Äldres rätt att flytta. Kommunernas tillämpning av 6h SoL

Äldres rätt att flytta Kommunernas tillämpning av 6h SoL

Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Uppföljning och utvärdering. Det innebär att den innehåller uppföljningar och utvärderingar av lagstiftning och/eller verksamheter som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den innehåller analys av insamlade data och i förekommande fall forskning som man kan dra generella slutsatser av och som kan användas för att förändra eller utveckla verksamheten. Anger Socialstyrelsens slutsatser och förslag. Artikelnr 2001-103-8 ISBN 91-7201-547-0 Tryck KopieCenter, Stockholm, augusti 2001 2

Förord Genom ett tillägg till socialtjänstlagen, 6h SoL, lagstadgades från den 1 januari 1998 rätten för äldre och funktionshindrade människor med varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser att ansöka om sådant bistånd i annan kommun. På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen följt upp effekterna av lagändringen med avseende på antalet personer, tillämpningen av den nya bestämmelsen samt de ekonomiska effekterna för kommunerna. En första rapport presenterades år 1999. Detta är den andra rapporten och den avser verksamhetsåret 2000. Rapporten baseras på en enkät till samtliga kommuner, stadsdelsförvaltningar och kommundelsnämnder, intervjuer med biståndsbedömare samt erfarenhetsredovisning vid tre seminarier i storstadskommunerna som arrangerades tillsammans med Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna i berörda län. Arbetet har bedrivits i en arbetsgrupp med följande sammansättning: Från Socialstyrelsen: Tom Eriksson, projektledare, Kristina Stig och Maria Öman. Från Svenska Kommunförbundet: Kerstin Ahlsén, Birgitta Söderlund och Hans Ekholm. Rapporten har sammanställts av Tom Eriksson, utredare vid Socialstyrelsens äldreenhet. Måns Rosén T.f. generaldirektör 3

4

Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Inledning... 9 Uppdraget...9 Bakgrund...9 Frågor...10 Metod...10 Ansökningar antal och fördelning... 12 Antal ansökningar per län...12 Antal ansökningar per kommun...14 Vilka är det som ansöker om flyttning?...16 Ålders- och könsfördelning...16 Hur ser ansökningsströmmarna ut?...17 Kommuner med stort antal ansökningar...18 Ansökningar till storstadskommunerna...19 Ansökningar från kommunerna...21 Ansökningar från storstad till kranskommun...22 Kommunernas beslut... 25 Sökta insatser...25 Utfall av kommunernas beslut...25 Ansökningar som bifölls...26 Beslut om avslag...26 Verkställda beslut...28 Fördröjd beslutsprocess och verkställighet... 30 Väntetid på beslut...30 Återtagen ansökan...30 Personer som väntade på verkställighet av beslut...30 Problem vid tillämpning av lagen... 32 Administrativa problem för kommunerna...32 Ansökningar till flera kommuner samtidigt...34 Flyttning från kort avstånd...35 Att söka till högre kvalitet...37 Bristande utredningsunderlag från andra kommuner...38 Ekonomiska effekter för kommunerna... 39 Kostnader på nationell nivå...39 Kostnader på kommunal nivå...42 Kommuner som fått minskade kostnader...44 Behovet av regional samordning... 46 Planeringsproblem för kommuner med många ansökningar...46 Vilka lösningar finns?...48 Diskussion... 51 Bilagor Bilaga 1. Enkät angående 6h SoL...53 Bilaga 2. Metod...56 Bilaga 3. Tabell A. Ansökningar enligt 6h socialtjänstlagen under 2000 samt antal av dessa som lett till inflyttning och utflyttning under 2000...58 Bilaga 4. Tabell B. Nettoinflyttning enligt 6h socialtjänstlagen och skattad kostnad...70 Bilaga 5. Deltagande kommuner m.fl. i seminarierna i Göteborg, Malmö, Stockholm...83 5

