Bohusläns museum RAPPORT 2016:44

Bohusläns museum RAPPORT 2016:44 Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben Arkeologisk förundersökning RAÄ Brastad 436:1 Brastads socken, Lysekils kommun Robert Hernek

Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.bohuslansmuseum.se ISSN 1650-3368 Författare Robert Hernek Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Framsida: Schaktväggen i schakt 2 mot öster. Foto Robert Hernek. Baksida: Del av underkäke från nöt funnen i en kokgrop. Foto Robert Hernek. Tryck Bording AB, Borås 2016 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012

Innehåll Sammanfattning...7 Bakgrund...8 Landskapsbild...8 Naturlandskap...8 Fornlämningsmiljö...9 Syfte, metod och genomförande...10 Resultat...11 Redogörelse över anläggningarna...11 A2 en kokgrop med obrända ben från bronsålder...14 Tolkning...15 Slutsats och åtgärdsförslag...15 Referenser...16 Tekniska och administrativa uppgifter...17 Bilagor...18

4 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med undersökningsplatsen markerad.

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1 :20 000. Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 5

6 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 8069, med översikt över undersökningsområdet och närliggande fornlämningar markerade. Skala 1 :10 000.

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 7 Figur 4. Vy över Brastad 436 med igenlagda schakt. Anläggningarna låg ungefär i bildens mitt. Bilden är taget ett par veckor efter undersökningen. Foto mot nordväst, Robert Hernek. Sammanfattning Bohusläns museum/västarvet har med anledning av planerad avstyckning inför försäljning av befintlig bebyggelse utfört en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Medbo 1 :18, Lysekils kommun. Förundersökningen gjordes under en dag i december månad 2015. Området, som till stora delar är bebyggd av fritidshus, ligger i en smal dalgång mellan berg strax ovanför Brofjordens inre delar. Det förundersökta området ligger i gammal åkermark som till stora delar ligger på en skalgrusbank. Inom fastigheten är en stenåldersboplats, Brastad 436 :1 som i fornminnesregistret/fmis anges som boplats?. Registreringen grundar sig på fynd av bara två flintor. Dess utsträckning och karaktär var således helt okänd. Förundersökningen ger inget belägg för att det legat en stenåldersboplats i området. Enda flintfyndet var ett svallat spån från mesolitisk tid. I ett schakt inom skalgrusbanken påträffades en härd med skörbränd sten varvid schaktet utvidgades vilket resulterade i två härdar och två kokgropar. Av stort intresse är att den ena kokgropen, A2, innehöll ett antal obrända ben. Anläggningen hade en tämligen rektangulär form och var cirka 2,3 1,0 meter stor. Benen, som bevarats tack vare den kalkhaltiga miljön, låg mestadels i mitten av den 0,40 meter djupa gropen och överlagrades av skörbränd sten. Den osteologiska analysen visar framförallt härrör från nötdjur ( Bos taurus ). Minst två individer har identifierats och två tänder representerar en ung och en äldre individ. Eventuellt ingår också två små ben av får/get ( bilaga 4 ). Anläggningen har på träkol och ett obränt ben, daterats till yngre bronsålder ( bilaga 3 ). Lämningarna tolkas som spår efter en eller ett fåtal

