DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD 2006 Årgång 25 Nr 3 1
Människosonens härlighet och det dubbla kärleksbudet (Joh. 13:31-35) Jag minns då jag träffade en kristlig dövgrupp från Texas i Åbo 1987. En amerikansk kvinna gav en nyckelring med bandet som tecknar I love you till mig. Hon lärde mig att teckna I love you. Då tänkte jag varför vill någon älska mig och vad betyder kärlek på riktigt. Jag analyserar Johannes texter (Joh. 13:31-35) som berättar om kärlek: När Judas hade gått, sade Jesus: Nu har Människosonen förhärligats och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek. Johannesevangelium 13:31-35, som läses söndagen den 15 oktober 2006, berättar om Människosonens härlighet och det dubbla kärleksbudet. Först antydes Människosonens nuvarande härlighet. Man ger särskilt akt på detta nu. Jesus uttalade orden, icke då han i Galileen stod på höjden av anseende med stora beundrande folkskaror omkring sig, utan då han stod ensam inför lidandet och döden, förrådd och snart övergiven också av de närmaste. Just nu i Jesu lidande och död skulle Guds kärlek uppenbaras allra rikast och således Gud förhärligas allra mest (Joh. 13:31). Sedan framhålles Människosonens blivande härlighet. Därför att han blev lydig intill korsets död, skall Gud i uppståndelsen upphöja honom till delaktighet i sin egen härlighet, och detta skall ske snart, är nu omedelbart förestående. Varhelst Jesus förkunnas som Frälsare och bevisar sin frälsande makt, där förhärligar Fadern alltjämt sin Son, liksom Sonen genom sitt fortsatta frälsningsverk i mänskligheten alltjämt förhärligar sin Fader. Det visar oss de möjligheter, som är oss givna såsom människor. Det är svårt att vara människa, och det är härligt. Det är svårt, därför att synden ständigt hotar att fördärva det djupast mänskliga, och det är härligt, därför att vi genom Kristus kunna bli människor i djupaste mening. Hur ska denna härlighet förverkligas? Människosonens härlighet förverkligades, därigenom att han i lydnad för sin himmelske Faders vilja offrade sig själv och så uppenbarade sig Guds kärlek. Vår härlighet förverkligas, därigenom att vi i Kristi kraft offra själviskheten, så att gudsbilden hos oss kommer till sin rätt. LEDARE Människosonens härlighet fullkomnades, när Gud i uppståndelsen upphöjde honom till delaktighet i sin egen härlighet och gav honom ett namn, som är över alla namn: Frälsarnamnet. Vår härlighet fullkomnas, när vi, helt frälsta från synd och död, evigt få leva med Kristus i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet. Dagens fråga är: Varför älskar människor oss? Svar: Eftersom Gud älskar oss också. Och det härliga i att vara människa består alltså djupast sett däri, att Människosonens härlighet kan bli vår härlighet. Ha en trevlig höst! Önskar teologie magister Janne Jan Rissanen 2
Kärlek, du som skall mig leda (Psalmbok 261:7) Kärlek, av vars hand jag blivit danad du som mig ej övergivit ens när till Guds väsens bild, jag från dig gått skild: Kärlek, jag vill lämna mig för all e v i g h e t åt dig. Kärlek, du som från ditt rike kom till oss på jorden ner, blev som människa min like, all min sorg och oro ser: Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. Kärlek, du som här i tiden sökte upp oss vilsna lamm, du som, när din dag var liden, plågad dog på korsets stam: Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. Kärlek, du vars ord är blivet för min själ en stjärna klar, vägen, sanningen, och livet blott i dig jag funnit har. Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. Kärlek, när jag dit har funnit, intet mera jag begär. Helt har du mitt hjärta vunnit, mild och lätt din börda är. Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. Kärlek, du vars hjärta glöder evigt för mitt högsta väl, du som med ditt ord mig föder, ber hos Fadern för min själ: Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. Kärlek, du som skall mig leda sist ur gravens natt, jag vet att av nåd du vill bereda mig en evig härlighet. Kärlek, jag vill lämna mig för all evighet åt dig. 3
