Or igiii al-a fli an «1 lingar.

lofiiisii iiriiei UTGIFNE ÅP N:o 10. «B. m. FRSBS, Octobcr 1857. INNEHÅLL: ORIG.-AFH.: E. FEISS: Bidrag till nägra Svenska växters synonvmik. W. XVLANUEH et Tu. M. FRIES: De genero Stereo~ caulorum qusesttooes. NIA SKAND. VÄXTER: Abies orivntalis (L.) Poir. BIIIANG: Växter från Pyrenéerna till salu. Or igiii al-a fli an «1 lingar. 1. Bidrag till några Svenska växters synonymik al E. FRIES. (Forts.). 37. Titta caropma L. är, såsom bekant, en kollektiv benämning. De trenne hos oss förekommande arterna hafva under talrika generationers odling visat sig fullkomligt oföränderliga. Tilia vulgaris står i sjelfva verket T. grandifolia närmare Un T. parvifolia, h\arföre den äfven af G. F. Meyer föres såsom en glatt vanetet till den förra. Denna Ssigt bestyrkes äfven något af deras geografiska utbredning, ty vilda förekomma de båda förstnämnda i Sverige endast på yttersta vestra kusten. Men den öfver hela södra och medlersta Sverige vanliga T. parvifolia eller ulmifolia Scop. (ett äldre, men i hög grad opassande namn) iir så föränderlig, synneiligast i afseende pä blomskärmarnes form. såsom ]$aron E Hisinger mycket riktigt anmärkt, att man lätteligen i dennas formor söker 7'. vulgaris. Vi ega en sådan i skugga vuxen form från Omberg med bladen på ömse sidor giöna, hvilken utan blommor och frukt svårligen skiljes från T. vulgaris. 38. Af Malva Alcca förekomma tvenne former, en, _ grön med utstående hår, en grå af tilltryckta stjernhjfö^,"j Båda hafva genom mångårig kultur visat sig fullkomligt Wop- k ;

102 stanta, men vi hafva endast upptagit dem såsom underarter, då knappt möjligt ar alt utreda deras synonym!. Den förra, säsom den hos oss egentligen inhemska, hafva vi tagit för M- Alcca L. Fl. Suec, men då i Linnés Sp. Plant, sägcs, troligen efter odlade exemplar:»cuulis seaber, /nlis fasriculatis erpa/isis», afser detta tydligen den scdnare. Det Ur ock denna, som i Tyskland och S. Europa vanligen går under namn af M. sikca, men äf\en stundom kullas M. fastigiata, hvilket lätteligen foiklarar, hvarföre Koch antager dessa vara fullkomligt identiska. För densamma hafva vi bona fide antagit namnet M. Jastigiata Cav., huru o«äkert det an synts oss, då ingen haft original-exemplar alt jemföra, men ännu mera tvifvelaktig ilr Cavanilles M. Älcca»caule glabro!» Reichenbarhs M. Jlcea Ic. Fl. Germ. fig. 4842 a. är tydligen den i Sxenge s. k. M. fastigiata; vår inhemska il/. Alcea Bot. Suec. Sr troligast M. cxcisa Beich. I. c. f. 1842 b., ehuru M. italica Poll. (Reioh. 1. c. f. 4843) bättre passar till densamma, sådan den, uppdragen af Svenska frön, odlas i Upsala trädgård. Om vi med godt samvete kunde öfvergifva Uoneanska namnet för den egentligen Svenska arten (M. Alcea Riich. el exter. haf\a vi hos oss "endast sett odlad eller förvildad, så kunde nomenklaturen anses fixerad. 39. Då varietelerna af Helianlhemum oelandicum (LJ af utländska författare vanligen skiljas såsom arter, lorde förtjena anmärkas, att af frön, insamlade under namn af//. ölandicum verum, var. cilialum och var. canesccns, i Upsala trädgård endast uppväxt den vanliga glatta formen. 40. Af frön från bästa källor af Viola collina hafva i härvarande trädgård uppväxt plantor, som i intet afseende skilja sig från vår vanliga V. huta. Ej heller kan jag på torkade, utifrån erhållna exemplar se någon skilnad; mera afvikande är F. flirta från mellersta och södra Europa. Troligen har man har, såsom vanligt, sökt Linneanska arten i en sydligare fonn och besknfvit vår Svenska såsom ny art. Som jag erinrar mig hafva sett liknande frodigare former af V. hirta i S. Sverige, rekommenderas de till granskning åt våra yngre flitiga botanister, hulka jag anser mig mest kunna gagna genom anvisningar till egna undersökningar.

i6<" 44. Melandriitm diurnum var.crassifolium Ind. Som. H. Ups. 1855 (af frön insamlade af Mag. F. L. Ekman pä Norska kusten vid Christiansund) har odlad pa skuggig jord i Upsala trädgård visat sig sä val skild, att den med fullt lika ratt kan skiljas från j\l. diurnum, som M. divaricatum, nemoralc o. s. v. frän M. vcspcrlinum. M. crassifolium ') har mycket lägre, sammanträngd växt, mindre grenig, sammandragen vippa, sä att blommorna ofta aro hopgyttrade i knippen. Stjelk och blad aro tjocka, mycket tätt och långhårigt ludna; alla bladen Janceltlika, de öfre mycket smala, jemnt afsmalnande i en spets. Blomfodrct aflångt, mycket tätt långhårigt; håren ofta med små glandier. Kronbladen mindre, röda. Frukten koniskt-äggrund med tillbakarullade tänder. Det är sistnämnda karakter, som jemle blommornas färg och blomningstiden närmar den till M. diurnum, men beklädnaden, bladformen och kapselns form öfverensslämma med 717. vcspcrlinum. 42. fvahlbcrgclla ajjinis, odlad af Lappska frön, kommer de Grönländska exemplaren så nära, att vi icke tveka att antaga förste upptäckarens, Dr Vahls åsigt, att dessa icke kunna skiljas såsom arter. 43. Stel/aria borealis har flera gånger rikligen blommat i härvarande trädgård, men bibehåller sig, som vanligt är med fjellväxter, sällan flera år. St. alpestris, med hvilken vi först förenade den, ar så närbeslägtad, att den endast skiljes derigenom, att bladen vid blommorna felslå till blomskiirmar, hvarigenom den erhåller blomvippa i stallet för enstaka blommor i blad vecken. De små, snart försvinnande kronbladen äro lika på båda, alldeles skilda från St. longijalias, med hvilken.9/. alpestris ej bör jemföras. 44. Arcnaria ciliata, norvegica och gotkica hafva alla tre bibehållit sig oförändrade och lätt skilda i härvarande trädgård. J. golhica är nu mera spridd till alla botaniska trädgårdar och finnes i nästan hvarenda frökatalog, som vi sett. 45. Lepigonum luriflorum, sådan den blifvit funnen i Sverige, är efter vår öfvertygelse endast en stor form af ") Vill man föredraga de yngre namnen M. silveslre och präten se, l»an denna art bensmmas M. maritimum.

10-4 Lepigonum rubrum och bestiimdt skild från den verkliga L. laxiflorum, af hvilken vi sett så val äkta Ny-Hollandska exemplar i Preiss' samling, som odlade i härvarande trädgård. Odlad uthärdar den ej våra vintrar och blommar icke första året, utan först utplanterad på fritt land följande år. Den Svenska L. radicans öfverenssummer ej heller med L. radicans, sådan den blifvit lemnad i Huet de Pavillons Planta Siculcc exsicc, men denna Hr svårligen»kiljbar från L. rubrum, så att den Svenska synes ul märkta re. Olyckligtvis Sr dess växtstalle på Golland nu mera forslördt, så att den icke i är kunde återfinnas af förste upptäckaren, Hr Mag. M. Floderus. 46. Vår Svenska Elutine triandra afviker betydligt från de akta Schkuhrska exemplar, vi haft tillfälle att jemföra. Dr Ruprecht har afven boski ifvit vår såsom en ny art, under namn af E. CallUrickoides. (Forts) 2. De genere Stereocaulorum quxstiones. De Lichenibus, qui sub nomine generico Stcrcocauli comprehenduntur, ut jam lectonbus cognitum est*), hoc anno prodiit commentatio. Hac disseriatione commotus cl. Nyländer varias conscripsit observationes, quas hoc loco inserendas transmisit, sed non possumus non responsum adjungere, ut dijudicare possint sinceri leclores, utr-r nostrum veritati propius venent. Quod ad nos ipsos attinet, jam diu ejusmodi a cl. Nylandro recensionem exspectavimus, nam eodem omnino modo tela sua in omnes, qui vel antehac vel his temporibus de Lichenibus scripserunt, misit. Et no sibi ipsi quidem videtur parcere, nam in omnibus scnptis, quas nuperrime dixit, mutat iterumque mutat. Negare lamen non possumus, nos summa miratione pa>ne perculsos esse ob judicia ejus pleraque cerlksima de tebus plantisque, quas numijuam videt. Veremur quoque, ne, indignatione quadam moti, gravionbus interdum, quam opus esset, verbis usi simus, eamque rem ut nobis ignoscant leetores, rogamus. *) Vide Bot. Not. 1857 M 6.