8 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Figur 5. Utsnitt ur Ekonomisk kartan blad 55/Brastad/NV från 1937. Det förundersökta området ligger inom fastigheten Medbo 1 :18 i bildens mitt. De två byggnaderna i västra kanten av åkern är en numera riven ladugård. Speciellt markerat är ett röse, Brastad 120 :1, beläget på toppen av Höge kulle. tillfälliga aktiviteter på platsen. Fornlämning Brastad 436 :1 bedöms efter förundersökning vara undersökt och borttagen. Bakgrund Bohusläns museum har på uppdrag av Länsstyrelsen ( dnr 431-5822-2015 ) genomfört en förundersökning av fornlämning Brastad 436 :1 inom fastigheten Medbo 1 :18, Brastads socken, Lysekils kommun. Registreringen av fornlämningen grundar sig på fynd av ett par flintor varför lämningens karaktär och utsträckning var närmast helt okänd där utbredning sannolikt bestämts utifrån lokaltopografin. Det skyddade topografiska läget helt nära havet är onekligen en stark boplatsindikation. Förundersökningen var avgränsande men länsstyrelsen har också begärt en bedömning i fält om lämningen ska avskrivas eller om lämningen efter avgränsning ska kvarligga. Förundersökningen gjordes med anledning av avstyckning inför försäljning av befintliga sommarhus. Undersökningen gjordes under en dag i december månad 2015 och uppdragsgivare var Catharina Tyft och Leif Mårving, Västra Frölunda. Landskapsbild Naturlandskap Brastad 436 :1 är belägen på Stångenäs västsida helt nära Brofjordens innersta del. Ett högt bergsparti skiljer området från havet. Platsen för Brastad 436 utgör ett litet tämligen slutet och väl skyddat landskapsrum, topografiskt avgränsad genom höga berg i väster och i öster. I söder är en smal klyfta som leder in i området. I norr sluttar marken kraftigt ner mot havet och sluttningen består till stora delar av skrotsten och storblockig morän. Delar av det omkringliggande området är kraftigt påverkat av stenbrytning i modern tid.

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 9 Själva lämningen är belägen i gammal åkermark som delvis är bebyggd och boplatsen anges i fmis ( 1990 ) vara cirka 60 30 meter stor ( figur 3 och 6 ). Förutom ett par sommarstugor finns två hus från sent 1800-tal. Det ena är mycket moderniserat men ändå med bibehållen karaktär av äldre hus ( till vänster i figur 4 ). Det andra är av torpkaraktär och invid den lodräta bergväggen i väster har också legat en lada ( figur 5 och 8 ). De undersökta ytorna ligger kring 58,5 meter över havet vilket innebär att området legat vid stranden under tidig mesolitisk tid. Över stora delar området finns skalgrus som åtminstone på sina ställen består av mäktiga lager. Ett mindre parti av schakt 2 grävdes till minst 1,5 meters djup men skalgrusbankens botten gick inte att finna. Skalgruset härrör från senglacial tid och skalen domineras av Mya truncata ( trubbig sandmussla ), och Hiatella arctica Uddevallensis ( stenmussla ). Ytterligare fyra arter identifierades ; Shell chlamus ( ishavskammussla ), Astarte Sp., Balanus balanus ( bågnäbbad havstulpan ), Pecten ( obestämd kammussla ) samt rikligt med starkt fragmenterade skal av Mytilus edulis ( blåmussla ). Fornlämningsmiljö På bergstoppar och bergskrön återfinns både rösen och stensättningar. Närmsta fornlämningen är ett röse, Brastad 120 :1, som ligger på toppen av Höge Kulle öster om Brastad 436 :1 ( figur 3 och 5 ). Figur 6. Plan över förundersökningsområdet för Brastad 436 :1 med grävda schakt angivna. De kraftiga linjerna avser fastighetsgränser. Skala 1 :1 000. Se även figur 8 och 9.