JOHAN SELINS PRÄSTVIGNING I HÄRNÖSAND, S SVERIGE, DEN 14 JUNI 2006 Camilla och Stefan Backlund, kompisen Frida och Josefin Backlund Festmåltid efter prästvigningen På kyrktrappan efter vigningen Deltagare på kyrkodagarna, Anette Granbacka Familjen Selin: Johan, Monika med barnen Edmund och Amanda 4 Foto: Brita Edlund, Jessica Lindberg och Anita Hellöre Johan Selin svarar på frågan
Högtidligt när Sverige fick sin första döva präst Ingress Tidigt på söndagsmorgonen var det presskonferens på stiftskansliet med flera journalister från bland annat SVT, TV4, Dövtidningen, Dövas Kyrkoblad och Sveriges radio. Prästkandidaten Johan Selin satt tillsammans med biskopen Tony Guldbrandzén vid bordets ena kortsida. Tony berättade en kort historik om Härnösands stifts satsning på Johan Selin och Johan fick svara på frågor, bland annat om hur studierna hade fungerat med tolkar. Tony markerade speciellt att det borde vara samhället som till största delen ansvarar för tolkkostnader när någon döv vill studera, nu har samhället och stiftet stått för varsin del av tolkkostnaderna under Johans utbildning. Under pastorsadjunktåret kommer stiftet att få stå för hela tolkkostnaden på ca 800.000 kr. Johan kommer att dela sin tid under sitt pastorsadjunktår mellan Säbrå församling och Härnösands stiftskansli. Tanken med detta första år är att få pröva sina kunskaper i praktiken och få stöd och råd av en handledare. Efter det första året får Johan söka någon ledig prästtjänst och Tony hoppas att Johan kommer att söka den dövprästtjänst som finns i stiftet. På frågan om vilka förväntningar Johan tror att döva har på honom som präst svarar han: - Jag tror de har höga förväntningar på att kunna kommunicera flytande på teckenspråk. Välfylld domkyrka Vid domkyrkans port samlades döva från hela landet tillsammans med representanter från nordiska dövkyrkor långt innan mässan började. Även inne i kyrkorummet var det många som redan satt i bänkarna och umgicks med varandra. Enligt arrangörerna hade 250 personer anmält sig till prästvigningen med efterföljande kyrklunch och det var många fler som fyllde domkyrkan. Från början var det tänkt att Johan Selin skulle prästvigas ensam, men prästkandidaten Greger Larsson, EFS:s föreståndare för Mellannorrlands distrikt, önskade bli prästvigd tillsammans med Johan och så blev det också. Visuellt istället för musik Flera konfirmander medverkade liksom döva från orten vid de olika momenten, som läsning ur både Gamla och Nya Testamenten. Alldeles i början av gudstjänsten gestaltade konfirmanderna treenigheten med en korg av gröna växter, markeringsstolpar för vandringsled och en vit duva av tyg som flög med hjälp av stavar som hölls av två pojkar. Sedan tog momenten kring prästvigningen vid och biskopens vigningstal till de båda prästkandidaterna handlade om olika tecken på Guds närvaro. Innan Teckenspråkig dövpräst Johan Selin Johan och Greger ikläddes stola och mässhake tecknade biskopen en bön vid handpåläggningen för Johan. - Jag har övat och övat och Thyra Lindström har varit en sträng lärare. Jag hoppas att det går bra att teckna i kyrkan, sade biskopen Tony vid presskonferensen. Om döva inte förstår mig så hoppas jag åtminstone att Gud förstår vad jag tecknar. En lång, lång kö bildades framför Johan Selin och Camilla Jansson när nattvarden skulle utdelas. Många ville ju självklart se den nya prästen på närmare håll och få ta emot nattvarden av Nordens första döva präst. Efter