6

Sammanfattning På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen följt upp effekterna av bestämmelsen i socialtjänstlagen om äldres och sjukas rätt att flytta till annan kommun (6h SoL). Detta är den andra rapporten och är baserad på undersökningsresultat från år 2000. En första rapport lämnades 1999. Huvudintrycket är att för flertalet kommuner har tillämpningen av ansökningar enligt 6h SoL inte inneburit några större problem. Det mindre antal ansökningar man får klaras av inom ramen för de samlade verksamheterna inom äldreomsorgen. Omkring 650 personer som velat flytta till annan kommun har kunnat göra det. Ett 30 tal kommuner, främst förortskommuner i storstadsregionerna som erhållit många ansökningar, har dock haft svårt att leva upp till lagstiftningens intentioner Hälften av kommunerna tog under året emot högst fyra ansökningar och 52 kommuner tog emot tio eller fler ansökningar. Trettiotvå kommuner fick inga ansökningar alls. Flertalet ansökningar avsåg flyttning inom länet. Mellan år 1998, då lagändringen trädde i kraft, och år 2000 minskade antalet ansökningar med 15 procent från cirka 2 400 till 2000. Av de 2000 ansökningarna bifölls ca 950. Av dessa verkställdes ca 650 eller 70 procent under året. 100 personer tackade nej till erbjuden insats. Jämfört med 1998 minskade andelen bifall med 10 procent. Andelen verkställda beslut minskade under perioden med 20 procent. Andelen personer med beviljad insats som väntade på verkställighet av beslutet låg oförändrat kvar på drygt 20 procent vilket under år 2000 rörde sig om ca 200 personer. Andelen avslagsbeslut ökade under perioden 1998 2000 med 30 procent till ca 600. Skälen för avslag var i första hand att behov inte bedömdes föreligga enligt kriterierna i 6h SoL, dvs. att det förelåg ett varaktigt behov av omfattande vårdoch omsorgsinsatser. I andra hand hänvisades till brist på platser i särskilda boenden. Relaterat till befolkningen 65 år och äldre fick kommunerna Tyresö, Vaxholm, Kungsbacka, Värmdö, Ekerö, Trosa och Salem flest ansökningar enligt 6h SoL under år 2000. Under år 2000 fick 82 av landets kommuner ökade kostnader med cirka 85 miljoner kronor på grund av nettoinflyttning av personer som ansökt om flyttning enligt 6h SoL. Nittiofem kommuner fick under samma period minskade kostnader med cirka 72 miljoner kronor på grund av en nettoutflyttning av personer som ansökt om flyttning enligt 6h SoL. För personer 65 år och äldre som flyttar in i kommunen utbetalas kompensation via det kommunala utjämningssystemet med mellan 5 000 och 108 000 kronor per år. 7

