Det finns många djurarter som är unika för Sri Lanka. Landet har ett ganska stort elefantbestånd, som lever skyddat i flera nationalparker.

Sri Lanka https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/ Sri Lanka är en önation i Indiska oceanen, sydöst om Indien. 1983 2009 plågades landet av ett inbördeskrig, som krävde uppemot 100 000 människors liv. Bakom kriget låg motsättningar mellan landets största folkgrupp, singaleserna, och den tamilska minoriteten. I krigets slutskede krossades den tamilska gerillan av regeringsstyrkorna. Anklagelserna om brott mot de mänskliga rättigheterna i samband med slutstriderna är många. Geografi Sri Lanka är en önation i Indiska oceanen, strax sydöst om Indiens sydspets. Landet består av en stor huvudö och närliggande småöar. Till ytan är Sri Lanka ungefär jämstort med Irland. I de inre delarna av södra Sri Lanka ligger ett höglandsområde med bergstoppar på över 2 000 meters höjd. Runt bergsområdet breder lågland ut sig. I de inre delarna av södra Sri Lanka ligger ett höglandsområde med bergstoppar på över 2 000 meters höjd. En av de högsta topparna är Adam s Peak (Sri Pada) som syns vida omkring. Hit vallfärdar främst buddister och hinduer, men berget hålls som heligt även av muslimer och kristna. Från höglandet som täcks av lågväxande skog och gräsmark rinner floder i alla väderstreck. Runt bergsområdet breder lågland ut sig. I sydväst där det regnar mycket dominerar regnskog. Låglandet består i övrigt mest av skoglös savann. Längs kusterna, som präglas av sandstränder och laguner, växer en del mangroveskog. Totalt är ungefär en femtedel av landytan täckt av skog. Det finns många djurarter som är unika för Sri Lanka. Landet har ett ganska stort elefantbestånd, som lever skyddat i flera nationalparker. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/48

Yta 65 610 km2 (2017) Tid svensk + 4,5 timmar Angränsande land/länder - Huvudstad med antal invånare Sri Jayawardenapura Kotte (förstad till Colombo, administrativ huvudstad, 126 000 invånare), Colombo (kommersiell huvudstad, över 5 miljoner i storstadsregionen) (uppskattning 2010) Övriga större städer Dehiwala-Mount Lawinia 235 000, Moratuwa 205 000, Trincomalee 127 000, Kandy 121 000 (uppskattning 2010) Högsta berg Pidurutalagala (2 524 m ö h) Viktiga floder Mahaweli Klimat Sri Lankas klimat är tropiskt och präglas av monsunvindar. Nordostmonsunen blåser december till mars och sydvästmonsunen maj till oktober. Temperaturen är hög och varierar föga mellan årstiderna. Mest regnar det i sydväst, där det i snitt faller omkring 2 500 mm nederbörd per år. Även höglandet får en del regn, medan det är torrt i nordväst och sydöst. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/48

Temperaturen är hög. Den varierar föga mellan årstiderna och under dygnet, men skiljer sig mellan regionerna. I sydväst är det varmt. I Colombo ligger medeltemperaturen på 27 grader. Ännu varmare är det längst i norr, upp till 38 grader. I högländerna är medeltemperaturen omkring 18 grader. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Colombo 28 C (april), 26 C (dec) Medelnederbörd/månad Colombo 370 mm (maj), 89 mm (jan) Befolkning och språk Sri Lanka är tätast befolkat i sydväst, där huvudstaden Colombo ligger. De torra områdena i norr och öster är glest befolkade, med undantag för Jaffna-halvön längst i norr. Befolkningstillväxten är låg jämfört med andra utvecklingsländer. Födelsetalen har hållits nere genom familjeplanering, dvs nationella upplysningskampanjer i syfte att förmå föräldrar att skaffa färre barn. De relativt låga födelsetalen i kombination med en allt längre livslängd har gett Sri Lanka en av de äldsta befolkningarna i Asien. I landet finns flera folkgrupper. Flest är singaleserna som utgör tre fjärdedelar av befolkningen. De anses ha sitt ursprung i norra Indien men invandrade till Sri Lanka för omkring 2 500 år sedan. Näst största folkgrupp är tamilerna, som delas in i lankesiska och indiska tamiler. Båda grupperna har sitt ursprung i södra Indien. De lankesiska tamilerna kom liksom singaleserna till Sri Lanka före vår tideräkning. De utgör majoritet i de norra och östra delarna av landet. De indiska tamilerna kom under kolonialtiden på 1800-talet för att arbeta på plantager. De lever än idag främst i plantageområdena i det centrala höglandet; de kallas även bergstamiler. De båda grupperna har trots sitt gemensamma ursprung knappt några band till varandra och de indiska tamilerna stod utanför det inbördeskrig mellan singelser och tamiler som pågick från 1983 till 2009 (se Modern historia). Tamilerna upplever sig ofta som andra klassens medborgare och anser sig vara diskriminerade på många samhällsområden. De lankesiska tamilernas kamp för en självständig stat i norr utgjorde bakgrunden till inbördeskriget som krävde 80 000 100 000 människors liv. Över en halv miljon människor beräknas ha flytt landet medan drygt två miljoner andra tvingades lämna sina hem men blev kvar i Sri Lanka. Efter kriget befann sig runt 300 000 internflyktingar i regeringskontrollerade läger. Fortfarande 2014 hade uppemot 90 000 av dem inte kunnat återvända hem (se Aktuell politik). En relativt stor minoritet utgörs av muslimer. De kallas officiellt morer (ett gammalt spanskt ord för nordafrikaner). En del av dem har påbrå från arabiska handelsmän som kom till ön för många hundra år sedan, men de flesta är etniska tamiler som konverterat från hinduismen. De bor utspridda längs kusterna, inte minst i östra provinsen där de utgör ungefär en tredjedel av befolkningen. Muslimerna kom ofta i kläm under inbördesstriderna mellan singaleser och tamiler (se Modern historia), och har de senaste åren blivit måltavla för radikala buddistiska grupper som anser att muslimerna har för mycket inflytande i samhället. Buddistiska munkar har lett våldsamma attacker mot moskéer och muslimska företag och flera dödsoffer har krävts (se Aktuell politik). Bland muslimerna finns en liten grupp kallad malajer, vars förfäder kom från Java under det holländska kolonialväldet på 1600- och 1700-talet. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/48