gudstjänsten samlades alla utanför domkyrkan för att få möjlighet att fotografera de nyvigda prästerna. Många lyckönskningar Som helgens sista programpunkt samlades alla i teaterfoajén där det bjöds på lunch och kaffe med tårta. Talarlistan var mycket lång och det tog hela eftermiddagen att avverka den. Representanter från de nordiska länderna, SDR och från stiften var bland dem som höll hyllningstal. Även flera vänner till Johan önskade honom lycka till och överräckte presenter och blommor. Strax innan kaffet serverades klev Johan Selin upp på podiet och tackade sin hustru och barn, föräldrar, släkt och vänner samt sin studiebeledsagare Annalena Sharifi Norrman och tolken Rune Carlsson, vars företag har ansvarat för att Johan har haft de tolkar han behövt under hela sin studietid. - Utan dem har jag aldrig orkat kämpa vidare och inte heller stått här idag! Anita Hellöre 5
6
FAMILJEVECKOSLUT I MALMÅSEN 18-20 AUGUSTI 2006 Tema; Indian Ett gemensamt familjeveckoslut hölls för alla finlandssvenska familjer, som kom till ett soligt och varmt augusti kursläger i Malmåsen, som Finlandssvenska Teckenspråkiga r.f. ordnade. Alla har bekantat sig mer med varandra och utbytt erfarenhet och har haft jätteroligt tillsammans. Vi var ca. 40 personer. Denhär gången hade vi haft Indian-tema, det vill säga att kursledarna Marianne Aro och Dawn Jani Birley som ordnade att vi 40-personer delar oss i 4 grupper. I gruppen skulle vi göra under helgen indianband av fjädrar, och sedan fixade vi träsnickeri t.ex. byggde vi ett Indian-spjut, en indian yxa, -pilbåge och -kniv. På söndag hade vi ett tuff Indian olympiskt spel genom att vi i grupperna tävlande mot varandra. Kanotledare Dawn Jani Birley lärde oss hur man gör om man faller från kanoten i vattnet t.ex. jag o min dotter skulle paddla med kanoten ut i sjön o välta kanoten omkull och vi föll ner i vattnet. Sedan vinkade vi på hjälp sedan kom den andra kanoten med 2 döva män, som hjälpte oss att dra upp kanoten och vända den och till sist försökte vi stiga upp på kanoten från vattnet.. Barnen och de vuxna fick uppleva en härligt varm augustimånad genom att gå o simma flera gånger om dagen och vi trivdes jättebra att leka tillsammans och sedan hade vi trevligt med gemensamma samkvällar genom att grilla korv och äta goda plättar. Text och foto: Olof Oa Ahlskog 7
SVALBARD eller SPETSBERGEN, granne med Nordpolen I augusti detta år, 2006, gjorde jag en resa till Svalbard tillsammans med min man Fjalar och våra goda vänner från Norge, Bente och Ragnar. En resa som inte liknade någon annan resa jag någonsin gjort. Långt uppe i norr ligger öar med höga spetsiga berg, som är så karga och nästan utan växtlighet, att man blir stum! Så vackert, så kallt, så ljust och så betagande. Vi flög från Helsingfors till Oslo och därifrån via Tromsö till Longyearbyen på Svalbard. Svalbard är ett arktiskt örike som är en och en halv gång större än Danmark, dvs. 62 000 km 2 stort. Man anser att holländaren Willem Barents upptäckte Svalbard 1596 och gav öarna namnet Spetsbergen för att kusten bestod av en massa spetsiga berg. 1925 blev Spetsbergen norskt och man gav öarna namnet Svalbard, som betyder landet med den kalla kusten. Svalbard har genom århundraden lockat till sig folk från många olika länder. De första 300 åren var jakten, valfångsten, det dominerande men i början av 1900-talet tog kolgruvorna över. Med det kom också fast befolkning. Flere länder har rätt att finnas där, även om ögruppen är en del av Norge. Ett internationellt avtal ger de undertecknade länderna rätt att idka jakt och industriell verksamhet, men det är bara Ryssland, förutom Norge, som utnyttjar den rätten idag. De flesta invånare bor i Longyearbyen och Barentsburg, resten bor i små samhällen med