108 A. De Stereocaulis et Pilophoris cornmcntatio, auctore Th. Fries. Recenset W. NYLÄNDER. Ciar. Tli. Fries lilteratuiam lichfnngrapbicam monographia dita\it goneris difficilis Slcrcocauli, quod opus diligenter elaboratum varias eontmet sententias non probandas, ut cied.). Uiiliiatis igitur cujusdam sit, ut ammadversiones nonnullio eo respeclu cxponantur, et hoc breviter, sincere faciara, persuasus di«quisilionibus criticis scienti«e potius, qtiam laudibus vann, consultum före. Pag. 2. dicit auctoi:»usu microscopii in interna fiuotunm stiuclura piirapue (spocierurn) exolicarum eximios inter formas babitu simillimas inveni cbaractcres.» Nemo alius videiit charnctcres microscopicos majoris esse momenli in specicbus exolicis quam in speciebus rurop;cis, sed res, ni fällor, se in ambabus simihter babent. Adminiculum idem cerle preebet mieio=copium in delerminandis licbcnibus europaeis ac iis aliarum telluris partium. Ibid.»Centrum Inijus generis in regionibus mere tropieis quasiendum.» Hoc sane error. Sallem in Museo ditissimo Parisiensi vix ullum speoimen ade»t e lerra quadam mere tropica, nce MIM e monlanis et pntissimo frigidioribus terrarum calidarum. Contra abundantius el vegetius occurrunt Slereocaula in regionibus fngidis, rara evadunt in tempcralis et evane>cunt in calidis. Pag. 6. Vaiiaa liic res essenl animadverlend<e. Us~ neas, cuiu clar. Koeiber, primum babere locum admittero videtur auclor 01 po>,t eas in ordine systematico venire Slereocaula el Cladoiiias. Syslema rite serioque perceptum (non»lationibus. quibus cuique plaerat» innixum, ut satis leviier dicit cl. Fries), organi^mum bebenosum (juoad onines ejus paites io.-piciens, Usneeos, Cladonicos et Slcrcocauleos grad-d mferiore relinqucre cogitur, primario loco inter lichenes adtributo Parmeliaceis, in quibus et thallus el apotbccia et siniul spermogonia formas maxima in his vegetabilibus evoluias adtingunt. Systema arbitno tantum auetons superstruetum, nec necessitate quadam sponle oblata, systematis nomen a?gre meretur, nequc est nisi lusus animi fallax. Nec ullius est soliditatis»certa analogia», quam cl. Fries inter Sphairophora et Slereocaula invenit, nam nullo respectu

100 convenientiam ne quidem mininrom intar ra di-monslrarc hcel penitiorem; companilii porro ffsfteartxm cum S/ereocau/is et Cladoniis a?que parum veri conlinel, sed salius C\nceos cnm Bamalincis conflueie dici potent, sirniliter ac Stcreocaulcl in sy.->temat(! conti^ui sunt Clailonkis. Pag. (i el 7. Auttor rion bene intellexi--so videtur stiucturam ihalli, de ejus»duplici foima» explic;itiones faciens. npodetian (ejus SCIHU) rite examfnnta nd si^iunl nliud qtiam a\is induiata medulkiris (quahs centralis Usiiecurum), cui stratum gonidi.de et slratum corticale, nvdi.nite partr laxiore (»arachnoide.i») strali medull.iris applicantur pt in granula huie axi adnata (phylloclailia Fr.) secedunt varie fonnaia, globo^a, lobjta \el fibrillosa ei ramulifoimia, facile decidua et Iragiliä. Xeuliquam havre granula snnt»excrescentiaj strati corlicalis», ut vu!t cl Koerber, quom citat D. Fries et (pag. 5) ruale ea,»mtus arachnoidoa nonnuharum specierum cxolicirum» videns, cuni (hallo comparat fistuloso Cladoniarum. Sunt tanlum pars tlialli, nec ejus typum totum, expnmunt nec»loimam» altcram cjusdom, tamquam perperam dicit cl. Fries. Alioquin apothecia pnmitus in granulis illis nascuntur.»tomentum» axeos non»o strato Corticali dissolulo» oritur, sed e pjrte stuppen (extetioie) medullaj. Pag. 8. Animadvertam»ex-ei/julum thaitodesfi numquatn in»propriuw» niulari. Hic color pallidus fflnrginis apothecii, hunc thallinte natura; esse conceptiom supeificiali suasit, qtiod errorem es>e analy-i facdi pilet. Apotliecia Stereocaulorum sunt omnino biatonna. Quod de»membrana intpnore a.scorum» sialuit auctor similiier est error, nam certo nuilam talem viderunt ne micrographi quidem expertissimi. Lineam internam panetis thecaj pro menibrana propria sine dubio sumsit cl. Fnes. Pag.!). De»nucleis» loquitur auctor sporarum, sed observare liceat bos»nucleos» e.-se modo guitulas oleosas, nec cytoblasias vel DUCIPOS cellulares veros. Porro de»iodo ascos brunneo tthgfente co!orp», quod adlmc corrigendum. Asci vel tbeciu tum non coloranlur, at protoplasraa modo quod continent. Quoad partem hujus monograpliia-, ubi speciebus exponendis agitur, mc judice Stei-cocuulon ramulosum Ach. niodo inutili divisum fuit. Nec distincta ab eodem credo

107»St. fureatuin, myriocarpum, japonicum, claviceps, pilulifcrum, inacvoctlrpnm, implexum» St. leporinum Fr. jam a me azorcum dictum fuit m Prodr. Lich. Gall. jdlger. p. { 1. Ileclo separet auclor St. ccrco/i/ium a St. condensato, at St. alpinum Laur. vix bene jungatur Cum «Sf. tomentoso. Nec ordo speciprum mihi optimus videtur (ox. gr. St. coralloides intrusum inler formas St. ramulost), ncc definitiones c'ara3, licet longas. Sporis momentum adtribuit auctor, qund eae hic non habent. Ut»locum natalc in«igne» St. coraltotdis mdicantur saxa calcarea ad Salarn, ammadvertendum voro ha?c saxa primitwte esse formatioriis h. e. vix ullius vis peculiaiis in vegelationem lichonosam diversaj ab ea soli gramtici. Quod dcmum ndlmet ad genus Pilophorum Fr. non video qurenam sit difforontia essenlialis specicrum eo relatarura a Cludoniis. B. Ad animadversiones Cl. W. Nylandri respoudet TH. M. FRIES. Poscimur. HonAi. Multa non opus est praemittere \erba, sed ad ipsara rem nos statim converiamus. Quod ad ea attinet, quaj cl. Nyländer reprehendit, a nobis pag i dicta:»me usu microscopii in inlerna fructuum structuia pra? ipuo (specierum) exoticarum exiraios cliaracteres invenisse», miror sane, quomodo possit verbis noslris sententiam adeo olienara unponere. Numquam enim diximus vel dictum voluimus, ut porhibet cl. Nyländer, micrc scopium majoris e>se momenli ad Uchencs univcisos cxoticos dislinguendos, quam europasos. Id modo diximus, species exoticöa generis Stcrcocauli sporarum e. s. p. formis sa'pe mngis inter se di.-similes esse quam europasas, idque in libello noitro excinplis probavimus, quare in illas non meiilo transfeni pos-unt verba dl. Koerberi, de euiopajis omnino veia:»leider ist ab?r nur zu sehr zu bedauern, da.ss in der Schlauch- und Sporenbildung dieser Flechten fast gar kein sicherer Halt gpgeben ist.» Si de lichenibus universis qua?stio fuisset, cl. Nyländer merilo nos reprehendisset; unicuique autcm verba nostra perlegenti facilc patet, de Stcreocaulis tantum mentionem factam esse.