Det kommunerna upplevde som problem vid tillämpningen av lagen var bl.a. svårigheter i att biståndsbedöma på distans för dem som ansökte om flyttning från annan kommun. Det blir då svårt att veta om det är den enskilde eller någon annan som ligger bakom ansökan. Det finns dock inget som hindrar en kommun att personligen besöka den äldre och därmed få ett bättre beslutsunderlag. Att ansökningar av samma person lämnas in till flera kommuner samtidigt väcker också irritation eftersom man tycker att det leder till onödigt dubbelarbete. Men varken i lagen eller dess förarbeten finns några begränsningar för den enskildes möjligheter att ansöka om flyttning, enligt 6h, till flera kommuner samtidigt. Ett annat irritationsmoment för kommunerna är när personer söker från mycket kort avstånd, i praktiken kanske endast någon eller några mil bort, för att barnen ska få kortare restider när de besöker sina föräldrar. Med de förutsättningarna anser man att de gamla kunde bo kvar i sin hemkommun. Men om flyttningen för den gamle innebär ett bättre liv har enligt Socialstyrelsens uppfattning flyttningsavståndet ingen betydelse. Lagen tillkom för att förverkliga målen om valfrihet och självbestämmande för gamla och sjuka människor i behov av vård och stöd. Brister i de utredningsunderlag som erhålls från utflyttningskommunerna kan också förorsaka svårigheter. Vissa kommuner efterlyste en mall för innehållet i ett korrekt utredningsunderlag. Socialstyrelsen kommer att beakta detta önskemål i ett planerat allmänt råd för handläggning och dokumentation. Kommuner som själva har brist på platser i särskilda boenden, och till vilka kommunens invånare står i kö, ser ett dilemma i att behöva upplåta en del av dessa platser för invånare från andra kommuner. De egna invånarna tvingas då till längre väntetider. Planeringen av äldreomsorgens utbyggnad försvåras av att man inte längre enbart kan bedöma behovet med utgångspunkt från den egna befolkningen. Ett annat dilemma som upplevs av kommuner som inrättat nya och moderna boenden är att de ofta får ta emot ett stort antal ansökningar från personer i andra kommuner som de anser söker för att få kortare väntetider och en högre kvalitet i sitt boende än det hemkommunen kan erbjuda. Men det finns enligt Socialstyrelsens uppfattning ingenting som motiverar att äldre och funktionshindrade människor skulle vara undantagna från rätten att söka särskilt boende i annan kommun om det för dem innebär kortare väntetid eller en högre kvalitet i boendet. Bristen på särskilda boenden beror enligt Socialstyrelsens dels på att vissa kommuner valt att i första hand bygga ut öppenvårdsinsatserna och först i andra hand fler platser i särskilda boendeformer. Ett förstärkt samarbete mellan kommunerna kan enligt Socialstyrelsens uppfattning bidra till att lösa upp den segmenterade situation som i många fall uppstått med långa köer av väntande. De brister som idag finns i samarbetet mellan kommunerna leder till onödiga komplikationer vid t.ex. planerad utbyggnad av nya särskilda boenden. Främst saknas en samlad information om antalet befintliga platser i särskilda boenden i länets kommuner samt uppgifter om antalet lediga platser under olika perioder och i olika typer av boenden. Socialstyrelsen ser därför positivt på de initiativ som tagits av kommunerna i de tre storstadslänen för att uppnå ett effektivare utnyttjade av resurserna inom äldreomsorgen. Viktig är också länsstyrelsernas kartläggning av kommunernas utbyggnadsplaner av särskilda boenden på kort och lång sikt. 8

Inledning Uppdraget Socialstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att följa upp effekterna av den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen, 6h, om rätt att flytta till annan kommun med avseende på personkretsens omfattning, dvs. antal personer som ansökt om flyttning, tillämpningen av den nya bestämmelsen samt de ekonomiska effekterna för kommunerna. En första rapport presenterades 1999 och var en uppföljning av lagens effekter under 1998. Detta är den andra rapporten och den är baserad på undersökningsresultat från år 2000. Bakgrund Genom ett tillägg till socialtjänstlagen, 6h SoL, lagstadgades från och med den 1 januari 1998 rätten för äldre och funktionshindrade människor med ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser att ansöka om sådant bistånd i annan kommun. Biståndet avser de två insatserna särskild boendeform och hjälp i hemmet enligt 6f SoL. Att ta emot ansökningar och bevilja bistånd för sökande från andra kommuner var före lagändringen ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det grundades på en rekommendation från Svenska Kommunförbundet 1989 om att verka för att äldre personer och funktionshindrade skulle ges möjlighet att få bostad i servicehus eller servicebostad i annan kommun än hemkommunen. Före 1998 kunde således inte den enskilde hävda någon rätt till bistånd i en annan kommun än där han eller hon vistades. Med hänsyn till den s.k. Bemötandeutredningens rapport 1 gjorde regeringen bedömningen att Svenska Kommunförbundets rekommendation var otillräcklig och lagstadgade äldres och funktionshindrades rätt att flytta till annan kommun med stöd av 6h socialtjänstlagen. En person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser, får hos den kommunen ansöka om sådana insatser som avses i 6f SoL punkterna 2 och 3. En sådan ansökan ska behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövning enligt första stycket. På begäran av inflyttningskommunen är hemkommunen skyldig att bistå den förra kommunen med den utredning som kan behövas för bedömningen av ansökan. 1 Rätt att flytta SOU 1996:161. 9