En annan minoritet är burgerna, som är ättlingar till holländska och portugisiska kolonisatörer. Ursprungsbefolkningen vedda har nästan helt trängts undan av de andra folkgrupperna. Ett okänt antal, kanske tusen personer, lever i otillgängliga trakter. Liksom indierna är singaleserna och tamilerna indelade i kaster (sociala klasser). Alla föds in i en viss kast och kasttillhörigheten avgör allt från personens karriärmöjligheter till val av partner. Trots att diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden spelar kastväsendet fortfarande en viktig roll, inte minst inom politiken. De flesta indiska tamiler tillhör lägre kaster. Språk Singaleserna talar ett indoeuropeiskt språk, singalesiska eller sinhala, som är besläktat med språk som talas i norra Indien. Tamilernas språk tamil är ett dravidiskt språk som även talas i den sydindiska delstaten Tamil Nadu. Det gamla kolonialspråket engelska är på tillbakagång som förstaspråk men talas fortfarande av många i de övre samhällsklasserna. Engelska används också till viss del inom förvaltningen. I religiösa sammanhang används pali (theravadabuddismens heliga språk), arabiska och sanskrit. Frågan om officiellt språk var länge känslig. När singalesiskan gjordes till landets enda officiella språk 1956 protesterade tamilerna kraftigt och oroligheter utbröt i hela landet. Sedan 1988 är även tamil officiellt språk. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 21 203 000 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 329,1 (2014) Andel invånare i städerna 18,4 procent (2016) Nativitet/födelsetal 15,6 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 7,1 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 0,8 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,3 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 51,2 procent (2014) Förväntad livslängd 75 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 78 år (2015) Förväntad livslängd för män 72 år (2015) Folkgrupper singaleser 74 %, tamiler 18 %, muslimer 7 %, övriga 1 % Språk singalesiska och tamil är officiella språk 1 1. engelska gångbart, i religiösa sammanhang används pali, arabiska och sanskrit https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/48

Religion Författningen slår fast att religionsfrihet ska råda, men också att staten ska främja buddismen. Nästan alla singaleser bekänner sig till theravadabuddismen, det vill säga samma typ av buddism som förekommer i Burma, Thailand, Laos och Kambodja. För anhängarna av theravadabuddismen, den lilla farkosten, står Buddhas filosofi i centrum och Buddha ses som en vishetslärare och ett föredöme men inte som en frälsargestalt vilket är fallet inom mahayanabuddismen, den stora farkosten, som finns i till exempel Tibet, Kina, Japan, Korea och Vietnam. Det finns tre buddistiska munkordnar som tillsammans kontrollerar betydande egendomar i det inre av Sri Lanka. Dessa ordnar, med sina drygt 50 000 munkar, har ett stort inflytande över opinionsbildningen i landet. Omkring 6 000 buddisttempel ligger utspridda över Sri Lanka och i landet finns flera av de viktigaste buddistiska vallfärdsmålen (se Kultur). Omkring en sjättedel av befolkningen är hinduer, däribland majoriteten av landets tamiler. Islam kom till Sri Lanka på 700- och 800-talen med arabiska handelsmän. Muslimer antas också ha invandrat från Indien under århundradenas lopp. Muslimerna bekänner sig till islams huvudriktning sunni. Katolicismen dominerar inom landets kristna minoritet. Det finns både kristna singaleser och kristna tamiler. De lever huvudsakligen i den sydvästra delen av landet. Den religiösa toleransen har som regel varit stor, men på senare år har buddistiska extremister börjat attackera landets muslimska minoritet som de menar har för stort inflytande i samhället. Buddister har också, men i mindre omfattning, anfallit kristna som anklagas för påstridigt missionerande. Utbildning Utbildningsnivån i Sri Lanka är högre än i många andra utvecklingsländer; i genomsnitt kan drygt nio av tio lankeser läsa och skriva. Bland yngre människor kan i stort sett alla läsa och skriva. Avgiftsfri och obligatorisk skola har funnits sedan 1940-talet. Barnen börjar i skolan vid fem års ålder och måste enligt lag gå elva år i skolan. I stort sett alla barn påbörjar det första, femåriga stadiet och nästan nio av tio även det fyraåriga högstadiet. Därefter följer fyra gymnasieår varav de första två är obligatoriska. De sista två gymnasieåren är högskoleförberedande. Ungefär var tionde student går vidare till universitet och högskola. Utbildningsnivån är något lägre bland minoritetsgrupperna. Särskilt de indiska tamilerna (se Befolkning och språk) i höglandet släpar efter. Nästan alla skolor är statliga. Undervisningen sker på singalesiska eller tamil. De olika folkgrupperna får undervisning i sina respektive religioner. Vissa buddisttempel driver skolor, så kallade pirivenas. Under kolonialtiden (1802 1948) gav britterna tamilerna bättre möjligheter till utbildning än övriga folkgrupper, ett förhållande som bestod även efter självständigheten. För att ändra på detta infördes 1974 ett strikt kvoteringssystem till universiteten. Systemet gjorde att många tamiler inte kunde studera på universitet, något https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/48

de upplevde som diskriminerande. En följd av systemet är att det numera råder brist på tamiltalande lärare. Sri Lanka har 15 universitet och en rad högskolor, men antalet platser på de högre utbildningarna är begränsat. Dessutom är utbildningsprogrammen dåligt anpassade till efterfrågan på arbetsmarknaden. För få naturvetare och för många humanister utbildas vilket får till följd att många unga akademiker går arbetslösa. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 94,1 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 24,4 (2012) Läs- och skrivkunnighet 91,2 procent (2010) Kostnader för utbildning i andel av BNP 1,6 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 9,8 procent (2013) Kultur Den lankesiska kulturen har präglats av närheten till den indiska kontinenten. Singalesernas litteratur, som är starkt påverkad av buddismen, går tillbaka till början av vår tideräkning. Den skrevs inledningsvis på det litterära språket elu, men verk på singalesiska finns bevarade sedan 900-talet. Kända tidiga verk är de historiska krönikorna om Sri Lanka, Dipavamsa och Mahavamsa, som i original skrevs på språket pali (theravadabuddismens heliga språk). Under 1400- till 1600-talet var singalesisk diktning framstående. Den mest kände diktaren är 1600-talspoeten Alagiyavanna Mukaveti. Under 1900-talet växte en modern inhemsk litteratur fram, med företrädare som Martin Wickramasinghe, Ann Ranasinghe och Romesh Gunesekera. I den moderna singalesiska litteraturen är det framför allt novellerna som har lyskraft. På tamil skrivs främst noveller och poesi. De mest utpräglade arkitektoniska verken är de buddistiska stuporna, stora domformade byggnadsverk som ofta hyser reliker. De flesta stuporna ligger i dag i ruiner. De mest kända, Thuparama dagaba och Ruwanweli dagaba i Anuradhapura, byggdes under århundradena före vår tideräkning. I staden finns också Sri Mahabodhi-trädet, ett av världens äldsta träd, och ett skott från det träd som Buddha ska ha fått sin uppenbarelse under. Heliga tandens tempel i staden Kandy är ett annat buddistiskt vallfärdsmål. Sri Lankas mest kända konstverk är klippmålningarna vid Sigiriya, utförda på 500-talet. De visar himmelska nymfer som sprider blommor. Traditionella maskdanser och dansdramer ackompanjeras av trummor. I Heliga tandens tempel har den avancerade ves-dansen utvecklats ur indiska dansdramer skrivna på sanskrit. Ves dansas av särskilda tempeldansare. I ves blandas sanskritdramat med traditionella förbuddistiska danser. Särskilt kända är djävulsdansarna som utför komplicerade danser iklädda masker. Som första drama på singalesiska räknas Ediriweera Saratchandras Maname (Kunganamn) från 1956. Filmer produceras endast på singalesiska, tamilspråkiga filmer importeras från Indien. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/48