108 Offendit eum deinde, nos senlentiam jam antea propositnm probaro, Stcreocaulorum centrum in regionibus mere tropicis esse qiuerendum. Non pos>urous non futcri, hajc nostra verba forsan ambigua esse. Id auleni ex eo oritur, quod paucis modo omnia, quas ad geograpliicam distributionen» perlincnt, tractavimus; quum ea plenius exposita vident cl. Nyländer, sine dubio nobiscuni non pugnabit. Error autem cl. Nylundri e\ eo pondet, quod verba:»regionibus mere tropicis» alio modo quam nos interpretatur, quibus signiiicare rnodo voluimus tciras <rquatori, quem dicunt, ma\ime propmquas, neque solas eas illaruni partes, qua; paullum supra mare clevatfe sunt. Hoc expressis verbis pag. 40 signilicavnnus:»abundare videntur (Stcrcocauhi) et optime evoluta ovadere in montibus allionbus rcgionum tropic.irum», et ubi optime esolutaa sunt species, ibi centrum generis est quajrcndum. Theonam pramerea cl. Nylandn, Stercocaula in regionibus frigidis abundantius et ve getius occurrere, ex autopsia possumus refellere, nam in itmere, c quo nupcrrime sum rcdux, per plägas arcticas penmsuke Scandinavuc, evidcnter cognovi, Stcreocaula, ut omnes bchenes fruticulosos, ibi miro modo rarescere. Ad ea, quaa deinde vituperat cl. Nyländer, varia afferrnda sunt, sed vcremur, ne iongum sit omnia, quse dicta velmius, persequi. Paucis tamen conabiinur expnmero, sed alia forsan vica ad lianc rcm revcriemur. Non satis probat, nos Friesium, Montagneum, Schtereium, Koerberum ccterosque sequi, Usneas pro licbenibus optime evolutis declaranles, sed conlendit, Parmeliaccorum liunc principatum esse, quod aflirmarc dicit perfectissimam borum tbalb, a- potheciorum nec non spermogonioi um structuram. At vix crederemus, cl. Nylandrum hac in re multorum bujus ajvi bolanicorum applausum obtinere, \erentes, ne solus sit bujus sentenlire defensor. Systema enim, quod illis nititur rationibus, certe est»arbitrio tantum auctoris superstructum» idcoque nihil»nisi lusus animi fallax.» Lichenes enim fruticulosos s. thamnoblastos, respectu habito thalli, esse perfeclissimos, tam claris argumentis edocuerunt Friesius, Koerbmis, Massalongo etc, ut, quidquid contra dicit cl. Nyländer, jure negari non possit; apolhccia autem Parmeliaccorum nullam vcram diiterenliam prxbent ab Usncarum,

ioo et qua3 sit»forma mnxime ovoluta» spermogoniorum, vix adhue satis liquet, et quantam illis tribuit cl. Nyländer, lantam in systemate construendo viin hfecce organa minutissima vix habent. Quse quum ito sint, non possumus facere, (juin meliores sequamur auclores. Faiso omnino deindo nos proponit cl. Nyländer Stcreocaula et Cladonias post Usneas in ordine systemalico collocanlcs. Nuioquam fecimus. Kspressis e contrario verbis indicavimus, nos non aiidere dijudicare, utrum alfinia an analoga sint Usneaceis; si enim Koorberus aliique recto maximam vim thallo tribuunt (i. e. lichenes secundum thalli majorem minoremve e- volutionern primo in majores divisiones segregant et deinde series analogas secundum charactercs e fructibus sumptos disponunt), sine dubio Usncaceis proxime collocanda sunt, sed si, ut volunt Friesius, Schaererus aliique, fruetum prrecipue respicirnus, in ordine systemalico longe baud dubie distant. Quibus»placet» (i. e. naturte maxime conveniens videtur csse), systema illis nili rationibus, illnm, quibus dis plicet, banc ampleclantur sententiam. Sed quia nondurn hoc certamen est depugnatum, jure neque»leviter» dicere audemus, unicuiquc liccro ca seligerc, quie ipsi maxime verisimilia videantur, nam, ut cl. Nyländer ipse agnovit,»omne nostrum studium niodo est approximativum.» Quum autem omnem etiam minimatn analogiam inter Sphcerophora et Stcrencaula Degat, nescire videtur, quid sit anulogia (non ajjhntas, nam talcm non dixi adesse inter bos lichenes) eumque de bac re ad Fr. Syst. Myc. I. p. XVI demonstramus; et quum nexum inter Usneas et Slereocaula ex eo vult refellere, quod vusneaeei cum Bamalineis confluere dici possunl», oblilus sane est, plantas ex allcra parte bas, ex altera illas posse attingere. Nonne ipse dixit et probare conatus est, lichenes universos tam cum Fungis, quam cum Algis confluere? Dcniquo gaudemus, eum concedcre»stereocauleos in systemale conliguos osse Cladoniaceis», nam adeo sunt eontigui, ut nulla vera adsit diffcrentia inter hos, ab illo ut diversas propositos tribus. Modus thalli partes interpretandi, quem proposuimus, naturaa baud conveniens illi videtur. De qua difiicillima ro varia diefpossunt, sed pag. 7 breviter conati sumus exponere, quibus caussis permoti pro ccrlissimo nobis habeamus per-

170 suasum, nos harum parlium veram indolem indicasse. Hoc loco paucis sententiam cl. Nylandri refutare conabimur. Podetia igitur apud plerasque species, ut vult cl- Nyländer, non sunt nisi axis induralus medulluris, si has plantas eo tempore observamus, quo stratum corti&ile et gonidiale jam dissoluta sunt, quod apud maximam partem fere statim fit. *) In aliis aulem speciebus (ex- gr. St. macrocarpo Argo, implcxo e. s. p.) ha3ccp sttata diu persistunt el medullam undjque cingunt, quare podetia re vera eadem sunt ac Usnearum thamus univcrsus neque cum medulla ejus possunt comparari.»phyllocladia'» autera pro»grandis varie formatis strati gonidialis et eoiticalis» habere possumus, si species modo europajas cxammarous, sed si varias species extra-europ ras, melius evolutas, contemplamur (ex. gr. 5/. ramulosum, strictutn, pilulifcrum e. s. p.), veram horuin naturam invenimus; in hls mim adest evidens stratutn medullarc. Si theoria cl. Nylandri vera sit, quomodo declarare possumus ex. gr. phyllocladia St. condensali latas stcpe plägas occupare sme ullo podetii vestigio i. e. (sec. Nyl.) stratum gonidiale et corticalo sine strato med ullan? Equidem re vera nullam aliam video differentiani inter phyllocladia et podetia, quam quod illa sunt ramuli, m quibus systema vogetativum prcepollet. Ex eo declaratur, cur apud Stereocaula apolhecia non in phvllocladiis sita sint et cur interdum apud Clndonias invenianius apothecia in us collocata, quod scc. theoriam cl. N\ landri vix fieri possit. Quum igitur pliyllocladia non sunt nisi purtes tballi "), aiia foiraa insignes (quare de»thalli altera foima» loqui licet), non est, quod vituprretur, nos thalli partem Slereocaulorum cum thalli parte Cladoniarum comparasse. Haac hac vice satis sint; in monographia aulem, qux' de hoc genere in Actis Reg. *) In St. ctavicipile hoc optimo observatur. **) Neque lioc umquam negavi nequc dm,»phyllocladia typum totum thalli expnmcre», ut e \erbis cl. Njlandn facile concluderes. Num dictum vclit nescio, nam hoc, sicut vans alns, locis dubilavi, qua»nam fucrit ejus sententia. Hoc. ex. gr. valet de verbis ejus:»ncutiquam sunt»excrescenlias strati corticalis», ut vult cl. Koerber, quem citat D. Fries», nam Kocrberi senlcntiam cilavi, ut refellerem, non ut comprobarem, quod lecloribus e verbis cl. Nylandri facile potest videri.

171 Soc. Scient. Dps. inwenda esl, fusius de lliallo ejusque pa tibus mentionem faciomus. Porro excipulum thallodes Stereocaulorum in proprium mutari negat cl. Ny'andor, contraria affirmantibus Achario, Fricsio, Koerbero, Massalongo aliisque. Nos quoque apoiheciorum pvolutionem (e\. gr. St. paschalis, condcnsati e. s. p.) perspquentes \critatem vcterum scriptorum visi oobis sumus perspicere. Ohservandum tarnen est, verba cl. Nylandri repugnare iis, quas m Ess. d'une nouv. class. d. Lich. p. 11. scrip-it, ubi Stercocauleis»apothecia lecideinaii tribuit, ut e Cladoniarum»biatorinis» digno-^cerentur. Quce affert de»membrana intenore ascorum» ingenue fatemur, nos non.^atis intelligere; ne-cimus enim, utrum de universis Lichembus an de Stereocaulis solis mentionem faciat. Si illud dictum vu!t, auctontate Cel. Tulasnei (Mera. s. Lich. p. 52 & 53), Normani (Con. pram p. 6), Bayrhofleri c. s. p., niti pos«umus, si auctontate opus esset; si autem de Slereocaulis solis loquitur, as-severare possurous, nos minitne»lineam lntcrnam paiietis thecas» pro hac membrana habuisse, quod eliam e verbis nostris perbene patet. Cl. Nyländer sine dubio ipse eam facile videbit, nam quamquam, ut ait Cel. Tulasne,»la présence de cet endosac dans les théqucs nest pas toujouis facile ä constater», apud Stercoc.au.la praxipuo apicem versus ascorum sat milii visa est conspicua. Ni 1'ailor, eam quoque viderunt micrographi expertissimi Koerber (Sysl. Lich. Germ. Tab. III. fig. 8 b.) et Massalongo (Mem. Lkh. fig. 82 & 83.) Qu;e contia denominationpm»nuclei» affert vera sunt, si lioc verbo nihil aliud volumus significare quam cyloblastum. Illo autem lichenologos «epissime eadein sententia uti, ac in libeilo rneo, vix cl. Nylandro potest esse incognitura, quum v. c. adhibeatur a Cell. Massalongo, Leighton aliisque nec non a cl. Nylandro ipso plurimis locis (Obs. aliqu. ad Syn. lich. Holm., Obs. adb. norm. ad Syn. lich. Holm., Coil. lich. Gäll. mer. et Pyr. etc). Numquam nostra veiba eo modo inlellecta voluimus, ascorum mcmbranam solutione jodi brunneo tingi colore, sed quum contentus eorum (protoplasraa) bunc accipiat colorem, necesse est ascos omnino sub microscopio brunneos videri. Etiam alios Lichenologos (ex. gr. Heppium) hoc sigoificandi modo uti constat.