Omfattande vård- och omsorgsinsatser innebär att kontinuerliga insatser behöver ges dygnet runt för att tillgodose behov av personlig omvårdnad, tillsyn, skydd och sjukvård. Under begreppet allvarlig sjukdom faller svåra sjukdomstillstånd med ett fortskridande förlopp där det knappast kan bli tal om ett tillfrisknande. Det är det individuella behovet som avgör om den enskilde ingår i personkretsen, inte diagnos eller orsak till behovet. Hjälp i form av enbart städning, inköp, matlagning eller liknande service är inte att anse som vård- och omsorgsinsatser enligt denna bestämmelse 2. Under 1999 avlämnade Socialstyrelsen sin första rapport Äldres och sjukas rätt att flytta som speglade situationen under de tre första kvartalen 1998. Rapporten visade att antalet ansökningar ökat med 50 procent mellan 1996 och 1998 3. Tio procent fler ansökningar bifölls 1998 och med lika stor andel minskade antalet avslagsbeslut. Majoriteten av ansökningarna kom från kommuner i samma län eller grannlänen. Det var mindre vanligt med ansökningar långväga ifrån. Problem vid tillämpningen av lagen gällde bl.a. svårigheter att veta om det var den enskilde eller någon annan som gjort ansökan, att många personer ansökte om flyttning från en grannkommun och att utredningsunderlaget från ansökningskommunerna var bristande. Planerad utbyggnad av särskilda boenden försvårades av ovisshet om hur många ansökningar som kunde komma utifrån. De ekonomiska effekterna av lagändringen var små eftersom relativt få personer faktiskt erhöll särskilt boende i annan kommun. Frågor Har antalet personer som ansökt om att få flytta enligt 6h SoL ökat eller minskat mellan åren 1998 och 2000? Har lagändringen inneburit administrativa problem för kommunerna? Vilka ekonomiska konsekvenser har lagändringen fått för kommunerna? Metod Utredningsmaterialet Enkät till samtliga kommuner och KDN/SDN i landet. (bilaga 1). Genomgång av rapporter och statistik med belysning av faktorer som påverkat en kommuns möjligheter att upplåta platser i särskilt boende. Telefonintervjuer med ett 30-tal biståndsbedömare i kommuner som fått många ansökningar. Seminarier i de tre storstadslänen. Tillsammans med berörda länsstyrelser arrangerades ett seminarium i vardera Stockholm, Göteborg och Malmö. Till seminarierna inbjöds representanter för 2 Ändringar i socialtjänstlagen. Prop. 1996/97:124. 3 1996 gjordes inom ramen för den s.k. Bemötandeutredningen en undersökning av SCB ang. äldres flyttningar. (SOU 1996:161). 10

kommunernas äldreomsorg i de kommuner som under året erhöll ett stort antal ansökningar enligt 6h SoL. (Förteckning över kommuner och deltagare framgår av bilaga 5.) Statistisk metod Se bilaga 2. 11

Ansökningar antal och fördelning Antalet ansökningar minskade med 15 procent mellan åren 1998 och 2000. Drygt hälften av kommunerna fick under år 2000 högst fyra ansökningar, en fjärdedel mellan fem och åtta ansökningar och en femtedel av kommunerna nio eller fler ansökningar. Trettiotvå kommuner fick inga ansökningar alls. Relaterat till befolkningen 65 år och äldre fick kommunerna Tyresö, Vaxholm, Kungsbacka, Värmdö, Ekerö, Trosa och Salem flest ansökningar enligt 6h under år 2000. Flertalet ansökningar avsåg flyttning inom länet. Ökningen av antalet ansökningar efter lagändringen 1998 följdes av en mindre nedgång fram till år 2000. Nedan presenteras fördelningen av antalet ansökningar på läns- och kommunnivå (tabell 1). Antal ansökningar per län Mellan åren 1998 och 2000 minskade antalet ansökningar med 15 procent med varierande resultat mellan både län och kommuner. Ett ökat antal ansökningar redovisas från fem län, störst med knappa 30 procent från Södermanlands län, Gotland oräknat. De största minskningarna, med dryga 50 procent, hade Västerbottens och Västernorrlands län. 12