Massmedier Enligt författningen råder tryck- och yttrandefrihet, men den begränsas i verkligheten av antiterroristlagar samt en rad andra lagar som regeringen utnyttjar för att styra och kontrollera mediernas verksamhet. Under inbördeskriget (1983 2009) var det vanligt med hot, överfall, mord och kidnappningar av journalister. Rapporteringen från konfliktområdena var mycket begränsad då oberoende journalister stängdes ute. När kriget var över lovade president Mahinda Rajapaksa stärkt stöd för journalister och yttrandefriheten, men detta har inte infriats. Den som är kritisk mot regeringen lever farligt och riskerar inte bara hot och trakasserier. Flera mord på journalister har förblivit ouppklarade och många mediearbetare har misshandlats och gripits. Organisationen Reportrar utan gränser har kallat Sri Lanka ett av världens farligaste länder för journalister; många har valt att lämna landet. De som stannar kvar ägnar sig ofta åt självcensur för sin egen säkerhets skull. Ämnen som bör undvikas är kritik av president Rajapaksa och hans administration eller eventuella krigsbrott från regeringsstyrkornas sida under slutfasen av kriget. Lankesiska medier har annars traditionellt ägnat mycket utrymme åt politisk debatt och regeringskritik. Numera är det bara ett fåtal oberoende medier som håller den traditionen levande. Ett exempel på våld mot journalister ägde rum i april 2013 då sex maskerade, singalestalande gärningsmän attackerade den oppositionella, tamilspråkiga tidningen Uthayans redaktion i Kilinochchi i norra Sri Lanka. Av de åtta medarbetare som var närvarande vid angreppet skadades två allvarligt då de okända angriparna misshandlade dem. Det var fjärde gången bara under 2013 som tidningen, dess personal och distributörer angreps. Uthayan har attackerats flera gånger under de senaste åren och flera medarbetare har dödats. Chefredaktören flydde utomlands efter att nästan ha misshandlats till döds vid en liknande attack 2011. I juli 2014 förbjöds frivilligorganisationer att utan speciellt tillstånd ha några som helst kontakter med medier, som att hålla presskonferenser eller skicka ut pressmeddelanden. Staten står som ägare till en rad tidningar och TV- och radiostationer, och de är ofta regeringsvänliga. Den statskontrollerade mediekoncernen ANCL äger två av de största dagstidningarna; Dinamina, som publiceras på singalesiska, och engelskspråkiga Daily News. Största dagstidning är den privatägda Lankadipa, som ges ut på singalesiska med en upplaga på 160 000. Störst upplagor har söndagstidningarna Irida Lankadipa och Silumina. Andra tidningar med stor spridning är de singalesiskspråkiga Divaina och Lakbimisamt engelskspråkiga The Island och Daily Mirror. Av den handfull dagstidningar som ges ut på tamil är Virakesari och Uthayan störst. Webbaserade medier har fått allt mer inflytande även om bara en mindre del av lankeserna har internetanslutning (21 procent 2013). En vidare spridning motverkas av de höga avgifterna. Regeringen har utvidgat de lagar som styr traditionella medier till att även omfatta internet, och myndigheterna blockerar sajter som de inte gillar. De oberoende sajterna Groundviews.org och Vikalpa.org är exempel på medier som trots det hårda medieklimatet publicerar artiklar om känsliga frågor. Det finns två statliga TV-bolag och två statliga radiobolag vilka sänder program på singalesiska, tamil och engelska. Sedan 1990-talet finns också ett antal privata radio- och TV-kanaler. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 60,3 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/48

103,2 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 25,8 (2014) Politiska partier Två partier har dominerat politiken sedan självständigheten 1948, men de har som regel behövt bilda allianser med mindre partier för att uppnå majoritet i parlamentet. Vänsterpartiet Sri Lankas frihetsparti (Sri Lanka Freedom Party, SLFP) som leder regeringen sedan 2004 grundades på 1950-talet. Då kallade sig partiet socialistiskt men står numera för politisk mångfald och marknadsekonomi. SLFP dominerades länge av släkten Bandaranaike. Sedan grundaren Solomon Bandaranaike mördats 1959 leddes partiet i många år av hans änka Sirimavo Bandaranaike. Deras dotter Chandrika Kumaratunga var president 1994 2005. Hennes efterträdare Mahinda Rajapaksa valdes om med god marginal i början av 2010, men blev slagen av partikamraten Maithripala Sirisena i presidentvalet 2015. SLFP backade kraftigt i parlamentsvalet i augusti 2015. Det högerorienterade Förenade nationella partiet (United National Party, UNP) var landets första regeringsparti och satt senare vid makten 17 år i sträck från 1977 till 1994. UNP leddes under många år av släkten Senanayake och har haft starkt stöd inom landets näringsliv. Mellan krigsslutet 2005 och maktskiftet 2015 tappade partiet mark, men hamnade åter i regeringsställning sedan Sirisena vunnit presidentvalet i januari 2015 (se Aktuell politik). I nyvalet till parlamentet i augusti 2015 gick UNP kraftigt framåt och mer än fördubblade sin representation i församlingen. Både UNP och SLFP har sin väljarbas bland singaleserna. UNP har ofta hanterat frågan om minoriteternas rättigheter med större försiktighet än SLFP, som har en mer singalesnationalistisk framtoning. SLFP kom till makten första gången 1956 genom att kräva att singalesiska skulle bli enda officiella språk, något som utlöste stora protester bland tamilerna. UNP:s försvagade ställning mellan 2005 och 2015 berodde enligt en del iakttagare på att ledaren Ranil Wickremasinghe ville fortsätta med fredsförhandlingar för att lösa konflikten med gerillan Tamilska Eelams befrielsetigrar (Liberation Tigers of Tamil Eelam, LTTE). President Rajapaksa valde istället konfrontation och i maj 2009 förklarades LTTE besegrat (läs mer om inbördeskriget i Modern historia). SLFP grundade 2004 alliansen Förenade folkets frihetsallians (United People's Freedom Alliance, UPFA) med en rad mindre partier. Flertalet är vänstergrupper men i UPFA ingår också partier som företräder tamiler, muslimer och singalesnationalistiska buddistmunkar. UPFA vann stort i parlamentsvalet 2010. Inför valet 2015 bildade UNP valförbundet Förenade nationella fronten för god politisk styrning (United national front for good governance) tillsammans med en rad minoritetspartier (se Kalendarium). Det vänsterextrema singalesnationalistiska partiet Folkets befrielsefront (Janatha Vimukthi Peramuna, JVP) är numera en etablerad kraft i parlamentet, trots ett våldsamt förflutet (se Modern historia). JVP var med och grundade UPFA men bröt sig ur redan året därpå. 2013 bildade den besegrade kandidaten i 2010 års presidentval, general Sarath Fonseka, Demokratiska partiet (Democratic Party, DP) som lyckades vinna några mandat i flera provinsval. Tamilska nationella alliansen (Tamil National Alliance, TNA) samlar flera partier som förespråkar ökat tamilskt självstyre i norra och östra Sri Lanka. Tidigare kämpade partiet för självständighet för tamilerna men det kravet övergavs efter inbördeskrigets slut. TNA ansågs stå den tamilska gerillan LTTE nära under kriget. I https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/48

