Jordfylld stensättning vid rasbrant Arkeologisk delundersökning RAÄ Skallsjö 1 :1, Oryd 1 :2 Skallsjö socken, Lerums kommun Anton Lazarides Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Västarvet Kulturmiljö
Jordfylld stensättning vid rasbrant Arkeologisk delundersökning RAÄ Skallsjö 1 :1, Oryd 1 :2 Skallsjö socken, Lerums kommun Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Västarvet Kulturmiljö
Författare Anton Lazarides Grafisk form, layout och teknisk redigering Gabriella Kalmar Omslagsbild Foto taget av Mats Hellgren. Stensättningens första lager framrensat ( L1 ). Tryck Regiontryckeriet, Trollhättan 2017 Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum Museigatan 1 441 73 Lödöse tel 010-4414380 lodosemuseum@vgregion.se, www.vastarvet.se
Innehåll Sammanfattning...6 Bakgrund...6 Syfte och målsättning...6 Metod...8 Landskap och fornlämningar...8 Undersökningen...8 Resultat...11 Stensättningens uppbyggnad...12 Harrismatris...13 Begravning...13 Gravurna...13 Tolkning...15 Slutsats och åtgärdsförslag...17 Litteratur...19 Tekniska och administrativa uppgifter...20 Bilagor...21
4 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Figur 1. Västra Götalands län med platsen för undersökningen markerad.
Figur 2. Karta över Lerums kommun med platsen för undersökningen markerad. Jordfylld stensättning vid rasbrant 5
6 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Sammanfattning Västarvet kulturmiljö/lödöse museum har utfört en arkeologisk delundersökning av RAÄ Skallsjö 1 :1 inom fastighet Oryd 1 :2, Skallsjö socken, Lerums kommun. Undersökningen pågick under november och december 2015 med anledning av att fornlämningen påverkats av erosion i branten mot Säveån som skadat en av stensättningarna. ( Länsstyrelsens diarienummer : 431 34700 2015 ). Fornlämningen är belägen strax öster om Stenkullen och intill Säveåns nordvästra sida och består av fem gravar i form av två runda stensättningar varav en med stora skador, en kvadratisk stensättning, en domarring och en rest sten. Den skadade stensättningen undersöktes, dokumenterades och rekonstruerades. Undersökningen resulterade i kunskap om stensättningens inre struktur och upptäckten av en urnegrav som kunde dateras till sen romersk järnålder eller tidig folkvandringstid. Detta ledde till ytterligare kännedom om periodens gravskick ur både lokala och regionala perspektiv. En rekonstruktion av stensättningen gjordes på ursprunglig plats efter den hade undersökts. Då den eroderande branten mot Säveån utgör ett framtida hot mot delar av fornlämningen som inte undersökts, anser Västarvet kulturmiljö/lödöse museum att vidare undersökningar bör göras om skaderisken ökar. Bakgrund I slutet av november och början av december 2015 utförde Västarvet kulturmiljö/ Lödöse museum en arkeologisk undersökning av RAÄ Skallsjö 1 :1 inom Oryd 1 :2, Skallsjö socken, Lerums kommun. Detta efter beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län ( dnr 431-34700-2015 ) med anledning av att fornlämningen påverkats av erosion i branten mot Säveån som skadat den runda stensättningen längst i öster av gravområdet. Närmare en tredjedel av stensättningen har försvunnit. Projekt- och fältarbetsledare vid den arkeologiska utredningen var Mats Hellgren. Övrig arkeologisk personal var Johanna Lega, Elinor Gustavsson, Alexandra Jassinskaja och Anton Lazarides. Syfte och målsättning Undersökningens primära mål var att undersöka, dokumentera och datera den skadade runda stensättningen. Ursprungligen skulle även den kvadratiska stensättningen undersökas men den ansågs ännu inte vara i fara för skredskador. Målsättningen med undersökningen var att erhålla information och mer kunskap om denna typ av fornlämning; såsom datering och information om gravars uppbyggnad och gravskick. I ett vidare perspektiv låg fokus på att studera järnålderns gravskick i relation till den långsiktiga regionala kunskapsuppbyggnaden. Efter
Figur 3. Översiktskarta över fornlämning RAÄ Skallsjö 1:1 med kringliggande fornlämningar.