172 Jam ad ea, qu<e de speciebus proponit cl. Nyländer, nos convcrtamus, qua; maxime sano mirabilia sunl. Quomodo cnim fieri potest, ut vir, qui affirmat se»sincere animadversioncs quasdam exponere», tanta audacia lojuatur de planlis, quas numquam vidil? Pro cerlissimo enim audcmus aflirniare, cl. Nylandrum e septem illis specicbus, quas ad St. ramulosum refert, quinque numquam vidisse; num St. macrocarpurn (verum) el implexum viderit nescimus, sed facile crederemus. At si characteres eximii, si habitus diversissimus possunt species condore, tum sane species novaj a nobis propositaj non possunt confundi. Unicuique v. c. St. myriocarpum videnti nulla suspicn potest invadere hanc speciem cum 5/. ramuloso conjungendi et vix quidcm comparandi, ul e desoriptione luculenler palet, et ut cl. Nyländer ipse sinn dubio concedct, quum specimen vc] iconem hujus speciei viderit. Eum autem non omnes nostras species rejiccre, ex eo videmus, quod nostrum St. leporinum ab eo codem tempore St. azorcum dictum esse affert. Veritalem hujus rei nequc refollere nec afbrmare audemus, quia nescimus sane, r/uum, quin eliam num hoc cjus opus in luceui prodicril. Si cjus nomen anliquius sit, libenter concedimus, illud noslro esse pra-ferendum. Gratum deinde nobis est, cl. Nylandrum nobis 5/. condensatum et cercolinum sejungentibus assentiri, quod vix speravissemus, quum nuperrime pro synonymis habuerit. Eodem modo jucundum est, nos iisdem dubiis de St. alpino esse imbutos, nam, quamquam auctoritate Cel:mi Massalongo et caussis pag. 34 altatis conmioti, hanc a nobis tum non visarn planiam ad St.tomeritosum retulimus, postea eam in ipsa natura examinaio nobis licuit, et ob characteres biologicos crederemus, eam»vix bene cum St. tomcntoso conjungi», sed nondum pro cerlo affirmare audemus. Ordo specierum deinde ei displicet et mutationes quasdam leves jam fecimus, sed quod dicit de loco St. corauoidis falsum est. Eo modo, quo ille progreditur, omnia possunt probari; primum enim declarat species vicinas (. myriocarpum ot japonicum), ab ipso numquam visas, varietates esse St. ramulosi, et deinde nos vituperat, quia»st. coralloidcs intrusum sit inter formas St. ramulosi.» Risum tencatis amici! Definitionum longiludo tum offendit, sed ex eo proficiscitur, quod plures

175 plantarum partes respiciunt ante non usitatas; num non satis sint clara), non audemus dijudicare, sed si ita est, observandura sane est, hoc genus esse difiicillimum neque omnes ingenio Linmcano vel Wahlenbergiano pra;ditos esse. Num descriptiones cl. Nylandri vitiis ca rent? Sporas porro omni orbat vi ad species hujus generis discernendas. Quum diversas adsint forma», eoademque constantes*), cur non earum in Stcreocaiilis reque ac in ceteris lichenibus ratio habenda est? Tres diversas formas b. 1. dilineatas curavimus, ut omnibus clarum sit, eas valde dissimiles esse. Fig. a est spora St. ramulosi, b. St. implexi et c. St. clavicipitis, qiue omnia specie differre cl. Nyländer non credit, quamquam multis praaterea notis diversa sunt. Saxa calcarca circa Salam su,nl quidem formationis, quam dicunt, priroaria?, sed numquam St. coralloides in calce, cujuscumque est formationis, pra:terea leclum audivi. Differt prreterea vegetatio licbenosa harum rupium calcarearum baud paullum a saxorum circa jacentium graniticorum; cl. Nyländer quoque ex hoc loco descrip.«it Ferrucariam virentem quandam, quam ipse credit specie vix differre a Sagedia viridula, saxa calcarea juniora inhabitantem, et Lccideam coaceruatam, qua; frustra in granito circumjacente quaritur. Denique nullam differentiam declarat se invenire inter Pilopkoros et Cladonias, sed si fidem non vult babere notis pag. 40 allatis, judicium suum suslineat, doncc speciem illorura alii[uam vident vivam. Ipsi Pilophorum robustum hac aestate collegimus et de differentia pulchcrrimi hujus lichenis generica a Cladoniis nullum, ne minimum quidem, dubium nobis ine?t. Quam similes habitu et vegetationis modo sint Slcreocaulis ex eo affirmatur, quod Cel. Tuckerman eos ut sectionem hujus gencris proposuit, jam vero idem ille acerrimus vir per litteras nos certiores facit, se dignita'.em eorum genericam plane perspexisse. *) Inter species ouropa'as St. condensalum et eereolinum sporarum forma optime dignoscuntur. Cfr. Koerb. Syet. Lich. Gcrm. p. 14.

174 Jatn vitia, quffi in nos cumulavit cl. Nyländer, Illustrare conati sumus. Ut de nobis ipsis inentionem faciamus, perbene scimus,»errare humanum esse», neque aliquid humani a nobis alienuni putamus. Non possumus igitur aflirmare, opusculum nostrum omnibus erroribus esse libeiatum, et nonnullos jam vidi, specimimbus a Cell. Moutagne et Tuckerman post impresmonem libelli benevole oommunicalis. Quod ad cl. Njlandrum autem attinet, hae ejus disquisitiones nobis videntur nihil aliud demonstrare, nisi quam vera smt acemma judicia de eo jam antea (vide Flora 4856 pag. 293 i) fatta. Pra?cipue ha?ccc \erba confirnari videnlur:»kast scheint es, als ob Herr N., der in seincm neuen Flechten-systeme die meistcn neuen Entdcckungen von Hepp, KiJrber und Massalongo gllnzlich ignorirt, sowie selbst manche der schon langat bokanten und von allén I.ichenologen bishor als unzweifelhaft anerkannlen Species als Yarietfiten behandelt öder ganz tlbeigeht, dagpgen se me eigenen neuon Entdeckungen uberall fleissig eingeschaltct hat, allein die Befähigung tu besäzen glaubt, neuc Arten entdecken und bestimmen zu kiinnen. Was wiirdc dorselbe sägen, wenn man die zahlreichen, \on ihm jungst aulgestellten neuen Flechtenspecies, ohne niihere Untersuchung, ja ohne sie nur gesehen zu haben, verwerfen öder ignoriren und ihm die Boschuldigung, dass or boi doren Auffassung sowie bei scinon Lichenologischen Arbeiten ubeihaupt leiehtsinnig und ohne sich die Natur selbst als Fuhrorin zu vvahlen verfahren sei, so ohneweitcrs an den Kopf schleudern vvdide?» Nya Skandinaviska läxtcr. Det Ur verkligen med största glädje, som vi nu för våra lösare meddela underrättelsen om upptäckten af ett nytt Skandinaviskt barrträd, bvars beskrifning i korthet iir följande: Ahies or i enl nits (I..): U.irr enstaka, spridda, fyrkantiga, spetsiga; kottar cylindriska 1. äggrundt-aflånga, upprätta, fjull bredt viggliktomvandt-aggrunda med rundad och helbraddad kant *) *) Diagnosen ps v8r vanliga gran är:

17Ö Syn. Pinut orientalis L. sp. pl. 1421. Willd. sp. pl. IV. p. 508. Endl. Syn. Con. p.llfi. Antoine Conif. p. 89. Ledeb. Fl. Ross. III. p. G71. Picea obovata Ledeb. Fl. alt. IV. p. 201. Pinus obovata Turcz. Cal. Baik. Jtf 1068. Endl. 1. c. p. 119. An t. I. c. p. 9G. Abies orientalis Poir. in Lamb. Ene. VI. p. 518. Abies obovata Loud. Arb. Brit. IV. 2329. Rupr.Fl. Samoj. p. 56. Fig. Ledeb. Ic. pl. rar. Fl. Ross. t. 499. An t. I. c. tab. 35. f. 1 et tab. 37. f. 2. Detta för Skandinaviska floran nya trädslag förekommer på en högst, inskränkt plats ocb till ett ringa antal (ungef. 30 träd) inne i en tallskog på vestra sidan af sjön Kjolmijaure, vid pass '/i mil i n. n. v. från Svan vik i Öst-Finnmarken (Syd-Varanger), der den af Utg. togs med ännu röda årskottar den 18 Augusti innevarande år. Den har för öfrigt en vidsträckt geografisk utbredning, då den enligt Ledebour förekommer från FUska Lappmarken (Kola), Archangél, Samojedernas land och arktiska Sibirien genom mellanliggande trakter ned till Caucasus, Ural, Altai, Baikal och Davurien samt Snda till Kurderna. Den är således en östlig art, då deremot vår vanliga gran är mera \estlig. Ett resligt träd af vår vanliga grans utseende; de träd Utg. såg utmärkte sig blott genom spensligare växt samt samma sträfvan alt»quasi rep<re in altum» som Wahlenberg anmärker om vår vanliga gran i norden. Den skiljes mycket lätt från A. cxcelsa genom sina små, upprätta kottar samt fjällens form. De yngre grenarna äro småludna, barren mer eller mindre krökta, något kortare och tjockare än hos den vanliga arten*); kottarna betydligt mindre, 1 % tum långa, vid basen rundade, upptill afsmalnande; fjällen slutligen utspärrade, på ryggen concava, de nedre bredt rundade, de öfre obetydligt spetsade; fröen med bredare vinge an hos den vanliga. Korande den rätta benämningen af denna art kunna meningarne vara något delade. Då neml. Linné i sina Sp. Abies excelsa DC: barr enstaka, spridda, nägot hoptryckt fyrkantiga, kort uddspetsiga; kottar kägtlhka, hängande; fjäll rhombiska med tvärhuggen, ojemnt tandad spets. *) Hos utländska exomplar lära dock barren betydligt variera till storlek (från 2 lin. till i tum långa), äfvensom kottarna kunna nå en storlek af ända till 3 tum.

