöf. Sammanfattning Med anledning av arbete för VA-ledningar i Kungsviken på norra Orust genomförde Bohusläns museum under två dagar i april månad 2017 en arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Undersökningen gällde norra och västra kanten av en boplats, fornlämning Morlanda 290 belägen inom fastigheten Kungsviken 1 :23. Uppdragsgivare var Orust kommun. Boplatsen Morlanda 290 ligger på en gräsmatta på tämligen plan mark omgiven av berg och bebyggelse. Sålunda kunde man efter förundersökning 2010 betrakta den sydöstra delen av boplatsen som färdigundersökt ( figur 5 ). Vid det tillfället påträffades en härd och en kokgrop, båda daterade till bronsålder. Vid den nu aktuella undersökningen inför VA-ledningen påträffades inga anläggningar men däremot gjordes en del fynd. Någon enstaka flinta påträffades i matjorden medan ett något större antal låg i en grå sand som avsatts av havet. Den fyndförande grå sanden förekom mestadels nedanför ett uppstickande berg i schaktets sydvästra del. Flintan var vitpatinerad och svallad och höjden var här 32 31 meter över havet. Flintan kan preliminärt dateras till mellanmesolitikum. Bakgrund Med anledning av arbete för VA-ledningar i Kungsviken på norra Orust genomförde Bohusläns museum under två dagar i april månad 2017 en arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Undersökningen gällde nordvästra delen av en boplats, fornlämning Morlanda 290, belägen inom fastigheten Kungsviken 1 :23 ( figur 1 och 5 ). Uppdragsgivare var Orust kommun. Inför detaljplan av området Kungsviken har Bohusläns museum tidigarer genomfört såväl utredning ( Hernek & Bergstrand 2010 ) som förundersökningar ( Hernek & Ortman 2012 ). Dessutom har en kompletterande utredning genomförts ( Ytterberg 2010 ). Fornlämning

