1 (22) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Saxemara-Skönevik KARO 82/83 och Väbynäs KARO 83/84 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län Arbetsmaterial augusti 2014 Vierydsån rinner längs västra utkanten av Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområde. Här vid en kallmurad stenbro. Foto: Andreas Nilsson, Länsstyrelsen i Blekinge län.
2 (22) INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 5 1.1 Avrinningsområdet... 6 1.2 Kulturlandskapet... 7 1.2.1 Kulturlandskapsregioner... 7 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag... 7 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse... 8 1.4 Vattenförvaltning... 8 1.4.1 Ekologisk status... 8 1.4.2 Kemisk status... 8 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M... 9 2.1 Internationella och nationella intressen... 9 2.1.1 Natur- och kulturvattendrag... 9 2.1.2 Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag... 9 2.1.3 Riksintressen naturvård... 9 2.1.4 Natura 2000... 9 2.1.5 Naturreservat... 10 2.1.6 Riksintressen för kulturmiljövården... 10 2.1.7 Kulturreservat... 10 2.1.8 Byggnadsminnen och kyrkor (BBR)... 11 2.1.9 Övrig information... 11 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar... 11 2.2.1 Regionalt och kommunalt kulturmiljöprogram... 11 2.2.2 Fornminnesregistret (FMIS)... 12 2.2.3 Skog och Historia inventeringen... 13 2.2.4 Broar och värdefulla vägmiljöer... 13 2.2.5 Dammar och vandringshinder... 13 2.2.6 Dikningsföretag och historiska våtmarker... 13 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer... 14 2.4 Sällsynta och unika limniska miljöer... 14 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ... 14 3.1 Tematisk prioritering... 14 3.2 Geografisk prioritering... 15 4 Förkortningar... 15 5 REFERENSER... 15 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag... 16
Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Värdefulla vatten och natur Kartbilaga 4 Riksintresse kultur, kulturreservat, BBR och FMIS Kartbilaga 5 Dikesföretag och Historiska våtmarker 3 (22)
4 (22) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammalt och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län, i samarbete med Länsstyrelsen i Blekinge.
5 (22)
6 (22) INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län i samverkan med Länsstyrelsen i Blekinge och Länsstyrelsen Skåne. Synpunkter på rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson arkeolog vid Länsstyrelsen Blekinge län och Andreas Nilsson, sötvattensbiolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Kustområdena Saxemara-Sköneviks och Väbynäs ligger helt inom Ronneby kommun. Kustområdena berörs av två Natura 2000-områden men utan vattenanknytning. Berggrunden består av svårvittrad gnejs och granit. Jordtäcket är tunt med inslag av kalt berg. Dominerande jordart är morän men det finns partier med finkorniga jordar och isälvssediment. Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jord täcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. En av bäckarna i kustområdet har vatten med höga närsalthalter (Dokab & Östensson 2007).
7 (22) 1.2 Kulturlandskapet 1.2.1 Kulturlandskapsregioner Blekinge Större delen av Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden ligger helt inom landskapsregionen Blekinge. Den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark bildar regionens norra gräns. Småbygder påträffas här över högsta kustlinjen. Mestadels ensamgårdar eller gårdsgrupper som uppkommit genom sen delning av ensamgårdar, omgärdade av ett ängs- och beteslandskap som på sina håll är välbevarat. Mot söder vidtar dalbebyggelse med relativt stora höjdskillnader, välbevarade byar och små samhällen. I zonen mot de mer uppodlade delarna förekommer tätt sammanliggande hemmansdelar på geometriskt reglerade tomter en 1700-talsföreteelse. I den norra delen möts relativt väl avgränsande slättbygder som utvecklats i de sedimentfyllda, nord-sydliga sprickdalarna. I kustzonen förekommer fiskelägen, rester av stenhantering, ett agrart näringsfång med ängsoch betesmarker samt strandängar. Stora delar av Blekingekusten domineras emellertid av sommar- och fritidsbebyggelse (Helmfrid 1994). 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut 2006. Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden berörs av två sådana regioner. Östra höglandet, region 12 Ett område vars agrara bebyggelselägen etablerades under framförallt medeltid. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Den är kullig och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Jordbrukens driftsinriktning ligger på nötkreatur och skog. På åkermarken odlas framförallt vallväxter och fodersäd (Antonsson 2006). Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog och fritidsbebyggelse (Antonsson 2006).