8 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 att stensättningen hade undersökts gjordes en rekonstruktion på ursprunglig plats. Metod Arbetet inleddes med att torva av graven för hand. Graven undersöktes därefter genom en planmässig utgrävning, där skikt för skikt plockades bort i syfte att fånga upp handlingsmönster. Framkomna specifika konstruktionsdetaljer mättes in digitalt med hjälp av GPS-utrustning med nätverks RTK-korrektion. Metalldetektor användes. Framkomna fynd dokumenterades och tillvaratogs. Därefter mättes gravarnas omkrets in och fotodokumentation gjordes fortlöpande under undersökningens alla moment. För att illustrera lagerföljden har ett stratigrafiskt relationsschema gjorts ( Harrismatris ) med hjälp av programmet Harris Matrix Composer. Mätningarna har efterbearbetats i ArcGIS. Landskap och fornlämningar Fornlämningen är belägen strax söder om Stenkullen och intill Säveåns nordvästra sida. En rasbrant har delvis förstört den runda stensättningen, den utgör dock inte ett direkt hot mot övriga gravar inom RAÄ 1 :1, men kan komma att beröra den kvadratiska stensättningen om erosionen fortsätter. Landskapet runt Säveån präglas av skogsbygd, en del öppna odlingsområden samt av sentida bebyggelse. Omedelbart väster om gravfältet finns en boplats ( Skallsjö 150 ) och 75 meter norr om gravfältet finns en rest sten ( Skallsjö 149 ) och ytterligare en rest sten cirka 60 meter åt nordväst ( RAÄ 152 ). I närområdet finns ett större antal fornlämningar mestadels i form av stenåldersboplatser längs Säveån ( exempelvis Skallsjö 83, 107, 111, 171, 172 och 173 ). Undersökningen Den runda stensättningen i nordost vilken kom att undersökas var övertorvad och delvis skymd av nersågade träd och sly ( Se figur 5 ). Ett fåtal större stenar stack upp över marknivån i stensättningens centrala del. Vid stensättningens sydöstra del hade rasbranten skapat en naturlig profil, dock odefinierad, som löpte sydväst nordost. Undersökningen inleddes med att rensa bort trästockar och sly som täckte stensättningen för att sedan torva av den tunna växtligheten. Den kringliggande matjorden rensades bort för hand och var ställvis upp till 0,25 meter djup. När matjorden var bortrensad påträffades ett lager av stenar, mestadels 0,15 0,20 meter stora stenar som täckte en yta av cirka 9 meter i diameter. Under stenpackningen kunde ytterligare händelser urskiljas från dess konstruktion. Lagerföljden bestod av totalt elva lager : De tunna jordlagren var förhållandevis fyndlösa och verkar ha
Figur 4. Översiktskarta över fornlämning RAÄ Skallsjö 1:1.
10 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Figur 5. Stensättningen var övertorvad. Foto taget av Mats Hellgren. Namn Typ Beskrivning L1 L2 L3 Stenpackning Jord Stenpackning Lager av stenar, mestadels 0,15-0,25 meter stora, större stenar mot mitten. Ca nio meter i diameter. Fyllnadslager, ca 0,05 meter djupt. En bit keramik. Enstaka flintor. Lager av stenar, 0,2-0,3 meter stora. Kantkedja börjar framträda, ca sex meter stor, den yttre ringen ca en till två meter bred. L4 Jord/sand Fyllnadslager, ca 0,04 meter djupt. L5 Stenpackning Lager av stenar, mestadels 0,25-0,3 meter stora. Kantkedja förtydligas med ett flertal större stenar. Den yttre ringen är nu borta. L6 Jord/sand Fyllnadslager, ca 0,04 meter djupt. L7 Stenpackning Lager av stenar, ca 0,3 meter stora. L8 Jord/sand Fyllnadslager, ca 0,05 meter djupt. L9 L10 L11 Stenpackning Jord Jord Lager av stenar, 0,3-0,8 meter stora. Samtliga stenar lagda på L10 eventuellt några i lagret (L10). Kantkedja. En hel del stenar i kantkedjan, främst i södra delen, är flata. Lager påverkat av graven. Tre bitar keramik (tunt kärl), brända ben i toppnivån. Kulturpåverkat lager, 0,2 meter djupt, något sotigt mot botten. Lagret finns även utanför kantkedjan. Figur 6. Lagerföljd med beskrivningar