Tabell 1. Utveckling av antalet ansökningar på länsnivå mellan 1998 och år 2000.* 1998 2000 Riket 2 400 2 050-15% Stockholms län 690 560 Uppsala län 65 60 Södermanlands län 50 60 Östergötlands län 45 50 Jönköpings län 60 60 Kronobergs län 45 35 Kalmar län 80 55 Gotlands län 1 6 Blekinge län 50 40 Skåne län 265 245 Hallands län 110 110 Västra Götalands län 375 335 Värmlands län 85 80 Örebro län 55 50 Västmanlands län 70 55 Dalarnas län 85 60 Gävleborgs län 40 50 Västernorrlands län 50 20 Jämtlands län 45 35 Västerbottens län 70 30 Norrbottens län 75 55 * Avrundade siffror Kommentar Någon jämförelse mellan antalet ansökningar enligt 6h och kommunernas övriga ansökningar enligt 6 f kan inte göras då den senare uppgiften inte finns tillgänglig. Däremot kan de drygt 2000 ansökningarna enligt 6h ses i förhållande till de ca 120 000 platser som finns i särskilda boenden och de 125 000 personer som får hjälp från äldreomsorgen i ordinärt boende. Sett ur det perspektivet utgör 6h-ansökningarna ett jämförelsevis litet antal. Men den mindre grupp kommuner som erhållit ett stort antal ansökningar anser sig i många fall ha försatts i en problematisk situation. Orsaker till minskningen av antalet ansökningar mellan 1998 och 2000 kan vara ett tidigare uppdämt behov av flyttningar som till viss del tillgodosågs under den första perioden efter lagens tillkomst. En annan förklaring kan vara att kommu- 13

nerna blivit tydligare i sin information om villkoren för att bli berättigad till särskilt boende. I de fall kommunerna fått ett ökat antal ansökningar kan en möjlig förklaring vara att man fått information om att det i grannkommunerna är kortare väntetider till särskilda boenden och kanske också boenden med en högre kvalitet än i hemkommunen. Antal ansökningar per kommun En indelning av ansökningarna till kommunerna i fem intervall visar att de flesta hade mellan en och fyra ansökningar. Tabell 2. Indelning av antalet ansökningar till kommunerna i fem intervall År 2000 Antal ansökningar Antal kommuner % Inga ansökningar 32 13 1 2 ansökningar 56 22 3 4 ansökningar 53 21 5 8 ansökningar 61 24 9 eller fler 52 20 Totalt 254 100 Den geografiska fördelningen av ansökningarna i riket inom dessa intervall framgår av kartan i figur 1. Kartan visar bl.a. att kommuner med ett stort antal ansökningar finns koncentrerade till storstadsområdena. 14

Figur 1. Ansökningar om flyttning enligt 6h SoL under år 2000. 9-144 5-8 3-4 1-2 0 Bortfall 15

Vilka är det som ansöker om flyttning? Vid intervjuer och i diskussioner med kommunernas representanter framkommer att det absolut vanligaste skälet till de äldres önskan att flytta är att komma närmare sina anhöriga. I Socialstyrelsens föregående rapport gällde det nästan 75 procent av de sökande under 1998. Andra skäl för ansökan om flyttning har sin bakgrund i äldre personer som tidigare haft fritidshus och överlåtit detta till barnen som i sin tur gjort om det till permanentboende. Barnen vill därefter att föräldrarna flyttar efter till särskilt boende i sin tidigare semesterkommun. I storstäderna, med den bostadsbrist som råder där, har biståndsbedömarna ibland ett intryck av att en del av dem som söker utifrån i första hand vill ha en bostad. De kan i och för sig bo i ordinärt boende och få hemtjänst där, men saknar ekonomiska resurser att skaffa sig en bostad i innerstaden. Man ansöker då om servicehusboende eftersom det ger närhet till vård och omsorg samtidigt som man kommer närmare sina anhöriga. Ofta får de avslag på sina ansökningar eftersom de inte har så omfattande behov som förutsätts enligt 6h SoL. En annan grupp utgörs av personer som haft större delen av sitt yrkesverksamma liv i kommunen. Efter pensionen flyttar de hem men söker sig senare tillbaka för att återfå de kontakter de byggt upp under sitt arbetsliv. Ytterligare en grupp är de som ansöker om flyttning för att snabbare få en plats i särskilt boende eller en högre kvalitet i sitt boende, även om det innebär att de då kommer att bo på ett något längre avstånd från sina barn. Det blir dock egalt vid en obetydligt ökad restid. Ålders- och könsfördelning Fördelning av de sökande på ålder och kön framgår av tabellerna 3 och 4. Tabell 3. Antal ansökningar enligt 6h SoL under år 2000 efter den sökandes ålder. Ålder Antal Procent Yngre än 65 år 50 3 65 79 år 600 29 80 år eller äldre 1 400 68 Totalt 2 050 100 16