17«Plant, tillade en art namnet P. orientalis, synes det sannolikt, att han aldrig sett densamma, utan blott pä Tourncforts auktoritet antagit den. Denne sednaics diagnos tyckes dock vara mindre lämplig pä denna art (njructu minimo et deorsum injlcxoii); och då dessutom onginal-e\emplar saknats i alla hcrbarier, har den länge rliknats hland»species minus cognitm.» Emellertid beskref och afbildade Ledebour den nu ifrågavarande arten i sina Icones pl. rar. Kl. Ross. *) under namn af Pkca obovata, och jag skulle ej tveka att upptaga detta namn, så vida ej Ledebour sjelf frångått sin åsigt och fört sitt namn såsom synonjm till P. orientalis L. Det Sr derföre blott på hans auktoritet, som jag antagit denna benämning. Denna arts förekomst inom Skandinavien ar i mera än ett afseende af stort intresse. En blick på Wahlcnbeigs karta i hans Fl. Lapp. visar oss granens märkvärdiga utbredning, huru dess grans går upp anda mot Enaretrasks södra anda"), men sedan mot v. så hastigt banker sig, att den pä Norska kusten ej går högre an till udden Kunnen nedanför Salten i Nordlanden och derofvan endast visar sig i några spridda exemplar \id den straxt ofvan belägna Bejerenfjord. Det är således ett betydligt stycke ofvanför denna grans, som en liten koloni af den östliga arten nedslagit sina bopålar iemnande ett nytt be\is på det Sibiriska elementet i Öst-Finnmarkens vegetation. Af ännu större ekonomisk vigt torde dess förekomst hurstades vara, då man derigenom får en saker bekräftelse på att odling såväl af denna art som af det Sibiriska lärkträdet (JLarix sibirka) har med framgång kan försökas. *) Nekas kan dock ej, att kottarnas form pä Lamberts or ig. fig, af P. orientalis (so Anl. I. c. tab. 35 f. 1) nästan bättre ultryckes än pä Ledebours af hans P. obovata. *') Berättelsevis hörde Utg. uppgifvas, alt pä en af de»365» öar, som skola finnas i Fnareträsk, gran äf\en skall finnas. Likaledes liirer för en mansålder sedan en ensam gran funnits \äx;>ndo i Alten. Sedan Utg. nu återkommit från sin Migst intressanta, fastän stundom något besvärliga resa, torde alla meddelanden rörande denna tidskrift till honom direkte insändas. UPSALA, WAHLSTRÖM & c. 18Ö7.

Bihang till Botaniska Notiser No. 10. FÖRTECKNING PÄ PYRÉNEISKA VÄXTER, hvilka försäljas faskikeluis af J. J4. Zettersledt, Swi dubbelt ändamål har jag sökt att vinna genom utgifvandet»f dessa faskil;ler. I främsta rummet del all söka sprida en närmare kännedom bland mina landsmän om vegetationen i en sydeuropeisk borgskedja, sa myckel mer som denna erbjuder miinga träffande h.ido likheter oeb olikboter mod vara fjollar. SS t. ex. är i Pyrenéerna don egentliga fjell%ogelalionen inskränkt till sjelfvn gränskedjan mellan Franklike och Spanien samt niigra enstaka toppar pä sidan om densamma, oeb således utgör arealinnehällel af don (rakt som böjer sig i fjcllregionen (rogio frigida et alpina), endast några fa tpadratmil; men äudovk linnes pä denna ringa via elt större antal egentliga fjollarter än i alla våra fjollar lillsammanstagna. Detta, äfveiisom att till en stor dol andra Familjer och Genera förherrska i Pyrenéerna än i vilra fjollar, har jag sökt framställa i on särskild af handling, till bvilkon jag i detta afseende far hänvisa. Vidare har jag länkt pä detta sätt kunna till nägon del betäcka do ganska betydande omkostnader, som varit oundvikligt förblinda mod en sådan resa. Ty ehuru jag varit nog lycklig att älnjiila ej obetydligt understöd af allmänna medel, sä har jag dock fält lillsälla mycket af egna tillgängar för att bestrida do dryga kostnaderna för vägvisare oeb li.-islar, samt pä spanska sidan äfven för tolk. De faskiklrr jag uppsatt äro af Irenne slag. Det största slaget innehåller alla har nedan uppräknade arior eller GO0 nummer. Af delta har jag endast kunnat uppsätta 7 exemplar, af hvilka nägra STO horllingade. Hvarje sädan faskikel kostar 100 Rdr lliksm. Dessa faskikler innehålla alla de pyreneiska arter, som jag insamlat i flere än 10 exem-

plar (eller ungefär hälften af alla de ärtor jag Ingil sjolf i centrala Pyrenéerna)} och ila samman «leg till 890 nummer, sa har jag tillagt' 10 arter ifrån Montpollier för att bringa upp antalet till 000. Vid valet af dessa 10 arter liar jag ined Hit uttagit flere sådana som finnas i centrala l') rene erna, men hvaraf jag ändoeli ej kunnat lemtia pyrenciska exemplar sä som II/ ininiin hirsula. Linaria y/iuria, RosmarintiS ofjiciiialis, ('arc\ hatlciiana, Cynotton Vaclylon, slntlroilogon ISCIKKIIIHIII. Det andra faskikolslagot innehåller I>7f> nummer, eller alla de arter som äro märkta med hokstäfverua a och b; och jiriset för hvarje sådan faskikcl är 00 Rdr Riksm. I dessa faskiklar finnas nästan alla de fjellartor som äro gemensamma for Pyrenéerna och Nordins fjellar. Det tredje slagel innehåller UiO nummer, eller alla arter som äro märkta rot d bokstafven a. Alla dessa äro främmande för Skandinavien atom Irenno (^liiuaiia ciliala. Sn\ifragtl Aiuton, sli/ms/is rtipestris), bvilka jag med flit inflätat, emedan de äro sä sällsynta hos oss (om de verkligen finnas) att fa lorde af dem sett skandinaviska exemplar. Priset for hvarje faskikel af delta slag är 2ö Rdr Riksm. Af de Ii.nia sisla faskikelsorteriia har jag uppsåt t 10 exemplar af b vardera, och tror jag mig. synnerligen af dit liiinsla slaget, kunna uppsatta ilere om dessa vinna afgång. Etiketterna äro heltryckla till mer än 5.'i0 arter, och de andra äro skrifua pä" tryckta blanketter, samt alltid vid hvarje art häuvisadl till densammas art-nummer i den afhanilliug som jag skrifvit öfwr de centrala Pyrenéernas vegelalioii, hvilkel jag (ror skall i helydlig grad öka värdet af dessa exsiccal-sainliuuar. oeh äfven vara i n garanti för art-heslämningarue, dä man i boken har en fullständig synonymt. An nu har ej denna afhanilliug eller Flora (''Planlos vasetilaires des Pvrénées principalos ") leitinal trycket} men mer än i»00 sidor äro färdigtryckta oeh nästa är hoppas jag den skall hlifva tillgänglig i bokhandeln vid första öppna vatten, litad sjelfva växlorne befrällar. så äro de i alltnanhel Ititrdl pressade och skutta som de cxsiocaltr af I)ovr< - \a\lt-r, som jag publicerade 18ti4. Af de smärre arterna äro Here individer pä hvarje exemplar.