valet 2015 blev TNA tredje största parti. Förvaltning och rättsväsen Sri Lanka är indelat i nio provinser med varsitt folkvalt parlament samt en regering. Högsta befattningshavare i varje provins är dock guvernören som utses av centralregeringen. På nivån under provinserna återfinns 25 distrikt vilka styrs av en utnämnd distriktssekreterare. Provinserna skapades genom ett tillägg till grundlagen 1987. Bakgrunden var tamilernas krav på självstyre i de tamildominerade områdena i norr och öster. Enligt tillägget ska provinserna bland annat få ha hand om utbildning, jordbruk, markfrågor, hälsovård och inre lag och ordning men i praktiken är självstyret ytterst beskuret. Provinsparlamenten har i praktiken ingen lagstiftande makt när det gäller något av dessa områden eftersom nationella lagar övertrumfar provinslagar. Provinsregeringarna är dessutom i stort sett helt beroende av centralregering för sina budgetar. Regeringen i norra provinsen har extra svårt att hävda sina rättigheter. Där har militären styrt sedan krigsslutet 2009 och trots Tamilska nationella alliansens överlägsna seger i provinsvalet 2013 fortsätter militären att kontrollera många samhällsfunktioner. Sommaren 2013 gjorde president Rajapaksa ett försök att få igenom ett grundslagstillägg som skulle ta ifrån provinsregeringarna den formella makten över statlig mark och polisväsendet i provinserna. Förslaget föll dock på motstånd hos ett antal ministrar, däribland den muslimske justitieministern. Korruption är utbrett problem, men ändå mindre än i andra länder i regionen. I organisationen Transparency Internationals årliga rankning av korruptionsgraden i världens länder låg Sri Lanka år 2012 på 79:e plats av 176 undersökta länder (Sverige kom på fjärde plats). Sri Lanka hamnade därmed på långt före grannländer som Indien, Bangladesh och Indonesien. Rättsväsen Rättssystemet ska enligt författningen vara fritt från politisk inblandning, men i praktiken utsätts det för politisk påverkan. Presidentens möjlighet att påverka domstolarnas sammansättning ökade genom en författningsändring 2010. Presidenten fick då fick sista ordet vid tillsättningen av offentliga tjänster. 2015 tog dock parlamentet beslut om att frånta presidenten rätten att göra dessa utnämningar. En händelse som kunde tolkas som ett utslag för politisk påverkan var när chefsdomaren vid Högsta domstolen ställdes inför riksrätt anklagad för korruption hösten 2012. Det skedde några månader efter att domstolen gått emot regeringen i en kontroversiell lagfråga (se Kalendarium). Fallet väckte stor opposition inom landets advokatkår och utomlands. På lägre nivå inom systemet frodas korruptionen. Den som kan muta sig fram har större chans att få juridisk hjälp. Inom familje- och arvsrätt tillämpar singaleserna sin traditionella rätt, tamilerna sin och muslimerna sin. Straff-, handels- och avtalsrätt är dock gemensam för samtliga folkgrupper. Det finns ingen domstol som prövar om landets lagar överensstämmer med författningen. Mänskliga rättigheter https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/48

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna har förekommit under alla regeringar, framför allt i kampen mot extremiströrelser. Tortyr och försvinnanden var periodvis vanliga inslag under det inbördeskrig som pågick 1983 2009 mellan Sri Lankas singalesiska befolkningsmajoritet och den tamilska minoriteten i norr (se Modern historia). Vad som hände under regeringens offensiv mot gerillan våren 2009 har varit särskilt debatterat. Våren 2011 konstaterade en expertgrupp från FN att det fanns "trovärdiga bevis" för att tiotusentals civila dödades i våldshandlingar begångna av såväl regeringssidan som den tamilska gerillan under krigets sista månader. Dödssiffran uppskattades till uppemot 40 000 människor. FN-gruppen skrev i sin rapport att vissa av våldshandlingarna kan ha varit krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, och rekommenderade att en internationell utredning av dessa skulle utföras. Flertalet civila dog enligt FN-experterna av artillerield från armén mot den zon där många civila var instängda. LTTE använde sig av omkring 330 000 civila som så kallade mänskliga sköldar mot arméns anfall - de som försökte fly sköts av gerillans soldater. FN:s slutsatser avvisades av Rajapaksa-regeringen som tillsatte egna utredningar. Dessa har i sin tur avfärdats som partiska och otillräckliga av omvärlden. När Sirisena valdes till president i början av 2015 tillkännagav han att hans nya regering skulle samarbeta med FN för att utreda anklagelserna om människorättsbrott begångna i krigets slutskede. I september samma år uppmanade FN:s råd för de mänskliga rättigheterna Sri Lanka att inrätta en särskild domstol för att utreda anklagelserna om krigsbrott begångna mellan 2002 och 2011 (läs mer om denna fråga i Kalendarium). Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna har fortsatt även efter krigsslutet. De som Rajapaksa-regeringen uppfattade som fiender - människorättsaktivister, journalister, politiska motståndare - riskerade att drabbas av godtyckliga gripanden, kidnappningar och utomrättsliga avrättningar. Enligt gällande lagar går det att hålla en person fängslad i upp till 18 månader utan rättegång. Tortyr rapporteras vara vanligt även vid rutinförhör. Mest utsatta är tamilerna som hävdar att de faller offer för systematisk diskriminering dels inom rättsväsendet, dels när det gäller tillsättning av offentliga ämbeten och möjligheterna att studera på universitet. De organisationer som jobbar för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter utsätts för trakasserier och hot, särskilt de som är verksamma i norra eller östra Sri Lanka där tamilerna är i majoritet. Alla lokala och utländska frivilligorganisationer måste vara registrerade hos myndigheterna och deras aktiviteter övervakas. Äldre historia Fynd av stenverktyg tyder på att människor har funnits på ön Sri Lanka i 500 000 år. Den lilla folkgruppen vedda utgör en rest av ursprungsbefolkningen. De större folkgrupperna kom betydligt senare till ön från Indien. Både singaleser och tamiler menar att de var först. Modern forskning gör gällande att singaleserna invandrade cirka 400 år före vår tideräkning, medan tamilerna kom ett par hundra år senare. De första singalesiska samhällena växte fram på den norra delen av ön. Från Indien kom på 200-talet f Kr buddismen som anammades av singaleserna. Mellan 200- och 1000-talet e Kr upplevde den buddistiska singalesiska kulturen en storhetsperiod. Då utvecklades bland annat ett avancerat system för att konstbevattna https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/48