Jordfylld stensättning vid rasbrant 11 Figur 7. Stensättningen framrensad (L1). Foto: Mats Hellgren. fungerat främst som konstruktionsmedel som grund för att placera ytterligare stenlager ovanpå. När det första stenlagret ( L1 ) plockades bort samt det underliggande jordlagret ( L2 ), framkom en kantkedja med en diameter om cirka sex meter. I samband med detta framkom inga fler stenlager utanför kantkedjan. Mot botten av stensättningen påträffades en grav i den sydvästra delen av stensättningen, nära mittpunkten och intill en av de större stenarna. I samma lager ( L10 ) påträffades ett fåtal brända ben och keramik utspridda över ytan. Slutligen observerades ett kulturpåverkat lager ( L11 ) som även sträckte sig utanför kantkedjan, mot den kvadratiska stensättningen åt sydväst. Stensättningen avsöktes med metalldetektor men gav inget utslag. Fem jordprover togs ur stensättningen från lager L6, L8 och L10 samt runt urnan för makrofossilanalys. Resultat Undersökningsresultatet kunde påvisa att stensättningen var strukturerad i tio lager samt ett kulturpåverkat lager som funnits innan stensättningen konstruerades. Ungefär en tredjedel av anläggningen var borta. Detta påverkade utkomsten av undersökningen eftersom ingen fullständig tolkning av stensättningens struktur kunde göras med tanke på det raserade partiet. En grav påträffades i botten av stensättningen ( L10 ) med brända ben från en vuxen individ ( se bilaga 2 ). Gravurnan som påträffades var fragmenterad men kunde sättas samman till en näst intill komplett form. Med hjälp av gravurnan kan graven dateras till cirka 300 400-tal e. Kr.
12 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Figur 8. Arbetsbild. Foto taget av Mats Hellgren. ( mellan romersk järnålder till folkvandringstid ). Vid undersökningen samlades totalt fjorton fynd in i form av ett fåtal skärvor keramik, flinta och brända ben. Dessa mättes in med GPS. Makrofossilanalyserna kunde påvisa att stensättningens jordfyllning var starkt eldpåverkad, dels av intensivt eldande som bland annat indikeras av att förglasade mineralsmältor bildats och kan härledas till kremering. Vid analysen framkom även ömtåligt organiskt material som örtfragment som inte kan bevaras vid den typ av intensiv bränning som förekommer vid kremering. Detta tyder på att man även eldat i andra samman än vid kremering på platsen. Jorden visade likande egenskaper i samtliga prover ( Se bilaga 4 ). Stensättningens uppbyggnad Stensättningen är konstruerad på ett flackt parti vid foten av en mindre sluttning. Området under och kring stensättningen består av ett kulturpåverkat lager ( L11 ) som tidsmässigt fanns innan graven anlades. Lagret fortsatte i sydvästlig riktning mot den kvadratiska stensättningen. En tunn yta ( L10 ) ovanpå det kulturpåverkade lagret har en direkt koppling till händelser förknippade med den aktuella begravningen och utmärks i första hand av de ben som påträffades utspritt över lagret. Gravurnan placerades i den sydvästra delen av stensättningen, nära mittpunkten och ner
Jordfylld stensättning vid rasbrant 13 grävd i det aktuella lagret ( L10 ). Därefter placerades ett första stenlager ovanpå begravningen med en diameter på cirka 6 meter ( L9 ). För att begränsa monumentets omfattning gjordes en kantkedja. Ett fåtal större stenar ställdes centralt i stensättningen och några av dessa är möjligtvis nergrävda i L10 för stabilitet. Flera stenar i kantkedjan, främst i södra delen, är flata. Ett tunt jord/sandlager ( L8 ) användes som grund för ytterligare ett stenlager ( L7 ). Samma följd med jord och sten om vartannat fortsätter upp till stenlager L5 där kantkedjan förstärktes med ett flertal något större stenar ( se bilaga 3 ). Efter jord lagts inom kantkedjans begränsningar anlades ett stenlager som även sträckte sig utanför kantkedjan och gav stensättningen en diameter på cirka åtta till nio meter. De sista två lagren placerades ovanpå hela stensättningen, både innanför och utanför kantkedjan. Med tiden har stensättningen sjunkit ner i marken, särskilt kring mitten där de större stenarna placerats i den leriga jorden. Två bitar övrig slagen flinta och en bit dekorerad keramik påträffades i det första jordlagret ( L2 ). Harrismatris För att lättare förstå lagerföljden gjordes en Harrismatris. Matrisen är strukturerad på så sätt att den förutom stratigrafiska relationer även återger de tidsmässiga sambanden. De heldragna linjerna är de stratigrafiska sambanden och de streckade är relationer i tid ( från senaste händelsen till tidigaste ). Som komplement till matris gjordes även en ritning för att illustrera lagerföljden i profil. Ritningen är ämnad som ett förtydligande av sambanden mellan olika lager och är inte en exakt illustration av stensättningens struktur ( Figur 9 ). Begravning Stensättningen bestod enbart av en primärbegravning som