8 (22) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Kustavrinningsområdena Saxemara-Skönevik och Väbynäs är tämligen små avrinningsområden med förhållandevis små vattendrag där är antalet fornlämningar och landskapsstrukturer vid vatten fåtaliga i jämförelse med grann-avrinningsområdena Ronnebyån och Vierydsån, som säkert även haft betydelse för landskapet inom Saxemara- Skönevik och Väbynäs. Förhistoriska boplatsanläggningar vittnar om att människan tidigt slagit sig ner på platsen för odling, jakt och fiske. Landskapet är småbrutet och vattnet har haft betydelse för jordbrukets rationaliseringar och för ängs- och betesdriften. Värdefulla strandbetesmarker har således uppkommit och hävdas än idag. Historiskt hade såväl utmark som inägomark inslag av lövskog i det småbrutna landskapet. Längs kusten har fiskelägen vuxit fram, exempelvis Bökevik i Bräkne-Hoby socken. I avrinningsområdet finns även ett antal brunnar och källor registrerade i fornminnesregistret. Dessa har varit viktiga för människans folktro, läkekonst, tillgång till färskvatten och som mötesplatser. Om detta vittnar även närheten till kurorten och kulturreservatet Ronneby Brunn. Tre kvarnlämningar har påträffats vid Tornerydsbäcken. De finns även återgivna i Generalstabskartan från ca 1830-1840. Generellt sett är terrängen för flack för vattenkraftutvinning. 1.4 Vattenförvaltning Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Transporten av närsalter till havet mäts nära mynningen av kustområdets. Inom avrinningsområdet sker ingen övervakning av prioriterade ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte (Dokab & Östensson 2007). 1.4.1 Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Inget vattendrag eller sjö är statusklassat inom avrinningsområdet. 1.4.2 Kemisk status Inget av ytvattenförekomsterna i Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden är statusklassade. Generellt uppnår inga svneska vattendrag god kemisk status på grund av för höga halter av kvicksilver. I Sverige överstiger kvicksilver gränsvärdet i alla
9 (22) ytvattenförekomster; sjöar, vattendrag och kustvatten. Den främsta anledningen till att kvicksilverhalterna i vattnet är för höga är internationellt luftnedfall under en lång tid. 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen 2.1.1 Natur- och kulturvattendrag Inget vattendrag inom Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden har pekas ut som natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag. 2.1.2 Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Kartbilaga 3 Värdefulla vatten och natur Av de nationellt värdefulla vattnen har inget område inom kustavrinningsområdena pekats ut. Av de nationellt särskilt värdefulla vattnen har Riksantikvarieämbetet pekat ut området: KR:K:001 Ronneby Brunnspark. 2.1.3 Riksintressen naturvård Kartbilaga 3 Värdefulla vatten och natur Inom Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden finns två riksintresseområden för naturvården: Bräkne-Hoby skärgård (NK10) Skärgården med dess talrika morän- och klippöar har mycket stor betydelse för häckande sjöfågel, t ex ejder och storskarv, samt för rastande och övervintrande fågelarter. Hela skärgården är ett viktigt reproduktionsområde för sill och sik samt vandrings- och uppväxtområde för havsöring. De viktigaste delområdena beskrivs var för sig. Nässjön-Vierydsåns dalgång (NK34) Bommerstorp öster om Nässjön uppvisar ett varierat odlingslandskap med inslag av orörda ädellövskogar. Hagmarkerna är delvis artrika och innehåller flera hävdgynnade växtarter som axveronika, stortimjan, gullviva samt Adam och Eva. Området innehåller flera rödlistade arter av lägre växter och djur, exempelvis de vedlevande svamparna tårticka och skillerticka. 2.1.4 Natura 2000 Kartbilaga 3 Värdefulla vatten och natur Inom Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustområden ligger två Natura 2000-områden utan någon vattenanknytning:
10 (22) Brunnsskogen (SE0410208) Åbacka (SE0410039) 2.1.5 Naturreservat Kartbilaga 3 Värdefulla vatten och natur Inom kustavrinningsområdena Saxemara-Skönevik och Väbynäs ligger tre naturreservat. Det finns inga kulturhistoriska värden kopplade till vattnet i avrinningsområdet. Wallanders Åbacka (2000083) Sonekulla-Biskopsmåla (2000056) Södra Brunnsskogen (205429) 2.1.6 Riksintressen för kulturmiljövården Kartbilaga 4 Riksintresse kultur, kulturreservat, BBR och FMIS Ronneby brunn/blekan - Fridhem - Rönning [K 10] (Ronneby sn) Motivering: Välutbyggd brunnsmiljö med kringfunktioner från det sena 1800-talet. En av landets mest besökta kurortsmiljöer. Uttryck för riksintresset: Bebyggelse med välbevarad panelarkitektur och stor brunnspark. Inom Blekan, Rönninge och Fridhem, finns till brunnsverksamheten knuten bostads- och pensionatsbebyggelse. Bevarad tomtstruktur och gatunät (RAÄ 2013). 2.1.7 Kulturreservat Kartbilaga 4 Riksintresse kultur, kulturreservat, BBR och FMIS Kulturreservatet Ronneby Brunn Ronneby brunnspark är det enda kulturreservatet i Blekinge som delvis ligger inom Saxemara-Sköneviks KARO och delvis inom Ronnebyåns HARO. Brunnsmiljön härrör från 1800-talet och är Sveriges kanske bäst bevarade brunnsmiljö från den klassiska brunnsdrickningstiden. Brunnsdrickningen har förekommit här sedan tidigt 1700-tal. År 1873 bildades ett nytt bolag, Ronneby hälsobrunn, med avsikten att genom kapitaltillskott och utvidgning av verksamheten skänka förnyelse åt Ronneby brunn. Den nya anläggningen var i stort sett färdigbyggd vid sekelskiftet. Den omfattade då bl.a. ett brunnshotell, brunnshall, tre badhus, gymnastiksal och restaurang. Sexton villor hade uppförts för brunnsgästerna och personalen. Byggnaderna hade en tidstypisk brunnsarkitektur och utgjorde med sina trähus och sin snickarglädje fram till 1950-talet en vanligt enhetlig brunnsmiljö från slutande 1800- tal (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Brunnsskogens många historiska spår ger belägg för att Ronneby Brunn i högsta grad är
11 (22) att betrakta som en speciell kulturmiljö, som inte bara har en anknytning till ett äldre odlingslandskap utan dessutom har ett extra kulturlager som skogspark. Flera kulturhistoriska fysiska objekt (som fornminnen, hägnadssystem, stig- och vägsystem, terrasser, stentrappor, husruiner) finns kvar som spår. Dagens högre vegetation (i form av trädformer, dominerande trädslag etc.) är också mycket speciell och starkt knuten till de park- och turistideal som utvecklades under Hälsobrunnens storhetstid som bygger på de värden som togs tillvara i den före detta utmarken och inägostrukturen. Stora delar av Brunnsskogen har med sin trädkontinuitet höga naturvärden framförallt knutna till grova träd och död ved. Flera hotade arter av insekter, mossor och lavar förekommer. Härav är enligt artdatabankens lista över rödlistade arter hela området av riksintresse för naturvården och delar av området ingår också i EU:s ekologiska nätverk; Natura 2000. (Länsstyrelsens beslut 2003-04-04, Dnr 436-4595-02). 2.1.8 Byggnadsminnen och kyrkor (BBR) Kartbilaga 4 Riksintresse kultur, kulturreservat, BBR och FMIS Det finns inga byggnadsminnen inom något av avrinningsområdena. Inom Skönevik- Saxemara KARO finns en kyrka, Saxemara kyrka. Denna har dock ingen direkt vattenanknytning. 2.1.9 Övrig information Det ligger inget RAMSAR-område i avrinningsområdet. 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar 2.2.1 Regionalt och kommunalt kulturmiljöprogram Ronneby kommun har ännu inget heltäckande kommunalt kulturmiljöprogram. I Blekinges regionala kulturmiljöprogram ligger ett utpekat område inom avrinningsområdet. Bökevik, Bräkne-Hoby socken (81.12) Bökevik är det bäst bevarade fiskeläget av äldre typ inom kommunen. Här finns exempel på tidig sommargästbebyggelse samt partier av ålderdomligt odlingslandskap. Gården Bökevik 1:2 flyttades ut från byn efter laga skiftet. På dess utmark uppkom ett fiskeläge, vars äldsta bebyggelse på östra sidan om viken härstammar från mitten av 1800- talet. Västra sidan, Herrskapssidan, bebyggdes efter sekelskiftet. Sommargästbebyggelsen smälter väl in i miljön. Karaktäristiskt för Bökevik är den klara skillnaden i bebyggelsen på vikens ömse sidor. På den östra sidan ligger det några faluröda hus i traditionell utformning med tillhörande bodar och bryggor vid stranden. På den västra sidan ligger husen glesare, har friare former och är målade i ljusare färger. Byn ligger på en höjd ned mot en havsvik. Här har i äldre tider legat ett mindre fiskeläge. Av fisket finns endast några sjöbodar kvar. På sluttningen ligger boningshusen med sina uthus.