o. 7 8 9.»O, II 12. 13. 14. 15. 10 17. 18 19. '20. 21 23. 84. 23. 20 27. 28 29 50. SI. 32. 33 34 33. 36. 57. 58 59 40 41. C! i mni l< \ il.illi, I h i'!i aliel rum alpimim I. T saxalilr l>c, /, \ IMIIinlll- ; i I 1 I : b \. nareissillorn I.. Adonis pvrcnnicu DC i, V, tn uncul IIS Xbora L. a It. alpeslris I., b f\. glacialis I. II. acunihlolius [.. a It ainplrxirinilis I,, 11. augusti loliu* OC. nit. )jicnn'ub I.. It inniilniiiis VVillil. bit. Gonaiii Willd. K ueinorosus DC Aquilegia pyrtnital [!(.. Aooiiihnii Anlhora 1.. b HecoilOpsIl canilinc i \ ig. bsin>pif Cbeiraullius koeh. Ili[ lui.vis Kriirnstmni Or. el (i ( h..ii niiilius Cbciri I.. «CryMiiiiim nchroli-uoum DC- Si»] iiibriiiin austriicum Jaci) «S. pinnatinmuai 1>C 11 II g ii en i ll i a lan icetlfoffa Itrbiih ViMin tmni olliiinilr It. Hr. Arabis sagitlnta DC b A. alpina I.. a \. Iir.llidifolin J:ieu. A. Turritn L. ftcnrdumiiic latifnlin Vall]. O. sylvatica I.Snk. a C. nlpinn V\ illd.»i'., retrilifiili» I.. Alvisum calyciiiuni I.. «Draba ji)r naica L. a l>. aizmdos I.. O Jolianuis Hos?. altonpa pvrrnaiea Spneb. bcocblearia attchntli* I var. prrcnaiea ( C pyrenaica Ut..;, 42. n kernera faxa t Dia Itrbiib. 45. b Hiseutr Ila ciehoriifolia Lois. bl!. la-vigala I,, var. «( II saxililis IX ) 43 b B. lajvigata 1,. var. /). (= H la-vigata IX!.). 40. b Ilieri* spatbiilnla ti'; 47. b!. gnrreximia All. 48. bl. n m a ra l,. 49. Trexilalia riudicftulf* 11. Hr. 30 btblaspi alpestie. I SI a Elutcliiim.t a It Kr 32 bc Isllis S ll\ I 111 11 un... 35 Urliantbrmum vulgäre Gaertn 34 bil. polifoliuiii DC. SS bli. iielandicnin DC. 30 37. 38 39. 60 Cl. 02. 05. 04. 03 C6. 07. 08. 0!>. 70. 71. 72. 75. 74. 73. 70 77. 78 79. 80. 81. 82. 85. 84. 83. 80 «A 87 88 89.»O. 91. 92. 95. 94. 93. 90. 97. 98. 99. 100 101. 102. 105. 104. 103. 100. 107 108 109 110. bil. caniiin Dun. si Fuiuana Mil!, b \ iola biflora I.. «V. eornuta I.. Itrseda lutra I.. «It. o, r, I.. b.astrocarpus utft.illllllilrs GaJ a Ciieubalus liaecilerus I.. bsilene gallien I. b S. eiliala Poitl'r. «S Saxifrnga L. bs. acanli* I.. 5 nulaiys I.. I.vrlini^ i'01'iiuai'ia l.aih. «Saponnria ocymoidrs I,. «S CSesplloéa DC a G vpsnpliiln "i'i'ii. L, b Dianllms piolilvr I.. 1>. barbalu» L. a D. eartbusianoruin I.. n D. pungens I.. rt I), moiispessulnuus' I.. Sngina proeiiinliens I.. 6 M eiliala! r bs. saxalili* Winini. b \lsine tennifblln Crontl Tor in a vla*bra. a \. venia Hull. «A. Cberlrri l''en/l. «\rennrin eiliala I. «A grandillorn Ml. forma hrr v iful ta, grand illora \ll. forma Inrgi folia, i ii foralpina. a K. trtraqnrlrn I. miillora. a \- porpuraicerb II nu. StetfarTa I o'os r i I /; ' i : i.! i'.i. i Irii;) lllltll C. vt^eosum T.. I. Vlllgalum I.. b C alpiuuiii t, b C. arvriise. I. nl.inum gnllicum I.. I. usit itissimum I.. «L. nlpinuiii L. Gr. L-t G. I.. c:ilbarticuiu I.- Mnfva ino«clnta I.. <.rlaniuill svlvalil'11111 I. bl», iiodosum I.. G. pba'11111 L. «G tinereum Gnv. G. pvr-nairuiii!- G. roliindifolinin I. akiodiuui prlr lim ^ i"d llyperieuin Irtv.plerum II. buinifusum I.. bil. puiebrinn I.. all. iiiiminuliiriuin L. l'"r. I lpill.1. X ill.

111. II. llil Mil Hill I - 112. II. lin.ni."i II H ill L, 113. II II. Iliui.rn Spacll. 114. /ill. AlllllOSHMIIUIII I,. 118. 6 Acer monspessulaiiuui L. 110. fcoxalis coniiculala L. 117. ll.\ aquifolium I.. II.'i. Illiaiinuis ;ili.in.i I. 119. bli. pumila L. 120. 6Geni«U Mgittalh L 1VI. (i. tincloria L. 122. aononis roliinililolin L. 125. «O. iviliix I.. 124. a O. ccnisin L. 128. O. proe.urrriis Wallr. 120. M). slriata Guuan. 127. AO. miiiulissima L. 128. «Vntbyllis moutana L- 129. «Medicago suiji ulicosa Ram. 150. «II. warulata \\ illil. 131. / "'' minima Lam. 132. 'iiilolniiii rullcllä I.. 133. bt. «r.brnleueuiii 5.. 134. bt. nlriuluin L. 158. «T, scalnuiii I.. 130. «T. snblrrranriini l 137. «T. glomeratum L. 158. «T. alpinuui I.. 139. «T. Tbalii Vill. 140. 6 T. fililoriiie I.. 141. 6 T. pålen» Scbrcb. 142. b T. agrarium!,. 145. «T. lin il i.i in Scbreb. 144. Tetragonolobus siliquosus Roth. 148. Lotus uliginosus Sebblir. 140. naslragalus monspe...sulaims L. 147. «A. aristatus 1'lleril. 148. ioxytropis camptstris l>c. 149. a O. pyrenaic.i Ur. et G. ItiO. bpbaca alpina.luiij. 151. Pbaca auslralia L. 1.52. «Vicia pyreuaica Pourr. 185. V. lulea t. 184. «V. argentra I.ap. 188. b V. Oiobus DC. 180. nl.albyru» Apbaca L. 187. L. montaiius Gr. el G. (Orobus luteus I... 180. o I., caneicent Or. et G. 189- bl.. spbrcriens ReU. 100. /' Ornil In. j.ns uerpusillus I.. lf>l. tiilippocrepis comosa i.. 102. Prunus Mahaleb L. 105. Sj.ii;r.i Aruncus L. 104. frdryas o< li.p. 1..I.1 fc. 108. Grunt pvrrnaicum Willd. 100. «G. nioiiuoum L. 107. bsibbamia prnclllnbriis I.. 1011. «Potiiitilla nivali»! I.ap. 109. «I', alchemilloidw L»p. 170. I', venia I., forma alpina. 171. I». alpestiii Hall. fil. 172. «1*. pyreuaica Ram.'i 175. Rubus glamlulosu» Bell. 174. Rosa arvensis L. I7ii. bli. alpina I.. 170. R. tanina L. I 77. H. r.biginnsa I.. 17)1. b Alcliemilla alpina L. 170. Sortins Chama^iuespiliis 1'raulz. 180. b Aniclanebier vulgaris Alociicb. 181. b Enilobiiim 1.1 i. 1 ;.n i... 11 ii in l.i. in. 1112. bl'., alpinuin X.. 185. 6 K. (etragonum L.* 184. b C trigniium Scliraiik. 185, K. iiioulanuin I.. var. collinum. 180. llryoiiia itioiea Jacii. 187. ii Paronycbia polvgonifolia DC. 188. n P. rapitata I.aui. var. serp\ llifulia. 18!). bilrrniaria latilolia Lap. 180. S.duin Itlioiliols DC. 191. (is. maximum Sliter. 1112. /,S. 1'abaria liocb. 195. b8. Ccprea L. 194 bs. inbens L. Dl», II S. Iiirsutmn All. 196. S. album L. 197. bs. aiiglicuui IIIIIIK. 198. 68. nasvpbvllum L. 190. fc.s. brciifoiiuin DC. 200. fcs..ilpe.tre Vill. 201. Seilum acre L. <±t)'l. 68. rellexum L. 205. bs. allissimuiu liinu. 204. 6Si'nipervivuni inoiiliiiium L. 2(ir>. 6UnbiHciM pendttliitus DC. 200. a C. si-.loiiles DC. 207. bsaxilraga slellnii» I.. 208. S. Clusii Gouan. 209. II S. unibrosa L. 210. 6.S. G mim I.. Ull. ns. aspera /?. biyoide» DC. (S. brvoiiles L.J. 212. /)S. nizoiiles 1.. 2 13. b S. neriosa I.ap. 214. />8. adsci IKIBII» I- DC. Gr. el G. 218. <is. capitata I.ap. 210. n S. ajuga^nlia L. 217. ns. grorillauilic" K. 218. «S. muscoides VVulf.