10 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Figur 7. Vy över delar av området med schakt 1 i förgrunden. Därbakom ses uppgrävt skalgrus från schakten 2 och 4. Till höger är den nordsluttning som också var fylld med skal. Foto mot ostsydost, Robert Hernek. Flintfynd har gjorts i flera av de smala sprickdalgångarna och allmänt sett har Stångenäset en mängd små, tidigare strandbundna boplatser från stenåldern. Även stenkammargravar återfinns i området. En kilometer norr om Brastad 436 :1 ligger en gånggrift ( Brastad 91 :1 ) och cirka två kilometer i söder finns en dös och en gånggrift ( Brastad 134 :1 och 134 :2 ). Invid den sistnämnda utfördes år 1999 en förundersökning i form av en schaktkontroll ( Gustafsson 1993 ). Området är också rikt på hällristningar där flertalet återfinns i dalgångarna sydost, kring Skällid, Medbo och Kohagen. En studie av dessa ristningar och de olika motiven beräknas bli publicerade inom kort ( Toreld i manus ). Betydligt mera kända är de många hällristningsfälten vid Backa strax norr om Brastads samhälle där en innehåller den kallade Skomakaren ( till exempel Jägerbrand 2009 ). Vag gäller den här aktuella boplatsen Brastad 436 :1, så registrerades den vid revideringsinventeringen 1990. Fynden utgjordes av bara två avslag av grå flinta, funna i två olika odlingsytor. Boplatsen utbredning har bestämts utifrån lokaltopografin där det skyddade läget helt nära havet förmodligen ansetts som en stark boplatsindikation. Syfte, metod och genomförande Insatsen var en avgränsande förundersökning men länsstyrelsen har också begärt en bedömning i fält om lämningen ska avskrivas eller om lämningen efter avgränsning ska kvarligga. Förundersökningen gjordes med anledning av avstyckning inför försäljning av befintliga sommarhus. Fynd som har betydelse för förundersökningens syfte skall samlas in. Vid förundersökningen grävdes totalt åtta schakt med maskin varav ett, schakt 5, omfattade en lite större yta. Schakten var mellan 0,35 och 0,70 meter djupa vilket var avsevärt djupare än den sterila botten som vanligtvis återfinns på 0,25 meters djup. Schakt och anläggningar mättes in med GPS. Storlek, anläggningsförekomst och jordartstyp noterades. Osteologisk analys samt två 14 C-analyser har utförts. Samtliga fynd har tillvaratagits och förvaras på Bohusläns museum ( bilaga 5 ).

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 11 Resultat Förundersökningen ger inget belägg för att det legat en stenåldersboplats i området. Enda flintfyndet var ett svallat spån från mesolitisk tid funnet i en kokgrop, A2, som daterats till yngre bronsålder. I övrigt utgjordes fynden uteslutande av recenta material, såsom porslin, glas och enstaka tegel. Av anläggningar fanns fyra stycken vilka låg koncentrerade på en liten yta inom det utvidgade schakt 5 ( figur 9 ). De har betecknats som två kokgropar och två härdar men sådana distinktioner är ofta oklara ( till exempel Streiffert 2102 :23, Hernek 2016 :23 ). De två kokgroparna, A2 och A3, hade en tät packning av starkt skörbränd sten. I härdarna däremot, A1 och A4, var stenen avsevärt glesare och i den sistnämnda var mesta stenen koncentrerad till anläggningens norra del ( figur 14 ). Anläggningarna 1, 2 och 3 var till en början svåra att separera från varandra då de sotiga lagren bildade ett sammanhängande sjok. Det var först efter rensning som det gick att skilja anläggningarna åt. Redogörelse över anläggningarna A1 : Härd ; oregelbunden ; cirka 1,7 1,0 meter stor och 0,15 0,20 meter djup. Fyllning av sotig sand, enstaka träkol och tämligen glest innehåll av skörbränd sten ( figur 11 ). A2 : Kokgrop ; 1,0 2,30 meter, tämligen rektangulär form, 0,40 meter djup ( figur 15 ). Sotig sand med tät fyllning av skörbränd sten, 0,10 0,20 meter stora. I botten låg en 0,40 0,30 meter stor sten som inte var synbart påverkad av värme ( figur 16 ). Anläggningen innehöll obrända ben samt ett bränt ben ( bilaga 4 ). De flesta benen låg i anläggningens mellanskikt samt några i övre skiktet. Benen låg under skörbränd sten. Två 14 C-analyser daterar kokgropen till yngre bronsålder. Anläggningen beskrivs närmare nedan. A3 : Kokgrop ; 0,40 0,40 meter stor. Mycket tät packning av starkt skörbränd sten. Mindre sotig fyllning jämfört med övriga tre anläggningar ( figur 12 ). Själva Figur 8. Plan över grävda schakt. Skalgrusbanken sträcker sig som ett cirka tjugo meter brett stråk i nordsydlig riktning. Schakten 1 och 8 saknade helt skalgrus. Skala 1 :500.

12 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Figur 9. Plan över schakt 5 med anläggningar markerade. Skala 1 :100. Figur 10. Vy över schakt 5 med härden A4 i förgrunden. Arkeolog Eirik Johansson letar ben i kokgropen A2. Anläggningen kom, efter att bilden togs, att rensas fram ytterligare. Foto mot väster, Robert Hernek.