risfält vilket låg till grund för välståndet. Upprepade invasioner från Sydindien ledde dock till att dessa kungadömen bröt samman under 1200-talet, och singaleserna flyttade till öns mer regnrika sydvästra del. En tamilsk provins grundades nu med indisk hjälp i norr. Den hade sin storhetstid på Jaffnahalvön kring 1300-talet. Kryddhandel lockade européer till ön. När portugiserna anlände 1505 fanns det två singalesiska kungadömen, Kotte och Kandy, i söder och ett tamilskt rike i norr. Dessutom fanns där muslimska morer, ättlingar till arabiska handelsmän som anlänt på 700- och 800-talen. Dessa kontrollerade kryddhandeln. Trots motstånd lyckades portugiserna kolonisera stora delar av ön inom ett sekel, och deras missionärer spred med viss framgång katolicismen. Britterna tar över I mitten av 1600-talet fördrevs portugiserna av nederländarna, som i sin tur besegrades av britterna i slutet av 1700-talet. Britterna kallade ön Ceylon och gjorde den till en brittisk kronkoloni. Den brittiska kolonisationen förändrade öns ekonomiska och sociala system i grunden. Tidigare hade ris odlats för inhemsk konsumtion. Huvuddelen av befolkningen var självförsörjande bönder. Under britternas styre infördes plantageodling av gummi och te för export. Skog skövlades och risodlingen utarmades. Ön lyckades inte längre vara självförsörjande på livsmedel. Penningekonomi infördes och befolkningen tvingades betala skatt. Som en motreaktion på de förändringar som kolonialismen fört med sig uppstod buddistiskt inspirerade nationalistiska strömningar mot slutet av 1800-talet. Främste ledare för denna rörelse var Anrika Dharmapala, som reformerade buddismen och lade grunden för den buddistisk-singalesiska nationalismen. Tanken föddes om ett Ceylon som hade i uppgift att bevara den rätta buddistiska tron. I början av 1900-talet uppstod bland den engelsktalande eliten en mer politisk nationalistisk rörelse. Kraven på självstyre ökade, samtidigt som minoritetsgrupperna, framför allt tamilerna, krävde skydd för sina intressen i utbyte mot stöd för singalesernas frihetssträvanden. I enlighet med en grundlagsreform 1931 infördes ett nationellt råd med lagstiftande uppgifter inom ramen för det brittiska styret. Samma år höll Ceylon som första koloni i Asien allmänna val till det nationella rådet. Modern historia I februari 1948 blev Sri Lanka, under namnet Ceylon, en självständig stat inom Samväldet (Storbritannien och forna brittiska kolonier). Premiärminister var Stephen Senanayake, ledare för det högerorienterade Förenade nationella partiet (UNP) som han grundat 1946. När Senanayake dog 1952 tog hans son Dudley över och partiet vann en storseger i valet samma år. I valet 1956 segrade däremot det socialistiska Sri Lankas frihetsparti (SLFP) som grundats av Solomon Bandaranaike. SLFP vann till stor del genom att spela på singalesnationalistiska känslor; motsättningar mellan singaleser och tamiler hade vuxit sig allt starkare. Kravaller utbröt när Bandaranaike strax efter valet gjorde singalesiska till enda officiella språk (tidigare var det engelska). När Bandaranaike mördades 1959 tog hans änka Sirimavo över. Hon blev världens första kvinnliga premiärminister. Ekonomin styrdes i mer socialistisk riktning, skolor och företag förstatligades. UNP och Dudley Senanayake återkom i regeringsställning 1965, för att på nytt ersättas av Sirimavo Bandaranaike 1970. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/48