forsknings-, kommunikations- och jaktstationer. Över hälften av Svalbard är fredat som nationalpark och reservat för att bevara naturen med sin unika flora och fauna (växt- och djurarter). Longyearbyen är den största norska bosättningen och Svalbards centrum med sina 3000 invånare (varav 1000 är bofasta och 2000 tillfälliga forskare, studeranden etc.). Staden blev uppkallad efter John Longyear som 1906 startade kolgruvdriften där. Som mest hade man 7 kolgruvor, nu finns det två kvar. Barentsburg, som har rysk bosättning (ca.300 personer idag), driver också en kolgruva som inte är lönsam, därför blir turismen allt viktigare här. I Ny-Ålesund finns forskningsstationer från Norge, Kina, Japan, Sydkorea, Frankrike, England, Italien och Tyskland. På sommarmånaderna kan antalet forskare uppgå till över 100. Det är mycket svårt för utomstående att få besöka Ny-Ålesund. Detta på grund av riskerna att turisterna skall störa den känsliga forskningsutrustningen. De turister som får besöka Ny-Ålesund bevakas mycket noga av lokalbefolkningen. De enda däggdjuren på land är isbjörn, fjällräv och Svalbardrenen. I havet finns val, säl och valross. Det rika fågellivet består av bl.a. en mängd sjöfåglar, ss. storlom, grissla, lunnefågel, ejder etc. Det finns ca. 130 olika blomväxter (som alla är fridlysta) på Svalbard och av mossor och lavar finns det mellan 200 och 300 arter av vardera. Det finns mycket alger i havet, även under istäcket under den mörka vinternatten. De enorma glaciärerna ligger mäktiga mellan bergen och de kan vara ända upp till 200 m tjocka. 8
Årstiderna är något helt annat än det vi är vana vid! I Longyearbyen har man midnattsol från den 19 april till den 23 augusti och mellan den 26 oktober till den 16 februari kommer solen inte över horisonten och polarnatten varar från den 14 november till den 29 januari. På hösten i okt.-nov. blir det fina orange höstfärger och jorden fryser sakta och luften blir kristallklar. På vintern i nov.-feb. blir det mörkt men på dagen är det ofta fint väder med fullmåne! Ett blåaktigt sken är typiskt för polarnatten. På våren, som kallas ljus vinter i mars-april, kommer energin tillbaka i takt med att ljuset kommer och med det också flyttfåglarna! På sommaren, i juni-aug. smälter snön, blomstren tittar upp, fåglarna blir aktiva och ersätter vinterns stillhet, havet blir isfritt och hela Svalbard lockar till äventyr man aldrig kan glömma. På sommaren blir det högst + 10 grader. Turistexpeditioner ordnas regelbundet, för det är farligt och inte önskvärt att på egenhand röra sig på Svalbard. Om man vill göra det, så måste man be om tillstånd av sysslemannen, landshövdingen, i Longyearbyen. Gummibåterna som förde oss iland på kursioner Vår expedition bestod av tre grupper, en norsk, en engelsk och en tysk grupp. Vi var totalt 75 personer och vi hade sex guider. Vi gjorde en fyra dygns båtfärd med Nordstiernan, en fin gammal båt, och åkte längs östkusten från Longyearbyen till Moffen, en ö där valrossarna vilade sig! Vi gjorde alla dagar 3-5 landstigningar med små, snabbgående gummibåtar. Vi såg valfångstplatser från 1600-talet, enorma glaciärer, isbjörnar (en bamse=hanne) som lunkade på stranden och en binne=hona, med sina två ungar som låg och latade sig i solen på en klipphylla. Vi såg ett hundratal sälar som lekte och hoppade i havet och vi såg 50-60 jättevalrossar som låg på Moffen och tog igen sig. Varje gång vi steg iland någonstans hade våra guider gevär på axeln, för det är farligt att röra sig i dessa trakter och man måste vara beväpnad. Det är speciellt isbjörnen som kan vara farlig, den är snabb och kan dyka upp var som helst. Brita i varm överall vid kartan som visar exkursionsrutten med fartyget Morgenstierna Som vinterbadare kunde jag inte låta