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 13 kokgropen med den skörbrända stenen var 0,25 meter djup men med en underliggande mörkfärgning ( figur 13 ) uppgick djupet till 0,40 meter. Stenarna var 0,10 0,15 meter stora. A4 : Härd ; cirka 3,1 0,7 meter stor och cirka 0,40 meter djup. Härden var initialt svår att avgränsa. Av den anledningen banades 0,15 0,20 meter av anläggningens övre skikt bort innan inmätning enligt figur 9. Det innebär att härden ursprungligen låg på samma nivå som övriga anläggningar. Återstående djup uppgick till 0,25 meter ( figur 10 och 14 ). Fyllning av humös sotig sand med skörbränd sten. I södra delen var bara enstaka skörbränd sten medan det fanns ett flertal cirka två meter norr om schaktkanten i söder. Figur 11. Bilden visar en härd, A1 i profil. Foto mot väster, Robert Hernek. Figur 12. Bilden visar en mycket liten kokgrop, A3, så som den såg ut i plan. Det sotiga lagret till vänster är en del av en härd, A1. Foto mot norr, Robert Hernek. Figur 13. Bilden visar profilen av kokgropen, A3. Den hade en mycket tät packning med skörbränd sten vilket också framgår i figur 12. Foto mot väster, Robert Hernek. Figur 14. En långsträckt härd, A4, som först var svår att avgränsa. På bilden har cirka tjugo centimeter av övre skiktet tagits bort. Foto mot sydsydväst, Robert Hernek.

14 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Lab.nr Prov Material Proviniens Okalib. BP Kalib. BC, 1 sigma* Kalib. BC, 2 sigma* Ua-52847 436:1 Obränt ben A2 2785±28 980 900 980 840 Ua-52848 436:2 Träkol (ek max 50 år) A2 2821±28 1010 925 1010 900 Tabell 1. Utförda 14 C-analyser från Brastad 436. Se bilaga 3 för referenser. Figur 15. Profil genom kokgropen A2, den som innehöll obrända ben av nöt. Foto mot väster Robert Hernek. Figur 16. Bilden visar en cirka 0,40x0,30 meter stor sten som låg i botten av kokgropen, A2. Foto mot norr Robert Hernek. A2 en kokgrop med obrända ben från bronsålder Av mycket stort intresse är en kokgrop, A2, som innehöll något så unikt som ett obränt benmaterial. Det rör sig om ett antal obrända ben, två obrända tänder samt ett bränt ben. Flera av benen är mycket välbevarade och bara något fragmenterade ( figur 17 och 18 ). Anläggningen var cirka 1,0 2,30 meter stor och hade en tämligen rektangulär form. Djupet uppgick till 0,40 meter. Den innehöll sotig sand och hade en tät fyllning av kraftigt skörbränd sten. Stenarna var mestadels 0,10 0,20 meter stora men enstaka lite större stenar förekom. Längst i botten låg en cirka 0,40 0,30 meter stor sten som inte var synbart eldpåverkad ( figur 16 ). Anläggningens profil grävdes fram med maskin men den placerades lyckligtvis i anläggningens ena ände varvid de flesta benen bör ha samlats in. Benen låg i huvudsak i anläggningens mellanskikt, 0,20 0,25 meter djupt, samt i anläggningens övre skikt. Den osteologiska analysen, utförd av Astrid Lennblad, visar att benen framförallt härrör från nötdjur ( Bos taurus ) och minst två individer har identifierats. Största benet är ledhuvudet till en underkäke ( figur 18 ). I övrigt återfinns revbens- och kraniefragment ( figur 17 ). De två tänderna representerar en ung och en äldre individ. Eventuellt ingår också två ben av får/get men den bedömningen skall ses med stor försiktighet ( bilaga 4 ). Ett annat fynd i A2 var ett svallat och vitpatinerat ryggspån ( F1 ). Detta var för övrigt den enda flintan som hittades på Brastad 436 ( figur 19 ). För dateringen av A2 har analyser gjorts på ett obränt ben ( figur 18 ) samt på träkol. Sistnämnda provet togs på cirka 0,15 meters djup i anläggningens västra del. Träkolet härrör från ek och där en maximalt 50 år gammal bit från bark analyserades ( bilaga 2 ). Resultaten är samstämmiga och daterar A2 till yngre bronsålder, period IV ( tabell 1 och bilaga 3 ).