framträdde i botten av anläggningen. Den fragmenterade gravurnan innehöll ett mindre antal mänskliga ben och ytterligare en mindre koncentration fanns strax utanför. Båda koncentrationer skickades för osteologisk analys av Maria Vretemark på Västergötlands museum som konstaterade att benen kom från en vuxen individ. Då enbart ett fåtal ben fanns bevarade kunde inga fler uppgifter urskiljas om den begravda ( se bilaga 2. ). Gravurna Den påträffade gravurnan ( figur 11 ) har kunnat klassificeras med referens till keramiskt material från bland annat Ytter Restad. Kärlet är enligt Oldenburgers typologiska system en dekorerad vas med lång smal hals och har ursprungligen varit polerad. Flera delar av vasen saknas, främst vid mynningspartiet. Den bedöms
Figur 9. Harrismatris
Jordfylld stensättning vid rasbrant 15 Figur 10. Tolkning av lagerföljd utifrån Harrismatris Figur 11. 3D-modell av gravurnan från tre olika vinklar. vara framställd av en grövre lera som är naturligt magrad eller med finare magring såsom sand. Dekorationen består av ett flertal vågräta och lodräta linjer, samt flera små groprader på två sidor av bukens övre hälft. Kärlet har vid något tillfälle i dess användningstid blivit sekundärbränt vilket har skapat en flagnad och eroderad yta, särskilt på den sida där mynningspartiet saknas helt. Den mäter cirka 13 centimeter i höjd, basen har en diameter på cirka 6 centimeter och både buken och mynningen har en diameter på cirka 11,5 centimeter. Kärltypen kan dateras till cirka 300 400- tal e. Kr., alltså sen romersk järnålder eller tidig folkvandringstid ( Brorsson 2015 :331 ).
Figur 12. Karta över stensättningen med resultat
Jordfylld stensättning vid rasbrant 17 Figur 13. Den undersökta stensättningen efter rekonstruktion. Tolkning Den undersökta stensättningen var konstruerad med stenlager och jordlager om vartannat. En tolkning är att stensättningen konstruerades på detta vis för att skapa ett så tätt och sammanhängande ytskikt av sten som möjligt. Större stenar har placerats i mitten av gravkonstruktionen och ett flertal flata stenar i den tydligt markerade kantkedjan tyder på en teknisk medvetenhet med ett omsorgsfullt utförande i syfte att göra ett välbyggt monument åt den begravde. Trots denna komplexitet i gravens konstruktion påträffades enbart en liten mängd brända ben, vilket lämnar frågan öppen kring vad som skett med övriga kvarlevor, kanske har de brutits ner av naturliga processer, men kan likväl spridits innan resterande ben begravts med den sekundärbrända gravurnan. Urnan i sig väcker många frågor med skäl av att den blivit sekundärbränd. Då godset inte uppvisar goda egenskaper för upphettning och att den en gång varit polerad är det inte troligt att den ska ha brukats i ändamål av att vara kokkärl. Istället bör sekundärbränningen tolkas som en engångsföreteelse. En liknande situation med jordfyllda stensättningar och utspridda fragmenterade ben undersöktes av UV Väst i Rångedala 2004. Gravarna daterades till folkvandringstid. Här antyddes att denna
18 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 typ av konstruktion var en»ny«företeelse som tidigare inte stötts på i området, men skulle kunna indikera ett särdrag för gravfält under folkvandringstiden i Västsverige om fler gravfält uppvisade liknande konstruktion ( Ängeby 2010 ). Den undersökta stensättningen inom RAÄ Skallsjö 1 :1 utgör ytterligare ett exempel som styrker denna teori och är ett viktigt bidrag till vidare förståelse av perioden. Slutsats och åtgärdsförslag Undersökningen kunde påvisa att gravens inre struktur var jordfylld i lager, och är tämligen ovanlig ur dagens kunskapsläge. De paralleller som kan dras påvisar ett gravskick som skulle kunna vara säreget för den aktuella dateringen ( kring år 300 400 e. Kr. ). Med anledning av detta är undersökningens resultat av stor vikt till vidare förståelse om periodens gravskick ur både lokala och regionala perspektiv. Den osteologiska analysen av benen från graven kunde konstatera att det rörde sig om en vuxen individ som begravdes. För att förebygga ytterligare skador på övriga gravar inom RAÄ Skallsjö 1 :1 anser Västarvet kulturmiljö/lödöse museum att fornlämningen bör bevakas för potentiella framtida undersökningar, särskilt med den kvadratiska stensättningen i åtanke som är cirka två meter från branten med risk för ras.