bli att gå och simma. Jag simmade i tre olika fjordar och blev överraskad över hur salt vattnet var och kallt också! +2 grader, men det är ju som i isvaken hemma i januari! Och djupa var fjordarna, 100-200 meter djupa och längst ute i havet 2000 meter djupa! Vi hade en sagolik tur med vädret, det varken stormade eller regnade, vilket det ofta kan göra på sommaren. På kvällarna satt vi ute på båtens akterdäck efter den goda måltiden i salongen. Solen sken svalt och skönt, fjorden låg stilla och labbarna (som liknar fiskmåsar) kretsade runt båten för att hitta någon godbit vid båten och vi bara satt och njöt av det storslagna! Vi var helt i naturens famn, ingen mobil fungerade där, inga tidningar, ingen TV, inte internet, vi var helt bortkopplade från civilisationen och det var så oändligt SKÖNT! Brita Edlund 99
Foto och text: Brita Edlund KONSTENS DAG på Solsand i Jakobstad Fjalle och Felix bygger torn Familjedagen den 1 juli samlade 14 familjer, ca. 50 personer till konstens dag där Hannele Rabb var konstnärlig ledare för föräldrarna som fick måla tavlor av hjärtas lust!! Fina tavlor blev det och medan föräldrar målade så simmade, lekte och spelade barnen. Vi hade ett fint väder som gav oss möjligheten att vara ute. Som traditionen bjuder så hade vi ett avbrott mitt på dagen då det bjöds på pizza. 18 stora familjepizzor gick åt och inte en smula blev kvar. På eftermiddagen kom dessutom många vuxna döva och hälsade på oss och vi hade en bra samvaro och gemenskap under hela dagen. Många år har vi samlats på detta sätt och träffen behövs också i fortsättningen, så vi får bara säga; ha en bra vinter och vi ses igen nästa år på Solsand med nya idéer. Eivor Larpes och Katarina Emma simmade flera gånger 10
Biskopen i Borgå Herdabrev i kris Grunden håller! Vårt stift har knappast varit så hårt drabbat under dess 83-åriga historia som dessa dagar. Vi står nu på ett dubbelt sätt hemlösa, om vi tänker på stiftets centrala hem runt domkyrkotorget i Borgå. Visserligen finns det nu äntligen trovärdiga löften om att den ytterst värdefulla biskopsgården skall bevaras som biskopsgård för Borgå stift och att renoveringsarbetena av Hjärtats hus småningom skall komma i gång. Detta gläder oss med tanke på framtiden. Mycket allvarligare är det som har skett med det svenska stiftets andra hjärtkammare: domkyrkan. Den senaste tidens tilltagande ofog i Borgå stad och inte minst vid domkyrkotorget har nu skördat sitt största och mest tragiska offer: domkyrkan står i ruiner. Den förödande mordbranden på morgonnatten den 29 maj lämnade en bedrövlig syn. Denna kyrka, som Johan Ludvig Runeberg kanske i första hand tänkte på när han skrev Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, har varit en kär församlingskyrka för bägge församlingarna i Borgå. Den är en nationell klenod, eftersom man i viss mån kan säga att Finland föddes som nation i denna kyrka tillika med domkapitelshuset strax intill. Den är det svenska stiftets domkyrka, och västgavelns kännspaka korsornament i tegel utgör samlande symbol och ikon för den världskända Borgå-gemenskapen av kyrkor i Europa. Det har varit rörande att läsa de sympatiyttringar som har strömmat in från medlemskyrkorna i de olika länderna liksom givetvis från det egna stiftet och hela den finländska kyrkofa- Borgå domkyrka efter brand Foto: Leif Lindgren Räddningsverkets mycket professionella och uppoffrande insats räddade dock kyrkan från total förstöring, och när man ser kyrkväggarna, ändgavlarna och de intakta inre valven går tanken osökt till aposteln Paulus ord i 1 Korinthierbrevet 3 om den fasta grunden för kyrkans tempelbygge Jesus Kristus. Ingen annan grund kan läggas, och den håller nu som förr. Med dessa tröstefulla ord vill jag i denna krissituation hälsa stiftets alla församlingar. Låt oss vårda och ta väl hand om våra kyrkor, älska dem och framför allt älska det tempelbygge som består av levande stenar oss alla som Herren kallat i sin godhet. Det som nu har skett uppfordrar oss att ännu mer än förr göra allt vad vi kan för att ge styrka åt de goda krafterna i vår ungdomsvärld och i vårt samhälle. Endast kärleken segrar över ondska och hat Borgå den 31 maj 2006 Biskop Erik Vikström 11