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 15 Figur 17. Bilden visar alla ben utom ett, från kokgropen A2. Det saknade och största benet ses i figur 18. Foto Robert Hernek. Figur 18. Största benet från kokgropen A2 är ledhuvudet till en underkäke från nöt. Den mindre avbrutna biten har, precis som träkol från anläggningen, ¹⁴C-daterats till yngre bronsålder. Foto Robert Hernek. Tolkning Enda daterade anläggningen är den kokgrop A2, som anlagts någon gång under yngre bronsåldern, period IV. Av kontexten, där sotiga lager sammanföll med varandra, bedöms alla anläggningar vara mer eller mindre samtida. Härdarna och kokgroparna på Brastad 436 :1 har av allt att döma inte varit knuten till någon nära bebyggelse. Detta är ett mönster som gäller flertalet platser. Av en studie gällande 171 kokgropar i Halland och Bohuslän framgår att de sällan återfinns på boplatser. Istället ligger de ofta i en grupp utan boplatssammanhang alternativt att de inte är samtida med den boplats där de påträffats ( Schaller Åhrberg 2002 :16 ). En annan studie, av nitton bohuslänska kokgropslokaler, visar att en tredjedel återfinns invid lodräta bergväggar ( Lönn 2007 :53 ). I Brastad återfinns en lodrät bergvägg cirka tjugo meter väster om anläggningarna ( figur 4 ). Ytterligare en studie, grundad på 40 bohuslänska lokaler, visar att 14 platser legat strandnära vilket i det här fallet innebär maximalt 250 meter från stranden ( Claesson 2014 :17 ). I Brastad har närmast lättillgängliga strand under bronsåldern legat cirka 200 meter rakt i norr. I väster har stranden legat betydligt närmre men också mera svårtillgängligt. Vedartsanalysen från kolprov i kokgropen A2 visade förekomst av ek. En studie av 171 metalltida kokgropar visar att ek är näst vanligaste trädslaget. Björk dominerar stort medan barrträd inte förekom i någon enda anläggning ( Schaller Åhrberg 2002, figur 5 ). Fynd av ben i härdar och kokgropar torde vara ytterst ovanligt. En studie över kokgropar i Halland, som omfattar 123 daterade anläggningar, nämns inget om fynd av ben. Detta borde rimligtvis ha nämnts i samband med tolkningar av kokgroparnas funktion ( Streiffert 2012 :24 ). En omständighet att begrunda är de ben och framförallt tänderna som ingick i kokgropen A2. Med tanke på att benen är välbevarade bör fynden avspegla det verkliga innehållet. Frågan är varför två individer representeras av var sin tand. Kan det vara fråga om en medveten depo nering för något rituellt syfte? Figur 19. Enda flintfyndet från platsen var ett svallat vitpatinerat ryggspån funnen i A2. Här ses spånet ( F1 ) från båda sidor. Foto Robert Hernek. Slutsats och åtgärdsförslag Målsättningarna med undersökningen får med hänvisning till ovanstående rubriker Syfte, metod och genomförande och Resultat anses vara uppfyllda. Fornlämningen Brastad 436 :1 bedöms efter förundersökning vara undersökt och borttagen.