Jordfylld stensättning vid rasbrant 19 Litteratur Brorsson, Torbjörn ( 2015 ) Keramiken i Ytter Restad en del av gravritualen från romersk järnålder i Brorsson, Torbjörn, Lönn, Marianne & Sarauw, Georg ( Red. ) Ytter Restad : bearbetning och fördjupning av Georg Sarauws rapport från utgrävningen av gravfältet Hålta 12 och 14, 1914-1917. Göteborg : Göteborgs stadsmuseum Ängeby, Gisela ( 2010 ). Rångedala : Riksväg 40. UV Väst. Rångedala 2004.
20 Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2016 :29 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : 431-34700-2015 Västarvet dnr : VA 2017-00054 Västarvet pnr : 12429 Fornlämningsnr : RAÄ Skallsjö 1 :1 Län : Västra Götalands län Kommun : Lerum Socken : Skallsjö Fastighet : Oryd 1 :2 Ek. karta : 7B 2i Läge : N 6409287 E 341352 Koordinatsystem : SWEREF 99 TM Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Fältpersonal : Länsstyrelsen Västra Götaland Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum Mats Hellgren Mats Hellgren, Johanna Lega, Elinor Gustavsson, Alexandra Jassinskaja och Anton Lazarides Fältarbetstid : 2015-11-09 till 2015-12-02 och 2016-04-20 Arkeologtimmar : 96 Undersökt yta : Arkiv : Cirka 40 kvadratmeter Dokumentationsmaterial förvaras på Lödöse museum. Akten arkiveras på Regionarkivet, Vänersborg
Jordfylld stensättning vid rasbrant 21 Bilagor Bilaga 1. Fyndlista Bilaga 2. Osteologisk rapport Bilaga 3. Kantkedjan framrensad Bilaga 4. Makrofossilanalys
Bilaga 1. Fyndlista Fynd nr Sakord 1 Sakord 2 Typ Material Egenskap Antal Vikt Anläggningsnr Fyndenhet Lager Raä 1 Övrig slagen Flinta 2 39 A1000 F1216 2 1 2 Kärl Keramik Dekor 1 2 A1000 F1217 2 1 3 Övrig slagen Flinta 1 1 A1000 F1218 1 4 Kärl Keramik Dekor 1 5 A1000 F2000 1 5 Kärl Keramik 1 4 A1000 F2001 1 6 Kärl Keramik Dekor 1 2 A1000 F2002 1 7 Ben Bränt Ben 0 3 A1000 F3001 10 1 8 Ben Bränt Ben 2 1 A1000 F3002 10 1 9 Ben Bränt Ben 0 6 A1000 F3003 10 1 10 Kärl Gravurna Keramik Komplett profil, dekor 1 240 A1000 F3004 10 1 11 Övrig slagen Flinta 1 1 A1000 F3005 10 1 12 Ben Bränt Ben 3 1 A1000 F3006 10 1 13 Kärl Keramik 1 1 A1000 F3007 10 1 14 Ben Bränt Ben 0 0 A1000 F3008 10 1
Bilaga 2. Osteologisk rapport
Bilaga 3. Kantkedjan framrensad
Bilaga 4. Makrofossilanalys Makroskopisk analys av jordprover från Skallsjö 1, Delundersökning Teknisk rapport Jens Heimdahl, Arkeologerna SHMM 2016-09-16 Bakgrund och syfte Under den arkeologiska delundersökningen av en stensättning med en gravurna vid Skallsjö 1, togs fem jordprover för analys av makroskopiskt innehåll med fokus på växtrester. Proverna kommer från olika fyllnadslager i stensättningen, samt även från materialet kring själva urnan. Gravtypen och urnan daterar graven till 400-talet. Frågeställningarna inför analysen är främst riktade mot huruvida det finns spår av matlagning i sammanhanget, vilket kan kasta nytt ljus över gravritualerna; samt i vilken utsträckning de makroskopiska fynden kan kasta något ljus över vad som hänt vid gravsättningen i allmänhet. Metod och källkritik Provtagningen genomfördes av arkeologerna under utgrävningen och innehöll torrvolymer om ca 3-4 liter jord per prov. Volymen mättes för varje prov och dessa preparerades genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med 7-100 gångers förstoring. I samband med bestämningarna utnyttjades litteratur (främst Jacomet 1987 och Cappers m.fl. 2012) samt referenssamlingar av recenta fröer. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, smältor, ben mm har eftersökts och kvantifierats. Samtliga prover innehöll gott om förna i form av levande rottrådar och daggmaskkokonger, och det är tydligt att den provtagna jorden utgör en del av en aktiv biologisk horisont där material av mindre fraktioner kontinuerligt kan ha omlagrats till nutid. Stenrösen, som gravar och röjningsrösen, utgör lämpliga levnads- och övervintringsmiljöer för många djur, som myror, gnagare och orm, vilket lätt bidrar till att materialet mellan stenarna kraftigt kan omröras. Bevarandegraden är låg och graden av postdepositionellt inblandat material tillföljd av bioturbation finns där i form av en modernare fröbank. Även den oförkolnade fröbanken kan dock i vissa fall innehålla spår av en äldre fröbank (i synnerhet om dessa fröer är motståndskraftiga mot nedbrytning), men då detta inte kunnat säkerställas har endast det förkolnade materialet i dessa prover analyserats. Alla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom förkolning, detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig struktur (t.ex. flockblomstriga växter). Fröer och frukter som bevaras genom förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn) eller hårda skal (ex. mållor). Av detta följer att växtmaterialet som bevarats genom förkolning bara representerar en liten del av de växter som ursprungligen utsatts för hetta/brand. Analysresultat I bifogade resultattabell har material som inte är fröer och frukter kvantifierats enligt en grov relativ skala om 1-3 punkter, där 1 punkt innebär förekomst av enstaka (ca 1-5) fragment i hela provet. 2 punkter innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de
subsamplingar som görs. 3 punkter innebär att materialet är så vanligt att de tillhör de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Skallsjö 1 PM 2008 2009 2010 2011 3006 Lager under stensättning 6 8 10 Kontext Stensättning Runt urnan Volym/l 3,7 3 3 3,2 4,1 Vedartade växter Träkol Örtartade växter Strån och örtdelar Rottråd/rotknöl Animalier Brända ben Oorganiskt material Glasad mineralsmälta Förkolnad frukt/frö Hallon Rubus idaeus 1 Diskussion I materialet från fyllnaden av stensättningen finns inga tydliga spår av matlagning. Fyndet av en hallonkärna skulle i detta sammanhang kunna tolkas så, men kan också utgöra en del av en fröbank som förkolnats i samtidigt som de rotknölar och rottrådar som påträffats i de olika lagren. Förekomsten av förkolnade rötter brukar dels förekomma i eldningsgropar där omgivande rotfilt förkolnats, men också i mark som utsatts för intensiv eller långvarig eldning. I detta sammanhang kan en sådan intensiv eldning kopplas samman till en kremering. Intensiva kremeringsbränder kan också bidra till att förglasade mineralsmältor bildas i näraliggande jord. Sådana påträffas i stor mängd i jorden kring urnan tillsammans med brända ben, och visar att kremeringsrester ihopsamlats från ett bål som också gett upphov till sådana smältor. Enstaka liknande smältor påträffas också i fyllningen vilken bekräftar att jorden i stensättningen ihopsamlats från platsen för kremeringen. I samtliga prover påträffades också fragment av ömtåligt organiskt material som örtfragment. Sådant material bevaras inte vid kremering, och tyder på att eldande också ägt rum på platsen efter kremeringen. Vad detta eldande syftat till går inte att avgöra, och trots avsaknad av matlagningsspår kan det inte uteslutas att deras syfte varit att preparera mat och/eller dryck i någon form av kommunionsoffer. Referenser Cappers, R. T. J., Bekker, R. M. & Jans, J. E. A., 2012: Digital Seed Atlas of the Netherlands, (2 nd edition). Groningen Institute of Archaeology. Groningen Jacomet, S., 1987: Prähistorische Getreidefunde. Eine Anleitung zur Bestimmung prähistorischer Gersten und Weizen Funde. Botanisches Institut der Universität Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik. Basel. Wasylikowa, K., 1986: Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd. 571-590