1971 utbröt ett väpnat uppror, lett av studenter och aktivister i den vänsterextrema singalesnationalistiska rörelsen Folkets befrielsefront (JVP) som inte tyckte att regeringens politik var tillräckligt radikal. Upproret slogs ned med stor brutalitet av polisen och armén. Över 1200 människor miste livet. Republiken Sri Lanka Genom en ny författning blev landet 1972 en republik under namnet Sri Lanka. Under 1970-talet upplevde sig tamilerna alltmer diskriminerade. Krav på ökat självstyre ersattes allt oftare av krav på en egen stat i norr och öster: Eelam. Flera radikala rörelser bildades. En grupp, Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE), tog till vapen för sin sak. Valet 1977 ledde till att UNP återkom till makten. Året därpå antogs en ny författning och presidentmakten stärktes avsevärt. UNP-ledaren J R Jayawardena blev president och vann också det första presidentvalet 1982. UNP-regeringen öppnade ekonomin för utländska investeringar, lät privatisera statliga förtag och uppmuntrade privat företagsamhet i stort. Regeringen skar också ned sociala bidrag. Tillväxten ökade, men även de sociala klyftorna. Från slutet av 1970-talet tilltog de politiska oroligheterna, både från tamilskt och singalesiskt håll. När LTTE, eller de tamilska tigrarna, i juli 1983 dödat flera singalesiska soldater i ett överfall utbröt de värsta våldsamheterna dittills i landets historia. Det var främst tamiler som föll offer för singalesers vrede; hundratals slogs ihjäl. Över 100 000 tamiler flydde över havet till Indien. I sina försök att slå ned LTTE gick militären hårt fram i de tamildominerade områdena i norr och öster. Inbördeskriget var ett faktum. Snart hade LTTE kontroll över stora delar av Jaffnahalvön i norr. Gerillan utförde även flera terrordåd i söder. Efter hand manövrerade tigrarna ut andra tamilska gerillagrupper och etablerade ett globalt kontaktnät till stöd för sin kamp. Fredsavtal sluts I juni 1987 slöts ett första fredsavtal mellan LTTE och regeringen, efter medling av Indiens premiärminister Rajiv Gandhi. En indisk fredsstyrka skickades till Sri Lanka men den hamnade snart i strider med gerillan. Styrkan utökades efter hand till över 100 000 man. Den indiska närvaron bidrog till att det singalesnationalistiska JVP inledde en terrorkampanj mot anhängare av fredsavtalet. 1988 valdes UNP:s kandidat Ranasinghe Premadasa till ny president. UNP vann också det följande parlamentsvalet. Samma år blev tamil officiellt språk jämte singalesiska, ett viktigt inslag i fredsavtalet. Men någon fred existerade inte. Den indiska fredsstyrkan drogs tillbaka 1990. Samma år besegrade militären JVP, men till ett högt pris: stora egendomar hade förstörts och tusentals liv gått till spillo. I norr angrep nu LTTE muslimer. Flera hundra dödades i massakrer och tiotusentals fördrevs från norra Sri Lanka. Många tvingades fly hals över huvud och lämnade stora tillgångar efter sig. Terrorism I maj 1991 mördades Rajiv Gandhi i ett självmordsattentat under ett valmöte i den indiska delstaten Tamil Nadu. De tamilska tigrarna låg bakom dådet som fick till följd att gerillan förlorade sitt tidigare stöd i Indien. LTTE fortsatte med sin terror: i ett nytt självmordsdåd i Colombo 1993 dödades president Premadasa. Oro för ökad politisk instabilitet följde, men en efterträdare kunde snart i laga ordning utses. 1994 återkom SLFP i regeringsställning. Partiet ledde en valallians som blev störst i parlamentet och i presidentvalet segrade dess kandidat Chandrika Bandaranaike Kumaratunga. Hennes mor, veteranen Sirimavo Bandaranaike, utsågs till premiärminister. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/48

I norr fortsatte inbördeskriget och LTTE utförde terrorattentat mot centrala mål i Colombo och på andra håll. Inför presidentvalet 1999 skadades Kumaratunga i ett sprängattentat. Hon blev omvald några dagar senare. 2001 angrep gerillan den internationella flygplatsen utanför Colombo. Halva Sri Lanka Airlines flygplansflotta förstördes. Attentatet var ett hårt slag mot ekonomin och turistnäringen. Regeringsstyrkorna svarade med flyganfall i norr och LTTE kontrade med fler självmordsattentat. Nyval följde i december 2001 och nu blev UNP störst i parlamentet. En UNP-ledd regering bildades. En spänd situation uppstod, då president Kumaratunga från SLFP och premiärminister Ranil Wickremesinghe från UNP var politiska ärkefiender. UNP hade redan före valet haft kontakter med LTTE och snart gavs klartecken till nya medlingsförsök, som tidigare hade inletts under norsk ledning. I februari 2002 skrev regeringen och gerillan under ett avtal om vapenvila på obestämd tid. LTTE uppgav att den övergav kravet på full självständighet och förhandlingar inleddes om regionalt självstyre. En nordisk observatörsstyrka tillsattes. Utsikterna för fred minskar I april 2003 avbröt dock LTTE fredssamtalen i protest mot svikna löften". Utsikterna för fred minskade ytterligare i februari 2004, då president Kumaratunga, som var starkt kritisk till fredssamtalen, upplöste parlamentet och utlyste val i april samma år. Valets segrare blev den nybildade oppositionsalliansen Förenade folkets frihetsallians (UPFA), där förutom SLFP och andra tidigare allianspartier även JVP ingick. Sri Lanka drabbades mycket hårt av flodvågskatastrofen i Indiska oceanen den 26 december 2004. Över 30 000 lankeser dödades och uppemot en halv miljon blev hemlösa efter de jättelika flodvågor (tsunami) som följde på en jordbävning utanför Indonesien. Den största ödeläggelsen skedde på sydkusten och i de LTTEkontrollerade områdena i nordöst. Internationella organisationer inledde ett omfattande hjälparbete, men spänningar uppstod snart mellan regeringssidan och LTTE i samband med att insatserna skulle samordnas. I augusti 2005 mördades utrikesminister Lakshman Kadirgamar, en etnisk tamil, av LTTE. Regeringen införde därefter undantagslagar. När presidentval hölls i november samma år utsåg SLFP den sittande premiärministern Mahinda Rajapaksa till sin kandidat. LTTE-gerillan meddelade att valet var helt utan intresse för tamilerna och höll vallokalerna stängda i de områden som den kontrollerade. Mycket få tamiler röstade, vilket bidrog till att Rajapaksa, känd för en tuffare attityd mot LTTE, segrade över UNP:s kandidat, Ranil Wickremasinghe, med strax över 50 procent av rösterna. Trots ansträngningar för att blåsa liv i fredssamtalen trappades striderna upp under 2006. LTTE utförde flera spektakulära självmordsattentat. Militären genomförde flyganfall mot tamilska ställningar. Flera sjöslag utkämpades mellan gerillans så kallade havstigrar och marinen. Hundratals människor dödades och tiotusentals tvingades fly undan striderna. Armén trängde in på gerillakontrollerade områden i öster; bland annat återtogs kontrollen över den strategiskt viktiga hamnen i Trincomalee. En orsak till arméns framgång var stöd från den så kallade Karuna-fraktionen som brutit sig ur LTTE och övergått till regeringssidan. I juli 2007 hade säkerhetsstyrkorna säkrat kontrollen över så gott som hela östra Sri Lanka. Häftiga strider fortsatte i norr, såväl på land som till sjöss. Militären avancerar https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/48