16 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Referenser Litteratur Claesson, P. 2014. En kokgrop vid havet, Arkeologisk undersökning Stenkyrka 785, Nordvik 1 :54, Stenkyrka-Bö 1 :8 m.fl. Stenkyrka socken, Tjörns kommun. Bohusläns museum Rapport 2014 :20. Gustafsson, A. 1999. Arkeologisk förundersökning och schaktkontroll Rixö 4 :1 m.fl., Brastad socken, Lysekils kommun. Bohusläns museum rapport 1999 :63. Hernek, R. 2016. Mesolitiska härdar i Västsverige och södra Norge. När, var, hur och lite varför. I : Toreld, C. ( red. ) Arkeologi i Tanums Världsarv. Åttatusen år i Tanum utifrån sex arkeologiska undersökningar, 19 65. Bohusläns museum, Arkeologerna och Rio Kulturkooperativ/Kulturlandskapet. Kulturhistoriska dokumentationer Nr 31. Taberg. Jägerbrand, M. 2009. Hällristningen Skomakaren. Fornguiden/Fornguiden.se Lönn, M. 2007. Bohuslänska kokgropar. I : Lönn, M. & Claesson, P. ( red. ) Vistelser vid vatten. Gropkeramiska platser och kokgropar från brons- och järnålder. Ödeshög. Schaller Åhrberg, E. 2002. Kokgropar matlagning eller bastu? Diskussion kring en arkeologisk undersökning, Halland, Veddige socken, Barkhult 1 :2, RAÄ 64. Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2002 :17. Streiffert, J. 2012. I fokus : daterade kokgropar från Halland. In Situ Archaeologica 2011 2012. Toreld, A. i manus. Hällristningsmotiv och den lokala bygden, en kvalitativ rumslig analys av hällristningarna på Stångenäset, Bohuslän. Övriga källor Bohusläns museums arkiv. FMIS, Digitala Fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. ( Elektronisk ) http ://www.fmis.raa.se, datum 2014-01-08.

Skalgrus och en kokgrop med obrända djurben 17 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : 431-5822-2015 Västarvet dnr : VA 514-2015 Västarvet pnr : 12470 Fornlämningsnr : Brastad 436 :1 Län : Västra Götalands län Kommun : Lysekil Socken : Brastad Fastighet : Medbo 1 :18 Ek. karta : 8A 6j/8069 Läge : X 6476900 Y 292686 Meter över havet : 50 55 Koordinatsystem : Sweref 99 TM Höjdsystem : RH2000 Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Projektgrupp : Konsulter : Catharina Tyft och Leif Mårving, Västra Frölunda Bohusläns museum/västarvet Robert Hernek Robert Hernek, Eirik Johansson, Astrid Lennblad Thomas Bartholin, vedartsbestämning, Ångströmslaboratoriet ( Uppsala universitet ) 14 C-analys, Stene Entreprenad AB ( Munkedal ), grävmaskin Fältarbetstid : 2015-12-08 Arkeologtimmar : 16 Undersökt yta : 1 250 m 2 Arkiv : Bohusläns museums arkiv Fynd : En styck flinta samt obränt benmaterial ( UM 29572 )

18 Bohusläns museum Rapport 2016:44 Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivning Bilaga 2. Vedartsbestämning, Thomas Bartholin, Kiel Bilaga 3. Resultat av 14 C-analyser, Ångströmslaboratoriet Bilaga 4. Osteologisk analys, Astrid Lennblad Bilaga 5. Fyndlista

1 Bilaga 1. Schaktbeskrivning Schakt Storlek (m) Djup (m) Lagerbeskrivning (m) Fynd Kommentar 1 5,5 1,6 0,35 0-0,25: matjord sandig med spridda skal, 0,25-: brun grusinblandad sand Glas, porslin, tegel, naturflintor 2 4,5 1,6 1,5-0,7 0-0,25: matjord med spridda skal, 0,25-0,40-: kompakt skalgrus I södra delen: en 0,08 m tjock lins med brun sand ovan skalen 3 5,5 1,6 0,55 0-0,10/0,15: matjord, 0,15-: omväxlande skalgrus och brun sand Skarpa gränser mellan skal och sand 4 5,0 1,6 0,40 0-0,10: matjord 0,10-0,20: brun sand, 0,20-: skalgrus blandat med småsten/knabbel En sten ca 0,60 0,60 m nere i skalgruset 5 10,0 7,0 0,50 0-0,20/0,25: matjord, 0,30-: kompakt skalgrus Fyra anläggningar i schaktet 6 4,0 1,6 0,50 0-0,25/0,30: matjord, 0,30-: kompakt skalgrus 7 4,0 1,6 0,40 0-0,25: matjord, 0,25-: kompakt skalgrus 8 5,0 1,6 0,40 0-0,25: matjord sandig med spridda skal, 0-25-: brun grusinblandad sand Porslin