219. 68. m.»ar. o*, moschala Gr. et G. 220 «S. Aisoon Jacq 221. 6S. longiloli» La,.. 222 os. cajsia L. 225. fcs. opposililolia I.. 224. 6 GbryM>*pli-nium oppnsitifo* lium L. 2215. bcaucalis dancoiites L. 220. Angelifa Ita/ulii Gouan. 227. b.\. pyri'na'a Sprmg. 2211. btornyliiiiii maximum I.. 229. 6 Mruin atlinui iiilirum Jacq. 250. Ligunticuin : >yi I i a in Gouan. 251. nsc&i-li mi»iitamiiii L. 252. «S. iianum Dufuur. 255. FoiMiiciiliiiii vulgäre Garrtn. 254. (irnpleiiriiiii angnlosum L. 25i>. t B. ramiliruloiiles la. 250 «B- falcatuui I. 257. liciosciailium iiiidifforum K och. 258. Trinia volgaril DC, 259. b Cnnopodium deiiudatum K och. 240. Cha-rophylluni aureum L. 241. C liirsnlum L. 242. A-.tranlia major L. 245. b V- minor I.. 244. frkryngiuiii llourgati Gouan, 24o. I.onier.ra nigra 1,. 24(i. ''i., pyrenaica I.. 247. L. alpigrnn \.. 2411. Iiltubia pirrgriua L. 2/(9. bgallum Cruciata Sc»p. 2150. acl. frrniim Scop *iii I bgalinm crrctiirn Huds. 2112. i G.»jlve-lrr Poll. 2155 G. lapryroumiimiin Jord. 2154. «<» caispitomim Kam 21115. «G. pyreiiaicum Gouan. 2ii0. G. nliginotma L. 2ii7. «Asprrula riiianchica.j. 2H0. b A. cwianrliica L. *ar.'alnina. 2B9. «A. hitta Ram. 2(10. Sherardhi arvrniii L. 201. Valiriaua p>ronaica L. 202. V. glohuliiri.i'1'olia Ram. 205. /'V- moiitana I. 204. Valrrianella Korixonii DC. 2011. Knautia dimaeifolia lli.st. 200. IlomogjiK- alpina Casa, 207. Phagnalon Mirdidmn DC. 200 b Frigr ron i-auadftisis I.. 209. bk alpinoi L. 270. «Asler ajpinu* L. 271. b \ i Miicum scorpinidrs IX' 272. bsenrciu adoiudifoliui» I.'ii». 275. as. I.ml n, l.,11:. Lap. 274. fts. Doioniciini L. 2711. Chrisoiillirinum Leiicanlhriiinm I.. var. piiinatiudiim. 270. «C. alpinum I,. 277. G. conmhosnm L, 270 HACIIIIIM o.lorala L. 279. B Innia Gnnyzn DG. 21)0. «1'ulicaria dysenterica Gaertn. 281. Gns ilialiiim norvrgirum Gumi. 202. MS. supiniim I.. 285. b Anli-niiaria carpalica Rl. et Fing. 284. 6 A. ilioica Gaertn. for ni a alpina. 28.1. bl.mnlopndiiiiii aipinnm Gäss. 280 b Filagn gi-rmaiiica L. 287. b F. minima Fr. 288. bw. gallica L. '289 Cir-iuni luoiispri-sul.mum All. 290 G. glabrnm DC. 291. C. aeaulc \ll. 292. Carduiis tonnilloiiis Curt. 295. C. farlina-fnlius l.ani, 294. C. dclloralna I.. 29.5. 6C. carluinidrs Gonaii. 290. Ceut.iiirra Jarra I.. Tar. squamih limbriatis. 297. C. nigra I,. 298. G. monlaua I,. 299. Jnriiir-a pjrenaica Gr. «'t G. 500 fccailina BtaiithiColia All. 50 I. M.eontodmi pyrenaicus Gouan. 502. L. baatilla I.. feraaa biapida, robusta. 505. Picris blaracloidaa I.. 5(H. Seoratonera arwtata Uani. 50.5 Cbundrilla jmicca I.. 500. Lacluca cliondiiluullnrn Borran.! 507. L. pereimnis I.. '508 i'i rn.iiil: ' pur inrea I. 509. Grepia foe(ida L. 510. 6 C. albida Vill. öl t. «C. vinn» Vill. 512. C. pulcbra I.. 515 «G. pygniira I,, 514. b C. lanipiannidos Frod. 515.»G. I.latlarioide» V.II. 510 G grandiflora Tausch. 517 ' UirracillHl l'ilo-.rlla L. forma inilinla. calo.irea. 518. H. saxatill- Vill. 519. II. irriiillioidrs Y, Gr. cl G. 580. n II. nrncrriiilbe Fr. 521. H. amplrxicaule L. 522. II. miironim I.. var. iimi-um Gr. cl G.

525. II. sylvatienin Lam. Gr. cl G. 524. /ill. (Mina ni lioi.lis Vill. 52i>. bil. lioreale Fr. Gr. et G.."'il), b Aniiryala sinuata I.. 527. «Jasioitr perenn!» Lam. 388. bi. I.umili. Pers. 529. II I'li^ teiiiiin liciiiispwrirum L. 55(1. b P. nrhicularc I*. 551. 61'- nignnn Sn>. 552. Campanula puaiua) HjElike. 555. fl W alilenbergia lieilrracra itciwib. 554. Atcleslapbjrlos alpina Spreng. 551». akriea vägans L. 550. I'-, arliorea I. 557. b riiylloilorr r.-eriilea Fr. 550. b Azalea procuiiiliriig I.. 551). flkliodoil ndroci frrriiginrum L. 541). b Pinguirula grandillora Lam. 541. Piimiila intricata Gr. et G. 542. i'. fariiiosa [.. 545. al', intrgrilulia I.. 544. «Girgoria Vilaliann Dub. 54.S. Androsaee pubeserns DC. var. p- cylindriea Gr. et G. 540. A. imbricala Lam. 547. a A- villosa L. 540, «A. canif.a L. 549. flsoldanella alpina L. 5i»0. bl.) vimacliia EpIiriiK-ruiii L. 581. L. iirnioriiiii L. 5112. aanngallis triiclla L. 5i>5. b Pliillyrea media L. 584. b JaMiiinuni frutiran» 1«. 5;>o. EryUjrflia Gcntaiu-ium Pers. 580. «Chliira prrfulisita L. 5«>7. Grnliana lutra L. 5i>8. G. Ilurseri l.ap. 5K0. «G. aeanlis L. 5ti0. «G. venia L. 501. fiswcrtia prrriinis L. 502. HCunCllto Epithymum Hlinr. 505. b Lilli«*periiiinii >urpureo-c;rruliiiin L. 504. Echiutn vulgäre L. 501». Myoaolis bispida Scbleelit. 500. W.»ylialiea HolVm. 567. bil. alpesiris Scliui. 500. II!II. pyrenaiea Poiur. 509. Oanioudia pyrenaiea Rirli. 570. Seiopliularin alprstris Gav. 57 I. S. aijiiatica L. 572. 6S. canina L. 575. Antirrliiiiiiui Oroulium L. 374. b A. scmperviirns l.ap. 57i>, a A. Azarina L. 370 b Anaribinuin brllidifoliiim»tit. 577. Ii Linaria striata DG. 570. bl. alpina Hl ill. 579. «L. snpina Drsf. 5110. nl origaiiifiilia DC. 501. b WrOHJCH Trticrinin L. var. re. lulilolia Gr. cl G. 582. V. mnnlaiia L. 388. b V. «phylla L ö04. b V. mimmularia Gullan. 58i>. b \. frnheiiln>a L. var. ^. pilo*a Gr. et (i. (V. suxatilis L. fil.). 580. b V. bellidinides L. 587 b Vi alpina b. 588. V. serpyllifulia ii. 50!). o V. 1'oiiie Gouan. 590. V. agrestis L. 31) I. V. (I i il y ma Tonore. 51)2. nli-inus alpiuus L. 51)5. blupbrasia ohirtnali» L. torma vtilgaris. 594. T., oll'. forma parvillora. 398. 61". immornsa Per». var. «. grniiiliflnra Gr. el G. 590. 6 K. n.»ar. fl. inlermedia Gr. et G. 597, by.. n. var. y parvillora Gr. et G. (E. minima Srhleicb.). 598. bll.u. var. ii', alpina Gr. et ti. E. salubui-geiisih liml... 599 400 401 40«J 405 404. 408, 400. 407. 408. 409, 410 411. 412 415 414 418, 4)0 417 418 419 420 421 422 423. 424 4 2 ii Il.irtsia al iili'i L. b Pedieulatis fnliosu L. II Pedtenlaris pyreiiaiea Gay. fl P. rostrata L. 5. btozzia alpina L. borobanelie Epilbymum DG. I.a-.liia'.! clamlestiiia L. b l.avainlnla Spiea L. iirirnllia >-<ilmi'litoliii L. M. silveslrii. L. KL viriilis L. Inrma canescent. h Xi aijuatiea L. 31»aliva L. Kr. 6.M. Pulrgimn In II Tli) Hill* vulgaris L. T. Serpyllum L. T. CliainsRilrya Fr. fonna vulgarin. jit. Cli. forma parvillora. T. Cli. forma liirsnla. rts^luirja monlana L. II <'nl.'iininllia nflicinalis nioenrh. «C alpina Lam. Lamiiim maeulatuui L. Gali'0 isis Lailannui L. var. Stachys alpina L. fcs. rie.ta L. /iliclimica Alopecnnis L.