Tabell 4. Antal ansökningar enligt 6h SoL under 2000 efter den sökandes kön. Kön Antal Procent Män 550 28 Kvinnor 1 500 72 Totalt 2 050 100 Tabellerna 3 och 4 visar att två tredjedelar av de sökande var över 80 år med en stor dominans av kvinnor. Det var i stort sett samma fördelning som vid Socialstyrelsens kartläggning 1998. Hur ser ansökningsströmmarna ut? I 1998 års undersökning pekade resultaten på att majoriteten av ansökningarna om flyttning gjordes mellan kommuner i samma län. Den tendensen står sig även i nuvarande undersökning. Räknat på riket uppgår inomlänsansökningarna till 55 procent och andelen utomlänsansökningar till 45 procent. Men det förekommer skillnader mellan tätort och glesbygd. (Se tabell 5.) Tabell 5. Ansökningar enligt 6h SoL från personer i respektive region. 4 Region Ansökningar till andra kommuner inom länet Ansökningar till andra kommuner utanför länet Antal % Antal % Stockholms län 317 69 142 31 Västra Götalands län 210 63 122 37 Skåne län 142 64 80 36 Norrlandsregionen 5 103 58 75 42 Riket 55 45 Tabellen visar att benägenheten att flytta utanför länsgränsen är mindre i storstadslänen än i Norrlandsregionen. I de fyra norrlandslänen gjordes närmare 60 procent av ansökningarna inom norrlandsregionen och drygt 40 procent avsåg flyttning till kommuner utanför regionen. Av ansökningarna från Norrlandslänen gick 28 till Stockholmsområdet, två till Skåne och en till Göteborgsområdet. Går man i motsatt riktning visas att av ansökningarna till norrlandslänen kom fem från Stockholmsområdet, två från Skåne och ingen från Göteborgsomsrådet. 4 Antalet ansökningar från personer i respektive kommun är inte korrigerade för bortfall och kan vara underskattade. 5 Norrbotten, Västerbotten. Jämtland och Västernorrland. 17

Resultaten kan tydas så att de boende i urbana regioner i något högre grad flyttar inom hembygden än de som bor i glesbygd, kanske beroende på att befolkningstillväxten idag äger rum i storstadsområdena. Kommuner med stort antal ansökningar I det fortsatta ges en redovisning av de kommuner som erhöll störst antal ansökningar både totalt sett och relativt i förhållande till befolkningen 65 år och äldre. Huvudtendensen är att det är kommuner i storstadsområdena som erhållit flest ansökningar (tabell 6). Flödet av ansökningar enligt 6h går där i huvudsak från storstad till förortskommuner. Tabell 6. Kommuner med störst antal ansökningar år 2000 om inflyttning från annan kommun.* Kommuner med minst 20 ansökningar Stockholm 144 Luleå 27 Kungsbacka 67 Malmö 26 Göteborg 42 Karlstad 24 Täby 42 Värmdö 21 Uppsala 41 Kristianstad 21 Tyresö 40 Lerum 21 Solna 35 Kungälv 21 Västerås 34 Botkyrka 20 Sollentuna 32 Borås 31 Lund 30 Totalt 719 * Siffror i halvfet stil markerar kommuner som även 1998 ingick i den grupp kommuner som hade störst antal ansökningar. Kommuner som hade minst 20 ansökningar stod för cirka en tredjedel av samtliga ansökningar i riket. Liksom 1998 är det förutom storstäderna en dominans av förortskommuner som fått ett stort antal ansökningar 6. Vid en rangordning av kommunerna där antalet ansökningar satts i förhållande till andelen personer 65 och äldre i befolkningen dominerar alltjämt förortskommunerna. Men nu tillkommer även ett antal små kommuner. (Se tabell 7.) 6 Ett mörkertal utgörs av personer som kan ha ansökt om bistånd i flera kommuner samtidigt. Det innebär i så fall att det faktiska antalet flyttningsbenägna personer är lägre än det totala antalet ansökningar. 18