2 Bilaga 2. Vedartsbestämning, Thomas Bartholin, Kiel Wentorf, den 9. Januar 2016. Bohusläns museum Box 403 451 19 Uddevalla Vedanatomisk analyse af 1 träkolsprov Brastad 436, Uddevalla, Bohuslän Indsendt af Robert Hernek. Projekt nr.: 12470 Prov 2, från A2: Ca. 5 ml kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stammer. C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med 3 årringe, max. 50 år fra bark. Med venlig hilsen Thomas Bartholin, Am Haidberg 18 D 21 465 Wentorf bei Hamburg. 0049 40 720 1821 thomas.bartholin@gmx.de

3 Bilaga 3. Resultat av 14 C-analyser, Ångströmslaboratoriet Uppsala 2016-03-09 Robert Hernek Bohusläns museum Box 403 451 19 UDDEVALLA Ångströmlaboratoriet Tandemlaboratoriet Göran Possnert Besöksadress: Ångströmlaboratoriet Lägerhyddsvägen 1 Rum 4143 Postadress: Box 529 751 20 Uppsala Telefon: 018 471 30 59 Telefax: 018 55 57 36 Hemsida: http://www.angstrom.uu.se E-post: Goran.Possnert@Angstrom.uu.se Resultat av 14 C datering av obränt ben och träkol från Brastad 436, Uddevalla, Bohuslän. Förbehandling av benmaterial (HCl-metoden): 1. Mekanisk rengöring av ytan (skrapning, ev. sandblästring). 2. Ultraljudstvätt i avjoniserat, urkokt vatten ph=3. 3. Krossning i mortel. 4. 0.8M HCl tillsätts, omrörning (cirka 10 o C, 30 min, karbonat bort). Löslig fraktion benämns fraktion A. 5. Olöslig fraktion tillsätts vatten, ph 3, och värms under omrörning (90 o C, 6-8 timmar). Olöslig del benämns fraktion C och löslig del benämns fraktion D. Fraktion D bör ge den mest relevanta åldern eftersom det mesta av benmaterialets organiska del ( kollagenet ) återfinns här. Övriga fraktioner kan emellertid ge information om föroreningsinverkan och bör i kritiska fall dateras. Det kemiska utbytet i de olika stegen kan också ge en vägledning om dateringsresultatets pålitlighet genom att benmaterialets kemiska kvalitet därigenom kan bedömas. Den fraktion som 14 C-bestäms förbränns till CO 2 -gas som i sin tur Fe-katalytiskt grafiteras före acceleratorbestämningen. I den aktuella undersökningen har fraktionen D daterats. Förbehandling av träkol och liknande material: 1. Synliga rottrådar borttages. 2. 1 % HCl tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten) (karbonat bort). 3. 1 % NaOH tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten). Löslig fraktion fälls genom tillsättning av konc. HCl. Fällningen som till största delen består av humusmaterial, tvättas, torkas och benämns fraktion SOL. Olöslig del, som benämns INS, består främst av det ursprungliga organiska materialet. Denna fraktion ger därför den mest relevanta åldern. Fraktionen SOL däremot ger information om eventuella föroreningars inverkan. Före acceleratorbestämningen av 14 C-innehållet förbränns det tvättade och intorkade materialet, surgjort till ph 4, till CO 2 -gas, som i sin tur konverteras till fast grafit genom en Fe-katalytisk reaktion. I den aktuella undersökningen har fraktionen INS daterats. RESULTAT Labnummer Prov 13 C VPDB 14 C age BP Ua-52847 Prov 1, A2-21,7 2 785 ± 28 Ua-52848 Prov 2, A2-25,9 2 821 ± 28 Med vänlig hälsning Göran Possnert/ Elisabet Pettersson