I början av 2008 sade regeringen formellt upp 2002 års stilleståndsavtal som i praktiken sedan länge upphört att fungera. Striderna i norr och attentaten i övriga landet intensifierades därefter ytterligare. I september inledde militären en offensiv och återtog steg för steg LTTE-kontrollerad mark. När staden Kilinochchi föll i januari 2009 uppmanade president Rajapaksa rebellerna att ge upp. LTTE hade i tio års tid haft Kilinochchi som sin huvudstad. Snart intog militären hela Jaffnahalvön. Till slut kontrollerade LTTE bara en liten kustremsa nära Mullaitivu på nordöstkusten. Oron var stor i omvärlden för tiotusentals civila som var instängda i området. Gerillan anklagades för att använda de civila som mänskliga sköldar, och regeringssidan för att urskillningslöst bomba området. Vädjan om ett tillfälligt eldupphör tillbakavisades av regeringen, som sade sig vara nära att utplåna LTTE. FN:s människorättskommissarie anklagade båda parter för krigsförbrytelser. I maj 2009 förklarade Rajapaksa att LTTE var besegrat och meddelade att gerillans beryktade högste ledare Velupillai Prabhakaran var död. Från de tamilska tigrarna kom ett uttalande om att den väpnade kampen var över. Priset för freden blev högt. Tusentals människor dog under de sista månadernas offensiv och hundratusentals drevs på flykt. Enligt FN:s beräkningar dödades sammanlagt mellan 80 000 och 100 000 människor under kriget. När striderna upphörde hamnade upp till 300 000 civila lankeser i regeringskontrollerade flyktingläger. Snart hördes internationell kritik för att flyktingarna var instängda i lägren i månader, ofta under usla förhållanden. Från människorättsorganisationer kom också anklagelser om krigsförbrytelser som militären hade begått särskilt i krigets slutskede. Segern över LTTE stärkte regeringskoalitionen UPFA:s popularitet bland singaleserna och president Rajapaksa passade på att utlysta val i förtid. Inför valen som skulle hållas i januari 2010 gick landets försvagade opposition samman i Förenade nationella fronten (UNF), ledd av den förre premiärministern Ranil Wickremasinghe. Oppositionens presidentkandidat blev general Sarath Fonseka. Rajapaksa och Fonseka var nära bundsförvanter under kriget, och Fonseka var fram till krigsslutet landets högsta militära ledare. De två segerherrarna blev därefter ovänner och rivaler, eftersom båda ville ta åt sig äran för segern över gerillan. Våldsamt val Valkampanjen blev våldsam. Över tusen incidenter rapporterades och fyra människor miste livet. Rajapaksa blev omvald med 58 procent av rösterna mot 40 procent för Fonseka. Därmed hade Rajapaksas segermarginal vuxit betydligt jämfört med valet 2005 då han besegrade sin motståndare knappt två procents marginal. Men valdeltagandet var rekordlågt bara 50 procent gick och röstade. De flesta av dem som röstade på Rajapaksa var singaleser, medan tamilerna och muslimerna främst stödde Fonseka. De som bevakade valet kritiserade regeringen för att ha utnyttjat polisen, medierna och infrastrukturen för att påverka resultatet. I norr och öster var det till exempel många flyktingar som inte kunde ta sig till rätt vallokal vilket var bidrog till det låga valdeltagandet vilket sannolikt verkade till favör för regeringen. Fonseka hävdade att valet präglats av fusk och lovade att gå till domstol för att få det ogiltigförklarat. Han sade också att han nu var beredd att vittna i en internationell krigsförbrytartribunal om brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av regeringssidan i samband med krigets slutskede. Dagen därpå greps han anklagad för att ha planerat att störta regeringen. Fonseka dömdes så småningom till flera fängelsestraff, bland annat för https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/48

att för att ha underblåst anklagelser om att landets försvarsminister, presidentens bror, skulle ha gett order om avrättning av tillfångatagna tamilska tigrar vid krigsslutet i maj 2009. Sedan Fonsekas hälsa försämrats benådades han i maj 2012 av president Rajapaksa (se även Kalendarium). Presidentvalet följdes av parlamentsval i april 2010. Inför valet splittrades oppositionen ytterligare. En grupp mindre partier, däribland det vänsterextrema singalesnationalistiska JVP, bildade en egen valallians, kallad Demokratiska nationella alliansen (DNA), under ledning av den häktade Fonseka. Delvis med hjälp av det splittrade motståndet vann UPFA en förkrossande seger, även om den inte räckte till två tredjedels majoritet som hade gjort det möjligt att på egen hand ändra i författningen. UPFA tog hem 64 procent av mandaten medan UNF-alliansen fick en dryg fjärdedel. DNA fick bara 7 mandat, varav ett gick till den häktade Fonseka. De återstående 14 parlamentsplatserna gick till Tamilska nationella alliansen (TNA) som har starkt stöd främst i norra Sri Lanka. Samma kritik som riktades mot presidentvalet upprepades vid parlamenstvalet men valkampanjen blev betydligt lugnare. Politiskt system Sri Lanka är en republik med stark presidentmakt. Sri Lanka är demokratiskt i den meningen att maktskiften sker genom allmänna val. Samtidigt finns det många exempel på maktmissbruk, korruption, valfusk och politiskt våld. Många toppolitiker har genom åren dödats, både i interna partistrider och av extremister bland både tamiler och singaleser. Författningen från 1978 garanterar medborgarna grundläggande fri- och rättigheter, men i verkligheten är det svårt att föra fram regimkritiska åsikter (se även Massmedier samt avsnittet om Mänskliga rättigheter). Presidenten utser regeringen, kan själv inneha valfria ministerposter, är överbefälhavare och kan upplösa parlamentet (efter våren 2015 måste dock parlamentet ha suttit i 4,5 år innan presidenten kan upplösa det) samt utlysa folkomröstning för att få stöd för förslag som parlamentet har förkastat. Genom en grundlagsändring 2010 kunde presidenten väljas om ett obegränsat antal gånger, men våren 2015 röstade parlamentet för att inskränka presidentmakten, bland annat genom att begränsa presidentens ämbetsperiod till högst två mandatperioder. Genom ändringarna 2010 avskaffades ett författningsråd med tio medlemmar som hade vetorätt i grundlagsfrågor. Istället skapades ett parlamentariskt råd som inte kunde uttala sig när det gällde författningen. Presidenten fick också sista ordet när det gällde utnämningar inom rättsväsendet, polisen, valkommissionen och den offentliga förvaltningen. Därmed upphävdes ett tidigare grundlagstillägg som begränsat presidentens makt genom att frånta honom inflytandet över tillsättningar på viktiga poster. Genom ändringarna 2015 fråntogs dock presidenten rätten att utnämna personer inom rättsväsendet, polisen, valkommissionen och förvaltningen. Det lagstiftande parlamentet har 225 ledamöter som väljs genom ett proportionellt valsystem. Parlamentet har möjlighet att avsätta regeringen genom misstroendevotum. President- och parlamentsval hålls minst vart sjätte år; val kan tidigareläggas. Rösträttsåldern är 18 år. FAKTA POLITIK Officiellt namn Sri Lanka Prajathanthrika Samajavadi Janarajaya (singalesiska)/ Ilankais Sananayaka Sosialisak Kutiyarasa (tamil)/ Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka Statsskick https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/48