TIPS från Finlandssvenska teckenspråkiga rf: Kom ihåg att boka 4.11 till Jakobstad för firande av Svenska Teckenspråksdagen! Resa ordnas med buss från södra Finland. Anmäl gärna till kansliet; email info@svenskadova.fi eller fax 09-671169. Program och logi i Jakobstad kommer senare. * Familjeveckoslut på Malmåsen var mycket trevlig program iår, med Indiantema. Vi hade mycket bra program och trevligt tillsammans alla 37 personer, unga som gamla från Sibbo till Jakobstad. Vi kommer att ordna igen familjeveckoslut nästa år, så det är trevlig om ni kommer med då!! Datum är 31.8-2.9.2007. * Titta gärna på vår nygamla hemsidan i internet, www.svenskadova.fi, där kommer ny information upp som lönar sig titta på. Vi har inte slutat med vår arbetet att ge döva information, men ibland tar tid att ordna med datateknik och annat. * Ni familj - barn och ungdom som använder teckenspråk i huvudstadområdet; prova gärna att besöka till Drumsö ungdomsgård på adress Tallbergs allén 10 på tisdagar kl 17-21. Där finns teckenspråkig verksamhet för barn och ungdomar. Kontakta gärna Lena Wenman, textmeddelande 050-4057658 eller email : lena.wenman@svenskadova.fi om ni vill veta mer. P.S. Ni kan titta på bilder och filmer om vår resa till Island för Dövas nordiska kulturfestival (finns på www.svenskadova.fi och www.teckeneko.fi) DEN TECKENSPRÅKIGA SKRIFTSKOLAN I PIEKSÄMÄKI DEN 9-18 JUNI 2006 Foto: Janne Jan Rissanen 12
Finlandssvenska kyrkodagar bjuder på mångsidigt program Finlandssvenska kyrkodagar arrangeras i år 6-8.10 på Stiftsgården Lärkkulla i Karis. Dagarna samlar frivilliga, förtroendevalda, anställda och helt vanligt kyrkfolk från hela Svenskfinland. Finlandssvenska kyrkodagar arrangeras vart fjärde år. Planeringsgruppen hoppas att kyrkodagarna är en höjdpunkt, en rastplats och en utkikspunkt för hela det kyrkliga livet i Svenskfinland. Flera teckenspråkiga har redan anmält sig till dagarna, vilket är mycket trevligt. Under lördagen 7.10 finns det tolkning till teckenspråk under följande programpunkter: 9.30 Vägar vi vandrar Morgonbön Vägar vidare biskop Lennart Koskinen 10.30-12 Temagrupp: Kommunreformen och församlingarna Vad handlar den pågående kommun- och servicestrukturreformen om egentligen, vilka konsekvenser har reformen för församlingarna? Mikael Enberg, utvecklingschef på Kommunförbundet och Pia Kummel-Myrskog, ledande branschsekreterare för diakoni och samhällsansvar på KCSA 12-13.30 Lunch Kafferep i olika grupper En grupp är på teckenspråk 16.00 Eftermiddagens programpalett: Utfärd till Fiskars bruk Under den guidade rundturen presenteras brukets historia och de viktigaste sevärdheterna. Du får höra om hantverkarna, formgivarna och konstnärerna som slagit sig ned i Fiskars, samt bekanta dig med hantverks- och konstaffärerna. Karla Knaapinen och Erica King 17.30-19 Middag 19.30 Festkväll Furaha kören När kommer vi till nästa värld? Monica Vikström-Jokela Andreas von Bergmann och Patrik Sundell Salt-bandet Söndagens gudstjänst kommer också att tolkas till teckenspråk. 12.00 Högmässa i Karis kyrka (radieras i radio Vega) Predikant: biskop Lennart Koskinen, liturg: Claus Terlinden, kantor: Niels Burgmann Mera information om kyrkodagarna finns på webbplatsen evl.fi/kyrkodagar. Hjärtligt välkomna! 13