8 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Morlanda 290 var känd sedan tidigare men fick en delvis tydligare utsträckning efter utredningen 2009 där det angavs att ;»Med tanke på omgivande bebyggelse och att området tidigare brukats för odling kan man anta att delar av boplatsen är ganska störd av senare aktiviteter. Fynden pekar på olika mesolitiska faser och därtill finns fynd från senneolitikum och/eller bronsålder«( Hernek & Bergstrand 2010 :29 ). Det senare antagandet bekräftades vid förundersökning 2010, då två anläggningar, en härd och en kokgrop blev daterade till bronsålder ( Hernek & Ortman 2012 :26 ). Förväntningarna inför schaktövervakningen var i första hand att det skulle finnas ytterligare metalltida anläggningar. Den text som presenteras nedan under rubriken Landskapsbild är i huvudsak tagen från rapportmanus till 2016 års undersökning av Morlanda 549 ( Hernek under arbete ). Landskapsbild Naturlandskap Kungsviken utgörs av området kring en tämligen djupt inskuren smal vik på norra Orust. Viken kantas till största delen av höga berg och stränderna består till stor del av utfyllda strandängar. Söder om viken och högre upp i terrängen återfinns åkermarker och här har också varit platsen för gården Kungsviken. Förutom ett par gårdar består bebyggelsen av villor, fritidshus och småindustrier knutna till båtbyggeri eller annan marin verksamhet. Ser man till markutnyttjande så skiljer det sig inte nämnvärt från äldre kartmaterial men präglas i högre utsträckning av»trädade«åkrar och frånvaro av betesdjur. På flera ställen finns också lämningar bevarade, vilka tydliggör de landskapshistoriska sambanden. Bland de sistnämnda märks flera välbevarade stenmurar och äldre vägar. Fornlämningsmiljö Norra Orust är ett område med många fornlämningar. Till exempel är Torebo, en kilometer sydväst om Kungsviken, uttagen som en speciellt skyddsvärd miljö ur fornminnessynpunkt ( område 107 i Fornlämningsmiljöer i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen 1984 ). I miljön ingår flera stenåldersboplatser, fyndplatser samt två dösar. En kilometer ostsydost finns Röra 19 med en dös, en gånggrift och ett gravfält med ett tjugotal högar. Bronsåldern är representerad genom de rösen som återfinns på bergskrönen. Lite drygt 300 meter söderut finns uppgifter om en borttagen domarring, Morlanda 344 och cirka 850 meter i sydväst finns en hällkista i stensättning ( foto i Hernek & Bergstrand 2009, fig. 26 ). De flesta lämningarna utgörs av boplatser, företrädesvis från mesolitikum. Strax söderut finns ytterligare sex mesolitiska boplatser och strax söder om Morlanda 290 är en boplats Morlanda 549. På östra sidan av viken finns en boplats med fynd av tväreggade pilspetsar, Röra 235. Boplatsen, som placeras i tidigneolitikum och/eller yngsta senmesolitikum, visade sig vara sönderplöjd ( Hernek & Ortman 2012 :31 ). Kring Kungsviken finns också fyra registrerade fyndplatser ; Morlanda 291, 292, 293 och 364. Tidigare undersökningar Arkeologiska insatser i Kungsviken tog i stort sett sin början 2009 i samband med den utredning som Bohusläns museum gjorde inför detaljplanearbete ( Hernek & Bergstrand 2010 ). Tidigare hade bara ett par mindre insatser gjorts. En gäller en förundersökning av en stenåldersboplats, Morlanda 139 som ligger cirka 250 meter norr om Morlanda 549 ( Axelsson 2001 ). Den utfördes manuellt genom provgropsgrävning men 2010 gjordes en kompletterade förundersökning som visade att boplatsen var mycket fyndrik men också sönderplöjd ( Hernek & Ortman 2012 :27). Den utredning som gjordes 2009 inför detaljplan omfattade större delen av området kring Kungsviken inbegripet åkrar och en del skogsmark vid Krakekullen i sydost. Utredningen resulterade i tre nyupptäckta boplatser, Röra 235, Morlanda 544 och 545, samt utvidgning av två tidigare registrerade boplatser ; Morlanda 451 och Morlanda 290 ( Hernek & Bergstrand 2010 ). Inom området fanns även tidigare kända boplatser varav tre påträffats vid en äldre inventeringsfas från tidigt 1900- tal ; Morlanda 285, 286 och 287. Här har Arvid Enqvist och John Bunyan Johansson noterat rikliga förekomster av yxor och restprodukter i flinta. Ett år senare, i augusti 2010, gjordes en kompletterade utredning som omfattade delar av fastigheterna Kungsviken 1 :23, 1 :75 och 1 :90 och då upptäcktes ytterligare fem boplatser-/boplatsytor ( Ytterberg 2010 ). Hösten 2010 gjordes förundersökningar av boplatser eller delar av boplatser. Totalt berördes nio boplatser ; Morlanda 139, 289, 290, 451, 544, 545, 548, 549 och Röra 235 ( Hernek & Ortman 2012 ). En av boplatserna var Morlanda 549, belägen på en

Schaktningsövervakning i Kungsviken 9 Figur 5. Plan över Morlanda 290 med undersökt yta med inlagda schakt från utredningen 2009. Den sydöstra delen av boplatsen förundersöktes 2010 och bedömdes då som färdigundersökt. Boplatsen Morlanda 549 i söder undersöktes i augusti 2016 och kan genom fynden dateras till mellanmesolitikum. Skala 1 :1 000. bergsplatå strax söder om Morlanda 290, undersöktes sommaren 2016 ( figur 5 ). Boplatsen låg kring 35 meter över havet och innehöll mycket rikligt med fynd av framförallt flinta. Boplatsen kan utifrån fynden dateras till mellanmesolitisk tid ( Hernek under arbete ). Morlanda 290 läge och tidigare insatser Boplatsen Morlanda 290 ligger på en gräsmatta på tämligen plan mark omgiven av berg och bebyggelse ( figur 4 och 5 ). Den omnämns i Göteborgsinventeringen under beteckningen Morlanda 49. Området har tidigare använts som åker och för trädgårdsodling. Tidigare fynd utgörs av mesolitiska flintmaterial samt en skafthålsyxa som skall vara funnen i boplatsens västra del. Vid utredningen 2009 kunde boplatsen ges en ny utbredning ( streckade linje i figur 5 ). Vid utredningen grävdes tre schakt i den sydvästra delen, schakten 81 83 i figur 5. I schakt 82 påträffades rikligt med flinta samt en stenpackning som bedömdes vara lagd. Både svallad och osvallad flinta förekom och ett av fynden var en vitpatinerad spånskrapa med trolig datering till mellanmesolitikum. Även i schakt 83 förekom en del flinta. I fornlämningens sydöstra del grävdes ett schakt ( schakt 84 ) där en härd påträffades. Just boplatsens sydöstra del kom att förundersökas