12 (22) Bebyggelsen är småskalig och husen byggdes efter gamla traditioner. De vanligaste hustyperna är enkelstugor eller små framkammarstugor. De flesta husen är rödfärgade med vitmålade hörnlister och omfattningar. Bökevik illustrerar på ett utmärkt sätt hur ett mindre fiskeläge kunde se ut från mitten av 1800-talet fram till vår tid (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). 2.2.2 Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 4 Riksintresse kultur, kulturreservat, BBR och FMIS Tabellen visar de fornlämningar som registrerats i FMIS och som ligger inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt och ligger inom avrinningsområdet. De blåmarkerade lämningarna har starkare vattenanknytning än övriga. Lämningstyp Punkt Linje Yta Totalt Boplats 1 1 Brott/täkt 2 2 Brunn/källa 2 2 Bytomt/gårdstomt 1 1 Fossil åker 2 2 Färdväg 2 2 Förvaringsanläggning 1 1 Grav markerad med sten 1 1 Hamnanläggning 1 1 Husgrund, historisk tid 1 1 Kvarn 1 1 2 Lägenhetsbebyggelse 3 13 16 Småindustriområde 1 1 Stensättning 2 2 Vägmärke 1 1 Övrigt 1 1 Totalt 13 3 21 37 Småindustriområde (Ronneby 818) Kvarnlämning bestående av en kvarngrund, tre kvarnrännor samt en dammvall. Kvarngrunden kallmurad och i anslutning till grunden finns tre kvarnrännor. Dammvallen har kallmurat ytterliv och bäckfårans sidor är kallmurade upp- och nedströms (FMIS 2014-08-06). Hamnplats (Ronneby 800) Lastageplats för utskeppning av sten. Inom området finns två stenutfyllnader/bryggor. Ett flertal sentida bryggor för nöjesbåtar finns också inom området (FMIS 2014-08-06). Kvarn (Ronneby 1011) Kvarnlämning av hjulkvarn, bestående av en dammvall med kallmurat ytterliv. Dammvallen är 3-4 m bred och har fungerat som vägbank. Kvarnplats för Torneryd vid storskiftet år 1783 (FMIS 2014-08-06).
13 (22) Kvarn (Ronneby 1005) Kvarnlämning bestående av två kallmurade kvarnrännor. Till området leder en väg över en bro (FMIS 2014-08-06). Ingen av ovan nämnda kvarnar har kunnat hittas i Winnings (1940) kartläggning av svenska kvarnar. 2.2.3 Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. 2.2.4 Broar och värdefulla vägmiljöer Vägverkets nationella plan för bevarandevärda broar (Vägverket 2005) tar inte upp några broar inom kustavrinningsområdena. Inga broar inom avrinningsområdet finns registrerade i fornminnesregistret, FMIS. Broar i Blekinge (Eriksson 1982) är en kulturhistorisk inventering av broar utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen som genomfördes 1982. Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumreringen utan enbart med vilken grupp bron tillhör. Det är därmed oklart om någon bro i avrinningsområdet har inventerats. 2.2.5 Dammar och vandringshinder Äldre dammvallar beskrivs i fornminnesregistret, FMIS, som del i kvarnmiljöer. Inga dammar är registrerade i Svenskt dammregister (SMHI) inom Saxemara-Sköneviks och Väbynäs kustavrinningsområden. Inga vandringshinder är heller registrerade i Blekinges länsplan för biologisk återställning (Axelsson & Jezek 2007) inom kustavrinningsområdena. 2.2.6 Dikningsföretag och historiska våtmarker Kartbilaga 5 Dikesföretag och Historiska våtmarker Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag som länsstyrelserna har. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte digitaliserats. Vidare har inte typ av dikningsföretag och utförande analyserats. Kartbilden visar var i avrinningsområdet rensningar och rätningar sannolikt kan hänföras till dikningsverksamhet. Av kartan framgår att våtmarker i historisk tid har funnits väster och öster samt söder om Långasjön och Torneryd. Samma våtmarker verkar finnas kvar i dag. Vattendragen i avrinningsområdet är tydligt hydromorfologiskt påverkade genom rätning. Dikningsföretagen
14 (22) finns söder om Härstorpssjön norr om Saxemara, vid Vieryd och Väbynäs. Kartbilden visar en tydlig koppling mellan utdikning och utvinning av jordbruksmark. Tabellen visar registrerade dikningsföretag. Namn Typ Socken Bökevik Dikningsföretag Ronneby Ebbamåla-Långkärra-Guttamåla Dikningsföretag Ronneby Skönevik Dikningsföretag Ronneby Skönevik-Guttamåla Dikningsföretag Ronneby Skönevik-Saxemara Dikningsföretag Ronneby Spjälkö Dikningsföretag Ronneby Svanevik Dikningsföretag Ronneby Torneryd-Långkärra Dikningsföretag Ronneby Vieryd Dikningsföretag Ronneby Väby Dikningsföretag Bräkne-Hoby 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer Med hänvisning till rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011). Kärnområde för boskapsskötsel eller hög andel naturliga fodermarker i sydöstra Sverige (mader). 2.4 Sällsynta och unika limniska miljöer Fiske- eller sjöbodar bevarade Exempelvis fiskeläget i Bökevik. 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Tematisk prioritering Kvarn- och såginventering i Blekinge och Skåne län med dokumentation och värdering av lämningar samt bevarade anläggningar. Damminventering och värdering Kraftverksinventering och värdering