3 IntCal13 atmospheric curve (Reimer et al 2013)OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Ua-52847 2785±28BP Ua-52848 2821±28BP 1400CalBC 1200CalBC 1000CalBC 800CalBC Calibrated date IntCal13 atmospheric curve (Reimer et al 2013)OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 3000BP 2900BP 2800BP Ua-52847 : 2785±28BP 68.2% probability 980BC (68.2%) 900BC 95.4% probability 1010BC (95.4%) 840BC 2700BP 2600BP 2500BP 1300CalBC 1200CalBC 1100CalBC 1000CalBC 900CalBC 800CalBC 700CalBC Calibrated date IntCal13 atmospheric curve (Reimer et al 2013)OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 3000BP 2900BP 2800BP Ua-52848 : 2821±28BP 68.2% probability 1010BC (68.2%) 925BC 95.4% probability 1050BC (95.4%) 900BC 2700BP 2600BP 2500BP 1300CalBC 1200CalBC 1100CalBC 1000CalBC 900CalBC 800CalBC 700CalBC Calibrated date

4 Bilaga 4. Osteologisk analys, Astrid Lennblad Sid 1/2 Projekt: 12470 Osteologisk rapport, 2016 Fornlämning: Brastad 436:1 Astrid Lennblad Socken: Brastad Län: Västra Götalands län Det osteologiska materialet från förundersökningen av Brastad 436:1 härrör från en anläggning, A2. Vid förundersökningen påträffades fyra anläggningar, två härdar och två kokgropar. Anläggning A2 är en av dessa kokgropar. Kokgropens form i plan var relativt rektangulär ca 2,3x1 meter stor, samt 0,4 meter djup. Tack vare en kalkhaltig mark är benen i förhållandevis gott skick. Det osteologiska materialet består av 34 fragment, 140,9 gram. Av detta är 5 fragment, 89,6 gram identifierat till djurart och ytterligare 6 fragment, 23,6 gram, har osäkra artbedömningar, se tabell 1. Resterade material är enbart identifierat till benslag, där det varit möjligt. Benen är i god kondition, med viss erodering i kortex, och förutom ett fragment är benen obrända. Utöver identifiering av djurart, benslag och minsta individantal har inga osteologiska analysmetoder så som ålders- och könsbedömningar gjorts på grund av att lämpliga benslag inte finns i materialet. Det material som har osäkra artbedömningar och/eller benslagsbedömningar, se tabell 1, skall ses med stor försiktighet. A2 Benmaterialet som påträffades i A2 fördelar sig enligt tabellen nedan, tabell 1. Art Benslag Del av ben Antal Vikt (g) Anmärkning A2 i anl. Bos pd4 Maxilla 1 4,7 - A2 i anl. Bos Molare 2 Maxilla 1 36,8 - A2 i anl. (påse I) Bos? V. lumbales? Utskott 2 3,6 2 delar av samma ben. Osäker bedömning A2 i anl. (påse I) Ovis/Capra? MC? Diafys 2 5,4 2 delar av samma ben. Osäker bedömning A2 i anl. - Cranie - 13 9,6 - (påse I) A2 i anl. (påse I) - - - 7 7,1 Varav 1 bränt fragment A2 i anl. Bos Mandibula Caput mm 3 48,1 3 delar av samma (påse II) mandibula. En del (2,2 g) är skickad för C14 A2 i anl. Bos? Costae - 1 2,2 Osäker bedömning (påse II) A2 i anl. Bos? Ossa longa Diafys 1 12,4 Osäker bedömning (påse II) A2 i anl. - Cranie - 1 4 - (påse II) A2 Ytligt i anl. Bos? Costae - 2 7 - Totalt: 34 140,9 Tabell 1, tabell över benmaterialet som påträffades i A2.

4 Sid 2/2 Benmaterialet som påträffades i A2 härrör framförallt från nötdjur (Bos taurus) och det finns i materialet minst två individer. De två tänderna (pd4 och molare 2) kan inte komma från samma individ utan representerar en ung och en äldre individ. Inga slakt- eller styckningsspår har kunnat ses i materialet.

5 Bilaga 5. Fyndlista Fnr Material Sakord Enhet/Objekt id Antal Kommentar 1 Flinta Ryggspån A2, i anl 1 Vitpatinerat 2 Ben Ben A2, ytligt i anl 2 Obrända 3 Ben Ben A2, i anl 32 31 obrända 4 Ben Tand A2, i anl 2 Obrända