10 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Figur 6. Plan över undersökt schakt med olika störningar i form av kabelschakt och dräneringar. Skala 1 :400. 2010. Då grävdes sex schakt och man påträffade en härd och en kokgrop. Härden daterades till äldre bronsålder medan kokgropen erhöll en datering till yngre bronsålder. Man bedömde att anläggningarna tillhörde utkanten på boplatsen och den aktuella ytan bedömdes vara färdigundersökt ( Hernek & Ortman 2012 :26 ). Metod Undersökningen genomfördes vid två tillfällen med några dagas mellanrum. Vid första tillfället banades i stort sett enbart matjorden varvid några eventuella anläggningar markerades. Dessutom grävdes ett djupare schakt ( figur 8 och 9 ). Vid det andra tillfället banades jorden skiktvis ner till botten varvid fynd bedömdes i fält. Störningar i form av kabelschakt gjorde att hela schaktet inte kunde banas till botten. Inmätningar gjordes med GPS och foto har tagits med digitalkamera. Inga fynd tillvaratogs. Resultat I det VA-schakt som sträcker sig i fornlämningens norra del, i nordväst-sydost, fanns berg strax under matjorden och den grusade vägen. I kombination med själva vägen och tidigare kabeldragningar bedömdes detta parti inte kunna tillföra någon information av värde. Även den undersökta sträckan, sydväst-nordost, var kraftigt störd av kabeldragningar och dräneringar. Längs med större delen av schaktet var ett cirka 0,60 meter brett kabelschakt som gjorde att hela schaktets bredd inte gick att gräva till botten ( figur 6 ). Det undersökta schaktet var 68 meter långt och 3,6 4,0 meter brett. Inom en tjugo meter lång sträcka längst

Schaktningsövervakning i Kungsviken 11 Figur 7. Plan över VA-schaktet med inmätta höjder. Inmätningen är gjord efter första avbaningen och motsvarar nivån under matjorden. Skala 1 :400. i sydväst mötte berget strax under matjorden ( figur 4, 6, och 8 ). Schaktet sluttade svagt mot norr och höjden låg 34,5 29,5 meter över havet ( figur 7 ). Inga anläggningar påträffades däremot gjordes en del fynd. I matjorden fanns recenta fynd, sannolikt 1800- och tidigt 1900-tal, men också någon enstaka flinta. Den mesta flintan låg i en underliggande grå sand som avsatts av havet. Den fyndförande grå sanden förekom mestadels nedanför ett uppstickande berg i schaktets sydvästra del. Flintan var vitpatinerad och svallad och höjden var inom detta parti 32 31 meter över havet. Stratigrafin längs schaktet uppvisade en typisk strandbildning med mestadels rundade moränstenar på högst upp på berget längst i sydväst. Längre norrut blev jordarten grusigare och stenarna av mindre storlekar för att precis vid bergskanten övergå i en grå sand. Detta kan delvis ses i schaktmassorna på bilden i figur 4. I den grå sanden förekom mestadels naturlig flinta men också enstaka slagen flinta som alla var vitpatinerade och svallade. De fåtaliga slagna flintorna fanns framförallt nedanför berget i den sydvästra delen mellan berget och ett djupschakt. Den grå sanden var som mäktigast nära bergskanten och stratigrafin dokumenterades genom en profil som låg i anslutning djupschaktet ( figur 8 och 9 ). Just här var också en naturlig, cirka fyra meter lång svacka i undergrunden. Stratigrafin var enligt följande ; överst var ett cirka 0,15 meter tjockt lager med grästorv och matjord. Därunder ett cirka 0,10 meter tjockt lager av gråvit sand som förekom fläckvis. Detta lager var delvis bortschaktat vid första avbaningstillfället. Därunder var ett 0,25 meter tjockt lager av grå sand. De två sistnämnda lagren innehöll en del flintor och bör betraktas som ett och samma lager avseende tillkomst ( figur 10 ). Under den grå sanden var ett 0,05 meter tjockt lager