FAMILJESIDAN FÖDDA Vårt sjätte barn, en pojk-baby, föddes den 7.5.2006 kl. 09.21 hemma i Easterville i Kanada! Han heter Erik Kikikwawason Easter och han vägde 4 kg. och var 52 cm. lång vid födseln. Hälsningar från Barbara (född Andersson från Haverö i Nagu) Emil, Lulu, Herman, Amanda, Flora och Viola i Kanada. FÖRLOVADE Evelina Bjuhr och Patrik Peltola förlovade sig i Jakobstad den 25 juli 2006 Elin Holm och Markus Saarikoski förlovade sig i Jakobstad den 17 juli 2006 GIFTA Elin Holm och Markus Saarikoski Johan Hedrén och Tiina Haanpää gifte sig i Björneborg den 12 augusti 2006 Foto: Dawn Jani Birley 14
KYRKLIGA INFORMATIONER Dövas kyrkodag i Jakobstad den 19 november 2006 Den teckenspråkiga gudstjänsten i Vasa den 29 oktober kl. 10 (Brändö kyrka) Julfest i Borgå den 8 december 2006 Kyrkodagarna på Lärkkulla den 6-8 oktober (se p. 13) BISKOPSVAL FÖRTSÄTTER Gustav Björkstrand och Henrik Perret valdes i den första omgången. Biskopsvalets andra valomgång den 4 oktober. Församlingsvalet 2006 närmar sig. I församlingarna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland hålls församlingsval i november 2006. Valet väljs ungefär 12 000 förtroendevalda för fyraårsperioden 2007-2010. Mer information finns på www.evl.fi/val MEDDELANDE: DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD BLIR ELEKTRONISKT Dövas församlingsblad finns i KCSA:s hemsida nu. Adressen är www.evl.fi/kkh/kcsa/ Dövas stödgrupp har beslutat att Dövas församlingsblad blir svartvitt året 2007, men färg blad finns på KCSA:s hemsida. BÄSTA DÖVA MED FAMILJER En god början på hösten till er alla! Vi har haft en vacker och varm sommar och nu är det dags att informera om höstens församlingskvällar. Den första kvällen är den 25 september kl. 18-20:30 i café Ankaret, Runebergsgatan 24, ingång från gården. Vår gäst är t.f. dövpräst Janne Jan Rissanen. Följande kväll är den 23 oktober kl. 18 på café Ankaret. Vi firar julfest den 8 december kl. 17-20:30 i Mariagården, Gammelbacka, Slingervägen 1. Tillsvidare gör jag detta arbete utan arbetspar eftersom efterträdaren till Eeva-Liisa Ritari inte är vald. Hälsningar, Irina Lemberg (040-5125082) Se text-tv p. 797 DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD ISSN 0359-0445 Adress: Chefredaktör: Redaktör: Redaktion: Layout: Utgivare: Hamngatan 9, 00161 HELSINGFORS Bernt Kaustell (tjänstledig) Teol. mag. Janne Jan Rissanen (dövprästens vikarie) Karin Kronlund-Saarikoski, Olof Ahlskog, Brita Edlund, Jan Rissanen, Pia Kummel-Myrskog, Bernt Kaustell Teol. mag. Janne Jan Rissanen Kyrkans central för det svenska arbetet / diakoni och samhällsansvar 15
Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar, eller om du vill få Dövas församlingsblad Adre.för. och meddelande: kontakta Sonja! Namn:... Tidigare adress:... Ny adress:... Skicka in blanketten till: Kyrkans central för det svenska arbetet / Sonja Wacklin Hamngatan 9 PB 185 00161 HELSINGFORS eller email: sonja.wacklin@evl.fi Dövprästerna i Svenskfinland Borgå distrikt: Bernt Kaustell (tjänstledig), vikarie: janne.rissanen@evl.fi Helsingfors distrikt: Leena Tapanainen, email: leena.tapanainen@evl.fi, tel: 09 709 2582, texttel: 09 643 365, mobil: 0400 605 129, fax: 0401 605 129, kansli ti kl. 10-12, Bulevarden 16A, PB 142, 00120 HELSINGFORS. Åbo distrikt: Petri Majatie, tel/texttel: 02 279 7041, mobil: 0400 842 039, fax: 02 279 700, email: petri.majatie@evl.fi, kansli ti 10-12, Tavastgatan 13, 20500 ÅBO. Lappo distrkt: Marja Saukkonen, tel/texttel: 014 616 406, fax: 014 211 439, mobil: 0400 241 401, email: marja.saukkonen@evl.fi, kansli ti 10-12, Hiippakunnan toimisto, Hannikaisenkatu 29, JYVÄSKYLÄ. Präst för hela landet: Riitta Kuusi, KDYK, tel/texttel: 09 180 2269, mobil: 050 300 6353, fax: 09 180 2426, email: riitta.kuusi@evl.fi, Hamngatan 11A, PB 185, 00161 HELSINGFORS 16