Tabell 7. Kommuner med ett stort antal ansökningar år 2000 i förhållande till befolkningen 65 år och äldre.* Kommun Antal per 10 000 av befolkningen 65 år och äldre Totalt antal ansökningar Tyresö 102 40 Vaxholm 88 10 Kungsbacka 78 67 Värmdö 68 21 Ekerö 58 13 Trosa 57 8 Salem 55 7 Upplands-Bro 49 11 Österåker 54 18 Täby 53 42 Gnesta 26 8 Lerum 49 21 Sollentuna 44 32 Hammarö 45 9 Orsa 45 7 Nynäshamn 43 15 Gullspång 39 5 Mora 39 15 Vallentuna 39 10 Malå 38 3 * Befolkningssiffrorna är från 1999-12-31. Kommentar Som framgår av tabellen saknas storstäderna bland de 20 kommuner som fått ett, relativt sett, stort antal ansökningar. Däremot utgörs drygt hälften av förortskommuner. För de små kommunerna kan även ett litet antal ansökningar innebära ett stort ekonomiskt åtagande om dessa bifalls och verkställs. Ansökningar till storstadskommunerna I storstadsområdena har Stockholm och Göteborg haft en minskning av antalet ansökningar i storleksordningen 30 procent medan Malmö i stort sett hade oförändrade siffror mellan de båda mätperioderna. Stockholms kommun Till Stockholms kommun inkom under år 2000 totalt 144 ansökningar. Jämfört med 1998 innebar det en minskning med 30 procent. Innerstadsdelarna fick ta 19

emot störst antal ansökningar, medan förortsdistrikten tog emot relativt få eller inga alls. Störst antal ansökningar fick innerstadsdelen Maria-Gamla Stan med 26 ansökningar. (Se tabell 8.) Tabell 8. Antal ansökningar till stadsdelarna i Stockholms kommun år 2000. SDN Antal ansökningar Antal bifallsbeslut Antal verkställda Bromma 8 2 2 Enskede-Årsta 7 2 0 Farsta 3 0 0 Hägersten 8 0 0 Hässelby-Vällingby 8 8 7 Katarina-Sofia 10 4 1 Kista 9 4 4 Kungsholmen 9 0 0 Liljeholmen 4 0 0 Maria-Gamla Stan 26 4 2 Norrmalm 15 10 7 Rinkeby 0 0 0 Skarpnäck 8 8 5 Skärholmen 0 0 0 Spånga-Tensta 10 10 1 Vantör 1 0 0 Älvsjö 2 2 2 Östermalm 17 7 5 Många av ansökningarna till innerstadsdelarna gäller lägenhet i servicehus och kan enligt några innerstadsförvaltningarna ha ett samband med knappheten på bostäder i Stockholms innerstad. Göteborgs kommun I Göteborgs kommun minskade antalet ansökningar med en tredjedel, räknat på de 15 stadsdelar för vilka uppgifter föreligger både 1998 och 2000 (tabell 9). 20

Tabell 9. Antal ansökningar till stadsdelarna i Göteborgs kommun 2000. 7 SDN Antal ansökningar Antal bifallsbeslut Antal verkställda Lärjedalen 0 0 0 Kortedala 3 2 1 Bergsjön 0 0 0 Örgryte 2 2 0 Linnéstaden 4 3 1 Älvsborg 1 Frölunda 1 1 0 Askim 2 2 0 Tynnered 10 4 2 Hisingen 8 20 8 7 Högsbo 0 Bergsjön 0 Gunnared 0 Lärjedalen 0 Totalt 43 22 11 Malmö kommun Till Malmö kommun inkom 26 ansökningar under år 2000. Skillnaden jämfört med antalet ansökningar 1998 är för litet för att ge något signifikant utslag. Ansökningar från kommunerna Det är vanligt att kommuner som erhållit ett stort antal ansökningar också har många ansökningar som går ut från kommunen, men hur många personer det kan röra sig om har kommunerna sällan någon kunskap om. Det gäller t.ex. personer som bor i ordinärt boende utan insatser från äldreomsorgen som flyttar till annan kommun och där får insatser från kommunens äldreomsorg. Många personer kan också ha insatser från hälso- och sjukvården utan att vara kända av socialtjänsten. Av tabell 10 framgår vilka 20 kommuner som hade störst antal ansökningar från kommunen. Kolumn två i tabellen upptar antalet ansökningar till samma kommuner. Därmed erhålls i kolumn tre ett ansökningssaldo. Ett minussaldo innebär att det är fler människor som önskar flytta från än till den aktuella kommunen. 7 Bortfall: SDN Majorna. 8 I Hisingen ingår stadsdelarna Backa, Biskopsgården, Kärra-Rödbo, Lundby, Torslanda, Tuve- Säve. 21