12 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Figur 8. Vy över nordvästra delen av schaktet där berget möter. I förgrunden är ett vattenfyllt djupschakt och mätstocken anger läget för en dokumenterad profil. Jämför figur 9. Foto mot sydsydväst, Robert Hernek. av grå något grusinblandad sand och därunder var ett tunt brun-orange lager med finsand. Den orange färgen bedöms bero på järnutfällning. Därunder var ett cirka 0,15 meter tjockt lager av mörkgrå finsand men inga fynd gjordes i det lagret. Därpå följde botten som utgörs av hårt packad mo. Den grå sanden under matjorden tunnade successivt ut för att helt saknas i nordost där istället botten mötte direkt under matjorden. Botten längs hela schaktet utgjordes av hårt packad mo med inslag av järnutfällningar. I en profil nio meter norr om den förra var matjorden 0,10 meter tjock och följdes av 0,12 meter med grå sand som i sin tur vilade på bottenlagret. Ytterligare åtta meter mot norr saknades den grå sanden. Datering Undersökningen gav inga spår från metalltid. Den flinta som påträffades var vitpatinerad och svallad och kan troligtvis knytas till de boplatsrester som påträffades vid utredningen 2009, det vill säga i schakten 82 83 ( figur 5 ). Dessa schakt grävdes på en plan yta belägen på berget och bör ha tillkommit vid en tidpunkt då större delen av Morlanda 290 utgjort en grund vik. Ett tidigare fynd

Schaktningsövervakning i Kungsviken 13 Figur 9. Plan över undersökta ytor med djupschakt, läget för profilen på figur 8 samt avslutande schaktning. Skala 1 :400. av en spånskrapa indikerar mellanmesolitisk tid men fynden på Morlanda 290 bör absolut vara yngre än de mellanmesolitiska materialet på den nyligen undersökta boplatsen Morlanda 549. Enligt strandnivåkartan från Sveriges geologiska underökning, SGU, stod havet för 8000 år sedan ( 8000 CalBP = 6050 CalBC ) i det aktuella området 33 meter över havets nivå. Slutsats Det arkeologiska resultatet av den undersökning som gjordes i form av schaktningsövervakning var tämligen magert. Största värdet kan tillskrivas den utbildade stratigrafin som avspeglar havets tillbakadragande och de fynd, troligen av mellanmesolitiskt ursprung, som låg inlagrat i sand som avsatts av havet. På Morlanda 545 belägen cirka 700 meter sydost om Morlanda 290 påträffades vad som bedömdes vara mellanmesolitiska material på ungefär samma nivåer ( Hernek & Ortman 2012 :31 ). I Kungsviken finns åtminstone två senmesolitiska boplatser. Den ena är Morlanda 544 belägen 150 meter sydost om Morlanda 290. Den boplatsen ligger kring 25 meter över havet ( Hernek & Bergstrand 2010 :27 ). En annan är Morlanda 451, belägen vid Liden cirka 500 meter ostsydost om Morlanda 290. Från den platsen blev en härd daterad till 6000 BP men den härden antas ha legat en bit upp från samtida stranden ( Hernek & Ortman 2012 :15 ). Delundersökningen av Morlanda 290 kan sägas ha gett ett litet bidrag till frågan om nivåerna under olika skeden av mesolitikum i den lokala miljön som Kungsviken utgör. Ett annat område där man diskuterat strandlinjens förändringar är Morlandadalgången på nordvästra Orust.