15 (22) Kulturmiljöprogram bör kompletteras med exempelvis vattenanknutna kulturmiljöer. Detta är nödvändigt för att få en förståelse för landskapets byggstenar. Sällsynta och unika limniska miljöer bör inventeras utifrån listan i förstudien (Dedering 2011). 3.2 Geografisk prioritering Värdering av vandringshinder eller andra åtgärder då vattendragen har statusklassats. Kulturhistorisk värdering av kvarnmiljöer i Tornerydsbäcken. 4 Förkortningar Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV - Vägverket 5 REFERENSER Antonsson, H. 2006. Landskapets karaktärsdrag En beskrivning för infrastruktursektorn. Vägverket 2006:33. Axelsson & Jezek. 2007. Länsplan för fiskevård och biologisk återställning i kalkade vatten i Blekinge län 2007-2010. Länsstyrelsen Blekinge län 2007:13. Dedering, C. 2011. Förstudie; Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Länsstyrelsen Kalmar län. Dokab, R & Östensson, E. 2007. Miljöövervakning av vatten tillstånd hos inlands-, kustoch grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Södra Östersjöns vattendistrikt 2007:1. Eriksson, A. 1982. Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. Helmfrid S (red.). 1994. Sveriges nationalatlas (SNA) Kulturlandskapet och bebyggelsen. Länsstyrelsen i Blekinge län. 1983. Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län: del I-III.
16 (22) Riksantikvarieämbetet. 2013. Riksintressen för kulturmiljövården Blekinge län (K). Dokument uppdaterat 2013-09-11. Rollof, Y. 1977. Sveriges inre vattenvägar: Del 1 Skåne, Blekinge, Halland och Småland. Rabén & Sjögren 1977. SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag: ett nytt angreppsätt. Slutbetänkande av Vattendragsutredningen. Stockholm. Vägverket. 2005. Nationell plan för bevarandevärda broar 2005:151. Winning, J. 1940. Svenska Kvarnar. Esselte AB: Stockholm 1940. Digitala Länsstyrelsen i Blekinge län. Riksintresse naturvården. Tillgänglig 2014-08-04, från: http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/sitecollectiondocuments/sv/samhallsplanering-ochkulturmiljo/planfragor/riksintressen/natur.pdf Vatteninformationssystem Sverige, VISS. Tillgänglig 2014-08-04, från: http://www.viss.lansstyrelsen.se Riksantikvarieämbetet. Fornminnesregistret (FMIS). Tillgänglig 2014-08-06, från: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Förkortningar Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket
17 (22) JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV Vägverket Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985. Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Natura 2000-arter Arter som nödvändigtvis inte behöver finnas inom ett Natura 2000- område men som skyddas enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner.
18 (22) Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturmiljölagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturmiljölagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit före år 1850. Lämningarna ska även ha tillkommit genom äldre tiders bruk och ha varit varaktigt övergivna. Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök. q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se. Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som
19 (22) påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/. Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950 (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa
20 (22) bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen). Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002-2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket).
21 (22) Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900- talets broar industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Flottning - År 2013 genomfördes en inventering av flottningslämningar i södra Sverige. Inventeringen finns som GIS-skikt och en rapport publicerad av Länsstyrelsen i Kronobergs län. Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, 1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes).
22 (22) Referensavsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946)