republik, enhetsstat Statschef president Maithripala Sirisena (2015 ) Regeringschef premiärminister Ranil Wickremesinghe (2015 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Förenade nationella fronten (UNP) 106, Förenade folkets frihetsallians (UPFA) 95, Tamilska nationella alliansen (TNA) 16, Folkets befrielsfront (JVP) 6, småpartier 2 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Förenade folkets frihetsallians (UPFA) 144, Förenade nationella fronten (UNF) 60, Tamilska nationella alliansen (TNA) 14, Demokratiska nationella alliansen (DNA) 7 (2010) Valdeltagande 61 % i parlamentsvalet i april 2010, 81,5 % i presidentvalet i januari 2015 Kommande val parlamentsval 2020, presidentval 2021 Aktuell politik Sri Lanka styrdes mellan 2005 och 2015 av president Mahinda Rajapaksa som ledde den vänsterinriktade regeringsalliansen Förenade folkets frihetsallians (UPFA). Genom valet 2010 fick UPFA egen majoritet i parlamentet och Rajapaksa kunde stärka sitt grepp om makten. Hans alltmer auktoritära stil ledde dock till att han överraskande förlorade makten i januari 2015. Idag styrs landet av president Sirisena och hans reforminriktade regering. Valen 2010 Rajapaksa och UPFA segrade stort i president- respektive parlamentsvalen 2010. Valsegern berodde i hög grad på att de satt vid makten när den tamilska gerillan LTTE slutgiltigt besegrades i maj 2009, efter årtionden av inbördeskrig. Det var president Rajapaksa som tog beslutet att försöka krossa gerillan militärt istället för att förhandla om fred. Rajapaksa och UPFA har sin väljarbas hos landets befolkningsmajoritet singaleserna. Den största minoriteten, tamilerna, stöder som regel oppositionen. Efter valet lade Rajapaksa själv beslag på ett antal ministerposter och två av hans bröder satt också i regeringen. Ett växande antal positioner inom statsmakten tillsattes med släktingar till presidenten. Han genomdrev också en förändring av grundlagen så att han skulle kunna väljas om ett obegränsat antal gånger samt stärkte presidentens redan stora inflytande på andra områden (se Politiskt system). Den som var kritisk till Rajapaksas auktoritära styre levde farligt. Människorättsaktivister och andra regimkritiker trakasserades. Flera mord på journalister har förblivit ouppklarade. Rajapaksas kritiker anklagade honom för att leda landet mot en diktatur. Själv hävdade han att han gett Sri Lanka den stabilitet som landet så väl behövde efter det långa kriget. Den tamilska frågan Efterverkningarna av kriget kastar fortfarande långa skuggor över politiken. Kriget bröt ut 1983 och pågick med varierande intensitet i 26 år. Bakgrunden var motsättningar mellan singaleserna och den tamilska minoriteten främst i norra och östra Sri Lanka. Den tamilska gerillan, Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE), som https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/48

kämpade för en självständig stat, kontrollerade under flera år stora landområden i norr och öster. Kriget krävde mellan 80 000 och 100 000 människors liv. Efter kriget styrdes den tamildominerade Nordprovinsen direkt av regeringen i Colombo. Militären var regeringens förlängda arm i norr och kontrollerade stora delar av det dagliga livet där. Som en del av regeringens återuppbyggnadsprojekt konfiskerade militären mark i norr och öster. På delar av den beslagtagna marken skapades så kallade säkerhetszoner. På andra håll odlades jordbruksprodukter för försäljning i söder. Regeringen hävdade att militärens närvaro i norr var nödvändig för att förhindra att den upplösta och förbjudna tamilska gerillan skulle återuppstå. De utlovade provinsvalen till en lagstiftande församling och en provinsregering i norr sköts upp gång på gång. När de slutligen hölls, hösten 2013, vanntamilska nationella alliansen (TNA) stort. I praktiken är den nya provinsregeringens makt dock mycket begränsad då alla viktiga beslut ändå avgörs i Colombo (se Politiskt system). De flyktingläger för tamiler som inrättades vid krigsslutet avvecklades efter hand men alla flyktingar kunde inte återvända hem. I en del fall handlade det om risk för olyckor med kvarvarande minor och på andra håll hade husen förstörts i kriget eller marken konfiskerats. Nya bostäder har byggts men fortfarande 2014 var upp emot 90 000 personer hemlösa eller bodde inhysta hos släktingar och vänner. Det har pågått en dragkamp med omvärlden om vad som egentligen hände under de sista månaderna av kriget, då tiotusentals civila som var instängda i en krigszon dödades. FN anklagar både regeringen och gerillan för krigsbrott. Den utredning som FN har gjort avfärdas av Sri Lankas regering och de lankesiska utredningarna kritiseras i sin tur av det internationella samfundet som både partiska och ofullständiga. Både regeringen och FN har initierat nya utredningar (läs mer om detta i Kalendarium). Buddister på krigsstigen En annan källa till oro för regeringen har varit skärpta religiösa motsättningar. Sedan 2013 har nationalistiska singalesiska buddistiska organisationer i ökad utsträckning attackerat muslimer. Tidigare har militanta buddister regelbundet angripit kristna mål men attackerna mot muslimerna har antagit helt andra proportioner och flera människor har dödats (se Kalendarium). Extremisterna anförs av Buddistiska brigaden (Bodu Sala Sena, BBS). Brigaden har som mål att säkra buddistisk dominans i det lankesiska samhället och anser att den snabbt växande muslimska befolkningen utövar för stort inflytande inom politiken och affärslivet. BBBS kräver bland annat att det ska bli förbjudet att bära slöja på offentlig plats och att det muslimska sättet att slakta djur ska förbjudas. Något år efter Rajapaksas återval 2010 ökade trycket mot regeringen. De förbättringar som lankeserna förväntat sig i och med freden uteblev. Regeringen tvingades införa åtstramningar för att komma till rätta med det långvariga budgetunderskottet. Många fick mindre i plånboken samtidigt som priserna steg och arbetslösheten ökade. Protester mot regeringens politik blev allt vanligare och vid flera demonstrationer använde säkerhetsstyrkorna våld vilket utlöste vrede mot regeringen. Ski e på presidentposten Efter att ha vunnit de flesta provinsval genom åren tycktes vinden vända för regeringsalliansen UPFA under 2014. Efter bakslag i två provinsval i mars led UPFA en rejäl förlust i valet i provinsen Uva i början av hösten. Kort därefter utlyste Rajapaksa nyval till 8 januari 2015, två år innan hans sexåriga mandatperiod skulle löpa ut. Presidenten utmanades överraskande av en av sina egna ministrar, Maithripala Sirisena, som fick stöd av andra regeringsmedlemmar samt av det största oppositionspartiet UNP. Veckorna före valet tog allt fler partier ställning för Sirisena, som fick ett starkt stöd av landets muslimer och hinduer. Resultatet blev att Sirisena segrade, något som hade förefallit otänkbart när Rajapaksa utlyste valet. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/sri-lanka/skriv-ut-alla-kapitel/ 17/48