14 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Figur 10. Bilden visar stratigrafin vid profilen ( se figur 9 ). Avståndet mellan markyta och det tillströmmande vattnet är 0,80 meter. Beskrivning återfinns i texten. Foto mot sydost, Robert Hernek. På en av lokalerna, Morlanda 484, tyckte sig kvartärgeolog Krister Svedhage se klara spår av två transgressioner med efterföljande regressioner. Dessa kunde inte dateras men bör rimligen härröra från transgressionerna för 7000 9000 år sedan ( Schaller Åhrberg 2001 :16 ). För att summera resultatet av 2017 års delundersökning av Morlanda 290 så förekom inga anläggningar och enda fynden var mesolitiska där de förekommer sporadiskt i en strandbildning. Mot bakgrund av tidigare grävda schakt 2009 och 2010 är det inte mycket som tyder på att återstående delar av fornlämning Morlanda 290 skulle innehålla anläggningar i större mängd.

Schaktningsövervakning i Kungsviken 15 Referenser Litteratur Axelsson, S. 2001. Arkeologisk förundersökning Kungsviken 1 :6, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum Rapport 2001 :27. Hernek, R. under arbete. En mellanmesolitisk boplats i Kungsviken. Arkeologisk undersökning, fornlämning 549, Morlanda socken, Orust kommun, Bohuslän. Bohusläns museum Rapport. Hernek, R. & Bergstrand, T. 2010. På land och under vatten i Kungsviken. Arkeologisk utredning, Kungsviken 1 :6 m.fl. Morlanda och Röra socknar, Orust kommun, Västra Götalands län. Bohusläns museum Rapport 2010 :14. Hernek, R. & Ortman, O. 2012. Stenåldersboplatser vid Kungsviken. Arkeologisk förundersökning Morlanda 139, 289, 290, 451, 544, 545, 548, 549 samt Röra 235, Kungsviken 1 :6, Brattås 1 :5 m.fl., Morlanda och Röra socknar, Orust kommun. Bohusläns museum Rapport 2012 :26. Länsstyrelsen : Fornlämningsmiljöer i Bohuslän. 1984. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Göteborg. Schaller Åhrberg, E. 2001. Väg 734, Huseby Hästekälla metodproblem och neolitiseringsprocess. Bohuslän, Morlanda socken, Väg 734 Huseby Hästekälla ( förundersökning ) samt Hästekälla 1 :3, RAÄ 31 och Stora Huseby 3 :14, RAÄ 484 ( undersökningar ). Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2001 :29. Ytterberg, N. 2010. Mesolitiska boplatser i Kungsviken, Kompletterande frivillig utredning. Arkeologisk utredning. Morlanda 289 :1, 548, 549, 550, Kungsviken 1 :23, 1 :75 och 1 :90, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum Rapport 2010 :42. Övrigt SGU, Sveriges Geologiska undersökning.strandlinjekartan för 8000 år sedan.http ://apps.sgu.se/kartgenerator/ maporder_sv.html ( 2017-04-28 )

16 Bohusläns museum Rapport 2017:18 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : 431-1956-2016 Bohusläns museum dnr : 17/0169 Västarvets pnr : 16028 Fornlämningsnr : Morlanda 290 :1 Län : Västra Götalands län Kommun : Orust Socken : Morlanda Fastighet : Kungsviken 1 :23 Ek. karta : 8120 Läge : X : 645589,2 Y : 299002,0 Meter över havet: 35 29 Koordinatsystem : Sweref 99 TM Höjdsystem : RH 2000 Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Fältpersonal : Konsulter : Orust kommun Bohusläns museum Magnus Rolöf Robert Hernek, Magnus Rolöf Grävmaskin tillhandahölls av uppdragsgivaren Fältarbetstid : 2017-04-20 samt 2017-04-26 Arkeologtimmar : 16 Undersökt yta : 290 m 2 Fynd : Arkiv : Inga fynd tillvaratogs Bohusläns museums arkiv