126. B. ofluinalis L. $27. «Sidcritis hyssopifolin I,. 128. 8. Ii. var ai>gii<*til'oliu. 529. 6Prai»ell» Hnlgnriå I.. \iir. liitea, laciniata (P. lariniala l.ap.j. 150. bp. grnn.liflnra Jnci(. 431. Ajiiga ' 'plans I,. 432. («A. GblrtmtepilYS Sclml). 455. 6 Teuerium Siiorudunia K. 434.»T. Cliama-dry» I,. 438. fl T. pyrenaimn» F. 43G. flt. anrenm Sclirrli. 457. VITIK-IIU ollicinalis I.. '(."!!. «Planlago alpina I,. 459. b P. monnsperma Ponrr. 440. öl'. Cynops L. 441. flarmcria alpina VVilld. 442. Ulolmlaria «.nlgaris L. (O. VVilll.oiiimii Nym. Syl!.) 4 45. 6C nmliiianlu L. 444. 4(1. cnrdifnlia L. Tar. nana. (G. nana Lam. DC). l 'i.i. A in a ra fl I lin* illiluiii L. 446. b A. sylvrstiis De»f. 447. CItcm»podium Vulvaria L. 4415. Oxyria iligyna Cimpd. 410. Hnmrx pntclirr L. 4S0. R. FriMii Gr. et G. (B. divarieatu* Fr.). 481. Unniex ennglomrralik Murr." 4«2. 11. umplexicanlis I.ap, 4«5. b Pol \ gomim inintis linds. S«4. Daplme Laureola I.. 488. n 0. Ciirorum L. 4»0 fl P»»«rrina dioica Ram. 487. b P. ralycina 00. /(lift. btli.sinm prati-iisu Flnli. 4«9. T. divaricatum Jarl. 4ii0. «O-yri, alba I. 401. Fuplinrhia plat> pliytla L. 402. K. In Urna L. 403. SE liulcis I.. 404. F. angnlalu Jarti. 40:*. F. Cyparissins L. 40G- F. ainygdalnidcs Li 407. bsirrcnrialis annua L. 400. Parietaria il i 11'nsu.<. et K. 409. bquercns piil>rsci'iis Wiilcl. 470. usalix pvrenaiea (lollan. 471. bs. relicntala L. 472. bs. Iirruac.ea L. 475. Pinus Picea L. 474. bmeremlera Itulboeaditiin Ram 475. bxartliccium ossilvtignin Huds 470.»Tolicldiacalyciilata VVIiliilig 477. bfritillaria pyrcnaica L. 478. I iliuni pyrenaiciim Gonan. 170. Stilla uiitmnnalis L. 400. 4111. 482. 483. 404. 4»!*.. 488. 4»7. 41(0 480. 400. 401. 402. 405. 4!) 4. 498. 400. 407. 408. 490.»00. 801. 802. 805. 804. 503. 806. j «07. 808.»00. i! 10. 5 11. 812. 815. «14. 818.»10. 017. 818. ii 10..'120.!!2 I. «22.»23.»24. «2». «20. «27. «28. «29..'550. «31.»52. «55.»54, 838 Allinm spliseroccplialnn L. A. Sclioenoprasum L, forma alpina. b A. ochrolrucum VV. rt K. A. lallax Don. oervtlirnniiuii dens canis T.. Parailisia Liliaslrnm Itert. Colivallai in Tfrticillata L. Tamiis coinmnnis L. bcrocns niiilillnrus Mm. Limodornin ai>ortivmn S\v. b Aceras anoiropopl«ora 11. Hr. Anaramptis pyramidalis llicli. bivigrilolla angusliii.lia Rieli. Potamogetoii pusillun I.. «. major Fr. «P. di'll»ns L. Jnncus ploucns Flirli. bj. arctirns VVilld. bs. Iiiliilu» L.,1. svlvalii-ns llticli. Ijir/.ula piliim» VVilld. il. Forstcri DC. L. maxima DC flf. spadicra Dt.. L. campestris DC L. multiflora DC. bl spicata DC. «k peitiforarå DC. Cyperns longus L. b C. In.-cus T,. n C Uavcucins L. Sclioenns nigrieans L. bscirpus setaeeus T,. S. ca^^pitö"»»* IJ. bfiyna >picata Sclirad.' bcaicx ilavnlliana Sm. «C. d<'i'ipi*'ns (»av. a C. pyrrnaica Walilnlg. 6C. rupi-slris All. a C. loitida All 6C. paniculala I,. C. rrmota L. nc. curviil.i All. b C. nigra All. C. prieeox il.icq. M C. frigiila All. «C.»cmpei»iren» Vill. C. Inlva Oood. C. Iiinervi» 8m. C. palndosa Gooil 8. spadicea Kocli. b Plilruin alpinum T,. n.seslrria disticha Prrs. bsi-laria glauca P. Iloauv. S. vcrticillala P. Itcaiiv. b Paiiicuin croa galli I.. A P. Bangniiiale L. Agrosti» alpina Scop

iiso. «A. rnpestris All. ;!Ö7. b r.asiagrostis Calainagrostis Unk. 538 fraira caryophyllea L. 30. Avenn fatua L. 340. «A. montana V ill. i> \ \. a A. sulcata Gay. 342. Trisetum fiavoccns P. Beauv. 3451 /' Koeleria valesiaea Gaud. 544. Cllyceria pticata Fr. 3'«5. fcpoa la&a HaMiki*. S4C». ap. selifolia Zett. 547. P. nemoralis L, {$48. tp, n. y. alpina Gr. el G. 540. 1>V. alpina L. 330. I*, compressa L. 531. Poa sudelica Henke. SÄ*. Melica Rlagnolii Gr. et G. 333. W. uniflora Bet*. 334. «Soieropoa rigida Gris. 555. Danlhonia dcenmbens DC. 330. rt C) nomirus cchinatus L. 537. nfestuca pseudomyuros Sov- Willm. 358. b F. tturiuscula L. 330. «F. beti-rophjlla Lam. 360. a F. varia I8;enkc. 30» J»F.». /}. flavchccns Koch. 562. u. F. sparlicea L. ofi." ( t Bromus strrilis L. 504. fc B. ereelhs L. 505. B. arvensig L. 560. 6 B. siiuarrosus L. 367. tiordfum murinum L. 560. Rratli] podium sylvatieiun B. el Sch. 56!). B. pinna mm S». Riauv. S70. bl.olium ilalicum A. Braun. 571. I, ninltifloriim Lam. 372. «Ceterach offlcinaruni WilM. 575. (VPolypodium rlia-ticiini L. '.il't. bl'. Oryopteris L. p\ «alcareum Gr. et G 117:». 6 Aspiilium Louchitis Siv. 876. bi\. aculralum Docll. a. vufgare liocli. 577. b \. ac. /3. swar/ianiim Kock. 378 6A. Ore.ipteris Sw. 570. fecystopteris moiitana L. 380. b Aspleninm llalleri R. Br.!Utl. b \. viride Huds. 1582. A. Ruta muraria L. 585. &A, Adianllinn» nigruni L. 584. ftscolopendritim oilicinariiin Sw. 583, Blechnum Spicattt Rolh. 580. aadiantiium captllus veticris L. 587. ti Allosurus crispus Rernb. 588. «Olieilanlue» odnra Sw. 580. Fiinisetum Telmateya Fhrlt. 300. F. variegatum Scbleicli. Supplement. 301. Alysfium maritimtim Lam. 30'2. Hermaria IniMita L. 305. Linaria spuria MiH, 304. Veronica Gymbalaria L. 505. tiosmarintis oiticin.ilis L. 500. Globularin Alypum L. 507. Carex halleriana Asso. (C. gynobasis Vill ), 308. Ctiamagrobtis ininima Borkb. 300. Gjnodon Dacljlon Pers. 000. Andropogon IscbaMiium L, Slutligen begagnar jag nu tillfallet att nämna del Irenno fasl.ik.ler aterstii af mina Do>re-\äxler, och kan h\arilera af dessa erhållas till det fasislälda priset af $' > ISdr Itiksm. Förteckningen pä dessa (155 nummer) finnes uli Botaniska Notiserna årgäiigeu 1854, pag. 159 och 160. Hugade spekulanter torde iiafva godheten direkte vända sig till mig samt tillika uppgifva niigon coiuniissionär i Slorkliolm eller 1,'psala, sa skall alltid den bestaida faskikeln med det första densamma tillställas. Min adress är fortfarande Ipsala. J. E. Zetterstedt, Ph. Mag. Bot. Doc. Upsala, Wahlström & C. 1857.