Tabell 10. Kommuner med störst antal ansökningar enligt 6h SoL från personer i kommunen reducerat med ansökningar till samma kommuner.* Kommun Antal ansökningar från personer i kommunen Antal ansökningar till kommunen Netto Stockholm 235 144 91 Göteborg 164 42 122 Malmö 62 26 36 Solna 29 35 + 6 Norrköping 26 7 19 Borås 23 31 + 8 Jönköping 22 19 3 Uppsala 22 41 + 19 Nyköping 21 11 10 Gävle 19 5 14 Härnösand 19 3 16 Karlstad 19 24 + 5 Västerås 19 34 + 15 Huddinge 18 17 1 Sundbyberg 18 3 15 Östersund 18 11 7 Täby 17 42 + 25 Järfälla 16 18 + 2 Luleå 26 17 9 Nybro 16 0 16 * Bortfall: SDN Majorna i Göteborg samt en kommundel i Huddinge kommun. Det innebär att antalet ansökningar till dessa två kommuner är underskattat. Av de 20 kommunerna i tabellen var det 13 kommuner som hade större sökt utflyttning och sju som hade större sökt inflyttning. Observera att samtliga tre storstadskommuner hade en stor sökt utflyttning. (Av bilaga 3, Tabell A framgår antalet ansökningar till och från kommunerna i hela riket.) Ansökningar från storstad till kranskommun Samtidigt som storstäderna tog emot ansökningar från kranskommunerna gick ett större antal ansökningar från de tre storstäderna till kranskommunerna. Nedan visas en sammanställning över de kranskommuner som erhöll störst antal ansökningar och hur många av dem som kom från Stockholm respektive Göteborg och Malmö. 22

Tabell 11. Kranskommuner med ett stort antal ansökningar från Stockholms kommun. Totalt antal ansökningar till kommunen Därav från Stockholm Ekerö 13 9 Nacka 16 4 Sollentuna 32 12 Tyresö 40 16 Täby 42 13 Värmdö 21 6 Österåker 18 5 Totalt 182 65 Från samma kranskommuner erhöll Stockholm under samma period 16 ansökningar, varav fem från Nacka kommun och fyra från Ekerö. Tabell 12. Kranskommuner med ett stort antal ansökningar från Göteborgs kommun. Totalt antal ansökningar till kommunen Därav från Göteborg Alingsås 10 5 Härryda 10 7 Kungsbacka 45 * 23 Kungälv 20 12 Lerum 21 10 Partille 15 13 Totalt 122 70 * Här har de 22 ansökningar uteslutits som enbart avsåg hemtjänst under sommarboende. Från samma kranskommuner erhöll Göteborg under samma period sju ansökningar, varav fyra från Kungsbacka kommun. 23

Tabell 13. Kranskommuner med ett stort antal ansökningar från Malmö kommun. Totalt antal ansökningar till kommunen Därav från Malmö Höganäs 13 0 Kristianstad 21 2 Lund 30 5 Svedala 5 2 Trelleborg 12 7 Ängelholm 16 3 Totalt 123 19 Från samma kranskommuner erhöll Malmö under samma period fyra ansökningar. Kommentar I Stockholmsområdet tog berörda kranskommuner emot drygt en tredjedel av sina ansökningar från Stockholm, och i Göteborgsområdet tog nära två tredjedelar av kranskommunerna emot sina ansökningar från Göteborgs kommun. I Malmöområdet var motsvarande siffra 15 procent. Antalet ansökningar från kranskommunerna till storstäderna var betydligt färre. 24